Jag har fått den äran att bli mamma till tre barn, varav Angeline är den yngsta. Hon har varit och är fortfarande min “bebis” och jag har så länge våndats över att hon håller på att bli så stor. Nu har hon fyllt 3 år och jag får i ärlighetens namn erkänna att jag inte längre har någon bebis. Nu är alla mina barn stora. Det känns vemodigt i hjärtat.

Vi firade hennes dag i all enkelhet här hemma. Syskonen bakade en tårta med vaniljkräm och bär, men utan grädde. Och så fick hon diverse presenter i regnbågens alla färger, precis som hon önskar sig. Sjöjungfrur, enhörningar och regnbågar är populära teman här hemma. Hon tycker om att klä ut sig, sätta upp håret, leka doktor, leka mamma pappa barn och leka med dockor.

Vår lilla prinsessa, med sitt eldiga temperament och starka vilja, men som samtidigt är så omtänksamhet och lyhörd och faktiskt ganska blyg. Hon är ett mellanting av Celina och Eliah skulle jag säga. Rivigare (mer energisk och drivande), eldigare och mer utåtriktad än Eliah. Men mildare, blygare och försiktigare än Celina (som nästan inte vet några gränser).

År av förundran…

När jag ser tillbaka på dessa tre år påminns jag om de otaliga värdefulla ögonblicken vi har delat. Hennes skratt, nyfikenhet och kärleksfulla natur. “Gör det ont, mamma?” “Du får mitt äpple, Eliah” “Det är inte farligt!” till Celina när hon är rädd osv. Hon är så omtänksam och gullig. Jag ser fram emot att se henne fortsätta växa, lära sig och blomma ut till vem hon är avsedd att vara.

Just nu känner jag mig vid gott mod och ser fram emot framtiden och allt den kommer att bära med sig. Men för någon månad sedan hade jag en riktig emotionell svacka där jag sörjde att alla barnen har blivit så stora! Jag blev alldeles gråtfärdig och ville bara sitta och hålla om dem och aldrig släppa taget.

Till alla föräldrar som firar liknande milstolpar, vårda dessa stunder och håll dem nära! Tiden går så fort, men de minnen vi skapar med våra barn är för evigt.

Grattis på 3-årsdagen, min prinsessa. Vi älskar dig mer än ord kan beskriva.