Min fotostil genom tiden

Det här ska bli kul!!! Idag tänkte jag göra en gedigen genomgång av hur min fotostil har förändrats under åren som har gått… Över 15 år. Jag har ju inte tagit min fotning på allvar förrän bara för ett år sedan, men det utesluter ju inte att jag ändå har gått igenom en hel del smakutvecklingar under åren.

Jag har nästan hittat en stil nu som jag är nöjd med. Jag har alltid samma grund, med en lila svärta för att varken gå åt varmt eller kallt håll i grunden. Sedan jobbar jag olika med mellantonerna och highlighten beroende på vilken årstid det är. På hösten är tonerna varma, på vintern krispiga, på våren pastelliga och sommaren varierar mellan mjukt och klara färger.

Jag har inte helt landat i hur sommartonerna ska vara än. Sen är jag fortfarande i valet och kvalet med hur jag ska hantera grönt och gult. Jag har hittills haft lite svårt för gula toner i bilder. Men nu börjar jag tänka att det är grönt som ska bort i naturbilderna och det gula ska fram. Hm… måste klura vidare på detta ett par månader till…

Men ni andra fotointresserade, hur gör ni?? Hur resonerar ni? :O

En resa – från hårt till mjukt…

Nu slänger vi oss hela vägen tillbaka till 2004. Då köpte jag min första digitala kamera och tog mina första trevande bilder. Väldigt tidigt började jag också roa mig med att trixa med färg och ljus i photoshop, så jag har minsann hunnit gå igenom ett par editeringsstilar under åren.

2004 – Överexponering

Mina första digitala bilder såg ut ungefär så här och jag hade ingen susning om vad jag höll på med. Ingen editering har gjort på denna.

2008 – Varma mörka toner och kalla ljusa

2008 var året då jag försiktigt började trixa med ljus och färg på datorn. I samband med det kom jag också på min första stora favoristil… Varma skuggor och iskall highlight. Jag blandade in en massa rött i skuggorna och drog regeln för det vita åt det blåa hållet TILL MAX. Hehe… Den editeringsstilen hängde med ett par duktiga år.

En gammal bild på mig. Varma skuggor och iskall highlight. Det vita går mot blått.

2013 – Bara kallt

Sen hade jag en kortare period då jag enbart kört med kalla färger. Blått, lila, cyan och grönt.

Highlighten åt lila och svärtan åt blått.
Allt går mot turkos och grönt. Svärtan går åt blått.

Det blåa hängde med länge, men den gröna perioden var kortlivad. Jag insåg, som så många gånger förr, att jag hellre drar mot lila.

2018 – Färglöst & hårda kontraster

2018 var det första året då mitt fotointresse började ta en central plats i mitt liv och jag köpte min första begagnade proffskamera, Canon EOS 5D Mark II. Det var ett tumult inlärningsår där jag tvingades inse hur fenomenalt svårt det är att ta bra bilder, men också hur roligt det är!!

Neutralt

Detta år insåg jag också att den här grejen med att göra vitt så blått som möjligt är en dum idé. Det blir så rysligt kyligt och ont för ögat att se på. Så jag började istället göra allt neutralt, även färgerna i övrigt.

Hård kontrast

Kallt och krispigt. Inte enbart min editerings fel utan även det hårda solljus som låg på den dagen. Men jag gillade det.

Absolut ingen tillstymmelse till gult

Jag har alltid haft svårt för gult, men detta året drog jag det till sin ytterlighet. ALLT gult bannades i de flesta bilderna.
Då ser det så här illa ut!! :S Huhhh… Skulle den bilden vara mysig? Jag bara ryser.

Kristallklar highlight

Även om jag har fått bort det blåa i det vita, så körde jag fortfarande på en väldigt hård highlight. Det var liksom min grej där och då!
Här är vitan så skoningslöst bländande att det nästan gör ont i ögonen. Aj, jag måste kisa… Hur i hela friden tänkte jag??

Grynighet i bilderna.

Sen kom jag på effekten av att addera noise i bilderna. Det gav dem liksom någon slags unik retro-karaktär. Jag gillar egentligen detta fortfarande, även om jag har övergett det för tillfället. På vissa bilder passar det!
Den här bilden har även för ovanlighetens skull gult i sig. Men jag kunde acceptera det ibland OM jag gjorde gulan väldigt dov/tung.

Låga mellantoner & grynighet

Här har jag dragit ner highlighten jättemycket och alla mellantoner, och sedan dragit upp vitan till vitt igen. Och så lagt på en massa noise på det. Fråga mig inte varför… Det hela ser för bedrövligt ut! Men jag försökte nog få till en målad vintage look. 😛

2019 – Färgfattigt

Svaga färger

En torkad blombukett. Låg saturation.

Milda skuggor

Sen började jag experimentera med mjukare kontraster och i synnerhet då svaga skuggor. Svart blev grått.

Endast en färg åt gången

På denna tid var jag ytterst barsmakad med färg. (Det är jag ofta fortfarande. Jag gillar den stilen.) Och oftast tillät jag endast en eller två färger att ta plats i bilden, allt annat tonades ner. Skuggorna är fortfarande ganska mjuka, men svärtan har blivit helt svart igen, så kontrasten är hårdare.

2020 – Varmare skuggor & krispig highlight

Under år 2020 genomgick min fotostil många stora förändringar. Det var ett år med en enorm utvecklingskurva på alla plan och jag testade mina vingar inom otaliga fotostilar. Men som grund låg ständigt den krispiga vitan och varma skuggan. Som fortfarande är en modifierad rest från 2008.

Jag slängde även fram färgpaletten på riktigt detta år och vågade bjuda in gult och värme i vissa bilder där det passade! Höstbilder eller solnedgångar, t.ex. Blått är jag ytterst försiktig med och grönt accepterar jag endast i naturbilder.

Ingen gula & knivskarpa detaljer

De flesta bilder är vid denna tid totalt avskalade på allt gult, som här. Jag testade även på att göra bilderna extremt detaljrika – något som jag senare övergav. Det blev för stökigt för ögat.

Mer gult

Några få gånger detta år, när det passade i bilderna, vågade jag dra på med gult. Men hela tiden då med en röd botten.
Kontrastrik och relativt kylig, men ändå varm.

Lila botten

Nu hittar jag min favoritsvärta! En liten klick lila i, för att hålla värmen och kylan neutral. Detta är något som jag fortfarande håller fast vid idag och är ett av mina signalement i mina bilder. Det svarta går alltså alltid en aning mot lila, men ytterst lite. Det ger ett djup och en krispighet till bilderna, utan att för den skull göra dem kalla.

Dimmigt

Färgfattigt och dimmigt. Fint det också, på sitt sagolika sätt!

Djupa mellantoner

Djupa mellantoner, ljusare skuggor och kolsvart svärta.

Olika typer av exponeringar på en bild

Jag komponerar ihop både höga och låga kontraster, för att göra bilderna detaljrika.

Glöd i bilderna

Jag börjar äventyra med mera glöd i vissa bilder.

2021 – Mjuka kontraster & mer gult

Detta är året då jag kommer på att en lugnare highlight faktiskt kan vara just det där lilla extra som mina bilder behöver för att till fullo hitta sin rätta, unika stil, och då med en svag lutning åt vintage. Bilderna blir plötsligt så mycket behagligare att mjukare att se på.

Samtidigt så vågar jag mig på att köra på med mer färg och i synnerhet välkomnar jag färgen gul tillbaka till rättmätiga centrala plats i min palett. Gulan har jag annars tidigare hårdnackat förvisat, år efter år… Den försvann någon gång på 80-talet, nej jag skojar, men ungefär någonstans runt 2008 (med vissa undantag) och har inte förrän år 2020 börjat komma tillbaka i sakta mak.

Starka färger

Blå är en färg som jag har undvikit intill nu. Denna vår lät jag färgen ta för sig rikligt!!! Och jag älskar resultatet. Denna bild är en av mina eviga favoriter.

Pastell

I samband med att blått och övriga färger fick mer plats i min palett så insåg jag att jag gillar när de hålls pastelliga.
Pastelliga och mjuka, men djupa och starka.
jag har ett knep med grönt i naturen, jag drar det alltid lite åt det blåa hållet för att få det att se friskare och saftigare ut.

Fine Art

Jag börjar utveckla mitt fine art intresse…

Mjukt och vintage

En helt ny editeringsstil för mig, men otroligt varm och go och jag gillar den.
Mycket gult här, brunt, rosa, djupa färgtoner och återhållsamma fingertoppskänsliga kontraster.

Framtiden – mindre grönt, mer gult?

Jag kommer nog fortsätta jobba med min nya kontrastmilda editeringsstil. När det gäller naturbilder så har jag alltid föredragit att plocka fram det saftigt gröna och bort med det gula (med undantag för höstbilder), men nu tänker jag mer att jag ska låta det gula komma fram och tona ner grönt. Jag har inte helt landat i detta än… vad som känns som “jag”. Jag vet att många andra gör så, de tar bort grönt i naturbilder. Det är en främmande teknik för mig, men värt att testa på.

Jag kommer fortsätta köra på med min svagt plommonlila botten, som finns i alla mina bilder de senaste 3 åren. Och så ska jag våga ha mer varma bilder och släppa den där fascinationen för krispiga färger.

Det var väl ungefär det…… 😀 Ha en fin helg nu allihop!

Husets utsida – Del 2

Det börjar att ta sig. Vi håller på att bygga om hela ingången och balkongen ovan, sen ska alla detaljer på huset bli vita och fasaden fräschas upp. Så här (nere) såg det ut för bara två månader sedan. Det är inte det elegantaste huset i byn, men fulare ska det iaf inte bli. 😀

För 2 månader sedan.

Det är lite läskigt med balkongbygget och räckena nere vid trappan, för barnen springer gärna ut genom dörrarna (vi låser dem givetvis, men äldsta sonen kan ibland få upp dem) och det finns inte så mycket skydd mot att ramla just nu. Och på höger sida om trappan finns en källartrappa i cement, så där kan man bryta ett par dussin ben om man ramlar ner.

Eliah och Celina är med och arbetar så mycket de behagar. De gillar det oftast, i ett par minuter åt gången. Då får de t.ex. måla eller dra ut spikar. Jag vet inte hur många barnkläder som vi har förstört den här sommaren, med färg och tuffa tilltag, men det är väl vad livet är till för? Att utnyttja det vi har till fullo.

1 månad sedan. Trappbygget.

En fin helg önskar jag er! Vi åker på ytterligare ett bröllop imorgon och vi ska ta med husvagnen med oss FÖR FÖRSTA GÅNGEN. Så det blir en spännande debutfärd. Jag ser fram emot det!!! 🙂

Bröllop och jäkelskap

Godeftermiddag mina solstrålar!

Detta inlägg får samma titel som Stefan och Kristers berömda humorspektakel. Och det med all rätta! Shit… Jag vågar inte ens kika på mina läsarsiffror just nu. De är antagligen i botten och sölar. Och något mer än så förtjänar jag naturligtvis inte, för min närvaro på sociala medier denna sommar har varit urusel. Det är nu dags för bot och bättring!

Upplever ni som jag? Att sommaren är den mest hektiska tiden på året. Förutom just veckorna innan jul. Är inte det sorgligt?? Att man ska jäkta sig igenom sommaren, för att hinna alla semestrar och turer hit och dit. Och barnen är ju också hemma, så det blir ju ett tuffare tempo än annars. Nu är ju ifs våra barn alltid hemma, under min mammaledighet.

Vi (jag och min kära) har slagits oavbrutet mot klockan och jonglerat tresmåbarnsliv med renovering, road trips och.. *trumvirvel* bröllop!! Min kusin gifte sig nyss och ohh la la.. den dagen, den donnan… O:-) Hon var ljuv som en duva att se på. (Och snart är det ett bröllop till som går av stapeln och då är det min makes systers bröllop!)

Det är underbart roligt, men tar också kraft och tid att delta på bröllop. Jag brukar ofta ha en stor roll där jag sjunger, fotar, bakar och annat. Det ska ordnas underhållning och brudarna ska sminkas, oftast blir det av mig eftersom jag är utbildad makeup artist. Och jag ser det alltid som en ära. 🙂

Denna gången krävde det lite mer planering eftersom lillan skulle ammas och sövas i god tid för att jag skulle hinna sminka. Både bruden och tärnan skulle sminkas. Vi körde på jordnära toner, lite skimmer, glow, solkysst känsla i huden, och en koppar-färgad skugga som plockar fram blå ögon alldeles utmärkt! Hon var vacker bruden, men tyvärr kan jag inte lägga ut någon bild.

Blurrade ansikten för anonymitets skull.

Till min kusin regisserade jag och ett par till släktingar och vänner en vanvettig humorfilm som avsåg att presentera bruden i sin alldeles rätta kulör, så att säga. Det är ett tidskrävande projekt och jag satt i flera dagar med det, men väldigt skojigt att göra. Vi gjorde oss till åtlöje så mycket vi bara kunde och skrattade gott åt både oss själva och varandra. Ett minne för livet och filmen blev uppskattad.

Det var så fint och vackert allting. Vilken dag!! <3 Och jag minns tillbaka på mitt och Daniels bröllop och hur sjukt mycket jobb det var att ordna det. Phhjjuuu!!! Två år tog det mig att planera inför bröllopet. Då känner man respekt inför all ståt och prakt som man ser på andras bröllop, när man vet hur mycket tid och engagemang som ligger bakom.

Lillan i gudmors famn.

Tårtan hade brudens lillasyster gjort och den smakade lika magiskt som den såg ut. Oreo-cheesecake mm.. Nu sitter jag här och känner att det vattnas i munnen på mig. Ack om man hade kunnat tjuva med sig en bit…!! Och frukt och choklad och allt sånt där gott som jag är så svag för. Jag och D har suttit och ätit jordgubbar och choklad var och varannan kväll den här sommaren… 🙂

Jag är så virrig nuförtiden. Kanske beror det på sömnbrist. Jag vet knappt vad jag skriver, men jag hoppas att det här inlägget var någotsånär läsligt. Ta hand om er och lämna gärna en liten tanke om ni själva har någon erfarenhet av detta? Kanske någon av er går i giftastankar? Eller verkligen INTE gör det… =D

Nyföddfotografering

Wienette

Ohh jag är såååå nöjd och glad över min senaste fotografering på Wienette!! Den blev över förväntan och jag känner att jag börjar få grepp om det här med fine art porträtt. Jag har också utvecklat min fotostil till att bli mer mjuk. Vi får se var jag landar, men detta foto känns iaf helt i stil och i linje med var jag vill komma i framtiden. Vad tycker ni om den?

Poängen var att skapa några nyföddfoton till min portfolio, men hon växer ju så rasans fort så hon var redan 2 månader på fotot. 😀 Men vad gör det??? Ljuv som en ängel är hon och jag njuter varje dag med detta lilla liv i mina armar. <3

Behind the scen från några av bilderna som jag inte ännu har editerat…

Hoppas att ni har en fin vecka framför er!

Dop för Wienette Sofia Angeline

Lilla prinsessan

Hej vänner! Vi har varit på semester i en dryg vecka och jag glömde min dator hemma, så det är därför jag inte har uppdaterat på ett tag. I helgen som gick hade vi dop för Wienette, så jag tänkte visa lite bilder ifrån det. (Dopklänningen har jag designat och min kära mor, som är en fena med nålen, har hjälpt mig att sy den. Processen finns beskriven i detta inlägg.)

Det var en fin och högtidlig dag, men också helt kaotisk. De ser så lydiga och lugna ut på bilden, småttingarna, men sanningen den dagen var en annan. Det var kvavt och varmt i kyrkan, svettet rann utför allas våra ryggar, barnen var trötta, småhungriga och uttråkade. Så de sprang runt som duracellkaniner och klättrade på både möbler och väggar. Vi hade fullt sjå att hålla dem tillbaka och förebygga missöden. Daniel som hade bäst skor fick jaga dem när så krävdes, haha, och jag koncentrerade mig på att hålla fast i lillan. Men stundvis, när Eliah gömde sig bakom predikstolen och gjorde katt-läten ville jag gömma mitt ansikte i händerna. Oerhört pinsamt. Asch då, sa den snälla predikanten och kramade om Eliah, så här är det ofta vid dop.

Efteråt bjöd vi några släktingar och vänner på ett enkelt fika utomhus, corona-säkert och enligt konstens alla regler med avstånd från varandra. Kolasnittar, chokladmuffinsar, bullar och frukt.

I vanliga fall brukar jag dundra till med avancerade våningstårtor (som denna nedan från Celinas dop!), men i år höll jag ambitionsnivån nere. Både eftersom bjudningen skulle vara utomhus och för att vi med tre små inte riktigt orkar lika mycket som tidigare. 🙂

(Doptårta till Celina)

Jag älskar verkligen att göra tårtor. Det var länge sedan nu, dock… Men ibland tänker jag att om mina foto- och musikplaner går åt stöpet så kan jag väl alltid börja baka tårtor och sälja istället. Hahah.. 😀

Nu ska jag sova och imorgon kommer en tuff dag med mycket renoveringsarbete. Daniel har mycket i görningen, jag ska visa er. Godnatt så länge!

2-månaderskontroll på BVC – vi blev godkända!

Idag har vi varit på BVC på 2-månaderskontroll och avstämningssamtal med mamman (dvs jag) om mitt mående. Inget särskilt alltså utan det obligatoriska 2 månaderssamtalet.

Lillan går upp i vikt och växer som hon ska. Inga konstigheter. Sjuksköterskan kollade om kunde lyfta på huvudet och fixera blicken efter föremål. Det fick hon godkänt på! Och vikten ligger på över 5 kg. Själv mår jag alldeles prima. Sömnen är det ju skralt med, men så är det ju alltid med mig.

Idag har Celina fyllt 3 år. Åh.. den lilla godingen, hon växer så fort. <3 Nu ska jag gå och öva lite bebisfotografering med lillan. Kram på er!

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta