Kalas och stora barn

Det är nästan så att jag inte vet ordet av. Mållös och smått oroad. Var tog de små knubbiga tårna av? Gripreflexen, jollret, det långsamma kravlandet över golvet och den saliga SAAAALIGA ron. Lugnet. Ni vet, den där tiden när man faktiskt kunde hinna att stöka undan både tvätt, bulldegar, ugnsrengöring, tomatodling och sängbäddning medan babyn sussade timma efter timma. Eller varför inte en lång högtidlig måltid i fullkomlig harmoni och tystnad?

Den där tiden då både nummer ett och nummer två hamnade direkt i blöjan och blöjan direkt i soptunnan. Inga konstigheter. Rätt sak på rätt plats. Inget knussel. Tillskillnad från nu när det är tid för potträning och kisseriet skvätter lite här och var. Ingen ordning och reda. Usch, jag avskyr oordning och oreda!

Gladare än gladast är denna lilla ögonsten.

Hon har fyllt barn, min tös. Hon är inte längre bebis. Hon är barn. Eller någonstans däremellan. 1 år! En STOR milstolpe!! (När övergår egentligen bebisar till att bli barn?)

Hon har börjat magra. Hullet avtar. Hon äter ganska duktigt, tycker vi, men ändå blir hon mindre och mindre rund. Oj, vad jag saknar det där hullet…

I pappas trygga famn.

Glad och sprallig är hon. Full av livslust! Och orden kommer obehärskat bubblande ur henne. Tack, titta, mat, dörr, lampa, katt, gris, får, bebis, vill ha, vill inte ha, nej, nej, nej och åter nej. Det är mycket nej nu. Vill inte. Vill inte nu heller. Nej, nej.

Man får lirka och trixa och gosa sig till ett ja ibland. Men jag tycker att det är kul! Uppdraget att vara mamma är det roligaste och mest spännande jag vet! (Bland många andra ting.) Man vet aldrig vilka sidor barnet kommer att visa nästkommande dag, eller om en vecka, eller om några år! Resan från bebis till vuxen är som en livslevande upptäcksfärd och jag ser så mycket fram emot att få vara med på den resan!

Kalas hemma hos mormor och morfar!

Eliah och Celina missade varandras födelsedagar med 4 veckor. Så även han har fyllt år och är nu 3 år, och inte att förglömma – jag och Daniel firar 3 år som föräldrar!

Det har varit en berg-och-dalbana i skräckblandad förtjusning. Men i första hand förtjusning. Det går aldrig att jämföra någons upplevelse med en annans, men min uppfattning är att det är både enklare och roligare att han barn än vad jag trodde att det skulle vara.

Ett trött födelsedagsbarn med många granna färger på paketen i bakgrunden.

Vad tycker ni? Är det svårare eller enklare, roligare eller tråkigare, att vara förälder än vad ni trodde innan? (Alla åsikter är välkomna och inget rätt eller fel svar finns, givetvis! Man får tycka att det är jobbigt och eländigt att vara förälder också.)

Sista flämt av sommar

Jag anade att det skulle bli så här när jag började jobba heltid, att bloggandet skulle prioriteras bort för en stund. Inte för evigt. Bara just nu i höst.

Vi försöker få bygglov och tragglar fortfarande med beräkningar, planskisser, lånelöften och renovering – vilket slukar all ledig tid. Men snart har jag goda nyheter att komma med…!! Gissningsvis om sisådär en vecka. 😉 😀

Vårt älskade oborstade prydnadsträd “Eukalyptusvide flamingo” med rosa vippor.

Det är skojigt att se att det fortfarande trillar in en del människor här varje dag, trots att bloggen ligger i vila. Dessutom kan jag se att det är väldigt många fler som börjar hitta min blogg genom google-sökningar, vilket är ett nytt fenomen! Så har det inte varit förut. Jag undrar vad det kan bero på….!? Men hur som haver så är det ju hiskeligt roligt! Ni är alla hjärtligt välkomna och jag beklagar min tillfälligt skrala närvaro.

Mor och dotter allmänt dåsiga på kvällskvisten…

Daniel är föräldraledig och hemma med barnen på heltid nu. Det har han varit sedan jag började jobba i juli och kommer att vara till och med oktober ut. Sedan kommer vi att jobba dubbelt en månad, under november, och barnen kommer att vara på förskolan. Det kommer att bli en extremt tuff månad. Vi har båda en bit att pendla till våra jobb och det kommer att bli knepigt att få ihop tiderna med förskolan.

Men därefter… efter novembermånaden kommer livet och förutsättningarna kanske att se helt annorlunda ut för oss.

Underbara tös!

Jag har inte så mycket roligt att berätta just nu när det är så här stressigt i vardagen. Vi försöker bara hinna hålla efter i huset och på gården, i trädgården, och passa på barnen. Det är det enda livet kretsar kring just nu. Men allt har sin tid. Det kommer en tid då det finns tid för annat…

Vi har stångats mot Eliahs nappsug, men nu har nappen åkt ut genom fönstret! 3 år och det får vara nog. 😀

Jag njuter av glada pussar och runda kramar. Jag njuter av påhitt, nyfikenhet och ilskna “kan själv”. Jag njuter av att lära och bekräfta och hjälpa dessa två framåt i livet och i att skapa en egen liten person i den egna lilla människokroppen. Det är allt livet handlar om just nu. Någon som känner igen sig? 🙂

Ta hand om er och vi hörs snart igen, med bättre nyheter!!

Semesterglimtar

Wow… tiden bara rusar. Och jag släpas skoningslöst efter, som om jag vore ett löst jaktbyte. Ja, så känner jag ofta. 😀

Förra helgen var vi på en liten semestertrippen till Rågö utanför småländska Västervik, tillsammans med mina föräldrar och syskonfamiljer. 6 småfolk, 8 vuxna och 2 pigga gamlingar. Inte en illa uppslutning, det inte!

Syskonkärlek när den är som vackrast!

Där bodde vi i varsina små pittoreska torp och fördrev dagarna i sann Bullerbyn-anda; läste gamla litteraturklassiker, hjälptes åt att laga mat, spelade fiol och gitarr, diskade utomhus, balanserade på stenrös, åt kopiösa mängder (nästan) övermogen frukt direkt från träden, simmade i vassen, knuffades på bryggan, berättade hemlisar, snubblade runt i glada ringlekar, kramades vid brasan om kvällarna och skrattade tills vi kiknade och ett par småbarnsbyxor läckte igenom. (Fast det orsakades iofs i huvudsak av att körsbärssaften var så god att han inte kunde sluta dricka. Det gick liksom rakt igenom. Stackars gosse…)

Min älskling.

Jag, som vanligtvis är usel på att komma ihåg att själv närvara på mina bloggbilder överraskade mig själv med att för en gång skull komma ihåg att fråga Daniel om han kunde knäppa ett par bilder där jag är med! Håll tillgodo! 😀

Tillsammans med min älskling. Lilla plutten. Bästa i världen. Kan inte få nog av att krama den här lilla människan!!! <3

En glad skrutt bredvid en lite tröttare, men nöjd, mamma.
Eliah: jeans Lab industries, skjorta Zara boy. Jag: fejkpälskofta Monki, örhängen och silkeslinne & Other stories, skinnkjol Zara. Om någon frågar sig.

Å andra sidan vägde jag upp bedriften att komma ihåg selfies genom att istället glömma bort att fota de flesta av helgens övriga (och betydligt mer intressanta) ögonblick.

Inga saftiga matbilder, inga sällskapsbilder, inga förevigade gapskratt med skeva tänder i fokus, inga bara rumpor i sjöblåsten, ingen rökig brasa, ingen dans på kvällskvisten och inga ivriga pussar i närbild… Asch då!! Men det ska på goda grunder tolkas som att jag hade det ALLDELES för bra för att komma ihåg att stolpa runt med kameran runt halsen! 🙂

Daniel och Celina läser pekböcker.

Den här tjejen är så toksöt att jag nästan smäller av!!! Så full av liv, tillgivenhet, upptäckarnyfikenhet, finurlighet, bus… Nu 1 år fyllda. (Kalasbilder kommer i nästa inlägg!)

Hon rusar fram på sina knubbiga ben som om det inte fanns en dag kvar, hon slänger fejset i tallriken när hon ska äta och inte kan hejda sig, hon säger “tack” och “goddag” och nickar artigt åt höger och vänster som om det vore det självklaraste i världen. Hon försöker fånga mina ögonfransar när jag blinkar, hon pussas med hela ansiktet, kramas med hela kroppen, hon är intensiv och envis som synden. Jag hoppas att jag för evigt kommer ihåg hur det känns att ha den här gosiga bebisen i famnen.

Jag är kär och hänförd av denna tös.
Den här supersöta hängselkjolen kommer från LOGG by HM!
Celina i total extas. En hårresande syn! 😉

Här ser ni Eliah hjälpa Celina, när hon på ostadiga ben tultar nerför backen till uthuset. Jag blir så rörd att jag nästan blir tårögd när jag ser hjälpande syskon! Finns det något finare än detta?

Eliah har tidigare inte visat sig från sin bästa sida när det gäller empati för övriga levande varelser.

När han var 2 år drog han gärna katten i svansen så fort han kom åt, jagade Lucia med tåg och lastbilar i näven, ryckte leksakerna ur handen på lillasyster, skrämde vettet ur henne med oförutsägbara läten och slängde sig på golvet och bet sina föräldrar i tårna om det ville sig riktigt illa. Om allt gick honom emot och han tappade besinningen. Bortskämd? Skulle man ju kunna tro. Men vi försöker absolut att låta bli att skämma bort honom på det sättet och vi är alltid noga med att förklara varför man inte under några som helst omständigheter får jaga och knuffa mindre barn och djur.

Inte förrän nu börjar vi se resultat av vårt tålamod och enträgna förmanande… Och det må jag säga är en enorm lättnad!

Eliah blir bara snällare och omtänksammare för varje dag som går. Han är först på plats när Celina faller eller blir översprungen av en katt, och han tröstar henne gärna med klappar på huvudet och majskrokar i näven. Han är ständigt närvarande för att hjälpa henne i vardagens med- och motgångar. Det gör mig så varm i hjärtat! Jag hoppas att de ska bli goda vänner i framtiden.

Som ni kan se på bilderna lyser det saftiga gräset med sin frånvaro. Det var kvävande varmt vissa stunder mitt på dagarna och gräsen var torra som fnöske och riviga mot våra bara fötter.

En ekoxe drar sig långsamt framåt.

Men ute i skogarna omkring kunde vi finna skydd och svalka. Där under de stolta björkkronorna. Det är såna här helger som jag vill minnas när jag ligger på dödsbädden. Enkla, hjärtliga, genuina, verkliga och jordnära. Lyckliga stunder med nära och kära. Ute på landet. Mitt i naturen. Mitt i livet och samtidigt mitt i den lugnaste ro.

Skogen, ett varmt ögonblick med min systemkamera.

Men nu är semestern över för min del. Jag har börjat jobba heltid igen, sedan 2 veckor tillbaka och har en bit att resa till mitt jobb så jag går upp 5.30 och kommer hem 18.00 varje dag. Då ska jag amma lillan, fixa matlåda, hjälpa Daniel att städa och diska, natta småttingarna, göra mina “kvällsritualer” och störta i säng. Det känns stressigt. Jag längtar tillbaka…. till de där dagarna då man kunde stanna upp och bara andas utan att få dåligt samvete.

Då det var okej att bara finnas till.

Kanske är jag snart där igen. Man vet aldrig vad som händer….. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är min framtid under kraftig evaluering.

Hur ser er sommar ut? Har ni någon semester? Hur ska den avnjutas? Hur känner ni inför hösten och när semestertiderna är över?

Lämna allt för drömmen? Mitt nya stora beslut!!!

Jag är ledsen att jag är så passiv i bloggen. 🙁 Det känns inte roligt, men jag får inte ihop mer än så här just nu. Det blir ungefär 1 inlägg i veckan, kanske 2 ibland.

Det är bara drygt en vecka kvar innan jag börjar jobba fulltid igen och jag känner mig ytterst ambivalent inför det. Skojigt att komma tillbaka och träffa kära kollegor förstås och jag trivs verkligen med mitt arbete. Det är spännande, roligt, viktigt och stimulerande på så många vis!

Små glimtar från vår trädgård…

Men konsten och kreativiteten… min satsning på bloggen och fotograferandet… det kommer jag att sakna. Ibland tänker jag att jag kanske borde säga upp mig och följa min inre röst. Släppa allt och satsa på det jag verkligen brinner för! Skapandet. Kreativiteten. Allt det som ger mig möjlighet att uttrycka det som finns inombords. Jag lockas av Jonna Jinton och Maria Bååths modiga beslut att lämna allt och satsa på sina drömmar.

Kanske kommer jag göra detsamma snart. Kanske har jag snart fått nog av det här ekorrhjulet av förväntningar och krav från omgivningen som jag alltid har upplevt som en börda? De där yttre förväntningarna kväver mig och min passion till livet. Jag har aldrig riktigt passat in i samhällets ekorrhjul. Jakten på karriär, pengar, status och dylikt…

Varför ska jag leva ett liv som inte gör mig lycklig? Som (hur roligt det än är!) inte stillar min inre längtan. Gör mig till någon jag inte är. Vad spelar det för roll att jag kammar hem pengar på mitt arbete om jag ändå inte hinner njuta av dem. Om jag stressar mig igenom livet. Om jag sitter på ett kontor hela dagarna och bara tittar ut genom fönstret och längtar bort…..? (Så illa är det inte, men ibland känns det så.)

Men jag får lämna den tanken en stund och se hur hösten blir. Jag måste oavsett dra in lite pengar först så att vi har råd att jag (eventuellt) säger upp mig för att starta eget. För det vet vi ju alla att det kan ta många år innan det går att leva på en konstnärlig verksamhet. Det är inget lätt beslut att ta. Och jag måste ge mig själv tid att känna efter.

*Funderar, funderar, funderar…….. hmm……*

Nej, vet ni vad – jag tänker ge mig själv ett nytt stort löfte idag. Den här hösten. Jag får den här hösten på mig att bestämma hur min framtid ska se ut. Antingen stannar jag kvar och lever ett normalt, klokt svenssonliv. Eller också gör jag det fullständigt galna: släpper ALL trygghet och satsar på detta. Bloggen och mina många kreativa projekt. Musiken, fotograferingarna, skrivandet, naturen, trädgården, skrivandet… Det som ger mig den frihet jag törstar efter.

JAG GER MIG SJÄLV DENNA HÖST. SEDAN MÅSTE JAG VÄLJA. ANTINGEN STANNA KVAR PÅ JOBBET ELLER OCKSÅ SÄGA UPP MIG OCH BYTA BANA.

(Fy tusan vad en sådan tanke skrämmer mig!!!)

Just nu innan jag kommer tillbaka till jobbet måste jag koncentrera mig på att få färdigt alla ritningar på huset till bygglovsansökan som jag berättade om tidigare. Det är det som jag lägger mina dagar på nu, huvudsakligen. Sedan har en hel del dagar nu i slutet gått åt till semesterutflykter och födelsedagsfirande. Vi har varit bortbjudna till andra som fyller år och så fyller båda våra småttingar själva år. Så om en vecka håller vi kalas för Celina och Eliah.

Jag fällde några tårar igår över tiden som rusar. Min lilla prinsessa som nu fyller 1 år. Jag vill inte att hon ska bli större. Jag vill att hon ska vara min lilla bebis i all evighet. Vemod. Minns ni att jag startade bloggen precis när hon föddes?

Jag vill förändra mitt liv. Sluta stressa. Stanna upp och leva till fullo varje dag (så klyschigt, men så viktigt). Göra något mer av livet än så här…

Jag vill inte ligga 96 bast på dödsbädden och ångra att jag inte tog mig tid till barnen. Inte tog mig tid till att vara här och nu. Njuta, andas, vara fri och lycklig med människor jag älskar… Göra det jag mår bra av…

Vad är dina drömmar? Vad tror du skulle göra dig lycklig? Vad behöver du mer i livet av?

Midsommar och ett sentimentalt avsked

En lysande rhododendron i vår trädgård!

Midsommar – en så lycklig tid på året! Då dagarna är som längst och ljuset aldrig riktigt lämnar, bara väller över en och berusar. Då fåglarna boar sig, trädgårdarna blomstrar och sprider söta, kryddiga och friska dofter. Och man har allt det goda framför sig. Den långa sommaren (som visserligen ändå så fort tar slut…) och så många möjligheter att skapa minnen som aldrig aldrig aldrig kan försvinna. Som kommer att följa en som en vänlig ledsagare resten av livet!

Nu ska vi skörda linet i dag,
häckla det väl och spinna det bra.
Se’n ska’ vi sömma skjorta och kjol,
svänga oss gladt i dansen.

Vi brukar alltid resa bort på midsommar och fira den med pompa och ståt, med så många släktingar och vänner vi bara kan orka med. Men det tar på krafterna att packa en bil full med barn och hund(ar), så detta år valde vi annorlunda. Vi valde att stanna hemma, mysa för oss själva och göra en midsommarstång och dansa med grannarna. Vi är slitna och längtade efter att bara ha en vilsam helg utan något som jagar tiden.

Jag ska snart tillbaka till mitt arbete och det är med delade känslor. Jag behöver de här sista två veckorna för att landa och få tänka. Jag har mycket att tänka på när det gäller min framtid…

Midsommarstångbygge på gång!

Men vi hade iaf en ljuvlig midsommarstund. Vi klädde midsommarstången, dansade och sjöng. Lagade en god middag och stannade uppe till midnatt, då det fortfarande är ljust ute nu.

Räksoppa på spisen.

Middagen? Mmm… det bästa av allt!! Vi grillade; lax, äpple, tomat, charlottenlök och rödkålmed färsk koriander. Till det blomkålsstuvning, sallad och dillsås. Förrätten var räksoppa med citron. Efterrätten rabarberpaj. Fullkomlighet var ordet!

Celina & Lucia. Inte lätt att fota barn! Alltid är det någon grimas som måste luftas!
Eliah

I samband med midsommar skedde också ett avsked. Jag skrev tidigare och berättade om våra små underverk, tre små kattungar som vår katt Vanilj fick för några månader sedan. Den sorgliga (men också glädjande) nyheten är att de har fått flytta hem till sina riktiga familjer nu! En emotionell förlust för oss naturligtvis, men en vinst för kattungarna och familjerna.

Min lilla gosetös!
Vinkar vackert farväl!

Vi har hittat såna fina matchningar till dem och de kommer att få det såååå bra! Alla tre har fått komma till kärleksfulla och omsorgsfulla familjer som kommer att ge dem allt de behöver. Men det hindrade förstås inte mig, som är så hjärtnupen av mig, att fälla en och annan tår vid överlämningen. Fy så sorgligt att skiljas från de små liven!

Att nästan sova i varandras famnar, så nära det bara går….
Mina tre bebisar som just har lämnat oss! :'(

Små vänner, jag hoppas att ni får ett bekymmerslöst och harmoniskt liv med många krokiga klätterträd, skojiga leksaker, mysiga tupplurar i varma famnar och gröna ängar att skutta på! <3

Exotiska träd och buskar – ger spänning i tillvaron!

Hej där i den sköna sommarhettan!

Vad har planerna varit för er denna helg? Här fokuserar vi i huvudsak på trädgården. Det finns alltid något att göra där. Vi har planterat potatis och massor av rotfrukter. Gulrot, svartrot, havrerot, palsternacka bland annat!

Daniel står för tillfället och marinerar kött och knyter ihop små foliepaket med grönsaker och andra läckerheter till grillningen. Jag ska laga rotfruktsgratäng, steka spenat i vitlök och vispa ihop en krispig kall sås med rikligt med färsk gräslök i. Barnen leker i sandlådan (vilket stundvis innebär att mula varandra i sand), Lucia (hunden) och Vanilj (katten) ligger utslagna under varsin buske med benen i alla vädersträck. Jag lyssnar på Sun is Shining – Vargas & Lagola på hög volym. Sommar när den är som bäst!!

En handfull av nya växter som ska “krydda” upp vårt trädgårdsliv!

Jag lovade för ett tag sedan att visa er några av de nya spännande plantorna jag och Daniel har utökat vår växtsamling med. Det handlar om ett flertal exotiska växter, flera palmer och några fruktträd! Här nedan ser ni en handfull av dem. Jag ska presentera dem en och en!

1. Dvärgpalm “Etna Vulcano”

På borde längst till vänster står en liten palm som heter “Etna” eller “Vulcano”. Den är en kompakt palm som inte blir mer än en halvmeter hög, men som kan bli duktigt bred och maffig med många nya skott som skjuter upp från huvudstammen. Den är ovanligt härdig för att vara en palm och klarar ner mot 0 grader kortare stunder, men trivs givetvis bäst i varmt klimat. Den kan överleva fritt i zon 1.

Relaterad bild
Så här kan den se ut efter ett par 20-tal år! 😉 (Småbilderna är lånade från google.)

Vi kommer så klart att behöva övervintra den inomhus, med extra växtbelysning, kärlek och omvårdnad!

2. Europeisk dvärgpalm.

Bildresultat för Chamaerops humilis
Också troligtvis efter ett par 20-tal års arbete! 😉

Den Europeiska dvärgpalmen syns på den översta bilden längst till vänster, ståendes på golvet med spretiga blad.

Även denna är en låg, kompakt palm som vanligtvis växer fritt i Europa runtomkring medelhavet. Den är ännu mer köldtålig än dvärgpalmen Etna och tål ner mot -10 grader korta stunder. Kan klara sig i zon 1 och i skyddat läge möjligtvis i zon 2. Liksom palmen “Etna” skjuter den skott utifrån huvudstammen och kan bli riktigt konungslig!!

3. Väderkvarnspalm.

Bildresultat för Chamaerops excelsa
En ståtlig väderkvarnspalm med många år på nacken!

Syns på översta bilden i mitten. Står mitt på golvet och är hopknuten.

Detta är den mest härdiga palm som finns på marknaden och den kan överleva utomhus upp till zon 2. Vissa exemplar klarar så långt ner som till -15 grader kortare stunder. Vi kommer att låta den växa i kruka tills den har härdats och “biffat till sig”. Efter ett par år så blir de mer tåliga och då kommer vi att plantera ut den och använda oss av vintertäckning fortsättningsvis. (Mer om det kan jag skriva en annan dag!)

Väderkvarnspalmen är min favoritpalm och jag tänker att den kommer att bli ett riktigt fint inslag i den delen av vår trädgård som vi ska inreda till “Söderhavsö”. Den ska bli själva kungen där! (Mer om vår blivande söderhavsö i ett annat inlägg!)

Väderkvarnspalmen kan med särdeles god omvårdnad bli flera meter höga här i Sverige och utomlands upp till 15 meter.

4. Australiskt borstkörsbär “Eugenia myrtifolia”

Relaterad bild
Kommer trädet att kunna överleva Sveriges karga klimat? Det återstår att se…

Längst till höger på översta bilden, i den höga svarta krukan, står något så delikat och sällsynt som ett Australienskt borstkörsbärsträd. Det är ett skojigt litet träd som blommar vackert i vitt och ger neonrosa ätlig frukt. Trädet klarar sig inte en sekund under 0 grader och kräver särskild omvårdnad på flera plan. Ett spännande projekt för den uthållige alltså!

Trots gediget detektivarbete har det varit svårt för mig att hitta någon mer djupgående information om trädet och jag vet egentligen ingenting om dess storlek eller kvalitéer, mer än att det ska vara ett tämligen litet och behändigt träd.

5. Vit persika “Ice peach”

The it-trädet!! Persikoträd med vit frukt.

Här ser ni vår nya Ice Peach! Det nya pärsikoträdet som har golvat marknaden och alla trädgårdsfanatiker på senare år. Det ska uppenbart ge utsökt skörd och enligt kunniga trädgårdsbloggdrottningen Sara Bäckmo fungera utmärkt att odla i växthus upp till zon 3-4 eller på skyddat läge mot en södervägg upp till zon 1-2. Kan odlas direkt i marken eller i kruka, då det är ett litet träd. Ska enligt utsago smaka g-u-d-o-m-l-i-g-t!

Vi bor i zon 4 och kommer därför att plantera trädet i vårt nya växthus. Där bör det stå skyddat för hagel och orkaner. Jag kan knappt bärga mig tills det har vuxit till sig!

6. Bornholmsfikon “Ficus Carica”

Bornholmsfikonet “Ficus Carica”.

Nästa träd som jag vill presentera är ett krokigt fikonträd; Bornholmsfikonet “Ficus Carica”. Det kommer att bli ett vackert exotiskt inslag i trädgården med sina stora brokiga, flikiga blad och lilabruna frukter. (Tänk så många läckra pajer och tårtor vi kan pynta med dessa frukter i framtiden!! Åhh!)

Bornholmsfikonet är den mest härdiga av alla fikon och klarar sig upp till zon 3 i Sverige, men kräver då vindskydd och hiskeligt med solljus. Vi kommer att behålla den i kruka, då vi ju bor i ett opålitligt zon 4 – klimat, så att vi kan övervintra den inomhus eller i vårt framtida orangeri. Trädet/busken blir 3-4 meter högt och har alltså ätliga frukter.

7. Minikiwi “Jenny”

Den lilla toppen som sticker upp med en lapp hängande om strupen är minikiwiträdet Jenny!

Minikiwin “Jenny” är en klätterväxt som blir imponerande 3-4 m hög. Frukterna blir bara stora som vindruvor, saknar hår och är söta och C-vitaminrika. De äts precis som de är. Den kan klara sig utomhus om du bor i zon 1, annars är det växthus och omsorgsfull vinterförvaring som gäller!

8. Australiskt flamträd “Brachychiton acerifolius”

I den lilla korgkrukan som syns längst nere i det högra hörnet på min bild frodas ett litet Australienskt Flamträd. Den ser bara ut som en tjock pinne i dagsläget, men ska i framtiden växa upp till att bli ett magiskt rött konstverk med underliga röda klockformade blommor.

Relaterad bild
Ett uppseendeväckande träd!
Bildresultat för Brachychiton acerifolius
Med ovanliga och besynnerliga blommor…! :O

“Exotisk raritet som sällan eller aldrig saluförs i blomsterhandeln” står det på google. Det låter ju lovande.

I Sverige kan den dock inte uppnå sin fulla potentiella storlek utan kommer att förbli ett litet träd. Den klarar inte frost och kyla och måste förvaras i orangeri (eller liknande fuktig och klimatvänlig trädgårdsboning).

9. Kanariebanan “Dwarf Cavendish”

Kanariebanan, Blå mexikopalm och Purple Heart.

Längst till vänster ovan: Min nya stolthet – kanariebananen! Den enda som kan bringa ätlig frukt utanför ett tropiskt klimat – under förutsättning att du fejkar ett tropiskt klimat åt den!

Bildresultat för musa basjoo
En klunga med högresta knariebananer.

Denna planta kan bli upp till 4-5 meter högt och det finns sällsynta fall då den har bringat frukt i skandinavien. Men då gäller det att hålla fullständig stenkoll på temperatur, ljus och luftfuktighet. Enligt kunniga bananodlare ska plantan duschas med ljummet vatten minst två om dagen, luftfuktigheten ska konstant vara hög och temperaturen inte understiga 10 grader. Plantan bör stå vid stora fönster mot söder eller öster och under vinterhalvåret krävs extern växtbelysning. Det kan ta upp mot 8 år innan en får se skymten av någon bananklase – och då endast om en har skött plantan exemplariskt.

Efter en eventuell bananskörd dör plantan och ger skott för en ny planta. Så då får en börja om från början. Peppigt va? 🙂

Odlingssubstratet ska vara en blandning av sand och grus och kornen inte överstiga en storlek på 0-8 mm. Plantan ska täckas med 2-3 cm lagrat gräsklipp första tiden och ytterligare hantering krävs löpande. Om plantan ska planteras utomhus följer dessutom en haranger av föreskrifter som ska efterföljas för att plantan ska trivas och bli fruktsam, men det tänker jag inte ens försöka ge mig på att redogöra för. (Om någon vill nörda in sig på bananodling så finns här en väldigt bra och grundlig beskrivning!)

Bananodling är inte vilket hastverk som helst utan kräver många års tålmodigt vårdande. Behöver jag ens nämna att jag finner utmaningen fullständigt oemotståndlig? 😉 Jag bara MÅSTE pröva detta.

10. Blå mexikopalm

Relaterad bild
Blå Mexikopalm! Wow, wow – eller hur!?

Livet blir lite intressantare med dessa exotiska inslag, tycker jag. Jag ser det som ett sportsligt projekt att försöka få såna växter att överleva i vårt ogästvänliga klimat. Blå mexikopalm är en sådan växt som jag verkligen hoppas att jag ska få uppleva i fullvuxet tillstånd, på min egen trädgård. Den är ju helt makalöst ståtlig! (Kanske till och med så pass makalös att den brädar Väderkvarnspalmen?)

Blå mexikopalm kan bli både hög och bred, men inte lika hög som Väderkvarnspalmen. Den klarar i bästa fall och högst tillfälligt ner mot -10 grader och kan experimentodlas i zon 1 i Sverige. I högre zoner måste den hanteras i ett orangeri eller dylikt.

Som ni såg på min bild längre upp så är min lilla Blåa Mexikopalm bara en liten baby, så det lär nog ta ett par år innan jag ser skymten av någon ståtlighet. Och jag kommer att hålla den inomhus tillsvidare.

11. Purple Heart

Relaterad bild
Purple Heart

Längst till höger på min bild längre upp! Purple Heart sägs vara en särskilt vacker och säregen marktäckande perenn. Den har ett unikt lilablått bladverk, klättrar och blommar med ljusa rosa eller violetta blommor. Den trivs på fuktig och skuggig plats och lämpar sig därför extra bra för woodlandpartier.

Den har sitt ursprung i Central- och Sydamerika och är fortfarande relativt sällsynt i Sverige, men fungerar utmärkt både som ute- och inneväxt här.

12. Minikiwi “Actinidia arguta Issai”

Av ren glupskhet “råkade” jag visst köpa på mig ytterligare en minikiwi, denna gången av sorten “Issai”. Det ska vara plantan som står längst till vänster ovan. Den ger plommonstora frukter som äts hela som de är.

Denna sort är känslig för frost under knoppsprickningen, men tål annars förvånansvärda vintertemperaturer på ner till ca -25° C och är alltså härdig till zon 3-4.

13. Björnbärsbuske

Fikonplantan i mitten har jag redan presenterat och plantan till höger är inget märkvärdigare än en björnbärsbuske. Det behövs väl ingen närmare presentation på det? Ett måste i en trädgård – antar jag.

14. Kumquat “Fortunella margarita”

Slutligen har vi två spännande små träd som jag inte ännu har nämnt. Först ut är citrusträdet “Kumquat” som lyser upp hela bilden med sin gyllene orangea frukt! Den blir inte mer än 1 meter hög i färdigvuxet tillstånd. Måste övervintras inomhus med extrabelysning.

Frukten är god, aromatisk, pikant, sur-syrlig, lime-liknande och mycket dekorativ på desserter och maträtter. Den har ett tunt skal och kärnor som kan ätas. Frukten äts hel som den är. Trädet har sitt ursprung i Kina där den kallas för “Guldapelsin”.

15. Röd citron “Limone Rosso”

Limone Rosso

Avslutningsvis vill jag presentera den glödande röda citronen! (På min bild längre upp är det den frodiga plantan som står precis till höger om Kumquaten.)

Inga konstigheter egentligen. En röd citron. Blir lite större i storleken än den gula. Samma omvårdnad som Kumquat-träd och liknande citrusträd gäller. Smaken är som en vanlig citron.

Nu får det vara slutpladdrat för min del! 🙂 Hoppas att ni får en fin söndag!

Att göra en total makeover på sitt hus

När vi köpte vår gård för 3 år sedan visste vi att vi skulle vilja totalrenovera hela huset. Daniel hade fast anställning, men jag var bara student och vi hade svårt att få beviljat lån från banken. Om vi skulle ha råd med en gård, som vi gärna ville ha, var vi tvungna att se oss om efter ett renoveringsprojekt. Allt annat var otänkbart.

Men det gjorde oss ingenting. Vi hittade vår lilla oas och var lyckliga över köpet. Redan från första besöket såg vi idel potential och möjligheter. Läget är fantastiskt, på en hög kulle med utsikt över byn, grannarna är de snällaste i världen, skogarna omkring de mest ombonade, logen magisk och trädgården enorm. Den både räcker till och blir över för våra besinningslösa trädgårdsdesign-ambitioner. Vi bestämde oss för att med så små medel som möjligt ge gården all den kärlek och omsorg som behövdes för att förvandla det till en riktig drömbostad.

En av mina många landskapsritningar över tomten. En av våra många potentiella idéer över trädgårdsdesignen.

Mycket har hänt sedan den dag vi stod med vårt pick och pack här utanför den svarta ytterdörren. Då solen stekte och magen kittlade. Framförallt ser den ekonomiska situationen helt annorlunda ut idag. Vi har slitit hårt för att komma dit vi vill. Och nu är det dags för oss att ta våra drömmar på allvar!

Vi har försökt att renovera så mycket vi hinner och orkar om helgerna och kvällarna, när barnen har nattats. Men gång på gång tvingas vi inse att det går alldeles för långsamt framåt. I den här takten blir vi aldrig färdiga. Jag har fortfarande ingen plats åt min hemmastudio, alla mina instrument och mikrofoner, alla mina alster, jag har fortfarande ingen ateljé och Daniel saknar fortfarande ett ordentligt kontor och plats till sin verkstad. Vi har inte heller någon toalett på bottenplan. Bara en sådan detalj liksom!

Nu känner vi att vi har sparat ihop så pass mycket att vi skulle kunna ha råd att plocka in experter till att få fart på husets makeover! Nu tänker vi slå på den stora trumman och bygga precis allt vi vill ha. En stor inglasad veranda, ett uterum som kan fungera som orangeri, två extra rum till kontor och hemmastudio, ett större vardagsrum, en toalett på bottenplan och två balkonger. Vi kommer att bygga ut huset med 100 kvm och varje kvadratmeter beräknas kosta minst 20 000:- så det blir ju en hel del pengar. Läskigt. Det gör mig lite nervös. Daniel ska försöka hjälpa till med bygget så mycket han hinner, så att vi om möjligt kan hålla nere utgifterna något.

Detta har alltså varit senaste veckans projekt. Vi har hänförts och våndats, skrubbat oss i skallarna, funderat, klurat, antecknat, ritat och skissat, vänt och vridit på möjligheter och omöjligheter, letat information, läst på, blivit förvånansvärt mycket klokare och kontaktat de experter som krävs. Tyvärr bor vi på en så kallad “kulturmark” vilket gör att vi måste erhållas bygglov för hela spektaklet, och det gör ju grejen dubbelt så mödosam.

Ursprungligen såg vår checklista ut så här (ungefär):

  • Ta fram enkla skisser över den planerade utbyggnaden.
  • Presentera idén för en mäklare och få ett utlåtande om hur bygget kommer att förändra gårdens värde. (Dvs. uppskatta om renoveringen kommer att löna sig!)
  • Anlita en arkitekt som kan skapa ordentliga ritningar och som ordnar allt inför bygglovsansökan.
  • Sök bygglov.
  • Samla in offerter från byggfirmor.
  • Anlita väl vald byggfirma.

Vår arbetsfördelning ser ut som så att Daniel sköter det administrativa och tekniska och jag allt som rör den mer konstnärliga sidan. Dvs. han kontaktar rätt personer och förhandlar med dem – jag fixar fram efterfrågade skisser och material. Vi trivs oerhört bra med den arbetsfördelningen. Vi håller oss till det vi är bra på och är inte inne och härjar på främmande mark allt för mycket. Det gör det hela lite effektivare. (Nu är iofs allt det här främmande mark för oss, vi har aldrig byggt ut ett hus förut, och jag har knappast någon erfarenhet av att rita plan- och fasadritningar. Hur som helst…)

VÅRT HUS – FÖRE OCH EFTER!

Jag har ritat upp en visualisering över hur vårt hus kommer att se ut efter att bygget har fullbordats, samt hur det ser ut nu och hur det såg ut när vi köpte huset. (Den enda skillnaden mellan nu och när vi köpte är trädgården. Vi har planterat ett par 100 små träd och buskar över hela tomten för att ge den liv och omboning.)

FÖRE. Tomtens exteriör vid husköpet – “Sorgligt Kalhygge”

Ja, så kallar jag trädgårdens status vid husköpet. Sorgligt kalhygge! 😉 Mer om gårdens status vid husköpet kan läsas här.

När vi flyttade in fanns INGENTING. Bara två ynka äppelträd på framsidan, en vildvuxen slänt och ett par jämmerliga, spruckna stubbar på baksidan. Ingen slags logik eller finess. Eftersom det som behöver längst tid på sig är att anlägga och växa en trädgård så började vi med det.

2 år i rad har vi krälat bland skalbaggar och maskar tuggat i oss sten och jord för att släpa träd, buskar och blommor på plats. Nu är det dags att pausa det projektet lite och ta tag i själva husets utsida.

FÖRE. Husets exteriör just nu (och då) – “Harmlös Skokartong”

Min visualisering av tomten nu. Ni kan se att vi har fått in lite växter på tomten iaf! (Färgerna på huset är inte helt rätt, men strunt samma… Ville bara visa er på ett ungefär. 🙂 )
Så här såg det ut när vi flyttade in!

Läget just nu. Vi har inte rört fasaden sedan inflytt. Den är lika sorglig nu som då. Nu är det dags att ta tag i eländet och få fason på bunkern!! Vi vill ha en rymlig villa, ljus och fräsch, lite New England touch, drömmig och vackert elegant.

EFTER. Husets exteriör efter total makeover – “Lovande Smultronställe”

Vi har velat fram och tillbaka med om vi ska ha en eller två balkonger, om de ska vara sammanlänkade eller ej. Vi har inte helt landat i detta beslut ännu. Några smärre förändringar kan ske under arbetets gång.

Så här ska det se ut! Nu fattas bara att sätta tänderna i projektet! Vi har mycket som ska ordnas innan juni är slut. Förra veckan kom arkitekten på besök och jag slängde ivrigt fram mina skisser över huset. Höll tummarna för att han inte skulle såga vår idé och våra planlösningar. Han såg förvånad ut, kliade sig om hakan och konstaterade glatt att han inte trodde att vi skulle komma att behöva hans hjälp. “Du verkar redan ha styr på det här med att skapa ritningar!” Så hela besöket landade lite snopet i att vi inte kommer att anställa någon arkitekt utan göra allt själv.

Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Ekonomiskt fördelaktigt onekligen, men… Det är ju inte direkt så att jag sitter och rullar tummarna om dagarna. Hur som helst – så fick det bli. Och nu plötsligt ser den där punkten som så banalt hette “Anlita arkitekt som ordnar allt material för bygglovsansökan” ut så här istället:

Att ordna inför bygglovsansökan:

  • Beställa originalkarta över gården från kommunen.
  • Skapa situationsritningar över hela tomten med tilltänkta utbyggnader. Skala 1:400.
  • Skapa fasadritningar med befintliga och blivande marknivåer. Skala 1:100.
  • Skapa planritningar på husets nuvarande planlösning. Alla tre våningar. Skala 1:100.
  • Skapa planritningar på husets tilltänkta planlösningar (efter renovering). Alla tre våningar. Skala 1:100.
  • Skapa sektionsritning över huset. Skala 1:100.
  • Anlita kontrollansvarig som bekräftar att byggplanerna följer konstens alla regler.

Bygglovsansökan kan ta flera månader, så det gäller att jag får färdigt allt detta så snart som möjligt. Vi får väl vara glada om vi hinner komma igång med bygget ordentligt nästa vår. Dags

Som ni kan förstå så sitter jag just nu inte på en trevlig stubbe om kvällarna och blåser maskrosbollar. Även om jag hade velat. Inte heller hinner jag med andra behagliga, trivsamt menlösa sysslor som att sortera trasor i tjockleksordning, olja gångjärn, sy och slå kullerbyttor nerför slänten på tomtens baksida. Nu är stora piskan framme! Nu är det fullt ös, medvetslös som gäller! 😉

Kram på er!

Ny fotografutrustning och tankar

Åh, jag måste få visa er min nya investering till filmningen! En superläcker gimbal med dubbelhandtag, som orkar bära tunga systemkameror och proffsfilmkameror. Den kommer att kunna skapa hela magiska vyer!! 🙂 Jag kan knappt bärga mig till att få använda den.

Gimbal med dubbehandtag

Vad i hela sinnesfriden är en gimbal? Kanske någon undrar. Svar: En form av avancerad selfiestick som används vid filminspelning för att stabilisera bilden på filmkameran.

Här kan ni skillnaden mellan att filma med och utan gimbal:


“Ja, men var håller dina vloggarna hus då?” Undrar ni väl säkert – med all rätta. “De skulle ju ha kommit ut i maj!?”

Ja. De skulle de. Men så kom livet i vägen. Vi insåg huvudstupa in i april och maj att utbyggnaden som vi hade tänkt att göra på huset om 1-2 år måste ske omgående. (Om 6 månader kan jag förklara varför. Jag smider dolda planer! 😉 Tills det måste jag hålla det hemligt.)

Så jag har skjutit upp vloggandet några veckor, till förmån för att ta tag i uträkningar, arkitektbesök, mäklarbesök, skissritande och offertförfrågningar hos byggnadsinjengörer. Det är ett stort projekt att bygga ut sitt hus med 100 kvm och nu krockade den planen med att börja vlogga.

Jag vill vara säker på att när jag börjar vlogga så kan jag avsätta den tid som krävs varje vecka för det. Jag jobbar på saken och håller på att samla mod, men är inte riktigt där ännu.

På tal om konst! :O Jag erkänner – jag är fullständigt hopplös när det kommer till kläder och att samla på spetsklänningar och unika, exklusiva tyger som är svåra att få tag på. Gärna handvävda/virkade/knypplade etc. (Jag kan leta land och rike runt efter sånt och drömmer om att skapa avantgarde kreationer av dem en dag.) Kanske kan jag visa mer av detta i mina filmer? De är underbara och jag vårdar dem ömt som om de vore mina barn.

Under tiden – tills jag har nått dit – passar jag på att samla på mig utrustning för att kunna leverera de mest högkvalitativa filmerna som jag bara kan. Jag vill att de som ser mina vloggar ska få ut något av dem. Bli glada, varma i själen, inspirerade eller åtminstone lite underhållna. Få sig ett och två skratt mitt i vardagsstöket och tänka att livet är bra nog lustigt. Jag vill inte göra vanliga vloggar i form av snack framför kameran, utan ett lite mer cinematiskt skapande. Visuellt godis. Konstnärligt. Vi får se om jag får till det, som sagt. Det är inte en liten uppgift att ta på sig och jag känner mig lite skrämd inför vad jag vill ge mig in i.

Jag är en blyg och tillbakadragen person. Jag lägger inte gärna ut bilder eller filmer på mig. Det är ett enormt steg för mig att börja filma mig själv. Vi får se hur det går! Jag försöker vila i den passion jag känner för filmskapandet och det budskap jag kommer att försöka förmedla; Naturen, livslusten, de trevande stegen framåt, konsten och skapandet. Det kommer att vara mitt fokus.

Hur tänker ni kring vloggande och det läskiga faktum att det innebär ett visst utelämnande av sig själv? Vloggar DU eller vill du börja vlogga? Och om – varför?

Kram och ljuvliga sommarfläktar på er! <3

Öga mot öga med döden

1 juni! Borde inte sommarvädret spraka på för fullt nu!? Och ändå glider regndropparna ynkligt nerför fönsterrutorna och samlar sig som små sorgsna bäckar på fönsterkarmarna. Molnen står stadigt hopade dag ut och dag in, med vissa små glimtande undantag. Det är ju inte annat än att man känner sig lite snuvad på sommaren. Men hoppet är det sista som överger en, säger de lärda! Och det tar jag fasta på, för jag längtar outhärdligt efter varmare temperaturer.

Men vi har inte suttit och hängt läpp bara för att vädret inte är exakt vad man hade önskat. Det finns gott om saker att roa sig med som ger sommarfeeling, som inte kräver stekheta solstrålar. Besöka djurparker t.ex!

Eliah spatserar fram bredvid pappa på Borås djurpark. Glad i hågen.

Jag släpade med mig en sömnig man och två glada barn till Borås djurpark nu i veckan. Vi hade tur med dagen och solen visade sig från sin bästa sida. Det var inte direkt varmt, men åtminstone uppehåll från storm och hagel.

Jag lyckades inte fånga så många ögonblick med kameran den dagen. Jag var som vanligt fullt upptagen med att smälta alla intryck och hålla ordning på småttingarna. Men en sisådär 5 bilder lyckades jag fyra av! Bland annat på dessa nallar här nedanför.

Ståtliga björnar!

Vi hade med oss matsäck och en stor vagn för barnen att sova i. Mysigt! Äggsmörgåsar med skagerröra och varm choklad. Skinka och ost till Eliah. Han har aldrig gillat ägg. Han har aldrig ens velat smakat ägg, trots böner och mutor. Så vi vet iofs inte om han gillar det eller inte. Nu har jag gett upp. Han får i sig ägg i annan mat ändå.

Öga mot öga med döden.

I lejonkulan. Ni vet, en sån där bunker av bara glas, där man kan komma så nära djuren att man nästan kan andas små änglar på varandra genom rutan. Eller klösa ögonen ur varandra. Döda varandra. Om man har otur och glaset spricker. Vilket enligt mina uträkningar är högst troligt. Framför allt när jag står innanför glaset. Som den oemotståndliga kotlett jag är.

Lejonkungen tar en förtjänt tupplur.

Lejonen gick inte till anfall och det var ju tur. Men de stirrade ner oss med bistra uppsyner och allvarliga väck i pannan. Inte roade ett dugg. Det var inte vi heller. Eller åtminstone inte jag. Jag stod där och skallrade tänder av rädsla. Kunde höra benpiporna i kroppen på mig rassla. Min 3-årige son däremot tyckte att hela ståhejet var oerhört spännande och underhållande. Givetvis var jag räddare än honom. Pinsamt. Jag fyrade av några foton och sprang ut fortare än jag kom in…

Under vår vandring stötte vi också på ett annat läskigt djur. Strutsen. De ser så vänligt sinnade ut, med sina fluffiga rumpor och söta små näbbar, men jag har hört många varningarnas tal om dessa djur.

Om blickar kunde döda, så att säga…

Strutsar är inte att leka med. Det sägs visst att de ska kunna springa i 70 km/h. Och dessutom sparka in trynet på både människor och djur. Det vill jag inte lära mig den hårda vägen. Så jag höll mig lydigt och lagligt uppe på vandringsbron. Annars kan man ju ibland bli lite frestad att besöka några av de mer fredliga djuren nere i deras hagar. Det ser så hemtrevligt ut med alla de liggande stockarna att balansera på och de stora dammar att plaska i.

Men ack, nej. Inte strutsen.

Tyvärr, jag fick ingen bättre bild än så här… Tre snygga röda rumpor.

Vi hade sällskap denna dagen av min syster och hennes familj. Hennes yngsta är i samma ålder som Eliah. Det är en ytterst klok och pillemarisk liten pojke. För att inte tala om omsorgsfull. Han är så omsorgsfull om allt levande.

“Mamma, mamma!” ropade han högljutt när han fick syn på aporna. Pannan var bekymrat hopvecklad och rösten allvarsam. “Mamma, du behöver smörja dem i rumpan. De är alldeles förfärligt röda.” Trots hans unga ålder hade han hunnit lära sig ett av livets mest väsentliga lärdomar. Jag tyckte det var så fint sagt och oerhört skojigt. 🙂

Dagen avrundades med hemfärd och grillning på bakgården, blivande rosenträdgården. Honungsmarinerad karré, vitlök, grillade tomater och äpplen, gräddig potatisgratäng och en delikat pepparsås med sting. Mumsfilibabba! Jag minns det som en lyckad invigning av sommaren.

Hur har ni invigt sommaren?

Att skapa en köksträdgård – Del 2

Potager in making! (Rödbladig smällspirea i förgrunden.)

Beklagar frånvaron. Ibland kommer livet emellan ens åtaganden. Ibland händer saker i privatlivet som tvingar en att lägga allt annat på is en liten stund. Det har varit en sån vecka för mig, men nu är jag tillbaka! 🙂

Hoppas att ni har haft en fin vecka och helg! Här på västkusten har vi haft ett relativt gott väder i veckan, med både sol och sisådär 15, 16, 17 grader varmt. Varvat med kyla och bitande pisk-regn under fredagen och lördagen. Huuh!! Ruggigt!

Men det har inte hindrat mig från att fota lite på vårt Potager-bygge! Låt mig visa hur långt vi har kommit nu!

Här kan du läsa tidigare inlägg om detta projekt:
Att skapa en köksträdgård – Del 1 (Planering och förberedelser)

Förra årets förberedelse av marken.

(Vi tar det från början, för jag har inte gjort något ordentligt inlägg om processens gång förut.)

Steg 1. Fräs jorden. Detta gjorde vi förra året. Här ovan syns hela platsen där köksträdgården ska vara – uppluckrad och härligt luftad med jordfräs. Marken var mödosam och vi (Daniel och hans far!) har tvingats rulla bort många stora stenar, vilket har resulterat i gropar och ojämnheter.

Två minikörsbärsträd prydligt planterade framför ingången. Det blir nog vackert när de är stora och blomstrande sedan!

Steg 2. Jämna till marken. Inte nog med att alla stenar och allt bråte i jorden gjorde marken till en uppsprätt hönsgård, dessutom lutar hela trädgården så att man blir alldeles skelögd. Speciellt i detta hörnet. Så det är något som vi har fått lägga tid på att försöka åtgärda. (Men det blev så brått med att få ut alla ivrigt växande plantor att vi inte hann bli färdig med utjämningen förrän vi fick gå igång med att bygga såbäddar.)

Första såbädden färdighamrad!

Steg 3. Bygga såbäddar eller på annat vis dela in odlingsytorna i olika avdelningar. Vi har valt att bygga dem från grunden, för att få måtten precis som vi vill, med men det går alldeles utmärkt att köpa färdiga pallkragar. (Ett tips är då att lägga två pallkragar på varandra, så underlättar det för ryggen när man ska rensa och odla.)

Våra mått på såbäddarna är 2 x 1,2 m. (Bredare än 1,2 m är inte att rekommendera, då det blir svårt att nå att rensa i mitten av bädden!)

Fler står på tur! Långa såbäddar platsbyggda längs med köksträdgårdskanten.

Steg 4. Snickra ihop en ingång. (Om man vill göra det.) Vi har valt en ingång som tillåter slingriga växter att klättra på den. Jag tänker att vi ska täcka den med luktörter och klematis.

Steg 5. Att bygga staket som skyddar mot rådjur och gnagare. Vi har precis bara påbörjat detta steg, så jag får låta inlägget stanna här och fortsätta i nästa…

Kvar att göra

(Steg 2 och 3 är inte helt avslutade ännu.)
Steg 5. Att bygga staket.
Steg 6. Att sätta upp spaljéer och växtstöd.
Steg 7. Installera ett vattensystem som håller styr på bevattningen.
Steg 8. Börja odla!

Jag måste säga att jag ser fram emot nästa år och alla de möjligheter den här köksträdgården kan ge oss då!! Jag ser fram emot en överfylld och purken potager med krispiga grönsaker och blomster varvat om vartannat! Det kittlar lite smått i magen när jag ser den drömbilden framför mig. 🙂

Hur går det för er med era odlingar? Om ni har några i år?

Kram!

Stäng meny
Längta Hem