Rinniga näsor och tandborrning utan bedövning

Ja, på tal om att vara personlig. Det är väl lika bra att säga som det är. ? Här hemma är det kaos just nu. (Som om det skulle betyda att det skiljer sig mot normaltillståndet? Höh!) Båda småttingarna år råförkylda och snoret och tårarna rinner omvartannat och åt alla håll. Lillans näsa måste blåsas ren med en liten sug (sån där som finns på apoteket) och det tycker hon inte alls om. Som mamma känner man sig helt enkelt urusel när man tvingar på henne sugen.
 
Dessutom håller Daniel på att gipsa i sovrummet där uppe och det medförande gipsdammet ska enligt utsagor vara mer eller mindre livsfarligt för barn i blöjåldern att andas in. Så mitt uppdrag består väl huvudsakligen i att agera dörrvakt till övervåningen och det dödliga dammet. Det har gjort mig oerhört impopulär hos min älskade förstfödda. Tutande brandbilar och leksakspistoler kan minsann ta och slänga sig i backen. För ingenting går upp emot att få leka i ett moln av gipsdamm!
 
Jag sitter för övrigt och försöker planera tapet och lister och belysning i vårt blivande sovrum. Jag funderar på om jag ska slå till med en stjärnhimmel mitt uppe i taket. Vad tror ni om det? Och så kommer vi ha en fototapet på ena väggen. Och lite sten och lite trä och såna saker som tillhör moder jord.
 
Igår lagade jag en tand. Och det var så länge sedan det skedde sist att jag inte kom ihåg hur det gick till. Borren kändes främmande, men bedövningssprutan otäckt bekant. Så den vägrade jag. Nej, du! Här är vi riktiga vikingar. Här lagar vi hålet utan sånt trams som bedövning! (Säger världens största mespropp. ?) Hur som helst. Jag överlevde det. Och lyckan jag kände efter att ha överlevt borrningen var väl nästan på nivå med att ha överlevt att föda barn. Jag skuttade nog hela vägen hem. Eller åtminstone från tandläkarbyggnaden till bilen. Åtminstone inombords.
 
Det där med tänder är ett nytt projekt som jag måste ta tag i. Efter mycket om och men, efter att ha skjutit upp detta i sisådär 15 år, så har jag äntligen kommit till insikt om att jag måste ta och räta upp alla mina skeva tänder. Städa i käften, så att säga. Så nu har jag satt upp mig i kö för en eventuell tandställning. Är gruvsamt tveksam på om jag passar i tandställning, men livet är väl inte till för att njutas. En ska härdas.
So long! ?
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)  
Kategori:
Personligt

Jul hos HM – Wow!! They nailed it!

Förra året var julkollektionen hos H&M home väldigt avskalad och färglös. I år plockar H&M tillbaka de klassiska julfärgerna och vill att vi ska komma in i barndomsstämningen igen.
 
Det tackar jag hjärtligt för!! Jag är en av dem som absolut förespråkar lite färg när det kommer till högtider. Jag vill att dessa tider och stunder ska skilja sig mot vardagen så mycket som möjligt så att stämningen blir maxad. Därför uppskattar jag färg. Men en cirkus vill jag inte ha! Jag vill inte ha grönt och blått och rött och gult och lila i ett enda virrvarr. Det ska vara smakfullt och gärna djupa färger och dova nyanser. Ungefär precis som H&M’s inspirationsbilder! ❤ (Själv hade jag kanske tagit in ännu mer färg i vissa av bilderna dock.)
 
Jag älskar också att de har plockat in ungefär hela norrlands skog i sina bilder. Kan det bli mer rätt? =)
 
Kolla in dessa bilder och låt er försjunka i total julstämning!
 
 
 
 
 
 
 
Vad tycker ni och hur föredrar ni julen? Vilken nyanser klär ni ert hem i?
 
Kram på er!
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)  
Kategori:
Hem & Inredning

Spretiga tankar om att vara personlig

Nyss hemkommen från en konsert. Idag spelade jag fiol. Det gör jag sällan, men jag tycker om instrumentet. Inte bara för att det låter sagolikt vackert utan framför allt för att det ser så vackert ut!! Wow alltså. Jag blev tokkär i instrumentet för något år sedan och rusade in på “Fiolaffären” i Stockholm som ett yrväder och spontanköpte en. Egentligen ingenting jag rekommenderar att göra. Billigt var det minsann inte. Ska man få tag på en någorlunda spelbar fiol så får man punga ut minst 10 000 kr och vill du få en som faktiskt låter riktigt bra så är det 100 000 kr och uppåt som gäller. Dessutom är det svårt att avgöra vilken fiol man ska ta. Hur den ska låta och hur den ska kännas. Det är en sann konst. En konst som jag tyvärr inte besitter. Jag gissar att det krävs år av träning för att komma så långt. Och vem hinner träna på hur en fiol ska kännas när man har bajsblöjor och snoriga näsor att ta hand om? Hungriga bebisar och trotsiga tvååringar. Såååå mycket roligare!

 

Bildresultat för violin

 

Jag klinkar med glädje på de flesta olika instrumenten. Det har alltid varit ett stort intresse och ett hopplöst nörderi hos mig. Min stora och outsinliga (jag höll på att skriva “ursinniga” men, ja.. det kan man väl också kalla det) passion. Att skriva och spela musik. That’s life. Jag har nog avverkat ett dussin instrumenten genom åren… Gitarr, piano, tvärflöjt, blockflöjt, fiol, slagverk/trummor bland annat. Och så har jag testat på ett par till förstås. På en mindre seriös nivå.

 

Jag drömmer om att hitta några fler musiknördar här i omnejden så att vi kan starta ett band uppe på logen tillsammans. Smyga upp där om kvällarna, pimpla kaffe tills vi inte orkar vara trötta mer, läsa episk poesi, sjunga, skåla och leverera hit efter hit tills vi blir alldeles oövervinnliga. Tills vi tappa tid och rum. Men här ute i skogen finns det inget större utbud av musikaliska poeter. Inte vad jag vet iaf. I Stockholm var det andra bullar minsann… där hittade man själsfränder bakom varje hörn. Det var som om staden var full av konstnärer. Som stod där med sina gitarrer slängda över axlarna och skrålade som om dagen vore den sista. Eller som kröp upp i sina naggade kontorsstolar, framför datorer och mixerbord, och skapade magi i en urtrist lagerlokal någonstans. Bara nördade in i kaklet. Och skenade från en planet till en annan.

Jag hörde hemma där. Inte i Stockholm. Men i besattheten. I den villkorslösa lidelsen.

 

Relaterad bild

 

Nej. Det var inte detta jag skulle skriva om idag. Jag seglade lite ifrån ämnet. Jag har funderat på det här med att vara personlig i sin blogg. Hur personlig ska man vara? Och då menar jag inte hur mycket man ska “hemlighålla” utan snarare hur mycket personligt som en blogg förväntas/önskas innehålla? Typ såna inlägg som detta? Bara sådär direkt från hjärtat. Jag har funderat på om jag ska varva renoveringsdokumentationer, pyssel-tutorials och fyndredovisningar med personliga inlägg ibland. Om vem jag är, vad jag går runt och filosoferar över, hur det är att vara gift och ha barn och en man som är helt olik en själv och såna saker. 

 

Men då slås jag direkt av tanken; VARFÖR i helskotta skulle någon vara intresserad av att läsa om mig och vem jag är och vad som försigår innanför skallbenet?

 

Nej. Det är nog bäst att hålla mig strikt till mina nischade inlägg och håller tankar och känslor utanför. Eller?? Oj, vad svårt. Hur nischad ska man vara alltså?

 

Hur tänker ni andra? Och framför allt – hur tänker ni andra som också bloggar? 

 

Kram och godnatt från mig! 

 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)  
Kategori:
Personligt

Nya prylar till köket

Det blir en kort uppdatering idag, för jag måste förbereda mig inför konserten imorgon (Inget som är intressant att gå in på närmare! Bara en kul grej). Men eftersom bloggen går i inredningens anda vill jag visa några nya vackra inköp till köket!
 
Häromdagen var jag och Daniel iväg för att julhandla och jag kom över dessa vackra prylar i butiken “Inside home”! En hushållspappershållare och två grytunderlägg i gjutjärn. Jag som älskar gjutjärn! Så de fick följa med hem som en för tidig julklapp. ❤
 
 
Vi hörs ikväll eller kanske imorgon, beroende på hur mycket tid jag har!
 
Kram från Zilia Ving
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)  
Kategori:
Hem & Inredning

Renovering av vårt nya sovrum – del 2

Dags för en uppföljning av hur det går med sovrumsrenoveringen! Jag bloggade om det för en vecka sedan och då såg resultatet ut så här! Nu har det gått två veckor sedan Daniel började renovera och han försöker renovera så ofta han hinner. Någon timma här och där under vardagskvällarna och så mycket på helgen som möjligt.
 
Min roll i renoveringsprojektet är att vara “huvudet bakom” projekten. Planera, mäta, skissa och ta fram designen och att finnas till hands när Daniel behöver en hjälpande hand. Samt att också hålla småttingarna ur vägen för vassa spikar och livshotande verktyg. Samt leverera något ätbart med jämna mellanrum. Ett ganska traditionellt upplägg, men det passar oss bra. Om jag skulle ha svingat hammaren så hade vi aldrig blivit färdig med huset. Någonsin. Däremot så hade antagligen huset minskat beklämmande i värde. Då – efter att mina snickar-skills har varit i farten och besudlat varenda kvadratcentimeter!
 

 
Dokumentation av senaste veckas renovering…
 
Denna vecka har Daniel gipsat färdigt i rummet, reglat för dörren och satt upp dörrkarmen. Men något blev fel så den fick han ta bort igen och måste göra om. Stackars Daniel. Så många gånger han har fått gjort om saker och ting som inte har blivit som han har tänkt sig. Daniel har ju ingen snickarutbildning i bakfickan utan måste lära sig allt från grunden på egen hand. Jag är imponerad av hans uthållighet!
 
Här kommer före och efterbilder… Från förra veckan, till denna vecka!
 
Korridoren/dörröppningen in i rummet…
 
 
 
Vänstra väggen när man kommer in i rummet…
 
 
Väggen mot blivande badrummet! Och dörröppningen syns till vänster.
 
Väggen mot blivande walk-in-closeten.
 

 
 
 
 
Renovering – vad som ska göras och vad som har gjorts
 
Färdigt
  • Beställa material
  • Beställa element och dörr
  • Riv nuvarande garderob
  • Riv väggarna som ska bort
  • Regla upp nya väggen + sätta upp osb.
  • Ta bort nuvarande element
  • Regla upp golvet i gamla korridoren (hade en höjdskillnad på 3 cm/m)
  • Ta bort den gamla elen
  • Sätta in nya dosor för elen och dra ny flexslang till dosorna
  • Riv innertaket
  • Regla för dörren
  • Gipsa väggarna
 
Kvar att göra
  • Sätta upp dörrkarmen + dörren (Har gjorts – men måste göras om!)
  • Spackla och slipa väggen (2 omgångar)
  • Borra hål för belysning
  • Dra elen
  • Sätta innertak
  • Tapetsera/måla väggar
  • Sätta element
  • Lägga golv
  • Sätta lister
  • Byta ut fönstret
På återseende!
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?) 
För mer läsning om vilka renoveringsprojekt som ska ske här på gården läs DETTA inlägg.

Mitt nya namn och min nya domän

Jubel och granater!! ?
 
Nu har köpet av min nya domän bekräftats. Nu är det klappat och klart. Jag kommer snart att flytta över min blogg från http://fondofhome.blogg.se till http://ziliaving.se. Till min alldeles egna domän som kommer att bli min framtid…!
 
 
 
Man kan ju sannerligen undra varför jag inte behåller namnet (fondofhome) och namnet Cristall som jag använde mig av innan. Jo, så här är det. Jag ska försöka göra en lång historia kort.
 
 
Bloggadressen
 
När jag startade bloggen så ville jag att den skulle handla i huvudsak om hem och inredning. Jag gav därför bloggen namnet “Längta hem” (vilket den också kommer fortsätta att heta, för det bloggnamnet är jag nöjd med).
 
När jag skulle skapa bloggadressen var dock adressnamnet http://langtahem.blogg.se upptagen. Så jag drog till med “fondofhome” istället. Det kände jag mig aldrig lika nöjd med.
 
Nu när jag har köpt mitt egna webbhotel och har möjlighet att välja ungefär vilket namn jag vill har jag funderat både tre och åtta varv och kommit fram till att jag vill kunna använda min nya domän inte bara till min blogg utan också till mitt musikföretag. Jag vill därför använda mig av mitt egna namn istället för bloggnamnet i adressen.
 
 
Namnet som står bakom bloggen
 
Av flera olika skäl har jag inte velat skriva under bloggen med mitt juridiska namn. En av de största orsakerna till detta är att jag arbetar inom en sektor där det förekommer våld och hot mot tjänstemän/-kvinnor och jag vill av säkerhetsskäl och för att värna om min integritet därför inte vill kunna kopplas till min “juridiska person”
 
Istället har jag valt att skriva under bloggen med mitt artistnamn, som jag använder mig av när jag skriver musik. Och det namnet har också sin historia… Jag har hetat både det ena och det andra, för att jag aldrig har lyckats hitta något namn som verkligen känns som JAG.
 
Efter mycket om och men har jag kommit fram till att jag i fortsättningen kommer att heta Zilia Ving, som är en omformulering av mitt juridiska efternamn (men dock ej så pass likt att jag med enkelhet kan hittas). Det namnet känns äntligen som rätt. Det är jag.
 
Jag tycker detta är ett så väldigt intressant ämne. Hur har ni andra tänkt när ni har valt bloggadress/bloggnamn? Berätta gärna!
 
Kram
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)  

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta