När är influencermarknaden mättad på influencers?

 
 
 
När kommer influencermarknaden ha nått sin gräns?
 
Jag har funderat en del på sistone på om det kanske egentligen är försent för människor idag att ge sig in i en influencermarknad, som sedan något år tillbaka har exploderat så till den grad att den rimligtvis snart måste ha nått sin gräns. För hur många influencers kan egentligen få plats på instagram och youtube och trängas om uppmärksamheten? Ju fler influencers, desto mindre del av “kakan”. Tänker jag?

Och så alla dessa influencersutbildningar nu som gör sina debuter. Det kommer ju krylla av influencers om några år och hur ska de alla kunna livnära sig på samma sak? Jag begriper inte riktigt hur det ska gå till.

Eller kommer all marknadsföring förflytta sig in på influencerplattformen, så att “kakan” blir större? Men kommer den att bli NOG stor för att kunna förse alla lyckosökare med sin beskärda del lön för sin möda?

 
VAD TROR NI? ?
Tror ni fortfarande att det kan vara lönsamt att ge sig in i en sån marknad? Är det vettigt att starta influencersutbildningar eller kommer dessa elever stå och hänga på arbetsförmedlingens dörr efteråt? Fattiga och med krossade drömmar.
  
❤
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

  • 0

    • Celina förevigad i min mors handarbete

     Min fagra dotter förevigad på en renfäll, iklädd min mors hantverk.
     
    När jag började blogga i somras bestämde jag mig för att lära mig att fota. På riktigt. Som bloggen avslöjar har jag alltid tyckt om att skapa, med färg och form och ljus och känsla, oavsett vad det gäller. Så det ligger inte så långt ifrån mitt hjärta att ibland fantisera att jag ska bli fotograf. (Nu har ju jag redan ett jobb, men i en annan värld?) Men jag har alltid varit smärtsamt medveten om hur hopplöst oteknisk jag är. (Kanske handlar det inte så mycket om oförmåga att förstå teknik utan snarare ett ointresse?) Och eftersom det innebär en hel del koll på teknik när man är fotograf så har det aldrig varit aktuellt. Jag har följaktigen aldrig gett mitt fotointresse något större utrymme.
     
    Förrän nu i höst. När jag började blogga var det viktigt för mig att hålla en hög kvalité på bloggen. Att verkligen lägga ner tid och engagemang på det jag skriver och visar här. Inte för att det egentligen är nödvändigt, eller för att någon skulle bry sig nämnvärt, men för att jag lätt tappar intresset om jag inte lägger ner själ och hjärta i det jag gör. Då känns det meningslöst. Något ska jag väl ändå lära mig av att lägga så många timmar på en blogg?
     
    Det tog mig ynka 5 dagars bloggande att inse det. Mina bilder var skeva, dassiga och allmänt förargelseväckande. Jag blev själv bestört och lagom avtaggad varje gång jag tittade på dem. Jag behövde en bättre kamera och mer kunskap. 
     
    Bra där, tösen min! Du förstår tidigt att visa intresse och vördnad för historiska föremål!
     
    Den 6 juli fick jag ändan ur vagnen. Jag begav mig till närmaste proffsfotograf, bönade och bad (jag skojar!) och köpte slutligen en kamera som hen tyckte sig vara färdiglekt med. Och jag var hejdlöst glad över mitt kap. Lyckligt ovetande om hur svårt det faktiskt är att lära sig att hantera en avancerad kamera.
     
    Men skam den som ger sig, som alla rysligt kloka åldringar brukar proklamera. Så ger mig gör jag inte! Jag försöker fota så ofta jag hinner och varje gång jag fotar upptäcker jag en ny spännande knappar att trycka på. Ibland blir det alldeles genialiskt och ibland är det en fet skamkudde som gäller. Tack och lov har jag jobbat en hel del med bildredigering förut, så den delen av fotografyrken känns inte så läskig. Det är lite som att skapa konst tänker jag. Man får leka med färg och form tills man blir nöjd. Underbart underhållande!! ? Jag kan sitta i timmar… dra fram och tillbaka med reglarna och förtrollas av hur tonerna förändras. Från dimma till klara vyer. Från mörker till ljus.
     
    Om jag känner mig själv rätt så kommer det inte sluta här. Det kommer nog aldrig sluta förrän jag har en egen fotostudio med allt vad det innebär. (Jag har redan börjat snegla på bättre utrustning, reflexskärmar och superblixtar, när inte Daniel är i närheten. Hehe! Och jag drömmer och ser fram emot den dagen jag faktiskt begriper hur alla dessa föremål ska hanteras! Oh la la!! Den dagen…)
     
    Lite drägel på hakan har väl aldrig skadat något foto?
     
    Eftersom jag umgås med mina skatter hela dagarna blir det ofta dem som jag fotar. Ibland bara som en lek, ibland på lite mer allvar. Häromdagen var en sån dag. En sån där lite mer ordentlig fotodag, då jag faktiskt hade ett mål och ett syfte med plåtningen.
     
    Jag ville föreviga min dotter i min mammas stickade plagg. Hon växer ju så det tjuter i knogarna, den tösen! (Celina, inte min mor.) Så ja, detta lär vara sista chansen att njuta av denna syn. 6 månader och alldeles lagom rund och go.
     
    Lite trumpen, men inte desto mindre rar. Min juvel. ❤
     
    Tycker ni om att fota? Begriper ni er på teknik eller är ni lika hopplösa som jag? 😀
    BAMSEKRAM på er alla!
      

    (Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

  • 4
    • Kategori:
    Familjeliv

    Mina tio mest gillade instagrambilder

    Jag har sett det i många bloggar och tänkte att det kunde vara kul att apa efter. ? Mina 10 mest gillade instagrambilder. (Ja, jag vet att andra kör på 9 men jag tyckte det var knöligt med ett ojämnt tal.)
     
    Men eftersom det bara är några månader sedan jag starta mitt instagramkonto (gå gärna in och följ! ❤) har jag inte fått en tillräckligt stor följarskara för att kunna avläsa några uppenbara skillnader på bilderna. Men jag får väl försöka tolka och jämföra det engagemang och de få ynka gillningar som finns!
     
    10 mest gillade instagrambilderna
     
    10. På tionde plats landar min äldsta son (2 år) i stilig ullkappa, ute med mamma och pappa på promenad. Inget knussel, inga konstigheter. Bara hjärtlig fröjd över att få andas frisk lantlivsluft!
     
    9. Vi planterade gissningsvis runt 60 plantor denna hösten. Kanske över 100 hela sista året och något liknande året innan. Detta är nödvändigt eftersom trädgården vi köpte var ett hårresande kalhygge när vi flyttade in, för er som inte har läst bakgrundsstoryn.
     
    Vi försöker alltså anlägga en helt ny trädgård med massor av små hälsosamma rum/gömmor och större grönskande gräsmattor att rusa runt som galna tjurar på när våren kommer. Här ser ni en nyplanterad flikbladig japansk rödlönn. Tveklöst en av favoriterna i trädgården!
     
    8. Bilderna på mina nya bestick i hamrat stål som ska användas när jag anordnar min medeltida brakfest.
     
     
    7. Min älskade dotter provligger i sitt nya babynäste. Största delen av nästet är helt sytt för hand och tog därför flera dagar att färdigställa. Phuu!! Tur att jag inte har tänkt göra ett till. 
     
     
    6. Två förälskade svanar ute på glid i en gömd (glömd?) skogsgöl. Vi hittade denna plats mitt ute i ingenstans av en ren händelse.
     
    5. Jag planterar om blommor i hemmet och kröner sinnesron med ett svep hemmalagat portvin.
      
     
    4. Renoveringens framfart i vårt nya drömmiga sovrum. Vänta så får ni se på slutresultatet! ?
     
     
    3. Bronspriset föräras vår gamla dopbild på Eliah. Den har jag bara lagt upp på mitt privata konto (vet inte varför, glömde nog lägga upp den på bloggkontot) men den fick så många tummar upp att den får komma med i listan ändå. 
     
    3. Nästflest gillningar fick vår lilla familjebild från i November någon gång. Celina var då 3,5 mån.
     
    1. På förstaplats finner vi följande värdigare vinnare som föreställer vår hemlagade marmelad på rosenkvitten. Vi har flera rosenkvittenbuskar i trädgården och inte förrän i år, när vi för första gången testade använda frukten i matlagning, har jag insett värdet av denna GUDOMLIGA buske. Wow!!
     
    Ni som inte har smakat den – gör det! Jag är tveksam till om det går att finna sån marmelad eller sylt på marknaden, men några nya buskar i din bakgård är garanterat en värdefull investering! ❤
      

    (Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

  • 0
    • Kategori:
    Familjeliv

    Svåra inlägg som förtjänar extra uppmärksamhet

    Idag tänkte jag starta dagen med att lyfta det senaste årets två viktigaste inlägg, från två av mina favoritbloggar!
     
    ÅRETS TVÅ VIKTIGASTE INLÄGG
     
    1. Krickelins inlägg om kvinnor som utsätts för våld i hemmet och hennes egna fruktansvärda historia. Det finns ingenting som gör mig så varm och tacksam som när jag ser influencer använda sina stora plattformar för att lyfta viktiga saker och vara till hjälp för andra. Det gör Krickelin ofta och på ett fantastiskt sätt. Jag är själv utbildad socionom och har jobbat mycket med våldutsatta kvinnor och barn (bl.a. med människohandel som också är ett obegripligt brutalt ämne) så detta är en STOR hjärtefråga för mig personligen. Jag blir väldigt berörd. ?
     
    Tack, finaste Kristin för det! För att du vågar, för att du orkar, för att du ger och delar med dig trots att det gör ont.
     
    Bildresultat för dr denis
     
    2. Fru Vintage’s inlägg om Dr Denis Mukwege som vann 2018 års nobelpris. Högst troligt världens främsta manliga hjälte. Förtjänt av allt pris i världen. Om ni inte är insatta i hans arbete och vad han gör, snälla läs!!
     
    En kort summering: Dr Denis Mukwege arbetar som chefskirurg på Panzisjukhuset i Kongo, ett unikt sjukhus som är specialiserat på att försöka återställa våldtagna kvinnors söndertrasade kroppar. Ni vet, Kongo. Krigets Kongo, världens farligaste land för kvinnor att leva i (tätt följt av Afghanistan), där barn och kvinnor skövlas som insekter. Där tortyrliknande våldtäkter används som krigsstrategi. Något som borde täcka och förskräcka varje löpsedel i hela världens tidningar dagligen, men som man alltför sällan hör talas om.
     
    Jag har hört kvinnor berätta om historier där barn tvingas våldta sina mammor, mammor tvingas äta upp sina makars sönderstyckade organ och småflickor spikas upp på väggar. Det är brutalitet som saknar motstycke i vår moderna historia.
     
    Dr Denis Mukwege har kämpat i många många år för att hjälpa dessa kvinnor. Han har gjort det med sitt liv som insats, under hot och miserabla förhållanden. Och intill nu har han knappt fått ett tack för det han gör! Innan han förärades nobelpriset hörde man knappt talas om honom.
     
    VARFÖR pratar man inte mer om Kongo? Varför lyfter man inte det faktum att en stor del av kriget är västvärldens fel och att vi faktiskt kan göra något åt det? Det får bli dagens stora fråga! 
     
     
    Ledsen om jag har förstört någons glada humör med mitt inlägg, men jag kände att jag måste dela detta. Jag lovar att nästa inlägg ska vara mer uppmuntrande! Tack för att ni har läst. ??
     

    (Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

  • 0

    • Nyår 2018 – så överlevde vi årets sista timmar

    Alright… NYÅR!!! Jag har inte ens hunnit skriva om vårt nyårsfirande än. Det har tagit några dagar att landa efter jul och nyår och alla resor, allt flängande som har varit.
    Jag har packat upp alla våra väskor, städat mer eller mindre hela huset. Återigen sorterat ut för små kläder åt ungarna och in med nya (Nu har Celina stl. 68! ?). De växer ju i så rasande takt att man skulle kunna tro att de knarkar grönkål och broccoli när inte mamma och pappa ser!! :O Daniel har installerat vårt nya element i sovrummet och kapat lite rör som hade fel mått. Och så har han pillat med alla mina teknikprylar som har kraschat den senaste tiden. Kameran, filmkameran, hårddisken. Vi även beställt lite nya prylar till mitt blivande kontor, en ny datorskärm, högtalare m.m. Jag längtar tills det allt är på plats!!
     
    Ja, det är ungefär vad de senaste tre dagarna har gått åt. Men nu är det färdigtramsat. Nu är det ett nytt år med massor av nya löften att införliva och ett av det är att få ett bättre flyt i bloggen. Jag tror att jag ska börja blogga på morgonen istället för på eftermiddagen/kvällen som jag har en tendens att göra. Jag ska försöka. Men ofta är det mycket med barnen på morgonen.
     
     
    Nyår 2018 – så överlevde vi årets sista timmar
     
    Tanken var att vi skulle fira nyår under ganska lugna och harmoniska förhållanden, hemma i vår anspråkslösa stuga och med en av mina kompisar och hennes familj på besök. Men kompisfamiljen, med sina tre barn, blev sjuka så vi fick ändra våra planer i sista sekund. Istället bestämde vi oss för att bege oss till min kusin inne i Gbg och fira där.
     
    Allt fick bli lite hipp som happ eftersom vi inte hade hunnit planera inför det. Vi köpte in lite ingredienser på vägen och svepte ihop en trerättersmiddag i högsta hugg. Lite drinkar. Lite spel och skratt och sång och musik. Det blev en helt fantastisk kväll, trots de hastiga besluten.
     
      
    Jag gjorde ett halvhjärtat försök att dokumentera middagen, men lyckades bara fånga fördrinken och förrätten. Sedan sprang tiden iväg. (Det är lite klurigt det där, att hinna få något snyggt foto innan maten kallnar och barnens tålamod har runnit ut.)
     
     
    Förrätten bestod av en inbakad smördegsbakelse med räkor, hummerröra och koriander. Receptet är inte eget utan härstammar från ICA’s hemsida. (Vi gjorde några små modifikationer bara, med smak och form.)
     
    Jag mixade ihop en fördrink till oss alla, med de ingredienser som fanns till hands. Lite björnbär, krossad is, limejuice, sockerlag, rött vin och koriander.
     
      
    Recept – Kylig björnbärsdrink med rödvin
     
    2 cl pressad limejuice
    2 cl sockerlag
    0,5 dl mixade frysta björnbär
    Rödvin efter önskad mängd
    7up efter önskad mängd
    Krossad is
    Garnera med en kvist koriander och hela björnbär
     
    Så här gör du:
    Egentligen kan du portionera ner allt i den mängd du själv önskar! Det finns inte så mycket rätt eller fel här. Smaken är som baken.
    Blanda allt, krossa isen och mixa björnbärna.
    Lämna någon björnbär hel som dekoration.
     

      

    Huvudrätten fick Daniel i uppdrag att fota då jag stod upptagen med annat. Det gjorde han på spisen, just färdigbakad, rakt-upp-och-ner. Ja ja, det får väl duga, tänkte jag. ? 
     
    Kyckling- och fetaostpaj, med purjolök och soltorkade tomater. Salladen kom inte med på bild.
     
     
    Efterrätten med glass, chokladsås, maränger och lite alltmöjligt ljuvligt fick vi överhuvudtaget inte kort på och tyvärr blev det inga bilder av resten av kvällen. Inte ens på oss själva, som var uppklädda upp till tänderna. Haha! Jag är inte riktigt van vid det här att fota allt och alla på det sätt som bloggare gör. ? Det är väl sådant som man lär sig att komma ihåg med tiden…
     
    Efter denna brakmiddag sprang vi ut och avnjöt historiens sista fria privatfyrverkeri i Sverige. (Vi sköt inte utan grannarna.) Det var ju sista året som fyrverkerier tillåts användas av “vem som helst”/privatpersoner. Jag kan nog tycka att det är klokt även om det också känns lite trist att en sådan lag måste behövas. Men tyvärr. Så länge det finns människor som inte respekterar varandra och skjuter mot djur och barn och vem-vet-vad, och så länge det finns människor som skjuter på platser de inte bör skjuta på och tider på dygnet som de inte bör skjuta på, så måste vi ha dessa nya regler. Tänker jag. Vad tänker ni om det?
     
    Hur var er nyår och känner ni att ni har accepterat att vi är inne i ett nytt år? ? Jag tycker alltid att övergångarna är lite knepiga och det tar några månader innan jag anger rätt år när jag ska skriva under papper…
     
    GOTT NYTT ÅR I EFTERSKOTT!!!
     

    (Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

  • 2
    • Kategori:
    Mat & Dryck

    Underbara Clara ryter ifrån om julen!

    Underbara Clara är överlag en särdeles klok kvinna och kanske allra klokast är hon omkring julen! ?? Jag älskar hennes engagemang, hennes vördnad för högtiden, dess betydelser och traditioner. Jag älskar att hon precis som jag börjar längta långt innan snön har lagt sig och gör så mycket av julen som det bara är möjligt. Njuter och tar varje på varje liten minut så länge vi bara kan. (Det behövs i dessa kalla och mörka tider, känner jag.)

    Bildresultat för christmas

    (Bildkälla: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/53/Christmas_candle_snowman_with_lights.jpg)

    Precis som Clara gör det mig såååå frustrerad och stressad att märka att många människor kastar ut gran och pynt innan juldagen knappt har hunnit över. Låter den varma och ombonade känslan försvinna med en fingerknäppning. Ersättas av en mörk, kall, trist vardagsvinter. Julen ska vara till tjugondag knut och det med BASTA!!

    Varför har vi människor så bråttom med att alltid kasta oss vidare och aldrig stanna upp och njuta av där vi är? Av nuet? Varför måste vi vara så mycket “slit och släng”? In med det ena och ut med detsamma innan vi hinner blinka? Vidare, vidare, vidare… Ständigt en jakt på det vi inte har just nu, det som kommer härnäst…

    Nej ni. Här sitter jag på med julmusiken på högsta volym, fortfarande med granen tänd och saffranskringlor i frysten. Och jag njuter. Så länge jag bara kan. Och jag vill verkligen tipsa er om att läsa Claras makalöst kloka inlägg här! ?

    (Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

  • 0
    • Kategori:
    Personligt/Dagbok

    Slut på innehåll

    Det finns inga fler sidor att hämta

    Nyare inlägg
    Äldre inlägg