Sega kola cake pops

Bjuder er på detta recept på sega chokladsmetade kola cake pops, som jag gjorde förra helgen till min kompis babyshower. Snabbt, superenkelt och oförskämt mumsigt! 🙂 Går dessutom att förbereda flera dagar innan och på dagen är det bara att plocka fram dem.

I bakgrunden syns också mina vita rabarberinbakade brownies på marängbotten.
Men receptet på dem får komma i ett annat inlägg.

Sega kola cake pops

Röra
150 g smält smör
1,5 dl strösocker
5 dl mixade havregryn
1,5 msk kakao
3 msk O´boypulver
1 msk vaniljsocker
0,5 msk grädde
2 msk kaffe

Dekoration
100 g  Marabou mjölkchoklad
50 g Mörk choklad

Gör så här:

Koka kaffe och låt svalna. Mixa havregrynen i matberedare. Rör ihop alla ingredienser i en skål. Låt stå i kylskåp tills smeten har stelnat, ca. 1,5 h.

Rulla smeten till bollar av valfri storlek. Stick in (t.ex. avskurna grillpinnar) i bollarna. Ställ bollarna i frysen och låt dem vara där tills de har frust till sig.

Smält mjölkchoklad och den mörka choklad över vattenbad (de ska blandas). Ta fram bollarna. Doppa bollarna i chokladen eller ta en pensel och stryk på chokladen för en ojämnare effekt (jag tycker det är extra läckert så!). Ner i frysen igen!

Serveras med fördel frysta eller halvtinade.

Bon appétit!

Frukten som gör dig suicidal

Jag tillhör inte den stora skaran i världen som förstår att uppskatta stark mat. Jag är så pass mentalt allergisk mot det att jag får fysiska symptom. Eller så är det omvänt, jag är inte säker på vilket. Jag önskar egentligen gärna att jag hade kunnat tåla det. Det hade varit hur coolt som helst att ha en riktig rövarmage som tål att slänga i sig dussintals av heta chili, en efter en, utan att magen vänder sig ut och in och förorenar luften för alla närvarande. Men icket. Jag hamnar på riktigt i något slags mindre attraktivt sjukdomstillstånd. Får frossa, andnöd, skakar, ont i magen, tårarna rinner, snoret rinner, näsborrarna står rakt ut som på en ödla och jag ser ut som en skadeskjuten, ångande grönsak.

Jag har bott/rest en kort tid i Indien och gett den starka maten fler chanser än den egentligen förtjänar. Det fungerade icket. Jag var så känslig att personalen på varje restaurang jag kom till inte kunde tro sina ögon/öron och jag fick dubbelkontrollera varje tallrik som levererades för att de inte förstod allvaret.

“Jag vill inte ha några starka kryddor i maten, tack!”
“Inga problem, inga problem!”
“Det betyder alltså att jag inte vill ha någon chili i maten.”
“INGEN chili!!? Inte ens 2 stycken?”
“Inte ens 2 stycken.”
“Bara en?”
“Inte ens en!”
“Inte ens en!?”
“Nej, inte ens en.
“Men några slevar tabasco i alla fall?”

De kunde inte begripa att så lite som en, två, tre ynka chilifrukter kunde lamslå min kropp så förargligt. Och visst förstår jag dem, för jag känner mig själv störtlöjlig. Men vi har alla begåvats med olika färdigheter. Att peppra i sig chili är inte min.

‘Carolina reaper’ – världens starkaste chili

Idag har det vackra vädret utanför inspirerat mig till att äntligen slänga iväg den där lång beställning på frön (på wexthuset.com), som jag och Daniel har skrivit ner, på det som ska sås nu till våren. Och när jag som bäst höll på att scrolla bland de harmlösa, vänligt sinnade frukterna fick jag till min fasa se chilin “Carolina reaper” hånflina mot mig genom skärmen, i sin blodtörstigt röda uppsyn. Den stod uppradad i listan över webbsidans “nya heta nyheter”. Jo, jag tackar. Chilin som många år i rad har utsetts till världens starkaste chili!! :O

På riktigt!? Är det verkligen fritt fram för var och en att odla denna livsfarliga frukt? Tänk om odlaren i fråga är ovetande om fruktens bedrägliga egenskaper? Huh! Jag ser framför mig människor som förtrollas av den vackra färgen, knaprar i sig frukten och dör som fallna furor på bakgårdarna runtom i Sverige.

De flesta verkar visserligen överleva frukten, men den påstås kunna döda genom andnöd. Om inte annat bringar den duktigt med smärta och onödigt lidande! Bara kika på de här youtubeklippen så får ni en fingervisning…

Om det är någon av er som känner att det vattnas väldigt i munnen på er så kan ni köpa chilin här! Jag ska hålla tummar och tår för att ni överlever äventyret.

Att starta sitt första företag

Detta inlägg är tillägnat alla er som är i samma sits som jag var i för några månader sedan. Som vill starta företag men som inte har den blekaste aning om hur! (Jag kommer att uppdatera informationen på detta inlägg allteftersom jag lär mig mer.)

Att tänka på innan du startar företag

  • Vad är det för typ av företag jag ska ha? Aktiebolag, handelsbolag eller enskild näringsverksamhet? (Dessa är de tre vanligaste. Om du inte har ett startkapital på minst 50 000:- eller är fler än en person så är det enskild näringsverksamhet som gäller. Mer info här.)
  • Vilka tjänster eller produkter kommer jag att erbjuda?
  • Vilken är min målgrupp? Ålder, intresse, geografi?
  • Vad ska företaget heta? (Tänk på att namnet med fördel bör säga något om vad du kommer att erbjuda och locka just rätt målgrupp! Kontrollera på bolagsverket att inte namnet redan är upptaget.)
  • Tips på artikel med mycket pepp, matnyttiga tankar och information: http://www.starta-eget.se/artikel.php?visa=hur-startar-man-eget

Starta företag – steg för steg

  1. Bestäm företagsform.
  2. Formulera företagets syfte och målgrupp.
  3. Besluta företagets namn.
  4. Planera budget och säkra finansiering.
  5. Hitta dina produkter eller utveckla och förbered tjänster.
  6. Utveckla hemsida.
  7. Registrera företaget hos bolagsverket (www.verksamt.se). (Steg-för-steg guide till hur du fyller i blanketten hittar du här.)
  8. (Anmäl eventuellt ditt varumärke till prv, Patent- och registreringsverket (www.prv.se).)
  9. Marknadsför din produkt/dina tjänster.
  10. Kör igång och leverera!!

Nu har jag registrerat mitt företag!

Mina damer och herrar, låt mig presentera mitt nya… företag! Som bara rätt och slätt kommer att heta Zilia Ving (tillsvidare). Ansökan är inskickad och verksamheten kommer att innefatta såväl fotograferingsuppdrag som musik/låtskrivning och övrig influencerverksamhet. Företagsformen kommer att vara enskild firma, då jag varken har 50 000 i startkapital eller flera involverade/anställda.

Ansökan inskickad!

Kan livet bli mer spännande än så här!? =D

Det har väl egentligen aldrig varit någon tvekan för mig om att jag tids nog kommer att vilja starta företag. Det visste jag redan när jag började blogga i somras och det var ett tydligt delmål. Men jag kan absolut ingenting om att driva företag och har dålig koll på de regelverk och lagar som gäller, så jag har dragit mig för att ta det här steget. Gått runt och gnagt mig i knogarna och varit lite smårädd.

Ja, ute på hal is är jag verkligen! Men jag hade inget val. Vill jag göra mer utav mina ambitioner och intressen så är detta enda vägen att gå. Och någonstans känner jag också att jag kommer att gilla det här. Jag gillar ju att planera, hålla i trådar, utveckla och tänka framåt. Däremot är jag ingen hejare på hålla koll på de administrativa och byråkratiska bitarna. Och fullständigt hopplös när det gäller deklarering, fakturor och ekonomiska frågor. Jag tycker sånt är så urbota tråkigt, om jag ska vara ärlig.

Så det är visst bara att stoppa näsan i informationsböckerna och läsa på om hur man gör när man driver företag… Även icke-naturtalanger som mig borde ju kunna lära sig.

Någon av er som också nyligen har startat företag? Eller går i tankar om att göra det? Eller som minns hur det var när ni för första gången registrerade ert företag? Vad var era förväntningar och hur blev det?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta