Jag fann själ i en bortglömd stuga

Jag tycker att det är så himla mysigt att vara ute och leta efter gömda och glömda ruckel ute i skogen och längs landsstigarna. Häromdagen hittade jag denna charmiga boning!!!

Visst blir man lite sugen på att omhulda den med kärlek och ge liv igen? Tänk så mycket kärlek och historia som har funnits bakom dessa väggar!! Jag rös när jag såg ödestorpet. Jag rös i hela kroppen och det kändes nästan som om det var fler närvarande där… Ett litet genomskinligt barnaväsen i vit särk som kikade ut genom fönstret på övervåningen kanske….? Mitt sjätte sinne spårade sannerligen iväg med mig… ?

Den var lite läskig att stiga in i, för att det hängde ner farligt bråte från tak och stuprännor som knakade och rörde på sig. Men jag höll för ögon och öron, räknade till tre och slängde mig in genom dörren. Det kändes enklast så. Väl där inne fann jag mer bråte lura över mig från taket, så jag fick passa var jag gick.

Det intressanta när man vankar runt i såna här ödehus är att man så tydligt kan se (och känna!!) historian i dem. Man kan se vilka delar som var byggda ursprungligen (utifrån byggteknik, läge och sunt förnuft) och vad som har blivit påbyggt under 1900-talet.

Detta hus var till hälften byggt i liggande timmer. (Tyvärr var det för mörkt inuti för att jag skulle kunna ta kort!) Originalbostaden tog troligtvis form under 1700-talet.

Först bestod bostaden av endast ett utrymme där såväl människor som boskap samsades om utrymmet. På den tiden fanns ingen vedhäll och värmen hölls genom att människor och boskap gnuggade axlar och sov ihop. Senare byggdes ytterligare ett rum till med spishäll och därtill ett litet loft med stege.

Slutligen byggdes huset ut ytterligare under tidigt 1900-tal, för att senare överges och förfalla.

Längre ner på samma skogsstig hittade jag en byggnad med ett fräckt klocktorn. Jag undrar vad historien är bakom detta? Själva byggnaden såg bara ut som en vanlig ladugård. Lustigt… (Jag glömde bort att fota mer.)

Brukar ni också smyga runt i öde hus eller är det bara jag som gör sånna hyss?

Ta hand om er mina fina vänner! ?

Folk och fä på gården

Underbara vetefält…

Välkomna ska ni vara, in i den småländska idyllen! ?

Vi har fortsatt vår semester i lugna takter. Vaknat sent, bakat bröd, läst böcker och spelat spel, och klappat kattungar. Och så arbetat förstås. Slitit i trädgården, renoverat, målat lister, rivit stuprör, kavlat upp händerna och röjt undan så det står härliga till, på gården och inuti huset.

Möt Herr Karlsson! En av alla snygga grisar som befinner sig på mina föräldrars marker.

Drömmen om djur på vår gård

Jag och Daniel vill gärna ha (fler) djur på vår gård. I dagsläget har vi endast hund (Bichon Havainais) och katter. Men vi drömmer om hästar, får och höns. Det är bara svårt att få tiden att räcka till i nuläget…

Grisvila. Ett koncept som jag gärna skulle implementera i mitt liv… Dvs. att fläka ut sig i med armar och ben åt alla håll, i skuggan av stora yviga träd, och strunta i tid och rum från morgon till kväll. Plus få mat och vatten serverad när så önskas.

Ingen dröm är för sen!

Jag lever med överbevisningen om att ingenting är för sent. Ingen dröm är för sen för att uppfyllas. ❤?

Jag har alltid drömt om att kunna rida och ha en egen häst. Det var min stora barndomsdröm. Men mina föräldrar hade varken råd eller möjlighet att låta mig rida. För två år sedan, i vuxen ålder, bestämde jag mig för att göra slag i saken och började ta privatlektioner för två skickliga ridlärare här i bygden. Den ena var pedagogisk och behaglig att ha att göra med, den andra skoningslös och alltid rasande till bristningsgränsen. “Du rider som en idiot!” skrek hon på mig när någonting litet gick fel. Men jag lärde mig massor av båda två och det är något av det roligaste jag har gjort någonsin!!! Man får inte låta sig skrämmas så enkelt… ? (Ni kan läsa mer om mina galna hästupplevelser på min blogg Capriole.)

Jag var obehärskad i min dröm. Jag ville lära mig att rida piruetter, passage och piaff. Jag läste på och läste på, övade och övade. Jag gick runt hemma i vardagsrummet som en dåre och övade volter med mig själv. Så pass djupt fallen i träsket var jag nämligen! ? Men sedan var föräldraledigheten över och jag började jobba heltid, vilket resulterade i att jag inte längre hade tid att rida. Istället började Daniel ta ridlektioner och tog över stafettpinnen! ?

Just nu hinner inte riktigt någon av oss att rida, men vi har fortfarande för avsikt att ta upp ridningen igen när barnen är lite större och då köpa oss varsin häst. Tänk, vad roligt vi skulle ha!!!

Vanligt fä och flygfä

Förutom hästar drömmer vi om att ha får. Och då är det ju givetvis Walliskt svartnosfår som ska in på lodrätt nr. 32 i sommarkrysset. Har ni sett dessa?? Alltså man blir ju så förtjust att man nästan vill lägga sig ner och rulla nerför en backe och sjunga opera.

Åhhh.. haha… Underbara!!!! ??? Jag tror jag smäller av…

Höns är nog det vi först kommer att skaffa. Den drömmen är inte så långt bort i tiden. Kanske 1-2 år? Det verkar alldeles fantastiskt att kunna äta sina egna ägg. (Nåja, nu ska vi väl inte ta detta till överdrift. Hönsens ägg får duga.)

Ser det inte underbart skönt ut? 🙂

Har någon av er några djur? Berätta! ???

Kategori:
Lantliv

Körsbärsträd och Lantliv

Kära vänner, hur står det till i regnet och blåsten? ❤ ??

Ja, jag vet att jag har tappat vikt. Ingen behöver kommentera det. ? Som jag har skrivit i tidigare inlägg så har jag haft några tuffa veckor/månader bakom mig, med privata olägligheter som har påverkat mig mycket. Men det är bättre nu, saker och ting har landat, processats och jag är på banan!! Tack för omtanke! ???

Vi hade några soliga dagar förra veckan, men nu är det visst bara blåst och lidande. Jag har haft en dryg veckas semester, åkt till mina föräldrars sommarstuga och bott där ett tag med D och barnen. En ljuvlig småländsk lantlig semester i all enkelhet. Dagliga utflykter, roadtrips och sociala sammankomster i röd stuga med vita knutar. Det finaste av sommaren…

Vi besökte Bullerbyn och Emil i Lönneberga. Som iofs nästan bor grannar med mina föräldrar!! ? Alltid uppskattat av barnen, som gärna nosar på djuren och svingar sig upp i gungorna inne i ladan. Men jag glömde att ta kort, som vanligt… ☹ (Är inte så bra på det här med att tänka blogg. Ber om ursäkt för det. Men jag blir bättre med tiden… Jag har iaf börjat komma ihåg att fota mig själv då och då!! ? Det gjorde jag typ aldrig för ett år sedan.)

Här nedanför syns skogsvägen som leder till mina föräldrars stuga. Älskar denna väg… Den framkallar så många nostalgiska minnen… från när jag var liten och sprang runt barfota i bränt gräs, jagade myror och försökte bli kompis med alla kossor som trampade runt omkring mig och glodde med sina stora förvånade ögon. Varma mular mot halsen, det kittlades så mycket… och de hemska stötarna från stängslet. Huhhh…

Vi försökte alltid lura varandra, vi syskon och mina barndomsvänner i bygden. Vi tog varandras händer i ett långt led och tvingade den största och modigaste att ta tag i elstängslet. Den naivaste fick stå i änden, där blir stöten som värst (stöten går igenom hela ledet till slutet!) men det förstod inte den naiva. Stackarn!! Men vi råkade alla ut för det förr eller senare. Been there, done that… ? Höll nästan på att kissa på mig av stöten första gången. Syskon är inte alltid så snälla mot varandra…

Celina trampar runt och doftar gödsel?

Jag minns också att vi åkte hölass (Jag kan försöka hitta bilder från detta någon gång!! Ligger nog i en gammal låda. Underbara tider…). Alla kusiner och vänner. 10-20 barn, ibland i ett tåg av flera hölass och traktorer. På den tiden var det inte så kinkigt med bilbälte och sånt lyx. ? Då slängdes man helt sonika upp på hölasset och fick klamra sig fast bäst man kunde i spjälorna på sidorna (eller i kusinen till höger), medan traktorerna begav sig ut på skumpiga skogsvägar mot åkrarna. Minstingarna fick sitta i mitten av hölasset, så att de inte skulle trilla ut ur lasset… Men ibland sjönk man istället ner i själva halmen och det var lite nära-döden-upplevelse det också.

Och sedan slet man hårt i timmar för att plocka potatis på åkrarna. Hela släkten var tvungna att hjälpa till. Fast barnen sprang väl mest runt och åt upp potatisarna egentligen. Vi åt dem som morötter direkt i handen. Haha… Det låter som om jag växte upp på 1950-talet. Inte riktigt, men min farfar anammade den traditionella bondstilen. Så det är därför jag fick den barndomen. ???

För några år sedan var denna stuga i ganska dåligt skick. Allt hängde och dinglade, färgen ramlade av och dörrarna var svällda. Men min far är inte den som är den. ? Han drar sig inte för att svinga sig uppför rangliga stegar och vingla runt på tak och stuprör, för att plåstra och täcka där det brister. Och nu börjar hela åbäket se rent skapligt ut! Eller vad tycker ni? Jag älskar denna stuga. SÅÅÅÅåå mysig…

Mysig gammal spis i stugan…

Förr fanns det varken el eller vatten i stugan, men nu har vi både spis, lampor och varmvatten. Usch, vilket skämmeborteri!! ? Dock saknas fortfarande toalett och dusch. Det är dass med tre hål som gäller. Funkar utmärkt att göra sina behov ett par stycken åt gången så sparar man tid. Och toapapper. ? Hahaha… skojar!

Och här ovan ser ni det spektaklet som fungerar som dusch. Man drar typ i ett snöre, så rinner det vatten från ett rör som leder till två bunkar, en med kallt vatten och ett med kokt vatten. Jag har inte vågat testa den än. Verkar rent livsfarlig. Vem vet vad som kommer ut ur de där rangliga rören? Plötsligt kanske det är gas. Jag tror inte heller att trycket i denna dusch hade räckt för att arbeta sig igenom mitt tjocka hår. Så jag åker till mamma och pappas riktiga hus varje gång jag ska duscha håret.

Dryga 60 år, men vig och smärt som en apa. Det är far min, det. Han räds inte höga höjder och murkna underlag.

Här är han igång med att byta taket på ett av gårdens ladugårdar. Jag undrar vad sånt här tak heter? Dessa små träflisor som ligger omlott. Det heter ju något särskilt… måste googla det.

Han jobbar från tidig morgon till sen kväll, struttar runt där på taket utan vett att vara rädd.

Min fina Celina är en skojig tös. Hon har precis fyllt 2 och orden bara forsar ur henne (hon tar nog efter sin mor anar jag…). Och hon har så mycket vilja så det står härliga till. Ibland är hon så bångstyrig att håret står på ända, tills vi ger med oss. Här nedan är det dock hunden som är den viljestarka och Celina har fullt sjå att hänga med, ser det ut som… haha… så söt…

Vi har rysligt mycket fruktträd här vid stugan och runtom på gården. Jag tror vi har över 20 körsbärträd. Kanske runt 30?

Tack min goa familj för några underbara dagar med gemenskap, skratt, många kockar men ändå ljuvlig mat, grill och eld, bad, brädspel och musik-jam! ❤❤❤

Jag, fortfarande lite stel och ovan vid att ta selfies… haha…

Sånt som kan odlas – en rundvisning i Juli

Hej mina fina vänner! ❤

Uhh… Det tog tid för mig att få ut ett till blogginlägg. Beklagar. Jag har suttit och trixat (editerat) med min första vlogg på andra datorn och blir så uppslukad av det att jag glömmer bort bloggen. Men jag tänkte ta med er på en liten mini-rundvisning i trädgårdsodlingarna idag.

Kryddor i högespalten. Olika sallatsarter till vänster, samt chili och paprika längst bak. Längre in finns tomat, gurka, melon (som dock håller på att dö), kiwi, citrusfrukter och dylikt.
Lakritsbasilika till vänster och kanelbasilika till höger. Underbara färger!!
Högresta tomater.
Gurka mitt i tomatmängden.
Sallat till höger, sedan Portulak, Spenat och Ruccola närmast. Chiliplantor som växer fint längst väggen längre in!!
Rödbladig smällspirea som blommar med vackra vita blommor i juni. Glömde bort att fota dem. ?
Bönor och ärtor klättrar på våra pilstrutar.
Charlottenlök.
Majs.
Rödbetor.
Kohlrabi.
Morötter i alla tänkbara färger.
Palsternacka, havrerot och persiljerot.

Åh, vad jag älskar högsommaren och alla underbara dofter och färger överallt. Solen lyste så starkt och fint förra veckan och gav massor med energi, men nu de senaste dagarna har det regnat och känts tungt i luften. Men det behövs det också… Vi behöver allt… Värmen och kylan, ljuset och mörkret, Regnet och torkan/hettan.

Magnolian som frodas fint i ett skyddat läge i zon 4, trots att den är en zon 2. 🙂
Vacker spröd ung Flikbladig blodlönn som växer på ett igengrott ställe i trädgården. Vi måste städa upp här…

Jag tänkte att det kanske kunde vara intressant att se hur vi försörjer alla dessa växter med vatten. Vi har två stora vattentankar som rymmer… 500 liter var tror jag? De samlar upp regnvatten genom stuprör som ligger på ladugårdstaket och som vi sedan använder för vattning. Hållbart och bra. Vi har sedan dessa tankar kopplade till brunnen och hela resterande vattensystemet som ligger nergrävt i marken i trädgården.

Potatisodlingen som spårade ur… Haha.. ? Det växer överallt..

Vi har också odlat mycket mer än detta. Kål, olika lök, rotfrukter, persikor osv. men allt kom inte med på bild för barnen snurrade runt mig, klättrade i mina kläder och förvirrade mig.

Nu ska jag återgå till att stångas med min dator och videoredigeringsprogrammet. Vi hörs snart igen!! Glad fortsatt trädgårdsplöjning! ?? Och njut nu värmen som snart ska komma igen… ?

Träning, natur och Vemod

Tillit… Tillit till att smärtan någon gång lättar…

Jag har känt mig nere på sistone. ? När jag känner mig nere så hanterar jag det med att vara ute mycket i skogen, springa, klättra och träna. Bästa medicinen!!!

Jag har behövt hantera att förlora en förhoppning, en dröm. Jag har behövt hantera att vara långt ifrån någon jag tycker om. Jag har behövt läka från att bevittna någon annans liv gå i spillror. Sådant gör ont. Det går inte att beskriva… Maktlösheten. Det hade ju varit bättre att ta på sig det fallet själv.

Men livet går vidare. Måste gå vidare. Det är bara att fortsätta kämpa… Fortsätta klättra steg för steg, som i trädet här ovan. Det var så grenigt att jag knappt kunde ta mig fram!! Men längre upp lättade det… Då blev motståndet glesare och jag kunde se utsikten… Wow….. Värt varje möda….

Det finns forskning som visar att när vi spänner musklerna så vårdar vi hjärnan, vi kan till och med reparera fysiska skador genom att röra på oss. Helt fantastiskt ju!! ?✌

Och så började solen sänka sig och lägga sitt mjuka gyllene täcke över alla tunga tankar. Och jag kunde tänka att livet är magiskt på något sätt ändå, i all sin komplexitet och kärvhet… Vi blir aldrig mer levande än när vi känner och kämpar. Och när stormen lugnar sig kommer tilliten. Slutet på tunneln.

Hur hanterar ni sorg? Hur hanterar ni förluster? Mentala, emotionella, spirituella eller fysiska…? ? Sorg och förlust kan sätta sig på så många olika platser i kroppen och hjärnan….

Kategori:
Personligt/Dagbok

Mitt La Noire – Att vara sitt eget kamerateam

Känner mig 100% bekväm i denna utstyrsel… Skulle kunna spatsera runt så här på stan alla dagar i veckan!

Hey godingar!!! ?

Idag är jag så glad, för att jag äntligen har fått tumme ur *host* och skapat en ny profilbild. Vad sägs om denna donnan? Det var väl inte vad man kunde vänta sig? Haha… ? This is SOOOO me though… Jag känner verkligen att jag har hittat min nya stil.. ?

Mina tidigare instagramprofilbilder har varit den ena trista historien efter den andra. ? Jag har bara pillat dit bilder tillfälligt då och då (om nu 6 mån räknas som tillfälligt, hmm..) och bilderna som jag har använt har varit något tveksamt krafs som har legat och dammat i gamla fotomappar. (Utom härom veckan då jag i all desperation stal en av bilderna från skogen. Inte heller den är särskilt talande.)

Jag har läääänge gått och ruvat på en mer spännande idé. Jag vill att min profilbild ska ha ett tydligt budskap och förmedla vad min instagram handlar om: Kreativitet, inspiration, storytelling, lite teatrisk underhållning och massor av underbar touch av vintage.

Efter noga överläggning med mina båda hjärnhalvor så insåg jag äntligen hur jag skulle få fram det budskapet!!! Det kan verka som ett fjuttigt projekt, men ICKET. Låt inte ögat lura dig. Det ligger mycket fundering och arbete bakom detta, eftersom jag inte har tillgång till proffsfotografer, stylister, makeup artister och hårstylister eller bildbehandlare. Jag måste göra allt själv från scratch till sista finishen.

Behind the scene. När kameramotivet inte orkar sitta still längre…

Det är ju så när man är pank och drömmer om en karriär inom kulturbranschen. Har man inte turen att ha ett helt mediateam till hands så får man lära sig det mesta själv. Jag har inte producerat så mycket material denna vår utan mest fokuserat på att utbilda mig själv inom alla genrer jag behöver ha koll på. Och det kräver mängder av timmars övning. :-/


Så här gick dramat till… (pun intended)

Underbara ansiktsmasker ur min ansiktsmasksamling!!!
Beskåda dessa kreationer!!! Jag gillar speciellt den svarta, den guldiga med vita pärlor, den svarta romerska hatten med korpfjädrar (?) och jokern där inne till höger! Asch, jag gillar också Fantomen på Operan – masken i vitt och guld till vänster… 😀

Först beställde jag en ansiktsmask från en hantverkare på etsy.com (finns många skickliga kreatörer där), så den är alltså helt gjord från grunden och UNDERBAR. Jag vill bara springa runt och ställa till med maskerader hela dagarna i ända hemma nu!!! Funderar på att inreda logen och trumma ihop en brakarfest för hela grannskapet, med kostymer och masker och ja, ni förstås… Nä, när jag satt där på etsy och fann den ena skapelsen efter den andra så kunde jag förstås inte behärska mig utan beställde hem ett helt dussin. :-O Hahahaha… Typiskt mig. (Blev lite ruinerad på köpet.)

Sen beställde jag en antik promenadkäpp från dobell.se som kostade mig hårresande 800 kr (och jag menar – vad ska jag med den till i framtiden?? Jag kan ju inte låta pengarna gå till spillo nu när jag har noll ekonomi, så jag får väl spatsera runt här i skogen som ett fån om dagarna… Vifta med käppen åt grannarna om de inte sköter sig… hm…) och en äkta cylinderhatt som jag fick jaga länge och väl på tradera.com innan jag kammade hem den i en auktion för närmare 900 kr. Allt detta tog mig ungefär en månad att få hem.

Fotoutrustning i givakt.

Sedan, på självaste ödesdagen, dundrade jag upp fyra stora studioplixtar, som attackerade mig från alla håll och kanter, sminkade mig a la 50’tal och flätade en modernare fiskfläta. (Någonting måste ju indikera att jag inte har tidrest från Casablanca.) Och så fotade jag mig själv mot en vit bakgrund med hjälp av en fjärrkontroll som jag klämde fast mellan knäna (för att kunna ha händerna fria!). Det var lite svårt att koncentrera sig på hur jag såg ut framför kameran när jag hela tiden skulle tänka på att fjärrkontrollen inte for i golvet. Men det gick väl skapligt, efter sisådär en halvtimmas övning!

Förberedelsetiden var ett par veckor (fast väntetid då). Själva fotograferingen 3-4 timmar (inkl. styling) och ytterligare en knapp dag åt bildbehandling för ett par av bilderna. Varje bild tar ungefär 2 h att retuschera. Men mest tid tar det egentligen att sortera alla bilder bestämma sig för vilken man ska välja. Jag tog ungefär 600 bilder. ? Haha.. Och nästan alla såg likadana ut. Så det var ju förbaskat onödigt.

FÖRE.
EFTER.

Men resultatet är jag så sablans nöjd med!!! Oh lala… nu får ni hålla i hattarna för nu kommer min instagram bli såååå betydligt skojigare att titta på. Inbillar jag mig iaf. ? Haha…

Vilken stil drömmer ni om att spatsera runt i om ni fick leva i en maskerad?

Det finaste jag vet

Kolla in dessa små underverk som vi fick träffa på idag!!! Åhh… hjärtat snörar ihop sig lite. Underbara, underbara… ?

Det var minsann inte så lätt att få till den här bilden som det kan se ut. Så fort man sätter ner en kattunge i korgen så sticker de andra och aldrig vill de sitta still. Och om de mot all förmodan sitter still i två sekunder så tittar de åt alla vädersträck istället för in i kameran. För att få till denna bild var jag tvungen att hålla kattmamman i famnen (som jamade) samtidigt som jag viftade med en röd trasa. I 2 röda sekunder fick jag deras uppmärksamhet och jag slängde mig direkt på kameran i högsta hugg. ?

Shit… Dagarna bara springer!!! Och här har vi vabbat och trixat med barn och jobb ytterligare en vecka. Denna våren har inte alls blivit som jag hade tänkt. Jag tror att vi har vabbat minst 60% av alla arbetsdagar. De har så hårda regler på förskolan nu (vilket ju så klart är nödvändigt!!) och Eliah har pollenallergi så han snörvlar ofta och då måste vi ha honom hemma dag efter dag efter dag…

Idag ska jag ut och filma. Det är fantastiskt väder!! ??? Jag ska vloggfilma under dagen och ut på kvällen med drönaren och fånga vackra naturlandskap och solnedgången. ?

Har färgat om mitt hår också, så nu är det inte längre rosa utan mörkt askblont med slingor. Ska fota idag och visa… ?

Ta hand om er! ?

Sommardrömmar och Rosa hår

Hej ni fina själar!! ❤

Jag hoppas verkligen att ni är ute och njuter det vackra vädret nu!! ? (Ja, kanske inte just idag, men övriga dagar. ? Här regnar det som om det vore domedagen!) Det har jag också gjort, en liten stund varje dag. Vandrat, dansat, sjungit, drömt mig bort. Haft picknick i skogen med mina älsklingar.

Jag vet, jag har varit frånvarande. Jag är en sån där person som ibland tänker och känner för mycket och då har jag svårt att ta in omvärlden och måste avskärma mig. Så måste jag bara sitta i tystnad någonstans och samla mig. Så kan det vara i ett par veckor, sedan lättar det. Jag gissar att det är en del av min konstnärliga sida som behöver andrum. Men nu är jag tillbaka 100%. Jag har massor av tankar och idéer att dela med mig av framöver!!

Eliahs huvud sticker upp så fint i bild! Jag försöker lokalisera maten.
Celina tömmer tomatburken i knät och jag får rensa. Allt är som vanligt…
Denna lilla unge!!!

Jag är inte den som fegar med färg och hår och smink och sånt. Jag älskar att experimentera och kan egentligen gå klädd hur som helst om jag får feeling för det. ? Men ibland blir det bara fel. Jag tänkte att det kunde vara kul med rosa hår. Men det var det inte… Det blev för mörkt, tycker jag. Så nästa vecka får jag nog styla tillbaka det till något slags normal askbrun historia med lite highlights. Vi får väl se vad det blir…

Jag har filosoferat mycket på sistone. Jag har funderat lite på att öppna en webshop och börja sälja bilder. Jag har ingen aning om hur det går till, men som med allt annat är jag en hopplös optimist och tänker att DET LÖSER SIG! ? Livet är sjukt komplicerat på ett vis. Och samtidigt rätt så enkelt. Det är bara att bestämma sig för vad man vill och köra på. Det värsta som kan hända är ju ändå att allt skiter sig.

Ibland när tankarna flyger på så klottrar jag ner lite poesi på ett ynkligt papper, skriver en låt eller så. Ibland får jag för mig att hylla skogen…

*
Jag älskar att vandra och vara i skogen.
Existera där.
Skogen är mitt hem, min lekplats, 

min hemliga grotta, min ateljé, min gyllene sal, min krona. 
Där kan jag skratta, 
dansa, gråta, grubbla, anförtro mig, drömma, läka, inspireras och börja om. 
Där kan jag vara mig själv med mig själv, utan att bli störd eller granskad. 

Själv utan att vara ensam. 
Vilken annan plats i världen har den förmågan och 

den kraften på en människa?
*

MAGI

Btw. vet ni en kul sak!!? Mitt hår är inte lockat med flit här (syns bättre på undre bild). Jag har alltid haft spikrakt hår som spretar som stålborstar åt alla håll, men efter att jag blev gravid första gången så började håret locka sig och bli mjukt. En barndomsdröm gick i uppfyllelse! haha! ?Så ge aldrig upp hoppet ni som vill ha annorlunda hår!! Mycket kan hända när man är gravid. (Jag har dessutom blivit av med min pollenallergi. Magi!! ?haha…)

Hopp och skutt… Skogen ska behandlas som en lekplats och skattkammare!!

Ja, detta blev ett svamlarinlägg… Jag har inte riktigt hittat hem ännu…. Kram på er!

Att tänka på med treåringar

Denna underbara pojke är nu ungefär 3,5 år och livet är både en lekplats med oändliga möjligheter och ett känslomässigt stormigt hav.

Styr upp mamma och pappas odlingslåda!

Treårsåldern har onekligen sina utmaningar och kräver full fokus, men är i övrigt en underbar ålder! Varför? ?Låt mig dela med mig av min högst personliga uppfattning och kontra gärna med dina tankar i kommentarsfältet! ? (Det finns säkert många tvååringar eller fyraåringar som också stämmer utmärkt in på följande beskrivningar!)

Varför treåringar är underbara

  • Kan oftast göra mycket själv. De kan klä på sig, tala för sig och hjälpa till med hemsysslor (med lite vägledning).
  • Tenderar att testa gränser i någon mindre utsträckning än tvååringar. Så njut denna efterlängtade förändring!
  • Börjar kunna gå att resonera med. Det går att förklara varför något ska vara på ett visst sätt och förhoppningsvis (om barnet är på någorlunda gott humör) gör det som du säger!
  • Älskar beröm!! Två- och treårsåldern är berömmets guldår, då barnet nästan kan spricka av stolthet när det får beröm över något det gör eller visar upp.
  • Humorn börjar ta fart. Treåringar har ofta en hel flock luriga rävar bakom öronen! De gillar att busa och överraska, se hur man reagerar på det ena och andra och få en att skratta eller bli skrämd.
  • Är fortfarande mammig och pappig. Mysigt!! Detta brukar släppa i fyraårsåldern.
  • Blir ofta barnet av med blöjan nu! Phju… ett problem mindre. (Eller??? ?)

Potentiella utmaningar med en treåring

  • Treåringar har stora egon. De vill ha allt på sitt sätt och tror att de har äganderätt på alla prylar.
  • Treåringar kan fortfarande få oförklarliga raseriubrott och perioder av gnäll och tandagnisslan.

Att tänka på när man har ett barn i trotsåldern

Treåringar kan ofta fortfarande vara en utmaning när det kommer till gnäll och raseriutbrott. Då är det viktigt att tänka på att…

  • Alla föräldrar blir sämre föräldrar med för lite sömn. Så se till att du får dina timmar! Om du har svårt att få vara i fred under natten, försök hitta lösningar. Kanske du och din partner kan turas om att sova i ett annat rum?
  • Alla föräldrar blir sämre föräldrar under hög stress. Att ha barn i denna åldern är alltid ett visst stresspåslag, ibland av oerhört sådant, så gör allt du kan för att reducera övriga stressnivåer. Dina 34 hobbyprojekt kanske får vänta ett halvår eller två tills balansen i familjelivet har infunnit sig?
  • Alla föräldrar blir bättre föräldrar med rutiner. Håll dina rutiner. Ät med jämna mellanrum. (Att gå runt på tom mage gör dig arg och trött.) Motstå frestelsen att sitta uppe sent om kvällarna. (Du behöver dina timmar sömn!) Ha tydliga tider för både dig och ditt barn, när ni ska äta, leka, vara ute, sova. Det underlättar att överskåda dagen när du är sliten och skapar trygghet hos både dig och ditt barn.
  • Alla föräldrar blir bättre föräldrar med egentid. Försöka få en tid varje dag där du kan varva ner och få återhämta dig. Det är du värd! Kanske du kan meditera? Ta en promenad? Om så bara 10 minuter är möjliga så är det mycket värt för din inre sinnesro och förmågan att behålla tålamodet under dagen.
  • Alla föräldrar blir bättre föräldrar när de tar hand om sin hälsa. Håll dig rörlig, smidig och aktiv så mycket som möjligt. Det utsöndrar nämligen endorfiner som ger positiv energi, gör dig piggare och gladare! Dessutom ökar det blodcirkulationen. Du orkar mer och du orkar längre. Du får bättre självförtroende och förebygger sjukdomar av alla slag. Ta en runda i skogen eller yoga på vardagsrumsmattan. Gör morgongymnastik tillsammans med ditt barn eller hitta på andra kreativa lösningar för att hålla din kropp alert!
  • Lär dig konsten att behärska dig. Tålamod och åter tålamod är en förälders bästa vän. Och när tålamodet tryter, be din partner ta över. Har du ingen partner, gå ifrån situationen en stund, stäng in dig och ta ett par djupa andetag och reflektera över läget innan du tar dig an stormen igen.
  • Värna om dina sociala relationer. Du behöver få vara någon annan än bara förälder ibland! Avsätt tid för din partner och dina vänner, tid för att komma ifrån hemmet en stund och socialisera dig. Har du ingen partner som kan hålla ställningarna när du är ute och flänger, be en annan vän, granne eller mormor?

Hoppas att jag har kunnat bidra med några värdefulla tips och tankar! Dela gärna med dig av din egen upplevelse och hur du gör för att balansera svåra situationer hemma med ditt barn. 🙂 Bamsekram från socionomen/livscoachen ❤

Den blomstertid nu kommer…

Liljor i vår trädgård. Ljuva och bräckliga…

Igår. En varm majkväll med kameran över axeln, strosade jag runt där i trädgården och lovprisade naturen för dess skönhet… Inget smink i världen kan mäta sig med dessa dräkter. ? Här följer några glimtar…

Daniel, som den genialiska man han är, har lyckats lappa och laga ihop det omöjliga växthuset. Det rasade nämligen ihop för ett par veckor sedan, fniss… ? (Jag beklagade mig över det i detta inlägg.)

Konstigt nog gick det att få ihop ändå. Och nu står det där och ser oemotståndligt mysigt ut om kvällarna. Man vill bara slänga sig in och pynta upp. Lite kryddkrukor och vita trädgårdsstolar utanför ingången också, så kommer känslan nog infinna sig… ?

Ja, insidan gapar ganska tomt. Vi har inte riktigt bestämt oss för hur det ska inredas ännu, men för tillfället duger det utmärkt åt att odla meloner, gurkor, tomater, paprikor och allehanda chilifrukter.

Afton sänker sig… Solen smyger runt mellan löven.

Här under ytan växer vita rotfrukter så att det knakar. Palsternacka, persiljerot och sånt…

Köksträdgården är inte färdigsnickrad ännu. Vi saknar staket och måste få ordning på de sista såbäddarna. Till vänster ska utgången till växthuset vara.

Potatis, rotfrukter, vitkål, lök (tror jag) på vänster sida. (Hög med bråte på höger, som inte ville brinna på sista aprildagen som befallt. Baahh!!)

Rosenmagnolia.

Vi bor i zon 4 men har ändå vågat oss på att köpa ett flertal zon 2 och zon 3 – växter, både blommor, buskar och träd. De flesta överlever fint, med lite extra omsorg. Rosenmagnolian tillhör en av de mer härdiga magnoliasorterna och klarar åtminstone zon 3. I vindskyddat och behagligt läge går det säkert att bona den kanske till och med i ett zon 5 landskap. Den kommer säkert inte trivas våldsamt bra, men åtminstone överleva. Hos oss här i zon 4 ser den ut att vara välmående, första året efter plantering!

Att gömma sig under grenar…

Jag tycker om att stå och spana under grenar och löv. Det känns så ombonat att se omvärlden på detta vis!

Rosenkvitten.

Rosenkvitten ovan kan varmt rekommenderas på alla tänkbara plan! Den är vacker att skåda och utvecklar utsökta frukter som lämpar sig utmärkt till sylt, marmelad, curd eller i mat. (Jag har lovordat rosenkvittens mångsidighet i detta inlägg.)

Svartplommon ovan. Kalasfin!!! Kanske mitt favoritträd av alla. Vita näpna blommor och vinröda blad. Den blommar under maj och fortsätter sedan att förtrolla med sina röda blad hela sommaren och hösten.

På tal om kalasfint…. Paradisäpple!!! Gör mig yr av förtjusning varje gång jag sneglar på det.

Vi köpte detta träd bara för ett år sedan, så det är fortfarande rangligt och gängligt. Men de vackra vinröda knopparna i kombination de turkosgröna blanka bladen gör det till en oslagbar kung i trädgården!

Stolta grenar mot en skymmande rymd.

Här hemma har det varit en ny vecka med vabb och ståhej. Jag har lite svårt att få ihop vardagen och känner mig allmänt disträ, men vi kämpar på… Godnatt så länge…?

Stäng meny
Längta Hem