Allt som rör vårt trädgårdsarbete

Frukten som gör dig suicidal

Jag tillhör inte den stora skaran i världen som förstår att uppskatta stark mat. Jag är så pass mentalt allergisk mot det att jag får fysiska symptom. Eller så är det omvänt, jag är inte säker på vilket. Jag önskar egentligen gärna att jag hade kunnat tåla det. Det hade varit hur coolt som helst att ha en riktig rövarmage som tål att slänga i sig dussintals av heta chili, en efter en, utan att magen vänder sig ut och in och förorenar luften för alla närvarande. Men icket. Jag hamnar på riktigt i något slags mindre attraktivt sjukdomstillstånd. Får frossa, andnöd, skakar, ont i magen, tårarna rinner, snoret rinner, näsborrarna står rakt ut som på en ödla och jag ser ut som en skadeskjuten, ångande grönsak.

Jag har bott/rest en kort tid i Indien och gett den starka maten fler chanser än den egentligen förtjänar. Det fungerade icket. Jag var så känslig att personalen på varje restaurang jag kom till inte kunde tro sina ögon/öron och jag fick dubbelkontrollera varje tallrik som levererades för att de inte förstod allvaret.

“Jag vill inte ha några starka kryddor i maten, tack!”
“Inga problem, inga problem!”
“Det betyder alltså att jag inte vill ha någon chili i maten.”
“INGEN chili!!? Inte ens 2 stycken?”
“Inte ens 2 stycken.”
“Bara en?”
“Inte ens en!”
“Inte ens en!?”
“Nej, inte ens en.
“Men några slevar tabasco i alla fall?”

De kunde inte begripa att så lite som en, två, tre ynka chilifrukter kunde lamslå min kropp så förargligt. Och visst förstår jag dem, för jag känner mig själv störtlöjlig. Men vi har alla begåvats med olika färdigheter. Att peppra i sig chili är inte min.

‘Carolina reaper’ – världens starkaste chili

Idag har det vackra vädret utanför inspirerat mig till att äntligen slänga iväg den där lång beställning på frön (på wexthuset.com), som jag och Daniel har skrivit ner, på det som ska sås nu till våren. Och när jag som bäst höll på att scrolla bland de harmlösa, vänligt sinnade frukterna fick jag till min fasa se chilin “Carolina reaper” hånflina mot mig genom skärmen, i sin blodtörstigt röda uppsyn. Den stod uppradad i listan över webbsidans “nya heta nyheter”. Jo, jag tackar. Chilin som många år i rad har utsetts till världens starkaste chili!! :O

På riktigt!? Är det verkligen fritt fram för var och en att odla denna livsfarliga frukt? Tänk om odlaren i fråga är ovetande om fruktens bedrägliga egenskaper? Huh! Jag ser framför mig människor som förtrollas av den vackra färgen, knaprar i sig frukten och dör som fallna furor på bakgårdarna runtom i Sverige.

De flesta verkar visserligen överleva frukten, men den påstås kunna döda genom andnöd. Om inte annat bringar den duktigt med smärta och onödigt lidande! Bara kika på de här youtubeklippen så får ni en fingervisning…

Om det är någon av er som känner att det vattnas väldigt i munnen på er så kan ni köpa chilin här! Jag ska hålla tummar och tår för att ni överlever äventyret.

Viltfritt – få bort de förbarskade inkräktarna!

Idag strålade solen så att vi höll på att krevera av trädgårdsabstinens och vårlängtan när vi hängde ut genom fönsterna. Det var så att det riktigt pirrade i de gröna fingrarna! (I Daniels gröna fingrar iaf. Jag vet inte om jag har några.)

(Jag är fortfarande ny på det här området, det här med odling och trädgårdsarbete. Jag är inte uppväxt i någon trädgårdsfamilj och kan inte minnas att jag har lyckats odla en enda potatis under min barndom. Några frön av oklar art försökte jag odla en gång, minns jag, men jag tror att de förmultnade redan i näven på mig. Så okunnig var jag. Daniel däremot är i princip född i ett trädgårdsland. Hur som helst, tillbaka till ämnet…!)

Så vi gick glada i hågen ut för att undersöka statusen på alla trädgårdens plantor och träd. Njuta av att se våren vara på gång. Men vad mötte våra arma blödande ögon?? :O En hårresande syn.

Ett av vårt allra prydligaste bollträd har fullständigt dissekerats. Gråt och tandagnisslan!

Taniga, livlösa, söndertuggade och avslitna grenar på vartenda litet träd. Total kollektiv slakt. (Nåja. Kanske inte exakt på varje träd, men åtminstone alla våra favoriter. Givetvis favoriterna. Alla de fagraste, skönaste. Rosenträden, magnolian, svartplommonet…)

RÅDJUREN!! De förbenta spefulla, bedrägliga djuren! Som drar oss i näsan år efter år. Ja, jag erkänner att de är dundersöta och ståtliga och givetvis drömmer jag också ibland om att krama och pussa dem. MEN det är fullständigt irrelevant i detta fall, för de äter upp vår trädgård!! Och det är oförlåtligt på så många plan. Så mycket arbete som vi har lagt ner…

Ett före detta rosenträd som nu står här naken och skälver.

“Men, era dårar! Varför skyddar ni inte plantorna?” Undrar ni kanske. Så klart hade vi har skyddat plantorna! Uppenbarligen inte tillräckligt, men vi hade gjort ett tappert försök. Alla träd som var nog stora för att ha gnagskydd hade det upp till hakorna. De mer utsatta träden hade nät över sig (dock glömde vi detta på magnolian och rosenträdet ovan!). Alla stammar är intakta, men att rådjuren skulle käka upp alla grentoppar trodde vi inte. Dessutom hade vi investerat i någon slags lampa som skulle lysa när djuren närmade sig.

Fungerade uppenbarligen inget vidare. För här står vi ändå och sliter våra hår. Det verkar som om rådjuren har vant sig vid lampan, så det blir tumme ner och soptunnan för den prylen.

Så nu är den årliga fighten mot viltdjuren antagen och lyft till en ny nivå. Nu blir det minsann inbrottssäkra nät, taggiga grenar, fågelskrämmor utan dess like, illaluktande blommor, hängande CD-skivor, discolampor, ultraljud, hundpiss, blodmjöl med ammoniak och vartenda motståndskraftigt gnagarvapen som finns på marknaden. Langa fram hela ruskiga karnevalen bara!! Nu ska vi slåss. För blommornas överlevnad. Upp med klövarna, kamrater och banditer!!

Vävduk och nät. Beklädnaden är väl inte den praktfullaste! Visst hade vi föredragit att buskarna var klädda i ljuvliga små klorofyllsprängda knoppar istället, men den glädjen snuvade rådjuren oss på.

Hela eftermiddagen har vi gått runt och packat in varenda kvist i nät och tunna filtar. Gråtit några skvättar. Filtarna får duga tills vi har fått tag på förstärkande vapen…

Ni som har trädgård, blir era plantor också angripna av rådjur och gnagare? Tvingas ni också föra aktivt krig mot vilda djur? Isf HUR? Vad är era bästa knep?

Smarta lastpallar

Det finns så otroligt mycket man kan göra av lastpallar! Jag blir helt fascinerad!! ?
 
Kolla in dessa idéer!
 
(Källa: se nedan!)
 
 
Många fler smarta och konstiga tips och idéer finns på newsner!
 
Kram Cristall
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?) 
 
För mer läsning om vilka renoveringsprojekt som ska ske på gården läs DETTA inlägg.
/div>

Pool eller baddamm?

 
Beautiful!!
 
Idag står på mitt schema att bestämma vilka träd och buskar som vi ska köpa och plantera nu innan höstens slutliga avbrott. Om vi ska lyckas ha en färdiganlaggd trädgård om sisådär 5-7 år så gäller det att hålla igång och få ner de sista träden och buskarna i jorden nu omedelbums, så att de hinner växa till sig!
 
Men idag har jag suttit och surfat runt lite på andra trädgårdsbloggar för att hitta tips och idéer, och snubblade över DETTA inlägg som handlar om att anlägga en baddamm i sin trädgård.
 
Så vad är en baddamm? Man kan väl säga att det är en trädgårdspool som har man har tagit ett steg vidare i utvecklingen. Eller tillbaka, beroende på hur man ser det. Eller så kan man förklara det som en “naturlig” damm med växter och eventuella vattendjur som har gjorts badvänlig.
 
Schwimmteich!
 
 
 
 
Jag älskar trädgårdsdammar som ser naturliga ut och jag älskar att steka vid en poolkant och ta ett rogivande dopp då och då när hettan blir för outhärdlig. Vad kan vara mer genialiskt än att kombinera dessa två möjligheter? Det har ju sina för och nackdelar förstås. En baddamm kräver betydligt mer rengöringselement. Men blir också ett unikt och behagligt blickfång i trädgården.
Jag vädrade förlaget för D imorse… Och jag menar, han visade mig ju inte dörren. Han bara vecklade samman pannan i 67 djupt bekymrade veck och kliade sig fundersamt i skallen. Det får man väl se som oerhöööört hoppfullt! ?
 
Une piscine écologique dans un paysage époustoufflant
(Bildkällor: pinterest)
 
Kram Cristall 
För mer läsning om vilka renoveringsprojekt som ska ske på gården läs DETTA inlägg.

 

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta