En djungel i vardagsrummet

Mars i vår trädgård. Snödroppar som bländar och briljerar, som pärlor mot den nariga, frostrivna marken. Så himmelskt vackert.

Mars är magnifik på så många vis. Framför allt för oss trädgård- och naturnördar. Den är början på framtiden, den ljusa framtiden, de längre dagarna, det hårda arbetet utomhus, i regn och gassande sol, kopiösa mängder frisk luft, strålande fågelsång och vita knoppar som lyser här och var. Som tids nog blir till en fullblomstrande sommarträdgård. Vi sitter här och gnager våra knogar av iver. Kan nästan inte stå ut. Längtar, trängtar, drömmer, inspireras och planerar allt liv som ska spricka och födas.

Men sjuk. Så sjuk månad. Februari och mars sägs leverera flest sjukanmälningar på hela året. Hur kan något så friskt som mars månad göra folk så sjuka?

Som ett litet smycke i trädgården! Jag är förtrollad av dessa skönheter.
Nivalis – snödroppens latinska namn som betyder “växa i snö”.

Eliah har legat här hemma i 40 graders feber och Celina i 38,5 grader. Diarréer, tårar, snörvlanden, utmattning, massor av juice med alvedon och kramar och pussar av mamma. Det har varit mitt enda jobb de senaste 3 dagarna. Pyssla om och passa upp på småttingarna. Jag har längtat ut och planerat en del i trädgården också. Runt 150 frösorter har inhandlats. (Craaaaazy!!) Vi kommer att satsa på massor av tomater, paprika, sallad och morötter i år. Sånt som vi älskar att äta mängder av.

Och så smygplanerar jag att inhandla några exceptionellt exotiska plantor nu i helgen! Åh.. jag kan knappt bärga mig. Kanariebananplanta, kinesisk väderkvarnspalm och.. hm.. varför inte ett saftigt Limone Rosso apelsinträd, med vackra röda citroner? Underbart att skapa nya recept med.

Här kan ni förresten läsa ett kanonspännande reportage om odlingsfanatikern Bengt Sandström som odlar bananer i sitt vardagsrum. (Något som i regel är omöjligt att uppnå och kan ta upp mot 25 år. Oftast kommer ingen frukt.) Jag blir sååååå inspirerad av såna här mirakelhistorier! =D Hur magiskt är det inte att plocka bananer framför tv:n?

Lemone Rosso – rött citronträd. Kan odlas i orangeri (eller inomhus om man följer särskilda regler för temperatur och hantering) i Sverige.

Jag kunde faktiskt inte motstå utan beställde häromdagen Carolina Reaper (världens hetaste chili!) som jag skrev om tidigare i ett skräckblandat förtjust tillstånd. Nyfikenheten segrade över förståndet. Och nu har jag och Daniel, efter en stunds huvudklieri och gnuggade hakor, konstaterat att vi på sikt kommer att behöva bygga oss ett orangeri. Om vi ska få plats med alla spännande växter. Here comes the djungle!!

Har ni börjat så något ännu? Köpt in några frön? Vad är ni sugna på att odla i år? Kram på er!

Viltfritt – få bort de förbarskade inkräktarna!

Idag strålade solen så att vi höll på att krevera av trädgårdsabstinens och vårlängtan när vi hängde ut genom fönsterna. Det var så att det riktigt pirrade i de gröna fingrarna! (I Daniels gröna fingrar iaf. Jag vet inte om jag har några.)

(Jag är fortfarande ny på det här området, det här med odling och trädgårdsarbete. Jag är inte uppväxt i någon trädgårdsfamilj och kan inte minnas att jag har lyckats odla en enda potatis under min barndom. Några frön av oklar art försökte jag odla en gång, minns jag, men jag tror att de förmultnade redan i näven på mig. Så okunnig var jag. Daniel däremot är i princip född i ett trädgårdsland. Hur som helst, tillbaka till ämnet…!)

Så vi gick glada i hågen ut för att undersöka statusen på alla trädgårdens plantor och träd. Njuta av att se våren vara på gång. Men vad mötte våra arma blödande ögon?? :O En hårresande syn.

Ett av vårt allra prydligaste bollträd har fullständigt dissekerats. Gråt och tandagnisslan!

Taniga, livlösa, söndertuggade och avslitna grenar på vartenda litet träd. Total kollektiv slakt. (Nåja. Kanske inte exakt på varje träd, men åtminstone alla våra favoriter. Givetvis favoriterna. Alla de fagraste, skönaste. Rosenträden, magnolian, svartplommonet…)

RÅDJUREN!! De förbenta spefulla, bedrägliga djuren! Som drar oss i näsan år efter år. Ja, jag erkänner att de är dundersöta och ståtliga och givetvis drömmer jag också ibland om att krama och pussa dem. MEN det är fullständigt irrelevant i detta fall, för de äter upp vår trädgård!! Och det är oförlåtligt på så många plan. Så mycket arbete som vi har lagt ner…

Ett före detta rosenträd som nu står här naken och skälver.

“Men, era dårar! Varför skyddar ni inte plantorna?” Undrar ni kanske. Så klart hade vi har skyddat plantorna! Uppenbarligen inte tillräckligt, men vi hade gjort ett tappert försök. Alla träd som var nog stora för att ha gnagskydd hade det upp till hakorna. De mer utsatta träden hade nät över sig (dock glömde vi detta på magnolian och rosenträdet ovan!). Alla stammar är intakta, men att rådjuren skulle käka upp alla grentoppar trodde vi inte. Dessutom hade vi investerat i någon slags lampa som skulle lysa när djuren närmade sig.

Fungerade uppenbarligen inget vidare. För här står vi ändå och sliter våra hår. Det verkar som om rådjuren har vant sig vid lampan, så det blir tumme ner och soptunnan för den prylen.

Så nu är den årliga fighten mot viltdjuren antagen och lyft till en ny nivå. Nu blir det minsann inbrottssäkra nät, taggiga grenar, fågelskrämmor utan dess like, illaluktande blommor, hängande CD-skivor, discolampor, ultraljud, hundpiss, blodmjöl med ammoniak och vartenda motståndskraftigt gnagarvapen som finns på marknaden. Langa fram hela ruskiga karnevalen bara!! Nu ska vi slåss. För blommornas överlevnad. Upp med klövarna, kamrater och banditer!!

Vävduk och nät. Beklädnaden är väl inte den praktfullaste! Visst hade vi föredragit att buskarna var klädda i ljuvliga små klorofyllsprängda knoppar istället, men den glädjen snuvade rådjuren oss på.

Hela eftermiddagen har vi gått runt och packat in varenda kvist i nät och tunna filtar. Gråtit några skvättar. Filtarna får duga tills vi har fått tag på förstärkande vapen…

Ni som har trädgård, blir era plantor också angripna av rådjur och gnagare? Tvingas ni också föra aktivt krig mot vilda djur? Isf HUR? Vad är era bästa knep?

Pool eller baddamm?

 
Beautiful!!
 
Idag står på mitt schema att bestämma vilka träd och buskar som vi ska köpa och plantera nu innan höstens slutliga avbrott. Om vi ska lyckas ha en färdiganlaggd trädgård om sisådär 5-7 år så gäller det att hålla igång och få ner de sista träden och buskarna i jorden nu omedelbums, så att de hinner växa till sig!
 
Men idag har jag suttit och surfat runt lite på andra trädgårdsbloggar för att hitta tips och idéer, och snubblade över DETTA inlägg som handlar om att anlägga en baddamm i sin trädgård.
 
Så vad är en baddamm? Man kan väl säga att det är en trädgårdspool som har man har tagit ett steg vidare i utvecklingen. Eller tillbaka, beroende på hur man ser det. Eller så kan man förklara det som en “naturlig” damm med växter och eventuella vattendjur som har gjorts badvänlig.
 
Schwimmteich!
 
 
 
 
Jag älskar trädgårdsdammar som ser naturliga ut och jag älskar att steka vid en poolkant och ta ett rogivande dopp då och då när hettan blir för outhärdlig. Vad kan vara mer genialiskt än att kombinera dessa två möjligheter? Det har ju sina för och nackdelar förstås. En baddamm kräver betydligt mer rengöringselement. Men blir också ett unikt och behagligt blickfång i trädgården.
Jag vädrade förlaget för D imorse… Och jag menar, han visade mig ju inte dörren. Han bara vecklade samman pannan i 67 djupt bekymrade veck och kliade sig fundersamt i skallen. Det får man väl se som oerhöööört hoppfullt! ?
 
Une piscine écologique dans un paysage époustoufflant
(Bildkällor: pinterest)
 
Kram Cristall 
För mer läsning om vilka renoveringsprojekt som ska ske på gården läs DETTA inlägg.

 
Stäng meny
Längta Hem