Pippis pepparkakshus bryter min uråldriga tradition

Barnens pippipepparkakshus!

Alltså det här årets pepparkakshus liknar ingenting de pepparkakshus som jag brukar bygga!!! 😀 Jag brukar ta mig an uppgiften med stor vördnad och ambition och ge mig på väldigt avancerade pepparkakshus. Jag brukar göra ritningar själv, baka allt från grunden och spendera dagar på att bygga upp det. Det har liksom blivit tradition att göra dom till små konstverk. Jag har skrivit om dom projekten förut (gamla års pepparkakshus!).

Men i år var det barnen som skulle få göra huset efter egen smak och tycke. Och då blev det ett enkelt pippi-hus i regnbågens färger. Så gulligt och färgglatt och underbart på alla sätt!! Jag vet, jag vet… 🙂 Men… oj vad det ändå sved i fingrarna att jag inte fick hjälpa till att se till att det matchade övrig inredning. 😛 Jag är sådär att jag vill att all dekoration i huset helst ska vara sååå välgjort, färgmässigt diskret och att allt ska matcha in. Men min perfektionism fungerar inte väl med barn i huset och jag tror inte heller att det är sunt att alltid försöka göra sin tillvaro helt tillrättalagd. Lite kors och tvärs är väl ändå nyttigt och skönt!

Daniel hjälpte till när barnen tröttnade på att hänga på tuberna. Dom var svåra och trögflytade. Faktiskt så svåra och trögflytande att Celina brast i gråt efter ett tag. Då hade hon tagit i så att hon höll på att storkna.

Barnen dekorerade det med non stop och polkagrisar. Jag tycker att det ser gott ut! Det får mig att tänka på Hans och Greta… Bröderna Grimms bästa saga. Jag vill klättra in i huset och bo där en stund.

Julbak i stugan… och de ville inte ens smaka degen!! :O

(Alla bilder bara fotade med mobil.)

Fortsättning på mina förlorade blogginlägg från December. 🙂 Första advent bakade vi saffransbullar och pepparkakor. Saffransbullar på lördagen och pepparkakor på söndagen, för det är minsann ett heldagsprojekt att få dessa barn rena och fräsha för att baka, samt baka och sedan rena och fräsha efter baket. Degen satt ju ända upp i öronen… Åtminstone på den minsta bagaren. De andra skötte sig fint! 🙂

Julbaket är en kär tradition som jag har med mig från min barndom. Då avsattes en hel dag åt pepparkaksbaket under den första adventshelgen, man steg upp tidigt på morgonen alldeles pirrig inombords och spring i benen och klockan 10.00 började baket. Julmusiken i bakgrunden, förklädena på som vi själva hade sytt (våra barnen ville dock inte ha några förkläden så jag lät det vara för i år) och så gav mamma oss varsin pepparkaksdeg att gå loss på. Roligare än så här kan man knappast ha det i jultider!!

Jag minns när jag var liten att ungefär hälften åkte in i munnen och hälften hamnade på plåten. Så är det inte alls med våra egna små. Om jag mutar och trugar dom duktigt så kan dom nagga av en liten tugga på degen, men sen är dom nöjda!!! :O Har man hört på maken? Helt obegripligt för mig.. pepparkaksdeg är ju något av det godaste man kan äta! Betydligt godare än själva pepparkakorna när de är gräddade, om jag ska vara helt uppriktig. Men nej, Eliah och Celina är inte alls såna där deg- och smetätare som jag minns att jag och mina syskon var som barn. Skumt! Är barn bara lite vettigare nu för tiden eller vad kan det bero på?

Angeline bakade en liten stund men sedan ville hon hellre leka med figurerna till julkyrkan. Hon älskar dom figurerna och leker med dom varje dag! På gott och ont. 🙂 Hon har knäckt sönder Lucians krona någon gång när hon har tappat henne, men vi har lyckats lappa ihop stackars Lucian igen. Men figurerna var inte så dyra ändå, jag tror att vi köpte dom för ett par tior på City Gross.

Nädå så att… julbaket gick bra. Jag har begåvats med en man som är otroligt huslig, så han brukar ta hand om gräddningen medan jag styr upp baket. Bra teamwork! Nu ska jag väl skriva färdigt resten av mina blogginlägg från December.. hehehe…. så här mitt i Februari. Sen på bollen, var ordet! 😉

Barnen byggde ett pepparkakshus också i samband med pepparkaksbaket, men jag visar det i nästa inlägg annars blir det här så långt…

Vi myser och adventspyntar

Uppdatera, uppdatera, uppdatera bloggen!!! =O Vi är redan inne på ett nytt spännande år och jag har fullt upp med att förverkliga en ny företagsidé. Men här kommer några tillbakablickar från slutet av året 2022.

Det var ett fint år som dock innebar en hel del utmattningssymptom för mig och min insomnia har blivit värre. Största delen av året var jag mammaledig dock och det har varit underbart, nästan hela tiden. 😀 Men nu är lillan 1,5 år och det är dags för henne och mig att skiljas åt under vardagarna. Snyft.

Celina hjälper mig att julpynta!

Jag älskar mitt designträbord som jag köpte förra året. Texturen och alla de djupa skårorna är helt underbara!!! Här lastar jag upp alla möjliga dekorationer och försöker att byta ut dem vid varje säsong och högtid.. Ljusstakar, blomkrukor, prydnadsfigurer, murgrönan förstås.. som behöver justeras till lite ser jag… Doften av hyacinter… åh…

Vi hittade några söta figurer, tomtar, pepparkaksgubbar och en lucia som fick spatsera runt kyrkan!

Tyvärr är alla fotona bara tagna med mobilen. Jag har börjat att fota mest med min mobil för att min systemkameran har gått in i väggen, så att säga, och är lite opålitlig vad gäller fokus och kvalité. Supertråkigt!! Åh vad jag längtar efter en ny systemkamera!!! :/

Finaste underbara!! <3

Julmys och massor av snö hos mormor & morfar

Denna underbara tid!!! Förra helgen åkte vi till mormor och morfar (mina föräldrar) för att adventsmysa och baka pepparkakor. Det tar 6 timmar fram och tillbaka, så det är inget vi gör var och varannan dag. Men det är något alldeles särskilt att återkomma till barndomshemmet och återskapa traditioner där!

Pepparkaksbaket är en uråldrig tradition i vår familj. När jag var liten hade vi särskild pepparkaksdag och det var lördagen före 2:a advent. Det var nämligen den enda uppgiften man hann med den dagen. Kvällen innan så putsades och skurades varje hörn i köket och sedan på lördagen radade alla 6 barnen upp sig på omkring matbordet och mamma och pappa levererade världens största pepparkaksdeg. Det var underbart! Sedan bakade vi i timmar och julmusiken sprakade behagligt i bakgrunden.

Mamma hade ansvar för gräddningen och pappa hade ansvar för at göra de fina pepparkakorna som man sedan vågade bjuda gäster på.

När jag var liten åt jag mer av degen än vad jag bakade av den. Men den fina traditionen har inte mina barn alls anammat. 😀 De kavlar och stansar så fint och kämpar på så bra utan att låta sig distraheras av den goda doften. Och där står jag bredvid, vuxen och mamma och allt, och proppar i mig av degen som om jag vore 3 år! 😀

Eliah och Celina gav mig några långa betänkliga blickar, men ingen av dem tog efter beteendet ändå. De fortsatte knåda och kavla. Det är ju nästan märkligt! Vill inte alla barn äta pepparkaksdeg hellre än att baka??? 🙂

Under tiden pepparkakorna gräddades tog morfar upp dem alla i sin varma famn och läste berättelser. Och sen blev det finfika med nybakta pepparkakor och lussekatter från gårdagen. Ett så fint avslut på en enkel och stämningsfull dag!

Det var massor av snö hos mina föräldrar och nu är det också det här hos oss på västkusten! Tänk om vi för en gång skull kunde få en vit jul??

Jag lyckades fånga Daniel och de två äldsta på mobilen, i färd med att bygga snögubbe. Barnen älskar att leka i snön, för där vi bor finns det inte snö i så många dagar.

Glad Fjärde Advent!

Jag vill bara kika in en snabbis mitt i den glada julstressen och önska er alla en fin fortsatt fjärde advent och snart en GOD JUL!!!

Jag ville fånga fjärde advent med min kamera, så dessa två bilder är vad jag lyckades åstadkomma. Ljusstaken i gjutjärn hittade jag på ett loppis för många år sedan, men jag ÄLSKAR den!!! Så vacker i sin kurviga enkelhet och med det svarta mot den vita gamla spetsrosetten.

Se till att ni alla hinner njuta denna familjetid och inte bara rusar runt som tokar! 😀 Kram på er!

Jul i Susannes skafferi

Restfest på julfikat och vackert papperspyssel

Hittade detta program i Underbara Claras blogg igår och tyckte det var så himla mysigt att ha på i bakgrunden när jag stod och lagade mat. Julen kändes plötsligt mycket närmare och en smula mindre ensam så här i coronatider. Ett varmt tips! 🙂

Kategori:
Personligt/Dagbok

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta