Typiskt April – Huset brakade ihop!

Oväder. Och sånt.

Jag tänkte blogga färgglada, själavårdande trädgårdsbilder idag, för att sprida vårpirr och fjäderlätta glädjeskutt i magen. 💐🌞 Resultatet blev inte helt övertygande… 👽

(De vita spökena som syns är vävdukar som är avsedda att skydda våra favoritväxter mot vind och stark vårsol. 👻)
Köksträdgården ska byggas färdigt nu i april… Kommer att blomstra som en dröm i juni! Är tanken.

Hur kände ni er nu längst inne i maggropen? Upplyfta eller bedrövligare än någonsin? Mm. Jag förstår er. Detta var verkligen en bedrövlig syn. 🙁 Jag beklagar och ursäktar! 💚 Men trädgården behagade helt enkelt inte visa sig från sin bästa sida. Hon sover fortfarande och har en synnerligt risig uppsyn. Vi får ge henne lite mer tid… 💤

Innan växthuset brakade ihop helt.

Jag hade stora planer för den föregående (ytterligare en!) vabb-veckan, med korvgrillning, soliga promenader och växthusodling. Men fick stångas mot köld, hagel och ruskiga vindar – som inte bara rev ner sinnesfriden utan även vårt växthus!! Tusan också. Det borde vara olagligt. Som vi har sett fram emot att få använda det…! 😥 Daniel hade bara satt upp själva aluminium-grundstommen och tänkte att den skulle klara sig över natten tills resten fogades ihop. Men huh, vad vi blev dragna vid näsan! Konstruktionen låg där skev och bruten som en plågad skidåkare på marken nästa morgon. Den kvalitén var uppenbarligen inget att hurra för. 👎👎(Minns inte var vi köpte det, men det var säkert bygghemma lr något sånt.)

Nej, nästa växthus (när vi har råd med en ny!) får bli från ett rejälare varuhus, den saken är då klar. Men nu är Daniel visst lite inne på att bygga hela själv, med riktiga fönster och hela härligheten… Inte för att det är ett direkt mer ekonomiskt alternativ, men pålitligt är det iaf och oerhört charmigt. Titta på dessa exempel! 😍 Det är ju så att fågelkvittret bara väller ut ur hjärtat på en när man ser detta…

Kanske blir det något mittemellan. Vi får se vad vi kan skramla ihop för delar… Här under har ni iaf grunden, som Daniel hamrade ihop förra våren. Han är en arbetsivrig man, min make! ❤ Och jag tycker att det är så snyggt med timmerstockar som grund att jag nästan dör lite inombords varje gång jag tittar på det… (MÅSTE BO I EN TIMMERSTUGA NÅGON GÅNG!! Älskling, vi måste bygga en timmerstuga!! Världens mysigaste…)

Goda nyheter är dock att Daniel har hunnit hamra ihop en sandlåda åt småttingarna. Det gjorde deras dag, igår. Idag var de lika svårflirtade och håglösa som vanligt denna snuviga vabbmånad och hade förstås hittat nya leksaker att kivas om. Tur! Jag trodde nästan för ett ögonblick att de slitsamma småbarnsdagarna var över. 😂Phjuu… Det var nära ögat…

Här vid sidan av den nya sandboxen hoppas jag kunna luta mig tillbaka i en solstol både en och två gånger under sommaren, med tidning och kaffe i nävarna och blomsterängar i sinnet. Medan barnen leker i fullständig frid och fröjd. Inga dragkamper om hinkar eller sand innanför varandras kläder, nejdå… Otänkbart! 😉

Låt mig få avsluta med en liten strimma hopp!! För dessa två ljusa krokusar vägrar låta sig nedslås av tyranniska väderskiftningar och förbannat slaskblask. Var som dessa två! Ge dig inte. 🌱💗

Näven-i-vädret från Livscoachen

Ett 27 gånger så stort lekrum

April bara springer!! Vad är det som händer!? Valborg och maj på intåg. Underbart! (“Underbart är kort, trallala…”) Jag har bara inte hunnit allt jag skulle hinna. Som vanligt, haha! 🙂

Minikörsbärsträd i sin sköna skrud…

Ohh… Dags för fas två – börja filma/vlogga! Jag måste knåpa ihop en vettig youtubeheader (hur ser en sådan “vettig” ut?? Jag har en idé om en filmrulle… återkommer till det!) och så behöver jag få ordning på mitt kontor också.

Jag har införskaffat mig ett anrikt och ståtligt vintageskrivbord i mörk ek och en magiskt skön stol som rumpan tål att gnuggas mot i många långa svåra timmar.

Nu fattas bara en ny kalibrerad superskärm till datorn som visar i 4K. Det står högst uppe på min “Att ha-lista” just nu. Behövs om jag vill satsa på fotograf och filmproduktion. Och så behöver jag nya monsterhögtalare så att jag kan börja spela in musik igen. (Mina förra har kojsat, så att säga. Vägrar ta in vissa frekvenser och spelar allt i kanon. Typiskt. Kanon kan väl vara läckert, men bara när man vill ha det.) Allra mest behöver jag mer pengar. Helst sisådär dubbla löner ett par månader framöver.

Varför är det så dyrt att vara konstnär/kreatör/whatever!!? 😉 Varför ska all teknik kosta så förgrymmat mycket? Varför ska det vara så kostsamt att starta företag, ny karriär? Jag bryr mig inte om pengar. Pengar gör ingen lycklig. Men jag bryr mig om att kunna skapa alster som håller hög kvalité och för det krävs utrustning av hög kvalité. Moment 22…

Bergkörsbär som vi planterade i höstas.

Mitt blivande kontor är snart färdigt, men har ett läskigt fönster som behöver bytas ut. Och igår upplyste Daniel mig om att vi inte kan byta fönstret förrän vi får tag på en hjälpsam muskelknutte. Någon som lyfter sisådär 287 kg i bänkpress och som kan tänka sig att slänga det enorma fönstret över axeln, klättra uppför trapporna och trycka in det på sin plats i väggen. Och en sådan muskelknutte får vi nog leta efter. Eller nöja oss med en vanlig dödlig, men tämligen stark människa, som kan tänka sig att lyfta dit fönstret tillsammans med Daniel.

Så kontoret får kanske vänta ytterligare några veckor. Eller också gör vi iordning kontoret trots att fönstret inte är på plats.

Hittills har jag suttit i sängen eller vid matbordet och bloggat. Med barnen krälandes kring benen. Ingenstans att stänga om mig (ni vet – vi håller ju på att renovera exakt varenda liten vrå i stugan). Lite sådär halveffektivt att jobba så, får en väl erkänna. När man sitter där i godan ro och skriver romaner om dagens “vara och icke vara” kan ju plötsligt en sölig bananglass hamna i knät på en. Rinna utmed benet. Och orsaka akut blogginspirationsdöd.

Celina inspekterar gräsmattan. (Tyvärr, den fick underkänt. Mossig och trälig och dan. Vi måste fräscha till den!)

Men de senaste dagarna har hela trädgården börjat blomstra! Och det finaste med våren är att barnen plötsligt får ett 27 gånger så stort lekrum att härja runt i. Nåja, härja i trädgården och naturen kan de ju göra om vintern också, men våren gör det hela lite enklare och mer tillgängligt. Och det är inte så knepigt som man kan tro att få sina ungar sysselsatta utomhus. Det räcker med att slå ner ett metallrör av okänt slag i gräsmattan så är dagen räddad.

Eliah och granntösen tävlar i “ryska julaftonen”?

Men nu – trädgårdsjobb för hela slanten denna vecka!! Nu måste alla plantor ut.

Daniel och Eliah planterar några olyckliga salladsblad.
Daniel bereder plats för en rejäl köksträdgård!

Här på bilden ser ni platsen där vi ska bygga vår portager. Jag har krönt ingången med två ståtliga minikörsbärsträd (det ena syntes på första bilden!). Portagen kommer att vara runt 100 kvm stor och vi kommer att bygga alla såbäddar upphöjda och lämna en bred gång i mitten för skottkärra och vilobänk. (Jag har ältat det här potager-projektet mer i detta inlägg, om någon tyckte infon var knapphändig.)

Daniel håller också på att bygga ett växthus (ja, det är tåga i den mannen!). Eller rättare sagt bygga en grund till vårt nyköpta växthus. Grunden kommer att byggas i timmer! Jag tror och hoppas på att det kan bli väldigt fint och charmigt, där intill hästhagen.

Tillbaka till verkligheten. Valborg!! 😀 Vad händer hos er under valborg?

Här ska vi bjuda över trevligt folk, grilla både det ena och det andra över en torftig lövhög som vi har krattat ihop bakom ladugården och skråla “Vintern rasar ut” tills vi storknar… 😉 (Vi har alltid föredragit att ordna egna majbrasor istället för att delta i bygdernas stora tillställningar, som iofs kan vara väldigt skojiga de också. Det är så mycket folk där att man varken ser in eller ut (ur elden?) brukar vi tycka. För mycket stök.)

Kram och hoppas att ni får en fin valborg!

Stäng meny
Längta Hem