Nu är Angeline Wienette 2 år!

Vår lilla tös har fyllt två år!!! Det känns ju helt overkligt! Nu är hon ingen bäbis längre. 🙁 Jag har försökt hålla henne kvar som bäbis så länge jag kan, till och med kallat henne för “min lilla bäbis”, hehe… Men nu får jag nog sluta med det. Hon kanske blir förnärmad. 🙂 Men hon kommer förstås alltid att vara “lillan” för mig.

Finaste systrarna ihop! Med sina rosetter och svarta läderjackor. Dom äger likadana skor också, men Celina vägrade att ha på sig dom. Hon vill helst välja sina egna kläder nu för tiden och det får väl mamma acceptera.

Angeline borde vara på bästa humöret en födelsedag som denna!! Men icke. Hon var gnällig hela dagen och ville knappt ens öppna paket.

Tyvärr så hade jag fel inställning på kameran och upptäckte inte det förrän det var försent, så alla kort blev extremt överexponerade. Se bilden nedan! Så såg alla bilderna ut när jag fick in dom på datorn.

Tack och lov så går det ju att rädda det mesta med photoshop om man vet hur man ska trolla. Kolla före och efterbilden här nedan!! 😀 Inte exakt samma bild, men det var ungefär lika överexponerat på bilden nedan också innan jag trollade.

(Vissa bilder var omöjliga att rädda, som den ovan.) På serveringsbordet stod Mango- & passionspaj, Hallonrutor, Kokostoppar, Sverigekaka, frukt och bär.

Celina har gjort tårtan. Grädde är inte så populärt i det här huset så den valdes bort.

Det har förstås hänt massor sedan hon fyllde 1 år. Nu har hennes personlighet blommat ut och blivit tydligare, även om jag fortfarande tycker att det är svårt att helt sätta fingret på hur hon skiljer sig mot dom andra. Jag tycker att hon är ganska lik så som Celina var i samma ålder. Dom är båda karismatiska, viljestarka och temperamentsfulla. Angeline ryter obehindrat ifrån om hon inte får som hon vill. Hon är supercharmig och lägger ofta huvudet på sned när hon pratar och fnissar åt sig själv. Hon lägger händerna om en ansikte när hon ska berätta hemligheter och vill alltid kramas. Hon älskar djur. Hon älskar dockor och att laga mat och måla. Hon älskar Elsa och Anna alldeles särskilt mycket. Och “Akuna matat” (Lejonkungen). Och hon pratar för fulla muggar nu…

Hihi.. lilla skruttan… 🙂 Vi hörs och ses i nästa blogginlägg! Jag försöker att skriva ikapp en del…

  • 1

    • Vad ska jag göra? Hon pratar med varenda främling!!

    Det är en månad sedan jag bloggade. Vi har haft semester och storkalas för två barn och massor av annat har hänt. Jag har en hel uppsjö av saker att blogga om!!! Men låt oss börja med en enkel baddag med barnen och lite social analys på det.

    Lillan i sin baddräkt.

    Åhh.. lillan är i sin gulligaste ålder, så rund och go och glad mest hela tiden!! Drygt ett år är hon nu, det är en underbar ålder tycker jag. Och nu har hon lärt sig att gå, sedan 1,5 månad tillbaka.

    Men när vi är på badplatserna är det inte hon som stjäl uppmärksamhet utan storasyster Celina (4 år). Hon är så extremt social!! Det är så roligt att höra vad för typer av konversationer hon sätter igång med främlingar, haha… Jag brukar bara stå där en bit bort och smyglyssna och fnissa för mig själv.

    Senaste gången när vi åkte till badplatsen klev hon ut på parkeringen och spatserade fram till några främmande vuxna som stod vid strandkanten och skakade ur sina handdukar. “NU är jag här!!!” ropade hon till dem och alla som stod där med ett leende från öra till öra. De vuxna lyfte förvånade på blicken för att se vem som påkallade deras uppmärksamhet och drog på smilbanden när de såg henne. “Så bra! Så kul!” säger en av kvinnorna. Celina nickade och spatserade glatt vidare. Kvinnorna tittade på varandra och skrattade. “Vilken söt liten tjej!” utbrast den ena.

    Det är så intressant hur Celina ser hela omvärlden som sin lekplats och alla människor som hennes vänner. Inga bekymmer liksom, ingen känsla av skam eller hämning. Hon har en så otroligt befriande och oskyldig syn på sin omvärld!!! Jag avundas det. 🙂 Tänk om jag kunde vara så bekväm med att röra mig bland främlingar och connecta med vem som helst, om vad som helst…

    När hon kom fram till vattnet var det fullt av barn. Hon vadar i och ropar “HEJ!” åt alla barnen runtomkring sig. “Hej hej!” Hon vänder sig till höger och vänster och hejar ordentligt på varenda barn. “Nu ska jag bada här!” säger hon med ett stort leende. Barnen svarar inte utan tittar bara på henne. De förstår inte riktigt varför hon pratar med dem.

    Men det slutar alltid på samma sätt. Innan vi har tagit oss ifrån platsen så har hon hunnit bli kompis med alla. Då har hon fått testa på de andra barnens leksaker och hunnit prata om livet i stort och smått med deras föräldrar. Jag såg hur hon gick fram till en gammal gubbe och började diskutera hur man bygger sandslott med honom. Han skrattade och tyckte hon var rolig och söt. Jag tänker att jag nog får lära henne att ha lite gränser och att man inte kan prata med alla hur som helst… Kanske hon blir kidnappad en dag om det fortsätter så här. :S

    Eliah är också väldigt oblyg och trygg med att prata med vem som helst. Är detta normalt för barn? Jag upplever det inte så för många barn reagerar och blir förvånade och konfunderade när våra barn dundrar fram och vill bli kompis med dem direkt… Hmmm…

    När jag var barn så var jag så extremt blyg ända upp till vuxen ålder och det var en olidlig plåga. Jag skulle nog nästan påstå att jag hade social fobi under min tonår. Så jag är väldig glad och tacksam att jag inte har fört över det på våra barn.

  • 2

    • En alldeles vanlig sommardag

    Vi är lite ute och far och flänger var och varannan dag nu känns det som. Här kommer en liten bildhistoria från när vi hälsade på mina vänner som väntar barn.

    Fjärilstema hos Celina

    Barnen fick äran att lämna över blomma och bebispresent. Sedan bjöds vi på grillad hamburgare ute på deras altan i den mjuka sommarvärmen. Ljuvligt!

    Lillan är begistrad och väntar på mat.
    Jag tycker att hon har en så urgullig min här! Haha. 🙂

    Och fina presenter fick våra barn också. Här ovan sitter Angeline och prövar kvalitén på några av bostadens leksaker. Celina och deras dotter var så gulliga att observera, de lekte och tog hand om varandra så varsamt, och så förhandlade de fram en hel del klädbyten mellan varandra, bytte både diadem och skor m.m.

    Vi hängde där i en eftermiddag och sedan begav det sig hemåt.

    Lillan slocknade direkt på vägen hem.

    Den här veckan vankas det stekheta dagar! Vi ska få 33 grader här. NJUT SOMMAREN ALLESAMMANS!!!

  • 0

    • Ut med vintern och häxan på väggen

    Sista snön?

    Jag tog den här mobilbilden för ett par dagar sedan genom sovrumsfönstret. Vilket otroligt vackert vinterlandskap!!!

    Men nu är det helt grönt och barskrapat utomhus och vi har faktiskt påbörjat vårt altanprojekt!! Vi ska bygga altan i år. 🙂 Alltid är det något projekt på gång under sommaren. Förra året var det ingången till huset och balkongen som skulle snickras till. Året innan var det köksträdgården som skulle byggas. Osv.

    Lillan, på väg någonstans.

    Barnen fortsätter att förgylla mina dagar och kommer att göra så till och med hösten (eller ja, fortsättningsvis också givetvis). Tanken var att jag skulle börja arbeta fulltid nu i maj, men så blir det inte för vi känner att Lillan behöver vara hemma mer. Och eftersom jag inte har någon större inkomst att tala om ännu och vi är beroende av Daniels lön så har vi bestämt att det får bli jag som är hemma ett par månader till. Så jag kommer alltså att fortsätta vara mammaledig till Augusti. Men Daniel har lovat att ta barnen om kvällarna så mycket han orkar så att jag kan få lite mer arbetstid. Vi får se hur vi lägger upp det.

    Eliahs målning som jag tyckte var lite småläskig!

    Den här har Eliah ritat idag. Stolt som en tupp och spikrak i ryggen var han när konstverket var färdigt. Upp på finväggen skulle den!!! Precis bredvid där vi sitter och äter mat. Jag berömde honom och bekräftade att den mycket riktigt ser väldigt annorlunda och skojig ut. En aning svår, valde jag att inte nämna. Jag kände lite sisådär inför att ha henne vit matbordet… Det var inte jätteenkelt att njuta av lasagnen med de där isblå kårkrypande ögonen petandes i ryggen. Ett par tuggor stannade till i halsen och ville inte riktigt följa hjärtat ner…

    Är det bara jag, eller ser hon inte lite skräckinjagande ut?? Ser det inte lite ut som om hon vill döda med blicken och sträcker armarna efter en för att ta ett stadigt tag runt strupen och riktigt vrida anden ur…? Riva ut själen och punktera med klacken. Asch, jag tramsar!

  • 1

    • Nyföddfotografering

    Wienette

    Ohh jag är såååå nöjd och glad över min senaste fotografering på Wienette!! Den blev över förväntan och jag känner att jag börjar få grepp om det här med fine art porträtt. Jag har också utvecklat min fotostil till att bli mer mjuk. Vi får se var jag landar, men detta foto känns iaf helt i stil och i linje med var jag vill komma i framtiden. Vad tycker ni om den?

    Poängen var att skapa några nyföddfoton till min portfolio, men hon växer ju så rasans fort så hon var redan 2 månader på fotot. 😀 Men vad gör det??? Ljuv som en ängel är hon och jag njuter varje dag med detta lilla liv i mina armar. <3

    Behind the scen från några av bilderna som jag inte ännu har editerat…

    Hoppas att ni har en fin vecka framför er!

  • 1

    • Dop för Wienette Sofia Angeline

    Lilla prinsessan

    Hej vänner! Vi har varit på semester i en dryg vecka och jag glömde min dator hemma, så det är därför jag inte har uppdaterat på ett tag. I helgen som gick hade vi dop för Wienette, så jag tänkte visa lite bilder ifrån det. (Dopklänningen har jag designat och min kära mor, som är en fena med nålen, har hjälpt mig att sy den. Processen finns beskriven i detta inlägg.)

    Det var en fin och högtidlig dag, men också helt kaotisk. De ser så lydiga och lugna ut på bilden, småttingarna, men sanningen den dagen var en annan. Det var kvavt och varmt i kyrkan, svettet rann utför allas våra ryggar, barnen var trötta, småhungriga och uttråkade. Så de sprang runt som duracellkaniner och klättrade på både möbler och väggar. Vi hade fullt sjå att hålla dem tillbaka och förebygga missöden. Daniel som hade bäst skor fick jaga dem när så krävdes, haha, och jag koncentrerade mig på att hålla fast i lillan. Men stundvis, när Eliah gömde sig bakom predikstolen och gjorde katt-läten ville jag gömma mitt ansikte i händerna. Oerhört pinsamt. Asch då, sa den snälla predikanten och kramade om Eliah, så här är det ofta vid dop.

    Efteråt bjöd vi några släktingar och vänner på ett enkelt fika utomhus, corona-säkert och enligt konstens alla regler med avstånd från varandra. Kolasnittar, chokladmuffinsar, bullar och frukt.

    I vanliga fall brukar jag dundra till med avancerade våningstårtor (som denna nedan från Celinas dop!), men i år höll jag ambitionsnivån nere. Både eftersom bjudningen skulle vara utomhus och för att vi med tre små inte riktigt orkar lika mycket som tidigare. 🙂

    (Doptårta till Celina)

    Jag älskar verkligen att göra tårtor. Det var länge sedan nu, dock… Men ibland tänker jag att om mina foto- och musikplaner går åt stöpet så kan jag väl alltid börja baka tårtor och sälja istället. Hahah.. 😀

    Nu ska jag sova och imorgon kommer en tuff dag med mycket renoveringsarbete. Daniel har mycket i görningen, jag ska visa er. Godnatt så länge!

  • 2

    • Slut på innehåll

    Det finns inga fler sidor att hämta

    Äldre inlägg