En vanlig dag som seriös hobbybloggare

En ny dag med nya möjligheter! <3 Idag, om jag hinner städa färdigt vårstädningen i hela huset så är tanken att vi ska så alla de första fröna som måste i jorden i eftermiddag. Det längtar jag löjligt mycket efter!! Då känns våren så nära.

Vårstädning på gång!! I skinande solsken. Hur underbart är det inte? 🙂

Daniel har varit på konferensresa i två dagar och jag har sprungit runt här hemma med diskborste, trasa och blöjhink i högsta hugg. Jagat olydiga barn, katter och dammråttor. (Skojar! Givetvis jagar jag inga dammråttor. 😉 ) Ett barn som försöker bli blöjfri och misslyckas med jämna mellanrum och en annan som bajsar både en och två och tre gånger samma dag om hon behagar. En har fullt upp, kan en säga. (Visst är det precis den här typen av inlägg ni vill läsa om? 😉 )

Jag och Daniel har tagit ett allvarligt snack. Jag vill verkligen satsa på bloggen och utveckla den till en större del av mitt liv, men tiden räcker inte till. Så nu har vi bestämt oss för att försöka prioritera om i vardagen så att jag kan få några fler timmar per vecka till bloggen. Det kommer inte att vara tillräckligt för allt jag vill hinna, speciellt inte nu när jag kommer att börja vlogga snart, men jag kommer få lite bättre förutsättningar i alla fall. Lite mer kommer jag hinna! Och tids nog kanske vi kan utöka den tiden.

Nu inför att jag ska få några timmar mer till bloggen varje vecka så har omskrivit mitt veckoschema. Jag tänkte dela med mig av hur ett exempel på två av mina veckodagar ser ut!

MITT LIV JUST NU

Två dagar av min vecka…

Vi lagar inte ny mat varje dag utan försöker äta rester när det finns. (Nej, i det här huset slängs det inte mat!)

Jag försöker utföra så många hushållssysslor som möjligt tillsammans med barnen. Det tycker de (Eliah, Celina kan förstås inte hjälpa till) är väldigt skojigt. Eliah är gärna med och lagar mat, vispar ner mjölet i såsen och river äpple under bevakning. Han hjälper gärna till att stoppa in tvätten i tvättmaskinen och byta sängkläder. Ibland är han på annat humör och då fungerar inget av detta förstås.

Jag försöker få in olika extra uppgifter/aktiviteter varje dag. En dag övar jag piano, en annan jobbar jag på bloggdesignen, en tredje planerar jag renoveringen, en fjärde pluggar jag fotografering och en femte skriver jag musik. Jag hinner inte allt detta varje dag men försöker hinna med det någon gång under veckan. Dessa saker är såna som jag måste göra och underhålla med jämna mellanrum för att kunna göra det jag på sikt vill göra. (Öh, ja det var ju en luddig mening.)

Musiken är viktig för mig. Viktig att hålla igång. Jag försöker hinna sjunga och spela så ofta jag kan och ibland få tid till att skriva musik, men det är väldigt tidskrävande aktiviteter så vissa veckor är det nästan omöjligt att hinna detta.

Ambitionen är att träna eller motionera varje dag. Antingen tar jag en snabb promenad eller springer med barnen i cykelvagnen, eller så tränar jag styrka hemma i vardagsrummet. Med småttingarna som hantlar. Sprattliga, men annars fullt dugliga! Det tycker de är väldigt roligt och skrattar gott. Dock är det svårt att kunna träna effektivt med dem klättrandes över mig…

Måndagar jobbar Daniel sent och då har jag alltid ytterst svårt att hinna blogga. Det är alltid en kamp mot klockan. Om det är kris med barnen och hemmet så får jag ibland helt enkelt lägga mina egna projekt åt sidan. Likaså torsdagar, då Daniel rider om kvällen. Då måste jag ta barnen hela dagen. (Anledningen till att Daniel tar privatlektioner varje torsdag är för att vi planerar att skaffa hästar och då vill vi kunna rida och ta hand om dem tillsammans. Så Daniel måste lära sig. Hur spännande som helst ju!!!)

Celina sover utomhus till en röd solnedgång. Lucia är den lilla luddiga varelsen framför kameran. Mysigaste hunden i världen!!

Under fredagskvällar och lördagskvällar får inget arbete utföras och alla sociala medier är bannlysta. Dessa kvällar är avsatta till vila, mys, god mat, umgänge, socialisering, utgång (bio, restaurang m.m.) och dylikt. Work hard, rest hard.

På helgerna försöker jag ta barnen så mycket jag kan så att Daniel kan renovera. Ibland blir det omvänt, om jag har något fotoprojekt som jag behöver tid till. Då tar Daniel hemmet, tvätten, städet, maten, barnen (han är huslig, tack och lov, min man!). Om helgerna lagar vi alltid mat tillsammans, hela familjen. Gärna till ett glas hemlagat rött. Vi älskar båda att laga mat, så dessa stunder är oerhört viktiga för oss! Då testar vi gärna nya recept och råvaror. (Ambitionen är att på sikt vara så självförsörjande som möjligt!) Vi tar alltid långa promenader på helgerna tillsammans och jobbar gärna i trädgården, framför allt nu när våren börjar komma.

Vissa helger reser vi förstås bort eller har andra aktiviteter för oss. Då får renoveringen duktigt vänta. 🙂 Och ibland (alldeles för ofta) spricker dagarnas scheman. Jag är inte duktig på att hålla tidsramarna (tidsoptimist ut i fingerspetsarna), men försöker bli bättre…!

Hur ser era liv ut? Hur får ni dagarna att gå ihop? Och framför allt ni som lägger mycket tid på bloggning, fotografering eller annat – hur hinner ni? Hur hinner ni med barn ha någon som helst hobby? :O

När är influencermarknaden mättad på influencers?

 
 
 
När kommer influencermarknaden ha nått sin gräns?
 
Jag har funderat en del på sistone på om det kanske egentligen är försent för människor idag att ge sig in i en influencermarknad, som sedan något år tillbaka har exploderat så till den grad att den rimligtvis snart måste ha nått sin gräns. För hur många influencers kan egentligen få plats på instagram och youtube och trängas om uppmärksamheten? Ju fler influencers, desto mindre del av “kakan”. Tänker jag?

Och så alla dessa influencersutbildningar nu som gör sina debuter. Det kommer ju krylla av influencers om några år och hur ska de alla kunna livnära sig på samma sak? Jag begriper inte riktigt hur det ska gå till.

Eller kommer all marknadsföring förflytta sig in på influencerplattformen, så att “kakan” blir större? Men kommer den att bli NOG stor för att kunna förse alla lyckosökare med sin beskärda del lön för sin möda?

 
VAD TROR NI? ?
Tror ni fortfarande att det kan vara lönsamt att ge sig in i en sån marknad? Är det vettigt att starta influencersutbildningar eller kommer dessa elever stå och hänga på arbetsförmedlingens dörr efteråt? Fattiga och med krossade drömmar.
  
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

Pepplista – Våga börja vlogga (och bli en youtube star?)

Visst verkar det helt löjligt kul och enkelt att vlogga? Skita i omständigheter som stor bokstav, punkt och rätt stavning. Istället lägga sin tid på att mixtra med musik och balla emojis, sånt som är skojigt på riktigt!
 
Jag har tänkt det så många gånger. Försökt i omgångar att få till en första vlogg, men det har aldrig känts rätt. Jag inser alltid efteråt att det jag pratar om egentligen inte är så intressant, att jag ser smått kriminell ut och låter som en pubertal tonårspojke. Men egentligen handlar det väl om att jag inte är mentalt redo. Jag vågar inte riktigt kasta mig ut, med risk för att bli granskad, kölhalad och sågad vid fotknölarna. Det sägs ju att det är vanligt att bli hatad med häpnadsväckande grymhet på nätet.
 
Men nu har jag bestämt mig för att trotsa den farhågan och peppa mig själv till att skrida till verket. Youtube here I come! 😉
 
Detta är en peppningslista från mig själv, till mig själv (och andra)!
 
https://i2.wp.com/www.blog.bake.co.ke/wp-content/uploads/2017/07/youtube-star.jpg
 
Pepplista – Så vågar du bli en “youtuber”
 
1. Vill du börja vlogga? Känner du att du har något att säga eller visa? Då tycker jag att du omedelbums ska börja vlogga! Vad håller dig tillbaka? Väntan på bättre tider? Det kommer aldrig komma. Tiden är nu. Och du är du och ingen annan kan vara bättre på att vara du än du själv. TUTA OCH KÖÖÖÖÖR!!!
 
2. Är du rädd för att göra bort dig? Jag förstår dig. Och det kommer du med all sannorlikhet att göra, ibland. Du kommer stå där med brallorna nere (bildligt talat, får vi hoppas), hånad och piskad för något klumpigt uttalanden eller förargelseväckande utseende, och skämmas som ett fån. Men det är okej. Youtube är ett dårhus – känn dig som hemma!
 
3. Har du svårt för att slappna av framför kameran? Gör några avslappningar innan inspelningen. Kör lite moonwalk, sjung gregorianska sånger för dig själv och låtsas att ditt huvud är en tung klocka i ett rangligt klocktorn. Gunga huvudet från sida till sida tills du hamnar i trans. Sedan slå dig själv i pannan med en blöt iskall trasa och rusa iväg två varv runt huset medan du skrålar “Die another day”, så att du vaknar till liv och får tillbaka energin. Du kan också sitta med fötterna i varmt vatten medan du vloggar. Det hjälper musklerna att slappna av.
 
4. Får nervositeten dig att stirra planlöst framåt som om du vore allvarligt sjuk? Då gäller det att hitta på något annat att tänka på som får dig att glömma nervositeten. Fokusera exempelvis på andningen och variera ditt andningstempo och röstläge. Föreställ dig att du har en penna i röven och rita en åtta med den. Eller be någon anhörig att distrahera dig genom att smyga runt bakom kameran och likna olika utvecklingsstadier av ett vårtsvinsfoster. Visst kommer du att uppträda lite märkligt på videon, men det kommer ändå vara mindre påtagligt än om du stirrar ihjäl dina tittare. Förhoppningsvis. En enklare variant kan vara att bära solglasögon eller ha bindel för ögonen.
 
Bildresultat för Shock
 
5. Låter du som en jagad tjäder när du pratar? Sväljer du meningar, snubblar över ord, väser, jamar, kraxar och får tuppar i halsen? Se till att värma upp rösten ordentligt innan inspelning. Börja med att lägga dig på golvet och gör stötande ljud i falsett. Då får du igång magstödet. Håll sedan för näsan och surrar som en humla, uppåt och neråt så högt och lågt du kan. Massera käkarna och dra i din tunga tills den blir lös och ledig, förlåt, elastisk. Du kan göra allt samtidigt eller en sak i taget. Om inget av detta fungerar och din röst fortfarande låter fånig, sug i dig en heliumballong och gör det till en grej.
 
6. Är du osäker på hur du ska se ut och klä dig? Har du testat alltifrån pretentiösa kjolkostymer och flashiga palettfodral till morbror Urbans galna rockabilly-dräkt – och känner dig fortfarande inte bekväm? Klä dig inte alls. Satsa på en naken-show (med lite svart tejp över väl valda delar). Du kommer inte bara slippa valet och kvalet utan även få kopiösa mängder av tittare på rekordkort tid. Den saken är då säker! (Vill du känna att du har något litet skymmande på kroppen kan du ju alltid klistra fast en stor, färgglad fjäder mellan skinkorna.)
 
“Du kommer inte bara slippa valet och kvalet utan även få kopiösa mängder av tittare på rekordkort tid!”
 
7. Rädd för att bli kritiserad? Inse att du kommer att bli det. Det är bara att bunkra upp med choklad och glass i frysen, redo att tas fram och tröstätas de kvällar du blir socialt överkörd. Alternativt stoppa huvudet i sanden och kommunicera aldrig med dina tittare. Läs aldrig vad de skriver och lyssna aldrig på vad de har att säga.
 
8. Vet du inte riktigt hur du ska profilera dig och vad kanalen ska handla om? Asch, låt det komma med tiden. Det sägs att man ska ha en tydlig plan om vem man är, vad man vill presentera och vilken målgrupp man vill rikta sig mot innan man börjar vlogga/blogga. Men i ärlighetens namn – hur många har verkligen det? Jag tycker gott att du kan luta dig tillbaka och låta det få ta den tid det behöver för att du ska komma fram till det. Svaret har du tids nog.

9. Har du absolut noll idéer på var du ska börja – vad första vloggen ska handla om? Här kommer några geniala förslag; “10 saker om mig som kommer att göra dig rosenrasande”, “Så här skapar du hemliga gömmor i hemmet”, “Bästa receptet för insektsätare” eller “Jag vispar grädde med farfars slagborr”. Om inte annat verkar det ju alltid gå hem att bara låta ens tittare få följa med i vardagen, bara sådär rakt uppochner!
 
Kör nu så att det ryker!! Lycka till!
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

Har bloggvärlden förändrats sedan moralkrisen 2014?

 
Jag är lite nyfiken. Har bloggvärlden förändrats sedan moralkrisen 2014? Vad säger ni som är rutinerade bloggare/bloggläsare?
 
År 2014. Då majoriteten av de etablerade bloggarna kastade in sina handdukar i ren och skär uppgivenhet. Röt ifrån, spräckte kaffekoppen och satte ner foten. För tråkiga attityder. För oupphörligt ettriga och kritiska läsare som smutsade ner stämningen i kommentarsfälten. Som ständigt kände behov av att peta sina favoritbloggare (eller icke-favoritbloggare) i ögonen. Trycka ner dem till fotknölarna och spy galla när de inte rättade sig i leden. För de som förväntade sig att varje bloggare skulle efterleva alla möjliga och omöjliga moralkompass och vara de perfekta förebilderna för allt och alla. Motsvara varje läsares förväntning och vara fri från fel och brister. För de som inte förstod att hur bloggarna än gjorde så blev det alltid fel för någon. För de som inte brydde sig om att även en bloggare har rätt att vara människa och rätt till ett drägligt arbetsklimat.
 
Inte ett lätt uppdrag, må jag säga. (Att tillgodose alla läsares behov och motsvara allt och allas förväntningar.) Och som någon skrev då det begav sig – det är ju inte direkt som att dessa moralkompass förväntas av allas våran kära Zlatan. Zlatan med sin breda bröstkorg, rappa käft och stora gloria. Han får vara den han är – trots att han inte följer moraliska regler.
 
Jag har gjort lite efterforskningar på hur bloggvärlden har förändrats under åren och fått till mig att det i allmänhet kommenteras mindre i bloggarna trots att läsarantalet är ungefär detsamma. Men hur stämningen och attityden ser ut i kommentarsfälten vet jag inte och eftersom jag själv inte har varit någon konsekvent läsare i bloggvärlden så har jag inte några egna observationer att analysera.
 
Men jag är nyfiken. Berätta för mig!! Har attityderna i bloggars kommentarsfält förändrats? I så fall på vilket sätt? Har bloggvärlden förändrats på andra sätt? Vad ser ni? Vad minns ni? Vad tror ni om bloggfenomenets framtid? Kanske upplever ni inte ens att det har funnits några tråkiga attityder i kommentarsfälten?
 
Kram, Cristall
 
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?) 

När är en influencer så strategisk att den inte längre förtjänar att vara influencer?

Jag skulle vilja reflektera en stund kring det blogginlägg som Daniela Skoglund publicerade på sin blogg idag. Hon skriver om att hon har varit en trogen bloggläsare till “Blondinbellas” blogg i mer än tio år och inte förrän nu insett att hon har blivit lurad hela tiden. Känslomässigt manipulerad för “Blondinbellas” affärer och ekonomiska vinnings skull. Ett väldigt bra och tankvärt blogginlägg som jag tycker att ni ska läsa!
Nu vill jag inte gå in på att diskutera någon enskild bloggares fel eller brister. Dem har vi alla mer än nog av till mans. Men som bloggare tycker jag att det är viktigt att reflektera över det Daniela skriver och det komplexa i att man jobbar med något som påverkar enormt många människor omkring en och som samtidigt, för vissa, är ens levnadsbröd och “affärsverksamhet”.
 
Hur långt är det okej att gå? Hur strategisk får man vara innan det blir oetiskt?
 
Jag vet inte. Men jag är helt övertygad om att man inte vinner i längden på att vara så strategisk att man slutar vara ärlig, äkta och genuin. Och ännu mindre tror jag att man vinner på att prioritera omsorgen om sina läsare lägre än sin egen karriär. För det hänger ihop, tänker jag. Kanske vinner man på det ekonomiskt för stunden. (Uppenbarligen – i Isabellas fall.) Men man riskerar också att förlora sina läsares förtroende för all framtid. Och då sitter man på pottkanten en vacker dag och kanske inte längre har någon karriär!
 
Och oavsett så är ju inte detta vad det egentligen ska handla om. För den mer relevanta frågan är väl egentligen; Hur strategisk VILL man vara? Vill man verkligen använda sina läsare som pjäser i sitt eget spel?
 
Denna komplexitet står ju inte bara bloggare för utan ALLA som på något vis håller på med yrken som påverkar andra (i större utsträckning, får vi väl säga då, för allt påverkar ju!). Artister, coatcher, politiker, konstnärer, författare… Vi sitter alla i samma båt. Och är skyldiga våra medmänniskor att fundera lite över hur vi använder vår makt.
 
En influencer ska vara en motivatör – inget annat!
 
Självklart har en bloggare rätt att göra vad den kan för att få dagligt bröd på bordet. Men till vilket pris som helst? Att blogga tycker jag främst handlar om att inspirera, lyfta upp, influera och skapa positiva effekter hos sina läsare. Det är det som en bloggare är bra på och det är därför som en bloggaren får förtroendet att leva på detta. Att influera och skapa effekter. Vara en motivatör. Den dag som en bloggare missbrukar detta förtroendet så är inte denne längre lämpad att vara en influencer. För att säga det helt krasst. Då bör “bloggaren” gå över till att ägna sig åt affärer istället, om det är det den vill. För jo – en bloggare har ett ansvar för hur hen påverkar sina läsare. Det kommer man inte ifrån. Inte ett omänskligt stort ansvar, men på en nivå som är värdigt yrkestiteln “influencer”. Influencer ska vara något bra. Kan eller vill man inte ta det ansvaret kanske man inte bör sitta framför sin dator och sprida bilder och texter kors och tvärs igenom vårt land?
 
Så är det bara. ?
Eller? Vad tänker ni om detta? Hur stort ansvar har en bloggare för hur den påverkar de som läser?
 
Kram, Cristall
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?) 
Kategori:
Personligt
Stäng meny
Längta Hem