Snart kommer nya blogginlägg…

Vi köpte en maffig NAS förrförra året som skulle kunna rymma alla mina (och Daniels) kopiösa mängder bilder! Men den har krånglat och varit så långsam. Så i Juli köpte vi en ny som ska ha bättre kapacitet och vara snabbare. Men för att få över alla filerna har Daniel behövt föra över dom till något slags moln (jag kan inte sånt här, hehe…) för att sedan föra över dem tillbaka till den nya nasen. Och DET har varit ett projekt som vi påbörjade i somras och som blev färdig först igår!!!

Uppenbarligen har jag haft en massa filer med långa namn och videofiler som inte har kunnat föras över korrekt så vi har tragglat och tragglat och varit tvugna att göra om processen flera gånger och eftersom jag har så många filer så har varje överladdning tagit flera dagar, till och med veckor i början…

Så det har varit en lång och plågsam process helt enkelt. Och under den tiden har jag inte haft tillgång till alla mina bilder. DÄRFÖR har bloggen fått ligga i dvala.

Jag kommer att börja pumpa ut nya inlägg inom några dagar och göra mitt bästa för att hinna ikapp nuet igen! 🙂 Det är inte så många som läser här så jag gör det mest för min egen skull, men jag tycker att det är kul att minnas särskilda händelser och blogga om dom så att man kan gå tillbaka om 70 år och läsa.

Ta hand om er så möts vi här strax igen!

Kategori:
Personligt/Dagbok

När sociala medier blev tiggeri

Idag har jag testat på något nytt. Det var någon madam som skickade ett DM till mig och tyckte då rakt att jag skulle köpa till mig en plats i hennes instagram flöde och visa upp mina foton där. Såna förfrågningar får jag titt som tätt och jag brukar alltid klassificera dem som skräp. Men idag tänkte jag, tänk om det fungerar? Det kanske fungerar en liten smula iaf? 😀

(Fast jag hatar Instagram!)

20 nya följare på 1,5 år. Slår jag rekord eller? =D

Ni som har följt mig här i bloggen vet att jag inte begriper mig på Instagram och hur man ska göra för att nå ut, och att det har varit stor frustration läääänge. För det är helt enkelt inte roligt att lägga ut bilder när ingen ser dem. Det blir inget annat än slöseri med tid och engagemang. Och eftersom jag har som syfte att jobba professionellt med foto, så behöver jag faktiskt få fart på spridningen på ett eller annat sätt. Jag har bildligt (kanske även bokstavligen) talat gråtit blod och slängt tavlor för att få resultat – men utan resultat! (Läs om min kamp här och ett av mina många psykbryt här!) Den där gången då jag sist bloggade om hur hjärtligt jag hated Instagram hade jag ungefär 160 följare. Idag, 1,5 år senare har jag 20 följare mer. Är det ett skämt eller?

(Jag hatar Instagram!)

Idag lade jag ut bilden på Celina och hon är ju så söt så ögonen rullar på en, men jag är förstås partisk. 😀 Men ändå, jag är verkligen nöjd med den bilden. Nu har den legat ute i åtminstone 2 timmar och den enda som har gillat bilden är… jag! GARV!!! (Får man ens gilla sina egna bilder eller är det högst omoraliskt? ;)) Jag gör det bara när det är nödfall, när jag har lagt ut en bild som nästan ingen gillar och jag tycker det blir så pinsamt och nedslående att se den där låga siffran hela tiden, då händer det att jag gillar den själv. Vad gör man inte för att hålla hoppet och lågan vid liv? Om ingen annan uppmuntrar mig så får jag väl göra det själv. 😀

(Jag hatar Instagram!)

Ni ser ju här..! Det är inga andra än pengasugarna som engagerar sig i min intagram. Haha! Usch, så deprimerande!!

Men idag kom hon som en räddande ängel… den där rara främmande madamen i min inkorg. Och hon fångade mig i ett svagt ögonblick… när jag satt där ihopkrupen med tårar som klämde i ögonvrån och kände mig oduglig, efter att ha ägnat otaliga timmar på ett foto som ingen vill se. Ge mig ett par slantar så ska jag se till att det blir fart i båset och blåset, sa hon då till mig. Och jag, min dumsnut, svalde betet. Aj AJ AJ!

(Jag hatar Instagram!)

Mitt foto på Celina kommer nu att synas på något slags barn & foto – flöde. Och enligt den här smicker-smäcker-madamen ska jag då kunna förvänta mig att få åtminstone ett par tusen glada hejarop och reaktioner på det och därtill hiskeligt många nya ivriga följare. Det låter ju kanon! Jag tänker i mitt stilla sinne att det blir en skojig överraskning om så ett litet blygsamt 10-tal nya följare vipps skulle dyka upp! 😛 Vi får se… det blir spännande att se vad för resultat det blir…

(Jag hatar Instagram!)

Usch, jag kommer bli så stenhårt blåst, hahaha… Jag känner i magen att det var en dum idé att gå på det. De där slantarna har gått rakt ner i koblajan. Hon sitter väl där på Hawaii nånstans, med sina skitiga fötter uppslängda på ett enbent strandbord och en grumlig cocktail skvalpande i näven, och räknar sina fula slantar medan hon garvar ända från magen. Säkert får mar ett par spökföljare som stannar över natten och drar vidare igen till varmare grader dagen efter. 😛 Jajaja… Men då vet jag att jag iaf gav det här en ärlig chans. Då vet jag.

(Jag hatar Instagram! Bara så ni vet!)

Då tar jag fram min inre Viking

Så var det äntligen dags för en ny profilbild!!! Jag har länge grubblat över vad det skulle vara för typ av bild. Jag vill att den ska vara stark. Den ska säga något om mig och min blogg, givetvis. Naturen, historieintresset, fantasy-intresset, kreativiteten, mitt ursprung. Ungefär det.

Och när jag behöver vara stark, då tar jag fram min inre Viking. 🙂

Warriors are not born and they are not made…

Warriors create themselves through trial and error,
pain and suffering,
and their ability to conquer
their own faults.

Courage, above all,
is the first quality of a
true warrior.

– Unknown

(Jag fotade den i höstas, men har inte haft tid att jobba med den förrän nu. Har haft annat viktigare att prioritera.)

Frågan är om den gör sig bäst i stark färg eller svag färg? Eller kanske till och med svartvitt? Hmm….

Nästa projekt är att skapa en header. Jag vill ha en rörlig, men måste bli bättre på att skapa film innan jag är redo för det. Det är mycket att lära sig. Så kanske får det bli en stillbild så länge.


Inspiration

Förresten.. Om ni, liksom jag, inte kan få nog av kreativitet med inspiration från natur, kultur, historia och fantasi så vill jag tipsa er om bloggaren Elin Kero!! Ni känner säkert redan till henne. Hon är fotograf och sagonörd. Fantastisk blogg och fantastiska bilder!! 🙂

Helg och äntligen dags för lite ro och vila! Nästa vecka blir det fokus på hemsidedesign-jobb och imorgon ska jag och barnen så grönsaker. Det ser jag fram emot. 🙂

Ta hand om er mina krigare!!! <3

Jag ska avslöja en hemlighet…

Blåser upp en ännu ej så tydlig mage.

Våra underverk (barn) är nu 2,5 och 4 år. Hemmet och tillvaron är ett obehärskat jippo varje dag och vi känner oss fullt redo för ännu mer kaos och brist på kontroll! 😉 Man kan väl inte få nog av det goda i livet? Stoj, stök, kladd och glada barnröster. <3

Jag har mått absolut pyton dessa första 4 månader, varit så trött att jag nästan har dragit mig framåt krypandes och illamåendet har slagit till med hänsynslös kraft varje förbaskade morgon. I övrigt mår jag prima! Kroppen känner sig fortfarande stark och smidig. Psyket är labilt.. haha… Vissa dagar skrattar jag och andra gråter jag. Men ja, det är väl som vanligt. 😉

Hur mår era själar och kroppar?

Sommardrömmar och Rosa hår

Hej ni fina själar!! ❤

Jag hoppas verkligen att ni är ute och njuter det vackra vädret nu!! ? (Ja, kanske inte just idag, men övriga dagar. ? Här regnar det som om det vore domedagen!) Det har jag också gjort, en liten stund varje dag. Vandrat, dansat, sjungit, drömt mig bort. Haft picknick i skogen med mina älsklingar.

Jag vet, jag har varit frånvarande. Jag är en sån där person som ibland tänker och känner för mycket och då har jag svårt att ta in omvärlden och måste avskärma mig. Så måste jag bara sitta i tystnad någonstans och samla mig. Så kan det vara i ett par veckor, sedan lättar det. Jag gissar att det är en del av min konstnärliga sida som behöver andrum. Men nu är jag tillbaka 100%. Jag har massor av tankar och idéer att dela med mig av framöver!!

Eliahs huvud sticker upp så fint i bild! Jag försöker lokalisera maten.
Celina tömmer tomatburken i knät och jag får rensa. Allt är som vanligt…
Denna lilla unge!!!

Jag är inte den som fegar med färg och hår och smink och sånt. Jag älskar att experimentera och kan egentligen gå klädd hur som helst om jag får feeling för det. ? Men ibland blir det bara fel. Jag tänkte att det kunde vara kul med rosa hår. Men det var det inte… Det blev för mörkt, tycker jag. Så nästa vecka får jag nog styla tillbaka det till något slags normal askbrun historia med lite highlights. Vi får väl se vad det blir…

Jag har filosoferat mycket på sistone. Jag har funderat lite på att öppna en webshop och börja sälja bilder. Jag har ingen aning om hur det går till, men som med allt annat är jag en hopplös optimist och tänker att DET LÖSER SIG! ? Livet är sjukt komplicerat på ett vis. Och samtidigt rätt så enkelt. Det är bara att bestämma sig för vad man vill och köra på. Det värsta som kan hända är ju ändå att allt skiter sig.

Ibland när tankarna flyger på så klottrar jag ner lite poesi på ett ynkligt papper, skriver en låt eller så. Ibland får jag för mig att hylla skogen…

*
Jag älskar att vandra och vara i skogen.
Existera där.
Skogen är mitt hem, min lekplats, 

min hemliga grotta, min ateljé, min gyllene sal, min krona. 
Där kan jag skratta, 
dansa, gråta, grubbla, anförtro mig, drömma, läka, inspireras och börja om. 
Där kan jag vara mig själv med mig själv, utan att bli störd eller granskad. 

Själv utan att vara ensam. 
Vilken annan plats i världen har den förmågan och 

den kraften på en människa?
*

MAGI

Btw. vet ni en kul sak!!? Mitt hår är inte lockat med flit här (syns bättre på undre bild). Jag har alltid haft spikrakt hår som spretar som stålborstar åt alla håll, men efter att jag blev gravid första gången så började håret locka sig och bli mjukt. En barndomsdröm gick i uppfyllelse! haha! ?Så ge aldrig upp hoppet ni som vill ha annorlunda hår!! Mycket kan hända när man är gravid. (Jag har dessutom blivit av med min pollenallergi. Magi!! ?haha…)

Hopp och skutt… Skogen ska behandlas som en lekplats och skattkammare!!

Ja, detta blev ett svamlarinlägg… Jag har inte riktigt hittat hem ännu…. Kram på er!

En vanlig dag som seriös hobbybloggare

En ny dag med nya möjligheter! <3 Idag, om jag hinner städa färdigt vårstädningen i hela huset så är tanken att vi ska så alla de första fröna som måste i jorden i eftermiddag. Det längtar jag löjligt mycket efter!! Då känns våren så nära.

Vårstädning på gång!! I skinande solsken. Hur underbart är det inte? 🙂

Daniel har varit på konferensresa i två dagar och jag har sprungit runt här hemma med diskborste, trasa och blöjhink i högsta hugg. Jagat olydiga barn, katter och dammråttor. (Skojar! Givetvis jagar jag inga dammråttor. 😉 ) Ett barn som försöker bli blöjfri och misslyckas med jämna mellanrum och en annan som bajsar både en och två och tre gånger samma dag om hon behagar. En har fullt upp, kan en säga. (Visst är det precis den här typen av inlägg ni vill läsa om? 😉 )

Jag och Daniel har tagit ett allvarligt snack. Jag vill verkligen satsa på bloggen och utveckla den till en större del av mitt liv, men tiden räcker inte till. Så nu har vi bestämt oss för att försöka prioritera om i vardagen så att jag kan få några fler timmar per vecka till bloggen. Det kommer inte att vara tillräckligt för allt jag vill hinna, speciellt inte nu när jag kommer att börja vlogga snart, men jag kommer få lite bättre förutsättningar i alla fall. Lite mer kommer jag hinna! Och tids nog kanske vi kan utöka den tiden.

Nu inför att jag ska få några timmar mer till bloggen varje vecka så har omskrivit mitt veckoschema. Jag tänkte dela med mig av hur ett exempel på två av mina veckodagar ser ut!

MITT LIV JUST NU

Två dagar av min vecka…

Vi lagar inte ny mat varje dag utan försöker äta rester när det finns. (Nej, i det här huset slängs det inte mat!)

Jag försöker utföra så många hushållssysslor som möjligt tillsammans med barnen. Det tycker de (Eliah, Celina kan förstås inte hjälpa till) är väldigt skojigt. Eliah är gärna med och lagar mat, vispar ner mjölet i såsen och river äpple under bevakning. Han hjälper gärna till att stoppa in tvätten i tvättmaskinen och byta sängkläder. Ibland är han på annat humör och då fungerar inget av detta förstås.

Jag försöker få in olika extra uppgifter/aktiviteter varje dag. En dag övar jag piano, en annan jobbar jag på bloggdesignen, en tredje planerar jag renoveringen, en fjärde pluggar jag fotografering och en femte skriver jag musik. Jag hinner inte allt detta varje dag men försöker hinna med det någon gång under veckan. Dessa saker är såna som jag måste göra och underhålla med jämna mellanrum för att kunna göra det jag på sikt vill göra. (Öh, ja det var ju en luddig mening.)

Musiken är viktig för mig. Viktig att hålla igång. Jag försöker hinna sjunga och spela så ofta jag kan och ibland få tid till att skriva musik, men det är väldigt tidskrävande aktiviteter så vissa veckor är det nästan omöjligt att hinna detta.

Ambitionen är att träna eller motionera varje dag. Antingen tar jag en snabb promenad eller springer med barnen i cykelvagnen, eller så tränar jag styrka hemma i vardagsrummet. Med småttingarna som hantlar. Sprattliga, men annars fullt dugliga! Det tycker de är väldigt roligt och skrattar gott. Dock är det svårt att kunna träna effektivt med dem klättrandes över mig…

Måndagar jobbar Daniel sent och då har jag alltid ytterst svårt att hinna blogga. Det är alltid en kamp mot klockan. Om det är kris med barnen och hemmet så får jag ibland helt enkelt lägga mina egna projekt åt sidan. Likaså torsdagar, då Daniel rider om kvällen. Då måste jag ta barnen hela dagen. (Anledningen till att Daniel tar privatlektioner varje torsdag är för att vi planerar att skaffa hästar och då vill vi kunna rida och ta hand om dem tillsammans. Så Daniel måste lära sig. Hur spännande som helst ju!!!)

Celina sover utomhus till en röd solnedgång. Lucia är den lilla luddiga varelsen framför kameran. Mysigaste hunden i världen!!

Under fredagskvällar och lördagskvällar får inget arbete utföras och alla sociala medier är bannlysta. Dessa kvällar är avsatta till vila, mys, god mat, umgänge, socialisering, utgång (bio, restaurang m.m.) och dylikt. Work hard, rest hard.

På helgerna försöker jag ta barnen så mycket jag kan så att Daniel kan renovera. Ibland blir det omvänt, om jag har något fotoprojekt som jag behöver tid till. Då tar Daniel hemmet, tvätten, städet, maten, barnen (han är huslig, tack och lov, min man!). Om helgerna lagar vi alltid mat tillsammans, hela familjen. Gärna till ett glas hemlagat rött. Vi älskar båda att laga mat, så dessa stunder är oerhört viktiga för oss! Då testar vi gärna nya recept och råvaror. (Ambitionen är att på sikt vara så självförsörjande som möjligt!) Vi tar alltid långa promenader på helgerna tillsammans och jobbar gärna i trädgården, framför allt nu när våren börjar komma.

Vissa helger reser vi förstås bort eller har andra aktiviteter för oss. Då får renoveringen duktigt vänta. 🙂 Och ibland (alldeles för ofta) spricker dagarnas scheman. Jag är inte duktig på att hålla tidsramarna (tidsoptimist ut i fingerspetsarna), men försöker bli bättre…!

Hur ser era liv ut? Hur får ni dagarna att gå ihop? Och framför allt ni som lägger mycket tid på bloggning, fotografering eller annat – hur hinner ni? Hur hinner ni med barn ha någon som helst hobby? :O

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta