Ett gulligare dass kan man väl knappast hitta?

Åhh jag måste få visa er hur fint min pappa har byggt om f.d. svintian utanför vår (mina föräldrars egentligen) sommarstuga. Han är så oerhört händig och konstnärlig och har snickrat ihop hela huset själv, trots att han börjar bli till åren. 🙂

Innan ombyggnad. Dasset till vänster.

På bilden ovan presenteras originalskicket!!! Allt har alltså gjorts om. Taket, fönster, väggar, panel och all vad det nu heter på snickarspråk.

En bild från sommaren förra året då pappa höll på med andra änden i huset och taket.

När pappa gör något så gör han det gediget. Det är så skojigt att få ta del av alla hans idéer. Jag har samlat några bilder från hans instagram där han visar hur han går tillväga, och allt är genomtänkt in i minsta detalj. Läs instagram-inlägget här nedan! 🙂

Kan någon av mina läsare tyda skriften? 🙂
Här skapas det snickarglädje…
Dörren till dasset, med dess speglar under konstruktion.
Resultatet!

Se här så gulligt utedasset blev!! Nu kan man nästan sitta där kungligt och göra sig ett nummer. 😀

Det blir spännande att se vad för projekt han tar sig för nästa år. Han har alltid något igång, precis som jag. 🙂 Men nu vill jag önska er en fin fortsatt vecka, så ska jag ta gå till ro!

Skam den som ger sig!!

Den här helgen var en given utomhushelg. Förra helgen var så kall att barnen behövde ha på sig overall, men idag var det 15 grader utomhus och vi har sprungit ut och in ur huset utan jacka.

Lilla fialotta…

Ja, ni som har följt min blogg en längre tid vet ju att vi inte har haft tur med vårt växthus. Vi köpte det i en tid då vi behövde dra in på utgifterna och kvalitén var väl inte den bästa. (Förra årets knorrande läses här!)

Den skrumpnade ganska omgående, en del i taget… Först blev stommen skev i en vindpust och vi fick stötta upp hela kalaset med ett träbygge, sedan blåste dörren sönder och nu i år rök majoriteten av fönstren i förra veckans storm. Så nu måste vi ersätta dem också. Egentligen har vi alltså ersätt allting och byggt ett eget växthus. Så det var ju fullkomligt onödigt att köpa något från första början!

Daniel ger inte upp.

Jag har inte velat ha ett mjukplastväxthus eftersom jag är lite petig med estetiken. “Vi drar plast över hela skiten!” Har Daniel länge tyckt. Två år och åtskilliga stormar efteråt har jag nu böjt mig för fakta och gått med på det.

Synd på en så fin och välgjord timmergrund, dock. Tycker jag. Att trona verket med plast. Jaja.. huvudsaken att funktionen är intakt.

Nu är vi redo att översålla bygget med grönsaker och blommor. Det ska bli trevligt!

På tal om ljuvliga ting så är det bara en tidsfråga innan vår familj utökas från antal fyra till fem. Så om jag är frånvarande så beror det på det. 🙂 Kram på er!

Den blomstertid nu kommer…

Liljor i vår trädgård. Ljuva och bräckliga…

Igår. En varm majkväll med kameran över axeln, strosade jag runt där i trädgården och lovprisade naturen för dess skönhet… Inget smink i världen kan mäta sig med dessa dräkter. ? Här följer några glimtar…

Daniel, som den genialiska man han är, har lyckats lappa och laga ihop det omöjliga växthuset. Det rasade nämligen ihop för ett par veckor sedan, fniss… ? (Jag beklagade mig över det i detta inlägg.)

Konstigt nog gick det att få ihop ändå. Och nu står det där och ser oemotståndligt mysigt ut om kvällarna. Man vill bara slänga sig in och pynta upp. Lite kryddkrukor och vita trädgårdsstolar utanför ingången också, så kommer känslan nog infinna sig… ?

Ja, insidan gapar ganska tomt. Vi har inte riktigt bestämt oss för hur det ska inredas ännu, men för tillfället duger det utmärkt åt att odla meloner, gurkor, tomater, paprikor och allehanda chilifrukter.

Afton sänker sig… Solen smyger runt mellan löven.

Här under ytan växer vita rotfrukter så att det knakar. Palsternacka, persiljerot och sånt…

Köksträdgården är inte färdigsnickrad ännu. Vi saknar staket och måste få ordning på de sista såbäddarna. Till vänster ska utgången till växthuset vara.

Potatis, rotfrukter, vitkål, lök (tror jag) på vänster sida. (Hög med bråte på höger, som inte ville brinna på sista aprildagen som befallt. Baahh!!)

Rosenmagnolia.

Vi bor i zon 4 men har ändå vågat oss på att köpa ett flertal zon 2 och zon 3 – växter, både blommor, buskar och träd. De flesta överlever fint, med lite extra omsorg. Rosenmagnolian tillhör en av de mer härdiga magnoliasorterna och klarar åtminstone zon 3. I vindskyddat och behagligt läge går det säkert att bona den kanske till och med i ett zon 5 landskap. Den kommer säkert inte trivas våldsamt bra, men åtminstone överleva. Hos oss här i zon 4 ser den ut att vara välmående, första året efter plantering!

Att gömma sig under grenar…

Jag tycker om att stå och spana under grenar och löv. Det känns så ombonat att se omvärlden på detta vis!

Rosenkvitten.

Rosenkvitten ovan kan varmt rekommenderas på alla tänkbara plan! Den är vacker att skåda och utvecklar utsökta frukter som lämpar sig utmärkt till sylt, marmelad, curd eller i mat. (Jag har lovordat rosenkvittens mångsidighet i detta inlägg.)

Svartplommon ovan. Kalasfin!!! Kanske mitt favoritträd av alla. Vita näpna blommor och vinröda blad. Den blommar under maj och fortsätter sedan att förtrolla med sina röda blad hela sommaren och hösten.

På tal om kalasfint…. Paradisäpple!!! Gör mig yr av förtjusning varje gång jag sneglar på det.

Vi köpte detta träd bara för ett år sedan, så det är fortfarande rangligt och gängligt. Men de vackra vinröda knopparna i kombination de turkosgröna blanka bladen gör det till en oslagbar kung i trädgården!

Stolta grenar mot en skymmande rymd.

Här hemma har det varit en ny vecka med vabb och ståhej. Jag har lite svårt att få ihop vardagen och känner mig allmänt disträ, men vi kämpar på… Godnatt så länge…?

Typiskt April – Huset brakade ihop!

Oväder. Och sånt.

Jag tänkte blogga färgglada, själavårdande trädgårdsbilder idag, för att sprida vårpirr och fjäderlätta glädjeskutt i magen. ?? Resultatet blev inte helt övertygande… ?

(De vita spökena som syns är vävdukar som är avsedda att skydda våra favoritväxter mot vind och stark vårsol. ?)
Köksträdgården ska byggas färdigt nu i april… Kommer att blomstra som en dröm i juni! Är tanken.

Hur kände ni er nu längst inne i maggropen? Upplyfta eller bedrövligare än någonsin? Mm. Jag förstår er. Detta var verkligen en bedrövlig syn. ? Jag beklagar och ursäktar! ? Men trädgården behagade helt enkelt inte visa sig från sin bästa sida. Hon sover fortfarande och har en synnerligt risig uppsyn. Vi får ge henne lite mer tid… ?

Innan växthuset brakade ihop helt.

Jag hade stora planer för den föregående (ytterligare en!) vabb-veckan, med korvgrillning, soliga promenader och växthusodling. Men fick stångas mot köld, hagel och ruskiga vindar – som inte bara rev ner sinnesfriden utan även vårt växthus!! Tusan också. Det borde vara olagligt. Som vi har sett fram emot att få använda det…! ? Daniel hade bara satt upp själva aluminium-grundstommen och tänkte att den skulle klara sig över natten tills resten fogades ihop. Men huh, vad vi blev dragna vid näsan! Konstruktionen låg där skev och bruten som en plågad skidåkare på marken nästa morgon. Den kvalitén var uppenbarligen inget att hurra för. ??(Minns inte var vi köpte det, men det var säkert bygghemma lr något sånt.)

Nej, nästa växthus (när vi har råd med en ny!) får bli från ett rejälare varuhus, den saken är då klar. Men nu är Daniel visst lite inne på att bygga hela själv, med riktiga fönster och hela härligheten… Inte för att det är ett direkt mer ekonomiskt alternativ, men pålitligt är det iaf och oerhört charmigt. Titta på dessa exempel! ? Det är ju så att fågelkvittret bara väller ut ur hjärtat på en när man ser detta…

Kanske blir det något mittemellan. Vi får se vad vi kan skramla ihop för delar… Här under har ni iaf grunden, som Daniel hamrade ihop förra våren. Han är en arbetsivrig man, min make! ❤ Och jag tycker att det är så snyggt med timmerstockar som grund att jag nästan dör lite inombords varje gång jag tittar på det… (MÅSTE BO I EN TIMMERSTUGA NÅGON GÅNG!! Älskling, vi måste bygga en timmerstuga!! Världens mysigaste…)

Goda nyheter är dock att Daniel har hunnit hamra ihop en sandlåda åt småttingarna. Det gjorde deras dag, igår. Idag var de lika svårflirtade och håglösa som vanligt denna snuviga vabbmånad och hade förstås hittat nya leksaker att kivas om. Tur! Jag trodde nästan för ett ögonblick att de slitsamma småbarnsdagarna var över. ?Phjuu… Det var nära ögat…

Här vid sidan av den nya sandboxen hoppas jag kunna luta mig tillbaka i en solstol både en och två gånger under sommaren, med tidning och kaffe i nävarna och blomsterängar i sinnet. Medan barnen leker i fullständig frid och fröjd. Inga dragkamper om hinkar eller sand innanför varandras kläder, nejdå… Otänkbart! ?

Låt mig få avsluta med en liten strimma hopp!! För dessa två ljusa krokusar vägrar låta sig nedslås av tyranniska väderskiftningar och förbannat slaskblask. Var som dessa två! Ge dig inte. ??

Näven-i-vädret från Livscoachen

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta