Jag tillhör inte den stora skaran i världen som förstår att uppskatta stark mat. Jag är så pass mentalt allergisk mot det att jag får fysiska symptom. Eller så är det omvänt, jag är inte säker på vilket. Jag önskar egentligen gärna att jag hade kunnat tåla det. Det hade varit hur coolt som helst att ha en riktig rövarmage som tål att slänga i sig dussintals av heta chili, en efter en, utan att magen vänder sig ut och in och förorenar luften för alla närvarande. Men icket. Jag hamnar på riktigt i något slags mindre attraktivt sjukdomstillstånd. Får frossa, andnöd, skakar, ont i magen, tårarna rinner, snoret rinner, näsborrarna står rakt ut som på en ödla och jag ser ut som en skadeskjuten, ångande grönsak.

Jag har bott/rest en kort tid i Indien och gett den starka maten fler chanser än den egentligen förtjänar. Det fungerade icket. Jag var så känslig att personalen på varje restaurang jag kom till inte kunde tro sina ögon/öron och jag fick dubbelkontrollera varje tallrik som levererades för att de inte förstod allvaret.

“Jag vill inte ha några starka kryddor i maten, tack!”
“Inga problem, inga problem!”
“Det betyder alltså att jag inte vill ha någon chili i maten.”
“INGEN chili!!? Inte ens 2 stycken?”
“Inte ens 2 stycken.”
“Bara en?”
“Inte ens en!”
“Inte ens en!?”
“Nej, inte ens en.
“Men några slevar tabasco i alla fall?”

De kunde inte begripa att så lite som en, två, tre ynka chilifrukter kunde lamslå min kropp så förargligt. Och visst förstår jag dem, för jag känner mig själv störtlöjlig. Men vi har alla begåvats med olika färdigheter. Att peppra i sig chili är inte min.

Idag har det vackra vädret utanför inspirerat mig till att äntligen slänga iväg den där lång beställning på frön (på wexthuset.com), som jag och Daniel har skrivit ner, på det som ska sås nu till våren. Och när jag som bäst höll på att scrolla bland de harmlösa, vänligt sinnade frukterna fick jag till min fasa se chilin “Carolina reaper” hånflina mot mig genom skärmen, i sin blodtörstigt röda uppsyn. Den stod uppradad i listan över webbsidans “nya heta nyheter”. Jo, jag tackar. Chilin som många år i rad har utsetts till världens starkaste chili!! :O

På riktigt!? Är det verkligen fritt fram för var och en att odla denna livsfarliga frukt? Tänk om odlaren i fråga är ovetande om fruktens bedrägliga egenskaper? Huh! Jag ser framför mig människor som förtrollas av den vackra färgen, knaprar i sig frukten och dör som fallna furor på bakgårdarna runtom i Sverige.

De flesta verkar visserligen överleva frukten, men den påstås kunna döda genom andnöd. Om inte annat bringar den duktigt med smärta och onödigt lidande! Bara kika på de här youtubeklippen så får ni en fingervisning…

Om det är någon av er som känner att det vattnas väldigt i munnen på er så kan ni köpa chilin här! Jag ska hålla tummar och tår för att ni överlever äventyret.