Jag ska starta coachingfirma!!!

Jag vet inte om jag har skrivit om det här i bloggen, men jag har ju för avsikt att börja erbjuda tjänster inom coaching och samtalsterapi. Det är inget nytt, det har varit på agendan sedan urminnes tider, eftersom det är vad jag i grund och botten är utbildad till och har mest erfarenhet inom, men jag har velat prioritera kreativa projekt och därför låtit den planen vila lite. Jag kommer att börja lite försiktigt och driva de olika projekten parallellt. Jag tar det i den takt som känns bra helt enkelt. Men coachingen har hela tiden legat och lurat i bakhuvudet.

I höstas gick jag några kortare vidareutbildningskurser inom anknytningsteorin, med fokus på JAGET, vem vi är, varför vi blir de vi är samt vem vi är i relation till andra, då jag kände att anknytning och relationer är vad jag vill specialisera mig inom. Tidigare har jag mest erfarenhet av väldigt tunga problematiker, jag har jobbat mycket människor med erfarenhet av olika former av trauman. Våld, övergrepp, sex trafficking, många barn och ungdomar, många dysfunktionella familjer, psykisk ohälsa, anorexia, ungdomar med suicidala problematiker m.m. Jag har varit på botten, i mörkret, och krälat, kan man väl säga. Just nu är jag väldigt fascinerad av att jobba med enklare ämnen, relationsrelaterade behandlingar och med fokus på att höja livskvalité. Vi får se lite vad det landar i…

Namnet på coachingfirman

Idag är en dag att fira. För idag har jag äntligen – ÄÄÄÄÄNTLIGEN!!!! – efter många års av fundering kommit på företagsnamnet. (Åtminstone är jag 90% säker på att det är vad jag har landat i.)

Jag vill fokusera på det positiva och att inspirera mina klienter till att utforska livet, se sig själva i ett nytt ljus och nå sina fulla potentialer inom valt livsområde. Eller bara äntligen känna att de förstår vilka de är. Jag kommer att arbeta på ett salutogent förhållningssätt, med fokus på vad som stärker oss. Massor av KASAM – känsla av sammanhang!! Det är fina grejer det. 🙂

Och när jag satt ner och funderade på det målet så såg jag det plötsligt framför mig, alldeles klart och strålande. En stjärna!

Jag tror att vi alla föds som tiopoängare. Livet skaver oss på olika vis. Men vi kan lära oss att plåstra om och reparera det där som skaver och göra precis som kineserna på antikens tid – bygga något alldeles fantastiskt av allt det där trasiga. Kineserna är nämligen kända för sina underbara vaser som de bygger ihop av trasiga skärvor. De limmar ihop dem med skimrande dyrbart lim och ställer sedan ut vaserna som dyr konst.

“The star you are”, så får det bli. Så ska företaget heta! Jag hade funderat på om det skulle vara svenska eller engelska, men den svenska varianten känns inte lika elegant. Och jag vet inte om jag kanske kommer att ta emot engelskspråkiga klienter i framtiden, så jag tog det säkra framför det osäkra och valde ett internationellt gångbart namn. Och jag har redan köpt upp http://thestaryouare.se/ hemsidan! =)

Loggan – vi växer och vi är värdefulla!

Då kommer vi till nästa del i projektet. Loggan. Kanske det roligaste av allt!!!

Jag tänker mig att vi alla lär oss, vi växer och utvecklas. Så fort jag tänker på den där tiopoängaren som vi har i sikte, så ser jag framför mig ett träd. (Jag går alltid till naturen när jag vill förstå livet.) Vi är som träd, som sträcker sig uppåt och slingrar sig över, runt och om sig själv. Så ser vi ut när vi utforskar livet och oss själva. Därför måste loggan vara ett träd.

Inspirationsbild från Google. Något i stil med detta kanske? Ett slingrande träd utan löv. Men jag vill ha trädet mycket enklare och lite annorlunda form.

Och mitt i den där resan och allt utvecklande så får vi inte glömma att vi redan är den där tiopoängaren. Den sitter där på en hög gren och ser ut som ett mellanting av en stjärna och ett gyllene lönnlöv.

Inspirationsbild från google. Ett gyllene löv lite snett på topp.

Exakt så. Exakt DÄR, har jag hittat min logga. Ett träd, med ett stort gyllene löv. Helt i linje med min stil och mitt budskap.

Jag ska skissa på det en annan dag. Hjärnan måste vila nu. Ta hand om er alla, stäng ute det svåra bruset och fortsätt söka er själva!

Modlöshet och kamp – Att skapa drastiska förändringar i ens liv

Jag balanserar på timmerstockar kommer att utgöra grunden till vårt växthus om ett par veckor… Kan ni tro att jag längtar? 🙂 Vi har redan börjat smygodla chili och paprika inomhus… Jag ska fota och visa er senare.

Idag hänger modlösheten som ett tungt töcken över mig. Jag låg vaken halva natten och kunde inte sova för alla vemodiga tankar. Det skaver. Hur ska det gå för mig? Hur ska jag klara mig? Hur ska jag någonsin lyckas med det jag tar mig för? Det kommer aldrig att gå, det kommer aldrig att gå, DET KOMMER GIVETVIS ALDRIG ATT GÅ…!! VAD TRODDE JAG? HUR KORKAD VAR JAG? Det är lika bra att ge upp drömmarna om ett liv som kreatör/konstnär och gå tillbaka till ett vanligt hederligt akademiskt arbete på kontor. Det är väl ändå där jag hör hemma?

Klump i halsen och hängande huvud.

Jag blir så ledsen när jag tänker så. Jag blir så modlös att jag tänker att livet egentligen inte har någon mening om jag inte får fortsätta att gå denna väg. Vad ska jag göra då? Vad ska det bli av mig då? Vem är jag då? Livets mening är min familj så klart. Mina små hjärtegryn. Men att känna sig nyttig ändå, att göra något man brinner för och bekräftas för den man är. För vad man ger. Visst är det ändå en av grundpelarna för att kunna känna meningsfullhet?

Övergivenhet – Att arbeta ensam och med sig själv

Som väntat så här i starten av egenföretagandet så kommer misströstan och självtvivlet krypande. Det matar mig med dåligt självförtroende och onyttig realism. Såna där hur-ska-du-klara-dig-ekonomiskt-har-du-tänkt??-tankar och vet-du-hur-få-konstnärer-som-verkligen-kan-leva-på-det-de-gör?. Tankar som inte gör någon nytta alls, som bara dömer, sparkar, slår, spottar och suger musten ur en.

Och känslan av övergivenhet. Stundvis väller den över mig med obarmhärtig kraft. Stundvis känns det tufft att ha flyttat ut till landet, långt ifrån alla mina vänner, och nu dessutom inte längre ha ett vanligt jobb med kollegor. Nu är det bara jag ensam ute i skogen med min kamera och mina högljudda tankar. Annars helt tyst. Ingen som ser eller hör mig. Ingen att prata med, att få tips och råd från. Ingen som dunkar en i ryggen och säger – Nu kör vi! Nu hjälps vi åt! Det här fixar vi! Nej. Nu är det bara jag. Och mina visioner. Det tar ett tag att vänja sig vid det…

I förrgår ute i skogen! Så enkelt och så ljuvligt… Inget missmod i världen kan ta ifrån mig den känsla jag får när jag går här.

Att orka hela vägen…

Jag försöker tala förståndigt med mig själv. Vara min egen peppiga livscoach. Klappa mig på huvudet och säga att allt nog ska gå bra, på något sätt. Det är ju ändå det här jag vill, eller hur! Jag inser ju att detta är en fas på vägen. Ett prövningarnas berg som måste bestigas.

Jag försöker förklara för mig själv att kampen för att uppnå sina drömmar inte är enkel och aldrig kommer att vara. Det är blod, svett och tårar. Det är berg och dalar, rosor och törnen. Självklart kommer jag att snubbla och famla i mörker då och då. Det kostar alltid att vinna. Men under mitt famlande och fallande kommer jag att upptäcka saker som jag inte visste fanns! Jag kommer att känna känslor jag inte tidigare har känt, se, höra, dofta och ta in intryck som aldrig förr. Jag försöker påminna mig om detta. Det är ju ändå skapandet och uttryckandet som gör mig levande. Det är friheten och samklangen med naturen som är min målbild – och vägen dit får vara hur bökig den vill.


Framgångens 10 (14) faser

För att underlätta för hjärnan att se mål och mening så har jag utformat en simpel men (för mig) pedagogisk och överskådlig framgångsteori som hjälper mig att förstå och överblicka vad jag har att vänta. Detta är de faser jag måste igenom för att nå hela vägen. Att se det framför sig och föreställa sig dessa faser hjälper mig att orka hålla ut mer.

Den här teorin kan tillämpas på vad som helst egentligen; karriärsdrömmar, bekämpa en ätstörning eller ett missbruk, lära sig nya färdigheter, reparera eller ta sig ur en infekterad relation, stärka sin självkänsla etc. Framgång för mig är inte rikedom och dylikt, utan att lyckas med det man tar sig för. Att orka fullfölja sin plan. Att skapa drastiska förändringar i ens liv är alltid en utmaning och följer ungefär samma struktur.

Så här tänker jag…

Figur 1. Framgångens 10 faser. Faserna Beslutsamhet och Svacka upprepas okänt antal gånger. (Såväl som slutfaserna Framgång och Svacka.)

Vägen till framgång består av åtta huvudsakliga faser; 1. Smekmånaden, 2. Kraschen, 3. Återhämtningen, 4. Beslutsamheten, 5. Svackan, 6. Beslutsamheten (igen) 7. Revanschen, 8. Framgången. (Faserna Beslutsamhet och Svacka går i regel i omlopp ett par gånger innan nästa fas infinner sig.)

Vill man fördjupa hela konceptet ytterligare så kan man lägga till steg 9. (Svackan) och 10. (Målbilden) också. Dessa berör efterdyningarna som sker när en framgång uppnås. För det är ju sällan så att vi människor känner oss omedelbart tillfreds när vi har uppnått det vi vill ha. Tragiskt nog måste nya kamper utkämpas när framgången är nådd. Då blir kraven, förväntningarna och känslan av otillräcklighet än mer påtaglig vilket sprider negativ energi och gör njutningen av framgången bitter. Det krävs ytterligare lite kamp för att landa i den där drömmen som från början var ens målbild… Den där drömmen om självuppfyllande. Att må bra och vara lycklig (tillfreds med sitt liv).


10 faser att genomgå – när stora livsförändringar ska uppnås

  • 1. Smekmånaden – Allt känns spännande och du är super-mega-exalterad och peppad! Detta kommer att gå vägen!!!
  • 2. Kraschen – Du inser plötsligt att vägen var snårigare än du hade väntat dig. Du tappar energi och mod. Du börjar att slå och sparka på dig själv. Hela projektet känns hopplöst och inget ljus är i sikte.
    KRITISK FAS 1. DET ÄR I DENNA FAS SOM DET ÄR VIKTIGT ATT UTHÄRDA. BIT IHOP, HÅLL HUVUDET KALLT OCH KNEGA PÅ! IGNORERA RÖSTERNA I DITT HUVUD! Risken är som störst att ge upp just här.
  • 3. Återhämtningen – Du behärskar dig, tar dig samman och återfår kontrollen. Du inser att loppet kanske inte är kört ändå (även om självförtroendet har fått sig en rejäl törn).
  • 4. Beslutsamheten – Du biter ihop och fokuserar på din målbild. Det är dit du vill komma och det är dit du ska. Inget annat spelar någon roll.
  • 5. Svackan – Kampen börjar tära på dig. Du känner dig trött, tappar motivation och förtröstan. Du börjar fundera på om du inte ändå har tagit dit vatten över huvudet och om det verkligen är dit du vill.
    KRITISK FAS 2. Svackan och Beslutsamhets-faserna kan gå i omlopp en lång tid innan nästa fas infaller sig. Här infinner sig därför den andra kritiska tidpunkten i din kamp – att hålla ut!
  • 6. Beslutsamheten – Du ber tvivlet att dra åt helskotta och påminner dig själv om målbilden. Du spikar upp den (mentalt) på väggen framför dig, biter ihop och kämpar på som du aldrig har gjort förr.
  • 7. Revansch – Du märker att ditt slit betalar sig. Plötsligt börjar saker och ting röra på sig / rulla på.
  • 8. Framgång – Du inser att du befinner dig på den plats som du en gång i tiden drömde om. Du har svårt att tro att det är sant och vet inte hur du ska kunna njuta av att vara här. Det är ju så mycket jobb som väntar…
  • 9. Svacka – Du känner dig urlakad och golvad av alla förväntningar. Du vill dra ett täcke över huvudet och bara få stänga av allt en stund. Du känner misströstan och undrar om du är en bluff.
    KRITISK FAS 3. Framgången och Svackan-faserna kommer att gå i omlopp fortsättningsvis – egentligen resten av ditt liv. Ingenting kommer någonsin att vara på topp hela tiden. Påminn dig om att det ändå var hit du ville komma! Lär dig att ignorera dina och andras förväntningar och lyssna istället till ditt inre. Vad har du behov av?
  • 10. Målbild – Du lär dig att parera och balansera mellan förväntningar, arbete och återhämtning. Du inser att du är där du vill vara och tillåter dig äntligen att njuta av att livet är just så som du en gång drömde att det skulle vara.

Jag har för skojs skull ritat upp två olika figurer som visar min teori av hur vägen till framgång ser ut. Man kan se det på två olika sätt, men grundtanken är densamma. (Andra figuren visades tidigare.)

Figur 2. Framgångens 12 steg. Här har jag brutit upp vägen i lite fler delmål. På så vis blir vägen lite tydligare! Så här kan en fullt rimlig och potentiell utveckling se ut…

Jag befinner mig just nu i fas 2. Och jag ska banne mig se till att jag släpar mig vidare även till fas 3 – om jag så ska stupa på köpet. Att ge upp finns inte på min karta. Jag vill hellre känna missmod, hopplöshet och lidande än att vanka av och an i ett tryggt ekorrhjul och inte veta hur det kändes att leva på riktigt. (Åtminstone tänker jag så just nu – ända tills min klenare del av MIG börjar hispa upp sig igen. Vi får se hur länge friden varar… 😉 )


Har du några stora förändringar på gång i ditt liv och var någonstans i din utveckling befinner du dig? Missmod eller flagga i topp?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta