Blått för längtan… Jag har börjat jobba!!!

Jag började jobba 70% för två veckor sedan. Det är alltså 1,5 år sedan jag jobbade heltid eller ens deltid. Under de här två veckorna har jag smidit businessplaner och landat i en hel del beslut. Jag är just nu igång med att bygga upp min coachinghemsida och hoppas att vara redo att ta emot klienter om ungefär en månad och det är såååå spännande!!!

Men först ska (förutom hemsidan som jag håller på med) kontoret fixas och massor av administrativt, tankar kring företagets vision och upplägg på coachingsessionerna. Det är en hel del planering så här i början.

Hur ska min logga se ut???

Idag har jag skissat på min logga. För ett halvår sedan var jag helt inne på att ha en logga som ett träd, med löv och en stjärna på en grenen. (Skrev om det i detta inlägget!) Jag är fortfarande inne på spåret att ha någon slags växt som logga, men jag vill komma ifrån att vara för lik andra loggar så att ha ett helt träd känns inte längre lika lockande. Det är redan väldigt populärt att ha träd som symbol för personlig tillväxt (av uppenbara skäl) så jag vill försöka komma ifrån det och mer gå åt hållet mot en buske eller blomma..! Vi får se. Jag har en del del idéer som jag skissar på, men jag skriver mer om det när det har landat.

Färgen på min logga

Det är också väldigt vanligt att ha grön som referensfärg inom coachingindustrin och all form av själslig friskvård och utveckling. Grönt står för lugn och harmoni, tillväxt, insikt, vila, acceptans, tillit och vishet. Men jag vill hitta min egen vibe och är faktiskt mer inne på att gå mot en mjuk blå!

Boråstapeter Tapet Pigment 2018 Horizon Blue 7985

Den här blå färgen känns lagom för mitt sinne! 🙂

Lux Bindery Imprinting — Lux Bindery

Eller kanske jag ska våga ha ännu mer ljusblå? Den här färgen kändes mer vaken.

Jag vill ha en ljus lugn nästan gråblå ton som bas och skapa själva ikonen i brunt och champagne (guld riskerar att skära sig för mycket) för att ge värme. Jag tror att det kan bli jättefint!!! Ljusblått för mig står för frid, lugn, mod, hopp, trygghet, förtröstan, trofasthet, motivation, lek, ansvar, längtan, närvaro, drömmar, tro till sin egen förmåga och ett öppet sinne inför livet och vad som komma skall. En blå människa är en människa som känner sig själv och vågar ta sats. Grönt är lite för tillbakalutande för att passa min vision. Jag vill ha ett driv och en vakenhet!

Glitter Vintage Lights Background Light Gold And Blue Defocused Stock Photo, Picture And Royalty Free Image. Image 29615385.

Eller också håller jag mig bara till en mjuk grå bas och en logga i brunt, guld och vitt. Jag är ju i regel ganska diskret i mina färgval och lite rädd för att stöka till det. Men är det inte tråkigt att inte få med någon färg?? Vill man inte ha det ändå? Hmm…. jag får fortsätta klura på detta….

Nya foto-prylar till min samling

Det är lustigt hur saker och ting kan arta sig, eller urarta sig. 🙂 När jag sa upp mig för 1,5 år sedan så tänkte jag att jag skulle satsa på musiken och övrigt konstskapande och driva sociala medier vid sidan av. Fotningen var bara en del i att vara närvarande på nätet. Nu, 1,5 år senare har fotograferandet blivit en jättestor del av min vardag och jag tänker mer och mer att jag vill arbeta professionellt som fotograf. Musiken kommer att komma också, men än så länge har jag inte råd till den utrustning som krävs för att börja med det. Fotograferandet får bli vad jag fokuserar på just nu.

Det finns många prylar som jag behöver införskaffa för att kunna ta mitt fotograferande från privat till officiell nivå. Förra veckan köpte jag på mig två nya ting som jag länge har väntat på; ett utomordentligt kolfiberstativ (finns att köpa på objektivtest.se för 4 690:-) och ett svart backdrop (finns att köpa på scandinaviaphoto.se för 699:-).

Mitt nya fiberkolstativ!

Jag förtjänar det, det ska var och en veta. Ack, vad jag har kämpat!!! Jag har länge fått nöja mig med ett opålitligt, rangligt plastskämt till stativ – som vinglar i blåsten, skakar vid beröring och lutar under tagning. Ibland när jag har försökt att fota i stormigt förhållande, högt uppe t.ex. på en sten, så har den i det närmaste börjat lyfta och pinna iväg på sina stolpiga ben. Och om det är så väl att den håller sig på plats så får man istället räkna med att börja fotograferandet i lodrätt stående ställning för att avsluta i sisådär 90 graders lutning. Oerhört påfrestande för nacken!

Den här nya magiska prylen däremot, som krävde mig på mina sista sparpengar, ska klara stå pall mot de hårdaste ryska väderförhållanden. Dessutom är den enkel att bära runt på och framför allt (vilket var vad jag sökte särskilt efter!) så behärskar den att låta kameran fota på väldigt låga nivåer (grodperspektiv). Man vänder bara mittenstaven upp och ner och vips så kan man fota uppochner eller hur man behagar! 🙂 En fantastisk pryl detta!!! Och vacker som ett barn.

Vacker som ett barn.

Jag har inga backdrops utan brukar få nöja mig med min vita vägg och några hemsnickrade träplank, men nu gjorde jag slag av saken och beställde hem en svart backdrop i bomull. Ostruken och slafsigt tillfälligt upphängd på bilden under. Jag använde den vid min gravidfotografering! Som jag ska presentera i nästa inlägg. (Jag har inte fått in bilderna på rätt ställe än.)

Fotat med mobilen. Mitt nya backdrop slafsigt tillfälligt upphängd.

Utrustning jag vill äga som fotograf

Nu ska vi se vad jag har och kan checka av, och vad jag fortfarande måste spara ihop till…

Det är minsann inte billigt att äga fotografutrustning. Jag har hittills lagt ungefär 80 000:- på härligheten. Nu börjar det sina i kassan, som sagt…

Detta har jag:

  • Kamerahus Canon 5D mark ii
  • Canon EOS M50
  • Drönare Mavic Pro 2
  • Objektiv: fast 50 + vidvinkel zoom 17-35 + Canon EF 24-105/4L IS USM
  • Gimbal med dubbelhandtag
  • Gimbal till mobil / selfiestick
  • Flatlaystativ
  • Sirui kolfiberstativ
  • Två set studiolampor för video (2 paraplyer och 2 softboxar)
  • Ett set studioblixtar (2 softboxar)
  • Ledgo LED videobelysning med olika temperaturer
  • Svart backdrop (i bomull)
  • Green screen
  • Olika underlag

Detta vill jag ha:

  • Ny kamerahus Canon EOS R (R5 eller R6 hade ju varit drömmen!!!)
  • Objektiv: fast 35mm + tilt/shift objektiv
  • Backdrops: beige, grå, vinröd, flammig mörkbrun
  • Reflexskärmstativ
  • Rullupphängningssystem & Vinylbakgrunder
  • Ritplatta till datorn (för att kunna jobba lättare i photoshop)
  • Datorstativ (så att jag kan fota med kameran i kopplad)
  • Extern kalibrering till skärm

Jag kan knappt bärga mig tills jag har råd att köpa ett nytt kamerahus!!! Det är nästa materiella milstolpe. Det jag har nu är inte helt pålitligt och har problem med att kommunicera med blixtarna vid studiofotning.

Nu dags för lite käk! 🙂 Ta hand om er, mina vänner! <3

Äntligen kan jag skapa film!

Nejderna omkring vår gård, fångat med min drönare (DJI mavic pro 2)!

Ååååhh vad jag har längtat efter att skapa vidunderligt magiska lamslagande filmer om hur hjärtat talar, naturen helar och hur ett kreativt sinne kan skapa mening och lycka på en ny nivå!!!

Hela våren har jag längtat efter detta. Men mina försök har kommit till korta varje gång. ☹️ Eftersom min torftiga utrustning och i synnerhet min laptop inte klarar av att driva videoredigeringsprogrammet (Adobe Premier Pro). För det krävs i princip en stationär dator, som har mer power än vad (normala) laptops har. Men en dator med så mycket power som jag behöver är snordyr. Så jag har försökt hitta andra lösningar.

Så kom jag på det! Att Daniel ska hjälpa mig att bygga min alldeles egna MONSTERDATOR.

Sagt och gjort. I maj hade jag skramlat ihop tillräcklig många slantar för att kunna köpa de separata komponenterna som Daniel (som det datageni han är) behövde för att kunde bygga min monsterapparat. Det var svårt att få tag på många av produkterna på grund av corona (alla spelnördar har ju länsat techhyllorna!!). Men i juli var allt funnet och levererat och Daniel kunde äntligen sätta tänderna i utmaningen att foga ihop alla dessa prylar.

Komponenter som inhandlades:

  • Chassi och nätaggregat hade vi redan på plats.
  • Processor Ryzen 7 3700 – CPU: 3,6 GHZ, 36 MB, 8 kärnor, 16 trådar
  • Moderkort MSI 8450 – A Pro Max
  • Grafikkort GTX 1650 – HDMI 2.0, 8K*4K
  • SSD hårddisk – M2 480 GB
  • RAM-minne 32 GB 2666 Mhz
  • ZyXEL NAS 542 12 TB (med plats för att köpa till 36 TB!)

Det jag nu har framför mig (eller som rättare sagt står vid sidan av skrivbordet på golvet) är en magnifik apparat som saknar motstycke (åtminstone i min värld). Den är ungefär 5000 (?) gånger så snabb som min mac-laptop. Det är som att gå från att köra häst och vagn, med sneda hjul, till att svepa hela Tysklands autobahn med en sprillans ny Tesla. Jag har två bröder som speltävlar på hög nivå och inte ens någon av dem har datorer som når upp till min nya monsterdatorsnivå. Jag har en extra hårddisk för att kunna lagra alla filmer som i dag rymmer 12 TB, men som har potential att utökas upp till 48 TB. Det är alltså skulle ge mig möjlighet att rymma 129 gånger så mycket material som jag kan på min mac-laptop nu. Och jag har ingen dålig laptop, den är tämligen ny. Dessutom har kapacitet att skapa filmer i 8K! Och allt detta lyckades jag få till ett pris av strax under 10 000:-. SÅ VÄRT!!!

Det gäller att vara kreativ och tänka utanför boxen när man är en urfattig konstnärssjäl. Då får man hitta andra sätt att lösa sina problem på. En ny dator av denna kaliber hade normalt sett nämligen legat på minst 30 000:-.

I fullkomlig lyckorus sprang jag ut härom kvällen och fångade omgivningen kring vår gård i det sena mjuka eftermiddagsljuset. Underbara vyer!!! Jag älskar att bo här.

Vi har en flera mil lång ås med höga klippor på ena sidan av vårt lilla bondesamhälle, som skapar spännande känslor i vidderna häromkring. Jag ska ge mig ut på en vandring där snart och filma!

Ovanifrån och livet bakom kulisserna

Glöm coronaviruset och allt elände för en stund! Idag ska jag bjuda er på en liten flygtur och en glimt bakom kulisserna på min alldeles simpla vardag här ute i skogen som nybakad och bortkommen egenföretagare.

En glimt av vår boning uppifrån. Vi flyttade in här för knappt 3 år sedan och är i full gång med att försöka få fason på gård och hem…

Häromdagen tog jag min drönare Lyra (japp, jag har döpt henne till det!) på hennes andra jungfruresa upp i luften, och tillsammans upptäckte vi de vidsträckta nejderna omkring vår gård ovanifrån. Vilken mäktig resa!!

Jag filmade nästan bara och glömde faktiskt att fota mer än dessa två ögonblick. Men mer kommer i andra blogginlägg i framtiden…

När man ser skogar, ängar, sjöar och klippor sådär uppifrån så upptäcker man så många nya ställen som man inte annars hade hittat, som inte syns från skogsstigarna och vägarna. Lustiga kalhyggen, stora sprickor i berg och klippor, vattenfall, bäckar och lömska myrmarker – som man helst inte vill stöta på av misstag och särskilt inte i ensamhet…

De där myrmarkerna kan sluka vem och vad som helst i sitt blöta glupska sköte. Trust me, jag har varit vid dödens port och krafsat ett par gånger!! 😛 (Vid tillfällen då jag har varit dumdristig nog att avvika från de etablerade skogsstigarna. Och det sker rätt så ofta eftersom jag är belastad med en hälsovådlig nyfikenhet.)

En glimt från vår trädgård mot ladugården.

Vintern vill inte riktigt släppa sitt grepp ännu och jag är inte tillfreds med det. Den flåsar oss i nacken och gör sig lustig över att vi gång på gång narras att tro att våren är här. Men mig är förstås det inte så synd om! Det är väl knappast lovligt att klaga på att behöva njuta av vackra snötäckta landskap? Värre är det för de tappra snödroppar och krokusar som har vågat sticka upp sina smäckra nyllen ur jorden. De har fått sig ett par köldsmällar om man säger så…


Dagarna går åt till att fota…

Nu har ungefär 3 månader gått sedan jag slutade mitt vanliga hederliga arbete och gav mig ut på eget bevåg. Det är fascinerande hur lite det kan kännas som att jag har utfört under så lång tid, men det är trots allt en hel del även om det inte syns utåt. Jag önskar förstås att jag hade hunnit längre än så här vid det här laget, men det är som det är. Inget att hänga läpp för…

MÅNAD 1. Den första månaden gick åt till att samla mig, samla allt material, beställa utrustning och planera upplägget på mitt arbete.

MÅNAD 2. Den andra månaden var ett virrvarr av fortsatt planering, fotografstudier och vabb. Jag vabbade nästan halva denna månad och fick därför inte så mycket eget övrigt arbete gjort.

MÅNAD 3. I mars började jag på allvar med skapandet. Jag lägger fortfarande många timmar på att öva och utveckla mina fotokunskaper i detta stadie. Jag vill känna mig trygg i att kunna prestera på en professionell nivå, eftersom jag avser att livnära mig på detta. Så jag slukar all kunskap jag kan hitta och lägger så många timmar jag bara kan på att öva. Öva, öva, öva, öva. Styla, fota, editera, styla, fota och editera…

Behind the scene. En glimt av när jag övar mina fotografskills på grannens hemgjorda öl och Daniels nybakta surdegsbröd!

Fotografering är svår konst att lära sig fullt ut. Det handlar inte bara om att kunna “ta bilder”, det innefattar ett så enormt stort kunskapsområden och så många moment. Och det är precis det som fascinerar mig!! Det handlar om att lära sig hur man ska förhålla sig till färg och form, ljus, skuggor, att fota dag eller nattid, avstånd, perspektiv, rörelser och olika väderförhållanden… Det finns hundratals tekniker att lära sig och massor av utrustning att behärska. Men först och sist handlar det om känsla och att hitta det där lilla extra som gör en bild till ett fotografi! Det är vad jag fokuserar mycket på. Att försöka hitta en story att förmedla!

Idag har ju dessutom tekniken kommit så långt att bildbehandling är ett måste att behärska om man ska kunna arbeta professionellt som fotograf. Och bildbehandling är minsann ett kapitel för sig – oceaner av tekniker att få koll på! Jag kan inte få nog av att studera detta ämne. Det är fantastiskt roligt! 🙂

Resultatet! Grannens öl och Daniels nybakta surdegsbröd.

Mitt schema – Vardagen som konstnärs-egenföretagare

Jag har räknat ut att jag i dagsläget lägger ungefär 2 dagars heltidsarbete på administrativa sysslor (planera, jobba på hemsidan och dylikt), 3 dagar på att plugga fotografering och 1 dag på marknadsföring/mingla/lära känna branschen. (Jag räknar helgdagarna som en heldag ihop, eftersom jag jobbar halvdagar då.)

Går man lite mer in i detalj ser mina arbetsdagar ut ungefär så här:

  • 6.30 Jag kliver upp och hjälper barnen till förskola.
  • 7.00 Frukost.
  • 7.30 Jag börjar mitt arbete. På förmiddagarna fokuserar jag på aktiva sysslor så som att fota, filma eller organisera/bedöma material.
  • 12.00 Lunch i en halvtimma.
  • 13.00 Administrativt arbete. Redigering, planering, bokföring, marknadsföring, studier av sånt jag måste kunna och dylikt.
  • 16.30 Hämtas barnen på förskola och arbetsdagen är oftast över. Om onsdagar arbetar jag även 3-4 h på kvällen. Övriga dagar tar jag hand om barnen medan Daniel renoverar om kvällarna. (Om jag inte har varit ute i skogen under dagen så brukar jag försöka gymma eller ta en springtur på kvällen.)
  • Fredag kväll är ledig och bara familjetid. Om helgerna arbetar jag förmiddagar och ägnar eftermiddagarna åt familjen. Ibland åker vi bort och då arbetar jag ej helg. Jag arbetar i snitt 50-60 h per vecka.

Men jag är precis på gång att börja inkludera filmning schemat nu! Efter att jag har kommit igång med vloggning kommer veckans upplägg istället att se ut (ungefär) på följande vis:

  • 1 dag administrativt
  • 2 dagar fotografering och bildbehandling
  • 3 dagar filmning och filmredigering.

Som ni ser har jag inte någon tid över till musiken som också är min stora, eviga passion. Men det får vara så i ett par månader nu först innan jag får styr på fotograferingen/filmningen fullt ut. Då kan jag börja inkludera nästa del. En sak i taget.

Finns det någon av mina läsare som har eget företag och vill berätta lite kort om hur deras dagars upplägg ser ut? Det vore intressant att höra. 😀 Hur mycket arbete lägger ni på “administrativa” sysslor?

Modlöshet och kamp – Att skapa drastiska förändringar i ens liv

Jag balanserar på timmerstockar kommer att utgöra grunden till vårt växthus om ett par veckor… Kan ni tro att jag längtar? 🙂 Vi har redan börjat smygodla chili och paprika inomhus… Jag ska fota och visa er senare.

Idag hänger modlösheten som ett tungt töcken över mig. Jag låg vaken halva natten och kunde inte sova för alla vemodiga tankar. Det skaver. Hur ska det gå för mig? Hur ska jag klara mig? Hur ska jag någonsin lyckas med det jag tar mig för? Det kommer aldrig att gå, det kommer aldrig att gå, DET KOMMER GIVETVIS ALDRIG ATT GÅ…!! VAD TRODDE JAG? HUR KORKAD VAR JAG? Det är lika bra att ge upp drömmarna om ett liv som kreatör/konstnär och gå tillbaka till ett vanligt hederligt akademiskt arbete på kontor. Det är väl ändå där jag hör hemma?

Klump i halsen och hängande huvud.

Jag blir så ledsen när jag tänker så. Jag blir så modlös att jag tänker att livet egentligen inte har någon mening om jag inte får fortsätta att gå denna väg. Vad ska jag göra då? Vad ska det bli av mig då? Vem är jag då? Livets mening är min familj så klart. Mina små hjärtegryn. Men att känna sig nyttig ändå, att göra något man brinner för och bekräftas för den man är. För vad man ger. Visst är det ändå en av grundpelarna för att kunna känna meningsfullhet?

Övergivenhet – Att arbeta ensam och med sig själv

Som väntat så här i starten av egenföretagandet så kommer misströstan och självtvivlet krypande. Det matar mig med dåligt självförtroende och onyttig realism. Såna där hur-ska-du-klara-dig-ekonomiskt-har-du-tänkt??-tankar och vet-du-hur-få-konstnärer-som-verkligen-kan-leva-på-det-de-gör?. Tankar som inte gör någon nytta alls, som bara dömer, sparkar, slår, spottar och suger musten ur en.

Och känslan av övergivenhet. Stundvis väller den över mig med obarmhärtig kraft. Stundvis känns det tufft att ha flyttat ut till landet, långt ifrån alla mina vänner, och nu dessutom inte längre ha ett vanligt jobb med kollegor. Nu är det bara jag ensam ute i skogen med min kamera och mina högljudda tankar. Annars helt tyst. Ingen som ser eller hör mig. Ingen att prata med, att få tips och råd från. Ingen som dunkar en i ryggen och säger – Nu kör vi! Nu hjälps vi åt! Det här fixar vi! Nej. Nu är det bara jag. Och mina visioner. Det tar ett tag att vänja sig vid det…

I förrgår ute i skogen! Så enkelt och så ljuvligt… Inget missmod i världen kan ta ifrån mig den känsla jag får när jag går här.

Att orka hela vägen…

Jag försöker tala förståndigt med mig själv. Vara min egen peppiga livscoach. Klappa mig på huvudet och säga att allt nog ska gå bra, på något sätt. Det är ju ändå det här jag vill, eller hur! Jag inser ju att detta är en fas på vägen. Ett prövningarnas berg som måste bestigas.

Jag försöker förklara för mig själv att kampen för att uppnå sina drömmar inte är enkel och aldrig kommer att vara. Det är blod, svett och tårar. Det är berg och dalar, rosor och törnen. Självklart kommer jag att snubbla och famla i mörker då och då. Det kostar alltid att vinna. Men under mitt famlande och fallande kommer jag att upptäcka saker som jag inte visste fanns! Jag kommer att känna känslor jag inte tidigare har känt, se, höra, dofta och ta in intryck som aldrig förr. Jag försöker påminna mig om detta. Det är ju ändå skapandet och uttryckandet som gör mig levande. Det är friheten och samklangen med naturen som är min målbild – och vägen dit får vara hur bökig den vill.


Framgångens 10 (14) faser

För att underlätta för hjärnan att se mål och mening så har jag utformat en simpel men (för mig) pedagogisk och överskådlig framgångsteori som hjälper mig att förstå och överblicka vad jag har att vänta. Detta är de faser jag måste igenom för att nå hela vägen. Att se det framför sig och föreställa sig dessa faser hjälper mig att orka hålla ut mer.

Den här teorin kan tillämpas på vad som helst egentligen; karriärsdrömmar, bekämpa en ätstörning eller ett missbruk, lära sig nya färdigheter, reparera eller ta sig ur en infekterad relation, stärka sin självkänsla etc. Framgång för mig är inte rikedom och dylikt, utan att lyckas med det man tar sig för. Att orka fullfölja sin plan. Att skapa drastiska förändringar i ens liv är alltid en utmaning och följer ungefär samma struktur.

Så här tänker jag…

Figur 1. Framgångens 10 faser. Faserna Beslutsamhet och Svacka upprepas okänt antal gånger. (Såväl som slutfaserna Framgång och Svacka.)

Vägen till framgång består av åtta huvudsakliga faser; 1. Smekmånaden, 2. Kraschen, 3. Återhämtningen, 4. Beslutsamheten, 5. Svackan, 6. Beslutsamheten (igen) 7. Revanschen, 8. Framgången. (Faserna Beslutsamhet och Svacka går i regel i omlopp ett par gånger innan nästa fas infinner sig.)

Vill man fördjupa hela konceptet ytterligare så kan man lägga till steg 9. (Svackan) och 10. (Målbilden) också. Dessa berör efterdyningarna som sker när en framgång uppnås. För det är ju sällan så att vi människor känner oss omedelbart tillfreds när vi har uppnått det vi vill ha. Tragiskt nog måste nya kamper utkämpas när framgången är nådd. Då blir kraven, förväntningarna och känslan av otillräcklighet än mer påtaglig vilket sprider negativ energi och gör njutningen av framgången bitter. Det krävs ytterligare lite kamp för att landa i den där drömmen som från början var ens målbild… Den där drömmen om självuppfyllande. Att må bra och vara lycklig (tillfreds med sitt liv).


10 faser att genomgå – när stora livsförändringar ska uppnås

  • 1. Smekmånaden – Allt känns spännande och du är super-mega-exalterad och peppad! Detta kommer att gå vägen!!!
  • 2. Kraschen – Du inser plötsligt att vägen var snårigare än du hade väntat dig. Du tappar energi och mod. Du börjar att slå och sparka på dig själv. Hela projektet känns hopplöst och inget ljus är i sikte.
    KRITISK FAS 1. DET ÄR I DENNA FAS SOM DET ÄR VIKTIGT ATT UTHÄRDA. BIT IHOP, HÅLL HUVUDET KALLT OCH KNEGA PÅ! IGNORERA RÖSTERNA I DITT HUVUD! Risken är som störst att ge upp just här.
  • 3. Återhämtningen – Du behärskar dig, tar dig samman och återfår kontrollen. Du inser att loppet kanske inte är kört ändå (även om självförtroendet har fått sig en rejäl törn).
  • 4. Beslutsamheten – Du biter ihop och fokuserar på din målbild. Det är dit du vill komma och det är dit du ska. Inget annat spelar någon roll.
  • 5. Svackan – Kampen börjar tära på dig. Du känner dig trött, tappar motivation och förtröstan. Du börjar fundera på om du inte ändå har tagit dit vatten över huvudet och om det verkligen är dit du vill.
    KRITISK FAS 2. Svackan och Beslutsamhets-faserna kan gå i omlopp en lång tid innan nästa fas infaller sig. Här infinner sig därför den andra kritiska tidpunkten i din kamp – att hålla ut!
  • 6. Beslutsamheten – Du ber tvivlet att dra åt helskotta och påminner dig själv om målbilden. Du spikar upp den (mentalt) på väggen framför dig, biter ihop och kämpar på som du aldrig har gjort förr.
  • 7. Revansch – Du märker att ditt slit betalar sig. Plötsligt börjar saker och ting röra på sig / rulla på.
  • 8. Framgång – Du inser att du befinner dig på den plats som du en gång i tiden drömde om. Du har svårt att tro att det är sant och vet inte hur du ska kunna njuta av att vara här. Det är ju så mycket jobb som väntar…
  • 9. Svacka – Du känner dig urlakad och golvad av alla förväntningar. Du vill dra ett täcke över huvudet och bara få stänga av allt en stund. Du känner misströstan och undrar om du är en bluff.
    KRITISK FAS 3. Framgången och Svackan-faserna kommer att gå i omlopp fortsättningsvis – egentligen resten av ditt liv. Ingenting kommer någonsin att vara på topp hela tiden. Påminn dig om att det ändå var hit du ville komma! Lär dig att ignorera dina och andras förväntningar och lyssna istället till ditt inre. Vad har du behov av?
  • 10. Målbild – Du lär dig att parera och balansera mellan förväntningar, arbete och återhämtning. Du inser att du är där du vill vara och tillåter dig äntligen att njuta av att livet är just så som du en gång drömde att det skulle vara.

Jag har för skojs skull ritat upp två olika figurer som visar min teori av hur vägen till framgång ser ut. Man kan se det på två olika sätt, men grundtanken är densamma. (Andra figuren visades tidigare.)

Figur 2. Framgångens 12 steg. Här har jag brutit upp vägen i lite fler delmål. På så vis blir vägen lite tydligare! Så här kan en fullt rimlig och potentiell utveckling se ut…

Jag befinner mig just nu i fas 2. Och jag ska banne mig se till att jag släpar mig vidare även till fas 3 – om jag så ska stupa på köpet. Att ge upp finns inte på min karta. Jag vill hellre känna missmod, hopplöshet och lidande än att vanka av och an i ett tryggt ekorrhjul och inte veta hur det kändes att leva på riktigt. (Åtminstone tänker jag så just nu – ända tills min klenare del av MIG börjar hispa upp sig igen. Vi får se hur länge friden varar… 😉 )


Har du några stora förändringar på gång i ditt liv och var någonstans i din utveckling befinner du dig? Missmod eller flagga i topp?

Första veckan som egenföretagare

Förra veckan slutade delvis i tårar och vemod, såväl som i en skräckblandad förtjusning och oerhörd lättnad. Nu slipper jag att försöka manövrera flera professioner på samma gång och ständigt inte räcka till. Vara ett irrationellt vandrande vrak som i huvudsak fungerar som ett störningsmoment för omgivningen. Komma hem varje dag och vara så sliten att jag inte har ork att vara kreativ eller social. Nej – nu är det nya tider! Nu kan jag fokusera. Nu är jag i livet där jag ska vara. UNDERBART!!!

Men det var tungt att lämna kollegorna och tryggheten. Och jag kände mig inte helt tillfreds över det arbete jag lämnade efter mig. Det kostade mig ett par salta tårar under dagen. Tiden hade inte räckt till som jag hade önskat. Men det är en känsla som jag kommer att få leva med även i framtiden, så det är bara att vänja sig. Jag måste bejaka mina svagheter, lära mig att släppa taget och gå vidare när det är dags, även om det tar emot och jag helst hade velat pilla varenda detalj på plats. Det är ju sådan jag är, omständig. Vill för mycket. Det är ingen nådig egenskap! Bed att ni besparas från ett sådant livsok! 😉

Måndag morgon

Jag vaknade med 469 vilda fjärilar i magen på måndag morgon. Pirrig och angelägen att omedelbart sätta tänderna i arbete. Jag sökte upp ett väl valt hörn i huset, där ljuset lade sig alldeles rätt från fönstret och känslan var genuin. Jag bonad in mig där, tände ljus och vred på lämplig musik, bunkrade upp med viktiga böcker, papper, pennor och föremål som inspirerar. Men jag var trött efter åtskilliga veckor av dålig sömn. För mycket har pågått i mitt arma hjärnkontor. Jag har drömt om så många kreativa projekt och livsvisdoms-erövringar. Sådant tar minsann på krafterna.

Vad jag har åstadkommit dessa da’r

Första dagen gick åt till att samla mig. Synka huvudet och hjärtat. Lägga upp en plan och ett schema för den närmsta månaden. Fundera en och två gånger över var jag ska börja och var jag vill komma. Inte slänga mig huvudlöst över första bästa konstprojekt, som jag förstås helst hade velat. Jag har inte haft tid eller ork att ta mig an dessa stora frågor tidigare. Mitt liv är fullt av pusselbitar som ska på plats.

Tisdagen och onsdagen ägnades åt att handla in utrustning för kommande fotograferingar samt snickra ihop underlag till flatlays- och stilleben-foton. Bilder och fotokonsten kommer att vara en viktig del av min framtida yrkesbana, så det är något jag kommer att lägga mycket krut på så här i början!

Idag ska jag iväg och julhandla, men hoppas också på att hinna genomföra en fotosession vid en gammal kvarn här i skogen! Bara jag får ut detta blogginlägg först. 🙂

Imorgon är det dags att få ordning på mitt eget lilla kontor. För där jag sitter nu är en högst tillfällig lösning. Det kommer att ta några dagar, då vi som ni ju vet är i full färd att renovera var och varannat rum här i stugan. En hel del städning och organisering ligger framför mig denna månad, innan kontoret är på plats och jobbet kan börja på allvar. Men jag ser fram emot att få hugga i!!

Har ni hunnit överstöka julhandlingen? Får ni möjlighet att “landa” och återhämta er från jobb och ståhej nu innan jul eller stressar ni runt som tokar? Jag ska försöka sluta stressa nu och bara låta julen komma. Det är ju en sådan jul man vill ha. Vilsam och harmonisk. Ömsint.

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta