Några av våra vänner firade kopparbröllop och bjöd in oss till fest i deras trädgård. Dom har alltså varit gifta i 12,5 år! Storslaget och bra jobbat!!! Det är väl ändå inte det enklaste att stå ut med en annan person så nära inpå sig i 12 år.. 😀 Vi människor är ju knepiga att leva med. (Eller ska jag bara tala för mig själv? 🙂 )
Det bjöds på gåbord med alltmöjligt gott. Och därefter fika och tårta och senare pinnbröd m.m. som grillades över eld. Så hunger behövde man åtminstone inte lida av under den dagen!!
Det var många på plats.. säkert 30-40 människor tror jag. Vi kände bara en bråkdel, men det gick ju bra det också. Så trevligt att lära känna nya människor! (Även om jag ju har insett att jag är en introvert. Det har tagit mig år att komma fram till detta eftersom jag också har extroverta drag vilket förvirrar mig. Jag är intresserad av människor och får energi av att umgås i mindre grupper, men håller mig gärna för mig själv och undviker större sammanhang. Skum kombination? Någon som känner igen sig?)
Förra helgen bjöds vi på fest hos min syster och hennes man som bor i Danmark. Deras äldsta son hade konfirmerats och i Danmark är det uppenbarligen ett stort ståhej som kräver en hel dags festande och massor av presenter. Här följer en visuell skildring av dagen!
Jag fotar lugnet innan stormen. Min syster hade dukat så fint med stenar på varje bordsplats med våra namn på! Det gillar jag. In med naturen i huset!!!
Min lilla fina donna hade precis haft ett häftigt meningsutbyte med storebror, därav den dystra tåren på kinden! Hennes fina klänning är från Newbie. Jag köpte en likadan till lillan också, men den var lite för stor när vi fick hem den.
Fint festfolk och min kära Daniel till höger, med lillan i famnen.
Matchande napp ska det vara!! Vi har finare nappar med snirkliga bokstäver i vitt och guld, men de glömde vi hemma.
Den här mysiga lila koftan som lillan har på sig har min mamma virkat! Vi har inte haft något tillfälle för lillan att bära den innan så vi passade på nu, för det var minsann i sista sekund eftersom den egentligen har blivit för liten. Magen fick liksom inte plats, hehe… Men vi ville få använda koftan åtminstone en gång när hon hade lagt ner så mycket tid på den!! Sen får vi väl hänga den någonstans så att vi kan njuta av att titta på den.
Plockmat och mingel. Eliah och Celina var särskilt förtjust i apelsinklyftorna som satt på glaset. Så vi fick ständigt hejda dem från att gå och plocka dem. På hälften av glasen satt dock citronklyftor men det noterade inte Celina som slängde sig över två klyftor på en gång och fick sig en smärre shock. Hon grimaserade i ungefär en kvart och bitarna åkte i soptunnan. Aja baja! Lesson learned!
Efter mingel och bekantande med nytt främmande folk bjöds vi in i festlokalen där en brakmeny väntade våra redan skapligt fulla magar.
En måltid som heter duga!
Celina behövde faderlig vägledning för att komma fram till vad hon kunde tänka sig att mättas med. Det var så många främmande smaker och former för henne! Här på bilden syns någon form av laxpaté med syrade rädisor på topp.
Man får börja med att ta för sig lite försiktigt så att man inte smäller av, tänkte min kloka mor som skuggar bilden. Så tänkte inte jag. Det är därför jag namngav det här inlägget som jag gjorde. 😉
Mysig liten lykta! Den måste absolut förevigas på bild.
Efter måltiden skulle huvudpersonen i sällskapet utsättas för diverse tester och förödmjukanden. Här på bild tror jag att han och hans bror kör någon slags leksaksrallybana och målet var väl att den yngre skulle vinna över den äldre som bar spegelvända glasögon.
Här skrivs meddelanden baklänges och duplo byggs spegelvänt. Jag antar att hjärnans kapacitet förfinas och spetsas av såna här aktiviteter, eller vad tror ni!?
Blås på liten boll genom bana och bygga djur av ballonger. Det gick väl sisådär för båda parter!
Kakbuffé
Tack och lov att vi inte behöver gå hungriga under kvällen. Min syster är som jag, hon tar alltid i från tårna när något ska ordnas! Denna kakbuffé är helt och hållet bakad från grunden, den tog dagar att göra och jag tror att antalet sorter uppgick till ett rundat 15-tal. Och jag kan säga det att något fel på smaken var det då inte!!!
Chokladkage med karamel og hindbär, står det så rart på ren danska. (Ä:et lyckades jag inte hitta på mitt tangentbord.) Underbara!!
Svenska chokladbollar. Tur!!! Danska motsvarigheten till chokladbollar är rent ut sagt bedrövlig. Har ni testat någon gång? De innehåller inget havregryn utan består av någon kletig geggi massa som sätter sig som tjära i tänderna. Och så smakar de.. helt enkelt riktigt dåligt. Sorry, Danmark men ni briljerar inte på den punktan!
Här sitter Celina och avnjuter sin fångst. Så här mycket socker tillåter vi egentlige inte våra barn att få i sig på en och samma kväll, men det är svårt att neka dem när alla andra deltagande barn fick ta för sig utan gränser.
Eliah fångades aldrig på bild denna kvällen. 🙁 Jag försökte desperat att få fatt på honom, men han swischade förbi i så hög hastighet att hans gestalt bara hamnade till hälften i kameralinsen och resten utanför. Han hade fullt sjå att leka med sina nya danska kompisar och jag antar att det får anses vara precis som det ska vara. Mamma och hennes kamera kommer i andrahand. Tack för en kanondag, syster!
Hej vänner! Vi har varit på semester i en dryg vecka och jag glömde min dator hemma, så det är därför jag inte har uppdaterat på ett tag. I helgen som gick hade vi dop för Wienette, så jag tänkte visa lite bilder ifrån det. (Dopklänningen har jag designat och min kära mor, som är en fena med nålen, har hjälpt mig att sy den. Processen finns beskriven i detta inlägg.)
Det var en fin och högtidlig dag, men också helt kaotisk. De ser så lydiga och lugna ut på bilden, småttingarna, men sanningen den dagen var en annan. Det var kvavt och varmt i kyrkan, svettet rann utför allas våra ryggar, barnen var trötta, småhungriga och uttråkade. Så de sprang runt som duracellkaniner och klättrade på både möbler och väggar. Vi hade fullt sjå att hålla dem tillbaka och förebygga missöden. Daniel som hade bäst skor fick jaga dem när så krävdes, haha, och jag koncentrerade mig på att hålla fast i lillan. Men stundvis, när Eliah gömde sig bakom predikstolen och gjorde katt-läten ville jag gömma mitt ansikte i händerna. Oerhört pinsamt. Asch då, sa den snälla predikanten och kramade om Eliah, så här är det ofta vid dop.
Efteråt bjöd vi några släktingar och vänner på ett enkelt fika utomhus, corona-säkert och enligt konstens alla regler med avstånd från varandra. Kolasnittar, chokladmuffinsar, bullar och frukt.
I vanliga fall brukar jag dundra till med avancerade våningstårtor (som denna nedan från Celinas dop!), men i år höll jag ambitionsnivån nere. Både eftersom bjudningen skulle vara utomhus och för att vi med tre små inte riktigt orkar lika mycket som tidigare. 🙂
(Doptårta till Celina)
Jag älskar verkligen att göra tårtor. Det var länge sedan nu, dock… Men ibland tänker jag att om mina foto- och musikplaner går åt stöpet så kan jag väl alltid börja baka tårtor och sälja istället. Hahah.. 😀
Nu ska jag sova och imorgon kommer en tuff dag med mycket renoveringsarbete. Daniel har mycket i görningen, jag ska visa er. Godnatt så länge!
Så var julfriden över… Julen 2020 då covid höll världen i ett gastkramande grepp. Visst var den fin ändå, i all sin enkelhet, men ack så naggad av begränsningar och rädslor.
Julgranen i mina föräldrars mysiga stuga. Tanig och vinglig, men alldeles förtjusande! Huggen av självaste (barnens) morfar.
Jag, Daniel och barnen firade julen hos mina föräldrar, som traditionen tillåter och efter noga överläggning. Mina föräldrar är inte direkt i riskzonen, men nästan. De är fortfarande vid tämligen god vigör, men börjar bli till åren. Vi höll avstånd så gott vi kunde och följde givna hälsoråd.
Barnen var så förtjusta över att äntligen få spendera tid med “mommo o moffa” eftersom de knappt har sett dem på ett år, så vi stannade i drygt en vecka.
Små glimtar från julgranen.
Jag är sådär att när jag är borta och hälsar på folk, i synnerhet under högtider, så lever jag liksom i en bubbla och stänger av allt runtomkring. Jag använder inte mobil, inte dator, inga sociala medier. Jag lever bara i nuet och har ett sjå att ens komma ihåg att fota. Ett sådant beteende rimmar dåligt med att ha en blogg och offentliga sociala kanaler som ska underhållas jämt och ständigt. Jag måste verkligen lära mig att vara mer närvarande i min blogg även under högtidsperioder. Det får nog bli ett nytt nyårslöfte. Mer närvaro i sociala medier.
Syskondans på juldagsmorgon.
Här ovan står våra raringar och svänger av en bugg, antar jag. Eller så är det bara helt vanlig hederlig syskonkärlek som delges? 🙂
Under årets julklappsutdelning (som ej finns på bild eftersom jag glömde bort att fota) fick barnen ett stort leksakskök med allehanda tillbehör, Eliah fick pedagogiska pysselböcker och pysselföremål som ska motivera hans lärande av bokstäver och siffror. Kanoners!! Celina fick lite annat, dockor och kläder och sånt.
Enen i klädsam vildvuxen enkelhet. Finns det något charmigare?
Jag vet inte hur vanligt det är i allmänna hem att ha en en-buske vid jul? Där jag växte upp hade vi alltid en sådan i något stughörn vid juletid. Eftersom vi ägde/äger egen skog har vi den lyxen att kunna plocka in lite extra från skogen i vårt hem. Enen brukar vi klä i mer naturvänliga och vintageinspirerande material, t.ex. halmstråsfigurer och små äpplen. I år blev det dock inga äpplen kan jag se…
Här ovan syns delar av ett maffigt julbord, något mindre än vanligt, men fullt tillräckligt ändå… Mor är inte den som sparar på krutet. Hon engagerar sig i veckor innan julen för att svänga ihop köttbullar, potatisgratänger, janssons frestelse, syltat, doppat, manglat.. nej nu blev det visst fel. 😛 Men ja typ.. alltmöjligt! 🙂 Och så lutfisken förstås! Det är pappas heliga projekt. Den ska lutas och blötas och kokas enligt god sed. Han är nog egentligen den enda som äter av den dock… Vi andra är lite mer blygsamt begeistrade.
Julaftonen är ju underlig på så vis, att det går att sluka så mycket olika ätbart utan att smälla av. Jag vet ingen annan dag då jag äter så mycket som då. Julgröt, 7-kakiga fikabord med nyttigare minipajer som alternativ, generösa julbord samt frukt- och godis på aftonkvisten.
Pepparkakshjärtan med namn på. Då känner man sig viktig när man bara är 2,5 år.
Min underbara lilla tös, så stor hon har blivit!!! Hon pratar på som om hon aldrig har gjort något annat och har tankar och frågor om allt. “Varför är julgranen en gran?” “Varför är granen grön?” “Varför står granen upp och inte ligger ner?” “Varför dricker granen vatten och inte saft?” “Varför sticks granen fast man inte har gjort den något ont?”
Och nu till något helt annat!!! Årets pepparkakshus. Låt mig presentera:
Lillebrorsans pepparkakshus år 2020. Notera att fönstren faktiskt har “glas”rutor!
Vi brukar inte spela på lilla trumman när det kommer till pepparkakshus. Det ska byggas i ståt och prakt!!
Detta pepparkakshus ska jag inte ta äran för. Det är min lillebror som har byggt det! På den gamla goda tiden då jag inte hade barn brukade vi göra dem tillsammans (jag har en liten genomgång i ett gammalt blogginlägg om de tidigaste pepparkakshus vi gjorde!), men nu har jag svårt att få tiden att räcka till. Så jag nöjer mig med att stolt beskåda brorsans verk!
Och det ska var och en veta, att sådant här slänger man inte ihop på några simpla kvartar! Nej, vi snackar nog ungefär 30-40 timmars arbete. Jag vet inte hur lång tid detta tog, men ett som vi gjorde tillsammans för några år sedan tog oss 17 timmar – och då var vi två! Allt görs från botten, bygget ska designas, mätas, måttas, bakas, gräddas, filas, skavas, fogas ihop, dekoreras.
Jag funderar dock starkt på om jag inte ska ge mig på ett pepparkaksprojekt nästa år? Jag älskar ju sånt här… pyssel och design.
Här till höger ser ni ett av mina favoritinstrument – piano! Där kan jag sitta och klinka i timmar, när andan faller på och jag för en gång skull råkar ha tid över. Celina har visat stort intresse för instrumentet, så jag hoppas att hon ska bli en framtida pianist.
Nu har vi tagit farväl av mor och far för i år och är åter hemma på vår egen lilla gård i skogen. Nu börjar nya tider…
Hur var Er jul? Blev den öde och tom, eller kunde ni få ihop en liten tryggad skara att fira tillsammans?
Önskar er alla ett friskt och produktivt kommande år med många nya anledningar att glädjas åt livet!!!
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. AcceptRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
