När sociala medier blev tiggeri

Idag har jag testat på något nytt. Det var någon madam som skickade ett DM till mig och tyckte då rakt att jag skulle köpa till mig en plats i hennes instagram flöde och visa upp mina foton där. Såna förfrågningar får jag titt som tätt och jag brukar alltid klassificera dem som skräp. Men idag tänkte jag, tänk om det fungerar? Det kanske fungerar en liten smula iaf? 😀

(Fast jag hatar Instagram!)

20 nya följare på 1,5 år. Slår jag rekord eller? =D

Ni som har följt mig här i bloggen vet att jag inte begriper mig på Instagram och hur man ska göra för att nå ut, och att det har varit stor frustration läääänge. För det är helt enkelt inte roligt att lägga ut bilder när ingen ser dem. Det blir inget annat än slöseri med tid och engagemang. Och eftersom jag har som syfte att jobba professionellt med foto, så behöver jag faktiskt få fart på spridningen på ett eller annat sätt. Jag har bildligt (kanske även bokstavligen) talat gråtit blod och slängt tavlor för att få resultat – men utan resultat! (Läs om min kamp här och ett av mina många psykbryt här!) Den där gången då jag sist bloggade om hur hjärtligt jag hated Instagram hade jag ungefär 160 följare. Idag, 1,5 år senare har jag 20 följare mer. Är det ett skämt eller?

(Jag hatar Instagram!)

Idag lade jag ut bilden på Celina och hon är ju så söt så ögonen rullar på en, men jag är förstås partisk. 😀 Men ändå, jag är verkligen nöjd med den bilden. Nu har den legat ute i åtminstone 2 timmar och den enda som har gillat bilden är… jag! GARV!!! (Får man ens gilla sina egna bilder eller är det högst omoraliskt? ;)) Jag gör det bara när det är nödfall, när jag har lagt ut en bild som nästan ingen gillar och jag tycker det blir så pinsamt och nedslående att se den där låga siffran hela tiden, då händer det att jag gillar den själv. Vad gör man inte för att hålla hoppet och lågan vid liv? Om ingen annan uppmuntrar mig så får jag väl göra det själv. 😀

(Jag hatar Instagram!)

Ni ser ju här..! Det är inga andra än pengasugarna som engagerar sig i min intagram. Haha! Usch, så deprimerande!!

Men idag kom hon som en räddande ängel… den där rara främmande madamen i min inkorg. Och hon fångade mig i ett svagt ögonblick… när jag satt där ihopkrupen med tårar som klämde i ögonvrån och kände mig oduglig, efter att ha ägnat otaliga timmar på ett foto som ingen vill se. Ge mig ett par slantar så ska jag se till att det blir fart i båset och blåset, sa hon då till mig. Och jag, min dumsnut, svalde betet. Aj AJ AJ!

(Jag hatar Instagram!)

Mitt foto på Celina kommer nu att synas på något slags barn & foto – flöde. Och enligt den här smicker-smäcker-madamen ska jag då kunna förvänta mig att få åtminstone ett par tusen glada hejarop och reaktioner på det och därtill hiskeligt många nya ivriga följare. Det låter ju kanon! Jag tänker i mitt stilla sinne att det blir en skojig överraskning om så ett litet blygsamt 10-tal nya följare vipps skulle dyka upp! 😛 Vi får se… det blir spännande att se vad för resultat det blir…

(Jag hatar Instagram!)

Usch, jag kommer bli så stenhårt blåst, hahaha… Jag känner i magen att det var en dum idé att gå på det. De där slantarna har gått rakt ner i koblajan. Hon sitter väl där på Hawaii nånstans, med sina skitiga fötter uppslängda på ett enbent strandbord och en grumlig cocktail skvalpande i näven, och räknar sina fula slantar medan hon garvar ända från magen. Säkert får mar ett par spökföljare som stannar över natten och drar vidare igen till varmare grader dagen efter. 😛 Jajaja… Men då vet jag att jag iaf gav det här en ärlig chans. Då vet jag.

(Jag hatar Instagram! Bara så ni vet!)

  • 2

    • Nyårslöften – mot nya höjder!

    Jag älskar nyårslöften!!! Det är så otroligt befriande att få skapa mål och glädjas åt att se framåt och föreställa sig hur bra allting ska bli. 😀 Den enda lilla haken i det hela är att jag ändå aldrig lyckas hålla dem………. :O Hmmm…

    Men vem kan bekymra sig om det när man har en utsikt som denna!!??? Vintermorgonen över vårt hus.

    Förra året var jag mammaledig nästan hela året och i början av året var jag höggravid, trött, flåsig och deprimerad. Dessutom corona och brist på socialt umgänge ovanpå det, det har ju inte riktigt gjort föregående året till det underbaraste av dem alla. 🙁 Jag har mest bara gått runt runt runt runt här hemma och irriterat mig på mig själv. Barnen däremot, de sprider ju alltid glädje i min själ! Så tack vare dem får jag väl säga att året ändå har varit skapligt tillfredsställande. 🙂

    I år kommer jag att fortsätta vara mammaledig till Maj. Sedan bär det av mot nya höjder! För då ska jag hugga i med allt jag har i mina fotoprojekt och företagandet. Kanske jag till och med kommer få möjlighet till att börja skapa musik igen detta år? Jag har väntat länge på att komma så långt.

    Men för att få lov att börja skapa musik måste jag först ha avklarat ett par projekt innan…

    STORA PROJEKT I ORDNING

    1. Sortera alla miljontals filer på alla mina hårddiskar så att allt är rent och snyggt. (Pågående!)
    2. Skapa nya hemsidan. (Pågående!)
    3. Få fotograferingen i rullning.
    4. Få youtubandet i rullning.
    5. SEN kan jag börja skapa musik igen!!! =)

    MINA MÅL FÖR I ÅR

    1. Fokusera på karriären.
    2. Få saker gjorda.
    3. Bli mindre perfektionistisk / mindre petig i detaljer.
    4. Mer kvalitetstid och pyssel med barnen.
    5. Fokus på hälsa, träna upp muskler och börja springa. Igen.
    6. Få ordning på sömnen.

    Nä okej, det här är väldigt lösa och stora mål. Jag måste precisera dem mer och ta ner ambitionsnivån lite för jag vet att jag inte kan leva upp till det ändå. Hehe…

    Nytt försök! – MINA MÅL I DETALJ

    1. Få färdigt min hemsida. Mitt absoluta främsta karriärsmål detta år! För det är ett STORT projekt. Jag ska skapa både hemsida och förhoppningsvis en webshop och även en coachinghemsida. Det är mycket jobb bakom det, eftersom jag och Daniel bygger allt själva.
    2. Komma igång med vloggningen. Och inte ha så enormt överambitiösa mål med denna punkt! Anledningen till att jag inte får ut några videos är för att jag har så höga förväntningar på mig själv att jag aldrig tycker de blir bra nog och så tappar jag självförtroendet och lusten. Jag känner mig bara dum framför kameran hela tiden. 🙁 Men jag vill så gärna…
    3. Lära mig att använda klocka och sätta deadlines för mig själv när jag jobbar så att jag effektiviserar tiden.
    4. Försöööööka att sluta vara så perfektionstisk!!! Detta är ett jättestort hinder för mig, för jag är hela tiden så missnöjd med vad jag gör att jag tappar motivation och börjar om och börjar om och börjar om och inget duger att gå vidare med. 🙁 Det är omöjligt att vara så perfektionistisk och samtidigt effektiv. Så jag måste lära mig när nog är nog.
    5. Fortsätta kämpa på med träningen med fokus på benmusker och mage.
    6. En fortsättningspunkt på träningen. Jag ska fokusera på att få tillbaka bålstyrkan och jobba rätt med magmusklerna efter graviditeten.
    7. Försöka börja springa igen. Hatar det, men skam den som ger sig. Jag håller ut i ett par veckor i sträck eller någon månad på sån höjd, sen tappar jag motivationen. Det måste bli ändring på det.
    8. Skapa mer kvalitetstid med barnen. Vi måste läsa mer böcker och sånt!! Och mindre tid till att städa och fixa och dona i hushållet hela tiden. Mer skoj med barnen!!
    9. Börja sjunga mer! Alltså bara gå runt och sjunga oftare. Det gör mig glad!
    10. Övervinna min insomnia. Genom att lägga mig i tid och läsa mig till sömns istället för att sitta och jobba framför datorn för länge och stressa isäng och ligga vaken helt uppjagad. Samt att se till att jag tränar ordentligt och rör på mig varje dag så att jag är trött. Och att jag lyssnar på ASMR och white noise för att bli sömnig. Det är nästan det enda som fungerar för mig för att kunna somna.

    Det är mycket jag vill som kräver mer tid. Så något måste ju bort från listan. Jag har identifierat två stora tidstjuvar för mig det här året som har gått:

    TIDSTJUVARNA ÅR 2021

    1. Perfektionismen. (Att jag är för petig i allt jag gör och därför aldrig blir färdig med projekten.)

    2. Samt sömnen. Jag har jättejätteproblem med insomnia och detta året har varit det värsta någonsin. Jag sover aldrig en hel natt, jag sover oftast ungefär 3 timmar i sträck. Vilket innebär att jag aldrig känner mig utvilad utan går runt och är dåsig och modlös konstans. Och var tredje natt sover jag inte överhuvudtaget! Så illa har det aldrig varit förut, att jag inte kan sova alls vissa nätter. 🙁 Så på denna punkt bara MÅSTE det hända något, så att jag kan börja LEVA igen.

    Vad är ert främsta mål för detta år? 🙂

  • 6

    • Första veckan som egenföretagare

    Förra veckan slutade delvis i tårar och vemod, såväl som i en skräckblandad förtjusning och oerhörd lättnad. Nu slipper jag att försöka manövrera flera professioner på samma gång och ständigt inte räcka till. Vara ett irrationellt vandrande vrak som i huvudsak fungerar som ett störningsmoment för omgivningen. Komma hem varje dag och vara så sliten att jag inte har ork att vara kreativ eller social. Nej – nu är det nya tider! Nu kan jag fokusera. Nu är jag i livet där jag ska vara. UNDERBART!!!

    Men det var tungt att lämna kollegorna och tryggheten. Och jag kände mig inte helt tillfreds över det arbete jag lämnade efter mig. Det kostade mig ett par salta tårar under dagen. Tiden hade inte räckt till som jag hade önskat. Men det är en känsla som jag kommer att få leva med även i framtiden, så det är bara att vänja sig. Jag måste bejaka mina svagheter, lära mig att släppa taget och gå vidare när det är dags, även om det tar emot och jag helst hade velat pilla varenda detalj på plats. Det är ju sådan jag är, omständig. Vill för mycket. Det är ingen nådig egenskap! Bed att ni besparas från ett sådant livsok! 😉

    Måndag morgon

    Jag vaknade med 469 vilda fjärilar i magen på måndag morgon. Pirrig och angelägen att omedelbart sätta tänderna i arbete. Jag sökte upp ett väl valt hörn i huset, där ljuset lade sig alldeles rätt från fönstret och känslan var genuin. Jag bonad in mig där, tände ljus och vred på lämplig musik, bunkrade upp med viktiga böcker, papper, pennor och föremål som inspirerar. Men jag var trött efter åtskilliga veckor av dålig sömn. För mycket har pågått i mitt arma hjärnkontor. Jag har drömt om så många kreativa projekt och livsvisdoms-erövringar. Sådant tar minsann på krafterna.

    Vad jag har åstadkommit dessa da’r

    Första dagen gick åt till att samla mig. Synka huvudet och hjärtat. Lägga upp en plan och ett schema för den närmsta månaden. Fundera en och två gånger över var jag ska börja och var jag vill komma. Inte slänga mig huvudlöst över första bästa konstprojekt, som jag förstås helst hade velat. Jag har inte haft tid eller ork att ta mig an dessa stora frågor tidigare. Mitt liv är fullt av pusselbitar som ska på plats.

    Tisdagen och onsdagen ägnades åt att handla in utrustning för kommande fotograferingar samt snickra ihop underlag till flatlays- och stilleben-foton. Bilder och fotokonsten kommer att vara en viktig del av min framtida yrkesbana, så det är något jag kommer att lägga mycket krut på så här i början!

    Idag ska jag iväg och julhandla, men hoppas också på att hinna genomföra en fotosession vid en gammal kvarn här i skogen! Bara jag får ut detta blogginlägg först. 🙂

    Imorgon är det dags att få ordning på mitt eget lilla kontor. För där jag sitter nu är en högst tillfällig lösning. Det kommer att ta några dagar, då vi som ni ju vet är i full färd att renovera var och varannat rum här i stugan. En hel del städning och organisering ligger framför mig denna månad, innan kontoret är på plats och jobbet kan börja på allvar. Men jag ser fram emot att få hugga i!!

    Har ni hunnit överstöka julhandlingen? Får ni möjlighet att “landa” och återhämta er från jobb och ståhej nu innan jul eller stressar ni runt som tokar? Jag ska försöka sluta stressa nu och bara låta julen komma. Det är ju en sådan jul man vill ha. Vilsam och harmonisk. Ömsint.

  • 0

    • Slut på innehåll

    Det finns inga fler sidor att hämta