Nu är Angeline Wienette 2 år!

Vår lilla tös har fyllt två år!!! Det känns ju helt overkligt! Nu är hon ingen bäbis längre. 🙁 Jag har försökt hålla henne kvar som bäbis så länge jag kan, till och med kallat henne för “min lilla bäbis”, hehe… Men nu får jag nog sluta med det. Hon kanske blir förnärmad. 🙂 Men hon kommer förstås alltid att vara “lillan” för mig.

Finaste systrarna ihop! Med sina rosetter och svarta läderjackor. Dom äger likadana skor också, men Celina vägrade att ha på sig dom. Hon vill helst välja sina egna kläder nu för tiden och det får väl mamma acceptera.

Angeline borde vara på bästa humöret en födelsedag som denna!! Men icke. Hon var gnällig hela dagen och ville knappt ens öppna paket.

Tyvärr så hade jag fel inställning på kameran och upptäckte inte det förrän det var försent, så alla kort blev extremt överexponerade. Se bilden nedan! Så såg alla bilderna ut när jag fick in dom på datorn.

Tack och lov så går det ju att rädda det mesta med photoshop om man vet hur man ska trolla. Kolla före och efterbilden här nedan!! 😀 Inte exakt samma bild, men det var ungefär lika överexponerat på bilden nedan också innan jag trollade.

(Vissa bilder var omöjliga att rädda, som den ovan.) På serveringsbordet stod Mango- & passionspaj, Hallonrutor, Kokostoppar, Sverigekaka, frukt och bär.

Celina har gjort tårtan. Grädde är inte så populärt i det här huset så den valdes bort.

Det har förstås hänt massor sedan hon fyllde 1 år. Nu har hennes personlighet blommat ut och blivit tydligare, även om jag fortfarande tycker att det är svårt att helt sätta fingret på hur hon skiljer sig mot dom andra. Jag tycker att hon är ganska lik så som Celina var i samma ålder. Dom är båda karismatiska, viljestarka och temperamentsfulla. Angeline ryter obehindrat ifrån om hon inte får som hon vill. Hon är supercharmig och lägger ofta huvudet på sned när hon pratar och fnissar åt sig själv. Hon lägger händerna om en ansikte när hon ska berätta hemligheter och vill alltid kramas. Hon älskar djur. Hon älskar dockor och att laga mat och måla. Hon älskar Elsa och Anna alldeles särskilt mycket. Och “Akuna matat” (Lejonkungen). Och hon pratar för fulla muggar nu…

Hihi.. lilla skruttan… 🙂 Vi hörs och ses i nästa blogginlägg! Jag försöker att skriva ikapp en del…

Mina barn ville ha enhörningar och hajar!

Alla andra bloggar om advent och jag har fortfarande inte bloggat färdigt om sensommaren, hahaha… Jag kan inte förmå mig själv att hoppa över inlägg och få oordning i bloggen, så jag måste fortsätta att skriva färdigt dessa sensommarinlägg tills jag hinner ikapp vintern och mörkret och julen. Det har varit så stressigt hela hösten, men jag vill ändå dokumentera vad som har hänt för min egen skull.

I slutet av Augusti höll vi ett kalas för Eliah och Celina ute i mina föräldrars sommarstuga på den Småländska landsbygden. Det var en varm och blåsig dag med massor av skratt och kärlek. Det är så otroligt fint och idylliskt där!!! Himlen var blå och vacker, men gräset torrt och slitet efter en lång sommar.

Celina ville att temat på kalaset skulle vara enhörningar och Eliah ville hellre ha hajtema. Det blev något konstigt mittemellan, haha. Mycket färg satsade vi på iaf!!

Vi var för många för att få plats i själva sommarstugan så vi satte upp ett partytält. Det var perfekt väder den dagen, förutom att det blåste såååå sjukt mycket. Vi hade köpt så mycket fint pynt, men fick väldigt snart acceptera att det mesta av pyntet inte skulle kunna komma upp. Allt blåste sönder!! Vi hade så mycket ballonger som vi hade satt upp, men redan efter 30 min hade de blåst ner eller börjat spricka. bordsduken blåste upp och revs sönder och alla girlanger flög in i hörnen eller rullade ihop sig i mitten. Ljusstakarna på serveringsbordet rasade och ljusen bröts mitt itu. Ja.. det var ett elände….

Men vad gjorde det? Barnen roade sig med lekar och tävlingar som jag hade förberett och hade superkul!

Daniel hade gjort ett supersnyggt melonmonster, hehe!! Och lillan gick och sög på melonbitarna tills hennes klänning var alldeles randig… Underbara unge! <3

Vi startade kalaset med att bjuda på grönsaksstavar och dipp i rosa, grönt och blått. Barnen måste få i sig något nyttigt under kalaset innan det brakar lös!! Och så varma smörgåsar med skinka, räkor eller svamp. Mums! Mot slutet av kalaset bjöds det på fika.

Vi hade bakat enhörningscupcakes med horn och hajcupcakes med svarta hajfenor. Enhörningscupcakeserna var egentligen morotskaka och hajcupcakesen var chokladmuffins med oreon-frosting. OTROLIGT goda om jag får säga det själv!!!

Mitt lilla hjärta har blivit 4 år!! Tänka sig. Hon är lik mig också… spexig, tramsig och uttrycksfull. Mycket energi! 🙂

Vi hade gjort äppelmonster också, haha…!! Åh.. så underbara och jättefula. 😛 Jag tycker nog att tänderna inte riktigt hamnade på plats som tänkt… hehe… (Dom består alltså av äpple, jorgubbstunga, nutella i munnen och tänder/ögon av solronsfrön.)

Det finns många fördelar med att ha tårttävlingar på kalas! Dels så slipper man stressen att själv baka tårta och sen tycker barnen att det är jättekul och spännande!!!

Sen lekte vi stafetter, charader och annat skoj där barnen får aktivera sig.

Celina är en linslus och tycker det är så kul när kameran kommer fram! Det är svårare att fånga Eliah. Han är alltid i språng och för otålig för att stå stilla framför kameran!

Jag försökte vara med lite i stafetterna och springa med lillan i famnen.

Ser ni vilket långt hår jag har fått!!? Helt galet.

Dagen avslutades med fika och fint umgänge. Det kom lite fler människor på kvällen för att socialisera med oss, släktingar m.m.

Innan barnen åkte hem fick de för sig att leka stolsleken. Vet ni vad det är för lek? Vi drog ut alla mamma och pappas gamla stolar från sommarstugan och ställde upp dem på rader. Jag satte på musik och barnen springer runt stolarna tills jag pausar musiken, då ska alla hitta en plats och den som blir över (det finns alltid en stol för lite framme) åker ut. Sist kvarstår en vinnare. Enkel lek med förvånansvärt hög underhållningsfaktor! 🙂

Jag trodde att jag skulle smälla av!

Förra helgen bjöds vi på fest hos min syster och hennes man som bor i Danmark. Deras äldsta son hade konfirmerats och i Danmark är det uppenbarligen ett stort ståhej som kräver en hel dags festande och massor av presenter. Här följer en visuell skildring av dagen!

Jag fotar lugnet innan stormen. Min syster hade dukat så fint med stenar på varje bordsplats med våra namn på! Det gillar jag. In med naturen i huset!!!

Min lilla fina donna hade precis haft ett häftigt meningsutbyte med storebror, därav den dystra tåren på kinden! Hennes fina klänning är från Newbie. Jag köpte en likadan till lillan också, men den var lite för stor när vi fick hem den.

Fint festfolk och min kära Daniel till höger, med lillan i famnen.

Matchande napp ska det vara!! Vi har finare nappar med snirkliga bokstäver i vitt och guld, men de glömde vi hemma.

Den här mysiga lila koftan som lillan har på sig har min mamma virkat! Vi har inte haft något tillfälle för lillan att bära den innan så vi passade på nu, för det var minsann i sista sekund eftersom den egentligen har blivit för liten. Magen fick liksom inte plats, hehe… Men vi ville få använda koftan åtminstone en gång när hon hade lagt ner så mycket tid på den!! Sen får vi väl hänga den någonstans så att vi kan njuta av att titta på den.

Plockmat och mingel. Eliah och Celina var särskilt förtjust i apelsinklyftorna som satt på glaset. Så vi fick ständigt hejda dem från att gå och plocka dem. På hälften av glasen satt dock citronklyftor men det noterade inte Celina som slängde sig över två klyftor på en gång och fick sig en smärre shock. Hon grimaserade i ungefär en kvart och bitarna åkte i soptunnan. Aja baja! Lesson learned!

Efter mingel och bekantande med nytt främmande folk bjöds vi in i festlokalen där en brakmeny väntade våra redan skapligt fulla magar.

En måltid som heter duga!

Celina behövde faderlig vägledning för att komma fram till vad hon kunde tänka sig att mättas med. Det var så många främmande smaker och former för henne! Här på bilden syns någon form av laxpaté med syrade rädisor på topp.

Man får börja med att ta för sig lite försiktigt så att man inte smäller av, tänkte min kloka mor som skuggar bilden. Så tänkte inte jag. Det är därför jag namngav det här inlägget som jag gjorde. 😉

Mysig liten lykta! Den måste absolut förevigas på bild.

Efter måltiden skulle huvudpersonen i sällskapet utsättas för diverse tester och förödmjukanden. Här på bild tror jag att han och hans bror kör någon slags leksaksrallybana och målet var väl att den yngre skulle vinna över den äldre som bar spegelvända glasögon.

Här skrivs meddelanden baklänges och duplo byggs spegelvänt. Jag antar att hjärnans kapacitet förfinas och spetsas av såna här aktiviteter, eller vad tror ni!?

Blås på liten boll genom bana och bygga djur av ballonger. Det gick väl sisådär för båda parter!

Kakbuffé

Tack och lov att vi inte behöver gå hungriga under kvällen. Min syster är som jag, hon tar alltid i från tårna när något ska ordnas! Denna kakbuffé är helt och hållet bakad från grunden, den tog dagar att göra och jag tror att antalet sorter uppgick till ett rundat 15-tal. Och jag kan säga det att något fel på smaken var det då inte!!!

Chokladkage med karamel og hindbär, står det så rart på ren danska. (Ä:et lyckades jag inte hitta på mitt tangentbord.) Underbara!!

Svenska chokladbollar. Tur!!! Danska motsvarigheten till chokladbollar är rent ut sagt bedrövlig. Har ni testat någon gång? De innehåller inget havregryn utan består av någon kletig geggi massa som sätter sig som tjära i tänderna. Och så smakar de.. helt enkelt riktigt dåligt. Sorry, Danmark men ni briljerar inte på den punktan!

Här sitter Celina och avnjuter sin fångst. Så här mycket socker tillåter vi egentlige inte våra barn att få i sig på en och samma kväll, men det är svårt att neka dem när alla andra deltagande barn fick ta för sig utan gränser.

Eliah fångades aldrig på bild denna kvällen. 🙁 Jag försökte desperat att få fatt på honom, men han swischade förbi i så hög hastighet att hans gestalt bara hamnade till hälften i kameralinsen och resten utanför. Han hade fullt sjå att leka med sina nya danska kompisar och jag antar att det får anses vara precis som det ska vara. Mamma och hennes kamera kommer i andrahand. Tack för en kanondag, syster!

Nu fyller hon ett år och är på topp i sin utveckling!!

För en dryg vecka sedan fyllde den här lilla solstrålen 1 år! Underbara, underbara unge!!! Jag bara smälter inuti så fort jag ser hennes glada ansikte. Och jag är fortfarande så spänd på att se vilken personlighet som ska utvecklas över tid. Än så länge är hon ganska lik Celina, viljestark och dramatisk. Hon gallskriker och blir alldeles rasande om hon inte får som hon vill, hehe.

Barnen fick baka en egen tårta till henne och slå in paketen själv. Det tyckte de var så skojigt. Sockerkaka med grädde och vaniljkräm emellan och frukt på topp blev det. Enkelt och inte alldeles för sött!

Hon kan nästan gå nu. Hon går själv stadigt med barnvagnar och kan både snurra och lyfta dem, men om vi försöker få henne att gå utan något så blir hon rädd och står bara ett ta och sedan sjunker hon ner på knä. Vi får se hur lång tid det tar innan hon går utan något! Jag tippar på kanske en månad. I övrigt så är hon tidig i utvecklingen med ett välutvecklat pincettgrepp och mycket babbel. Mamma, pappa, titta och tack säger hon flitigt.

Hon vill fortfarande oftast ha en liten slurp välling tidigt på morgonen innan vi alla har vaknat. Och så somnar hon om några timmar till och vaknar sedan runt 7.00. Hon leker bra själv och med syskonen, vill gärna bli buren och kramas så fort hon kommer åt något att krama. En hals eller ett ben eller en arm. 😀

Från 9 månader till 1,5 år, det tycker jag är den absolut gulligaste åldern. Sen får man inte hålla och gosa lika mycket längre, för då är det en sån väldig fart på dem och de börjar bli så stora. Så jag passar på att njuta, njuta, njuuuta nu. Ibland när jag tittar på henne så blir jag ledsen och tänker att tiden går för fort. Snart är de här bilderna bara minnen och bäbistiden kommer aldrig tillbaka igen…

Kalas och stora barn

Det är nästan så att jag inte vet ordet av. Mållös och smått oroad. Var tog de små knubbiga tårna av? Gripreflexen, jollret, det långsamma kravlandet över golvet och den saliga SAAAALIGA ron. Lugnet. Ni vet, den där tiden när man faktiskt kunde hinna att stöka undan både tvätt, bulldegar, ugnsrengöring, tomatodling och sängbäddning medan babyn sussade timma efter timma. Eller varför inte en lång högtidlig måltid i fullkomlig harmoni och tystnad?

Den där tiden då både nummer ett och nummer två hamnade direkt i blöjan och blöjan direkt i soptunnan. Inga konstigheter. Rätt sak på rätt plats. Inget knussel. Tillskillnad från nu när det är tid för potträning och kisseriet skvätter lite här och var. Ingen ordning och reda. Usch, jag avskyr oordning och oreda!

Gladare än gladast är denna lilla ögonsten.

Hon har fyllt barn, min tös. Hon är inte längre bebis. Hon är barn. Eller någonstans däremellan. 1 år! En STOR milstolpe!! (När övergår egentligen bebisar till att bli barn?)

Hon har börjat magra. Hullet avtar. Hon äter ganska duktigt, tycker vi, men ändå blir hon mindre och mindre rund. Oj, vad jag saknar det där hullet…

I pappas trygga famn.

Glad och sprallig är hon. Full av livslust! Och orden kommer obehärskat bubblande ur henne. Tack, titta, mat, dörr, lampa, katt, gris, får, bebis, vill ha, vill inte ha, nej, nej, nej och åter nej. Det är mycket nej nu. Vill inte. Vill inte nu heller. Nej, nej.

Man får lirka och trixa och gosa sig till ett ja ibland. Men jag tycker att det är kul! Uppdraget att vara mamma är det roligaste och mest spännande jag vet! (Bland många andra ting.) Man vet aldrig vilka sidor barnet kommer att visa nästkommande dag, eller om en vecka, eller om några år! Resan från bebis till vuxen är som en livslevande upptäcksfärd och jag ser så mycket fram emot att få vara med på den resan!

Kalas hemma hos mormor och morfar!

Eliah och Celina missade varandras födelsedagar med 4 veckor. Så även han har fyllt år och är nu 3 år, och inte att förglömma – jag och Daniel firar 3 år som föräldrar!

Det har varit en berg-och-dalbana i skräckblandad förtjusning. Men i första hand förtjusning. Det går aldrig att jämföra någons upplevelse med en annans, men min uppfattning är att det är både enklare och roligare att han barn än vad jag trodde att det skulle vara.

Ett trött födelsedagsbarn med många granna färger på paketen i bakgrunden.

Vad tycker ni? Är det svårare eller enklare, roligare eller tråkigare, att vara förälder än vad ni trodde innan? (Alla åsikter är välkomna och inget rätt eller fel svar finns, givetvis! Man får tycka att det är jobbigt och eländigt att vara förälder också.)

Sega kola cake pops

Bjuder er på detta recept på sega chokladsmetade kola cake pops, som jag gjorde förra helgen till min kompis babyshower. Snabbt, superenkelt och oförskämt mumsigt! 🙂 Går dessutom att förbereda flera dagar innan och på dagen är det bara att plocka fram dem.

I bakgrunden syns också mina vita rabarberinbakade brownies på marängbotten.
Men receptet på dem får komma i ett annat inlägg.

Sega kola cake pops

Röra
150 g smält smör
1,5 dl strösocker
5 dl mixade havregryn
1,5 msk kakao
3 msk O´boypulver
1 msk vaniljsocker
0,5 msk grädde
2 msk kaffe

Dekoration
100 g  Marabou mjölkchoklad
50 g Mörk choklad

Gör så här:

Koka kaffe och låt svalna. Mixa havregrynen i matberedare. Rör ihop alla ingredienser i en skål. Låt stå i kylskåp tills smeten har stelnat, ca. 1,5 h.

Rulla smeten till bollar av valfri storlek. Stick in (t.ex. avskurna grillpinnar) i bollarna. Ställ bollarna i frysen och låt dem vara där tills de har frust till sig.

Smält mjölkchoklad och den mörka choklad över vattenbad (de ska blandas). Ta fram bollarna. Doppa bollarna i chokladen eller ta en pensel och stryk på chokladen för en ojämnare effekt (jag tycker det är extra läckert så!). Ner i frysen igen!

Serveras med fördel frysta eller halvtinade.

Bon appétit!

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta