Mitt livs första fine art fotografering

Äntligen har jag hittat tiden till att slutföra mitt gravidfotoprojekt. Och som toppen på moset tog jag mig tid att skapa en metallic rosé guld – effect på min signatur. 🙂 Det är så sjukt skojigt att pilla med sånt här!!! Jag blir helt lyrisk bara jag tänker på det. Och nu har jag faktiskt nästa fine art projekt på gång redan, som jag ska sitta med nu ikväll.

Man får nog ändå kalla detta för mitt livs första fine art fotografering. Så hur gick det? En högtidshändelse som denna måste skärskådas.

UTLÅTANDE – hur var det att fota fine art för första gången?

Jodå, det var väl spännande.. 😀

  • Även om en svart bakgrund kan ljusas upp duktigt mycket och tonas i PS, så är det en enorm fördel att ha rätt bakgrund att fota med så slipper man mycket editering. Så nu hamnar en brun bakgrund på köpe-listan.
  • När man jobbar med att ta in externa objekt i bilden (i detta fallet delar av kjolen), så måste man vara supernoga med skuggor, highlight och färgnyanser så att de stämmer överens med originalbilden. Jag kan se nu att färgnyanserna inte är helt hundra synkade i highlighten trots att jag har jobbat enormt länge med att få det rätt. Men det där blir man väl bättre på med tiden.
  • Fokus. Jag valde att jobba med en bild där fokusen faktiskt inte var den bästa. Men jag bedömde att det i detta fallet fick gå, eftersom det bara är en privat bild och jag hade bäst hållning på detta foto. Men i framtiden: BLI BÄTTRE på att få till rätt fokus.

Tidsåtgång

  • Förberedelse: Nja, ungefär 30 min kanske, att få på klänningen och få bakgrunden på plats.
  • Fotografering: 30 min.
  • Bildbehandling: 6-8 h. (Har inte någon aning, men många timmar. Men det berodde på att jag testade en massa olika saker, så jag började om med redigeringen om och om igen. Det är väl så man lär sig? :))

Nu kommer nästa projekt och det är en fine art fotografering med våra barn, lite fantasy-inspirerad. Vi får väl se hur det går…

Framtungt och Bakvänt

Senaste drönarfotot! Alltså denna utsikt…!!! :O

Jag hade en fruktansvärd dröm inatt! Jag drömde att jag och mina vänner var ute och red i skogen. Färden var extremt skumpig och obekväm för mig. Min häst betedde sig konstigt åt, tuggade fradga och gav ifrån sig brunstande ljud. Ännu konstigare var det faktum att min häst var så fasansfullt hög. Jag hade utsikt över trädtopparna och runtomkring hela nejden, ända bort till närmaste grannby, medan mina vänner på deras vanliga låga hästar bara kunde se träden och grenarna framför sig. Och knappt ens det.

Jag som är höjdrädd fick naturligtvis svindel efter ett par minuter, tappade fattningen, knep åt med benen för att hålla mig kvar och halkade således runt med sadeln under hästens mage. Och fann mig själv plötsligt hängandes upp och ner, stirrande rakt in i hästens skrev. Det var då jag såg att hästen inte hade någon vanlig svans. Och följaktligen insåg jag att det var en kamel som jag red. Höggravid dessutom, uff…!! (Jag alltså, inte kamelen.) Det måste ha varit en plågsam syn för förbipasserande vandrare, bilister och övriga åskådare.

Japp, så illa började min dag idag, med kallsvett och hopsnörd strupe, innan jag skulle upp ur sängen med ett sving och iväg för ett tillväxtultraljud. Magen är lite liten, tycker barnmorskan. Baah… liten??? Jag är enorm. Kolossal. Kommer inte fram. Kommer inte runt. Kommer knappt någonstans. Bara lite försiktigt framlänges och baklänges. Med lite tur utan att riva ner allt omkring mig.

Allt såg bra ut på ultraljudet nickade barnmorskan! Skönt.

Min favorit-gravidklänning. Som en ljuv och fjäderlätt sommarnatt. (Till skillnad mot min kroppsbyggnad just nu.)

Jag har förresten hittat en superläcker gravidklänning på asos.com!!! Den är underbar, tunn (fast det kanske inte syns på bilden pga så mörka färger), svävande och graciös. Och det är ju just de attributen man törstar efter som mest i detta kvävande tillstånd. Gravitationen är skoningslös just nu, även med klänningen på. :S Men ändå.. Jag tog bild på den, lite hastigt sådär rakt upp och ner med mobilen, i mina föräldrars stuga!

Jag var tvungen att vitskumma allt runtomkring klänningen på bilderna, för mamma och pappa har så detaljerade tapeter och fräsiga prylar stående bakom att klänningen nästan smälter in i bakgrunden annars.

Ni ser att det inte är lång tid kvar va? 🙂 Nu är det bara att härda ut tills den här graviditeten är överstökad……… pust pust stånk och stön….

Trevlig helg på er allesammans!! <3

Mest bedårande lilla utstyrsel jag sett

Men alltså jag har nyss budat hem den mest bedårande lilla babyutstyrseln någonsin!!! Har ni sett något mer förtjusande? 😀

Jag är så lycklig att magen skvalpar. Outfiten är för liten för Celina, men vad gör det? Jag kommer nog ändå inte våga ha den som något annat än en stolthet och prydnad. Jag kan sitta och bara titta på den… hänga den där på väggen och bara titta, titta…… som det fån jag är… haha..

Jag har ofta funderat över hur gulligt det vore om det fanns mer babykläder som liknar de man hade förr. Vi har ju välkända newbie som är vintageinspirerade och som har slagit stort, men jag saknar de förtjusande hättorna som töserna hade för 100 år sedan. Låt oss influeras av det modet, tycker jag! Haha.. Men så är ju jag också ganska vintage-stollig. =)

Vad tycker ni om babykläder? Hur ska de se ut och vara? 😀

Hejdlöst projekt med historiska anor

Åh, vad vi hade längtat efter att åka på medeltidsveckan i år, men corona grusade våra planer. (Någon annan som också hade tänkt?) 😭 Visste ni att medeltidsveckan på Gotland är en av Europas största medievala festivaler? Och den växer sig större för varje år som går. Ett normalt besökarsnitt i dagsläget sägs vara strax över 40 000 och det är ju inte att förakta!

En bit kvar till Texas Renaissance Festival på goda 600 000 dock. Som alltså ska vara den största i världen. 🤠 En får buga och lyfta huvudbonaden… Bra jobbat!! Jag ska dit en dag. Givetvis ska jag det, med D och småttingarna, alla klädda i linnetunikor och hättor från topp till tå! Vore inte det alldeles sagolikt!! 😍

(bild från google)

Nu har jag iaf inhandlat produkter för att kunna sy ihop alldeles makalösa dräkter till nästa års revansch på Gotland. För enkelhetens skull hade jag först tänkt att köpa färdiga dräkter på nätet. Det finns ju ett par sajter som erbjuder halvskapliga plagg till hutlösa priser. Utbudet är skralt och figursyningen lämnar mycket att önska. Men vad kan man begära när kläderna ska se ut att vara från 1200-talet? Jag kom ändå fram till.. att nej, de duger helt enkelt inte. Jag kan helt enkelt inte betala 1500 för en nattsärk.

Förutom att det känns mer autentiskt så är det ju också förskräckligt mycket skojigare att knåpa ihop dem själv, med allt vad det innebär; Felklippningar, tyget ut och in, tårar, sömnlösa nätter, dåligt självförtroende, retligt humör, plötsliga utfall mot närstående möbler, sömmar bakom och fram, sömmar som går kors och tvärs, sömmar som sitter ihop där de inte ska sitta ihop, symaskinen på stortån, nålen i ögat och blodsutgjutelse här och var. Låter det inte som ett JÄTTESKOJIGT PROJEKT? 😁 Nej ni mina kära vänner! 😘 Jag kan inte påstå att jag är en sömmerska av rang, trots att min mor är (ja, professionellt!). Jag brukar göra det mesta fel. Men så har jag ju inte heller prövat att sy så många gånger. Jag kan räkna mina kreationer under livstiden på en hand. Och se dem vill man verkligen inte göra. Jag gömmer dem dyrt och heligt längst bak i garderoben, för att undvika att skrämma slag på eventuella nyfikna.

Men någon gång ska man väl lära sig något nytt? Jag är ju inte så vitt jag vet helt mentalt vanskapt, så jag borde kunna få bukt på tekniken förr eller senare… Hur svårt ska det vara liksom??? Det är ju bara att sy. Upp och ner med nål och tråd. Fram och tillbaka. Hit och dit. Baahh…. 🤥 Detta fixar jag galant!! Plötsligt håller jag mina drömmars vikingautrustning i mina taffliga händer. Gurglandes av förtjusning, kan jag tänka mig.

Man kunde ju föreställa sig att jag skulle börja enkelt och pedagogiskt. Icke! Förutom att mina skisser är något osmakliga så är de i det närmaste vansinniga för en förstagångssömmerska att ge sig på. Men jag är tapper. Jag är modig. Jag har handlat hem mängder av tyger, linne, grov bomull, träpärlor och läderband. Här ska skapas stordåd och slås personliga rekord!!!

Jag får nog slipa på mina ritar-skills en smula, haha!! 😂

Och mitt i all våghalsighet så slog det mig hur gärna jag skulle vilja skapa ett klädmärke med inspiration från flydda tider och sälja i en webshop. Vore inte det sinnes skojigt?? Kanske två varianter, en collection med moderna outfits men med historiska influencer, och en med så autentiska historiska plagg som möjligt, för användning vid lajv, historiska marknader och dylika påhitt. För en sak är då säker!! Det finns ett hål i marknaden här. Det är mer eller mindre omöjligt att hitta snygga historiska outfits för den historiska modemedvetne. Så här ser alla plagg som man kan köpa på nätet ut, ungefär (enligt min erfarenhet då, jag har säkert inte hittat alla guldgömmor):

Döende mannekäng i ett “sleten” särk.

Hej och hå, hallå där!? Jag har inget emot jordnära färger – tvärt om! Jag föredrar själv enkelt, matt och naturligt när det kommer till färg. Men någon slags twist kan väl ändå finnas? Lite figur och smaklighet? Någon slags stiletik? (Asch, det kanske bara är jag som har fel smak… Och det är ju inte första gången det händer. 😄 )

Om jag känner mig själv rätt så kommer jag säkert göra verklighet av den där webshop-tanken… Frågan är bara hur och när? Jag får ofta skruvade idéer och jag ger mig allt som oftast på dem, även när jag definitivt inte borde. 😆 Men är det inte vad livet är till för? Att göra bort sig och lära sig av det? ☺️ För att strax därefter vara dum nog att göra det igen… 😜

Får ni skruvade idéer ibland? Har ni testat att ge er på något svårt syprojekt? Drömmer ni om att larva runt på medeltida festivaler?

Ta hand om er mina fina! ❤️ Låt alltid kreativiteten flöda… / Mvh Nörden

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta