Idag skulle jag vilja bryta mönstret och skriva ett personligt inlägg där jag gör lite reflektioner över underbaraclaras blogginlägg från igår (som även finns som en debattartikel i aftonbladet). Hon uttrycker frustration över att det är de rika som hyllas för sin miljömedvetenhet när det egentligen är de fattiga som är vårt samhälles miljöhjältar. Ett makalöst bra inlägg faktiskt! Läs det gärna.

 

Hur som helst så kom jag att tänka på hur imponerad jag är över mina föräldrar som både är och har varit RIKTIGA miljöhjältar. Inte bara på grund av att de har haft dåligt med pengar utan också för att de är rysligt kloka och själva uppfostrade med att man verkligen värdesätter och tar vara på det man har.

 

Min barndom var, förutom glädjerik och kärleksfull, präglad av pengabrist och besparingar. Vi var 8 i familjen, 6 barn (jag i mitten). Mina föräldrar fick vända och vrida på varenda krona. Att slänga mat var otänkbart! Pappa var familjens slasktratt, han åt det som egentligen inte längre gick att äta. Köpt bröd och frukt var en sällsynt lyx som först blev introducerat när jag var tonåring, då mamma kunde börja jobba. Mamma eller pappa bakade annars allt bröd själv och frukten tog man från fruktträden och njöt av den tid om året som de gav skörd. Allt tog de tillvara på. Blev mjölken eller grädden sur bakade de bröd eller kakor på det osv. Kläder ärvde jag från mina äldre syskon och många av dem hade mamma sytt. Strumpor lagades, plastpåsar diskades och burkar och fraskor återanvändes. Trasiga kläder användes som dammtrasor och självklart togs det tillvaras på fallfrukten! Åka bil i onödan gjorde vi inte heller. Var det gångavstånd så gick man. Inget snack om saken.

 

Det, mina kära vänner! DET kallar jag för att leva klimatsmart. De rika med sina lyxiga elbilar, ulltröjor i kashmir som håller i 25 år men slängs efter 2 och laminofåtöljer i naturgarvat Tärnsjöläder för 23 400 kronor styck (som Clara skriver om) kan ta sig i brasan! ??? Jag fick tidigt lära mig att kämpa och vara tacksam för det jag får. Det har jag både användning för och glädje av idag! Och det hoppas jag att miljön också har.

 

Vad har ni för tankar och erfarenheter kring detta ämne?