En sommar i ruiner

Förlåt för en missvisande titel, jag var tvungen… 😉 Vi tog med barnen till Gudhems klosterruin. Vi gillar ruiner i den här familjen! De är ju så vackra och spännande att utforska och man kan drömma sig bort till forna tider. Jag som är historienörd gör gärna det.

Här svängar man in till en kyrka.
Bredvid kyrkan ligger runinerna från det gamla nunneklostret!
Mäktigt!!! Wow.. tänk att bo i ett kloster…
Var tvungen att föreviga denna vackra dörr till kyrkan. Åh om jag hade haft en sån hemma…

Cistercienserklostret grundades på 1100-talet. Här levde drottning Katarina, änka efter Erik den läspe och halte, sista år här. (Smidigt ändå att benämna varandra efter ens handikap och säregenskaper! Så slipper man att fundera på vad andra har för problem. Tänk om jag hade levt på den tiden.. så hade jag väl jag fått heta “Lilia, den förvirrade och närsynta”? Vem vet.

Jag hade så gärna gjort en riktig plåtning här. Jag vet inte av vad. Något udda… Kanske en lättklädd nunna med blomsterkorg på huvudet…

Där uppe vill man balansera!
Barnen studsade omkring medan jag fotade. Dom tyckte att det var lite tråkigt på platsen…
Här skulle man ju kunna vigas! Så fint det hade kunnat vara att snurra in bågen i blommor.
Mina hjärtegryn.

Dop för Wienette Sofia Angeline

Lilla prinsessan

Hej vänner! Vi har varit på semester i en dryg vecka och jag glömde min dator hemma, så det är därför jag inte har uppdaterat på ett tag. I helgen som gick hade vi dop för Wienette, så jag tänkte visa lite bilder ifrån det. (Dopklänningen har jag designat och min kära mor, som är en fena med nålen, har hjälpt mig att sy den. Processen finns beskriven i detta inlägg.)

Det var en fin och högtidlig dag, men också helt kaotisk. De ser så lydiga och lugna ut på bilden, småttingarna, men sanningen den dagen var en annan. Det var kvavt och varmt i kyrkan, svettet rann utför allas våra ryggar, barnen var trötta, småhungriga och uttråkade. Så de sprang runt som duracellkaniner och klättrade på både möbler och väggar. Vi hade fullt sjå att hålla dem tillbaka och förebygga missöden. Daniel som hade bäst skor fick jaga dem när så krävdes, haha, och jag koncentrerade mig på att hålla fast i lillan. Men stundvis, när Eliah gömde sig bakom predikstolen och gjorde katt-läten ville jag gömma mitt ansikte i händerna. Oerhört pinsamt. Asch då, sa den snälla predikanten och kramade om Eliah, så här är det ofta vid dop.

Efteråt bjöd vi några släktingar och vänner på ett enkelt fika utomhus, corona-säkert och enligt konstens alla regler med avstånd från varandra. Kolasnittar, chokladmuffinsar, bullar och frukt.

I vanliga fall brukar jag dundra till med avancerade våningstårtor (som denna nedan från Celinas dop!), men i år höll jag ambitionsnivån nere. Både eftersom bjudningen skulle vara utomhus och för att vi med tre små inte riktigt orkar lika mycket som tidigare. 🙂

(Doptårta till Celina)

Jag älskar verkligen att göra tårtor. Det var länge sedan nu, dock… Men ibland tänker jag att om mina foto- och musikplaner går åt stöpet så kan jag väl alltid börja baka tårtor och sälja istället. Hahah.. 😀

Nu ska jag sova och imorgon kommer en tuff dag med mycket renoveringsarbete. Daniel har mycket i görningen, jag ska visa er. Godnatt så länge!

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta