Evig trohet och spindeldrama i ladan

För en dryg månad sedan rev vi av ytterligare ett bröllopsbesök. Jag har tyvärr inga bilder från vigseln, eftersom barnen krävde alla mina ögon och öron och händer. (Och ändå lyckades jag inte bespara övriga gäster från att överhöra och bevittna diverse olämpligheter, så som härmande av prästen, lite falsksång, två ogenerade kommentarer om vad hatten på damen framför liknade, bråk om sångboken, kastning av sångboken, försök till klättrande mellan raderna och ett par alldeles ljudliga pruttar.)

Men efter vigseln lyckades jag föreviga ett par ögonblick. Festen gick av stapeln i en rymlig dundermysig lada som jag önskar att jag också hade gift mig i. Så otroligt mysigt och ombonat!

Barnen begrep inte helt att scenen inte var till för lek.

Huh!! Det är ett fullt sjå att hålla ordning på tre småttingar. Tur att inte den minsta kan gå än. 🙂 Eliah och Celina rasade runt på scenen och ville smälla ballongerna som låg där. Med min allra lenaste hypnotiska röst lyckades jag vända leken till att vakta ballongerna mot faror istället. På så vis förhindrades vandalisering.

Lillan i vagnen.

Jag och Eliah fick syn på en enorm spindel precis innanför ingången in till ladan och Eliah lät omvärlden veta. Bakom oss trippade ett asiatiskt par som blev alldeles till sig när de såg spindeln på avstånd. De vände på klackarna och rusade ut och ville sen inte närma sig ladan. Det krävdes några lugnande samtal och ett par glas innan de vågade sig in igen och förbi spindeln. Då var den borta. Men gud vet vilken stol den hade klättrat upp på då!!?

Finaste Daniel till höger och vackra bruden i mitten.

Som väl var fanns där en enorm gräsplan utomhus som vi kunde rasta barnen på. Vi försökte oss också på att fånga alla kusiner (på Daniels sida) i ett enda foto. Det var givetvis stört omöjligt. Alldeles för stark sol, för skojiga kusiner att glo på, för länge att sitta still, för långa grässtrån som kittlade i rumpan, hår för ansiktet, trumpna miner, främmande ljud som var intressantare än fotograferingen, för många tankar som distraherade osv. Som bäst lyckades vi få 20% av barnaskaran att se in i kameran på samma gång. Det får väl räknas som en bedrift ändå!

Lillan i famnen.
För anonymitets skull har jag valt att sudda alla ansikten utom Celinas.
Lillan i min famn. Den söta hättan är handgjord och köpt på Etsy.com, men den var visst för stor.
Kusinen till vänster, Celina till höger.

Det blev tal, allsång, skålningar och dans långt in på kvällen. Vi hade faktiskt släpat med vår husvagn och bodde i den. Mysigt!!! Men förvånande kallt sådär i slutet av oktober.

Trevlig helg och skål för kärleken!

Kategori:
Personligt/Dagbok

Ett gulligare dass kan man väl knappast hitta?

Åhh jag måste få visa er hur fint min pappa har byggt om f.d. svintian utanför vår (mina föräldrars egentligen) sommarstuga. Han är så oerhört händig och konstnärlig och har snickrat ihop hela huset själv, trots att han börjar bli till åren. 🙂

Innan ombyggnad. Dasset till vänster.

På bilden ovan presenteras originalskicket!!! Allt har alltså gjorts om. Taket, fönster, väggar, panel och all vad det nu heter på snickarspråk.

En bild från sommaren förra året då pappa höll på med andra änden i huset och taket.

När pappa gör något så gör han det gediget. Det är så skojigt att få ta del av alla hans idéer. Jag har samlat några bilder från hans instagram där han visar hur han går tillväga, och allt är genomtänkt in i minsta detalj. Läs instagram-inlägget här nedan! 🙂

Kan någon av mina läsare tyda skriften? 🙂
Här skapas det snickarglädje…
Dörren till dasset, med dess speglar under konstruktion.
Resultatet!

Se här så gulligt utedasset blev!! Nu kan man nästan sitta där kungligt och göra sig ett nummer. 😀

Det blir spännande att se vad för projekt han tar sig för nästa år. Han har alltid något igång, precis som jag. 🙂 Men nu vill jag önska er en fin fortsatt vecka, så ska jag ta gå till ro!

Utebliven höstvloggning och uppdatering

Aaargghh… Jag har en sådan extrem bloggtorka. Och på grund av all vabbning har inte heller någon vloggning prioriterats. Istället har jag och Daniel fokuserat all vår lediga tid på att renovera vårt vardagsrum, som vi vill hinna få färdigt lagom till jul.

Saffransfläta under bakning.

Det är bråda tider nu, det ska städas och bakas och pyntas och mysas. 🙂 För bara 2,5 veckor sedan plockade vi in den sista potatisen och nu är det redan frost om nätterna.

Plocka potatis.

Imorgon ska jag planera och börja filma en julvlogg. Det blir mysigt och skojigt. Jag hoppas fånga fina vyer av ett snötäckt landskap, julstämning och ett par klipp med barnen som bakar pepparkakor, klär granen m.m.

Stressa lugnt inför julen och kom ihåg att njuta!

Kategori:
Personligt/Dagbok

Min första vlogg är ute!!!

Så är äntligen dagen kommen. Min livs första vlogg ligger ute för allmän beskådning. Ve och fasa!!! 🙂 Haha…

Jag skäms givetvis som en hund när jag tittar på den, eftersom jag inte är van att se och höra mig själv sådär i tredjeperson. Jag tycker att jag pratar alldeles för släpigt osv… Men så försöker jag komma ihåg att detta vloggande bara är början på en låååång resa. Jag kommer att utvecklas och lära mig med tiden. Jag kommer att bli mer varm i kläderna så småningom, tror ni inte?

Målet med vloggandet är förstås att bringa INSPIRATION och HOPP till andra naturlängtande själar, som liksom jag går i valet och kvalet och funderar på vilka steg som ska tas härnäst i livet. Eller som kanske redan har hittat sitt rätta jag och bara njuter av naturmiljöer och kreativitet.

Det är inte omöjligt att förändra sitt liv och börja leva på ett sätt som man faktiskt mår bra av på riktigt!!! Vi är inte tvungna att leva vanliga svenssonliv med 9-5-jobb på kontor, stress och kaffe i fel strupe. 🙂 (Inte om vi kan lära oss att leva på mindre. Vill man håva in 50 000:- i månaden så ska man nog hålla sig kvar på sitt kontorsjobb.) Följ ditt hjärta. Hitta din väg. Ingenting är omöjligt… Ingenting är omöjligt kära vänner! ❤️

Jag ska bevisa det… 🙂 Jag har en dröm, en fjuttig kamera och ett par bräckliga men vackra idéer. Vi får se var det bär mig…

Kram på er och hoppas att ni tycker om videon! ❤️ Ni är GULD.

Bondmora

Jag i mitt rätta element.

Jag älskar detta livet. Det lugna, det varma, när det doftar nyslaget hö och frisk, blommig sensommar. Det får känslorna att svalla alldeles extra… Jag känner mig kärlekskrank. Inför livet och de jag har omkring mig som förgyller varje dag. Och för trastarna och finkarna som nu drillar sina sista trudelutter, ackompanjerat av ett tungt behagligt sus i de överfrodiga lövträden, för att snart påbörja sin långa resa söderut. De vet, liksom vi, att kallare tider väntar…

Vad ska ni göra till helgen? <3 Hoppas att ni får ett par underbara dagar framför er att njuta sensommaren. Kramar i massor!

Jag fann själ i en bortglömd stuga

Jag tycker att det är så himla mysigt att vara ute och leta efter gömda och glömda ruckel ute i skogen och längs landsstigarna. Häromdagen hittade jag denna charmiga boning!!! Och dörren stod på vid gavel som om den lockade mig att stiga på.

Visst blir man lite sugen på att omhulda den med kärlek och ge liv igen? Tänk så mycket historia som har skapats inom dessa väggar!! Jag rös när jag såg ödestorpet. Jag rös i hela kroppen och det kändes nästan som om det var fler närvarande där… Ett litet genomskinligt barnaväsen i vit särk som kikade ut genom fönstret på övervåningen kanske…. Mitt sjätte sinne spårade sannerligen iväg med mig…

Den var lite läskig att stiga in i, för att det hängde ner farligt bråte från tak och stuprännor som knakade och rörde på sig. Men jag höll för ögon och öron, räknade till tre och slängde mig in genom dörren. Det kändes enklast så. Väl där inne fann jag mer bråte lura över mig från taket, så jag fick passa var jag gick.

Det intressanta när man vankar runt i såna här ödehus är att man så tydligt kan se (och känna!!) historian i dem. Man kan se vilka delar som var byggda ursprungligen (utifrån byggteknik, läge och sunt förnuft) och vad som har blivit påbyggt under 1900-talet.

Detta hus var till hälften byggt i liggande timmer. (Tyvärr var det för mörkt inuti för att jag skulle kunna ta kort!) Originalbostaden tog troligtvis form under 1700-talet.

Först bestod bostaden av endast ett utrymme där såväl människor som boskap samsades om utrymmet. På den tiden fanns ingen vedhäll och värmen hölls genom att människor och boskap gnuggade axlar och sov ihop. Senare byggdes ytterligare ett rum till med spishäll och därtill ett litet loft med stege.

Slutligen byggdes huset ut ytterligare under tidigt 1900-tal, för att senare överges och förfalla.

Längre ner på samma skogsstig hittade jag en byggnad med ett fräckt klocktorn. Jag undrar vad historien är bakom detta? Själva byggnaden såg bara ut som en vanlig ladugård. Lustigt… (Jag glömde bort att fota mer.)

Brukar ni också smyga runt i öde hus eller är det bara jag som gör sånna hyss?

Ta hand om er mina fina vänner! ?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta