Körsbärsträd och Lantliv

Kära vänner, hur står det till i regnet och blåsten? ❤ 🙂

Ja, jag vet att jag har tappat vikt. Ingen behöver kommentera det. ? Som jag har skrivit i tidigare inlägg så har jag haft några tuffa veckor/månader bakom mig, med privata olägligheter som har påverkat mig mycket. Men det är bättre nu, saker och ting har landat, processats och jag är på banan!! Tack för omtanke! <3

Vi hade några soliga dagar förra veckan, men nu är det visst bara blåst och lidande. Jag har haft en dryg veckas semester, åkt till mina föräldrars sommarstuga och bott där ett tag med D och barnen. En ljuvlig småländsk lantlig semester i all enkelhet. Dagliga utflykter, roadtrips och sociala sammankomster i röd stuga med vita knutar. Det finaste av sommaren…

Vi besökte Bullerbyn och Emil i Lönneberga. Som iofs nästan bor grannar med mina föräldrar!! Alltid uppskattat av barnen, som gärna nosar på djuren och svingar sig upp i gungorna inne i ladan. Men jag glömde att ta kort, som vanligt… ☹ (Är inte så bra på det här med att tänka blogg. Ber om ursäkt för det. Men jag blir bättre med tiden… Jag har iaf börjat komma ihåg att fota mig själv då och då!! ? Det gjorde jag typ aldrig för ett år sedan.)

Här nedanför syns skogsvägen som leder till mina föräldrars stuga. Älskar denna väg… Den framkallar så många nostalgiska minnen… från när jag var liten och sprang runt barfota i bränt gräs, jagade myror och försökte bli kompis med alla kossor som trampade runt omkring mig och glodde med sina stora förvånade ögon. Varma mular mot halsen, det kittlades så mycket… och de hemska stötarna från stängslet. Huhhh…

Vi försökte alltid lura varandra, vi syskon och mina barndomsvänner i bygden. Vi tog varandras händer i ett långt led och tvingade den största och modigaste att ta tag i elstängslet. Den naivaste fick stå i änden, där blir stöten som värst (stöten går igenom hela ledet till slutet!) men det förstod inte den naiva. Stackarn!! Men vi råkade alla ut för det förr eller senare. Been there, done that… :S Höll nästan på att kissa på mig av stöten första gången. Syskon är inte alltid så snälla mot varandra…

Celina trampar runt och doftar gödsel?

Jag minns också att vi åkte hölass (Jag kan försöka hitta bilder från detta någon gång!! Ligger nog i en gammal låda. Underbara tider…). Alla kusiner och vänner. 10-20 barn, ibland i ett tåg av flera hölass och traktorer. På den tiden var det inte så kinkigt med bilbälte och sånt lyx. ? Då slängdes man helt sonika upp på hölasset och fick klamra sig fast bäst man kunde i spjälorna på sidorna (eller i kusinen till höger), medan traktorerna begav sig ut på skumpiga skogsvägar mot åkrarna. Minstingarna fick sitta i mitten av hölasset, så att de inte skulle trilla ut ur lasset… Men ibland sjönk man istället ner i själva halmen och det var lite nära-döden-upplevelse det också.

Och sedan slet man hårt i timmar för att plocka potatis på åkrarna. Hela släkten var tvungna att hjälpa till. Fast barnen sprang väl mest runt och åt upp potatisarna egentligen. Vi åt dem som morötter direkt i handen. Haha… Det låter som om jag växte upp på 1950-talet. Inte riktigt, men min farfar anammade den traditionella bondstilen. Så det är därför jag fick den barndomen. 🙂

För några år sedan var denna stuga i ganska dåligt skick. Allt hängde och dinglade, färgen ramlade av och dörrarna var svällda. Men min far är inte den som är den. ? Han drar sig inte för att svinga sig uppför rangliga stegar och vingla runt på tak och stuprör, för att plåstra och täcka där det brister. Och nu börjar hela åbäket se rent skapligt ut! Eller vad tycker ni? Jag älskar denna stuga. SÅÅÅÅåå mysig…

Mysig gammal spis i stugan…

Förr fanns det varken el eller vatten i stugan, men nu har vi både spis, lampor och varmvatten. Usch, vilket skämmeborteri!! Dock saknas fortfarande toalett och dusch. Det är dass med tre hål som gäller. Funkar utmärkt att göra sina behov ett par stycken åt gången så sparar man tid. Och toapapper. 😉 Hahaha… skojar!

Och här ovan ser ni det spektaklet som fungerar som dusch. Man drar typ i ett snöre, så rinner det vatten från ett rör som leder till två bunkar, en med kallt vatten och ett med kokt vatten. Jag har inte vågat testa den än. Verkar rent livsfarlig. Vem vet vad som kommer ut ur de där rangliga rören? Plötsligt kanske det är gas. Jag tror inte heller att trycket i denna dusch hade räckt för att arbeta sig igenom mitt tjocka hår. Så jag åker till mamma och pappas riktiga hus varje gång jag ska duscha håret.

Dryga 60 år, men vig och smärt som en apa. Det är far min, det. Han räds inte höga höjder och murkna underlag.

Här är han igång med att byta taket på ett av gårdens ladugårdar. Jag undrar vad sånt här tak heter? Dessa små träflisor som ligger omlott. Det heter ju något särskilt… måste googla det.

Han jobbar från tidig morgon till sen kväll, struttar runt där på taket utan vett att vara rädd.

Min fina Celina är en skojig tös. Hon har precis fyllt 2 och orden bara forsar ur henne (hon tar nog efter sin mor anar jag…). Och hon har så mycket vilja så det står härliga till. Ibland är hon så bångstyrig att håret står på ända, tills vi ger med oss. Här nedan är det dock hunden som är den viljestarka och Celina har fullt sjå att hänga med, ser det ut som… haha… så söt…

Vi har rysligt mycket fruktträd här vid stugan och runtom på gården. Jag tror vi har över 20 körsbärträd. Kanske runt 30?

Tack min goa familj för några underbara dagar med gemenskap, skratt, många kockar men ändå ljuvlig mat, grill och eld, bad, brädspel och musik-jam! ❤❤❤

Jag, fortfarande lite stel och ovan vid att ta selfies… haha…

Sånt som kan odlas – en rundvisning i Juli

Hej mina fina vänner! ❤

Uhh… Det tog tid för mig att få ut ett till blogginlägg. Beklagar. Jag har suttit och trixat (editerat) med min första vlogg på andra datorn och blir så uppslukad av det att jag glömmer bort bloggen. Men jag tänkte ta med er på en liten mini-rundvisning i trädgårdsodlingarna idag.

Kryddor i högespalten. Olika sallatsarter till vänster, samt chili och paprika längst bak. Längre in finns tomat, gurka, melon (som dock håller på att dö), kiwi, citrusfrukter och dylikt.
Lakritsbasilika till vänster och kanelbasilika till höger. Underbara färger!!
Högresta tomater.
Gurka mitt i tomatmängden.
Sallat till höger, sedan Portulak, Spenat och Ruccola närmast. Chiliplantor som växer fint längst väggen längre in!!
Rödbladig smällspirea som blommar med vackra vita blommor i juni. Glömde bort att fota dem. ?
Bönor och ärtor klättrar på våra pilstrutar.
Charlottenlök.
Majs.
Rödbetor.
Kohlrabi.
Morötter i alla tänkbara färger.
Palsternacka, havrerot och persiljerot.

Åh, vad jag älskar högsommaren och alla underbara dofter och färger överallt. Solen lyste så starkt och fint förra veckan och gav massor med energi, men nu de senaste dagarna har det regnat och känts tungt i luften. Men det behövs det också… Vi behöver allt… Värmen och kylan, ljuset och mörkret, Regnet och torkan/hettan.

Magnolian som frodas fint i ett skyddat läge i zon 4, trots att den är en zon 2. 🙂
Vacker spröd ung Flikbladig blodlönn som växer på ett igengrott ställe i trädgården. Vi måste städa upp här…

Jag tänkte att det kanske kunde vara intressant att se hur vi försörjer alla dessa växter med vatten. Vi har två stora vattentankar som rymmer… 500 liter var tror jag? De samlar upp regnvatten genom stuprör som ligger på ladugårdstaket och som vi sedan använder för vattning. Hållbart och bra. Vi har sedan dessa tankar kopplade till brunnen och hela resterande vattensystemet som ligger nergrävt i marken i trädgården.

Potatisodlingen som spårade ur… Haha.. ? Det växer överallt..

Vi har också odlat mycket mer än detta. Kål, olika lök, rotfrukter, persikor osv. men allt kom inte med på bild för barnen snurrade runt mig, klättrade i mina kläder och förvirrade mig.

Nu ska jag återgå till att stångas med min dator och videoredigeringsprogrammet. Vi hörs snart igen!! Glad fortsatt trädgårdsplöjning! ?? Och njut nu värmen som snart ska komma igen… ?

Det finaste jag vet

Kolla in dessa små underverk som vi fick träffa på idag!!! Åhh… hjärtat snörar ihop sig lite. Underbara, underbara… ?

Det var minsann inte så lätt att få till den här bilden som det kan se ut. Så fort man sätter ner en kattunge i korgen så sticker de andra och aldrig vill de sitta still. Och om de mot all förmodan sitter still i två sekunder så tittar de åt alla vädersträck istället för in i kameran. För att få till denna bild var jag tvungen att hålla kattmamman i famnen (som jamade) samtidigt som jag viftade med en röd trasa. I 2 röda sekunder fick jag deras uppmärksamhet och jag slängde mig direkt på kameran i högsta hugg. ?

Shit… Dagarna bara springer!!! Och här har vi vabbat och trixat med barn och jobb ytterligare en vecka. Denna våren har inte alls blivit som jag hade tänkt. Jag tror att vi har vabbat minst 60% av alla arbetsdagar. De har så hårda regler på förskolan nu (vilket ju så klart är nödvändigt!!) och Eliah har pollenallergi så han snörvlar ofta och då måste vi ha honom hemma dag efter dag efter dag…

Idag ska jag ut och filma. Det är fantastiskt väder!! ??? Jag ska vloggfilma under dagen och ut på kvällen med drönaren och fånga vackra naturlandskap och solnedgången. ?

Har färgat om mitt hår också, så nu är det inte längre rosa utan mörkt askblont med slingor. Ska fota idag och visa… ?

Ta hand om er! ?

Nära och olidligt vackert

Skogen är mitt hem, min tillflyktsort. Där får jag mina största lyckorus och genomlider mina starkaste kval. Där kan jag le och skratta och må så bra så att man tror att det inte är på riktigt. Där kan jag drömma utan att bli nerdragen på jorden. Sörja intensivt och gråta bittert utan att bli störd. Där är allt nära och olidligt vackert.
 
När jag går i skogen hittar jag alltid nya vägar, nya idéer, nya planer, nya frågor, nya svar. Det är som en annan värld, där friheten är obegränsad och jag tillåts vara som jag är. Där tankarna får löpa fritt och känslorna storma. Skogen har en läkande kraft och är min största inspirationskälla. Där är jag själv med mig själv, men aldrig ensam. Skogen är full av blickar och röster. Närvaron är total. Rådjur, fåglar, harar, träd, bäckar och tuvor som rör sig och lever och växer och följer med. Ett kretslopp av liv i oändlighet. Och ändå aldrig någon stress och inget jagande. Ingenting som tvingar sig på, granskar eller kritiserar. Allt sköter sig själv och lever i harmoni med varandra (nåja, åtminstone de flesta djur!). Det tycker jag om. Jag tycker om att bara behöva ta in det jag orkar och få utlopp för det som måste bearbetas och lämnas.
 
 
Idag lockade jag med mig min kära make och våra två kottar ut på en lång pilgrimsvandring genom skogen. I nästan två timma gick vi runt och strosade. Andades frisk luft och gnuggade våra köldbitna näsor. Det var kallt och frosten sprack och gnistrade. Det var inte speciellt mycket snö, bara som en tunn slöja, men knarrade ändå så vänligt när vi gick.
 
Jag brukar aldrig ta med mig kameran när vi går. Dels för att jag glömmer och dels för att det är lite bökigt. Men idag kunde jag inte motstå. Vi gick precis innan solen gick ner och jag lyckades fånga många varma strålar med kameran under vägen.
 
  
När jag var liten drömde jag om att leva så här. Mitt ute i skogen. Jag är dotter till en bondson (dvs. min farfar var bonde!), men är inte själv uppväxt på en lantgård. Min pappa valde bort gårdslivet, då han var så innerligt trött på hårt kroppsarbete. Trött på att slitas upp tidigt om mornarna, mjölka kossor, mocka boxar och guida grisar in och ut ur hagar. Trött på att hugga träd, lappa ladugårdstak och akta sig för spetsiga tjurhorn. Jag antar att det blir så, när man tvingas leva ett liv som man inte själv har valt. På hans tid var det inte så harmoniskt att vara bonde som det kanske kan föreställas. Då var det ett hårt arbete och en ständig oro för om maten på bordet skulle räcka.

Så min pappa valde den akademiska vägen istället. Han har ett skarpt huvud. Smått genialiskt, faktiskt. Jag växte upp i en liten ort. Varken i stan eller helt på landet. Bara i något slemmigt mittemellan som jag aldrig trivdes i. Jag längtade alltid tillbaka. Till livet som mina förfäder levde. Jag drömde om att leva självförsörjande och oberoende övriga samhällslivet.

 
Istället flyttade jag till Stockholm och levde 7 år där. Ett tag i Huddinge, sedan i Flemingsberg, sedan ute på Ekerö och sist i Danderyd. Jag älskade Stockholm av hela mitt hjärta och gör det fortfarande. Men friheten på landet har alltid lockat mig och jag visste att en dag måste jag tillbaka. En dag måste jag hem och leva min dröm.
 
 
Det var då jag träffade Daniel. Och resten är historia… 😉 Det kan jag dra någon annan gång.
 
Bor ni där ni drömmar om att bo och lever ni så som ni drömmar om att leva?
 
Zilia Ving
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

Ansiktet bakom bloggen

Jag står sällan själv framför kameran eftersom jag är lite blyg av mig och föredrar att fota min omgivning. Men nu har jag fått in önskemål om att bjussa på någon selfie, så det tänkte jag göra.
Några rakt-upp-och-ner-foton från senaste 1,5-året.
Detta är senaste gången jag fotades, förutom på Celinas dop. Här är jag, precis som på de andra bilderna, med snällaste, goaste Eliah i famnen. Älskar hans ljuvliga lockar, som dock har åkt på soptippen nu! Och JA, jag är gravid på fotot.
Kram, Zilia
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. :)) 

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta