Sorgen över att inte leva

Jag hittade några bilder på min mobil från mellandagarna, på tjejerna som ser så goa och underbara ut. Jag blev genast lite gråtfärdig. Lillan är redan 9 månader och Celina är 3,5 år. Tiden går så fort, så fort!!! Stop, stop, stooooop!

Lilla hjärtat <3
Stora lilla hjärtat och lilla lilla hjärtat <3

Eftersom jag har haft så mycket problem med sömnen det senaste året så har jag inte alltid känt mig pigg och närvarande i vardagen. Det gör mig väldigt ledsen. Jag vill kunna njuta av barnens livliga åldrar just nu och ha energi till att hänga med i deras lekar, fånga de små fina stunderna med iver och verkligen ta vara på varje dag med dem.

Istället vankar jag runt här om dagarna som en zombie och försöker låta bli att se fram emot att D ska ha jobbat färdigt för dagen, så att jag kan få somna och han tar över barnen. Hela dagarna kretsar till att hålla energinivån uppe. Vad är det egentligen för liv, frågar jag mig? Jag har väl inte kämpat mig ända hit bara för att inte orka ta vara på det liv jag har?

Ursäkta! Det var inte meningen att detta skulle bli ett deppigt inlägg. Istället ville jag hylla kärleken till dessa två charmtroll och hur påhittiga och knäppa och genomrara de är. Men nu var det sorgen som kom över mig istället – sorgen över att vara utmattad och inse att nuet springer ifrån en. Sorgen över att gå alldeles för långsamt, när livet går alldeles för fort. Sorgen över att det rinner mig ur händerna… möjligheterna, stunderna, upptäckterna, hängivelserna, skratten.

Det är ju nu vi ska leva! NU, just just just nu. 🙂 Det är nu vi borde springa ut och fånga snöflingor på tungan…

  • 3

    • 10 populäraste instagrambilder år 2020

    Jag har redan gjort ett inlägg om vilka blogginlägg som blev föregående års favoriter. Nu är det dags för att lista upp mina populäraste instagraminlägg! FY SÅ RYSLIGT SPÄNNANDE!!! Eller hur!!? 😉

    Nja.. Sådär, i ärlighetens namn. Fniss. Min instagram är fortfarande ynklig. Så det är ju inga våldsamma siffror vi talar om här! Men jag gillar att dokumentera min egen resa, steg för steg, och lära mig mer om vilka typer av bilder som passar och inte.

    För det bör nog ni som har följt mig nu ett tag veta, att jag är inte den som ger upp i första taget!! Jag och instagram är inte förtrogna vänner och har aldrig varit, den korta tid vi har haft med varandra att göra. Jag har sedan länge haft en giftig attityd mot plattformen (av diverse orsaker).

    Men jag försöker växa som människa, stå över mitt förtret, ödmjuka mig, vara professionell, jobba på och göra mitt bästa, trots att jag uppfattar plattformen som omedgörlig. Ja, jag är löjlig, jag vet. 🙂 Jag ska nog lyckas en dag… (Om mina ord väcker allvarliga frågor så kan ni läsa mer om vår fejd i detta inlägg.)

    10 favoriter på Instagram

    1.

    2.

    3.

    4.

    5.

    6.

    7.

    8.

    9.

    10.

    Reflektioner över listan…

    Det är uppenbart att naturbilder går hem bättre än andra bilder. Outfits, mat, stilleben och porträtter/selfies går sämre. Selfies går bättre än resten, men jag misstänker att de porträttbilder som har klättrat upp på listan har gillats främst av nära och kära och kanske inte direkt mina övriga följare.

    Naturbilder går bäst hem, sedan selfie, tredjeplats kommer matbilder och sist outfits.

    Är jag förvånad?

    Nej, jag är inte förvånad. Och jo, jag är lite förvånad faktiskt! 🙂 Både och. Natur är ju fantastiskt vackert. Det som är fascinerande dock är att mina naturbilder är de som jag lägger minst tid och engagemang på.

    De mest tidskrävande går sämst och de minst tidskrävande bäst.

    När det gäller natur så finns ju motivet redan på plats och är enkelt att fota. Det är bara att slänga fram kameran! Ingen studio eller avancerad kamerauppsättning behövs. Ingenting ska stylas och fixas och donas. Allt bara är som det är, alldeles ljuvligt i sig själv.

    Och efter fotografering är dessutom naturbilderna de som behöver minst efterbehandling. Lite färgkorrigering, ljus och skugga på rätt plats, och så är vi ungefär där. Ibland lägger jag mer krut på det och jobbar avancerat med t.ex. balans i bilden, i motivet, och med himlen.

    Med andra ord: det verkar löna sig att göra det enkelt för sig. 😀 Skulle jag göra det riktigt enkelt för mig så skulle jag hädanefter bara ströva omkring över stock och sten och ta naturbilder hela tiden. Men jag gillar att variera mina motiv, ibland jobba utomhus och ibland i studio. Jag älskar att få styla och pyssla för att få till mina drömbilder. Enkelt är nice ibland, tråkigt i andra fall.

    Så nej, jag får acceptera att det är så här och köra på ändå med det som står mig nära hjärtat. Att variera mig.

    Vilka bilder har gått sämst?

    De bilder som hamnar längst ner på popularitetslistan är outfitbilder. Något förvånande faktiskt, då de är välgjorda och jag tänker att alla tycker väl om kläder?? 😀 Men efter noggrann eftertanke så tror jag att det dåliga resultatet beror på mina hashtaggar. Eftersom jag har ett så litet konto är jag helt beroende av att använda mig av hashtaggar för att bli hittad och gillad.

    Alla hashtaggar som är relaterade till kläder och mode är i allmänhet oerhört populära och det är därför mer eller mindre omöjligt att synas i havet av alla modebloggare. Konkurrensen är stenhård. På så vis är resultatet logiskt! Sorgligt, men logiskt.

    Jahapp! 😀 Det var dagens onödiga filosofering. Ta hand om er och ha en fantastisk fortsatt vecka!

    Kärlek från Zilia

  • 2

    • Jag skissar företagslogga!

    Idag vill jag dela med mig av ytterligare ett steg i min nybörjarföretagare-resa. Att designa en logga!! Roligare än det låter och gräsligt mycket svårare.

    Skojigt att få komma igång med lite teckning!

    Jag har slitit mina arma hårstrån över detta projekt och funderat och funderat, ända sedan början av hösten (2019). Det är så mycket som ska tas i åtanke, som har betydelse, när en genialisk logga ska skapas. Så många budskap som ska kunnas utrönas genom en liten krusidull på ett papper – som i framtiden ska representera mitt livsverk.

    Loggan måste säga något om mig. Den måste säga något om det jag skapar och de tjänster jag kommer att erbjuda. Den måste ge rätt känsla, rätt förväntningar, rätt inspiration. Den måste vara begriplig, estetiskt tilltalande och… ja klockren helt enkelt.

    Naturen och friheten är onekligen två viktiga element i mitt budskap, likasom kreativiteten, konsten och de historiska vingslagen. Jag vill skapa känslor som frihet, glädje, respekt för livet och människans förmåga, samt framtidstro.

    Jag har testat mängder av olika idéer – allt ifrån mina initialer, till ett träd eller en talande sten. Men nu har jag landat i att det ska vara en siluett av en kvinna. En graciös, stark, självständig kvinna som står på en klippa och höjer sina armar i en tyst hyllning till livet. JUBEL.

    Jag måste ha olika versioner som är anpassade för olika ändamål. En med bara mitt namn, en med siluetten och en med en kombination av dem båda. Samt även en liten minivariant med bara initialerna. Men nu har jag fastnat vid att jag inte kan bestämma mig för hur kombinationen ska se ut! Jag har blivit blind efter allt testande fram och tillbaka.

    Alternativ 1 (Annorlunda V)
    Alternativ 2 (Sträck bakom kvinnan)
    Alternativ 3 (Mer space mellan orden)

    Ni kloka läsare där ute – HJÄLP MIG, JAG ÄR LOST!!! Vad ger ni mig för smakråd? Vilken variant är bäst?

    För evigt tacksam för all feedback och input jag kan få! 🙂

  • 7

    • Ny fotografutrustning och tankar

    Åh, jag måste få visa er min nya investering till filmningen! En superläcker gimbal med dubbelhandtag, som orkar bära tunga systemkameror och proffsfilmkameror. Den kommer att kunna skapa hela magiska vyer!! 🙂 Jag kan knappt bärga mig till att få använda den.

    Gimbal med dubbehandtag

    Vad i hela sinnesfriden är en gimbal? Kanske någon undrar. Svar: En form av avancerad selfiestick som används vid filminspelning för att stabilisera bilden på filmkameran.

    Här kan ni skillnaden mellan att filma med och utan gimbal:


    “Ja, men var håller dina vloggarna hus då?” Undrar ni väl säkert – med all rätta. “De skulle ju ha kommit ut i maj!?”

    Ja. De skulle de. Men så kom livet i vägen. Vi insåg huvudstupa in i april och maj att utbyggnaden som vi hade tänkt att göra på huset om 1-2 år måste ske omgående. (Om 6 månader kan jag förklara varför. Jag smider dolda planer! 😉 Tills det måste jag hålla det hemligt.)

    Så jag har skjutit upp vloggandet några veckor, till förmån för att ta tag i uträkningar, arkitektbesök, mäklarbesök, skissritande och offertförfrågningar hos byggnadsinjengörer. Det är ett stort projekt att bygga ut sitt hus med 100 kvm och nu krockade den planen med att börja vlogga.

    Jag vill vara säker på att när jag börjar vlogga så kan jag avsätta den tid som krävs varje vecka för det. Jag jobbar på saken och håller på att samla mod, men är inte riktigt där ännu.

    På tal om konst! :O Jag erkänner – jag är fullständigt hopplös när det kommer till kläder och att samla på spetsklänningar och unika, exklusiva tyger som är svåra att få tag på. Gärna handvävda/virkade/knypplade etc. (Jag kan leta land och rike runt efter sånt och drömmer om att skapa avantgarde kreationer av dem en dag.) Kanske kan jag visa mer av detta i mina filmer? De är underbara och jag vårdar dem ömt som om de vore mina barn.

    Under tiden – tills jag har nått dit – passar jag på att samla på mig utrustning för att kunna leverera de mest högkvalitativa filmerna som jag bara kan. Jag vill att de som ser mina vloggar ska få ut något av dem. Bli glada, varma i själen, inspirerade eller åtminstone lite underhållna. Få sig ett och två skratt mitt i vardagsstöket och tänka att livet är bra nog lustigt. Jag vill inte göra vanliga vloggar i form av snack framför kameran, utan ett lite mer cinematiskt skapande. Visuellt godis. Konstnärligt. Vi får se om jag får till det, som sagt. Det är inte en liten uppgift att ta på sig och jag känner mig lite skrämd inför vad jag vill ge mig in i.

    Jag är en blyg och tillbakadragen person. Jag lägger inte gärna ut bilder eller filmer på mig. Det är ett enormt steg för mig att börja filma mig själv. Vi får se hur det går! Jag försöker vila i den passion jag känner för filmskapandet och det budskap jag kommer att försöka förmedla; Naturen, livslusten, de trevande stegen framåt, konsten och skapandet. Det kommer att vara mitt fokus.

    Hur tänker ni kring vloggande och det läskiga faktum att det innebär ett visst utelämnande av sig själv? Vloggar DU eller vill du börja vlogga? Och om – varför?

    Kram och ljuvliga sommarfläktar på er! <3

  • 4

    • Slut på innehåll

    Det finns inga fler sidor att hämta