Vi åkte en sväng till mormor och morfar också under julen och här kommer ett par ströspridda bilder från besöket.
Syskon och bihang (partners) var på besök också och vi njöt ett par dagar av gott sällskap och god mat.
Vi åkte med mormor och morfar och sjöng i kyrkan och åkte på julmarknad. Inga bilder från det, men mysigt värre!!!
Uppdatera, uppdatera, uppdatera bloggen!!! =O Vi är redan inne på ett nytt spännande år och jag har fullt upp med att förverkliga en ny företagsidé. Men här kommer några tillbakablickar från slutet av året 2022.
Det var ett fint år som dock innebar en hel del utmattningssymptom för mig och min insomnia har blivit värre. Största delen av året var jag mammaledig dock och det har varit underbart, nästan hela tiden. 😀 Men nu är lillan 1,5 år och det är dags för henne och mig att skiljas åt under vardagarna. Snyft.
Jag älskar mitt designträbord som jag köpte förra året. Texturen och alla de djupa skårorna är helt underbara!!! Här lastar jag upp alla möjliga dekorationer och försöker att byta ut dem vid varje säsong och högtid.. Ljusstakar, blomkrukor, prydnadsfigurer, murgrönan förstås.. som behöver justeras till lite ser jag… Doften av hyacinter… åh…
Tyvärr är alla fotona bara tagna med mobilen. Jag har börjat att fota mest med min mobil för att min systemkameran har gått in i väggen, så att säga, och är lite opålitlig vad gäller fokus och kvalité. Supertråkigt!! Åh vad jag längtar efter en ny systemkamera!!! :/
Underbara fina… Denna tjejen alltså!!! Vad jag älskar henne. <3
Hon är speciell på många sätt. Hon är väldigt mammig och sällskapssjuk och det tycker jag är såååå mysigt, för sällskapssjuk det är minsann jag också!! Jag kan knappt räkna på händerna hur många gånger varje dag som hon säger “Mamma jag vill vara med dig!” eller “Mamma jag vill gosa med dig!” (sitta i knät och kramas) och “Mamma jag älskar dig!!” med eftertryck. Hon vill alltid kramas och prata och hålla händer och umgås, oavsett hur tråkig sysslan jag håller på med är… städ eller matlagning eller tvätt. Hon är med i allt!
Hon är hetlevrad och målmedveten, väldigt finurlig, företagsam, uppfinningsrik och pysslig och oj så många hyss hon gör… Läskigt manipulativ är hon också. Eller charmig och karismatisk, beroende på hur man ser det. 😉
När hon vill ha något så lägger hon huvudet på sned och ler det bredaste hon förmår och fladdrar med fransarna. Det kallar jag BESTÄMT för manipulation! I synnerhet då det alltid får både mig och D på fall och vi nästan blint lyder hennes minsta vink. Suck. Vi måste jobba lite på det där… att vara lite svåra ibland. Svårflirtade.
Eliah kan också vara väldigt övertygande och lägga på charmen rejält när han vill ha något, men däremot så skiljer de sig åt när det kommer till hur benägen de är att göra hyss. Celina har alltid gjort mer hyss än honom. Hon är helt hopplös på att komma på att göra sånt man inte får göra. Jag tror att hennes nyfikenhet är ovanligt välutvecklad… Bara häromdagen så spenderade vi timmar på att leta efter en nyckel som hon hade stoppat ner i hundmaten. Det var hon som hittade nyckeln!
Mamma, jag är så duktig på att hitta saker! Sa hon med ett stort leende. Jag var så innerligt tacksam över att nyckeln hade hittats igen så jag överöste henne med lovord. VERKLIGEN, du är otroligt duktig på att hitta saker!!
Sedan tittade hon på mig och lade huvudet på sned och sa eftertänksamt: “Mamma, jag är också väldigt duktig på att GÖMMA saker!” Hon såg helt oberörd ut tills hon insåg att jag insåg…. då plötsligt blev hon rosig om kinderna och tittade ner i golvet.
Vi firade henne i all enkelhet här hemma. Om någon vecka ska vi hålla storkalas för henne med en massa kompisar närvarande, så då blir det ett annat tryck i cylindrarna!! Hej och hå!
Häromdagen vara jag iväg och handlade inför påsken. Jag älskar att handla på Rångedala inför högtider, för de har alltid så mycket fint pynt just i min smak. Sådär mysigt, rustikt och jordnära som jag vill ha det.
Jag har länge varit på jakt (i tanken) efter nya krukor till våra enorma blommor här hemma, för de krukor som de står i just nu är bara några trista modeller som vi hittade uppe på vinden. Men inte förrän nu har jag tagit mig i öran och sett till att få det gjort.
Ett par såna där korgar och en sån här grå bumbling ovan fick jag med mig hem. Underbara allihopa!!
Men det var inte lätt att hitta påskpynt tyckte jag och det slutade med att jag åkte hem och istället beställde en order online från Sakligheter och Rum att älska, två underbara små webbutiker!!!
Jag slängde iväg en gedigen order. För i år ska påsken verkligen in i huset!! Jag köpte en massa fina kaninpjäser i barockstil, med prästkragar och rockar och gulddetaljer. Alltså jag blir så kär… =) Och så köpte jag en del trä-prydnader att sätta upp på väggen, en ny vintage väggljusstake, massor av murgröna att dekorera påskdukningen med och skålar som ser ut som krossade ägg. Den här kaninljusstaken ovan är helt sagolik och ni kan hitta den här!
Jag köpte också en stor vit fågel, typ 4 dm hög. Vacker som en saga, med guldkam på huvudet. Men jag har inte packat upp den än så den kan jag inte visa!
Barnen älskar att öppna paket med mig och se vad som har handlats. Det är som julafton varje gång, haha! 😀 Efter uppackningen roade vi oss med att plantera ihop ett påskigt blomsterarrangemang med Kalanchoe-blommor i en av mina favoritkrukor, den där med de vackra öronen!
Men nu ska ni få se två till nya underbara inköp!!!! DETTA soffbord och sen krukan som står på den. Oh my… Alltså det här bordet……. och den här flammiga krukan… i brunt och mörkgrönt och guld…… *hjärtögon-smiley*
Nu är det dags för städning! Vi har har målat om vårt bord och barnens stolar och har köpt nya stolar. Jag får visa det en annan dag. Ha en superfin helg allihop! <3
Denna underbara tid!!! Förra helgen åkte vi till mormor och morfar (mina föräldrar) för att adventsmysa och baka pepparkakor. Det tar 6 timmar fram och tillbaka, så det är inget vi gör var och varannan dag. Men det är något alldeles särskilt att återkomma till barndomshemmet och återskapa traditioner där!
Pepparkaksbaket är en uråldrig tradition i vår familj. När jag var liten hade vi särskild pepparkaksdag och det var lördagen före 2:a advent. Det var nämligen den enda uppgiften man hann med den dagen. Kvällen innan så putsades och skurades varje hörn i köket och sedan på lördagen radade alla 6 barnen upp sig på omkring matbordet och mamma och pappa levererade världens största pepparkaksdeg. Det var underbart! Sedan bakade vi i timmar och julmusiken sprakade behagligt i bakgrunden.
Mamma hade ansvar för gräddningen och pappa hade ansvar för at göra de fina pepparkakorna som man sedan vågade bjuda gäster på.
När jag var liten åt jag mer av degen än vad jag bakade av den. Men den fina traditionen har inte mina barn alls anammat. 😀 De kavlar och stansar så fint och kämpar på så bra utan att låta sig distraheras av den goda doften. Och där står jag bredvid, vuxen och mamma och allt, och proppar i mig av degen som om jag vore 3 år! 😀
Eliah och Celina gav mig några långa betänkliga blickar, men ingen av dem tog efter beteendet ändå. De fortsatte knåda och kavla. Det är ju nästan märkligt! Vill inte alla barn äta pepparkaksdeg hellre än att baka??? 🙂
Under tiden pepparkakorna gräddades tog morfar upp dem alla i sin varma famn och läste berättelser. Och sen blev det finfika med nybakta pepparkakor och lussekatter från gårdagen. Ett så fint avslut på en enkel och stämningsfull dag!
Det var massor av snö hos mina föräldrar och nu är det också det här hos oss på västkusten! Tänk om vi för en gång skull kunde få en vit jul??
Jag lyckades fånga Daniel och de två äldsta på mobilen, i färd med att bygga snögubbe. Barnen älskar att leka i snön, för där vi bor finns det inte snö i så många dagar.
För en dryg månad sedan rev vi av ytterligare ett bröllopsbesök. Jag har tyvärr inga bilder från vigseln, eftersom barnen krävde alla mina ögon och öron och händer. (Och ändå lyckades jag inte bespara övriga gäster från att överhöra och bevittna diverse olämpligheter, så som härmande av prästen, lite falsksång, två ogenerade kommentarer om vad hatten på damen framför liknade, bråk om sångboken, kastning av sångboken, försök till klättrande mellan bänkraderna och ett par alldeles ljudliga pruttar.)
Men efter vigseln lyckades jag föreviga ett par ögonblick. Festen gick av stapeln i en rymlig dundermysig lada som jag önskar att jag också hade gift mig i. Så otroligt mysigt och ombonat!
Huh!! Det är ett fullt sjå att hålla ordning på tre småttingar. Tur att inte den minsta kan gå än. 🙂 Eliah och Celina rasade runt på scenen och ville smälla ballongerna som låg där. Med min allra lenaste hypnotiska röst lyckades jag vända leken till att vakta ballongerna mot faror istället. På så vis förhindrades vandalisering.
Jag och Eliah fick syn på en enorm spindel precis innanför ingången in till ladan och Eliah lät omvärlden veta. Bakom oss trippade ett asiatiskt par som blev alldeles till sig när de såg spindeln på avstånd. De vände på klackarna och rusade ut och ville sen inte närma sig ladan. Det krävdes några lugnande samtal och ett par glas innan de vågade ta sig förbi spindeln. Då var den borta. Men vem vet vilken stolpe den kunde ha klättrat upp på då, för att vänta på sitt nästa offer!!? Nej, spindlar gillar vi inte.
Som väl var fanns där en enorm gräsplan utomhus som vi kunde rasta barnen på. Vi försökte oss också på att fånga alla kusiner (på Daniels sida) i ett enda foto. Det var givetvis stört omöjligt. Alldeles för stark sol, för skojiga kusiner att glo på, för länge att sitta still, för långa grässtrån som kittlade i rumpan, hår för ansiktet, trumpna miner, främmande ljud som var intressantare än fotograferingen, för många tankar som distraherade osv. Som bäst lyckades vi få 20% av barnaskaran att se in i kameran på samma gång. Det får väl räknas som en bedrift ändå!
Det blev tal, allsång, skålningar och dans långt in på kvällen. Vi hade faktiskt släpat med vår husvagn och bodde i den. Mysigt!!! Men förvånandevis kallt sådär i slutet av oktober.
Trevlig helg och skål för kärleken!
