Hitta sin fotostil – Krispigt eller Varmt?

Före. Raw-format. Ingen editering eller beskärning.

Hej kära vänner! 🙂 Jag har funderat en del på min fotostil på sistone… Och tänkte dela med mig lite av dessa tankar och hur jag jobbar.

Här ovan ser vi ett foto direkt från kameran i raw-format och utan någon som helst bildeditering ännu. (På bild: Jag, en fredagkväll hemma med bubbel och vinglas i högsta hugg.)

FÖRE

Samma bild beskuren. Ej bildbehandlad.

EFTER

Samma bild beskuren, bildbehandlad och 100% färdig!
Färdigt resultat i varmare ton.

De två sista ovan är samma bild efter bildbehandling och 100% färdig! Men den första av dem har en krispigare touch och den senare en varmare, mjukare. Som ni ser är det små små små skillnader vi talar om, men som kan vara helt avgörande för hur tittaren uppfattar bilden!

Detta foto, detta motiv, tycker jag passade bättre i en varmare ton. Håller ni med?

Mjukare, mer svepande.

Sedan prövar jag att släta till bilden lite i något slags trolskt drömmerisvep. Funderar och beslutar mig för att det blir ännu bättre så. Jag vill försöka komma ifrån de skarpa kontrasterna. Men här är jag ute på hal is och prövar mig fram…


DET HÄR MED ATT HITTA SIN FOTO-STIL…

Jag är fortfarande i startgroparna av mitt fotograferingsutvecklande, i full färd att foga samman kunskap och hantverk, samt framför allt att HITTA MIN STIL. Det är en fruktansvärt viktig del i att vara fotograf, men en svår del att komma till ro med. Ens fotostil är ingenting som konstrueras över en natt! Jag är petig med sånt här och nöjer mig inte förrän jag hittar det där alldeles perfekta i mina bilder. Och än är jag inte där.

Jag testar ständigt nya tekniker för att hitta det som gör bilderna bättre och ger rätt känsla, jag söker det där lilla extra… Men vad är det? Ibland söker jag mystik, ibland enkelhet, ibland djup och värme, ibland uppfriskande krispighet.

Ibland känner jag att Wow, nu blev det rätt!! Men sedan kommer jag inte ihåg hur jag gjorde för att få till det, haha… 🙂 Det är ju lite frustrerande.

Men något som jag fortfarande inte har hittat hem i är vilken temperatur mina bilder ska ha. Ska de vara klara, krispiga eller murriga, varma?

När jag tittar på mitt instagramflöde inser jag att jag inte är konsekvent. (Måste man vara det?) Det beror inte bara på att jag inte än har landat i min stil utan också för att jag gillar variation. Ibland söker jag en viss sorts känsla, ibland en annan. Men jag är rädd för att jag flackar för mycket…. Då blir det bara rörigt. Så jag tänker att jag måste landa i detta på något vis. Om jag ska köra på varmare eller kallare bilder?

Jag har tidigare alltid jobbat med mina bilder åt det krispiga hållet med en klar vita som får vara ledande och ta plats. Mitt instagramflöde är i regel ganska kallt och friskt.

Kallt och krispigt.

Men på senare tid har jag börjat känna mer för att plocka fram de murriga dimensionerna i bilderna…

Varmt och murrigt.

Men sen tänker jag att man kan ju också anpassa det efter årstiden? Krispigare under vinter och vår, varmare under sommar och höst. Det känns naturligt och logiskt för mig. Så kanske jag ska ha det!? 😀

Jag har dock alltid en underton på alla mina bilder som är MIN alldeles egna specifika färgkombination, som jag lägger in i svärtan. Den balanserar upp bilderna så att de ändå inte ser så spretiga ut, trots att den ena är varm och den andra kall. Den ger det här perfekta mellantinget mellan råhet och murrighet som jag hela tiden söker att utveckla och det tog ååår innan jag landade i hur jag skulle få till rätt balans i det.

Men det finns fortfarande mycket kvar att utforska. När det gäller mellantonerna och de högre registerna är jag fortfarande ute och cyklar.

Hursomhelst, den stora frågan kvarstår… Vad är snyggast? Krispiga kalla bilder eller varma? 🙂

Min första vlogg är ute!!!

Så är äntligen dagen kommen. Min livs första vlogg ligger ute för allmän beskådning. Ve och fasa!!! 🙂 Haha…

Jag skäms givetvis som en hund när jag tittar på den, eftersom jag inte är van att se och höra mig själv sådär i tredjeperson. Jag tycker att jag pratar alldeles för släpigt osv… Men så försöker jag komma ihåg att detta vloggande bara är början på en låååång resa. Jag kommer att utvecklas och lära mig med tiden. Jag kommer att bli mer varm i kläderna så småningom, tror ni inte?

Målet med vloggandet är förstås att bringa INSPIRATION och HOPP till andra naturlängtande själar, som liksom jag går i valet och kvalet och funderar på vilka steg som ska tas härnäst i livet. Eller som kanske redan har hittat sitt rätta jag och bara njuter av naturmiljöer och kreativitet.

Det är inte omöjligt att förändra sitt liv och börja leva på ett sätt som man faktiskt mår bra av på riktigt!!! Vi är inte tvungna att leva vanliga svenssonliv med 9-5-jobb på kontor, stress och kaffe i fel strupe. 🙂 (Inte om vi kan lära oss att leva på mindre. Vill man håva in 50 000:- i månaden så ska man nog hålla sig kvar på sitt kontorsjobb.) Följ ditt hjärta. Hitta din väg. Ingenting är omöjligt… Ingenting är omöjligt kära vänner! ❤️

Jag ska bevisa det… 🙂 Jag har en dröm, en fjuttig kamera och ett par bräckliga men vackra idéer. Vi får se var det bär mig…

Kram på er och hoppas att ni tycker om videon! ❤️ Ni är GULD.

I motgång och blåsväder

När jag behöver kraft och mod att fortsätta, när jag behöver vårda och stilla ett upproriskt hjärta, då söker jag mig hit… Till den plats där dialoger inte avbryts och tankar inte störs. Här får vansinne och längtan härja fritt och inta precis den gestaltning den behagar. Här hittar jag nya vägar och visualiserar nya mål. Det är viktigt.

Anledningen till att jag var tvungen att fly hit igår var att jag befann mig i upplösningstillstånd över min instagram. Jag har varit så fenomenalt oinspirerad av att uppdatera den på sistone och det går bara utför, utför… För varje bild jag lägger ut så känns det som om räckvidden blir mindre och mindre. (Nej, det känns inte bara så – den blir det alltså det enligt siffrorna!) Vad är det för fel på instagram? Varför stryper den mig? Vad är det för fel på mig? Och för varje gång räckvidden blir mindre så går det längre tid innan jag publicerar något igen, för att jag helt enkelt bara avskyr att logga in där och påminnas om hur ofantligt oinspirerad jag känner mig. Och jag är fortfarande helt övertygad om att instagram motarbetar mig med blodtörstig beslutsamhet. Det gör mig ännu mindre pepp.

Ond cirkel, jag vet. Vad är jag, frågar jag mig själv, 8 år?? 🤓 Varför måste jag se resultat på det jag gör för att orka kämpa? Har jag ingen egen motor? Är jag inte starkare än så här? Hmm.. Nej, inte idag. Idag är jag inte starkare än så här. Kanske kan det också få vara okej emellanåt… Att helt enkelt inte vara stark och peppig på allt.

Men vill jag skapa mig en fotografkarriär så måste jag existera på denna gudsförbjudna plattform, det är jag övertygad om. Så det är bara att kavla upp ärmarna och knega på. Jag måste hitta ett sätt att komma förbi spärren, den mentala och den faktiska. Och det finns bara ett sätt att göra det på för mig… Ut i naturen och andas frisk luft. Lägga sig på rygg i gräset eller på bryggan och se de mjuka molnen segla förbi. Låta tankarna vandra. Låta naturen göra sitt mirakel.

Vad kämpar du med just nu? Vad är din akilleshäl? ❤️

Sensommardans på skogsäng & funderingar

Jag vill inte tänka på att sommaren snart är över… ☺️ Men tiden går så fort och nu börjar lugnet efter sommarens alla projekt att lägga sig.

Härom dagen tog jag med mig mina kameror för att fånga sommarens sista ljuva frihet. Jag vill få varje liten reflektion från kvällssolen att sippra in i min själ och mitt hjärta. Jag känner så många känslor när jag vandrar runt i skogen. Glädje, vemod, tacksamhet. Vemod över att allt är förgängligt och ständigt i förändring. Ingenting kommer någonsin att kunna upplevas igen, inte ens dessa vackra sommarkvällar kan återupplevas. Inget blir detsamma. Det gäller att ta vara på nuet, varje sekund.

Jag hittade en glänta som jag dansade runt på och filmade. Denna bild är en ögonblicksbild från filmen.

Samma bild med mindre färg…

Som egenföretagare har man ju inte direkt några terminer, ingen semester, inget början och inget slut. Men jag försöker anamma skolupplägget ändå för att ha lite struktur på tillvaron. Augusti är till för att tänka framåt och ge allt det sista innan Decembers vila, nyår till för omstart, våren och sommaren är min mest produktiva och kreativa period.

Nya mål och tag inför hösten

Personligt

  • Jag vill bli starkare. Mentalt och fysiskt. (Jag har redan kommit långt, men det finns mycket kvar att jobba på…)
  • Jag vill ha mer kontroll över mitt känsloliv och distans till att kunna hantera när jag inte alltid mår bra.
  • Jag vill kunna säga nej. Till mig själv och till andra.
  • Jag vill lägga mer tid på mina vänner. ❤️

Professionellt

  • Nu är tiden för att läsa på och läsa på och lära mig det ena och andra över, nu måste jag börja producera/leverera.
  • Få ordning på hemsidan.
  • Samla alla mina bästa bilder och skapa en webshop.
  • Ev. komma igång med coachningen. Vi får se hur det blir med den saken…

Åh… dessa sensommarkvällar och detta ljus… Jag kan inte få nog av det. ✨ Det gör mig andlös…

Äntligen kan jag skapa film!

Nejderna omkring vår gård, fångat med min drönare (DJI mavic pro 2)!

Ååååhh vad jag har längtat efter att skapa vidunderligt magiska lamslagande filmer om hur hjärtat talar, naturen helar och hur ett kreativt sinne kan skapa mening och lycka på en ny nivå!!!

Hela våren har jag längtat efter detta. Men mina försök har kommit till korta varje gång. ☹️ Eftersom min torftiga utrustning och i synnerhet min laptop inte klarar av att driva videoredigeringsprogrammet (Adobe Premier Pro). För det krävs i princip en stationär dator, som har mer power än vad (normala) laptops har. Men en dator med så mycket power som jag behöver är snordyr. Så jag har försökt hitta andra lösningar.

Så kom jag på det! Att Daniel ska hjälpa mig att bygga min alldeles egna MONSTERDATOR.

Sagt och gjort. I maj hade jag skramlat ihop tillräcklig många slantar för att kunna köpa de separata komponenterna som Daniel (som det datageni han är) behövde för att kunde bygga min monsterapparat. Det var svårt att få tag på många av produkterna på grund av corona (alla spelnördar har ju länsat techhyllorna!!). Men i juli var allt funnet och levererat och Daniel kunde äntligen sätta tänderna i utmaningen att foga ihop alla dessa prylar.

Komponenter som inhandlades:

  • Chassi och nätaggregat hade vi redan på plats.
  • Processor Ryzen 7 3700 – CPU: 3,6 GHZ, 36 MB, 8 kärnor, 16 trådar
  • Moderkort MSI 8450 – A Pro Max
  • Grafikkort GTX 1650 – HDMI 2.0, 8K*4K
  • SSD hårddisk – M2 480 GB
  • RAM-minne 32 GB 2666 Mhz
  • ZyXEL NAS 542 12 TB (med plats för att köpa till 36 TB!)

Det jag nu har framför mig (eller som rättare sagt står vid sidan av skrivbordet på golvet) är en magnifik apparat som saknar motstycke (åtminstone i min värld). Den är ungefär 5000 (?) gånger så snabb som min mac-laptop. Det är som att gå från att köra häst och vagn, med sneda hjul, till att svepa hela Tysklands autobahn med en sprillans ny Tesla. Jag har två bröder som speltävlar på hög nivå och inte ens någon av dem har datorer som når upp till min nya monsterdatorsnivå. Jag har en extra hårddisk för att kunna lagra alla filmer som i dag rymmer 12 TB, men som har potential att utökas upp till 48 TB. Det är alltså skulle ge mig möjlighet att rymma 129 gånger så mycket material som jag kan på min mac-laptop nu. Och jag har ingen dålig laptop, den är tämligen ny. Dessutom har kapacitet att skapa filmer i 8K! Och allt detta lyckades jag få till ett pris av strax under 10 000:-. SÅ VÄRT!!!

Det gäller att vara kreativ och tänka utanför boxen när man är en urfattig konstnärssjäl. Då får man hitta andra sätt att lösa sina problem på. En ny dator av denna kaliber hade normalt sett nämligen legat på minst 30 000:-.

I fullkomlig lyckorus sprang jag ut härom kvällen och fångade omgivningen kring vår gård i det sena mjuka eftermiddagsljuset. Underbara vyer!!! Jag älskar att bo här.

Vi har en flera mil lång ås med höga klippor på ena sidan av vårt lilla bondesamhälle, som skapar spännande känslor i vidderna häromkring. Jag ska ge mig ut på en vandring där snart och filma!

Folk och fä på gården

Underbara vetefält…

Välkomna ska ni vara, in i den småländska idyllen! ?

Vi har fortsatt vår semester i lugna takter. Vaknat sent, bakat bröd, läst böcker och spelat spel, och klappat kattungar. Och så arbetat förstås. Slitit i trädgården, renoverat, målat lister, rivit stuprör, kavlat upp händerna och röjt undan så det står härliga till, på gården och inuti huset.

Möt Herr Karlsson! En av alla snygga grisar som befinner sig på mina föräldrars marker.

Drömmen om djur på vår gård

Jag och Daniel vill gärna ha (fler) djur på vår gård. I dagsläget har vi endast hund (Bichon Havainais) och katter. Men vi drömmer om hästar, får och höns. Det är bara svårt att få tiden att räcka till i nuläget…

Grisvila. Ett koncept som jag gärna skulle implementera i mitt liv… Dvs. att fläka ut sig i med armar och ben åt alla håll, i skuggan av stora yviga träd, och strunta i tid och rum från morgon till kväll. Plus få mat och vatten serverad när så önskas.

Ingen dröm är för sen!

Jag lever med överbevisningen om att ingenting är för sent. Ingen dröm är för sen för att uppfyllas. ❤?

Jag har alltid drömt om att kunna rida och ha en egen häst. Det var min stora barndomsdröm. Men mina föräldrar hade varken råd eller möjlighet att låta mig rida. För två år sedan, i vuxen ålder, bestämde jag mig för att göra slag i saken och började ta privatlektioner för två skickliga ridlärare här i bygden. Den ena var pedagogisk och behaglig att ha att göra med, den andra skoningslös och alltid rasande till bristningsgränsen. “Du rider som en idiot!” skrek hon på mig när någonting litet gick fel. Men jag lärde mig massor av båda två och det är något av det roligaste jag har gjort någonsin!!! Man får inte låta sig skrämmas så enkelt… ? (Ni kan läsa mer om mina galna hästupplevelser på min blogg Capriole.)

Jag var obehärskad i min dröm. Jag ville lära mig att rida piruetter, passage och piaff. Jag läste på och läste på, övade och övade. Jag gick runt hemma i vardagsrummet som en dåre och övade volter med mig själv. Så pass djupt fallen i träsket var jag nämligen! ? Men sedan var föräldraledigheten över och jag började jobba heltid, vilket resulterade i att jag inte längre hade tid att rida. Istället började Daniel ta ridlektioner och tog över stafettpinnen! ?

Just nu hinner inte riktigt någon av oss att rida, men vi har fortfarande för avsikt att ta upp ridningen igen när barnen är lite större och då köpa oss varsin häst. Tänk, vad roligt vi skulle ha!!!

Vanligt fä och flygfä

Förutom hästar drömmer vi om att ha får. Och då är det ju givetvis Walliskt svartnosfår som ska in på lodrätt nr. 32 i sommarkrysset. Har ni sett dessa?? Alltså man blir ju så förtjust att man nästan vill lägga sig ner och rulla nerför en backe och sjunga opera.

Åhhh.. haha… Underbara!!!! ??? Jag tror jag smäller av…

Höns är nog det vi först kommer att skaffa. Den drömmen är inte så långt bort i tiden. Kanske 1-2 år? Det verkar alldeles fantastiskt att kunna äta sina egna ägg. (Nåja, nu ska vi väl inte ta detta till överdrift. Hönsens ägg får duga.)

Ser det inte underbart skönt ut? 🙂

Har någon av er några djur? Berätta! ???

Kategori:
Lantliv

Helgen i bilder

Smygvår, en sen februaridag (nu i helgen) som gav allt. 100% harmoni, skönhet. En stilla hunger efter liv…

Vi har varit iväg i ett par dagar (igen – det känns som om vi far och flänger hela tiden nu helt plötsligt!). I fredags firade vi babyshower för några vänner och sedan stannade vi två dagar efter och socialiserade oss, så mycket vi orkade.

Några bilder från baby showern. På borden serverades bl.a. sushi, cupcakes, pop cakes, vaniljmuffins med citronkräm och tårta. Och så en vagn lastad med… presenter!

Eliah kraschade festen med en lysande sabel och ett strålande, oemotståndligt humör.

Dagarna efter passade vi på att vila upp oss, gå promenader, spela spel och äta god mat. Grilla korv ute i skogen gjorde vi visst också, men fastän solen sken så att det gjorde ont i ögonen så höll vi på att förfrysas. Våren var inte heeelt på plats ännu…

Mina två grabbar kliver över stock och sten… Letar coola pinnar (läs trollstavar) och läskiga trädhålor.

Jag passade på att fånga intrycken med min kamera… Vilken njutning för ögat! Krispiga gula, röda toner och blixtrande duvblå himlar. Det är så att en nästan kan se hur saven rinner utmed träden bakom dess frostspruckna, väderbitna bark. Bubblar långsamt och doftar intensivt sött.

Här vill jag dansa och tappa fotfästet!

Längtar ni också till vår?? Jag menar, VÅR på riktigt! Då alla blommor poppar…

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta