Frukten som gör dig suicidal

Jag tillhör inte den stora skaran i världen som förstår att uppskatta stark mat. Jag är så pass mentalt allergisk mot det att jag får fysiska symptom. Eller så är det omvänt, jag är inte säker på vilket. Jag önskar egentligen gärna att jag hade kunnat tåla det. Det hade varit hur coolt som helst att ha en riktig rövarmage som tål att slänga i sig dussintals av heta chili, en efter en, utan att magen vänder sig ut och in och förorenar luften för alla närvarande. Men icket. Jag hamnar på riktigt i något slags mindre attraktivt sjukdomstillstånd. Får frossa, andnöd, skakar, ont i magen, tårarna rinner, snoret rinner, näsborrarna står rakt ut som på en ödla och jag ser ut som en skadeskjuten, ångande grönsak.

Jag har bott/rest en kort tid i Indien och gett den starka maten fler chanser än den egentligen förtjänar. Det fungerade icket. Jag var så känslig att personalen på varje restaurang jag kom till inte kunde tro sina ögon/öron och jag fick dubbelkontrollera varje tallrik som levererades för att de inte förstod allvaret.

“Jag vill inte ha några starka kryddor i maten, tack!”
“Inga problem, inga problem!”
“Det betyder alltså att jag inte vill ha någon chili i maten.”
“INGEN chili!!? Inte ens 2 stycken?”
“Inte ens 2 stycken.”
“Bara en?”
“Inte ens en!”
“Inte ens en!?”
“Nej, inte ens en.
“Men några slevar tabasco i alla fall?”

De kunde inte begripa att så lite som en, två, tre ynka chilifrukter kunde lamslå min kropp så förargligt. Och visst förstår jag dem, för jag känner mig själv störtlöjlig. Men vi har alla begåvats med olika färdigheter. Att peppra i sig chili är inte min.

‘Carolina reaper’ – världens starkaste chili

Idag har det vackra vädret utanför inspirerat mig till att äntligen slänga iväg den där lång beställning på frön (på wexthuset.com), som jag och Daniel har skrivit ner, på det som ska sås nu till våren. Och när jag som bäst höll på att scrolla bland de harmlösa, vänligt sinnade frukterna fick jag till min fasa se chilin “Carolina reaper” hånflina mot mig genom skärmen, i sin blodtörstigt röda uppsyn. Den stod uppradad i listan över webbsidans “nya heta nyheter”. Jo, jag tackar. Chilin som många år i rad har utsetts till världens starkaste chili!! :O

På riktigt!? Är det verkligen fritt fram för var och en att odla denna livsfarliga frukt? Tänk om odlaren i fråga är ovetande om fruktens bedrägliga egenskaper? Huh! Jag ser framför mig människor som förtrollas av den vackra färgen, knaprar i sig frukten och dör som fallna furor på bakgårdarna runtom i Sverige.

De flesta verkar visserligen överleva frukten, men den påstås kunna döda genom andnöd. Om inte annat bringar den duktigt med smärta och onödigt lidande! Bara kika på de här youtubeklippen så får ni en fingervisning…

Om det är någon av er som känner att det vattnas väldigt i munnen på er så kan ni köpa chilin här! Jag ska hålla tummar och tår för att ni överlever äventyret.

Första inlägget – en presentation

Godeftermiddag kära läsare!

Idag inviger jag min nya blogg! ? Jubel och granater!! Jag har haft en del bloggar förut, men ingen som fyller det syftet som just denna blogg kommer att göra. Livet förändras och det som förr var aktuellt att skriva om står inte längre i fokus. Jag har blivit mamma, flyttat ut på landet och köpt en liten gård som jag tillsammans med min man är i full gång med att renovera, från topp till tå.

Mina vänner och släktingar undrar ofta hur det går med renoveringen (och mer därtill) och eftersom jag har så rysligt många skojiga projekt som jag skulle vilja dela med mig av och inspirera andra med så känner jag att en ny inrednings-/pyssel-/renoveringsblogg är på sin plats. Så kan alla de motgångar och medgångar som en husrenovering innebär dokumenteras för alla nyfikna att häpnas och förfäras över.

 

Vad kommer bloggen att handla om?

Jag tänker att jag ska blogga om hela resan från och med att jag och D gifte oss och flyttade hit tills var vi är idag. Vad som hittills har gjorts på gården och vad som kommer att göras framöver, i såväl trädgården som i hemmet.

Som ni kan avläsa av kategoriindelningarna till höger så har jag mer än nog av intressen att odla och förädla. För mig är behovet av att få vara kreativ helt livsavgörande. Jag är utbildad inom sång och musik och profilerar mig i första hand som låtskrivare. Därutöver skapar jag gärna konst av det mesta som jag kommer över! Designar och syr upp kläder och inredningsartiklar, renoverar gamla möbler och inreder små och stora rum. Jag bakar gärna pepparkaksslott och trevåningstårtor, och har på senare tid utvecklat ett hopplöst matlagningsnörderi som både fascinerar och skrämmer min stackars make (som får agera försökskanin på mina nya recept!). För att inte tala om hur skojigt det är att plantera rabatter…! (Men visste ni att en rabatt endast under vår-/sommartiden har 5 olika blomningssäsonger? Det lärde jag mig nyss.)

Vem är jag?

Jag är tacksamt gift med en utomordentligt redig och händig man, som dessutom – turligt nog! – delar min passion för hantverk och gårdsliv. En sann cowboy!! Det är min man (fortsättningsvis kallad för D) som står för alla de delar av mina projekts utföranden som innehåller sådana farligheter som hammare, spik, bullriga maskiner, rörliga maskiner, stora maskiner, stegar, höga höjder, sår på benen, stickor i rumpan och spott i nävarna.

Det är även han som, tack vare sin välutvecklade känsla för trädgårdsliv, har berikat mitt begränsande vetande med nödvändig och onödvändig kunskap som hur man rotar buxbom-sticklingar, skiljer på olika varianter av jordgubbar och anlägger rosenträdgårdar – som överlever. Sådant som jag tidigare inte har haft en susning om! Det är även han som förklarar för mig hur vårt kommande badrum måste konstrueras för att mina tokiga idéer med duschar som svävar i luften och lampor som ser ut som rep ska kunna införlivas. (Mer om detta i framtida blogginlägg. ? )

Förutom att vi ägnar våra lediga timmar åt alla dessa tokiga projekt så har vi båda heltidsjobb inom andra branscher.

  (Min lilla nalle! På denna bild endast 6 månader gammal.)

Mitt liv även berikat med en ljuvlig liten son på 2 vilda, underhållande år. Burdus, envis, klipsk, högröstad och stundvis alldeles tårdrypande kramig är han! ? Denna lilla tvååring kommer troligtvis inom loppet av några dagar begåvas med det mäktiga ansvaret att bli storebror.

Dessutom bör det nämnas att vårt hushåll även innehåller två katter och en livlig golvmopp av rasen Bichon Havanais, som innan hon klipptes kort var ytterst svår att se bak och fram på! Av förklarliga skäl heter hon Lucia, då hennes päls stundvis är så självlysande att den kan förblinda vem som helst.

Jag har tidigare drivit en förhållandevis välbesökt blogg med fokus på mode och styling, då jag i botten är utbildad makeupartist (Finns att hitta här, om nyfikenheten tar överhand! Den är dock arkiverad sedan X år tillbaka, men genererar fortfarande ett visst antal förirrade läsare.) Därefter har jag haft en mer privat blogg som har tillägnats mina närmaste och som egentligen mest bara har innehållit vardagligt flum. Slutligen har jag även hunnit med att driva en hästblogg där mina läsare har kunnat följa min resa från vet-ingenting-om-hästar till löjligt stolt medryttare till två underbara och stolliga krakar. (Hästbloggen återfinns här, men är under avverkning!)

Jag hoppas att “Längta Hem” ska ge utlopp för min kreativitet och göra det möjligt för mig att bekanta mig med och nå ut till andra likasinnade. Så att vi sinsemellan ska kunna dela skratt, tårar, lärdomar och erfarenheter. (Ni får jättegärna skriva/maila/kommentera och tipsa mig om andra liknande bloggar eller vad som helst annat som är av intresse!)

Jag är mån om att värna om återvinning, det historiska, det unika och det personliga och följer därför inga givna trender utan mitt eget hjärta. Jag hoppas kunna inspirera fler att göra det – våga utveckla sina egna stilar och intressen. Och som jag brukar säga; det är aldrig försent för att satsa ALLT!

Önska er en fortsatt ljuvlig sommardag! ?

Kram Cristall

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?) 

Kategori:
Personligt/Dagbok

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta