Mina barn ville ha enhörningar och hajar!

Alla andra bloggar om advent och jag har fortfarande inte bloggat färdigt om sensommaren, hahaha… Jag kan inte förmå mig själv att hoppa över inlägg och få oordning i bloggen, så jag måste fortsätta att skriva färdigt dessa sensommarinlägg tills jag hinner ikapp vintern och mörkret och julen. Det har varit så stressigt hela hösten, men jag vill ändå dokumentera vad som har hänt för min egen skull.

I slutet av Augusti höll vi ett kalas för Eliah och Celina ute i mina föräldrars sommarstuga på den Småländska landsbygden. Det var en varm och blåsig dag med massor av skratt och kärlek. Det är så otroligt fint och idylliskt där!!! Himlen var blå och vacker, men gräset torrt och slitet efter en lång sommar.

Celina ville att temat på kalaset skulle vara enhörningar och Eliah ville hellre ha hajtema. Det blev något konstigt mittemellan, haha. Mycket färg satsade vi på iaf!!

Vi var för många för att få plats i själva sommarstugan så vi satte upp ett partytält. Det var perfekt väder den dagen, förutom att det blåste såååå sjukt mycket. Vi hade köpt så mycket fint pynt, men fick väldigt snart acceptera att det mesta av pyntet inte skulle kunna komma upp. Allt blåste sönder!! Vi hade så mycket ballonger som vi hade satt upp, men redan efter 30 min hade de blåst ner eller börjat spricka. bordsduken blåste upp och revs sönder och alla girlanger flög in i hörnen eller rullade ihop sig i mitten. Ljusstakarna på serveringsbordet rasade och ljusen bröts mitt itu. Ja.. det var ett elände….

Men vad gjorde det? Barnen roade sig med lekar och tävlingar som jag hade förberett och hade superkul!

Daniel hade gjort ett supersnyggt melonmonster, hehe!! Och lillan gick och sög på melonbitarna tills hennes klänning var alldeles randig… Underbara unge! <3

Vi startade kalaset med att bjuda på grönsaksstavar och dipp i rosa, grönt och blått. Barnen måste få i sig något nyttigt under kalaset innan det brakar lös!! Och så varma smörgåsar med skinka, räkor eller svamp. Mums! Mot slutet av kalaset bjöds det på fika.

Vi hade bakat enhörningscupcakes med horn och hajcupcakes med svarta hajfenor. Enhörningscupcakeserna var egentligen morotskaka och hajcupcakesen var chokladmuffins med oreon-frosting. OTROLIGT goda om jag får säga det själv!!!

Mitt lilla hjärta har blivit 4 år!! Tänka sig. Hon är lik mig också… spexig, tramsig och uttrycksfull. Mycket energi! 🙂

Vi hade gjort äppelmonster också, haha…!! Åh.. så underbara och jättefula. 😛 Jag tycker nog att tänderna inte riktigt hamnade på plats som tänkt… hehe… (Dom består alltså av äpple, jorgubbstunga, nutella i munnen och tänder/ögon av solronsfrön.)

Det finns många fördelar med att ha tårttävlingar på kalas! Dels så slipper man stressen att själv baka tårta och sen tycker barnen att det är jättekul och spännande!!!

Sen lekte vi stafetter, charader och annat skoj där barnen får aktivera sig.

Celina är en linslus och tycker det är så kul när kameran kommer fram! Det är svårare att fånga Eliah. Han är alltid i språng och för otålig för att stå stilla framför kameran!

Jag försökte vara med lite i stafetterna och springa med lillan i famnen.

Ser ni vilket långt hår jag har fått!!? Helt galet.

Dagen avslutades med fika och fint umgänge. Det kom lite fler människor på kvällen för att socialisera med oss, släktingar m.m.

Innan barnen åkte hem fick de för sig att leka stolsleken. Vet ni vad det är för lek? Vi drog ut alla mamma och pappas gamla stolar från sommarstugan och ställde upp dem på rader. Jag satte på musik och barnen springer runt stolarna tills jag pausar musiken, då ska alla hitta en plats och den som blir över (det finns alltid en stol för lite framme) åker ut. Sist kvarstår en vinnare. Enkel lek med förvånansvärt hög underhållningsfaktor! 🙂

Busen fyller 6 år!

ALLTSÅ! I September fyllde denna underbara kille 6 år!!! Vi hade en mindre uppvaktning för honom på dagen och ett stort kalas med alla kompisar en annan dag. 

Paket och mysfika fick det bli. Han önskade sig inte tårta idag utan ville ha morotskaka och chokladcupcakes, vilket passar mig utmärkt som inte heller tycker att vanlig hederlig tårta är en höjdare. (Glasstårtor, pinocchiotårta och i sällsynta fall jordgubbstårtor går an!!)

Vi hade köpt stora fina jordgubbar att dekorera med, men tyvärr var vi oaktsamma och lämnade cupcakesen oövervakade framme på köksbänken i ett par snabba minuter och när vi kom tillbaka hade Celina proppat i sig alla jordgubbar utom en och en halv. Den ena fick Eliah och den halva fick Angeline. Så fick vi rädda situationen. Angeline skrek av förskräckelse när hon upptäckte att hennes jordgubbe var äten på, men så fort den kom in i munnen började hon skratta av lycka. Tänk så enkelt det går att styra upp olyckor som barn!

Så här är det alltid. Det är en kamp mot klockan när man ska göra iordning något gott ätbart här hemma. Vi bjuder sällan barnen på något sockerrelaterat, så kakor och tårtor är sällsynta och eftertraktade. När det väl bakas bokstavligt talat slänger sig barnen om våra byxben för att få lov att sluka det innan det är färdigdekorerat och framdukat. Som förälder har man två val, kapitulera eller var rysligt snabb.

Angeline vägrade äta cupcakesen efter att jordgubben var borta. Kräset ska det vara!

Lillkillen fick polisbåtslego, tuschpennor, utklädningsdräkter, en ny ryggsäck, skor och pysselgrejer. Dagen var fullkomlig! Finaste, snällaste, goaste, busigaste killen. <3 Alldeles lagom vild och fortfarande så kramig, kärvänlig och tillgiven. Älskar denna ålder!! (Älskar alla barnåldrar för att vara ärlig! =D) 

Han är så söt när han vill ha uppmärksamhet. Jag sitter och jobbar på mitt kontor med stängd dörr. Han knackar på. Jag: “Jag sitter och jobbar, Eliah!” Han: “Men jag vill vara med dig!” Jag: “Varför då?” säger jag på skoj. Han: “För att jag älskar dig så jättejättemycket!”. Celina brukar säga så också. Det är så gulligt. 😀

Kalas och stora barn

Det är nästan så att jag inte vet ordet av. Mållös och smått oroad. Var tog de små knubbiga tårna av? Gripreflexen, jollret, det långsamma kravlandet över golvet och den saliga SAAAALIGA ron. Lugnet. Ni vet, den där tiden när man faktiskt kunde hinna att stöka undan både tvätt, bulldegar, ugnsrengöring, tomatodling och sängbäddning medan babyn sussade timma efter timma. Eller varför inte en lång högtidlig måltid i fullkomlig harmoni och tystnad?

Den där tiden då både nummer ett och nummer två hamnade direkt i blöjan och blöjan direkt i soptunnan. Inga konstigheter. Rätt sak på rätt plats. Inget knussel. Tillskillnad från nu när det är tid för potträning och kisseriet skvätter lite här och var. Ingen ordning och reda. Usch, jag avskyr oordning och oreda!

Gladare än gladast är denna lilla ögonsten.

Hon har fyllt barn, min tös. Hon är inte längre bebis. Hon är barn. Eller någonstans däremellan. 1 år! En STOR milstolpe!! (När övergår egentligen bebisar till att bli barn?)

Hon har börjat magra. Hullet avtar. Hon äter ganska duktigt, tycker vi, men ändå blir hon mindre och mindre rund. Oj, vad jag saknar det där hullet…

I pappas trygga famn.

Glad och sprallig är hon. Full av livslust! Och orden kommer obehärskat bubblande ur henne. Tack, titta, mat, dörr, lampa, katt, gris, får, bebis, vill ha, vill inte ha, nej, nej, nej och åter nej. Det är mycket nej nu. Vill inte. Vill inte nu heller. Nej, nej.

Man får lirka och trixa och gosa sig till ett ja ibland. Men jag tycker att det är kul! Uppdraget att vara mamma är det roligaste och mest spännande jag vet! (Bland många andra ting.) Man vet aldrig vilka sidor barnet kommer att visa nästkommande dag, eller om en vecka, eller om några år! Resan från bebis till vuxen är som en livslevande upptäcksfärd och jag ser så mycket fram emot att få vara med på den resan!

Kalas hemma hos mormor och morfar!

Eliah och Celina missade varandras födelsedagar med 4 veckor. Så även han har fyllt år och är nu 3 år, och inte att förglömma – jag och Daniel firar 3 år som föräldrar!

Det har varit en berg-och-dalbana i skräckblandad förtjusning. Men i första hand förtjusning. Det går aldrig att jämföra någons upplevelse med en annans, men min uppfattning är att det är både enklare och roligare att han barn än vad jag trodde att det skulle vara.

Ett trött födelsedagsbarn med många granna färger på paketen i bakgrunden.

Vad tycker ni? Är det svårare eller enklare, roligare eller tråkigare, att vara förälder än vad ni trodde innan? (Alla åsikter är välkomna och inget rätt eller fel svar finns, givetvis! Man får tycka att det är jobbigt och eländigt att vara förälder också.)

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta