Hejdlöst projekt med historiska anor

Åh, vad vi hade längtat efter att åka på medeltidsveckan i år, men corona grusade våra planer. (Någon annan som också hade tänkt?) 😭 Visste ni att medeltidsveckan på Gotland är en av Europas största medievala festivaler? Och den växer sig större för varje år som går. Ett normalt besökarsnitt i dagsläget sägs vara strax över 40 000 och det är ju inte att förakta!

En bit kvar till Texas Renaissance Festival på goda 600 000 dock. Som alltså ska vara den största i världen. 🤠 En får buga och lyfta huvudbonaden… Bra jobbat!! Jag ska dit en dag. Givetvis ska jag det, med D och småttingarna, alla klädda i linnetunikor och hättor från topp till tå! Vore inte det alldeles sagolikt!! 😍

(bild från google)

Nu har jag iaf inhandlat produkter för att kunna sy ihop alldeles makalösa dräkter till nästa års revansch på Gotland. För enkelhetens skull hade jag först tänkt att köpa färdiga dräkter på nätet. Det finns ju ett par sajter som erbjuder halvskapliga plagg till hutlösa priser. Utbudet är skralt och figursyningen lämnar mycket att önska. Men vad kan man begära när kläderna ska se ut att vara från 1200-talet? Jag kom ändå fram till.. att nej, de duger helt enkelt inte. Jag kan helt enkelt inte betala 1500 för en nattsärk.

Förutom att det känns mer autentiskt så är det ju också förskräckligt mycket skojigare att knåpa ihop dem själv, med allt vad det innebär; Felklippningar, tyget ut och in, tårar, sömnlösa nätter, dåligt självförtroende, retligt humör, plötsliga utfall mot närstående möbler, sömmar bakom och fram, sömmar som går kors och tvärs, sömmar som sitter ihop där de inte ska sitta ihop, symaskinen på stortån, nålen i ögat och blodsutgjutelse här och var. Låter det inte som ett JÄTTESKOJIGT PROJEKT? 😁 Nej ni mina kära vänner! 😘 Jag kan inte påstå att jag är en sömmerska av rang, trots att min mor är (ja, professionellt!). Jag brukar göra det mesta fel. Men så har jag ju inte heller prövat att sy så många gånger. Jag kan räkna mina kreationer under livstiden på en hand. Och se dem vill man verkligen inte göra. Jag gömmer dem dyrt och heligt längst bak i garderoben, för att undvika att skrämma slag på eventuella nyfikna.

Men någon gång ska man väl lära sig något nytt? Jag är ju inte så vitt jag vet helt mentalt vanskapt, så jag borde kunna få bukt på tekniken förr eller senare… Hur svårt ska det vara liksom??? Det är ju bara att sy. Upp och ner med nål och tråd. Fram och tillbaka. Hit och dit. Baahh…. 🤥 Detta fixar jag galant!! Plötsligt håller jag mina drömmars vikingautrustning i mina taffliga händer. Gurglandes av förtjusning, kan jag tänka mig.

Man kunde ju föreställa sig att jag skulle börja enkelt och pedagogiskt. Icke! Förutom att mina skisser är något osmakliga så är de i det närmaste vansinniga för en förstagångssömmerska att ge sig på. Men jag är tapper. Jag är modig. Jag har handlat hem mängder av tyger, linne, grov bomull, träpärlor och läderband. Här ska skapas stordåd och slås personliga rekord!!!

Jag får nog slipa på mina ritar-skills en smula, haha!! 😂

Och mitt i all våghalsighet så slog det mig hur gärna jag skulle vilja skapa ett klädmärke med inspiration från flydda tider och sälja i en webshop. Vore inte det sinnes skojigt?? Kanske två varianter, en collection med moderna outfits men med historiska influencer, och en med så autentiska historiska plagg som möjligt, för användning vid lajv, historiska marknader och dylika påhitt. För en sak är då säker!! Det finns ett hål i marknaden här. Det är mer eller mindre omöjligt att hitta snygga historiska outfits för den historiska modemedvetne. Så här ser alla plagg som man kan köpa på nätet ut, ungefär (enligt min erfarenhet då, jag har säkert inte hittat alla guldgömmor):

Döende mannekäng i ett “sleten” särk.

Hej och hå, hallå där!? Jag har inget emot jordnära färger – tvärt om! Jag föredrar själv enkelt, matt och naturligt när det kommer till färg. Men någon slags twist kan väl ändå finnas? Lite figur och smaklighet? Någon slags stiletik? (Asch, det kanske bara är jag som har fel smak… Och det är ju inte första gången det händer. 😄 )

Om jag känner mig själv rätt så kommer jag säkert göra verklighet av den där webshop-tanken… Frågan är bara hur och när? Jag får ofta skruvade idéer och jag ger mig allt som oftast på dem, även när jag definitivt inte borde. 😆 Men är det inte vad livet är till för? Att göra bort sig och lära sig av det? ☺️ För att strax därefter vara dum nog att göra det igen… 😜

Får ni skruvade idéer ibland? Har ni testat att ge er på något svårt syprojekt? Drömmer ni om att larva runt på medeltida festivaler?

Ta hand om er mina fina! ❤️ Låt alltid kreativiteten flöda… / Mvh Nörden

Dopklänningen – En dröm i spets och siden

 
Hej vänner! Jag tänkte att jag skulle visa hur jag (och min kära mor som hjälpte mig) designade och sydde Celinas dopklänning. ❤ 
 

 
Klänningen var gjord i dupionsiden och klädd med massor av spets i en dov champangefärgad ton. (Jag är helt tokig i spets, måste jag avslöja. Jag tror att jag äger upp mot 30-40 spetsklänningar och därutöver en mängd spetsgardiner och dukar och tyger etc. De är vidunderliga och jag skulle så gärna vilja visa dem för er!! Men det får jag göra en annan dag.)
 
 
Jag hade så mycket att stå i inför dopet (bakning etc.) så mamma, som är en snabb och skicklig sömmerska, sydde själva grundklänningen som ni ser ovan. Vacker, eller hur!!? Hon kan, den power-kvinnan!! ❤
 
Vi följde ett väldigt basic mönster som ni kan hitta på sajten Stoff och Stil, om någon av er läsare blir sugen på att ta en “svängom” med symaskinen. Och så modefierade vi mönstret lite efter smak och tycke. (T.ex. tog bort sömmen mitt på kjolen och ärmarna, lade två väck på framsidan och puffade till ärmarna. Vi gjorde också helt annorlunda med rosetten som ni kan se längre ner.) 
 
(Jag har tyvärr slängt mina skisser på klänningen, men jag tror att ni ser ganska bra ändå hur den kom att se ut.)
 
 
Mamma står och måttar upp spetsen…
 
 
Jag pusslar och klipper ut spetsbitar…
 
 
 
 
Mina skisser på hur jag ville att spetsen skulle sitta begrep hon sig inte riktigt på, så den dekorationen fick jag klä själv. Det tog sin tid, eftersom nästan allt behövde handsys, men gick i övrigt relativt smärtfritt. (Lite blodutgjutelse här och där, men det är väl sånt man får räkna med.)
 
Ni ser på bilderna ovan hur jag gick tillväga. Jag klippte helt enkelt ut en massa små fina spetsbitar och placerade ut dem som jag ville ha det. Ungefär som att bygga pussel! Kul, helt enkelt!
 
Spetsen är köpt på en av mina favoritspetsbutiker online – Imperial Lace. Om ni, liksom jag, älskar spets så måste ni kika in i denna butik. De har så mycket vackert så att man storknar…!
 
 
Rosetten fick vi också sy för hand eftersom den var lite för tjock för symaskinen. Men annars är den väldigt enkelt gjort. Ta ett silkesband och en spetsudd och sy ihop dem med udden på varje sida! As simple as that.
 
 
Vi sydde alltså denna klänning till Eliahs dop, men då var rosetten i en dov militärgrön färg istället. (Jag hittade inte att vi hade något tydligt foto på det, så här har jag nålat dit den gröna rosetten bara tillfälligt för att visa er!)
 
Passade så väldigt bra med våra outfits vid det dopet som gick i sand, linfärg, ivory och murrigt grön. (Jag kan visa mer bilder på våra outfits i ett annat inlägg. Det blir så långt annars!)
 
 
Jag vill varmt rekomendera att testa på att sy egna barnkläder någon gång, för det är inte bara roligt att sy och designa efter eget huvud utan också väldigt roligt att känna att kläderna blir alldeles extra personliga när ens barn bär dem!

Kram, Cristall
 
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?) 
 

Första inlägget – en presentation

Godeftermiddag kära läsare!

Idag inviger jag min nya blogg! ? Jubel och granater!! Jag har haft en del bloggar förut, men ingen som fyller det syftet som just denna blogg kommer att göra. Livet förändras och det som förr var aktuellt att skriva om står inte längre i fokus. Jag har blivit mamma, flyttat ut på landet och köpt en liten gård som jag tillsammans med min man är i full gång med att renovera, från topp till tå.

Mina vänner och släktingar undrar ofta hur det går med renoveringen (och mer därtill) och eftersom jag har så rysligt många skojiga projekt som jag skulle vilja dela med mig av och inspirera andra med så känner jag att en ny inrednings-/pyssel-/renoveringsblogg är på sin plats. Så kan alla de motgångar och medgångar som en husrenovering innebär dokumenteras för alla nyfikna att häpnas och förfäras över.

 

Vad kommer bloggen att handla om?

Jag tänker att jag ska blogga om hela resan från och med att jag och D gifte oss och flyttade hit tills var vi är idag. Vad som hittills har gjorts på gården och vad som kommer att göras framöver, i såväl trädgården som i hemmet.

Som ni kan avläsa av kategoriindelningarna till höger så har jag mer än nog av intressen att odla och förädla. För mig är behovet av att få vara kreativ helt livsavgörande. Jag är utbildad inom sång och musik och profilerar mig i första hand som låtskrivare. Därutöver skapar jag gärna konst av det mesta som jag kommer över! Designar och syr upp kläder och inredningsartiklar, renoverar gamla möbler och inreder små och stora rum. Jag bakar gärna pepparkaksslott och trevåningstårtor, och har på senare tid utvecklat ett hopplöst matlagningsnörderi som både fascinerar och skrämmer min stackars make (som får agera försökskanin på mina nya recept!). För att inte tala om hur skojigt det är att plantera rabatter…! (Men visste ni att en rabatt endast under vår-/sommartiden har 5 olika blomningssäsonger? Det lärde jag mig nyss.)

Vem är jag?

Jag är tacksamt gift med en utomordentligt redig och händig man, som dessutom – turligt nog! – delar min passion för hantverk och gårdsliv. En sann cowboy!! Det är min man (fortsättningsvis kallad för D) som står för alla de delar av mina projekts utföranden som innehåller sådana farligheter som hammare, spik, bullriga maskiner, rörliga maskiner, stora maskiner, stegar, höga höjder, sår på benen, stickor i rumpan och spott i nävarna.

Det är även han som, tack vare sin välutvecklade känsla för trädgårdsliv, har berikat mitt begränsande vetande med nödvändig och onödvändig kunskap som hur man rotar buxbom-sticklingar, skiljer på olika varianter av jordgubbar och anlägger rosenträdgårdar – som överlever. Sådant som jag tidigare inte har haft en susning om! Det är även han som förklarar för mig hur vårt kommande badrum måste konstrueras för att mina tokiga idéer med duschar som svävar i luften och lampor som ser ut som rep ska kunna införlivas. (Mer om detta i framtida blogginlägg. ? )

Förutom att vi ägnar våra lediga timmar åt alla dessa tokiga projekt så har vi båda heltidsjobb inom andra branscher.

  (Min lilla nalle! På denna bild endast 6 månader gammal.)

Mitt liv även berikat med en ljuvlig liten son på 2 vilda, underhållande år. Burdus, envis, klipsk, högröstad och stundvis alldeles tårdrypande kramig är han! ? Denna lilla tvååring kommer troligtvis inom loppet av några dagar begåvas med det mäktiga ansvaret att bli storebror.

Dessutom bör det nämnas att vårt hushåll även innehåller två katter och en livlig golvmopp av rasen Bichon Havanais, som innan hon klipptes kort var ytterst svår att se bak och fram på! Av förklarliga skäl heter hon Lucia, då hennes päls stundvis är så självlysande att den kan förblinda vem som helst.

Jag har tidigare drivit en förhållandevis välbesökt blogg med fokus på mode och styling, då jag i botten är utbildad makeupartist (Finns att hitta här, om nyfikenheten tar överhand! Den är dock arkiverad sedan X år tillbaka, men genererar fortfarande ett visst antal förirrade läsare.) Därefter har jag haft en mer privat blogg som har tillägnats mina närmaste och som egentligen mest bara har innehållit vardagligt flum. Slutligen har jag även hunnit med att driva en hästblogg där mina läsare har kunnat följa min resa från vet-ingenting-om-hästar till löjligt stolt medryttare till två underbara och stolliga krakar. (Hästbloggen återfinns här, men är under avverkning!)

Jag hoppas att “Längta Hem” ska ge utlopp för min kreativitet och göra det möjligt för mig att bekanta mig med och nå ut till andra likasinnade. Så att vi sinsemellan ska kunna dela skratt, tårar, lärdomar och erfarenheter. (Ni får jättegärna skriva/maila/kommentera och tipsa mig om andra liknande bloggar eller vad som helst annat som är av intresse!)

Jag är mån om att värna om återvinning, det historiska, det unika och det personliga och följer därför inga givna trender utan mitt eget hjärta. Jag hoppas kunna inspirera fler att göra det – våga utveckla sina egna stilar och intressen. Och som jag brukar säga; det är aldrig försent för att satsa ALLT!

Önska er en fortsatt ljuvlig sommardag! ?

Kram Cristall

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?) 

Kategori:
Personligt/Dagbok

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta