Vi åkte en sväng till mormor och morfar också under julen och här kommer ett par ströspridda bilder från besöket.
Syskon och bihang (partners) var på besök också och vi njöt ett par dagar av gott sällskap och god mat.
Vi åkte med mormor och morfar och sjöng i kyrkan och åkte på julmarknad. Inga bilder från det, men mysigt värre!!!
Denna underbara tid!!! Förra helgen åkte vi till mormor och morfar (mina föräldrar) för att adventsmysa och baka pepparkakor. Det tar 6 timmar fram och tillbaka, så det är inget vi gör var och varannan dag. Men det är något alldeles särskilt att återkomma till barndomshemmet och återskapa traditioner där!
Pepparkaksbaket är en uråldrig tradition i vår familj. När jag var liten hade vi särskild pepparkaksdag och det var lördagen före 2:a advent. Det var nämligen den enda uppgiften man hann med den dagen. Kvällen innan så putsades och skurades varje hörn i köket och sedan på lördagen radade alla 6 barnen upp sig på omkring matbordet och mamma och pappa levererade världens största pepparkaksdeg. Det var underbart! Sedan bakade vi i timmar och julmusiken sprakade behagligt i bakgrunden.
Mamma hade ansvar för gräddningen och pappa hade ansvar för at göra de fina pepparkakorna som man sedan vågade bjuda gäster på.
När jag var liten åt jag mer av degen än vad jag bakade av den. Men den fina traditionen har inte mina barn alls anammat. 😀 De kavlar och stansar så fint och kämpar på så bra utan att låta sig distraheras av den goda doften. Och där står jag bredvid, vuxen och mamma och allt, och proppar i mig av degen som om jag vore 3 år! 😀
Eliah och Celina gav mig några långa betänkliga blickar, men ingen av dem tog efter beteendet ändå. De fortsatte knåda och kavla. Det är ju nästan märkligt! Vill inte alla barn äta pepparkaksdeg hellre än att baka??? 🙂
Under tiden pepparkakorna gräddades tog morfar upp dem alla i sin varma famn och läste berättelser. Och sen blev det finfika med nybakta pepparkakor och lussekatter från gårdagen. Ett så fint avslut på en enkel och stämningsfull dag!
Det var massor av snö hos mina föräldrar och nu är det också det här hos oss på västkusten! Tänk om vi för en gång skull kunde få en vit jul??
Jag lyckades fånga Daniel och de två äldsta på mobilen, i färd med att bygga snögubbe. Barnen älskar att leka i snön, för där vi bor finns det inte snö i så många dagar.
Phjuu… Äntligen har D semester och jag kan få jobba, åtminstone deltid!! Dock försöker han att renovera så mycket som möjligt om dagarna, så barnen turas vi om att underhålla. När han blandar cement så tar jag hand om barnen och när jag måste redigera foto så tar han hand om dem. För mig blir det oftast spel, lek, sång eller dans. För Daniel blir det bad, lek utomhus och möbelbygge med barnen. Vi har liksom lite olika favoritområden. Men vi är ett bra team och det flyter på fint att ha tre barn tycker jag. Det är inte så bökigt som man kan tro! 🙂 Jag har lillan på armen mest hela tiden och jag är så van att leva så och göra allt med henne så det går av rena farten…
Jag har tänkt på att jag nog ska försöka blogga lite oftare, men kortare. Ibland längre inlägg och ibland bara korta uppdateringar. Det blir lätt övermäktigt att blogga när man har 1032 andra saker att göra, så jag måste försöka hålla nere ribban för annars blir det att jag skjuter upp det och så blir det ingenting av det istället.
Fotot ovan tog jag förra veckan. Jag ville skapa någon somrig att göra en tavla av, så då fick blombuketten från matbordet åka ner i stövlarna helt enkelt. 🙂
Hoppas att ni har en fin dag allesammans… <3 Jag ska se om jag kan lyckas göra en liten uppdatering var- eller åtminstone varannan dag framöver. Håll tummarna!!! 😛
Jag vill bara kika in en snabbis mitt i den glada julstressen och önska er alla en fin fortsatt fjärde advent och snart en GOD JUL!!!
Jag ville fånga fjärde advent med min kamera, så dessa två bilder är vad jag lyckades åstadkomma. Ljusstaken i gjutjärn hittade jag på ett loppis för många år sedan, men jag ÄLSKAR den!!! Så vacker i sin kurviga enkelhet och med det svarta mot den vita gamla spetsrosetten.
Se till att ni alla hinner njuta denna familjetid och inte bara rusar runt som tokar! 😀 Kram på er!
Hittade detta program i Underbara Claras blogg igår och tyckte det var så himla mysigt att ha på i bakgrunden när jag stod och lagade mat. Julen kändes plötsligt mycket närmare och en smula mindre ensam så här i coronatider. Ett varmt tips! 🙂
Hej kära vänner! 🙂 Jag har funderat en del på min fotostil på sistone… Och tänkte dela med mig lite av dessa tankar och hur jag jobbar.
Här ovan ser vi ett foto direkt från kameran i raw-format och utan någon som helst bildeditering ännu. (På bild: Jag, en fredagkväll hemma med bubbel och vinglas i högsta hugg.)
De två sista ovan är samma bild efter bildbehandling och 100% färdig! Men den första av dem har en krispigare touch och den senare en varmare, mjukare. Som ni ser är det små små små skillnader vi talar om, men som kan vara helt avgörande för hur tittaren uppfattar bilden!
Detta foto, detta motiv, tycker jag passade bättre i en varmare ton. Håller ni med?
Sedan prövar jag att släta till bilden lite i något slags trolskt drömmerisvep. Funderar och beslutar mig för att det blir ännu bättre så. Jag vill försöka komma ifrån de skarpa kontrasterna. Men här är jag ute på hal is och prövar mig fram…
Jag är fortfarande i startgroparna av mitt fotograferingsutvecklande, i full färd att foga samman kunskap och hantverk, samt framför allt att HITTA MIN STIL. Det är en fruktansvärt viktig del i att vara fotograf, men en svår del att komma till ro med. Ens fotostil är ingenting som konstrueras över en natt! Jag är petig med sånt här och nöjer mig inte förrän jag hittar det där alldeles perfekta i mina bilder. Och än är jag inte där.
Jag testar ständigt nya tekniker för att hitta det som gör bilderna bättre och ger rätt känsla, jag söker det där lilla extra… Men vad är det? Ibland söker jag mystik, ibland enkelhet, ibland djup och värme, ibland uppfriskande krispighet.
Ibland känner jag att Wow, nu blev det rätt!! Men sedan kommer jag inte ihåg hur jag gjorde för att få till det, haha… 🙂 Det är ju lite frustrerande.
Men något som jag fortfarande inte har hittat hem i är vilken temperatur mina bilder ska ha. Ska de vara klara, krispiga eller murriga, varma?
När jag tittar på mitt instagramflöde inser jag att jag inte är konsekvent. (Måste man vara det?) Det beror inte bara på att jag inte än har landat i min stil utan också för att jag gillar variation. Ibland söker jag en viss sorts känsla, ibland en annan. Men jag är rädd för att jag flackar för mycket…. Då blir det bara rörigt. Så jag tänker att jag måste landa i detta på något vis. Om jag ska köra på varmare eller kallare bilder?
Jag har tidigare alltid jobbat med mina bilder åt det krispiga hållet med en klar vita som får vara ledande och ta plats. Mitt instagramflöde är i regel ganska kallt och friskt.
Men på senare tid har jag börjat känna mer för att plocka fram de murriga dimensionerna i bilderna…
Men sen tänker jag att man kan ju också anpassa det efter årstiden? Krispigare under vinter och vår, varmare under sommar och höst. Det känns naturligt och logiskt för mig. Så kanske jag ska ha det!? 😀
Jag har dock alltid en underton på alla mina bilder som är MIN alldeles egna specifika färgkombination, som jag lägger in i svärtan. Den balanserar upp bilderna så att de ändå inte ser så spretiga ut, trots att den ena är varm och den andra kall. Den ger det här perfekta mellantinget mellan råhet och murrighet som jag hela tiden söker att utveckla och det tog ååår innan jag landade i hur jag skulle få till rätt balans i det.
Men det finns fortfarande mycket kvar att utforska. När det gäller mellantonerna och de högre registerna är jag fortfarande ute och cyklar.
Hursomhelst, den stora frågan kvarstår… Vad är snyggast? Krispiga kalla bilder eller varma? 🙂
