Jag trodde att jag skulle smälla av!

Förra helgen bjöds vi på fest hos min syster och hennes man som bor i Danmark. Deras äldsta son hade konfirmerats och i Danmark är det uppenbarligen ett stort ståhej som kräver en hel dags festande och massor av presenter. Här följer en visuell skildring av dagen!

Jag fotar lugnet innan stormen. Min syster hade dukat så fint med stenar på varje bordsplats med våra namn på! Det gillar jag. In med naturen i huset!!!

Min lilla fina donna hade precis haft ett häftigt meningsutbyte med storebror, därav den dystra tåren på kinden! Hennes fina klänning är från Newbie. Jag köpte en likadan till lillan också, men den var lite för stor när vi fick hem den.

Fint festfolk och min kära Daniel till höger, med lillan i famnen.

Matchande napp ska det vara!! Vi har finare nappar med snirkliga bokstäver i vitt och guld, men de glömde vi hemma.

Den här mysiga lila koftan som lillan har på sig har min mamma virkat! Vi har inte haft något tillfälle för lillan att bära den innan så vi passade på nu, för det var minsann i sista sekund eftersom den egentligen har blivit för liten. Magen fick liksom inte plats, hehe… Men vi ville få använda koftan åtminstone en gång när hon hade lagt ner så mycket tid på den!! Sen får vi väl hänga den någonstans så att vi kan njuta av att titta på den.

Plockmat och mingel. Eliah och Celina var särskilt förtjust i apelsinklyftorna som satt på glaset. Så vi fick ständigt hejda dem från att gå och plocka dem. På hälften av glasen satt dock citronklyftor men det noterade inte Celina som slängde sig över två klyftor på en gång och fick sig en smärre shock. Hon grimaserade i ungefär en kvart och bitarna åkte i soptunnan. Aja baja! Lesson learned!

Efter mingel och bekantande med nytt främmande folk bjöds vi in i festlokalen där en brakmeny väntade våra redan skapligt fulla magar.

En måltid som heter duga!

Celina behövde faderlig vägledning för att komma fram till vad hon kunde tänka sig att mättas med. Det var så många främmande smaker och former för henne! Här på bilden syns någon form av laxpaté med syrade rädisor på topp.

Man får börja med att ta för sig lite försiktigt så att man inte smäller av, tänkte min kloka mor som skuggar bilden. Så tänkte inte jag. Det är därför jag namngav det här inlägget som jag gjorde. 😉

Mysig liten lykta! Den måste absolut förevigas på bild.

Efter måltiden skulle huvudpersonen i sällskapet utsättas för diverse tester och förödmjukanden. Här på bild tror jag att han och hans bror kör någon slags leksaksrallybana och målet var väl att den yngre skulle vinna över den äldre som bar spegelvända glasögon.

Här skrivs meddelanden baklänges och duplo byggs spegelvänt. Jag antar att hjärnans kapacitet förfinas och spetsas av såna här aktiviteter, eller vad tror ni!?

Blås på liten boll genom bana och bygga djur av ballonger. Det gick väl sisådär för båda parter!

Kakbuffé

Tack och lov att vi inte behöver gå hungriga under kvällen. Min syster är som jag, hon tar alltid i från tårna när något ska ordnas! Denna kakbuffé är helt och hållet bakad från grunden, den tog dagar att göra och jag tror att antalet sorter uppgick till ett rundat 15-tal. Och jag kan säga det att något fel på smaken var det då inte!!!

Chokladkage med karamel og hindbär, står det så rart på ren danska. (Ä:et lyckades jag inte hitta på mitt tangentbord.) Underbara!!

Svenska chokladbollar. Tur!!! Danska motsvarigheten till chokladbollar är rent ut sagt bedrövlig. Har ni testat någon gång? De innehåller inget havregryn utan består av någon kletig geggi massa som sätter sig som tjära i tänderna. Och så smakar de.. helt enkelt riktigt dåligt. Sorry, Danmark men ni briljerar inte på den punktan!

Här sitter Celina och avnjuter sin fångst. Så här mycket socker tillåter vi egentlige inte våra barn att få i sig på en och samma kväll, men det är svårt att neka dem när alla andra deltagande barn fick ta för sig utan gränser.

Eliah fångades aldrig på bild denna kvällen. 🙁 Jag försökte desperat att få fatt på honom, men han swischade förbi i så hög hastighet att hans gestalt bara hamnade till hälften i kameralinsen och resten utanför. Han hade fullt sjå att leka med sina nya danska kompisar och jag antar att det får anses vara precis som det ska vara. Mamma och hennes kamera kommer i andrahand. Tack för en kanondag, syster!

Hur min fotostil har förändrats genom åren

Det här ska bli kul!!! Idag tänkte jag göra en gedigen genomgång av hur min fotostil har förändrats under åren som har gått… Över 15 år. Jag har ju inte tagit min fotning på allvar förrän bara för ett år sedan, men det utesluter ju inte att jag ändå har gått igenom en hel del smakutvecklingar under åren.

Jag har nästan hittat en stil nu som jag är nöjd med. Jag har alltid samma grund, med en lila svärta för att varken gå åt varmt eller kallt håll i grunden. Sedan jobbar jag olika med mellantonerna och highlighten beroende på vilken årstid det är. På hösten är tonerna varma, på vintern krispiga, på våren pastelliga och sommaren varierar mellan mjukt och klara färger.

Jag har inte helt landat i hur sommartonerna ska vara än. Sen är jag fortfarande i valet och kvalet med hur jag ska hantera grönt och gult. Jag har hittills haft lite svårt för gula toner i bilder. Men nu börjar jag tänka att det är grönt som ska bort i naturbilderna och det gula ska fram. Hm… måste klura vidare på detta ett par månader till…

Men ni andra fotointresserade, hur gör ni?? Hur resonerar ni? :O

En resa – från hårt till mjukt…

Nu slänger vi oss hela vägen tillbaka till 2004. Då köpte jag min första digitala kamera och tog mina första trevande bilder. Väldigt tidigt började jag också roa mig med att trixa med färg och ljus i photoshop, så jag har minsann hunnit gå igenom ett par editeringsstilar under åren.

2004 – Överexponering & Noll koll

Mina första digitala bilder såg ut ungefär så här och jag hade ingen susning om vad jag höll på med. Ingen editering har gjorts på denna.

2008 – Varma mörka toner och kalla ljusa

2008 var året då jag försiktigt började trixa med ljus och färg på datorn. I samband med det kom jag också på min första stora favoristil… Varma skuggor och iskall highlight. Jag blandade in en massa rött i skuggorna och drog regeln för det vita åt det blåa hållet TILL MAX. Hehe… Den editeringsstilen hängde med ett par duktiga år.

En gammal bild på mig. Varma skuggor och iskall highlight. Det vita går mot blått.

2013 – Bara kallt

Sen hade jag en kortare period då jag enbart kört med kalla färger. Blått, lila, cyan och grönt.

Highlighten åt lila och svärtan åt blått.
Jag och två av mina vänner. Allt går mot turkos och grönt. Svärtan går åt blått.

Det blåa hängde med länge, men den gröna perioden var kortlivad. Jag insåg, som så många gånger förr, att jag inte gillar grönt.

2018 – Färglöst & hårda kontraster

2018 var det första året då mitt fotointresse började ta en central plats i mitt liv och jag köpte min första begagnade proffskamera, Canon EOS 5D Mark II. Det var ett tumult inlärningsår där jag tvingades att inse hur fenomenalt svårt det är att ta bra bilder, men också hur roligt det är!!

Neutralt

Jag insåg nu att den här grejen med att göra vitt så blått som möjligt är en dum idé. Det blir så rysligt kyligt och ont för ögat att se på. Så jag började istället göra allt neutralt, även färgerna i övrigt.

Hård kontrast

Kallt och krispigt. Inte enbart min editerings fel utan även det hårda solljus som låg på den dagen. Men jag gillade det. Då.

Absolut ingen tillstymmelse till gult

Jag har alltid haft svårt för gult, men detta året drog jag det till sin ytterlighet. ALLT gult bannades i de flesta bilderna.
Då ser det så här illa ut!! :S Huhhh… Skulle den bilden vara mysig? Jag bara ryser.

Kristallklar highlight

Även om jag har fått bort det blåa i det vita, så körde jag fortfarande på en väldigt hård highlight. Det var liksom min grej där och då!
Här är vitan så skoningslöst bländande att det nästan gör ont i ögonen. Aj, jag måste kisa… Hur tänkte jag??

Grynighet i bilderna.

Sen kom jag på effekten av att addera noise i bilderna. Det gav dem liksom någon slags unik retro-karaktär. Jag gillar egentligen detta fortfarande, även om jag har övergett det för tillfället. På vissa bilder passar det!
Den här bilden har även för ovanlighetens skull gult i sig. Men jag kunde acceptera det ibland OM jag gjorde gulan väldigt dov/mörk.

Låga mellantoner & ännu mer grynighet

Nu börjar det hända skojiga grejer!!! 🙂 Här har jag dragit ner highlighten jättemycket och alla mellantoner, och sedan dragit upp den yttersta vitan till vitt igen. Och så ganska mycket saturation. Och så lagt på en massa noise på det. Fråga mig inte varför… Det hela ser för bedrövligt ut! Men jag försökte nog få till en målad vintage look. 😛

2019 – Färgfattigt

Svaga färger

En torkad blombukett. Låg saturation.

Milda skuggor

Sen började jag experimentera med mjukare kontraster och i synnerhet då svaga skuggor. Svart blev grått.

Endast en färg åt gången

På denna tid var jag ytterst barsmakad med färg. (Det är jag ofta fortfarande. Jag gillar den stilen.) Och oftast tillät jag endast en eller två färger att ta plats i bilden, allt annat tonades ner. Skuggorna är fortfarande ganska mjuka, men svärtan har blivit helt svart igen, så kontrasten är hårdare.

2020 – Varmare skuggor & krispig highlight

Under år 2020 genomgick min fotostil många stora förändringar. Det var ett år med en enorm utvecklingskurva på alla plan och jag testade mina vingar inom otaliga fotostilar. Men som grund låg ständigt den krispiga vitan och varma skuggan. Som fortfarande är en modifierad rest från 2008.

Jag slängde även fram färgpaletten på riktigt detta år och vågade bjuda in gult och värme i vissa bilder där det passade! Höstbilder eller solnedgångar, t.ex. Blått är jag ytterst försiktig med och grönt accepterar jag endast i naturbilder.

Ingen gula & knivskarpa detaljer

De flesta bilder är vid denna tid totalt avskalade på allt gult, som här. Jag testade även på att göra bilderna extremt detaljrika – något som jag senare övergav. Det blev för stökigt för ögat.

Mer gult

Några få gånger detta år, när det passade i bilderna, vågade jag dra på med gult. Men hela tiden då med en röd botten.
Kontrastrik och relativt kylig, men ändå varm.

Lila botten

Nu hittar jag min favoritsvärta! En liten klick lila i, för att hålla värmen och kylan neutral men ändå få en unik karaktär i botten. Detta är något som jag fortfarande håller fast vid idag och är ett av mina signalement i mina bilder. Det svarta går alltså alltid en aning mot lila, men ytterst lite. Det ger ett djup och en krispighet till bilderna, utan att för den skull göra dem kalla.

Dimmigt

Färgfattigt och dimmigt. Fint det också, på sitt sagolika sätt!

Djupa mellantoner

Här jobbar jag med många lager av olika kontraster och färger i photoshop. Djupa mellantoner, ljusare skuggor men kolsvart svärta.

Dramatik & olika typer av exponeringar på en bild

Jag komponerar ihop lager av både höga och låga exponeringar av samma bild, för att plocka fram himlen och få dramatik!!

Glöd i bilderna

Jag börjar äventyra med mera glöd i vissa bilder.

2021 – Mjuka kontraster & mer gult

Detta är året då jag kommer på att en lugnare highlight faktiskt kan vara just det där lilla extra som mina bilder behöver för att till fullo hitta sin rätta, unika stil, och då med en svag lutning åt vintage. Bilderna blir plötsligt så mycket behagligare att se på.

Samtidigt så vågar jag mig på att köra på med mer färg och i synnerhet välkomnar jag färgen gul tillbaka till sin rättmätiga centrala plats i min palett. Gulan har jag annars tidigare hårdnackat förvisat, år efter år… Den försvann någon gång på 80-talet, nej jag skojar, men ungefär någonstans runt 2008 (med vissa undantag) och har inte förrän år 2020 börjat komma tillbaka på riktigt. Det tackar vi och skålar för!!! Hur tänkte jag!!?

Starka färger

Blå är en färg som jag har undvikit intill nu. Denna vår lät jag färgen ta för sig rikligt!!! Och jag älskar resultatet. Denna bild är en av mina eviga favoriter.

Pastell

I samband med att blått och övriga färger fick mer plats i min palett så insåg jag att jag gillar när de hålls pastelliga.
Pastelliga och mjuka, men djupa och starka.
Jag har ett knep med grönt i naturen, jag drar det alltid lite åt det blåa hållet för att få det att se friskare och saftigare ut. Det gör jag fortfarande. Så länge man inte tar bort allt guld (som jag gjorde förr) så blir resultatet oftast väldigt lyckat!

Fine Art

Jag börjar utveckla mitt fine art intresse…

Mjukt och vintage

En helt ny editeringsstil för mig, men otroligt varm och go och jag gillar den.
Mycket gult här, brunt, rosa, djupa färgtoner och återhållsamma fingertoppskänsliga kontraster.

Framtiden – mindre grönt, mer gult?

Jag kommer nog fortsätta jobba med min nya kontrastmilda editeringsstil. När det gäller naturbilder så har jag alltid föredragit att plocka fram det saftigt gröna och bort med det gula (med undantag för höstbilder), men nu tänker jag mer att jag ska låta det gula komma fram och tona ner grönt. Jag har inte helt landat i detta än… vad som känns som “jag”. Jag vet att många andra professionella fotografer gör så, de tar bort grönt i naturbilder. Det är en främmande teknik för mig, men värt att testa.

Jag kommer fortsätta köra på med min svagt plommonlila botten, som finns i alla mina bilder de senaste 3 åren. Och så ska jag våga ha mer varma bilder och släppa den där fascinationen för krispiga färger. Behagligt är bättre.

Det var väl ungefär det…… 😀 Ha en fin helg nu allihop!

Så hittar du din klädstil

Detta är min stil. Just nu.

I början av år 2019 skrev jag ett inlägg som hette “Vad säger dina kläder om dig?”. Det inlägget blev ett av mina mest lästa inlägg och nu när våren är här så tänker jag att ämnet är mer aktuellt än någonsin. Det brukar ju vara så under våren – att passionen att uttrycka sig estetiskt flammar upp på nytt i samband med naturens blomstring och det varmare vädret. (Det är ju så mycket roligare att få klä sig när man kan välja fritt och inte längre begränsas till att lufsa runt mumifierad upp till tänderna i ull och fleece för att inte förfrysa sig!) Så jag tänkte spinna vidare på det inlägget och ta det snäppet längre.

Jag ska en gång för alla bena ut svaret på den oerhört viktiga frågan… (Så långt min förmåga begriper åtminstone. Bidra gärna med dina tankar kring detta!)

Din klädstil är Din identitet

För det första, låt mig klargöra DU, vem du är och hur du lever, utvecklas med tiden och kommer alltid att vara i ständig förändring. Likaså kommer din klädstil att vara. Det som känns rätt och bekvämt just nu kanske inte kommer vara detsamma om 5 år! För då är du någon annan. Då har du nya livserfarenheter i bagaget, nya perspektiv på livet och dig själv och nya uppfattningar om hur du vill se ut och uppfattas.

Så ställ inte kravet på dig själv att hitta den ultimata stilen som du sedan ska följa lagiskt resten av livet! Låt detta istället vara en spännande upptäcksfärd där du mer och mer under livets gång hittar vad som gifter sig med din personlighet och livsstil. Det kommer att bli lättare och lättare att känna igen vad som är du och inte!

Jag tror att hitta sin klädstil är ett långvarigt pågående projekt, där man kan hitta rätt och sedan ett par år senare behöva finjustera stilen eller kanske göra en helomvändning. Just DET är vad som gör kläder alldeles extra roliga! Att de säger något om DIG och att du själv kan påverka just vad det budskapet är.

ASSOCIATIONSMODELLEN – Så hittar du din optimala klädstil!

Steg 1 måste bli att försöka klargöra för dig själv vem du faktiskt är och vill vara. Och just detta steg är det som alltid kommer att vara i förändring.

  1. ⚓ Skriv ner 5-10 viktiga ord som beskriver dig. Ringa in de som du vill ska prägla din stil. Kom ihåg att ta i beaktning ditt ursprung, dina intressen, din yrkesroll etc. Är detta något som du vill ska identifieras i din stil? (Förslag: Romantiker, vänlig, tuff, spontan, organiserad, korrekt, märkes-medveten, empatisk, vågad, kvinnlig, färgstark, glad, naturälskare, välvårdad, stenhård, feminin, ordentlig, lekfull, inkännande, självständig, modig, sportig, trendig, trendsättare, sofistikerad, manlig, diskret, dansare, rå, självsäker, kreativ, uppriktig, försiktig, ledare, mysig, eftertänksam, idealist, lyxig, prydlig, street-modern, nördig, moderlig, bohemisk, alldaglig, fräsch, känslig, oberäknelig, originell, latin-amerikan, djärv, emotionell, livsglad, kompetent, hippie, säljare, bonde, stilren, lantlig, 50-talsfantast, melankolisk, kulturell, ultramodern, lärare, kriminell, sorgsen, en som tar plats, konstnärlig, friluftsjunkie, obegriplig, elegant, försiktig, vetenskapsman-/kvinna, komplicerad, okomplicerad, förtroendeingivande, ödmjuk, sexig, professionell, vill smälta in, vill sticka ut, extrovert, introvert, androgyn, maskulin, spirituell, öppensinnad, reserverad, musikalisk, stark, charmig, mystisk/gåtfull, äventyrlig.)
  2. ? Gör en associationskarta över var och ett av de utvalda orden. Skriv ordet i en ring i mitten, omge ordet med relevanta kategorier som du tycker är viktiga för din stil och fyll dem med alla tankar om plagg och stil som du förknippar med det ditt valda ord. Exempel på kategorier är; smink, frisyrer, accessoarer, färger, modeller, märken, material m.m.!
  3. ? Stryk över alla plagg/accessoarer som du inte skulle vara bekväm med att bära. Kvar finns det som är DU.
  4. ? Sammanställ gärna dina associationskartor till en huvudsaklig klädstilsprofil så att det blir tydligt. I mitten skriver du då de ord som du har valt ska identifiera dig. Runtomkring finns en härlig mix av allt som du vill klä dig i. (Givetvis kan du skapa flera stilprofiler, t.ex. en som lämpar sig för privat, en som är anpassad ditt arbete och den du är där, en för semester och en för utgång/fest osv.)

Alltså finns det något roligare än detta!!? ?? Jag blir alldeles exalterad!

(Exempel 1.) Associationskarta påbörjad… Identifiera alla ord som du associerar till huvudordet och skriv upp dem.
(Exempel 2.) Associationskarta med kategorier påbörjad… Skapa kategorier som känns relevanta för dig och fyll dem med ord och tankar!

En rikare värld med fler stilar?

Jag älskar kläder och att uttrycka mig via dem, men jag tycker inte om att “rätta mig i ledet” och klä mig som alla förväntar sig att jag ska klä mig. Den känslan ger mig mental klaustrofobi! ? (Av det skälet är jag inte heller så intresserad av att följa trender, men kan givetvis inspireras av dem.)

Jag tror att världen och vi alla skulle berikas av att bejaka våra personligheter och våga uttrycka den i vår stil. ? Så mitt budskap i detta inlägg är – sluta lyssna på andra och börja lyssna på dig själv! Vem är du? Vem vill du vara? Vad vill du att dina kläder ska säga om dig?

Och kom ihåg att det inte finns någonting fel och rätt. Du och din stil är alldeles utmärkt så som den är och det är din rätt som människa att få testa dig fram och uttrycka dig så som du känner är rätt och riktigt för dig. Namasté! ?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta