Underbaraste Angeline i hennes Giesswein klänning (som dock var lite för stor)…
Mitt ute i ingenstans hittade vi denna urgulliga stuga och ett tillhörande rövar-skepp, när vi var ute på husvagnssemester. Och jag insåg direkt att här skulle vi kunne skapa många underbara bilder med barnen.
Alltså vill man inte krama den här godingen och ta med henne hem?? Ja, det vill man!!! =)
Över till skeppet Bläkkpörls sjörövarfest!
Uppdatera, uppdatera, uppdatera bloggen!!! =O Vi är redan inne på ett nytt spännande år och jag har fullt upp med att förverkliga en ny företagsidé. Men här kommer några tillbakablickar från slutet av året 2022.
Det var ett fint år som dock innebar en hel del utmattningssymptom för mig och min insomnia har blivit värre. Största delen av året var jag mammaledig dock och det har varit underbart, nästan hela tiden. 😀 Men nu är lillan 1,5 år och det är dags för henne och mig att skiljas åt under vardagarna. Snyft.
Jag älskar mitt designträbord som jag köpte förra året. Texturen och alla de djupa skårorna är helt underbara!!! Här lastar jag upp alla möjliga dekorationer och försöker att byta ut dem vid varje säsong och högtid.. Ljusstakar, blomkrukor, prydnadsfigurer, murgrönan förstås.. som behöver justeras till lite ser jag… Doften av hyacinter… åh…
Tyvärr är alla fotona bara tagna med mobilen. Jag har börjat att fota mest med min mobil för att min systemkameran har gått in i väggen, så att säga, och är lite opålitlig vad gäller fokus och kvalité. Supertråkigt!! Åh vad jag längtar efter en ny systemkamera!!! :/
Jag tycker att det är så himla mysigt att vara ute och leta efter gömda och glömda ruckel ute i skogen och längs landsstigarna. Häromdagen hittade jag denna charmiga boning!!! Och dörren stod på vid gavel som om den lockade mig att stiga på.
Visst blir man lite sugen på att omhulda den med kärlek och ge liv igen? Tänk så mycket historia som har skapats inom dessa väggar!! Jag rös när jag såg ödestorpet. Jag rös i hela kroppen och det kändes nästan som om det var fler närvarande där… Ett litet genomskinligt barnaväsen i vit särk som kikade ut genom fönstret på övervåningen kanske…. Mitt sjätte sinne spårade sannerligen iväg med mig…
Den var lite läskig att stiga in i, för att det hängde ner farligt bråte från tak och stuprännor som knakade och rörde på sig. Men jag höll för ögon och öron, räknade till tre och slängde mig in genom dörren. Det kändes enklast så. Väl där inne fann jag mer bråte lura över mig från taket, så jag fick passa var jag gick.
Det intressanta när man vankar runt i såna här ödehus är att man så tydligt kan se (och känna!!) historian i dem. Man kan se vilka delar som var byggda ursprungligen (utifrån byggteknik, läge och sunt förnuft) och vad som har blivit påbyggt under 1900-talet.
Detta hus var till hälften byggt i liggande timmer. (Tyvärr var det för mörkt inuti för att jag skulle kunna ta kort!) Originalbostaden tog troligtvis form under 1700-talet.
Först bestod bostaden av endast ett utrymme där såväl människor som boskap samsades om utrymmet. På den tiden fanns ingen vedhäll och värmen hölls genom att människor och boskap gnuggade axlar och sov ihop. Senare byggdes ytterligare ett rum till med spishäll och därtill ett litet loft med stege.
Slutligen byggdes huset ut ytterligare under tidigt 1900-tal, för att senare överges och förfalla.
Längre ner på samma skogsstig hittade jag en byggnad med ett fräckt klocktorn. Jag undrar vad historien är bakom detta? Själva byggnaden såg bara ut som en vanlig ladugård. Lustigt… (Jag glömde bort att fota mer.)
Brukar ni också smyga runt i öde hus eller är det bara jag som gör sånna hyss?
Ta hand om er mina fina vänner! ?
Kära vänner, hur står det till i regnet och blåsten? ❤ 🙂
Ja, jag vet att jag har tappat vikt. Ingen behöver kommentera det. ? Som jag har skrivit i tidigare inlägg så har jag haft några tuffa veckor/månader bakom mig, med privata olägligheter som har påverkat mig mycket. Men det är bättre nu, saker och ting har landat, processats och jag är på banan!! Tack för omtanke! <3
Vi hade några soliga dagar förra veckan, men nu är det visst bara blåst och lidande. Jag har haft en dryg veckas semester, åkt till mina föräldrars sommarstuga och bott där ett tag med D och barnen. En ljuvlig småländsk lantlig semester i all enkelhet. Dagliga utflykter, roadtrips och sociala sammankomster i röd stuga med vita knutar. Det finaste av sommaren…
Vi besökte Bullerbyn och Emil i Lönneberga. Som iofs nästan bor grannar med mina föräldrar!! Alltid uppskattat av barnen, som gärna nosar på djuren och svingar sig upp i gungorna inne i ladan. Men jag glömde att ta kort, som vanligt… ☹ (Är inte så bra på det här med att tänka blogg. Ber om ursäkt för det. Men jag blir bättre med tiden… Jag har iaf börjat komma ihåg att fota mig själv då och då!! ? Det gjorde jag typ aldrig för ett år sedan.)
Här nedanför syns skogsvägen som leder till mina föräldrars stuga. Älskar denna väg… Den framkallar så många nostalgiska minnen… från när jag var liten och sprang runt barfota i bränt gräs, jagade myror och försökte bli kompis med alla kossor som trampade runt omkring mig och glodde med sina stora förvånade ögon. Varma mular mot halsen, det kittlades så mycket… och de hemska stötarna från stängslet. Huhhh…
Vi försökte alltid lura varandra, vi syskon och mina barndomsvänner i bygden. Vi tog varandras händer i ett långt led och tvingade den största och modigaste att ta tag i elstängslet. Den naivaste fick stå i änden, där blir stöten som värst (stöten går igenom hela ledet till slutet!) men det förstod inte den naiva. Stackarn!! Men vi råkade alla ut för det förr eller senare. Been there, done that… :S Höll nästan på att kissa på mig av stöten första gången. Syskon är inte alltid så snälla mot varandra…
Jag minns också att vi åkte hölass (Jag kan försöka hitta bilder från detta någon gång!! Ligger nog i en gammal låda. Underbara tider…). Alla kusiner och vänner. 10-20 barn, ibland i ett tåg av flera hölass och traktorer. På den tiden var det inte så kinkigt med bilbälte och sånt lyx. ? Då slängdes man helt sonika upp på hölasset och fick klamra sig fast bäst man kunde i spjälorna på sidorna (eller i kusinen till höger), medan traktorerna begav sig ut på skumpiga skogsvägar mot åkrarna. Minstingarna fick sitta i mitten av hölasset, så att de inte skulle trilla ut ur lasset… Men ibland sjönk man istället ner i själva halmen och det var lite nära-döden-upplevelse det också.
Och sedan slet man hårt i timmar för att plocka potatis på åkrarna. Hela släkten var tvungna att hjälpa till. Fast barnen sprang väl mest runt och åt upp potatisarna egentligen. Vi åt dem som morötter direkt i handen. Haha… Det låter som om jag växte upp på 1950-talet. Inte riktigt, men min farfar anammade den traditionella bondstilen. Så det är därför jag fick den barndomen. 🙂
För några år sedan var denna stuga i ganska dåligt skick. Allt hängde och dinglade, färgen ramlade av och dörrarna var svällda. Men min far är inte den som är den. ? Han drar sig inte för att svinga sig uppför rangliga stegar och vingla runt på tak och stuprör, för att plåstra och täcka där det brister. Och nu börjar hela åbäket se rent skapligt ut! Eller vad tycker ni? Jag älskar denna stuga. SÅÅÅÅåå mysig…
Förr fanns det varken el eller vatten i stugan, men nu har vi både spis, lampor och varmvatten. Usch, vilket skämmeborteri!! Dock saknas fortfarande toalett och dusch. Det är dass med tre hål som gäller. Funkar utmärkt att göra sina behov ett par stycken åt gången så sparar man tid. Och toapapper. 😉 Hahaha… skojar!
Och här ovan ser ni det spektaklet som fungerar som dusch. Man drar typ i ett snöre, så rinner det vatten från ett rör som leder till två bunkar, en med kallt vatten och ett med kokt vatten. Jag har inte vågat testa den än. Verkar rent livsfarlig. Vem vet vad som kommer ut ur de där rangliga rören? Plötsligt kanske det är gas. Jag tror inte heller att trycket i denna dusch hade räckt för att arbeta sig igenom mitt tjocka hår. Så jag åker till mamma och pappas riktiga hus varje gång jag ska duscha håret.
Dryga 60 år, men vig och smärt som en apa. Det är far min, det. Han räds inte höga höjder och murkna underlag.
Här är han igång med att byta taket på ett av gårdens ladugårdar. Jag undrar vad sånt här tak heter? Dessa små träflisor som ligger omlott. Det heter ju något särskilt… måste googla det.
Han jobbar från tidig morgon till sen kväll, struttar runt där på taket utan vett att vara rädd.
Min fina Celina är en skojig tös. Hon har precis fyllt 2 och orden bara forsar ur henne (hon tar nog efter sin mor anar jag…). Och hon har så mycket vilja så det står härliga till. Ibland är hon så bångstyrig att håret står på ända, tills vi ger med oss. Här nedan är det dock hunden som är den viljestarka och Celina har fullt sjå att hänga med, ser det ut som… haha… så söt…
Vi har rysligt mycket fruktträd här vid stugan och runtom på gården. Jag tror vi har över 20 körsbärträd. Kanske runt 30?
Tack min goa familj för några underbara dagar med gemenskap, skratt, många kockar men ändå ljuvlig mat, grill och eld, bad, brädspel och musik-jam! ❤❤❤
