Skojigt på Mössebergs Djurpark

En dag på Mössebergs djurpark med mina underbara. <3

Syskonkärlek när den är som vackrast… Här står dom och njuter av utsikten och varandra! 🙂

Vi bodde på camping med husvagn i tre dagar och barnen lekte med andra barn hela dagarna.

Dessa fina två!! Sitter ihop som krabbor. Angeline är så pappig just nu!

Eliah är väldigt mammig och har alltid varit. Celina är någonstans mittemellan. Ibland är det mamma som gäller och ibland pappa.

Lucia är mammas hund!! Så klart. 😀 Folk tror så ofta att hon är valp, men så här ser hon faktiskt ut i fullvuxet tillstånd. Hon är en Bichon Havainas, men en klippt sådan. (Dom är vanligtvis långhåriga. Så när vi klipper henne så ser hon mer ut som en valp.)

Tillbaka till lekplatsen. Den var stor och hade massor av hinderbarnor, racerbilar och klätterställningar!

Det var en fin dag, varm och solig. Vi hade med picknick och njöt av att leka med barnen.

Jag gungar med Angeline i famnen. (Det var inte så farligt som det ser ut! Jag har ett stadigt grepp om henne.)

Det hette ju att detta var en djurpark, men så mycket djurpark vet jag inte om det var att tala om egentligen. Jag hade hoppats på lite rovdjur och elefanter, men på plats fanns bara en hönsgård, getter och tre åsnor, hehe. 😉 Barnen var visst lika nöjda och glada ändå.

Celina är supersocial och pratar gärna med främlingar. Här bekantade hon sig med en annan lite äldre tjej som satt och matade hönsen med gräs. (Äter höns gräs??) Resten av dagen var dom oskiljaktiga.

Angeline tackade för sig efter lunch och vaknade lagom tills det var dags att bege sig tillbaka till campingplatsen. Vi bodde ett par dagar i husvagn på en närliggande campingplats. Myyyysigt… <3 Jag älskar sommaren och campinglivet!!!

Underbara örhängen med… färg!!

Jag använder mig generellt sett av en väldigt diskret färgskala när jag klär och stylar mej. Men den senaste tiden har jag fått upp ögonen för… FÄRG!!! Jag har fått upp ögonen för hur härligt det är att klä sig ledigt och lekfullt, fräckt och iögonfallande, och hur glad man blir av färg.

Häromdagen upptäckte jag ett nytt designmärke som jag blev alldeles stört-tokig i. Jag beställde hem ett handfull av dem från zalando och jag vet att jag kommer hänga på låset, så att säga, när nya kommer in… (För nästan alla produkter från märket är slutsålda!)

Alltså kolla in dessa örhängen!!!

Avant-Garde Paris Örhänge - multi coloured/guldfärgat - Zalando.se
Avant-Garde Paris Earrings - red - Zalando.de
Avant-Garde Paris - LUXURY STATEMENT PETALS SHAPE  - Örhänge - blue
Avant-Garde Paris - LUXURY FLORAL STUDS - Örhänge - green
Avant-Garde Paris - STATEMENT BIG ACRYLIC RESIN CHANDELIER DANGLE  - Örhänge - blue
Avant-Garde Paris - EXOTIC LEAF  - Örhänge - green
Avant-Garde Paris - Örhänge - gold

Nya foto-prylar till min samling

Det är lustigt hur saker och ting kan arta sig, eller urarta sig. 🙂 När jag sa upp mig för 1,5 år sedan så tänkte jag att jag skulle satsa på musiken och övrigt konstskapande och driva sociala medier vid sidan av. Fotningen var bara en del i att vara närvarande på nätet. Nu, 1,5 år senare har fotograferandet blivit en jättestor del av min vardag och jag tänker mer och mer att jag vill arbeta professionellt som fotograf. Musiken kommer att komma också, men än så länge har jag inte råd till den utrustning som krävs för att börja med det. Fotograferandet får bli vad jag fokuserar på just nu.

Det finns många prylar som jag behöver införskaffa för att kunna ta mitt fotograferande från privat till officiell nivå. Förra veckan köpte jag på mig två nya ting som jag länge har väntat på; ett utomordentligt kolfiberstativ (finns att köpa på objektivtest.se för 4 690:-) och ett svart backdrop (finns att köpa på scandinaviaphoto.se för 699:-).

Mitt nya fiberkolstativ!

Jag förtjänar det, det ska var och en veta. Ack, vad jag har kämpat!!! Jag har länge fått nöja mig med ett opålitligt, rangligt plastskämt till stativ – som vinglar i blåsten, skakar vid beröring och lutar under tagning. Ibland när jag har försökt att fota i stormigt förhållande, högt uppe t.ex. på en sten, så har den i det närmaste börjat lyfta och pinna iväg på sina stolpiga ben. Och om det är så väl att den håller sig på plats så får man istället räkna med att börja fotograferandet i lodrätt stående ställning för att avsluta i sisådär 90 graders lutning. Oerhört påfrestande för nacken!

Den här nya magiska prylen däremot, som krävde mig på mina sista sparpengar, ska klara stå pall mot de hårdaste ryska väderförhållanden. Dessutom är den enkel att bära runt på och framför allt (vilket var vad jag sökte särskilt efter!) så behärskar den att låta kameran fota på väldigt låga nivåer (grodperspektiv). Man vänder bara mittenstaven upp och ner och vips så kan man fota uppochner eller hur man behagar! 🙂 En fantastisk pryl detta!!! Och vacker som ett barn.

Vacker som ett barn.

Jag har inga backdrops utan brukar få nöja mig med min vita vägg och några hemsnickrade träplank, men nu gjorde jag slag av saken och beställde hem en svart backdrop i bomull. Ostruken och slafsigt tillfälligt upphängd på bilden under. Jag använde den vid min gravidfotografering! Som jag ska presentera i nästa inlägg. (Jag har inte fått in bilderna på rätt ställe än.)

Fotat med mobilen. Mitt nya backdrop slafsigt tillfälligt upphängd.

Utrustning jag vill äga som fotograf

Nu ska vi se vad jag har och kan checka av, och vad jag fortfarande måste spara ihop till…

Det är minsann inte billigt att äga fotografutrustning. Jag har hittills lagt ungefär 80 000:- på härligheten. Nu börjar det sina i kassan, som sagt…

Detta har jag:

  • Kamerahus Canon 5D mark ii
  • Canon EOS M50
  • Drönare Mavic Pro 2
  • Objektiv: fast 50 + vidvinkel zoom 17-35 + Canon EF 24-105/4L IS USM
  • Gimbal med dubbelhandtag
  • Gimbal till mobil / selfiestick
  • Flatlaystativ
  • Sirui kolfiberstativ
  • Två set studiolampor för video (2 paraplyer och 2 softboxar)
  • Ett set studioblixtar (2 softboxar)
  • Ledgo LED videobelysning med olika temperaturer
  • Svart backdrop (i bomull)
  • Green screen
  • Olika underlag

Detta vill jag ha:

  • Ny kamerahus Canon EOS R (R5 eller R6 hade ju varit drömmen!!!)
  • Objektiv: fast 35mm + tilt/shift objektiv
  • Backdrops: beige, grå, vinröd, flammig mörkbrun
  • Reflexskärmstativ
  • Rullupphängningssystem & Vinylbakgrunder
  • Ritplatta till datorn (för att kunna jobba lättare i photoshop)
  • Datorstativ (så att jag kan fota med kameran i kopplad)
  • Extern kalibrering till skärm

Jag kan knappt bärga mig tills jag har råd att köpa ett nytt kamerahus!!! Det är nästa materiella milstolpe. Det jag har nu är inte helt pålitligt och har problem med att kommunicera med blixtarna vid studiofotning.

Nu dags för lite käk! 🙂 Ta hand om er, mina vänner! <3

10 dyra heliga nyårslöften

Det här med att ge sig själv nyårslöften passar ju inte alla. Det kan bli en press över det hela och ibland kan man uppleva att det ändå inte har någon funktion.

För min del så tycker jag att det är en kul grej att följa upp på om ett år och så blir det åtminstone en liten push i rätt riktning. 🙂 Så jag tänkte ge mig själv ett par väl valda sådana i år. Jag ska verkligen på riktigt försöka uppnå dem! Det finns ju behov för att utveckla ett och tu ting i mitt liv. 😉

Nyårslöften

  • Benen. De där som ska bära runt på mig ett par 40 år till! Det är dags att på allvar stimulera dess muskler och ta dem till nya nivåer! Alltså: Jag ska styrketräna benen mer detta år så att jag får en välsvarvad underkropp. Nu är de taniga kycklingbenen ett minne blott!! (Får avvakta med hårdträningen till bebisen är född dock.)
  • Jag ska fokusera särskilt på kroppens flexibilitet och rörlighet detta år. Jag vill bli vigare! (Det har jag velat länge men inte tagit tag i saken. Jag är i nuvarande tillstånd ungefär vig som en träslev. Går bara att vända på, men inte veckla ut eller ihop om man säger så.) Det konkreta målet får bli att jag ska kunna stå i yoga-ställningen “stående hund” på riktigt, utan att krevera av hur musklerna praktiskt talat känns som om de ska slitas av på mitten. (Jag ska visa er hur min stående hund ser ut i nuläget i annat blogginlägg! He he… Håll i brallorna!! ;))
  • Jag ska spendera mindre tid på att ringa och skriva till allmänt löst folk utan vettig anledning. (Det har varit min största tidstjuv året 2020!!)
  • Jag ska få ordning på mitt kontor. Det verkar aldrig bli färdigt. Det ligger alltid nya grejer som hamnar på fel plats.
  • Jag ska blogga mer frekvent. Åtminstone 2-3 gånger i veckan. Halleluja!!
  • Jag ska få ordning på min hemsida. Äntligen. I år händer det.
  • Jag ska börja sälja mina foton. Väl utvalda som jag kan stå för.
  • Jag ska börja sälja fototjänster. Jadapp, nu är det ingen lek längre, nu är det på riktigt! Nu kavlar vi upp ärmarna och laddar. Jag har inte helt bestämt mig för upplägget där ännu dock, men… får klura på det lite…
  • Jag ska börja köpa in utrustning för att kunna skapa musik. Och denna punkt hänger ju då lite på hur vår ekonomi ser ut under året. Vi lever ju sparsamt just nu.
  • Jag ska bli mer närvarande på instagram och börja använda storys kontinuerligt. Nu är det färdigt med vidskeplighet och undanflykter. Inget mer daltande med mig själv bara för att jag hatar plattformen. Instagram måste tas i hornen!

5 svenska instagramkonton som får trädgårdstokar att spåra

Det finns ju dagar då man vill slänga spade och kratta både kors och tvärs, i uppgivenhet och vanvett, och andra dagar då det kliar som sjutton i de gröna klåfingrarna men hjärnan lyckas inte samla sig tillräckligt för att kunna leverera någon rimlig skaparidé. I båda dessa lägen (samt alla andra dagar) kan det vara en god idé att ta sin tillflykt till instagram!

Detta inlägg är en hyllning till alla fantastiska trädgårdsmatiga instagramkonton som härjar där ute i cyberrymden och ett varmt tips på några av de allra bästa (utan inbördes ordning)!


1.

CharlotteGardenflow – Charlotte Andersson i Sundsvall presenterar sin underbara trädgård om och om igen på de mest ombonade, kreativa, inspirerande, smakfulla sätt!


2.

Meltdesignstudio – Dorthe Kvist är inte vem som helst. Hon är en trädgårdsexpert av sällsynt kaliber; trädgårdsdesigner, florist, inredningsdesigner och trädgårdsboksförfattare. Dessutom delar hon med sig av sin kunskapsrikedomen varje dag på instagram! Kan man önska mer?


3.

Skillnadens – Sara Bäckmo är ägare till Sveriges kändaste trädgård och har tillika en fullständigt hämningslös och smittobärande odlarlust. Det tackar vi hjärtligt för, Sara!


4.

Torpetslillatradgård – På Elin Nordströms marker görs det underverk hela tiden! Se och lär!


5.

Snickargladjenstradgård – Johanna Berglund förgyller med fantastiska glimtar ur sitt vardagliga trädgårdsliv och har en ypperlig känsla för fotografering, design och stil.

Har ni några favoriter? Vilka fler konton borde ha stått med?

Modlöshet och kamp – Att skapa drastiska förändringar i ens liv

Jag balanserar på timmerstockar kommer att utgöra grunden till vårt växthus om ett par veckor… Kan ni tro att jag längtar? 🙂 Vi har redan börjat smygodla chili och paprika inomhus… Jag ska fota och visa er senare.

Idag hänger modlösheten som ett tungt töcken över mig. Jag låg vaken halva natten och kunde inte sova för alla vemodiga tankar. Det skaver. Hur ska det gå för mig? Hur ska jag klara mig? Hur ska jag någonsin lyckas med det jag tar mig för? Det kommer aldrig att gå, det kommer aldrig att gå, DET KOMMER GIVETVIS ALDRIG ATT GÅ…!! VAD TRODDE JAG? HUR KORKAD VAR JAG? Det är lika bra att ge upp drömmarna om ett liv som kreatör/konstnär och gå tillbaka till ett vanligt hederligt akademiskt arbete på kontor. Det är väl ändå där jag hör hemma?

Klump i halsen och hängande huvud.

Jag blir så ledsen när jag tänker så. Jag blir så modlös att jag tänker att livet egentligen inte har någon mening om jag inte får fortsätta att gå denna väg. Vad ska jag göra då? Vad ska det bli av mig då? Vem är jag då? Livets mening är min familj så klart. Mina små hjärtegryn. Men att känna sig nyttig ändå, att göra något man brinner för och bekräftas för den man är. För vad man ger. Visst är det ändå en av grundpelarna för att kunna känna meningsfullhet?

Övergivenhet – Att arbeta ensam och med sig själv

Som väntat så här i starten av egenföretagandet så kommer misströstan och självtvivlet krypande. Det matar mig med dåligt självförtroende och onyttig realism. Såna där hur-ska-du-klara-dig-ekonomiskt-har-du-tänkt??-tankar och vet-du-hur-få-konstnärer-som-verkligen-kan-leva-på-det-de-gör?. Tankar som inte gör någon nytta alls, som bara dömer, sparkar, slår, spottar och suger musten ur en.

Och känslan av övergivenhet. Stundvis väller den över mig med obarmhärtig kraft. Stundvis känns det tufft att ha flyttat ut till landet, långt ifrån alla mina vänner, och nu dessutom inte längre ha ett vanligt jobb med kollegor. Nu är det bara jag ensam ute i skogen med min kamera och mina högljudda tankar. Annars helt tyst. Ingen som ser eller hör mig. Ingen att prata med, att få tips och råd från. Ingen som dunkar en i ryggen och säger – Nu kör vi! Nu hjälps vi åt! Det här fixar vi! Nej. Nu är det bara jag. Och mina visioner. Det tar ett tag att vänja sig vid det…

I förrgår ute i skogen! Så enkelt och så ljuvligt… Inget missmod i världen kan ta ifrån mig den känsla jag får när jag går här.

Att orka hela vägen…

Jag försöker tala förståndigt med mig själv. Vara min egen peppiga livscoach. Klappa mig på huvudet och säga att allt nog ska gå bra, på något sätt. Det är ju ändå det här jag vill, eller hur! Jag inser ju att detta är en fas på vägen. Ett prövningarnas berg som måste bestigas.

Jag försöker förklara för mig själv att kampen för att uppnå sina drömmar inte är enkel och aldrig kommer att vara. Det är blod, svett och tårar. Det är berg och dalar, rosor och törnen. Självklart kommer jag att snubbla och famla i mörker då och då. Det kostar alltid att vinna. Men under mitt famlande och fallande kommer jag att upptäcka saker som jag inte visste fanns! Jag kommer att känna känslor jag inte tidigare har känt, se, höra, dofta och ta in intryck som aldrig förr. Jag försöker påminna mig om detta. Det är ju ändå skapandet och uttryckandet som gör mig levande. Det är friheten och samklangen med naturen som är min målbild – och vägen dit får vara hur bökig den vill.


Framgångens 10 (14) faser

För att underlätta för hjärnan att se mål och mening så har jag utformat en simpel men (för mig) pedagogisk och överskådlig framgångsteori som hjälper mig att förstå och överblicka vad jag har att vänta. Detta är de faser jag måste igenom för att nå hela vägen. Att se det framför sig och föreställa sig dessa faser hjälper mig att orka hålla ut mer.

Den här teorin kan tillämpas på vad som helst egentligen; karriärsdrömmar, bekämpa en ätstörning eller ett missbruk, lära sig nya färdigheter, reparera eller ta sig ur en infekterad relation, stärka sin självkänsla etc. Framgång för mig är inte rikedom och dylikt, utan att lyckas med det man tar sig för. Att orka fullfölja sin plan. Att skapa drastiska förändringar i ens liv är alltid en utmaning och följer ungefär samma struktur.

Så här tänker jag…

Figur 1. Framgångens 10 faser. Faserna Beslutsamhet och Svacka upprepas okänt antal gånger. (Såväl som slutfaserna Framgång och Svacka.)

Vägen till framgång består av åtta huvudsakliga faser; 1. Smekmånaden, 2. Kraschen, 3. Återhämtningen, 4. Beslutsamheten, 5. Svackan, 6. Beslutsamheten (igen) 7. Revanschen, 8. Framgången. (Faserna Beslutsamhet och Svacka går i regel i omlopp ett par gånger innan nästa fas infinner sig.)

Vill man fördjupa hela konceptet ytterligare så kan man lägga till steg 9. (Svackan) och 10. (Målbilden) också. Dessa berör efterdyningarna som sker när en framgång uppnås. För det är ju sällan så att vi människor känner oss omedelbart tillfreds när vi har uppnått det vi vill ha. Tragiskt nog måste nya kamper utkämpas när framgången är nådd. Då blir kraven, förväntningarna och känslan av otillräcklighet än mer påtaglig vilket sprider negativ energi och gör njutningen av framgången bitter. Det krävs ytterligare lite kamp för att landa i den där drömmen som från början var ens målbild… Den där drömmen om självuppfyllande. Att må bra och vara lycklig (tillfreds med sitt liv).


10 faser att genomgå – när stora livsförändringar ska uppnås

  • 1. Smekmånaden – Allt känns spännande och du är super-mega-exalterad och peppad! Detta kommer att gå vägen!!!
  • 2. Kraschen – Du inser plötsligt att vägen var snårigare än du hade väntat dig. Du tappar energi och mod. Du börjar att slå och sparka på dig själv. Hela projektet känns hopplöst och inget ljus är i sikte.
    KRITISK FAS 1. DET ÄR I DENNA FAS SOM DET ÄR VIKTIGT ATT UTHÄRDA. BIT IHOP, HÅLL HUVUDET KALLT OCH KNEGA PÅ! IGNORERA RÖSTERNA I DITT HUVUD! Risken är som störst att ge upp just här.
  • 3. Återhämtningen – Du behärskar dig, tar dig samman och återfår kontrollen. Du inser att loppet kanske inte är kört ändå (även om självförtroendet har fått sig en rejäl törn).
  • 4. Beslutsamheten – Du biter ihop och fokuserar på din målbild. Det är dit du vill komma och det är dit du ska. Inget annat spelar någon roll.
  • 5. Svackan – Kampen börjar tära på dig. Du känner dig trött, tappar motivation och förtröstan. Du börjar fundera på om du inte ändå har tagit dit vatten över huvudet och om det verkligen är dit du vill.
    KRITISK FAS 2. Svackan och Beslutsamhets-faserna kan gå i omlopp en lång tid innan nästa fas infaller sig. Här infinner sig därför den andra kritiska tidpunkten i din kamp – att hålla ut!
  • 6. Beslutsamheten – Du ber tvivlet att dra åt helskotta och påminner dig själv om målbilden. Du spikar upp den (mentalt) på väggen framför dig, biter ihop och kämpar på som du aldrig har gjort förr.
  • 7. Revansch – Du märker att ditt slit betalar sig. Plötsligt börjar saker och ting röra på sig / rulla på.
  • 8. Framgång – Du inser att du befinner dig på den plats som du en gång i tiden drömde om. Du har svårt att tro att det är sant och vet inte hur du ska kunna njuta av att vara här. Det är ju så mycket jobb som väntar…
  • 9. Svacka – Du känner dig urlakad och golvad av alla förväntningar. Du vill dra ett täcke över huvudet och bara få stänga av allt en stund. Du känner misströstan och undrar om du är en bluff.
    KRITISK FAS 3. Framgången och Svackan-faserna kommer att gå i omlopp fortsättningsvis – egentligen resten av ditt liv. Ingenting kommer någonsin att vara på topp hela tiden. Påminn dig om att det ändå var hit du ville komma! Lär dig att ignorera dina och andras förväntningar och lyssna istället till ditt inre. Vad har du behov av?
  • 10. Målbild – Du lär dig att parera och balansera mellan förväntningar, arbete och återhämtning. Du inser att du är där du vill vara och tillåter dig äntligen att njuta av att livet är just så som du en gång drömde att det skulle vara.

Jag har för skojs skull ritat upp två olika figurer som visar min teori av hur vägen till framgång ser ut. Man kan se det på två olika sätt, men grundtanken är densamma. (Andra figuren visades tidigare.)

Figur 2. Framgångens 12 steg. Här har jag brutit upp vägen i lite fler delmål. På så vis blir vägen lite tydligare! Så här kan en fullt rimlig och potentiell utveckling se ut…

Jag befinner mig just nu i fas 2. Och jag ska banne mig se till att jag släpar mig vidare även till fas 3 – om jag så ska stupa på köpet. Att ge upp finns inte på min karta. Jag vill hellre känna missmod, hopplöshet och lidande än att vanka av och an i ett tryggt ekorrhjul och inte veta hur det kändes att leva på riktigt. (Åtminstone tänker jag så just nu – ända tills min klenare del av MIG börjar hispa upp sig igen. Vi får se hur länge friden varar… 😉 )


Har du några stora förändringar på gång i ditt liv och var någonstans i din utveckling befinner du dig? Missmod eller flagga i topp?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta