Så ljuvlig är vår fyraåring!

Underbara fina… Denna tjejen alltså!!! Vad jag älskar henne. <3

Hon är speciell på många sätt. Hon är väldigt mammig och sällskapssjuk och det tycker jag är såååå mysigt, för sällskapssjuk det är minsann jag också!! Jag kan knappt räkna på händerna hur många gånger varje dag som hon säger “Mamma jag vill vara med dig!” eller “Mamma jag vill gosa med dig!” (sitta i knät och kramas) och “Mamma jag älskar dig!!” med eftertryck. Hon vill alltid kramas och prata och hålla händer och umgås, oavsett hur tråkig sysslan jag håller på med är… städ eller matlagning eller tvätt. Hon är med i allt!

Hon är hetlevrad och målmedveten, väldigt finurlig, företagsam, uppfinningsrik och pysslig och oj så många hyss hon gör… Läskigt manipulativ är hon också. Eller charmig och karismatisk, beroende på hur man ser det. 😉

När hon vill ha något så lägger hon huvudet på sned och ler det bredaste hon förmår och fladdrar med fransarna. Det kallar jag BESTÄMT för manipulation! I synnerhet då det alltid får både mig och D på fall och vi nästan blint lyder hennes minsta vink. Suck. Vi måste jobba lite på det där… att vara lite svåra ibland. Svårflirtade.

Eliah kan också vara väldigt övertygande och lägga på charmen rejält när han vill ha något, men däremot så skiljer de sig åt när det kommer till hur benägen de är att göra hyss. Celina har alltid gjort mer hyss än honom. Hon är helt hopplös på att komma på att göra sånt man inte får göra. Jag tror att hennes nyfikenhet är ovanligt välutvecklad… Bara häromdagen så spenderade vi timmar på att leta efter en nyckel som hon hade stoppat ner i hundmaten. Det var hon som hittade nyckeln!

Mamma, jag är så duktig på att hitta saker! Sa hon med ett stort leende. Jag var så innerligt tacksam över att nyckeln hade hittats igen så jag överöste henne med lovord. VERKLIGEN, du är otroligt duktig på att hitta saker!!

Sedan tittade hon på mig och lade huvudet på sned och sa eftertänksamt: “Mamma, jag är också väldigt duktig på att GÖMMA saker!” Hon såg helt oberörd ut tills hon insåg att jag insåg…. då plötsligt blev hon rosig om kinderna och tittade ner i golvet.

Vi firade henne i all enkelhet här hemma. Om någon vecka ska vi hålla storkalas för henne med en massa kompisar närvarande, så då blir det ett annat tryck i cylindrarna!! Hej och hå!

  • 1

    • Att tänka på med treåringar

    Denna underbara pojke är nu ungefär 3,5 år och livet är både en lekplats med oändliga möjligheter och ett känslomässigt stormigt hav.

    Styr upp mamma och pappas odlingslåda!

    Treårsåldern har onekligen sina utmaningar och kräver full fokus, men är i övrigt en underbar ålder! Varför? ?Låt mig dela med mig av min högst personliga uppfattning och kontra gärna med dina tankar i kommentarsfältet! ? (Det finns säkert många tvååringar eller fyraåringar som också stämmer utmärkt in på följande beskrivningar!)

    Varför treåringar är underbara

    • Kan oftast göra mycket själv. De kan klä på sig, tala för sig och hjälpa till med hemsysslor (med lite vägledning).
    • Tenderar att testa gränser i någon mindre utsträckning än tvååringar. Så njut denna efterlängtade förändring!
    • Börjar kunna gå att resonera med. Det går att förklara varför något ska vara på ett visst sätt och förhoppningsvis (om barnet är på någorlunda gott humör) gör det som du säger!
    • Älskar beröm!! Två- och treårsåldern är berömmets guldår, då barnet nästan kan spricka av stolthet när det får beröm över något det gör eller visar upp.
    • Humorn börjar ta fart. Treåringar har ofta en hel flock luriga rävar bakom öronen! De gillar att busa och överraska, se hur man reagerar på det ena och andra och få en att skratta eller bli skrämd.
    • Är fortfarande mammig och pappig. Mysigt!! Detta brukar släppa i fyraårsåldern.
    • Blir ofta barnet av med blöjan nu! Phju… ett problem mindre. (Eller??? ?)

    Potentiella utmaningar med en treåring

    • Treåringar har stora egon. De vill ha allt på sitt sätt och tror att de har äganderätt på alla prylar.
    • Treåringar kan fortfarande få oförklarliga raseriubrott och perioder av gnäll och tandagnisslan.

    Att tänka på när man har ett barn i trotsåldern

    Treåringar kan ofta fortfarande vara en utmaning när det kommer till gnäll och raseriutbrott. Då är det viktigt att tänka på att…

    • Alla föräldrar blir sämre föräldrar med för lite sömn. Så se till att du får dina timmar! Om du har svårt att få vara i fred under natten, försök hitta lösningar. Kanske du och din partner kan turas om att sova i ett annat rum?
    • Alla föräldrar blir sämre föräldrar under hög stress. Att ha barn i denna åldern är alltid ett visst stresspåslag, ibland av oerhört sådant, så gör allt du kan för att reducera övriga stressnivåer. Dina 34 hobbyprojekt kanske får vänta ett halvår eller två tills balansen i familjelivet har infunnit sig?
    • Alla föräldrar blir bättre föräldrar med rutiner. Håll dina rutiner. Ät med jämna mellanrum. (Att gå runt på tom mage gör dig arg och trött.) Motstå frestelsen att sitta uppe sent om kvällarna. (Du behöver dina timmar sömn!) Ha tydliga tider för både dig och ditt barn, när ni ska äta, leka, vara ute, sova. Det underlättar att överskåda dagen när du är sliten och skapar trygghet hos både dig och ditt barn.
    • Alla föräldrar blir bättre föräldrar med egentid. Försöka få en tid varje dag där du kan varva ner och få återhämta dig. Det är du värd! Kanske du kan meditera? Ta en promenad? Om så bara 10 minuter är möjliga så är det mycket värt för din inre sinnesro och förmågan att behålla tålamodet under dagen.
    • Alla föräldrar blir bättre föräldrar när de tar hand om sin hälsa. Håll dig rörlig, smidig och aktiv så mycket som möjligt. Det utsöndrar nämligen endorfiner som ger positiv energi, gör dig piggare och gladare! Dessutom ökar det blodcirkulationen. Du orkar mer och du orkar längre. Du får bättre självförtroende och förebygger sjukdomar av alla slag. Ta en runda i skogen eller yoga på vardagsrumsmattan. Gör morgongymnastik tillsammans med ditt barn eller hitta på andra kreativa lösningar för att hålla din kropp alert!
    • Lär dig konsten att behärska dig. Tålamod och åter tålamod är en förälders bästa vän. Och när tålamodet tryter, be din partner ta över. Har du ingen partner, gå ifrån situationen en stund, stäng in dig och ta ett par djupa andetag och reflektera över läget innan du tar dig an stormen igen.
    • Värna om dina sociala relationer. Du behöver få vara någon annan än bara förälder ibland! Avsätt tid för din partner och dina vänner, tid för att komma ifrån hemmet en stund och socialisera dig. Har du ingen partner som kan hålla ställningarna när du är ute och flänger, be en annan vän, granne eller mormor?

    Hoppas att jag har kunnat bidra med några värdefulla tips och tankar! Dela gärna med dig av din egen upplevelse och hur du gör för att balansera svåra situationer hemma med ditt barn. 🙂 Bamsekram från socionomen/livscoachen ❤

  • 0

    • Kalas och stora barn

    Det är nästan så att jag inte vet ordet av. Mållös och smått oroad. Var tog de små knubbiga tårna av? Gripreflexen, jollret, det långsamma kravlandet över golvet och den saliga SAAAALIGA ron. Lugnet. Ni vet, den där tiden när man faktiskt kunde hinna att stöka undan både tvätt, bulldegar, ugnsrengöring, tomatodling och sängbäddning medan babyn sussade timma efter timma. Eller varför inte en lång högtidlig måltid i fullkomlig harmoni och tystnad?

    Den där tiden då både nummer ett och nummer två hamnade direkt i blöjan och blöjan direkt i soptunnan. Inga konstigheter. Rätt sak på rätt plats. Inget knussel. Tillskillnad från nu när det är tid för potträning och kisseriet skvätter lite här och var. Ingen ordning och reda. Usch, jag avskyr oordning och oreda!

    Gladare än gladast är denna lilla ögonsten.

    Hon har fyllt barn, min tös. Hon är inte längre bebis. Hon är barn. Eller någonstans däremellan. 1 år! En STOR milstolpe!! (När övergår egentligen bebisar till att bli barn?)

    Hon har börjat magra. Hullet avtar. Hon äter ganska duktigt, tycker vi, men ändå blir hon mindre och mindre rund. Oj, vad jag saknar det där hullet…

    I pappas trygga famn.

    Glad och sprallig är hon. Full av livslust! Och orden kommer obehärskat bubblande ur henne. Tack, titta, mat, dörr, lampa, katt, gris, får, bebis, vill ha, vill inte ha, nej, nej, nej och åter nej. Det är mycket nej nu. Vill inte. Vill inte nu heller. Nej, nej.

    Man får lirka och trixa och gosa sig till ett ja ibland. Men jag tycker att det är kul! Uppdraget att vara mamma är det roligaste och mest spännande jag vet! (Bland många andra ting.) Man vet aldrig vilka sidor barnet kommer att visa nästkommande dag, eller om en vecka, eller om några år! Resan från bebis till vuxen är som en livslevande upptäcksfärd och jag ser så mycket fram emot att få vara med på den resan!

    Kalas hemma hos mormor och morfar!

    Eliah och Celina missade varandras födelsedagar med 4 veckor. Så även han har fyllt år och är nu 3 år, och inte att förglömma – jag och Daniel firar 3 år som föräldrar!

    Det har varit en berg-och-dalbana i skräckblandad förtjusning. Men i första hand förtjusning. Det går aldrig att jämföra någons upplevelse med en annans, men min uppfattning är att det är både enklare och roligare att han barn än vad jag trodde att det skulle vara.

    Ett trött födelsedagsbarn med många granna färger på paketen i bakgrunden.

    Vad tycker ni? Är det svårare eller enklare, roligare eller tråkigare, att vara förälder än vad ni trodde innan? (Alla åsikter är välkomna och inget rätt eller fel svar finns, givetvis! Man får tycka att det är jobbigt och eländigt att vara förälder också.)

  • 4

    • Slut på innehåll

    Det finns inga fler sidor att hämta