Bloggens nisch och utveckling

Godeftermiddag på er! Hur står det till med herrskapet? <3 Här är det lite rörigt. Vi ska resa bort ikväll och vara borta till tisdag, så det har varit mycket att städa och packa de här senaste två dagarna.

Jag hade tänkt att fokusera enbart på ett nytt sömnadsprojekt denna vecka (som har med bloggen att göra, men jag skriver om det senare!), men på grund av försenad leverans av några av tygerna får jag skjuta upp det till nästa vecka. Skönt, på något vis. För jag hade ändå inte hunnit! Istället har jag förberett för påsken, pysslat, mekat med trädgårdslandet och pluggat fotografering. Övat mig på att filma med den nya drönaren. (Jag måste visa den för er snart! Bilder från den.)

Mina favoritprylar just nu! 😀 Att sitta utomhus, lapa sol och svälja kopiösa mängder frisk luft, plåta grönsaker och spruckna blomknoppar och läsa om hur man blir självförsörjande.

Helgen ska avnjutas i gott sällskap av familj, släktingar och vänner. Med en stråhatt på huvudet, så lättklädd som vädret tillåter (men det ska enligt prognos vara upp mot 18 grader! :O), en kall dricka och bok i handen. Samt en massa chokladpåskägg, läckra middagar, sällskapsspel, kramar och långa promenader.


Vem är jag? Vad är min blogg?

Så vad pysslar jag just nu med om dagarna (förutom att passa barn, städa, odla grönsaker, laga mat och lapa vårsol)? Jo, det ska jag berätta för er!! Det är så spännande så att jag håller på att spricka!

Jag håller just nu på att planera en ny header och en ny presentationsbeskrivning till bloggen. Jag vill ha en fräsig, tydlig och klockren header, som verkligen talar om vad detta är för blogg och vad man som läsare kan förvänta sig. Och det är ju minsann lättare i teorin än praktiken att leverera en sådan “klockren” header. Hur ska den se ut?? (Jag återkommer till den frågan längre ner i inlägget.)

Just nu är headern en gammal flygel i en ståtlig herrgårdsbyggnad i renoveringsbehov. Rasande läcker, onekligen, men hur mycket talar den om vad min blogg verkligen handlar om? (Delvis – inredningsintresset, musiken och renoveringsprojekten. Men ändå.) Där finns mycket kvar att önska, om man säger så. Och vem är jag? Kanske bör jag ha någon header som visar ansiktet bakom bloggen?

Jag har funderat fram och tillbaka kring varför jag bloggar, vad jag vill nischa mig som etc. och alla de där tankarna gör mig tokig. Jag älskar flexibiliteten i att kunna skriva om det som inspirerar och intresserar mig, det som faller på för stunden, oavsett vad det är. Jag måste erkänna det att jag har oerhört svårt för att hålla mig bara till en nisch! Samtidigt förstår jag poängen med varför bloggeliten påminner om hur viktigt just detta med nisch är. Det blir lätt rörigt i en blogg som min. Svårt att separera ämnena och få en klar bild över vilken målgrupp bloggen riktar sig till.

Just därför måste jag jobba extra hårt för att klargöra detta – för mig själv i förstahand och därefter för min lilla hjärtliga skara av tappra läsare!

“Allt livets goda, med en fläkt av fornhistoriska vindar!”

 

Allt livets goda

Jag har kommit fram till att – nej, det är helt enkelt inte jag! Det är inte jag att spela efter bloggvärldens snäva regler och bara skriva inlägg som handlar om hur man.. typ.. stoppar strumpor eller knypplar spets. Jag tycker om alldeles för mycket i livet för att begränsa vad jag får skriva om. Djur, natur, inredning, musik, låtskrivning, kläder, sömnad, pyssel, fotografering, matlagning, tårtbakning… det finns helt enkelt för mycket av livets goda för att bara välja en eller några få saker sak!! 😀

Däremot ser jag absolut en fördel med att försöka hitta en röd tråd i det som presenteras i bloggen. Och det är där jag har fastnat ett bra tag nu och spånat fram och tillbaka kring… Vem är jag???

… med en fläkt av fornhistoriska vindare

Ett intresse som jag inte har öppnat upp för så mycket i bloggen hittills är min historie- och sagofanatism! Jag älskar att drömma mig bort till andra världar, såväl forntidens och sekelskiftets världar som rena fantasivärldar och andra planeter där endast prinsessor och mäktiga furstar regerar. Så har det alltid varit. Jag har nördat ner mig i sagor, äventyr och magi ända sedan jag hasade mig fram i livet och fastnade med blöjan på tröskeln.

Efter mycket om och men har jag bestämt mig för att om möjligt “nischa” min blogg lite åt det hållet, då jag tycker att såna bloggar saknas. Jag har letat länge och väl efter andra bloggare som rör detta ämnet och det närmaste jag har kommit är Elin Kero. Men hon har det mer som en bihobby och inget som hon väver in i bloggens vardag på det sätt jag tänker mig. Det vore skojigt att ta detta nörderi till en ny nivå och leverera en sagovärld “på riktigt”!! Kanske skapa något slags community eller så, där alla vi sagonördar kan samlas och hänga? 😉

Det betyder inte att jag tänker sluta blogga om allt annat skojigt! Nä, tvärt om. ALLT LIVETS GODA ska fyllas i denna blogg. Och att det är emot “de lärdas” rekommendationer rör mig föga! 😉 Det är bättre att vara den man är född till att vara, hur galet det än må vara, än att försöka reducera sig till att passa i någon annans lilla idealistiska ask.

Det inspirerar mig inte att anpassa mig till den här världen med alla dess förväntningar och begränsningar. Det hämmar min fantasi. Nu kör jag all in på mitt eget!

Hej, hoj, nu bär det av!!! Paralelluniversum – here we come! 😉

Slänten ner mot hästhagen bjuder på lila och vita krokusar lite här och var…

Den nya headern

Så vad innebär detta beslut i praktiken? Ja, det innebär att jag måste skriva om min presentation och utveckla headern så att den speglar/representerar det bloggen faktiskt ska handla om – allt livets goda, med en fläkt av fornhistoriska vindar.

Jag vill presentera det på något nytt och kul sätt! Så jag har kommit fram till att den ska vara rörlig – alltså film! Hur jag konkret ska gå till väga vet jag inte. Jag har ingen aning om hur man får in en film som header. Men problem är till för att lösas – som jag ser det – och kunskapsluckor är till för att fyllas. 🙂 Så på något vis ska jag väl få ihop det också.

Headern ska bestå av ca. 8 sekvenser av filmatiserade photoshoots, varav varje endast består i 1-2 sekunder. Det gäller att klippa ut det bästa av det bästa. Men att också få en röd tråd.

Jag har en liten idé om att fläta ihop filmsekvenserna med målning eller teckning. Alltså att jag ska teckna de olika filmerna med penna… asch, jag kan inte förklara.

Jag måste bara komma på hur jag ska göra. Jag måste bara lära mig att hantera min nya filmkamera rätt och riktigt, köpa ett filmredigeringsprogram och reda ut hur det används. Och så ska jag tänka igenom filmernas motiv och uttryck, hitta rekvisita och sy outfits. Det får bli maj månads stora projekt.

Det kanske låter alldeles våldsamt överambitiöst och sinnesförvirrat, men jag tänker så klart att jag ska använda dessa filmklipp även i min youtubekanal. På något vis. Det återstår att se hur… Det är just detta som jag älskar med livet. 😀 Att aldrig veta nästa steg. Det är vad jag kallar ÄVENTYR.

Från det oväsentliga till det väsentliga – Hur ser er helg ut? Hur ska ni fira påsk? Kram på er alla och hoppas att ni får en prunken och solig påsk! <3

En 7 månaders bebis utveckling

Hej, där ute i Mars-yran! Ena dagen strålande sol och andra dagen håller man på att frysa häcken av sig. Vi har minsann inte turen med oss denna månad. Den ena sjukdomen avlöser den andra och barnen kvider och jämrar sig och gråter sig igenom nätterna. Täppta näsor, feber, magsjuka, frossa och halsfluss är några av de plågor som har pinat oss den senaste månaden. (Magsjukan drabbade bara Eliah. Peppar, peppar…!!)

Just nu är det halsfluss som gäller för Eliahs del och Celina är oerhört förkyld. Arma små liv! Och vi kan inte göra annat än att försöka mildra deras lidande och finnas till hands med kärlek, tröst och mjuk mat som går ner i en svullen hals. Jag längtar tills dessa sjuktider är över!

Eliah kikar in i barnvagnen för att se om allt står rätt till med lillasyster.

Celina har gått igenom många spännande utvecklingsstadier på sistone. Hon börjar allt mer gå från att vara “bebis” till att bli ett “barn”. Till en liten människa. Så uttrycksfull, så medveten, så beslutsam! Det är fascinerande. Det är fascinerande att märka hur personligheten växer fram. Hon är så olik Eliah!

“Hon är så olik Eliah!”

Eliah var en nöjd bebis. En lugn och försynt bebis som tog sina utvecklingsfaser och framgångar med ro. Han var systematisk och hade en god självbevarelsedrift. Motoriskt var han tidig. Han lärde sig aldrig att krypa utan hoppade direkt från krälstadiet till att gå, någonstans runt 9 månader. Han hittade pincettgreppet väldigt tidigt och var otrolig på att pyssla och använda sina händer. Däremot var han lite sen med talet och försiktig i kommunikationen.

Celina är en riktig våghals och av den allra beslutsammaste sorten. En sådan som riskerar (ironi!) att bli egenföretagare, aktiehandlare, basejumper eller pokerproffs. Hela livet är ett äventyr och hon är redo att ta sig an det med hull och hår. Inget kan stoppa henne och inget är för farligt. Celina är precis inne i lära-sig-gå-fasen och reser sig och klättrar och ska gå utmed möbler så fort hon kommer åt. Hur många gånger hon än faller och slår sig så ska hon ändå resa sig igen och göra om dumheten.

Så nu har vi investerat i en alldeles utomordentligt praktisk huvudbonad som enligt utsago ska göra slag mot huvudet, när hon faller, något mindre plågsam. (Finns att köpa på jollyroom om någon mer förälder där ute upplever fasa när ni bevittnar era små ta över världen.)

Hallå där, våghals! Du är bara 7 månader än så länge, kom ihåg det. Men denna utomordentligt präktiga huvudbonad ska rädda dig från mycket huvudvärk!

Rent kommunikativt är Celina tidigare än Eliah, det märkte jag redan när hon bara var några veckor. Hon har hela tiden varit väldigt uttrycksfull, gör märkliga ljud med munnen och formulerar ord från andra planeter. Hon har ett intensivt känsloliv och blir både rasande, överlycklig och djupt bedrövad. Hon skrattar och skiner som en sol för det mesta. Helt underbar. Men ingen kan gråta så hjärtskärande som Celina när olyckan är framme. Då spruuuuuutar tårarna så att man nästan måste slänga på sig regnkappan.

Dessutom är hon inne i den “främlingsrädda perioden” och gråter ofta och länge om hon råkar hälsas på av ett (mörkt och buskigt!) främmande ansikte som dyker upp utan förvarning. Om hon är på gott humör kan det gå bra att lämna honom i någon annans famn, men hon är ängsligare än vad Eliah var i hennes ålder och föredrar att vara hos mamma eller pappa.

Jag upplever att hon i övrigt är ganska ålderstypisk och följer normalkurvan för hur en bebis brukar vara i hennes ålder.


Vad Celina har lärt sig vid 7 månaders ålder…

  • Sitta utan stöd
  • Klappa händerna. (Nåja, åtminstone lyckas hon sikta rätt och träffa handflatorna hälften av gångerna.)
  • Krypa (Hon började krypa för bara en vecka sedan!)
  • Härma storebror när han skriker och gråter och brölar det värsta han kan. Ett otyg, med andra ord. (Men oerhört skojigt för barnen.)
  • Jollra och säga “mamma” (eller “mammammamma” eller “amma” eller dylikt. Allt som har a och m i sig säger hon gärna och ofta).
  • Reagerar på sitt namn och på “nej”.
  • Äta själv. (Definitionsfråga på detta dock. Kallas det att äta själv när man stoppar skeden och maten i ögat eller slänger det över axeln? Ibland hamnar det i munnen av bara farten.)
  • Gå med stöd
  • Stå utan stöd

Jag tycker att det är fascinerande hur mycket bebisar lär sig på så kort tid och hur snabbt de utvecklar sina personligheter. Varje dag är spännande i denna ålder! 🙂

Ni andra som har barn, vilka faser håller de på att gå igenom och hur upplever du det?

Stäng meny
Längta Hem