En resumé av julen 2020

Så var julfriden över… Julen 2020 då covid höll världen i ett gastkramande grepp. Visst var den fin ändå, i all sin enkelhet, men ack så naggad av begränsningar och rädslor.

Julgranen i mina föräldrars mysiga stuga. Tanig och vinglig, men alldeles förtjusande!
Huggen av självaste (barnens) morfar.

Jag, Daniel och barnen firade julen hos mina föräldrar, som traditionen tillåter och efter noga överläggning. Mina föräldrar är inte direkt i riskzonen, men nästan. De är fortfarande vid tämligen god vigör, men börjar bli till åren. Vi höll avstånd så gott vi kunde och följde givna hälsoråd.

Barnen var så förtjusta över att äntligen få spendera tid med “mommo o moffa” eftersom de knappt har sett dem på ett år, så vi stannade i drygt en vecka.

Små glimtar från julgranen.

Jag är sådär att när jag är borta och hälsar på folk, i synnerhet under högtider, så lever jag liksom i en bubbla och stänger av allt runtomkring. Jag använder inte mobil, inte dator, inga sociala medier. Jag lever bara i nuet och har ett sjå att ens komma ihåg att fota. Ett sådant beteende rimmar dåligt med att ha en blogg och offentliga sociala kanaler som ska underhållas jämt och ständigt. Jag måste verkligen lära mig att vara mer närvarande i min blogg även under högtidsperioder. Det får nog bli ett nytt nyårslöfte. Mer närvaro i sociala medier.

Syskondans på juldagsmorgon.

Här ovan står våra raringar och svänger av en bugg, antar jag. Eller så är det bara helt vanlig hederlig syskonkärlek som delges? 🙂

Under årets julklappsutdelning (som ej finns på bild eftersom jag glömde bort att fota) fick barnen ett stort leksakskök med allehanda tillbehör, Eliah fick pedagogiska pysselböcker och pysselföremål som ska motivera hans lärande av bokstäver och siffror. Kanoners!! Celina fick lite annat, dockor och kläder och sånt.

Enen i klädsam vildvuxen enkelhet. Finns det något charmigare?

Jag vet inte hur vanligt det är i allmänna hem att ha en en-buske vid jul? Där jag växte upp hade vi alltid en sådan i något stughörn vid juletid. Eftersom vi ägde/äger egen skog har vi den lyxen att kunna plocka in lite extra från skogen i vårt hem. Enen brukar vi klä i mer naturvänliga och vintageinspirerande material, t.ex. halmstråsfigurer och små äpplen. I år blev det dock inga äpplen kan jag se…

Här ovan syns delar av ett maffigt julbord, något mindre än vanligt, men fullt tillräckligt ändå… Mor är inte den som sparar på krutet. Hon engagerar sig i veckor innan julen för att svänga ihop köttbullar, potatisgratänger, janssons frestelse, syltat, doppat, manglat.. nej nu blev det visst fel. 😛 Men ja typ.. alltmöjligt! 🙂 Och så lutfisken förstås! Det är pappas heliga projekt. Den ska lutas och blötas och kokas enligt god sed. Han är nog egentligen den enda som äter av den dock… Vi andra är lite mer blygsamt begeistrade.

Julaftonen är ju underlig på så vis, att det går att sluka så mycket olika ätbart utan att smälla av. Jag vet ingen annan dag då jag äter så mycket som då. Julgröt, 7-kakiga fikabord med nyttigare minipajer som alternativ, generösa julbord samt frukt- och godis på aftonkvisten.

Pepparkakshjärtan med namn på. Då känner man sig viktig när man bara är 2,5 år.

Min underbara lilla tös, så stor hon har blivit!!! Hon pratar på som om hon aldrig har gjort något annat och har tankar och frågor om allt. “Varför är julgranen en gran?” “Varför är granen grön?” “Varför står granen upp och inte ligger ner?” “Varför dricker granen vatten och inte saft?” “Varför sticks granen fast man inte har gjort den något ont?”

Och nu till något helt annat!!! Årets pepparkakshus. Låt mig presentera:

Lillebrorsans pepparkakshus år 2020. Notera att fönstren faktiskt har “glas”rutor!

Vi brukar inte spela på lilla trumman när det kommer till pepparkakshus. Det ska byggas i ståt och prakt!!

Detta pepparkakshus ska jag inte ta äran för. Det är min lillebror som har byggt det! På den gamla goda tiden då jag inte hade barn brukade vi göra dem tillsammans (jag har en liten genomgång i ett gammalt blogginlägg om de tidigaste pepparkakshus vi gjorde!), men nu har jag svårt att få tiden att räcka till. Så jag nöjer mig med att stolt beskåda brorsans verk!

Och det ska var och en veta, att sådant här slänger man inte ihop på några simpla kvartar! Nej, vi snackar nog ungefär 30-40 timmars arbete. Jag vet inte hur lång tid detta tog, men ett som vi gjorde tillsammans för några år sedan tog oss 17 timmar – och då var vi två! Allt görs från botten, bygget ska designas, mätas, måttas, bakas, gräddas, filas, skavas, fogas ihop, dekoreras.

Jag funderar dock starkt på om jag inte ska ge mig på ett pepparkaksprojekt nästa år? Jag älskar ju sånt här… pyssel och design.

Här till höger ser ni ett av mina favoritinstrument – piano! Där kan jag sitta och klinka i timmar, när andan faller på och jag för en gång skull råkar ha tid över. Celina har visat stort intresse för instrumentet, så jag hoppas att hon ska bli en framtida pianist.

Nu har vi tagit farväl av mor och far för i år och är åter hemma på vår egen lilla gård i skogen. Nu börjar nya tider…

Hur var Er jul? Blev den öde och tom, eller kunde ni få ihop en liten tryggad skara att fira tillsammans?

Önskar er alla ett friskt och produktivt kommande år med många nya anledningar att glädjas åt livet!!!

Ovanifrån och livet bakom kulisserna

Glöm coronaviruset och allt elände för en stund! Idag ska jag bjuda er på en liten flygtur och en glimt bakom kulisserna på min alldeles simpla vardag här ute i skogen som nybakad och bortkommen egenföretagare.

En glimt av vår boning uppifrån. Vi flyttade in här för knappt 3 år sedan och är i full gång med att försöka få fason på gård och hem…

Häromdagen tog jag min drönare Lyra (japp, jag har döpt henne till det!) på hennes andra jungfruresa upp i luften, och tillsammans upptäckte vi de vidsträckta nejderna omkring vår gård ovanifrån. Vilken mäktig resa!!

Jag filmade nästan bara och glömde faktiskt att fota mer än dessa två ögonblick. Men mer kommer i andra blogginlägg i framtiden…

När man ser skogar, ängar, sjöar och klippor sådär uppifrån så upptäcker man så många nya ställen som man inte annars hade hittat, som inte syns från skogsstigarna och vägarna. Lustiga kalhyggen, stora sprickor i berg och klippor, vattenfall, bäckar och lömska myrmarker – som man helst inte vill stöta på av misstag och särskilt inte i ensamhet…

De där myrmarkerna kan sluka vem och vad som helst i sitt blöta glupska sköte. Trust me, jag har varit vid dödens port och krafsat ett par gånger!! 😛 (Vid tillfällen då jag har varit dumdristig nog att avvika från de etablerade skogsstigarna. Och det sker rätt så ofta eftersom jag är belastad med en hälsovådlig nyfikenhet.)

En glimt från vår trädgård mot ladugården.

Vintern vill inte riktigt släppa sitt grepp ännu och jag är inte tillfreds med det. Den flåsar oss i nacken och gör sig lustig över att vi gång på gång narras att tro att våren är här. Men mig är förstås det inte så synd om! Det är väl knappast lovligt att klaga på att behöva njuta av vackra snötäckta landskap? Värre är det för de tappra snödroppar och krokusar som har vågat sticka upp sina smäckra nyllen ur jorden. De har fått sig ett par köldsmällar om man säger så…


Dagarna går åt till att fota…

Nu har ungefär 3 månader gått sedan jag slutade mitt vanliga hederliga arbete och gav mig ut på eget bevåg. Det är fascinerande hur lite det kan kännas som att jag har utfört under så lång tid, men det är trots allt en hel del även om det inte syns utåt. Jag önskar förstås att jag hade hunnit längre än så här vid det här laget, men det är som det är. Inget att hänga läpp för…

MÅNAD 1. Den första månaden gick åt till att samla mig, samla allt material, beställa utrustning och planera upplägget på mitt arbete.

MÅNAD 2. Den andra månaden var ett virrvarr av fortsatt planering, fotografstudier och vabb. Jag vabbade nästan halva denna månad och fick därför inte så mycket eget övrigt arbete gjort.

MÅNAD 3. I mars började jag på allvar med skapandet. Jag lägger fortfarande många timmar på att öva och utveckla mina fotokunskaper i detta stadie. Jag vill känna mig trygg i att kunna prestera på en professionell nivå, eftersom jag avser att livnära mig på detta. Så jag slukar all kunskap jag kan hitta och lägger så många timmar jag bara kan på att öva. Öva, öva, öva, öva. Styla, fota, editera, styla, fota och editera…

Behind the scene. En glimt av när jag övar mina fotografskills på grannens hemgjorda öl och Daniels nybakta surdegsbröd!

Fotografering är svår konst att lära sig fullt ut. Det handlar inte bara om att kunna “ta bilder”, det innefattar ett så enormt stort kunskapsområden och så många moment. Och det är precis det som fascinerar mig!! Det handlar om att lära sig hur man ska förhålla sig till färg och form, ljus, skuggor, att fota dag eller nattid, avstånd, perspektiv, rörelser och olika väderförhållanden… Det finns hundratals tekniker att lära sig och massor av utrustning att behärska. Men först och sist handlar det om känsla och att hitta det där lilla extra som gör en bild till ett fotografi! Det är vad jag fokuserar mycket på. Att försöka hitta en story att förmedla!

Idag har ju dessutom tekniken kommit så långt att bildbehandling är ett måste att behärska om man ska kunna arbeta professionellt som fotograf. Och bildbehandling är minsann ett kapitel för sig – oceaner av tekniker att få koll på! Jag kan inte få nog av att studera detta ämne. Det är fantastiskt roligt! 🙂

Resultatet! Grannens öl och Daniels nybakta surdegsbröd.

Mitt schema – Vardagen som konstnärs-egenföretagare

Jag har räknat ut att jag i dagsläget lägger ungefär 2 dagars heltidsarbete på administrativa sysslor (planera, jobba på hemsidan och dylikt), 3 dagar på att plugga fotografering och 1 dag på marknadsföring/mingla/lära känna branschen. (Jag räknar helgdagarna som en heldag ihop, eftersom jag jobbar halvdagar då.)

Går man lite mer in i detalj ser mina arbetsdagar ut ungefär så här:

  • 6.30 Jag kliver upp och hjälper barnen till förskola.
  • 7.00 Frukost.
  • 7.30 Jag börjar mitt arbete. På förmiddagarna fokuserar jag på aktiva sysslor så som att fota, filma eller organisera/bedöma material.
  • 12.00 Lunch i en halvtimma.
  • 13.00 Administrativt arbete. Redigering, planering, bokföring, marknadsföring, studier av sånt jag måste kunna och dylikt.
  • 16.30 Hämtas barnen på förskola och arbetsdagen är oftast över. Om onsdagar arbetar jag även 3-4 h på kvällen. Övriga dagar tar jag hand om barnen medan Daniel renoverar om kvällarna. (Om jag inte har varit ute i skogen under dagen så brukar jag försöka gymma eller ta en springtur på kvällen.)
  • Fredag kväll är ledig och bara familjetid. Om helgerna arbetar jag förmiddagar och ägnar eftermiddagarna åt familjen. Ibland åker vi bort och då arbetar jag ej helg. Jag arbetar i snitt 50-60 h per vecka.

Men jag är precis på gång att börja inkludera filmning schemat nu! Efter att jag har kommit igång med vloggning kommer veckans upplägg istället att se ut (ungefär) på följande vis:

  • 1 dag administrativt
  • 2 dagar fotografering och bildbehandling
  • 3 dagar filmning och filmredigering.

Som ni ser har jag inte någon tid över till musiken som också är min stora, eviga passion. Men det får vara så i ett par månader nu först innan jag får styr på fotograferingen/filmningen fullt ut. Då kan jag börja inkludera nästa del. En sak i taget.

Finns det någon av mina läsare som har eget företag och vill berätta lite kort om hur deras dagars upplägg ser ut? Det vore intressant att höra. 😀 Hur mycket arbete lägger ni på “administrativa” sysslor?

Sista flämt av sommar

Jag anade att det skulle bli så här när jag började jobba heltid, att bloggandet skulle prioriteras bort för en stund. Inte för evigt. Bara just nu i höst.

Vi försöker få bygglov och tragglar fortfarande med beräkningar, planskisser, lånelöften och renovering – vilket slukar all ledig tid. Men snart har jag goda nyheter att komma med…!! Gissningsvis om sisådär en vecka. 😉 😀

Vårt älskade oborstade prydnadsträd “Eukalyptusvide flamingo” med rosa vippor.

Det är skojigt att se att det fortfarande trillar in en del människor här varje dag, trots att bloggen ligger i vila. Dessutom kan jag se att det är väldigt många fler som börjar hitta min blogg genom google-sökningar, vilket är ett nytt fenomen! Så har det inte varit förut. Jag undrar vad det kan bero på….!? Men hur som haver så är det ju hiskeligt roligt! Ni är alla hjärtligt välkomna och jag beklagar min tillfälligt skrala närvaro.

Mor och dotter allmänt dåsiga på kvällskvisten…

Daniel är föräldraledig och hemma med barnen på heltid nu. Det har han varit sedan jag började jobba i juli och kommer att vara till och med oktober ut. Sedan kommer vi att jobba dubbelt en månad, under november, och barnen kommer att vara på förskolan. Det kommer att bli en extremt tuff månad. Vi har båda en bit att pendla till våra jobb och det kommer att bli knepigt att få ihop tiderna med förskolan.

Men därefter… efter novembermånaden kommer livet och förutsättningarna kanske att se helt annorlunda ut för oss.

Underbara tös!

Jag har inte så mycket roligt att berätta just nu när det är så här stressigt i vardagen. Vi försöker bara hinna hålla efter i huset och på gården, i trädgården, och passa på barnen. Det är det enda livet kretsar kring just nu. Men allt har sin tid. Det kommer en tid då det finns tid för annat…

Vi har stångats mot Eliahs nappsug, men nu har nappen åkt ut genom fönstret! 3 år och det får vara nog. 😀

Jag njuter av glada pussar och runda kramar. Jag njuter av påhitt, nyfikenhet och ilskna “kan själv”. Jag njuter av att lära och bekräfta och hjälpa dessa två framåt i livet och i att skapa en egen liten person i den egna lilla människokroppen. Det är allt livet handlar om just nu. Någon som känner igen sig? 🙂

Ta hand om er och vi hörs snart igen, med bättre nyheter!!

En vanlig dag som seriös hobbybloggare

En ny dag med nya möjligheter! <3 Idag, om jag hinner städa färdigt vårstädningen i hela huset så är tanken att vi ska så alla de första fröna som måste i jorden i eftermiddag. Det längtar jag löjligt mycket efter!! Då känns våren så nära.

Vårstädning på gång!! I skinande solsken. Hur underbart är det inte? 🙂

Daniel har varit på konferensresa i två dagar och jag har sprungit runt här hemma med diskborste, trasa och blöjhink i högsta hugg. Jagat olydiga barn, katter och dammråttor. (Skojar! Givetvis jagar jag inga dammråttor. 😉 ) Ett barn som försöker bli blöjfri och misslyckas med jämna mellanrum och en annan som bajsar både en och två och tre gånger samma dag om hon behagar. En har fullt upp, kan en säga. (Visst är det precis den här typen av inlägg ni vill läsa om? 😉 )

Jag och Daniel har tagit ett allvarligt snack. Jag vill verkligen satsa på bloggen och utveckla den till en större del av mitt liv, men tiden räcker inte till. Så nu har vi bestämt oss för att försöka prioritera om i vardagen så att jag kan få några fler timmar per vecka till bloggen. Det kommer inte att vara tillräckligt för allt jag vill hinna, speciellt inte nu när jag kommer att börja vlogga snart, men jag kommer få lite bättre förutsättningar i alla fall. Lite mer kommer jag hinna! Och tids nog kanske vi kan utöka den tiden.

Nu inför att jag ska få några timmar mer till bloggen varje vecka så har omskrivit mitt veckoschema. Jag tänkte dela med mig av hur ett exempel på två av mina veckodagar ser ut!

MITT LIV JUST NU

Två dagar av min vecka…

Vi lagar inte ny mat varje dag utan försöker äta rester när det finns. (Nej, i det här huset slängs det inte mat!)

Jag försöker utföra så många hushållssysslor som möjligt tillsammans med barnen. Det tycker de (Eliah, Celina kan förstås inte hjälpa till) är väldigt skojigt. Eliah är gärna med och lagar mat, vispar ner mjölet i såsen och river äpple under bevakning. Han hjälper gärna till att stoppa in tvätten i tvättmaskinen och byta sängkläder. Ibland är han på annat humör och då fungerar inget av detta förstås.

Jag försöker få in olika extra uppgifter/aktiviteter varje dag. En dag övar jag piano, en annan jobbar jag på bloggdesignen, en tredje planerar jag renoveringen, en fjärde pluggar jag fotografering och en femte skriver jag musik. Jag hinner inte allt detta varje dag men försöker hinna med det någon gång under veckan. Dessa saker är såna som jag måste göra och underhålla med jämna mellanrum för att kunna göra det jag på sikt vill göra. (Öh, ja det var ju en luddig mening.)

Musiken är viktig för mig. Viktig att hålla igång. Jag försöker hinna sjunga och spela så ofta jag kan och ibland få tid till att skriva musik, men det är väldigt tidskrävande aktiviteter så vissa veckor är det nästan omöjligt att hinna detta.

Ambitionen är att träna eller motionera varje dag. Antingen tar jag en snabb promenad eller springer med barnen i cykelvagnen, eller så tränar jag styrka hemma i vardagsrummet. Med småttingarna som hantlar. Sprattliga, men annars fullt dugliga! Det tycker de är väldigt roligt och skrattar gott. Dock är det svårt att kunna träna effektivt med dem klättrandes över mig…

Måndagar jobbar Daniel sent och då har jag alltid ytterst svårt att hinna blogga. Det är alltid en kamp mot klockan. Om det är kris med barnen och hemmet så får jag ibland helt enkelt lägga mina egna projekt åt sidan. Likaså torsdagar, då Daniel rider om kvällen. Då måste jag ta barnen hela dagen. (Anledningen till att Daniel tar privatlektioner varje torsdag är för att vi planerar att skaffa hästar och då vill vi kunna rida och ta hand om dem tillsammans. Så Daniel måste lära sig. Hur spännande som helst ju!!!)

Celina sover utomhus till en röd solnedgång. Lucia är den lilla luddiga varelsen framför kameran. Mysigaste hunden i världen!!

Under fredagskvällar och lördagskvällar får inget arbete utföras och alla sociala medier är bannlysta. Dessa kvällar är avsatta till vila, mys, god mat, umgänge, socialisering, utgång (bio, restaurang m.m.) och dylikt. Work hard, rest hard.

På helgerna försöker jag ta barnen så mycket jag kan så att Daniel kan renovera. Ibland blir det omvänt, om jag har något fotoprojekt som jag behöver tid till. Då tar Daniel hemmet, tvätten, städet, maten, barnen (han är huslig, tack och lov, min man!). Om helgerna lagar vi alltid mat tillsammans, hela familjen. Gärna till ett glas hemlagat rött. Vi älskar båda att laga mat, så dessa stunder är oerhört viktiga för oss! Då testar vi gärna nya recept och råvaror. (Ambitionen är att på sikt vara så självförsörjande som möjligt!) Vi tar alltid långa promenader på helgerna tillsammans och jobbar gärna i trädgården, framför allt nu när våren börjar komma.

Vissa helger reser vi förstås bort eller har andra aktiviteter för oss. Då får renoveringen duktigt vänta. 🙂 Och ibland (alldeles för ofta) spricker dagarnas scheman. Jag är inte duktig på att hålla tidsramarna (tidsoptimist ut i fingerspetsarna), men försöker bli bättre…!

Hur ser era liv ut? Hur får ni dagarna att gå ihop? Och framför allt ni som lägger mycket tid på bloggning, fotografering eller annat – hur hinner ni? Hur hinner ni med barn ha någon som helst hobby? :O

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta