Idag har jag för omväxlings skull agerat barnfotograf här hemma. (Om någon är nyfiken på hur jag jobbar med retusch när jag fotar så kan jag göra ett inlägg om det. Hojta till isf!)

 

 

 

Vi har, som beskrivet i bloggprofilen, satt oss för att anamma lantidyllen till ytterlighet när vi renoverar. Och vad är inte mer lantidylliskt än en kärleksfullt handbyggd gärdsgård? Miljövänligt, naturligt och åldras vackert.

 

 

När vi flyttade in på gården för två år sedan fanns det inte något staket kring tomten/trädgården. Ingenting överhuvudtaget som utgjorde någon slags gränsmarkering. Bara en avdankad svart grind som hängde ilsket på sniskan och var krångligare att öppna än att traska förbi.

 

Så vi skrotade grinden och bestämde oss för att förverkliga gärdsgårdsdrömmen. Ingen av oss har någonsin “stängt” (som det heter på riktigt hantverkarspråk) en gärdsgård och känner ingen som bemästrar konsten heller, så min älskade D fick slå sina allra skarpaste hjärnceller samman, sätta tänderna i de beskrivningar han kunde komma över och försöka komma underfund med fenomenet själv.

 

Att bygga en gärdsgård är ett gammalt hederligt hantverk och kulturarv som har lärts upp och förts vidare från förälder till barn sedan urminnes tider. Det går i korthet tillväga så att man ser till att skaffa sig en mängd granslanor som ska vara i rätt längd, tjocklek och ha rätt struktur. Det ska vara unga granträd, inte topparna av äldre. Granslanorna ska sedan barkas, trästörarna kolas och eldas av och ändarna vässas. Vidjorna som ska hålla samman slanorna värms över öppen eld tills saven kokar, därefter böjs de och knyts på plats innan de hinner svalna. En utmaning med andra ord.

 

 

Det är ett stort projekt som har tagit D enormt mycket tid. Vi har fortfarande ena sidan av trädgården, mot hästhagen, att “stänga”/bygga och D håller just nu på att snickra ihop grindar (det blir ett annat inlägg om dem!). Sedan ska vi korta ner störarna och fästa alla vidjor (vi har nämligen valt att sammanfoga slanorna i förstahand med hjälp av skruvar, för att staketet ska hålla bättre och längre). Vidjorna kommer endast att fästas för syns skull. Så arbetet är med andra ord inte över ännu…! D kommer att fortsätta med gärdsgården tills hans semester är över om en vecka, sedan får han ta vid igen nästa vår.

 

Idag finns det ett flertal kurser att gå i Sverige på olika platser, för de som är sugna på att lära sig gärdsgårdsstängning (Lantliv tipsar om några!), men är ni nyfikna på att lära er hantverket själva så är DENNA artikel ett suveränt lästips! Skriven av gärdsgårds-legenden Holger Larsson.