Tankar, känslor och om mig

Det har stormat både här och där

Här står hon, min lilla goa tjej, med en alldeles för foglig uppsyn! Den uppsynen går inte att lita på. 😀 Det är då man vet att nått bus snart kommer att hända.

Häromdagen välte hon ut en kanna hallon- och blåbärsmoothie på våra träpallar för att sedan kladda runt med det så mycket hon orkade och den intensiva rosa missfärgningen som uppstod i träet kan jag tala om inte går bort av vatten och såpa eller diverse frätande vätskor. Det blir till att köpa nya pallar, alternativt jobba med slip och målafärg. Och nej, jag tog inte kort. Sådant sker var och varannan dag, så det är inget jag lägger något större vikt vid att försöka bevara som minne för omvärlden.

Här är en annan filur i vår trädgård som också ser väldigt foglig ut, men som till skillnad mot tösen min faktiskt ÄR det! Världens snällaste lilla pålle är detta och gammal som kyrkan är han. Varje år tror jag att han inte ska överleva nästa vår, men han håller sig stadigt. (Och ja, han står på vår mark eftersom vi lånar ut den åt grannarna.)

Vi har den ynnesten att ha hästintresserade grannar som förgyller vår utsikt från fönster och trädgård med välskapta pållar i alla storlekar och modeller. Jag och Daniel har också ett hästintresse, som jag har nämnt tidigare, men just nu ligger det på is till förmån för familjelivet, som kräver all vår tid och uppmärksamhet.

Men om ni liksom jag gillar att läsa succehistorier om folk som lär sig nya färdigheter (t.ex. ridning!) så bör ni ABSOLUT INTE kolla in min gamla hästblogg. Däremot om ni roas av att läsa om nederlag, pinsamheter och motgångar så kan ni ta er en titt! Jag presenterar den så välvilligt här. Jodå, jodå… 🙂 Det är okej att bli skrattad åt ibland. (Bloggen “Capriole” – vilket förresten är namnet på en av de svåraste konstformer en häst kan genomföra!)

Jag gjorde en häftig och galen resa iaf… som tog abrupt slut när barnen blev för många och stökiga.

Åh.. ser ni.. hur träden knoppas och snart kommer att ge blommor och frukt!! Ovan är ett japanskt körsbärsträd och nedan vit persika som står i vår växthus.

Vanställd av en stormig natt

Tillbaka till ämnet. Barnen är så livliga nuförtiden och med min stora mage är det svårare än någonsin att hålla koll på dem. Pga. covid och Eliahs asma så är de ofta hemma från förskolan. Nu har jag vabbat 2 veckor i sträck och det är hemskt jobbigt med två småttingar och bara en vecka kvar till BF. Tungt och ont, jag har foglossning och varenda lem värker. (Ursäkta klagosången!)

Så Daniel kom på den geniala lösningen att vi skulle införskaffa en sån här apparat (nedan!). Den skulle barnen säkert låta sig underhållas av timma efter timma i all oändlighet, inbillade vi oss.

Och visst hoppade de glatt och länge den första gången eller de första, men nu är det inte lika roligt längre. Vi har haft studsmattan i snart 2 veckor och förra veckan under natten kom stormen och sög sig fast i den så att den dundrade iväg och upp in i ett träd (hur det nu gick till). Så nu är den redan trasig längst uppe som ni ser. Så gick det med det…. :// Även växthusets fönster har blåst sönder. Det var en aggressiv stormnatt. 🙁

Och jag som argumenterade med Daniel om att en säkerhetsförankning till studsmattan då rakt inte var nödvändigt, så tung och stadig som den är. Jag menar, om jag knappt kan rucka på den, hur ska då vinden kunna göra det? Uppenbarligen saknar jag en och två kunskaper om naturens krafter. Daniel hade förstås rätt. Vi borde ha förankrat den.

Nu ska jag ha något att äta, känner jag.

Kram på er!

Nej, inte nu igen!! Och snart blir det ännu värre…

Och så var vi tillbaka i en vabb-period igen! Barnen insjuknar om vartannat och jag kutar runt här med magen i vädret och försöker hänga med så gott det går. Intressant är nämligen att även om de snörvlar och suckar och pustar och ser allmänt medtagna ut, så felar inte energinivå det minsta. Inte ens en frisk vuxen hade orkat nå upp till deras fart och fläng.

Favorit i repris! Snödroppar. <3 Som en kronjuvel i trädgården.

Att vänta barn nummer tre…

Och när jag ser dem brottas och jaga varandra från rum till rum, med blomvas och sopkvast i hand, så inser jag… att snart är det en till att hålla reda på!!! Hur ljuvlig den tanken än må vara så reser sig håret i nacken lite.

Snart går vardagstillvaron från någorlunda överskådligt kaos till obehärskat dårhus.

Men för all del, man ska ju inte klaga när man har fått den ynnesten att uppfostra tre små liv till civiliserade samhällsmedborgare! Det är ett förtroende som heter duga.

Jag undrar hur det kommer vara. Är det ett stort steg att gå från två barn till tre? Jag hade gärna velat höra andras erfarenheter. Kanske ska jag göra ett inlägg om detta om sisådär ett år, när jag har erfarenhet.

Vi har inte bestämt namn än. Men vi är inne på flicknamn på V…

Jag funderar lite på Willette / Villette!! Har någon hört talas om det förut och vad får ni för känsla för namnet?
Vinya / Vinja / Winya är också jättefint.

Vad säger ni? 😀

Framtungt och Bakvänt

Senaste drönarfotot! Alltså denna utsikt…!!! :O

Jag hade en fruktansvärd dröm inatt! Jag drömde att jag och mina vänner var ute och red i skogen. Färden var extremt skumpig och obekväm för mig. Min häst betedde sig konstigt åt, tuggade fradga och gav ifrån sig brunstande ljud. Ännu konstigare var det faktum att min häst var så fasansfullt hög. Jag hade utsikt över trädtopparna och runtomkring hela nejden, ända bort till närmaste grannby, medan mina vänner på deras vanliga låga hästar bara kunde se träden och grenarna framför sig. Och knappt ens det.

Jag som är höjdrädd fick naturligtvis svindel efter ett par minuter, tappade fattningen, knep åt med benen för att hålla mig kvar och halkade således runt med sadeln under hästens mage. Och fann mig själv plötsligt hängandes upp och ner, stirrande rakt in i hästens skrev. Det var då jag såg att hästen inte hade någon vanlig svans. Och följaktligen insåg jag att det var en kamel som jag red. Höggravid dessutom, uff…!! (Jag alltså, inte kamelen.) Det måste ha varit en plågsam syn för förbipasserande vandrare, bilister och övriga åskådare.

Japp, så illa började min dag idag, med kallsvett och hopsnörd strupe, innan jag skulle upp ur sängen med ett sving och iväg för ett tillväxtultraljud. Magen är lite liten, tycker barnmorskan. Baah… liten??? Jag är enorm. Kolossal. Kommer inte fram. Kommer inte runt. Kommer knappt någonstans. Bara lite försiktigt framlänges och baklänges. Med lite tur utan att riva ner allt omkring mig.

Allt såg bra ut på ultraljudet nickade barnmorskan! Skönt.

Min favorit-gravidklänning. Som en ljuv och fjäderlätt sommarnatt. (Till skillnad mot min kroppsbyggnad just nu.)

Jag har förresten hittat en superläcker gravidklänning på asos.com!!! Den är underbar, tunn (fast det kanske inte syns på bilden pga så mörka färger), svävande och graciös. Och det är ju just de attributen man törstar efter som mest i detta kvävande tillstånd. Gravitationen är skoningslös just nu, även med klänningen på. :S Men ändå.. Jag tog bild på den, lite hastigt sådär rakt upp och ner med mobilen, i mina föräldrars stuga!

Jag var tvungen att vitskumma allt runtomkring klänningen på bilderna, för mamma och pappa har så detaljerade tapeter och fräsiga prylar stående bakom att klänningen nästan smälter in i bakgrunden annars.

Ni ser att det inte är lång tid kvar va? 🙂 Nu är det bara att härda ut tills den här graviditeten är överstökad……… pust pust stånk och stön….

Trevlig helg på er allesammans!! <3

Det händer saker!! Tystnad & Tillväxt

Godmorgon på er kreativa själar! (För jag antar att de flesta som läser min blogg liksom jag har ett brinnande intresse för att skapa och uttrycka sig på olika sätt.)

Här ovan är mitt senaste digitala konstalster och även denna kommer att säljas som tavla så småningom. Hoppas att ni tycker om den. 🙂 Jag försökte visualisera följande visdomsord:

“Lyssna till tystnaden. Den har mycket att säga.”

Jag älskar Februari och Mars. Naturen kanske inte visar sig från sin allra vackraste sida, men det är ju nu som allt börjar!!! Det är just nu det kittlar i magen och kliar i fingrarna av förväntan inför vårens projekt. Och jag tänker förstås i förstahand på trädgårdsprojekt, men även övriga livsprojekt är ju i startgroparna denna tid. Underbart, underbart!!!

Och solen och fågelkvittret som lyser upp tillvaron just nu… wow… Kan livet bli bättre? 🙂


Före & Efter – när foto blir konst!

Förresten, ni kanske är sugna på att se före och efterbilder på mitt foto? Detta är konst för mig och det tar enormt mycket tid att skapa. :)) Här är FÖRE-bilden!! Den var ganska usel, rent ut sagt, och jag hade tänkt att skicka den direkt i papperskorgen. Men så fick jag en bild och känsla i mitt huvud och tänkte att jag nog skulle kunna ha den som bas att skapa med…

FÖRE.

Ungefär 5-6 h tog det att ordna upp fotot. 1,5 h att få bort staket, stolpe och lina. 1,5 h att snygga till träden. 1 h att ordna färger, ljus, skuggor etc. 1 h att skapa himmel. Och 1 h att måla dit en fågel! 🙂 TADAAaaaa… resultat nedan!

EFTER. Resultatet!

Med rätt tekniker går det att rädda i princip vilket foto som helst, så länge det är fotat i rätt format och med gedigen upplösning. Givetvis föredrar jag att ha ett bra motiv att jobba med, men vissa dagar är bara vädret uselt och träden ser ut som monster. Ibland vill man låta det vara så, ibland inte. 🙂 Jag testar olika tekniker varje gång och har alltid en bild i huvudet på hur jag vill att slutresultatet ska bli.

Just nu är jag inne på att skola mig mer och mer mot fine art – hållet. Dvs. att göra foton mer till konstprojekt. Jag ska gå en del kurser i detta snart. SÅ SPÄNNANDE!!! Det är en art som fortfarande inte är så utbredd i Sverige, men som kommer med stormsteg.


Så vad roar jag mig med och hur går det egentligen med min business?

Efter ett hårt coronadrabbat år 2020 och en son som kämpade med astma m.m. (vilket gjorde att jag fick vabba 70% av hela året ungefär) är jag nu ÄNTLIGEN tillbaka till att kunna jobba fulltid. (Sonen har fått bra vård mot sin astma och behöver inte längre vara hemma så mycket.) Början av året har gått åt till mycket fotostudier. När jag säger fotostudier så menar jag att jag utvecklar mina kunskaper, övar på att fota nya motiv och testa nya tekniker, samt att jag läser på mycket om fotografering och går diverse kurser.

Tack vare corona finns det mängder av proffsiga utbildningar online att gå just nu, med duktiga internationella fotografer som utbildare. Så jag utnyttjar denna möjlighet till fullo och har bokat upp mig/köpt massor av olika kurser som ska ta mitt fotograferande vidare till nästa nivå. Hittills har jag bara hunnit att gå två stycken, men våren är full av inbokade så det kommer hända mycket nu! 🙂

Nu i Mars har jag tre projekt igång:

  1. Jag jobbar för fullt på med att skapa fotografier att samla i en portfolio, så att jag tids nog kan öppna upp för att ta emot beställningar utifrån.
  2. Jag håller på att arbeta fram en helt ny design på min hemsida. Den fungerar inte så bra så som den är just nu och jag vill gå från att bara ha en blogg till att även inkludera marknadsföring och uppdragsmöjligheter.
  3. Jag har även fokuserat mer denna årstart på att utveckla mina kunskaper i att driva företag, bokföring och allt det där trasslet som jag såååå gärna hade sluppit. 🙂 Men jag måste kunna det och jag har smitit undan det länge nog. Förra året hjälpte Daniel mig med bokföringen (och så hade jag ju typ ingenting att bokföra ändå, haha!), men det är dags att jag lär mig att fixa det på egen hand.

Vad har ni för nystartade projekt detta år och har ni kommit igång med det än? Någon mer än jag som har stora planer på trädgårdspyssel, odling och naturfrosseri? 😀

Vila kungligt ute i grönskan

i betalt samarbete med företaget Tropilex/Hängmattaonline

Jag gör sällan samarbeten och definitivt aldrig med något företag som inte på riktigt inspirerar mig och lever upp till mina värderingar om meningen med livet. Det ska vara vänligt mot sinnet, själen och naturen.

Nu när solens glödande strålar trasslar sig igenom snåriga trädgrenar och dagarna rusar mot vår, känns det alldeles rätt och genialiskt att höja en röst för ett företag som tillverkar ekologiska hängmattor! Handgjorda och av sällsynt god kvalité!! (Kika gärna in på Hängmattaonlines hemsida!)

Produkt och foto från hangmattaonline.se

Så långt mitt förstånd räcker så finns det inget bättre sätt att inviga våren på än att slänga sig i en av dessa stora omfamnande mattor – med bok i handen, penna bakom örat eller en het kopp kaffe. Eller bara stängda ögonlock och sympatisk musik i lurarna. ÅÅhhh… ja, exakt så ska jag åtnjuta kommande vårdagar!!! 🙂 Så mycket jag orkar och hinner ska jag ligga här utslagen, dåsig, löjligt glad och nöjd, och gunga mig till ro… Som ett barn i sin mors famn.

Mer om företaget:
Hängmattorna är tillverkade för hand, av ekologiskt material, utifrån ett rättvise- och hållbarhetsperspektiv. Som guldkant på härligheten går dessutom en andel av intäkterna till miljövärnande “For the planet” (organisation som arbetar för ett starkare miljötänk). Kanon!!

Produkt och foto från hangmattaonline.se

Om ni inte redan har införskaffat er en av dessa livräddare, gör det omedelbums! Livet är för kort för att inte njutas. Och trädgården är den givna ultimata platsen att koppla av i. Kungligt.

Hur inviger ni våren? Vilka ting höjer kvalitén och lusten i era liv? Dela gärna med er… <3 Och ha en strålande fortsatt vinterdag med många yviga drömmar om våren!!! 🙂

Grubbel & vårdens ickefungerande

Vintern just nu uppifrån. Ser ni hur mystiskt och inbjudande landskapet ser ut från ovan? Det är svårt att hitta alla guldgömmor från marken, men med hjälp av drönaren hittar jag alltid nya spännande platser att besöka med kamera i högsta hugg! 🙂

Onsdag 13 januari och julen är utstädad. Vi drog inte fram så mycket pynt och krimskrams i år eftersom vi håller på att renovera vårt vardagsrum. Och så spenderade vi ändå största delen av julen hos mina föräldrar. Men jag tycker alltid det är lite sorgligt när julen måste gå och mörkret tar över. Därför brukar vi lämna de mysigaste julstjärnorna kvar tills dagarna blir lite längre.

Idag har varit en sån där dag när jag klurar och grubblar och funderar och oroar mig. För allt möjligt. Just nu oroar jag mig för corona och att jag bara har 3 månader kvar tills jag ska föda. Vad händer då? Kommer jag att få plats på sjukhuset? Kommer jag att bli bortprioriterad, få dålig vård, bli lämnad ensam utan Daniel?

Jag har ingen överblick på hur vården ser ut nu generellt, men vi har redan personligen märkt av att mycket bortprioriteras. Eliahs tid för att få träffa sin logoped (han började prata sent!) har skjutits upp i ett helt år nu!!! Han skulle ha haft den i våras, men då härjade första coronavågen och det flyttades till sommaren. På sommaren fick vi prata med en logoped via videosamtal och det blev bara vi föräldrar som fick prata med honom och ingen uppföljning för Eliah. Vi blev lovade en tid i höst för möte på plats och ordentlig uppföljning. Den avbokades och sköts upp till januari. Och nu fick vi ett brev att den tiden också var avbokad till förmån för coronapatienter.

Mina besök med läkare inför att diskutera igångsättning av min förlossning blev också inställd och istället fick jag ett kort brev att jag ska få träffa läkaren på dagen!! Jag oroar mig för vad det innebär, men ska träffa min barnmorska snart och fråga.

Och då begriper jag ju att vår familj inte är de värsta drabbade. Jag tänker på alla cancerpatienter, långtidssjuka och andra som är beroende av vården akut eller över tid som blir åsidosatt. Det är för tragiskt och läskigt… 🙁

Kram på er alla och var rädda om er!

Kategori:
Personligt/Dagbok

Jul i Susannes skafferi

Restfest på julfikat och vackert papperspyssel

Hittade detta program i Underbara Claras blogg igår och tyckte det var så himla mysigt att ha på i bakgrunden när jag stod och lagade mat. Julen kändes plötsligt mycket närmare och en smula mindre ensam så här i coronatider. Ett varmt tips! 🙂

Kategori:
Personligt/Dagbok

Utebliven höstvloggning och uppdatering

Aaargghh… Jag har en sådan extrem bloggtorka. Och på grund av all vabbning har inte heller någon vloggning prioriterats. Istället har jag och Daniel fokuserat all vår lediga tid på att renovera vårt vardagsrum, som vi vill hinna få färdigt lagom till jul.

Saffransfläta under bakning.

Det är bråda tider nu, det ska städas och bakas och pyntas och mysas. 🙂 För bara 2,5 veckor sedan plockade vi in den sista potatisen och nu är det redan frost om nätterna.

Plocka potatis.

Imorgon ska jag planera och börja filma en julvlogg. Det blir mysigt och skojigt. Jag hoppas fånga fina vyer av ett snötäckt landskap, julstämning och ett par klipp med barnen som bakar pepparkakor, klär granen m.m.

Stressa lugnt inför julen och kom ihåg att njuta!

Kategori:
Personligt/Dagbok

Jonna Jinton lanserar nya hemsidan

Så är den ute, efter två års kamp! Wow, vad snygg hemsidan blev!! Och jag fick äran att ta en sneak peek redan innan lansering, eftersom jag sponsrar genom patreon. 🙂

Jonna känns lite som min tvillingsjäl. Jag upptäckte henne för inte så länge sedan, faktiskt efter att jag själv hade börjat blogga. Jag letade efter liknande bloggar då och ramlade in på hennes (ca 1,5 år sedan). Så jag har inte känt till henne länge alls. Men älskade hennes alster från första stund!!

Vi delar delar samma intressen (fotografering, natur, historia, vintage, viking-epok, musik, kläd, skapande) och har ganska lika stil, men som personer är vi extremt olika. Så olika man kan bli faktiskt! 🙂 Hon är väldigt lugn, introvert och känns som en trygghetssökande person. Jag har mycket energi, är en mix av introvert/extrovert och söker hellre äventyr/spänning än trygghet. Sen är man ju så klart lite av varje också beroende på situation… men ja, ungefär så.

Denna blåa klänning är u.n.d.e.r.b.a.r! Passar så bra till hennes silverblonda hår. <3

Kategori:
Personligt/Dagbok

I motgång och blåsväder

När jag behöver kraft och mod att fortsätta, när jag behöver vårda och stilla ett upproriskt hjärta, då söker jag mig hit… Till den plats där dialoger inte avbryts och tankar inte störs. Här får vansinne och längtan härja fritt och inta precis den gestaltning den behagar. Här hittar jag nya vägar och visualiserar nya mål. Det är viktigt.

Anledningen till att jag var tvungen att fly hit igår var att jag befann mig i upplösningstillstånd över min instagram. Jag har varit så fenomenalt oinspirerad av att uppdatera den på sistone och det går bara utför, utför… För varje bild jag lägger ut så känns det som om räckvidden blir mindre och mindre. (Nej, det känns inte bara så – den blir det alltså det enligt siffrorna!) Vad är det för fel på instagram? Varför stryper den mig? Vad är det för fel på mig? Och för varje gång räckvidden blir mindre så går det längre tid innan jag publicerar något igen, för att jag helt enkelt bara avskyr att logga in där och påminnas om hur ofantligt oinspirerad jag känner mig. Och jag är fortfarande helt övertygad om att instagram motarbetar mig med blodtörstig beslutsamhet. Det gör mig ännu mindre pepp.

Ond cirkel, jag vet. Vad är jag, frågar jag mig själv, 8 år?? 🤓 Varför måste jag se resultat på det jag gör för att orka kämpa? Har jag ingen egen motor? Är jag inte starkare än så här? Hmm.. Nej, inte idag. Idag är jag inte starkare än så här. Kanske kan det också få vara okej emellanåt… Att helt enkelt inte vara stark och peppig på allt.

Men vill jag skapa mig en fotografkarriär så måste jag existera på denna gudsförbjudna plattform, det är jag övertygad om. Så det är bara att kavla upp ärmarna och knega på. Jag måste hitta ett sätt att komma förbi spärren, den mentala och den faktiska. Och det finns bara ett sätt att göra det på för mig… Ut i naturen och andas frisk luft. Lägga sig på rygg i gräset eller på bryggan och se de mjuka molnen segla förbi. Låta tankarna vandra. Låta naturen göra sitt mirakel.

Vad kämpar du med just nu? Vad är din akilleshäl? ❤️

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta