Vad ska jag göra? Hon pratar med varenda främling!!

Det är en månad sedan jag bloggade. Vi har haft semester och storkalas för två barn och massor av annat har hänt. Jag har en hel uppsjö av saker att blogga om!!! Men låt oss börja med en enkel baddag med barnen och lite social analys på det.

Lillan i sin baddräkt.

Åhh.. lillan är i sin gulligaste ålder, så rund och go och glad mest hela tiden!! Drygt ett år är hon nu, det är en underbar ålder tycker jag. Och nu har hon lärt sig att gå, sedan 1,5 månad tillbaka.

Men när vi är på badplatserna är det inte hon som stjäl uppmärksamhet utan storasyster Celina (4 år). Hon är så extremt social!! Det är så roligt att höra vad för typer av konversationer hon sätter igång med främlingar, haha… Jag brukar bara stå där en bit bort och smyglyssna och fnissa för mig själv.

Senaste gången när vi åkte till badplatsen klev hon ut på parkeringen och spatserade fram till några främmande vuxna som stod vid strandkanten och skakade ur sina handdukar. “NU är jag här!!!” ropade hon till dem och alla som stod där med ett leende från öra till öra. De vuxna lyfte förvånade på blicken för att se vem som påkallade deras uppmärksamhet och drog på smilbanden när de såg henne. “Så bra! Så kul!” säger en av kvinnorna. Celina nickade och spatserade glatt vidare. Kvinnorna tittade på varandra och skrattade. “Vilken söt liten tjej!” utbrast den ena.

Det är så intressant hur Celina ser hela omvärlden som sin lekplats och alla människor som hennes vänner. Inga bekymmer liksom, ingen känsla av skam eller hämning. Hon har en så otroligt befriande och oskyldig syn på sin omvärld!!! Jag avundas det. 🙂 Tänk om jag kunde vara så bekväm med att röra mig bland främlingar och connecta med vem som helst, om vad som helst…

När hon kom fram till vattnet var det fullt av barn. Hon vadar i och ropar “HEJ!” åt alla barnen runtomkring sig. “Hej hej!” Hon vänder sig till höger och vänster och hejar ordentligt på varenda barn. “Nu ska jag bada här!” säger hon med ett stort leende. Barnen svarar inte utan tittar bara på henne. De förstår inte riktigt varför hon pratar med dem.

Men det slutar alltid på samma sätt. Innan vi har tagit oss ifrån platsen så har hon hunnit bli kompis med alla. Då har hon fått testa på de andra barnens leksaker och hunnit prata om livet i stort och smått med deras föräldrar. Jag såg hur hon gick fram till en gammal gubbe och började diskutera hur man bygger sandslott med honom. Han skrattade och tyckte hon var rolig och söt. Jag tänker att jag nog får lära henne att ha lite gränser och att man inte kan prata med alla hur som helst… Kanske hon blir kidnappad en dag om det fortsätter så här. :S

Eliah är också väldigt oblyg och trygg med att prata med vem som helst. Är detta normalt för barn? Jag upplever det inte så för många barn reagerar och blir förvånade och konfunderade när våra barn dundrar fram och vill bli kompis med dem direkt… Hmmm…

När jag var barn så var jag så extremt blyg ända upp till vuxen ålder och det var en olidlig plåga. Jag skulle nog nästan påstå att jag hade social fobi under min tonår. Så jag är väldig glad och tacksam att jag inte har fört över det på våra barn.

Sommarfotogafering med barnen

Underbaraste Angeline i hennes Giesswein klänning (som dock var lite för stor)…

Mitt ute i ingenstans hittade vi denna urgulliga stuga och ett tillhörande rövar-skepp, när vi var ute på husvagnssemester. Och jag insåg direkt att här skulle vi kunne skapa många underbara bilder med barnen.

Alltså vill man inte krama den här godingen och ta med henne hem?? Ja, det vill man!!! =)

Över till skeppet Bläkkpörls sjörövarfest!

Öga mot öga med Älgar & Bisonoxar

På Vrågården utanför Falköping finns det en älg- och bisonoxepark. Dit kan man åka för att se dom ståtliga djuren!

Eliah tar rodret!
Lillan strålar ikapp med solen!!
Bisonoxar.
Okända kreatur.

Älgarna såg vi inte mycket av, för dom låg och flämtade bakom ett skjul, men däremot såg vi många bisonoxar, några andra varianter av hornbärande boskap och dovhjortar.

Svettiga älgar.
Bebisar.
Jag & Celina

Och så fick vi en skön promenad i ett skönt väder och en fika på gårdens mysiga kafé!

Sedan bar det av hemåt!! Tack och hej från mej!

Skojigt på Mössebergs Djurpark

En dag på Mössebergs djurpark med mina underbara. <3

Syskonkärlek när den är som vackrast… Här står dom och njuter av utsikten och varandra! 🙂

Vi bodde på camping med husvagn i tre dagar och barnen lekte med andra barn hela dagarna.

Dessa fina två!! Sitter ihop som krabbor. Angeline är så pappig just nu!

Eliah är väldigt mammig och har alltid varit. Celina är någonstans mittemellan. Ibland är det mamma som gäller och ibland pappa.

Lucia är mammas hund!! Så klart. 😀 Folk tror så ofta att hon är valp, men så här ser hon faktiskt ut i fullvuxet tillstånd. Hon är en Bichon Havainas, men en klippt sådan. (Dom är vanligtvis långhåriga. Så när vi klipper henne så ser hon mer ut som en valp.)

Tillbaka till lekplatsen. Den var stor och hade massor av hinderbarnor, racerbilar och klätterställningar!

Det var en fin dag, varm och solig. Vi hade med picknick och njöt av att leka med barnen.

Jag gungar med Angeline i famnen. (Det var inte så farligt som det ser ut! Jag har ett stadigt grepp om henne.)

Det hette ju att detta var en djurpark, men så mycket djurpark vet jag inte om det var att tala om egentligen. Jag hade hoppats på lite rovdjur och elefanter, men på plats fanns bara en hönsgård, getter och tre åsnor, hehe. 😉 Barnen var visst lika nöjda och glada ändå.

Celina är supersocial och pratar gärna med främlingar. Här bekantade hon sig med en annan lite äldre tjej som satt och matade hönsen med gräs. (Äter höns gräs??) Resten av dagen var dom oskiljaktiga.

Angeline tackade för sig efter lunch och vaknade lagom tills det var dags att bege sig tillbaka till campingplatsen. Vi bodde ett par dagar i husvagn på en närliggande campingplats. Myyyysigt… <3 Jag älskar sommaren och campinglivet!!!

Båtfärden blev inte som vi trodde…

Vi var så hjärtans spända och glada!!! Idag skulle vi åka båt vid Göteborgs skärgård.

Jag och Daniel föreställde oss en stunds avkoppling men också att det skulle vara kul och intressant. Det var det inte. Det blev ett tre timmar långt lidande…

Inte bara för att det var jättetråkigt, men också för att det inte fanns någonting för barnen att göra. Och vi var den enda barnfamiljen på plats. Och trots att båten var ämnad för turister så var den förvånansvärt liten.

Vi hade med böcker och Mariekex (bästa kexen i världen om ni frågar mig!) som nödprovians. Men det räckte bara i en kvart, sedan hade ändå barnens tålamod nått sitt slut. Tänk att vi inte kunde förutse det, hmm! :S Instängda på en båt med tre små barn i flera timmar, nej, det gör vi inte om.

Barnen var uttråkade och gnälliga och började klättra runt på möblerna och räckena resten av färden, så vi hade fullt sjå att försöka se så att ingen ramlade överbord. (På övre plan fanns bara några räcken.) Båtchaffören (eller heter det styrman?) såg vår kamp och kände sympati. Han var en äldre, rund, väldigt snäll man. Han började muta våra barn med allt gott han kunde hitta i sitt lilla skafferi, så att dom skulle underhållas en stund. Inte ett öre behövde vi betala! Det tycker jag ändå är en fin service. 🙂 Tack snälla chauffören!

Lillan kunde vi ha koll på! Hon nöjde sig med att hålla sig på bottenplan och klättra på stolar.

Vi var innerligt glada och lättade när färden äntligen var över och lovade varandra att aldrig göra om något liknande (med små barn igen)! Så blev det med den färden!!! 😛

Öga mot öga med döden

1 juni! Borde inte sommarvädret spraka på för fullt nu!? Och ändå glider regndropparna ynkligt nerför fönsterrutorna och samlar sig som små sorgsna bäckar på fönsterkarmarna. Molnen står stadigt hopade dag ut och dag in, med vissa små glimtande undantag. Det är ju inte annat än att man känner sig lite snuvad på sommaren. Men hoppet är det sista som överger en, säger de lärda! Och det tar jag fasta på, för jag längtar outhärdligt efter varmare temperaturer.

Men vi har inte suttit och hängt läpp bara för att vädret inte är exakt vad man hade önskat. Det finns gott om saker att roa sig med som ger sommarfeeling, som inte kräver stekheta solstrålar. Besöka djurparker t.ex!

Eliah spatserar fram bredvid pappa på Borås djurpark. Glad i hågen.

Jag släpade med mig en sömnig man och två glada barn till Borås djurpark nu i veckan. Vi hade tur med dagen och solen visade sig från sin bästa sida. Det var inte direkt varmt, men åtminstone uppehåll från storm och hagel.

Jag lyckades inte fånga så många ögonblick med kameran den dagen. Jag var som vanligt fullt upptagen med att smälta alla intryck och hålla ordning på småttingarna. Men en sisådär 5 bilder lyckades jag fyra av! Bland annat på dessa nallar här nedanför.

Ståtliga björnar!

Vi hade med oss matsäck och en stor vagn för barnen att sova i. Mysigt! Äggsmörgåsar med skagerröra och varm choklad. Skinka och ost till Eliah. Han har aldrig gillat ägg. Han har aldrig ens velat smakat ägg, trots böner och mutor. Så vi vet iofs inte om han gillar det eller inte. Nu har jag gett upp. Han får i sig ägg i annan mat ändå.

Öga mot öga med döden.

I lejonkulan. Ni vet, en sån där bunker av bara glas, där man kan komma så nära djuren att man nästan kan andas små änglar på varandra genom rutan. Eller klösa ögonen ur varandra. Döda varandra. Om man har otur och glaset spricker. Vilket enligt mina uträkningar är högst troligt. Framför allt när jag står innanför glaset. Som den oemotståndliga kotlett jag är.

Lejonkungen tar en förtjänt tupplur.

Lejonen gick inte till anfall och det var ju tur. Men de stirrade ner oss med bistra uppsyner och allvarliga väck i pannan. Inte roade ett dugg. Det var inte vi heller. Eller åtminstone inte jag. Jag stod där och skallrade tänder av rädsla. Kunde höra benpiporna i kroppen på mig rassla. Min 3-årige son däremot tyckte att hela ståhejet var oerhört spännande och underhållande. Givetvis var jag räddare än honom. Pinsamt. Jag fyrade av några foton och sprang ut fortare än jag kom in…

Under vår vandring stötte vi också på ett annat läskigt djur. Strutsen. De ser så vänligt sinnade ut, med sina fluffiga rumpor och söta små näbbar, men jag har hört många varningarnas tal om dessa djur.

Om blickar kunde döda, så att säga…

Strutsar är inte att leka med. Det sägs visst att de ska kunna springa i 70 km/h. Och dessutom sparka in trynet på både människor och djur. Det vill jag inte lära mig den hårda vägen. Så jag höll mig lydigt och lagligt uppe på vandringsbron. Annars kan man ju ibland bli lite frestad att besöka några av de mer fredliga djuren nere i deras hagar. Det ser så hemtrevligt ut med alla de liggande stockarna att balansera på och de stora dammar att plaska i.

Men ack, nej. Inte strutsen.

Tyvärr, jag fick ingen bättre bild än så här… Tre snygga röda rumpor.

Vi hade sällskap denna dagen av min syster och hennes familj. Hennes yngsta är i samma ålder som Eliah. Det är en ytterst klok och pillemarisk liten pojke. För att inte tala om omsorgsfull. Han är så omsorgsfull om allt levande.

“Mamma, mamma!” ropade han högljutt när han fick syn på aporna. Pannan var bekymrat hopvecklad och rösten allvarsam. “Mamma, du behöver smörja dem i rumpan. De är alldeles förfärligt röda.” Trots hans unga ålder hade han hunnit lära sig ett av livets mest väsentliga lärdomar. Jag tyckte det var så fint sagt och oerhört skojigt. 🙂

Dagen avrundades med hemfärd och grillning på bakgården, blivande rosenträdgården. Honungsmarinerad karré, vitlök, grillade tomater och äpplen, gräddig potatisgratäng och en delikat pepparsås med sting. Mumsfilibabba! Jag minns det som en lyckad invigning av sommaren.

Hur har ni invigt sommaren?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta