Är Britney Spears inspärrad i sitt eget liv?

För det första… jag har funderat så mycket på det där med innehåll i bloggen och att följa en röd tråd. Jag har försökt hålla mig till mina huvudämnen: naturen, fotograferandet och lite familjeliv. Men hela året 2020 har jag kämpat med avancerad form av idétorka, överpress och inte känt mig motiverad till att skriva alls. 🙁

Jag tänkte att jag detta året skulle testa att blogga lite friare, precis vad som faller mig in, och allt i en härlig blandning. Kanske blir det bara rörigt för er som läser, jag vet inte…? Jag får väl upptäcka det under vägen och gå tillbaka till mina stadiga huvudämnen isf. Men jag känner att jag måste göra någon akut förändring för att hitta tillbaka till min passion. För att skriva är faktiskt min passion, även om det inte har märkts det senaste året… Jag har inte varit mig själv…

(Lånad från google.)

Och på tal om att inte vara sig själv!!! Här ovan har vi en annan lady som inte heller verkar vara sig själv? Jag har aldrig varit en person som följer kändisars liv sådär maniskt som så många andra verkar göra. Jag bryr mig allvarligt talat inte sådär jättemycket om vad de äger för kaniner, vad de åt till middag, hur senaste konserten gick eller hur deras relationer fortlöper. Ibland bryr jag mig en del och blir nyfiken, men oftast föredrar jag att titta på bilder på träd och växter framför kändisarna, hehe.. Får man lov att vara så ärlig? 😉 Och Britney Spears har jag absolut noll koll på. Hon har inte varit en artist som gjort något större intryck på mig.

Klippet jag kikade på.

Men så snubblade jag över ett youtubeklipp som beskriver hennes livs tragiska utveckling de senaste 20 åren och jag blev faktiskt ganska tagen och berörd… I synnerhet sedan jag ju i botten är utbildad socionom och har arbetat professionellt med att stötta kvinnor i svåra livssituationer, och då ofta just med fokus på mående och relationsproblem. <3

Det finns så många konspirationsteorier kring Britney; Att hon hålls “fånge” i sitt eget liv, av sin far, och/eller sin partner, att hon mår värre än någonsin etc. trots att hon själv hävdar det motsatta.

I följande klipp på hennes instagram förklarar hon att hon aldrig har varit lyckligare. Och det låter ju naturligtvis helt underbart! Men hur hon pratar och ser ut gör många följare förvirrade och fundersamma…

Jag har skummat igenom hennes instagram nu en stund och får erkänna att hon uppträder en smula besynnerligt ibland… Men frågan är om det är bara sån hon är, hennes humor/intresse? Eller om hon faktiskt har svårt att greppa sig själv och sin värld.

Vad tror ni??? Är Britney i behov av hjälp utifrån eller har hon stadig mark under sina fötter?

10 dyra heliga nyårslöften

Det här med att ge sig själv nyårslöften passar ju inte alla. Det kan bli en press över det hela och ibland kan man uppleva att det ändå inte har någon funktion.

För min del så tycker jag att det är en kul grej att följa upp på om ett år och så blir det åtminstone en liten push i rätt riktning. 🙂 Så jag tänkte ge mig själv ett par väl valda sådana i år. Jag ska verkligen på riktigt försöka uppnå dem! Det finns ju behov för att utveckla ett och tu ting i mitt liv. 😉

Nyårslöften

  • Benen. De där som ska bära runt på mig ett par 40 år till! Det är dags att på allvar stimulera dess muskler och ta dem till nya nivåer! Alltså: Jag ska styrketräna benen mer detta år så att jag får en välsvarvad underkropp. Nu är de taniga kycklingbenen ett minne blott!! (Får avvakta med hårdträningen till bebisen är född dock.)
  • Jag ska fokusera särskilt på kroppens flexibilitet och rörlighet detta år. Jag vill bli vigare! (Det har jag velat länge men inte tagit tag i saken. Jag är i nuvarande tillstånd ungefär vig som en träslev. Går bara att vända på, men inte veckla ut eller ihop om man säger så.) Det konkreta målet får bli att jag ska kunna stå i yoga-ställningen “stående hund” på riktigt, utan att krevera av hur musklerna praktiskt talat känns som om de ska slitas av på mitten. (Jag ska visa er hur min stående hund ser ut i nuläget i annat blogginlägg! He he… Håll i brallorna!! ;))
  • Jag ska spendera mindre tid på att ringa och skriva till allmänt löst folk utan vettig anledning. (Det har varit min största tidstjuv året 2020!!)
  • Jag ska få ordning på mitt kontor. Det verkar aldrig bli färdigt. Det ligger alltid nya grejer som hamnar på fel plats.
  • Jag ska blogga mer frekvent. Åtminstone 2-3 gånger i veckan. Halleluja!!
  • Jag ska få ordning på min hemsida. Äntligen. I år händer det.
  • Jag ska börja sälja mina foton. Väl utvalda som jag kan stå för.
  • Jag ska börja sälja fototjänster. Jadapp, nu är det ingen lek längre, nu är det på riktigt! Nu kavlar vi upp ärmarna och laddar. Jag har inte helt bestämt mig för upplägget där ännu dock, men… får klura på det lite…
  • Jag ska börja köpa in utrustning för att kunna skapa musik. Och denna punkt hänger ju då lite på hur vår ekonomi ser ut under året. Vi lever ju sparsamt just nu.
  • Jag ska bli mer närvarande på instagram och börja använda storys kontinuerligt. Nu är det färdigt med vidskeplighet och undanflykter. Inget mer daltande med mig själv bara för att jag hatar plattformen. Instagram måste tas i hornen!

Grubbel & vårdens ickefungerande

Vintern just nu uppifrån. Ser ni hur mystiskt och inbjudande landskapet ser ut från ovan? Det är svårt att hitta alla guldgömmor från marken, men med hjälp av drönaren hittar jag alltid nya spännande platser att besöka med kamera i högsta hugg! 🙂

Onsdag 13 januari och julen är utstädad. Vi drog inte fram så mycket pynt och krimskrams i år eftersom vi håller på att renovera vårt vardagsrum. Och så spenderade vi ändå största delen av julen hos mina föräldrar. Men jag tycker alltid det är lite sorgligt när julen måste gå och mörkret tar över. Därför brukar vi lämna de mysigaste julstjärnorna kvar tills dagarna blir lite längre.

Idag har varit en sån där dag när jag klurar och grubblar och funderar och oroar mig. För allt möjligt. Just nu oroar jag mig för corona och att jag bara har 3 månader kvar tills jag ska föda. Vad händer då? Kommer jag att få plats på sjukhuset? Kommer jag att bli bortprioriterad, få dålig vård, bli lämnad ensam utan Daniel?

Jag har ingen överblick på hur vården ser ut nu generellt, men vi har redan personligen märkt av att mycket bortprioriteras. Eliahs tid för att få träffa sin logoped (han började prata sent!) har skjutits upp i ett helt år nu!!! Han skulle ha haft den i våras, men då härjade första coronavågen och det flyttades till sommaren. På sommaren fick vi prata med en logoped via videosamtal och det blev bara vi föräldrar som fick prata med honom och ingen uppföljning för Eliah. Vi blev lovade en tid i höst för möte på plats och ordentlig uppföljning. Den avbokades och sköts upp till januari. Och nu fick vi ett brev att den tiden också var avbokad till förmån för coronapatienter.

Mina besök med läkare inför att diskutera igångsättning av min förlossning blev också inställd och istället fick jag ett kort brev att jag ska få träffa läkaren på dagen!! Jag oroar mig för vad det innebär, men ska träffa min barnmorska snart och fråga.

Och då begriper jag ju att vår familj inte är de värsta drabbade. Jag tänker på alla cancerpatienter, långtidssjuka och andra som är beroende av vården akut eller över tid som blir åsidosatt. Det är för tragiskt och läskigt… 🙁

Kram på er alla och var rädda om er!

Kategori:
Personligt/Dagbok

Nyårslistan 2020

Godnatt och godmorgon mina kära! Jag tänkte börja en ny tradition och klottra ihop en sån där nyårslista som man kan se flimra förbi här och var i folks bloggar. Verkar rätt kul ändå, att ha kvar senare, och så är det förstås nyttigt att få rannsaka sig själv och sitt år. 🙂

Årets nyårsselfie.

Gjorde du något under året som du aldrig gjort förut?

Jag startade eget, började studera fotografering och bestämde mig för att bli brevvän med fångar i amerikanska fängelser.

Genomdrev du någon stor förändring?

Den största förändringen måste ju vara att börja jobba hemifrån och driva eget. Sen inredde vi ett hemmagym och jag har börjat styrketräna på allvar! Dessutom bestämde jag mig för att ge mig ut på löpspåret med jämna mellanrum, men det är något jag fortfarande försöker få bukt på, för i ärlighetens namn tycker jag att det är en uuuuurtråkig konditionsträningsform. :S

Blev någon/några av dina vänner föräldrar?

Nej, inte vad jag kan komma på. De flesta blev föräldrar året innan.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?

Jag kommer att komma ihåg mars när corona började härja i Sverige. Och augusti när jag fick veta att jag var gravid.

Dog någon som stod dig nära?

Nej, men min mormors hälsa har försämrats betydligt under detta år, mycket på grund av den isolering som har blivit konsekvensen av corona.

Vilka länder besökte du?

Öhhmm.. Sverige? 😀 Jag har lydigt hållit mig hemma hela året och bara umgåtts med familjen, förutom två trippar till mina föräldrar 3 timmar bort och ett besök hos Daniels föräldrar. Vi har inte ens haft någon minisemesterresa eller road trip i år, varken i eller utanför Sverige.

Bästa köpet? 

Mina video- och studioblixtar samt min vloggkamera Canon EOS M50. Och mitt makrame head band, som jag ska visa i ett annat blogginlägg. 😀 Jag är så lycklig över det, det är sååå vackert!!!

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Alltså, detta året var väl kanske inte det gladaste jag har varit med om. Men jag blev glad när jag visste att jag var gravid.

Saknar du något från året som du vill ha mer av nästa år? 

Pengar och resor! Haha… Jag behöver få fart på min business och när jag har fått det hoppas jag kunna ta lite semester för en gångs skull, med mina kära.

Vad önskar du att du hade gjort mer? 

På grund av att Eliah har varit sjuk mycket detta året har jag inte kunnat jobba som jag har velat (har bara jobbat 25-50%). Så det önskar jag att jag hade gjort mer, samt varit mer effektiv och rädd om tiden!

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Slösurfat och lagt onödig tid på onödiga saker. Inte ringt och pratat så många timmar i telefon, t.ex. haha…

Favoritprogram på TV? 

Bonde söker fru och Mästerkocken!! Alltid alltid. Jag älskar alla matprogram och allt lantlivs-relaterat.

Bästa boken du läste? 

Sorry, jag har inte hunnit läsa någon bok i år. Men jag har börjat på en som jag faktiskt kan rekommenderas varmt!!! ”Daring Greatly av Brené Brown”, som handlar om att våga vara sårbar och varför det kan förändra precis alla relationer och förutsättningar i ens liv.

Största musikaliska upptäckten? 

Evelina Gard har tagit mig med storm – wow, vilken makalös sångare!!!, Black and Blue – Elijah Blake har blivit kärleksfavoriten och den jag lyssnar på när jag känner mig nostalgisk. Gamla amerikanska godingar som Bob Marley och Gordon Lightfoot har spelats förvånansvärt mycket på min spotify och sen har jag till min förtjusning återupptäckt det danska rockbandet Carpark North som är genialiska låtskrivare och har ett alldeles unikt och melodiskt sound som jag älskar. Sen har jag lyssnat på mycket klassiskt piano också, t.ex. Chopin och i synnerhet låten ”Six Gnossiennes No. 1 – Erik Satie”

Den absoluta favoritlåten för i år, som en av mina fängelsevänner skickade mig, har blivit ”No woman no cry – Bob Marley”. Den låten känns som att bli vaggad i en varm famn. Eller som att sitta nersjunken i en skön fåtölj framför en varm kakelugnsbrasa, mitt emot en kär vän och på tryggt avstånd från en stämningshöjande snöstormen som tjuter utanför fönstret och sliter i husets alla hörn. Och så ett glas rött i handen. Eller något annat alldeles passande.

Vilken maträtt åt du mest av under 2020?

Hmm.. lurig fråga… Pasta kanske! Olika former av pasta. Och kyckling.

Bästa helgen? 

Det måste nog vara julhelgen, för jag har ju inte hittat på så mycket annat ståhej detta året.

Vad var din största framgång på jobbet? 

En framgång på jobbet? Nä, någon sån kan jag inte påstå att jag har haft, haha.

Din största framgång på det privata planet? 

Hmm… Jag har växt som människa! Jag har haft en rejäl livskris detta år som har lett till många nya insikter, lärdomar och en del avslut på sånt jag har behövt avsluta. Jag har rensat i mitt kontaktnät och sållat bort människor som inte tillför positiv eller utvecklande energi i mitt liv. Och jag har gett mig själv möjlighet och utrymmet att verkligen lyssna till mitt hjärta och till min magkänsla. Jag har tillåtit mig att ställa många frågor och verkligen gå till botten med vad som ger mig mening. Alla svar har jag dock inte ännu funnit… Jag går in i detta nya året en aning förvirrad. 🙂

Största misstaget? 

Misstag? Allt som inte går som man har tänkt sig leder alltid till nya lärdomar, så jag försöker att inte se något som ett misstag. Men oavsett så kommer jag faktiskt inte på något sådär konkret. Jag har legat lågt detta året och inte gjort så mycket hyss.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Både och! Detta år har innehållit ytterligheternas ytterligheter. Jag känner mig lycklig och tillfreds med mitt nya arbetssätt. Jag är gladare hemma och mindre stressad. Samtidigt så har jag gått igenom många svåra perioder av förluster och saknader, relationsmässigt. Jag har lärt känna underbara människor som har fått mig att älska livet och jag har förlorat underbara människor som har fått mig att känna att känna mig övergiven och lurad på livets goda. Jag har ifrågasatt meningen med livet och jag har ifrågasatt vem jag är.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Kamerautrustning.

Något du önskade dig och fick? 

Studiobelysning, en ny monsterdator, nya vänner och en ny graviditet.

Något du önskade dig och inte fick? 

Fick och fick.. sparbössan skramlar tomt, så det finns inte så mycket alternativ! Men en nya kamera och musikutrustning hade inte suttit fel.

Vad gjorde du på din födelsedag? 

Oj, det minns jag inte. Jag brukar inte fira den så mycket.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Om inte corona hade existerat så att man hade kunnat umgås mer med folk, att min son inte hade varit sjuk så mycket och att jag hade kunnat jobba heltid.

Vad fick dig att må bra? 

Min man och mina underbara barn, vänner, naturen, träningen, att få börja jobba hemifrån och satsa på mina kreativa drömmar.

Vem saknade du? 

Jag vet inte vad jag ska svara på det. Jag har ju inte träffat många detta år, men på något vis så ställer man in sig på det och klarar sig ändå. Jag lider inte av någon outhärdlig saknad.

De bästa nya människorna du träffade? 

Jag har fått några nya vänner detta året som jag vet kommer följa mig livet ut och som är fantastiska människor. Ni vet vilka ni är!

Mest stolt över? 

Jag är stolt över mina barn. Jag är stolt över den kontakt/anknytning vi har, hur viktig jag är för dem och hur mycket de älskar mig. Jag växer flera centimeter varje gång de säger det (och det gör de varje dag många gånger om!). <3 Då vet jag att jag har gjort något rätt. 🙂

Högsta önskan just nu? 

Att renoveringen ska bli färdig så att vi kan leva fritt och ledigt här hemma. Samt att bebisen redan ska vara född, helst igår. 😛 Jag trivs inte alls att vara gravid och vill bara få det överstökat. Bebistiden passar mig fint! Den är ljuvlig!

Vad tänker du göra annorlunda detta år (2021)? 

Jag ska bli mer effektiv som människa, i allt jag gör, både på jobbet och privat. Jag måste sluta stå och t.ex. pyssla med att laga mat i 1,5 h varje måltid och dylikt. Jag älskar att vara noggrann och jag älskar allt det där pysslet och pilleriet, men det tar för mycket av min tid. Jag ska också dra ner på mailandet och telefonpratandet. Och så ska jag fokusera mer på att skapa film!

Sådär folkens!!! Nu är det er tur att kopiera, klistra in och fylla i egna svar, varhelst ni önskar! 😀

En resumé av julen 2020

Så var julfriden över… Julen 2020 då covid höll världen i ett gastkramande grepp. Visst var den fin ändå, i all sin enkelhet, men ack så naggad av begränsningar och rädslor.

Julgranen i mina föräldrars mysiga stuga. Tanig och vinglig, men alldeles förtjusande!
Huggen av självaste (barnens) morfar.

Jag, Daniel och barnen firade julen hos mina föräldrar, som traditionen tillåter och efter noga överläggning. Mina föräldrar är inte direkt i riskzonen, men nästan. De är fortfarande vid tämligen god vigör, men börjar bli till åren. Vi höll avstånd så gott vi kunde och följde givna hälsoråd.

Barnen var så förtjusta över att äntligen få spendera tid med “mommo o moffa” eftersom de knappt har sett dem på ett år, så vi stannade i drygt en vecka.

Små glimtar från julgranen.

Jag är sådär att när jag är borta och hälsar på folk, i synnerhet under högtider, så lever jag liksom i en bubbla och stänger av allt runtomkring. Jag använder inte mobil, inte dator, inga sociala medier. Jag lever bara i nuet och har ett sjå att ens komma ihåg att fota. Ett sådant beteende rimmar dåligt med att ha en blogg och offentliga sociala kanaler som ska underhållas jämt och ständigt. Jag måste verkligen lära mig att vara mer närvarande i min blogg även under högtidsperioder. Det får nog bli ett nytt nyårslöfte. Mer närvaro i sociala medier.

Syskondans på juldagsmorgon.

Här ovan står våra raringar och svänger av en bugg, antar jag. Eller så är det bara helt vanlig hederlig syskonkärlek som delges? 🙂

Under årets julklappsutdelning (som ej finns på bild eftersom jag glömde bort att fota) fick barnen ett stort leksakskök med allehanda tillbehör, Eliah fick pedagogiska pysselböcker och pysselföremål som ska motivera hans lärande av bokstäver och siffror. Kanoners!! Celina fick lite annat, dockor och kläder och sånt.

Enen i klädsam vildvuxen enkelhet. Finns det något charmigare?

Jag vet inte hur vanligt det är i allmänna hem att ha en en-buske vid jul? Där jag växte upp hade vi alltid en sådan i något stughörn vid juletid. Eftersom vi ägde/äger egen skog har vi den lyxen att kunna plocka in lite extra från skogen i vårt hem. Enen brukar vi klä i mer naturvänliga och vintageinspirerande material, t.ex. halmstråsfigurer och små äpplen. I år blev det dock inga äpplen kan jag se…

Här ovan syns delar av ett maffigt julbord, något mindre än vanligt, men fullt tillräckligt ändå… Mor är inte den som sparar på krutet. Hon engagerar sig i veckor innan julen för att svänga ihop köttbullar, potatisgratänger, janssons frestelse, syltat, doppat, manglat.. nej nu blev det visst fel. 😛 Men ja typ.. alltmöjligt! 🙂 Och så lutfisken förstås! Det är pappas heliga projekt. Den ska lutas och blötas och kokas enligt god sed. Han är nog egentligen den enda som äter av den dock… Vi andra är lite mer blygsamt begeistrade.

Julaftonen är ju underlig på så vis, att det går att sluka så mycket olika ätbart utan att smälla av. Jag vet ingen annan dag då jag äter så mycket som då. Julgröt, 7-kakiga fikabord med nyttigare minipajer som alternativ, generösa julbord samt frukt- och godis på aftonkvisten.

Pepparkakshjärtan med namn på. Då känner man sig viktig när man bara är 2,5 år.

Min underbara lilla tös, så stor hon har blivit!!! Hon pratar på som om hon aldrig har gjort något annat och har tankar och frågor om allt. “Varför är julgranen en gran?” “Varför är granen grön?” “Varför står granen upp och inte ligger ner?” “Varför dricker granen vatten och inte saft?” “Varför sticks granen fast man inte har gjort den något ont?”

Och nu till något helt annat!!! Årets pepparkakshus. Låt mig presentera:

Lillebrorsans pepparkakshus år 2020. Notera att fönstren faktiskt har “glas”rutor!

Vi brukar inte spela på lilla trumman när det kommer till pepparkakshus. Det ska byggas i ståt och prakt!!

Detta pepparkakshus ska jag inte ta äran för. Det är min lillebror som har byggt det! På den gamla goda tiden då jag inte hade barn brukade vi göra dem tillsammans (jag har en liten genomgång i ett gammalt blogginlägg om de tidigaste pepparkakshus vi gjorde!), men nu har jag svårt att få tiden att räcka till. Så jag nöjer mig med att stolt beskåda brorsans verk!

Och det ska var och en veta, att sådant här slänger man inte ihop på några simpla kvartar! Nej, vi snackar nog ungefär 30-40 timmars arbete. Jag vet inte hur lång tid detta tog, men ett som vi gjorde tillsammans för några år sedan tog oss 17 timmar – och då var vi två! Allt görs från botten, bygget ska designas, mätas, måttas, bakas, gräddas, filas, skavas, fogas ihop, dekoreras.

Jag funderar dock starkt på om jag inte ska ge mig på ett pepparkaksprojekt nästa år? Jag älskar ju sånt här… pyssel och design.

Här till höger ser ni ett av mina favoritinstrument – piano! Där kan jag sitta och klinka i timmar, när andan faller på och jag för en gång skull råkar ha tid över. Celina har visat stort intresse för instrumentet, så jag hoppas att hon ska bli en framtida pianist.

Nu har vi tagit farväl av mor och far för i år och är åter hemma på vår egen lilla gård i skogen. Nu börjar nya tider…

Hur var Er jul? Blev den öde och tom, eller kunde ni få ihop en liten tryggad skara att fira tillsammans?

Önskar er alla ett friskt och produktivt kommande år med många nya anledningar att glädjas åt livet!!!

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta