Allt om att vara gifta och småbarnsförälder.

En 7 månaders bebis utveckling

Hej, där ute i Mars-yran! Ena dagen strålande sol och andra dagen håller man på att frysa häcken av sig. Vi har minsann inte turen med oss denna månad. Den ena sjukdomen avlöser den andra och barnen kvider och jämrar sig och gråter sig igenom nätterna. Täppta näsor, feber, magsjuka, frossa och halsfluss är några av de plågor som har pinat oss den senaste månaden. (Magsjukan drabbade bara Eliah. Peppar, peppar…!!)

Just nu är det halsfluss som gäller för Eliahs del och Celina är oerhört förkyld. Arma små liv! Och vi kan inte göra annat än att försöka mildra deras lidande och finnas till hands med kärlek, tröst och mjuk mat som går ner i en svullen hals. Jag längtar tills dessa sjuktider är över!

Eliah kikar in i barnvagnen för att se om allt står rätt till med lillasyster.

Celina har gått igenom många spännande utvecklingsstadier på sistone. Hon börjar allt mer gå från att vara “bebis” till att bli ett “barn”. Till en liten människa. Så uttrycksfull, så medveten, så beslutsam! Det är fascinerande. Det är fascinerande att märka hur personligheten växer fram. Hon är så olik Eliah!

“Hon är så olik Eliah!”

Eliah var en nöjd bebis. En lugn och försynt bebis som tog sina utvecklingsfaser och framgångar med ro. Han var systematisk och hade en god självbevarelsedrift. Motoriskt var han tidig. Han lärde sig aldrig att krypa utan hoppade direkt från krälstadiet till att gå, någonstans runt 9 månader. Han hittade pincettgreppet väldigt tidigt och var otrolig på att pyssla och använda sina händer. Däremot var han lite sen med talet och försiktig i kommunikationen.

Celina är en riktig våghals och av den allra beslutsammaste sorten. En sådan som riskerar (ironi!) att bli egenföretagare, aktiehandlare, basejumper eller pokerproffs. Hela livet är ett äventyr och hon är redo att ta sig an det med hull och hår. Inget kan stoppa henne och inget är för farligt. Celina är precis inne i lära-sig-gå-fasen och reser sig och klättrar och ska gå utmed möbler så fort hon kommer åt. Hur många gånger hon än faller och slår sig så ska hon ändå resa sig igen och göra om dumheten.

Så nu har vi investerat i en alldeles utomordentligt praktisk huvudbonad som enligt utsago ska göra slag mot huvudet, när hon faller, något mindre plågsam. (Finns att köpa på jollyroom om någon mer förälder där ute upplever fasa när ni bevittnar era små ta över världen.)

Hallå där, våghals! Du är bara 7 månader än så länge, kom ihåg det. Men denna utomordentligt präktiga huvudbonad ska rädda dig från mycket huvudvärk!

Rent kommunikativt är Celina tidigare än Eliah, det märkte jag redan när hon bara var några veckor. Hon har hela tiden varit väldigt uttrycksfull, gör märkliga ljud med munnen och formulerar ord från andra planeter. Hon har ett intensivt känsloliv och blir både rasande, överlycklig och djupt bedrövad. Hon skrattar och skiner som en sol för det mesta. Helt underbar. Men ingen kan gråta så hjärtskärande som Celina när olyckan är framme. Då spruuuuuutar tårarna så att man nästan måste slänga på sig regnkappan.

Dessutom är hon inne i den “främlingsrädda perioden” och gråter ofta och länge om hon råkar hälsas på av ett (mörkt och buskigt!) främmande ansikte som dyker upp utan förvarning. Om hon är på gott humör kan det gå bra att lämna honom i någon annans famn, men hon är ängsligare än vad Eliah var i hennes ålder och föredrar att vara hos mamma eller pappa.

Jag upplever att hon i övrigt är ganska ålderstypisk och följer normalkurvan för hur en bebis brukar vara i hennes ålder.


Vad Celina har lärt sig vid 7 månaders ålder…

  • Sitta utan stöd
  • Klappa händerna. (Nåja, åtminstone lyckas hon sikta rätt och träffa handflatorna hälften av gångerna.)
  • Krypa (Hon började krypa för bara en vecka sedan!)
  • Härma storebror när han skriker och gråter och brölar det värsta han kan. Ett otyg, med andra ord. (Men oerhört skojigt för barnen.)
  • Jollra och säga “mamma” (eller “mammammamma” eller “amma” eller dylikt. Allt som har a och m i sig säger hon gärna och ofta).
  • Reagerar på sitt namn och på “nej”.
  • Äta själv. (Definitionsfråga på detta dock. Kallas det att äta själv när man stoppar skeden och maten i ögat eller slänger det över axeln? Ibland hamnar det i munnen av bara farten.)
  • Gå med stöd
  • Stå utan stöd

Jag tycker att det är fascinerande hur mycket bebisar lär sig på så kort tid och hur snabbt de utvecklar sina personligheter. Varje dag är spännande i denna ålder! 🙂

Ni andra som har barn, vilka faser håller de på att gå igenom och hur upplever du det?

En vanlig dag som seriös hobbybloggare

En ny dag med nya möjligheter! <3 Idag, om jag hinner städa färdigt vårstädningen i hela huset så är tanken att vi ska så alla de första fröna som måste i jorden i eftermiddag. Det längtar jag löjligt mycket efter!! Då känns våren så nära.

Vårstädning på gång!! I skinande solsken. Hur underbart är det inte? 🙂

Daniel har varit på konferensresa i två dagar och jag har sprungit runt här hemma med diskborste, trasa och blöjhink i högsta hugg. Jagat olydiga barn, katter och dammråttor. (Skojar! Givetvis jagar jag inga dammråttor. 😉 ) Ett barn som försöker bli blöjfri och misslyckas med jämna mellanrum och en annan som bajsar både en och två och tre gånger samma dag om hon behagar. En har fullt upp, kan en säga. (Visst är det precis den här typen av inlägg ni vill läsa om? 😉 )

Jag och Daniel har tagit ett allvarligt snack. Jag vill verkligen satsa på bloggen och utveckla den till en större del av mitt liv, men tiden räcker inte till. Så nu har vi bestämt oss för att försöka prioritera om i vardagen så att jag kan få några fler timmar per vecka till bloggen. Det kommer inte att vara tillräckligt för allt jag vill hinna, speciellt inte nu när jag kommer att börja vlogga snart, men jag kommer få lite bättre förutsättningar i alla fall. Lite mer kommer jag hinna! Och tids nog kanske vi kan utöka den tiden.

Nu inför att jag ska få några timmar mer till bloggen varje vecka så har omskrivit mitt veckoschema. Jag tänkte dela med mig av hur ett exempel på två av mina veckodagar ser ut!

MITT LIV JUST NU

Två dagar av min vecka…

Vi lagar inte ny mat varje dag utan försöker äta rester när det finns. (Nej, i det här huset slängs det inte mat!)

Jag försöker utföra så många hushållssysslor som möjligt tillsammans med barnen. Det tycker de (Eliah, Celina kan förstås inte hjälpa till) är väldigt skojigt. Eliah är gärna med och lagar mat, vispar ner mjölet i såsen och river äpple under bevakning. Han hjälper gärna till att stoppa in tvätten i tvättmaskinen och byta sängkläder. Ibland är han på annat humör och då fungerar inget av detta förstås.

Jag försöker få in olika extra uppgifter/aktiviteter varje dag. En dag övar jag piano, en annan jobbar jag på bloggdesignen, en tredje planerar jag renoveringen, en fjärde pluggar jag fotografering och en femte skriver jag musik. Jag hinner inte allt detta varje dag men försöker hinna med det någon gång under veckan. Dessa saker är såna som jag måste göra och underhålla med jämna mellanrum för att kunna göra det jag på sikt vill göra. (Öh, ja det var ju en luddig mening.)

Musiken är viktig för mig. Viktig att hålla igång. Jag försöker hinna sjunga och spela så ofta jag kan och ibland få tid till att skriva musik, men det är väldigt tidskrävande aktiviteter så vissa veckor är det nästan omöjligt att hinna detta.

Ambitionen är att träna eller motionera varje dag. Antingen tar jag en snabb promenad eller springer med barnen i cykelvagnen, eller så tränar jag styrka hemma i vardagsrummet. Med småttingarna som hantlar. Sprattliga, men annars fullt dugliga! Det tycker de är väldigt roligt och skrattar gott. Dock är det svårt att kunna träna effektivt med dem klättrandes över mig…

Måndagar jobbar Daniel sent och då har jag alltid ytterst svårt att hinna blogga. Det är alltid en kamp mot klockan. Om det är kris med barnen och hemmet så får jag ibland helt enkelt lägga mina egna projekt åt sidan. Likaså torsdagar, då Daniel rider om kvällen. Då måste jag ta barnen hela dagen. (Anledningen till att Daniel tar privatlektioner varje torsdag är för att vi planerar att skaffa hästar och då vill vi kunna rida och ta hand om dem tillsammans. Så Daniel måste lära sig. Hur spännande som helst ju!!!)

Celina sover utomhus till en röd solnedgång. Lucia är den lilla luddiga varelsen framför kameran. Mysigaste hunden i världen!!

Under fredagskvällar och lördagskvällar får inget arbete utföras och alla sociala medier är bannlysta. Dessa kvällar är avsatta till vila, mys, god mat, umgänge, socialisering, utgång (bio, restaurang m.m.) och dylikt. Work hard, rest hard.

På helgerna försöker jag ta barnen så mycket jag kan så att Daniel kan renovera. Ibland blir det omvänt, om jag har något fotoprojekt som jag behöver tid till. Då tar Daniel hemmet, tvätten, städet, maten, barnen (han är huslig, tack och lov, min man!). Om helgerna lagar vi alltid mat tillsammans, hela familjen. Gärna till ett glas hemlagat rött. Vi älskar båda att laga mat, så dessa stunder är oerhört viktiga för oss! Då testar vi gärna nya recept och råvaror. (Ambitionen är att på sikt vara så självförsörjande som möjligt!) Vi tar alltid långa promenader på helgerna tillsammans och jobbar gärna i trädgården, framför allt nu när våren börjar komma.

Vissa helger reser vi förstås bort eller har andra aktiviteter för oss. Då får renoveringen duktigt vänta. 🙂 Och ibland (alldeles för ofta) spricker dagarnas scheman. Jag är inte duktig på att hålla tidsramarna (tidsoptimist ut i fingerspetsarna), men försöker bli bättre…!

Hur ser era liv ut? Hur får ni dagarna att gå ihop? Och framför allt ni som lägger mycket tid på bloggning, fotografering eller annat – hur hinner ni? Hur hinner ni med barn ha någon som helst hobby? :O

Helgen i bilder

Smygvår, en sen februaridag (nu i helgen) som gav allt. 100% harmoni, skönhet. En stilla hunger efter liv…

Vi har varit iväg i ett par dagar (igen – det känns som om vi far och flänger hela tiden nu helt plötsligt!). I fredags firade vi babyshower för några vänner och sedan stannade vi två dagar efter och socialiserade oss, så mycket vi orkade.

Några bilder från baby showern. På borden serverades bl.a. sushi, cupcakes, pop cakes, vaniljmuffins med citronkräm och tårta. Och så en vagn lastad med… presenter!

Eliah kraschade festen med en lysande sabel och ett strålande, oemotståndligt humör.

Dagarna efter passade vi på att vila upp oss, gå promenader, spela spel och äta god mat. Grilla korv ute i skogen gjorde vi visst också, men fastän solen sken så att det gjorde ont i ögonen så höll vi på att förfrysas. Våren var inte heeelt på plats ännu…

Mina två grabbar kliver över stock och sten… Letar coola pinnar (läs trollstavar) och läskiga trädhålor.

Jag passade på att fånga intrycken med min kamera… Vilken njutning för ögat! Krispiga gula, röda toner och blixtrande duvblå himlar. Det är så att en nästan kan se hur saven rinner utmed träden bakom dess frostspruckna, väderbitna bark. Bubblar långsamt och doftar intensivt sött.

Här vill jag dansa och tappa fotfästet!

Längtar ni också till vår?? Jag menar, VÅR på riktigt! Då alla blommor poppar…

Kopparbröllop och kusinlek

Celina med spjuver-minen. 😀 På denna tjej sitter det en räv bakom örat. Precis om på storebror.

Jag, Daniel och småttingarna svepte till Danmark i helgen. Liksom ett flertal andra släktingar och bekanta gjorde. Min syster och hennes man firade nämligen kopparbröllop (13 år som gifta! Imponerande.) – och det är uppenbarligen något man firar med pompa och ståt i Danmark. De gifte sig när de båda var i 22-årsåldern, om jag minns rätt, och har idag en stor familj på 4 barn.

Vackra detaljer i hemmet hos min syster…

Det finns säkert olika traditioner i grannlandet, men den vi fick ta del av innebar att vi skulle pynta deras ytterdörr med en äreport (glömde att fota den!) kvällen innan festen. Och sedan på kopparbröllopsdagen träffas alla inbjudna vänner och släktingar utanför dörren och väcker kopparbrudparet med sång och ståhej – så hutlöst tidigt som 7.15 på morgonen.

Ett bord fullt av presenter.

Därefter välkomnas alla gäster in i huset, där den enda ordern som gäller är att ha kalaskul, socialisera sig och äta hejdlöst från insläppet (7.30) ända till klockan 11.00 då härligheterna dukas bort.

Någon hade gjort en tårta översållad med allsköns bär.

Kopparbrudparet bjöd på mängder av ätbara förnöjelser och därutöver hade visst en del av gästerna smugit med sig ytterligare förtäring. Jag tror att jag talar för alla när jag säger att man rullade ut genom ytterdörren när klockan slog 11.30 och det var hemfärd.

Jag varken orkade eller hann fota all förtäring, men jag kan säga så här: Vi gick inte hungriga hem!

Och inte var det en liten skara heller! Vad kan vi ha varit? 50? 70? 90? Ingen aning. Men det var iaf ben och armar och allehanda kroppsdelar överallt. Hälsandes, kramandes och trängandes.

Vid 11.30 begav sig alla hemåt utom de närmaste som fortsatte festa i ett lugnare tempo resten av dagen, med “hygge” sent och in på nattimmarna.

Maken min och lilla prinsessan.

Festen rymde massor av barn och leksaker, vilket förstås var både skojigt och stundvis påfrestande. Eliah var alldeles till sig av förundran över alla traktorer han kunde hitta i sina kusiners hem! Finns det något coolare och “grabbigare” än en rejäl och färgglad traktor?

Eliah var så glad över alla leksaker. Rena rama lekparadiset.

Vi stannade i dagarna tre. För efter den makalösa festen, med alla sina godsaker, var vi alla i en sådan matkoma att vi inte kunde komma oss iväg. Så vi passade på att i lugn och ro hinna umgås även dagen efter och uppdatera varandra om våra livs fram- och motgångar.

Lilla busiga hjärtat! <3 Som vägrade bära sin svarta stiliga kavaj.

Och kusinerna fick ordentligt med tid att bekanta sig med varandra. (Av hänsyn till syrrans familj så får ni hålla till godo med bara bilder på mina kära små.) Eliah är ju vår äldsta och han är “bara” 2,5 år ännu så detta var första gången kusinerna hade någon större möjlighet att kommunicera och leka med varandra. Men Eliahs syskon tog så väl hand om honom och förklarade om och om igen, när han inte förstod de märkliga danska orden.

Tösen i sin ljusblå newbieoutfit.

Vi landade sent igår och har precis hunnit återhämta oss från resan. Alldeles för många tråkiga timmar i bil, stela och krokiga ben och avdomnade rumpor. Nu ser vi fram emot att få packa upp våra väskor, tvätta och ta oss an nya projekt!! För denna helgen ska jag fota en del spännande bilder. 🙂

Hoppas att ni har haft en fin helg! <3

För- och nackdelar med 2 år mellan syskon

Hej kära läsare! Idag bjuder jag på en halvmunter familjebild. På två slitna föräldrar, ständigt berövade av vår dyrbara nattsömn, och två hjärtligt pigga sötsorkar. (Bilden hittade jag på min kraschade hårddisk från julen för en dryg månad sedan, hehe…)

Det skiljer knappt 2 år mellan Eliah och Celina. Celina är nu 7 mån och Eliah ganska exakt 2,5 år. Det är åldrar som är fantastiska på så många vis men som också har sina utmaningar. Idag tänkte jag göra ett inlägg om min upplevelse av åldersavstånden på våra små.

“Syskon på 6 månader och 2,5 år kan kanske vara den tuffaste tiden av dem alla. Men livet blir lättare om några månader…”

För- och nackdelar med 2 år mellan syskonen

Jag tror så här: Alla årsavstånd mellan syskon har sina för- och nackdelar! För vår del kändes det viktigt att vi fick barn som var någorlunda nära i åldrarna så att de kunde leka på ungefär samma nivå. 2 år emellan kändes därför som ett ganska lagom avstånd. Då är de så pass nära i ålder att de kan ha gemensamma åldersadekvata intressen och stor glädje av varandra!

För oss fungerade det fint att ha en nyfödd samtidigt som vi hade en 2-åring. Nattsömnen fick en ju visserligen inte mycket av, men på dagen var det tacksamt att bebisen var så pass liten att den sov största delen av dagen. Så kunde vi fortfarande koncentrera oss mycket på 2-åringen som var i hans kanske mest utmanande ålder! Ska vara överallt, vill allting, helst själv, men behärskar ingenting (på egen hand) och har inte ännu uppnått åldern att det går att resonera med honom.

Men jag vet att den där första bebistiden ser väldigt olika ut för olika familjer, föräldrar och barn, och fungerar olika bra med äldre syskon. Vissa upplever spädsbarnstiden som en outhärdlig plåga och då kanske inte en tvååring full av bus och livslust på det är att rekommendera. Det är också tungt att ha en 1,5-åring när en är höggravid, som vill bli buren och underhållen 24 timmar om dygnet.

Jag skulle nog tippa på att tiden just nu – med en bebis på drygt ett halvt år och ett barn på två och ett halvt – är den mest utmanande. Nu är hon tillräckligt stor för att rusa runt i gåstol, välta ner saker och göra sig illa. Hon försöker få tag på allting och stoppar allt i munnen. Och han är fortfarande för liten för att ta något som helst ansvar över sig själv eller förstå vikten av att hantera sitt småsyskon med empati och varsamhet. Han behöver fortfarande konstant övervakning och går gärna till attack på lillasyster om hon närmar sig HANS leksaker. Eller – ve och fasa!! – biter på dem när han sitter där och leker. Då blir det krig.

MEN jag tror att livet blir lättare om några månader!

Det är så vi härdar ut. Vi ser framåt och längtar till de lite lugnare åldrarna. (Och inser att vi då kommer att längta tillbaka till dessa vilda, sprudlande åldrarna när allt ska upptäckas och läras. Underbart ju! Hemligheten är väl ändå att lära sig njuta över det man har just nu?)

Jag och lilla prinsessan. Nu 7 månader. Bild från julen.

Att ha en 6 månaders bebis och 2,5 årigt barn samtidigt…

FÖRDELAR

  • Hon är tillräckligt liten för att beundra och bli road av sin storebrors galenskaper; Hans oberäkneliga vansinnesvrål, kullerbyttor, lastbilskrockar och kastrull-konserter. (Ni vet, när man hittar två kastrullock och slår dem mot varandra så att ett alldeles öronbedövande, fullkomligt olidligt, oljud uppstår. Som åstadkommer tinnitus och mental koma hos varje levande varelse som hör!)
  • Han kan återupptäcka det roliga med bebisleksaker trots han egentligen är förbi det stadiet. För plötsligt blir allt som lillasyster håller i jättespännande att leka med. Med andra ord: han får plötsligt ett dubbelt så stort utbud av leksaker! Hur bra som helst ju! 😀 (Att sedan lillasyster blir utan leksaker är en annan sida av myntet som får läggas till på listan av nackdelar.)
  • Hon är fortfarande i den åldern att en kan ha någorlunda bra kontroll på var hon är och vad hon gör. Hon förflyttar sig inte snabbare än ögat kan följa och greppar inte saker som ligger högt. Krutet kan därför läggas på 2,5-åringens många behov, hans rackartyg och brutala, fascinerande framfart igenom huset.
  • Hon är i den där hejdlöst matglada åldern, där det bara går att skyffla in sked efter sked och hon sitter fortfarande och gapar som en hungrig gam(-unge)! Något som förhoppningsvis kan inspirera storebror som, till skillnad mot lillasyster, är i en period av matvägran. Han tycker att nästan allt ätbart är antingen konstigt, läskigt eller bara tråkigt. (Dessa matvanor ser ju så klart inte likadana ut för alla barn i dessa åldrar! Men jag vet att många har problem med att få sina 2-åringar/3-åringar att äta.)
  • Han är tillräckligt stor för att förstå vad man säger och på något vis begripa att bebisen är sårbar. Han försöker – för det mesta – att låta bli att köra över henne med sina traktorer eller springa omkull henne när han jagar katten eller hunden. Det får väl ändå ses som något positivt!
  • Han är också tillräckligt stor för att förstå att han är viktig för sin lillasyster. Och om hon gråter kommer han snabbt till undsättning. Då klappar han henne vänligt på huvudet och erbjuder sina mest coola, avancerade leksaker. “Ta den här!” uppmanar han henne. När hon inte förstår vad hon ska göra med den underliga saken förklarar han det tålmodigt för henne på rapakalja-barnspråk. Så fantastiskt fint och totalt meningslöst! (För hon stoppar den ändå bara i munnen.)
  • Som förälder är det ganska nyss som en hade en bebis i huset. Minnet är färskt, färdigheterna på topp, tryggheten i sin föräldraroll förhoppningsvis väl förankrad och rutinerna är automatiserade in i ryggmärgen. Det är bara att köra på!!
  • Blöjbyten och nerkissade kläder är redan en vardag. Man kan lika gärna byta på två när man ändå är igång med en!

NACKDELAR

  • Han kan fortfarande fascineras av bebisleksaker och i synnerhet om lillasyster har dem i sin ägo. Dvs. han går och tar leksakerna från henne hela tiden och lämnar henne storgråtandes! Aja baja!
  • …och på samma linje: Storebror är ännu så pass liten att han inte har lärt sig att dela med sig. Världen kretsar fortfarande enbart kring 2,5-åringen och egot är ofantligt. (Dela med sig kan han visserligen göra ibland, men bara om han har lust och på särdeles gott humör.)
  • Han är ännu för liten för att förstå vikten av att behandla andra (barn) med empati och varsamhet. Han förstår inte att man inte får sätta en plastpåse över lillasyster och se hur lång tid det tar för henne att ta sig ur den. Han förstår inte att det gör ont för en liten bebis att bli puttad baklänges eller få en bil inkörd i munnen, för att storebror tycker att munnen ser ut som ett bra garage. Eller använda lillasysters huvud som bollplank.
  • Han är i den mest busiga och tanklösa åldern och hon i den nästan mest känsliga. Det är som upplagt för en tid kantad av olycka efter olycka. Gråt och tandagnisslan.
  • Svartsjukan lurar ständigt bakom hörnet och gör sig påmind. Förutom att storebror vill ha ungefär precis allt som lillasyster håller i så tycker han inte heller om att se att lillasyster få för mycket uppmärksamhet. “Ta bort!” beordrar han ibland mamma och hytter med näven åt lillasyster, när mamma ammar henne. “Ta bort bebis!!”. (Jag ska dock vara rättvis mot storebror och säga att han är mycket mindre och mer sällan svartsjuk än jag trodde att han skulle vara! 🙂 ) Eventuell svartsjuka får en tackla snyggt genom att inkludera och göra saker med bebisen tillsammans. Få storasyskonet att känna sig viktigt och vara noga med att storasyskonet också får lika mycket uppmärksamhet. Också får känna sig som en liten go bebis ibland, som bara sitter och kurar i mamma och pappas famn.
  • Tidsbrist. Givetvis är det så att ju tätare det är mellan barnen, desto mindre tid har en över till det äldre barnet när bebisen kommer eller vise versa – desto mindre tid har en över till bebisen. Eftersom de små åldrarna är så uppmärksamhetskrävande är det alltid en utmaning att hinna tillgodose varje barns behov när de kommer tätt.
  • Det är onekligen motigt med två barn i blöjåldern (om ettan inte har hunnit bli torr). Det är bara att erkänna. För att inte tala om att de dagliga aktiviteterna blir en smula tradiga/tjatiga… På något vis handlar allt om bajs och kiss dessa dagar, känns det som.
Celina julklädd med vår lilla vovve Lucia bredvid sig, även hon julpiffad med röd tofs i håret. (Drygt 1 mån gamla bilder alltså!)

Jag tror att det är så väldigt olika vilka åldersgap en föredrar mellan sina barn och därtill ska en ju ha i åtanke att det sällan går att beställa barn på exakta datum. 😀 Men inte desto mindre kan en ju ha önskningar och tankar!

Vad har ni för avstånd mellan eventuella syskon? Vad tycker ni om olika åldrars utmaningar och tjusningar?

Celina förevigad i min mors handarbete

 Min fagra dotter förevigad på en renfäll, iklädd min mors hantverk.
 
När jag började blogga i somras bestämde jag mig för att lära mig att fota. På riktigt. Som bloggen avslöjar har jag alltid tyckt om att skapa, med färg och form och ljus och känsla, oavsett vad det gäller. Så det ligger inte så långt ifrån mitt hjärta att ibland fantisera att jag ska bli fotograf. (Nu har ju jag redan ett jobb, men i en annan värld?) Men jag har alltid varit smärtsamt medveten om hur hopplöst oteknisk jag är. (Kanske handlar det inte så mycket om oförmåga att förstå teknik utan snarare ett ointresse?) Och eftersom det innebär en hel del koll på teknik när man är fotograf så har det aldrig varit aktuellt. Jag har följaktigen aldrig gett mitt fotointresse något större utrymme.
 
Förrän nu i höst. När jag började blogga var det viktigt för mig att hålla en hög kvalité på bloggen. Att verkligen lägga ner tid och engagemang på det jag skriver och visar här. Inte för att det egentligen är nödvändigt, eller för att någon skulle bry sig nämnvärt, men för att jag lätt tappar intresset om jag inte lägger ner själ och hjärta i det jag gör. Då känns det meningslöst. Något ska jag väl ändå lära mig av att lägga så många timmar på en blogg?
 
Det tog mig ynka 5 dagars bloggande att inse det. Mina bilder var skeva, dassiga och allmänt förargelseväckande. Jag blev själv bestört och lagom avtaggad varje gång jag tittade på dem. Jag behövde en bättre kamera och mer kunskap. 
 
Bra där, tösen min! Du förstår tidigt att visa intresse och vördnad för historiska föremål!
 
Den 6 juli fick jag ändan ur vagnen. Jag begav mig till närmaste proffsfotograf, bönade och bad (jag skojar!) och köpte slutligen en kamera som hen tyckte sig vara färdiglekt med. Och jag var hejdlöst glad över mitt kap. Lyckligt ovetande om hur svårt det faktiskt är att lära sig att hantera en avancerad kamera.
 
Men skam den som ger sig, som alla rysligt kloka åldringar brukar proklamera. Så ger mig gör jag inte! Jag försöker fota så ofta jag hinner och varje gång jag fotar upptäcker jag en ny spännande knappar att trycka på. Ibland blir det alldeles genialiskt och ibland är det en fet skamkudde som gäller. Tack och lov har jag jobbat en hel del med bildredigering förut, så den delen av fotografyrken känns inte så läskig. Det är lite som att skapa konst tänker jag. Man får leka med färg och form tills man blir nöjd. Underbart underhållande!! ? Jag kan sitta i timmar… dra fram och tillbaka med reglarna och förtrollas av hur tonerna förändras. Från dimma till klara vyer. Från mörker till ljus.
 
Om jag känner mig själv rätt så kommer det inte sluta här. Det kommer nog aldrig sluta förrän jag har en egen fotostudio med allt vad det innebär. (Jag har redan börjat snegla på bättre utrustning, reflexskärmar och superblixtar, när inte Daniel är i närheten. Hehe! Och jag drömmer och ser fram emot den dagen jag faktiskt begriper hur alla dessa föremål ska hanteras! Oh la la!! Den dagen…)
 
Lite drägel på hakan har väl aldrig skadat något foto?
 
Eftersom jag umgås med mina skatter hela dagarna blir det ofta dem som jag fotar. Ibland bara som en lek, ibland på lite mer allvar. Häromdagen var en sån dag. En sån där lite mer ordentlig fotodag, då jag faktiskt hade ett mål och ett syfte med plåtningen.
 
Jag ville föreviga min dotter i min mammas stickade plagg. Hon växer ju så det tjuter i knogarna, den tösen! (Celina, inte min mor.) Så ja, detta lär vara sista chansen att njuta av denna syn. 6 månader och alldeles lagom rund och go.
 
Lite trumpen, men inte desto mindre rar. Min juvel. ❤
 
Tycker ni om att fota? Begriper ni er på teknik eller är ni lika hopplösa som jag? 😀
BAMSEKRAM på er alla!
  

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)
Kategori:
Familjeliv

Mina tio mest gillade instagrambilder

Jag har sett det i många bloggar och tänkte att det kunde vara kul att apa efter. ? Mina 10 mest gillade instagrambilder. (Ja, jag vet att andra kör på 9 men jag tyckte det var knöligt med ett ojämnt tal.)
 
Men eftersom det bara är några månader sedan jag starta mitt instagramkonto (gå gärna in och följ! ❤) har jag inte fått en tillräckligt stor följarskara för att kunna avläsa några uppenbara skillnader på bilderna. Men jag får väl försöka tolka och jämföra det engagemang och de få ynka gillningar som finns!
 
10 mest gillade instagrambilderna
 
10. På tionde plats landar min äldsta son (2 år) i stilig ullkappa, ute med mamma och pappa på promenad. Inget knussel, inga konstigheter. Bara hjärtlig fröjd över att få andas frisk lantlivsluft!
 
9. Vi planterade gissningsvis runt 60 plantor denna hösten. Kanske över 100 hela sista året och något liknande året innan. Detta är nödvändigt eftersom trädgården vi köpte var ett hårresande kalhygge när vi flyttade in, för er som inte har läst bakgrundsstoryn.
 
Vi försöker alltså anlägga en helt ny trädgård med massor av små hälsosamma rum/gömmor och större grönskande gräsmattor att rusa runt som galna tjurar på när våren kommer. Här ser ni en nyplanterad flikbladig japansk rödlönn. Tveklöst en av favoriterna i trädgården!
 
8. Bilderna på mina nya bestick i hamrat stål som ska användas när jag anordnar min medeltida brakfest.
 
 
7. Min älskade dotter provligger i sitt nya babynäste. Största delen av nästet är helt sytt för hand och tog därför flera dagar att färdigställa. Phuu!! Tur att jag inte har tänkt göra ett till. 
 
 
6. Två förälskade svanar ute på glid i en gömd (glömd?) skogsgöl. Vi hittade denna plats mitt ute i ingenstans av en ren händelse.
 
5. Jag planterar om blommor i hemmet och kröner sinnesron med ett svep hemmalagat portvin.
  
 
4. Renoveringens framfart i vårt nya drömmiga sovrum. Vänta så får ni se på slutresultatet! ?
 
 
3. Bronspriset föräras vår gamla dopbild på Eliah. Den har jag bara lagt upp på mitt privata konto (vet inte varför, glömde nog lägga upp den på bloggkontot) men den fick så många tummar upp att den får komma med i listan ändå. 
 
3. Nästflest gillningar fick vår lilla familjebild från i November någon gång. Celina var då 3,5 mån.
 
1. På förstaplats finner vi följande värdigare vinnare som föreställer vår hemlagade marmelad på rosenkvitten. Vi har flera rosenkvittenbuskar i trädgården och inte förrän i år, när vi för första gången testade använda frukten i matlagning, har jag insett värdet av denna GUDOMLIGA buske. Wow!!
 
Ni som inte har smakat den – gör det! Jag är tveksam till om det går att finna sån marmelad eller sylt på marknaden, men några nya buskar i din bakgård är garanterat en värdefull investering! ❤
  

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)
Kategori:
Familjeliv

Sammanfattning av år 2018

(Denna lista är lånad från Underbara Claras underbara blogg! ❤)

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Födde mitt andra barn.

Genomdrev du någon stor förändring? Ja, absolut. Jag gick på mammaledighet i somras och startade också den här bloggen, vilket kan vara något av det största jag har gjort på länge.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Inte några av de närmaste.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? 14 juli då Celina föddes.

Dog någon som stod dig nära? Nej. Men Daniels farfar dog.

Vilka länder besökte du? Inga. Jag har inte rest någonting i år utan satsat all tid och alla pengar på huset.

Bästa köpet? Oj, den var lite svår. Men kanske var det min stora vackra spegel som absolut kommer att synas på bloggen snart.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Jag kände mig riktigt glad under slutet av våren, när allt i trädgården började spricka ut. Jag kände mig lycklig efter att Celina hade fötts och även när jag började blogga. Det kändes jättekul och spännande att sätta tenderna i ett nytt projekt!

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? Jag vill ha ett fungerande badrum och ett färdigrenoverat sovrum. Jag vill också ha mer tid till bloggen och alla mina konst-projekt.

Vad önskar du att du gjort mer? Jag önskar att jag hade lagt mer tid på bebismys och barnlek istället för att ständigt arbeta hårt och långa dagar. Men det ska jag ändra på nu till nästa år! Jag önskar också att jag hade tagit fler promenader, kisat mot solen, fångat fler regndroppar på tungan, plockat svamp och njutit tystnaden i skogen. Samt läst böcker.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oj, det vet jag faktiskt inte. Jag har inte direkt suttit och latat mig detta år, om man säger så. Kanske har jag lagt onödig tid på att läsa en massa bloggar och ibland har jag kollat på filmer bara för att slå ihjäl tiden. Men det kanske också behövs ibland? Jag önskar nog att jag hade stressat mindre, får mitt svar bli.

Favoritserier från året som gått? “The vikings”, givetvis. Samt “The handmaid’s tale”.

Bästa boken du läst i år? Tyvärr har jag inte hunnit läsa några böcker i år.

Största musikaliska upptäckten? Oj, det är många som har fått nytt liv detta år. Mindy Smith (Pretending the Stars – har lyssnat ihjäl den låten och ändå så får den mig fortfarande att rysa och gråta av glädje och lyckorus. HELT galet!!), Joan Osborne, Phil Vassar, Laleh, Chopin, Enya, Avicii… En salig blandning av genrer helt enkelt. Jag lyssnar på det mesta när det är rätt timat.

Vad var din största framgång på jobbet 2018? Tycker väl inte direkt att jag har haft någon framgång alls detta året. Eller räknas “att ha blivit bättre”?

Största framgång på det privata planet? Tvåbarnsmor och ny blogg.

Största misstaget? Jag körde sönder vår bil en gång i våras när jag var gravid och illamående och spydde mitt ute på vägen. Då försökte jag stanna och köra av vägen, vilket resulterade i att jag backade in i en grind och slog sönder baklyktorna.

Ett övrigt stort misstag – eller olycka – som har hänt är att min hårddisk har gått sönder, vilket är en absolut mardröm som jag fortfarande inte riktigt har insett har hänt. (Den kraschade för bara någon vecka sedan och vi försöker fortfarande rädda den.) Därutöver har även min dyra filmkamera gått sönder. Absolut katastrof – men någonting som iaf går att åtgärda.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Betydligt gladare!! Bloggen gör mig glad och att vara tvåbarnsmamma och mammaledig. Det är en ynnest att få vara hemma med sina barn hela dagarna!

Vad spenderade du mest pengar på? Renovering och möbler.

Något du önskade dig och fick? En dotter.

Något du önskade dig och inte fick? Jag önskar att mina nära och kära får må bra och det har tyvärr inte alla fått göra. Jag hade också hoppats på en del förändringar i samhället som tyvärr inte har infriats. Och så har jag önskat mig ett duntäcke och det har jag inte fått ännu. 😉

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? Jag åt en god middag med min man.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om dygnet hade haft mer timmar och jag hade kunnat känna mig mindre stressad. Njutit mer av hösten hemma.

Vad fick dig att må bra? Mina fina vänner och min familj. Solen och den underbart varma sommaren som jag verkligen njöt av i fulla drag! Att vara i trädgården och pyssla med blommor och växter. Att få gå på mammaledighet efter en intensivt stressig vår med många timmar övertid.

Vem saknade du? Mina vänner och syskon som bor alldeles för långt borta.

De bästa nya människorna du träffade? Jag lärde känna nya fantastiska kollegor och återupptog kontakten med en gammal vän.

Mest stolt över? Att ha en så fin familj omkring mig. Och fina vänner, så klart.

Högsta önskan just nu? Jag skulle vilja stanna tiden. Jag skulle vilja ta många långa mysiga dagar hemma med bara pyssel och lek med familjen. Och samtidigt skulle jag vilja hinna med massor av projekt och få färdigt renoveringen i ett rasande tempo. Men just nu… nej, just nu vill jag bara stanna upp. Genomleva julen en gång till och njuta den ännu mer!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Jag har inte riktigt kommit fram till det ännu. Jag kan inte riktigt komma fram till hur jag ska prioritera min tid…..

 

Kram och trevlig fortsatt helg! ❤

  


(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)
Kategori:
Familjeliv

God Jul – Unplugged

God Jul (i efterskott) på er alla sköna, goa människor! Jag borde väl stå här med en färgglad skamstrut, så hopplöst dålig som jag har varit på att uppdatera nu över jul. Jag har en märkvärdigt god förmåga att koppla ur och ”försvinna bort” när jag är mitt uppe i något viktigt. Kanske är det också den egenskapen som alltid har räddat mig ifrån att gå in i väggen och bränna ut mig. När det blir för mycket och jag har behov av att ladda batterierna så stänger jag bara av. Jag stänger av alla måsten och allt extra omkring mig som inte tillhör livsnödvändigheten, och bara vilar huvudet och själen där jag befinner mig här och nu. Ingenting runtomkring kan störa.

Högtider, då jag träffar familj och vänner är sådana tillfällen. Som bloggare är det förstås ett otyg att ha ha ett sådant beteende för sig, då bloggning förutsätter ett konsekvent och ständigt uppdaterande. Jag får se till att skärpa till mig med detta, helt enkelt.

 

 

Men nu börjar ett nytt år med nya möjligheter och jag har så många spännande planer med bloggen!! De första två veckorna nu i januari ska Daniel och jag försöka jobba heltid med nya bloggens utseende, på min nya domän. Jag skissar och planlägger och han, som är något mer datakunnig, kodar och konstruerar. Ingen av oss är programmerare, så vi får se om vi reder ut det på egen hand eller om vi behöver anställa experthjälp.

Så fort jag har fått den nya bloggen i rullning kommer jag att börja satsa på min nya youtube-kanal. Det ska bli så vanvettigt kul!!

 

Här följer några glimtar från julvardagen (de glimtar som jag har kommit ihåg att fota!) 

Vi tillbringade julen hos mina föräldrar i deras lilla pluttinuttiga småländska stuga. En ranglig men oemotståndig gran lyckades far min hitta i en av sina många skogsmarker och släpa med sig hem. Den fick vår son Eliah hjälpa mig och morbror att pynta, dagen före jul. 

 

Julaftonen avnjöts med ett överdådigt julbord och massor av fina fysiska och psykiska klappar. Pojken min var så förtjust i sina julklappar att han vägrade att gå och lägga sig, och lekte med dem tills han slocknade på golvet av utmattning.

 
Jag försökte dagen efter att fota honom i vaket tillstånd, men det gick inte mycket bättre. Antingen var han fortfarande trött eller också rejält uttråkad, för på varje bild såg det ut som om han hade varit med om 7 svåra år… Arma, älskade krake. ❤ Julen tär hårt på di små.
 

Här kommer en annan djupt älskad krake i sin nyförvärvade julklänning! Grå med röda hjärtan och så en body från newbie med spetskrage till.

 
 
Mina föräldrar samlar gärna på gamla prylar. Jag antar att det är där jag har fått mitt vintage-intresse ifrån. Två nya prylar som de har pyntat hemmet med i år är denna gamla CD- och LP-spelaren.
 
(Uppdatering: LoL!! Jag var så säker på att det var ett loppisfynd, men uppenbarligen är den nytillverkad och köpt på ginza. Tänk att sånt här görs idag nu (igen)! ?)
 
Och en alldeles vansinnigt charmig julkrubba med handmålade figurer och stall, halm, herdar och små söta djur. Den är köpt på klingel och blev visst slutsåld på några ynka ögonblick, berättade mor min. Tror jag det! Eliah tyckte iaf att det var kul att leka med de små figurerna.
 
Bredvid julkrubban ser ni en mäktig gammal bok från Gustav Vasas tidsepåk. (Min pappa äger kanske Sveriges största privata samling av gamla böcker. Dem får man bara röra med vita handskar på. De riktigt värdefulla håller han inlåsta.)
 
Vi försökte plåta några familjebilder när vi alla var uppklädda till jul, i matchande kläder, men det gick som vanligt inte ihop sig med barnens behov och juldagens många aktiviteter som skulle hinnas med. När kameran kom fram så utbröt plötsligt omedelbar hunger och bajsbehov hos de små. Så vi tänker att vi som vanligt får anordna ett senare tillfälle, hemma i lugn och ro, där vi dokumenterar familjens juloutfits. För familjefoton ÄR viktiga – i min värld. Speciellt när vi alla har matchande kläder. 😀
 
Jag har även fler övriga bilder från julen, men de finns på en annan kamera och får visst komma i ett senare inlägg.
 
Men hur har eran jul varit??
 
Varma julekramar önskas från de småländska urskogarna!
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)
Kategori:
Familjeliv

Lika bra att slänga med hela husets teknikdjävulskap när vi ändå håller på…

Goddagens!
 
Min blogg har strulat och ställt sig på tvären de senaste två dagarna. Jag har inte kunnat logga in och har fått byta lösenord och hållit på. Därav frånvaron av blogginlägg! Jag blev för frustrerad tillslut. ?
 
Min hårddisk har också kraschat. Så idag är väl mitt mod på botten och skrapar… jag har så enormt mycket bilder och filmer som jag inte vill bli av med som finns på hårddisken. Naturligtvis har jag säkerhetskopierat den och gör det med jämna mellanrum, men oturligt nog så var det precis dags att säkerhetskopiera den igen nu när detta hände. Det är 2 månader sedan och det är mycket jag har hunnit göra på två månader som nu riskerar att gå förlorade.
 
Nog med klagomål och självömkan. Det är bara att torka tårarna och kliva upp ur grytan. Vi får lämna in hårddisken på lagning så ordnar det sig säkert på något vis! Filmkameran måste ju också in på lagning så varför inte slänga med hela husets teknikutrustning och lämna in hela skiten när vi ändå håller på? Teknik. AAArrggghhh!!!

Men till något mycket betydligt trevligare. Min fina fina goa söta varma snälla busiga pojke!!

 
På sin gunghäst som hans snälla far satte ihop igår och hans snälla mor fotade. ?
 
(Ja, ni kan se att vi inte har fått färdigt fönstret eller fått elementet på plats ännu!)
 
Nu ska jag kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och röja hela huset. Vi behöver sortera ut barnkläder som är för små och ersätta med större, vi behöver gå igenom vad vi ska ha på oss under jul (då vi reser bort) och se om något mer behöver köpas. Bara några dagar kvar!! Galet. Och så måste jag tvätta och diska och slå in julklappar.
 
Vi hörs igen om en stund! Hoppas att ni alla har det bra! ?
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)
Kategori:
Familjeliv
Stäng meny
Längta Hem