Allt om att vara gifta och småbarnsförälder.

JULEN 2021 – 18 själar i stugan!

Den här ståtliga skrangliga magerstackare till gran smyckade mina föräldrars stuga i år. Min pappa äger mycket skog och brukar själv bege sig ut på jakt efter sin julgran. Tålamod är dock inte hans bästa sida, så han brukar ta den första gran han hittar som står upprätt och växer i någorlunda rätt riktning. Vissa år är den alldeles hängig och ryggkrökt, eller så spinkig att vi har fått borra in extra grenar i den. Andra år har vi lite mer tur och får njuta av en hel gran. Detta var nog ändå ett av de bättre åren får jag säga!

Vi packar alltid våra allra käraste egendomar dagen innan jul och kör de 3,5 långa timmarna från västkusten till Smålands mörka mitt. Där i ett trästuga finns mina kära föräldrar. De älskar julen lika mycket som vi, så det är alltid så varmt och ombonat, med många ljus tända överallt, när vi dyker upp.

Lugnet innan stormen. Dagen innan jul och stugan är under pågående städning. Den stora kolossen i hörnet är en övertäckt mahogny flygel.

Jag måste nämna att i fotot ovan, där inne i hörnet längst bort, med skyddsfilt på, står pappas underbara lilla mahogny flygel! Den är en dyrgrip, superfin och alldeles glansig med inte en enda skråma. Jag önskar den hade varit avtäckt på fotot, men tyvärr, den får jag visa en annan gång. Min pappa är en duktig pianist och hans flygel är som ett kärt barn för honom! Vi får knappt pilla på den ens med skyddshandskar på.

Vi firar alltid jul här hos mina föräldrar. För vem vill fira helt själv ute i skogen? Nää.. Det vill man ju inte. Och mina föräldrar bor ganska centralt mellan alla syskon, som annars är utspridda i hela landet och även utlandet. (En syster i Danmark och en bror i Paris.) I år fick vi glädjen att träffas allihop, inklusive respektive och barn!!! Det var alltså 18 personer (samt 3 hundar) i det här huset!!! Varav 7 var barn. Underbart och totalt kaos. Men julen är ju barnens högtid, eller hur. 🙂

(Mobilbild.) Celina i kyrkan. Hon håller i en magnifik guldglittrigt rosettdiadem! Önskar att hon hade haft den på huvudet när jag fotade, för hon var så gullig i den! 😀
(Mobilbild) Nyvaken Lillan med rosiga kinder…

Vi har många jultraditioner och vårdar dem ömt. Jag är definitivt både en traditionsmänniska och en traditionell människa. I år hade jag tre småttingar att hålla reda på och därför blev det inte så mycket plåtning under dagen. Framför allt missade jag frukosten. 🙁 Den som alltid är så mysig med massor av små ljus tända i hela köket. Men vi brukar äta julgröt (risgrynsgröt) på morgonen i våra juliga pyjamaser. Sedan klär vi upp oss fint och ståtligt och beger oss till närmsta kyrkan för att sjunga carols och höra julevangeliet. Det är en ålderdomlig tradition som verkligen skapar stämning och som jag tycker om att hålla vid liv även om jag inte är personligt troende. Jag skulle väl snarare kalla mig fritt spirituell/andlig. 🙂

Lunch med plockmat och charkbricka.

Lunchen på julaftonen består av en massa godsaker; plockmat, ostbricka, charkbricka och… fika med så många kaksorter som möjligt!!! Nyttigt är det väl kanske inte, men juligt är det i allra högsta grad.

Minipajer.

För att inte göra kalaset alldeles för övermäktigt för mina stackars föräldrar att förbereda, så har vi delat upp allt ätbart så att alla vi barn bakar/lagar lite var.

Vaniljkronor, pepparkakor, havreflarn med nutella, saffranslängder med vanilj och mandelmassa, mjuk chokladkaka syns på bilden.

När vi har ätit färdigt och den utmattande matkoman infinner sig brukar vi alla göra det vi önskar och som bara gör att den där totala julfriden infinner sig. Några läser böcker, några myser framför granen, lägger pussel, kollar julfilmer eller kalle anka med barnen. Runt 17.00 dukas det till julbord.

Det blev ett lite mindre julbord i år än vanligt, för mamma blir tröttare och tröttare för varje år och det är klurigt att transportera för mycket mat, så vi har alla varit eniga om att vi hellre håller nere nivån.

Barnen var förstås så superspända på sina julklappar och kunde knappt bärga sig. De var framme och pillade på klapparna gång på gång och Celina försökte tjuvöppna en.

Klockan var ungefär 19.00 när min pappa delade ut alla julklapparna. Med 18 personer i rummet var det inte lätt att få lugn och ro och ordning. Så synd när man missar att se vad ens barn får och se deras reaktioner, bara för att man är upptagen med att öppna klappar själv eller se på vad någon annan fick. Och barnen vill ju börja leka direkt med julklapparna så de hinner nästan inte uppskatta allt de får av det skälet heller. (Och ändå hade vi lämnat flera julklappar hemma på västkusten och bara tagit med några få!)

Jag satt och rådslog med min storasyster om man inte skulle ändra på traditionerna och hitta nya strategier som gav mer ro kring det här med julklapparna. Kanske att man får några på julaftonskvällen och några på juldagsmorgon? Hur får alla andra familjer det här att fungera? Är det stoj och stök hos er också??

En sak som jag dock är förvånat överraskad över är hur glada barnen blir över allt de får. Jag har alltid föreställt mig att barn är ganska kräsna och bara gillar vissa saker och dissar andra. Men det kanske kommer med åldern? Än så länge så låter både Eliah och Celina så här, när de öppnar något: “ÅÅååhhh!!!” Och de blir förtjusta över ALLT. Även gammelfarmors dukar och böcker med hundöron som gått från generation till generation skulle gå hem hos dem (det var bara ett exempel, de fick inga dukar i år. :P).

Kvällen avslutades med barnlekar, julgodis och sällskapsspel. Och så avslutades natten med en midnattspromenad i en alldeles vit mörk värld. Det var mycket snö hos mina föräldrar nämligen!! Och dagen efter kl. 7.00 på morgonen begav vi oss till julottan. Då sjunger vi inne i kyrkan och det är alldeles mörkt och nedsläckt och så tusen små ljus som brinner i hela kyrkan. Oroligt fint och stämningshöjande! Varför fotade jag inte??

Det var så mysigt att ha alla syskonen samlade på samma plats. Det är så sällan det sker nuförtiden. Vi ses bara allihop vid jul och ibland på sommaren, om alla lyckas synka sina semestrar med varandra. Hursomhelst så stannade vi hos mina föräldrar i ett par 4-5 dagar och åkte sedan hem till en stilla och lika vit landsbygd på Sveriges västra sida.

Tack för denna julen!

Julmys och massor av snö hos mormor & morfar

Denna underbara tid!!! Förra helgen åkte vi till mormor och morfar (mina föräldrar) för att adventsmysa och baka pepparkakor. Det tar 6 timmar fram och tillbaka, så det är inget vi gör var och varannan dag. Men det är något alldeles särskilt att återkomma till barndomshemmet och återskapa traditioner där!

Pepparkaksbaket är en uråldrig tradition i vår familj. När jag var liten hade vi särskild pepparkaksdag och det var lördagen före 2:a advent. Det var nämligen den enda uppgiften man hann med den dagen. Kvällen innan så putsades och skurades varje hörn i köket och sedan på lördagen radade alla 6 barnen upp sig på omkring matbordet och mamma och pappa levererade världens största pepparkaksdeg. Det var underbart! Sedan bakade vi i timmar och julmusiken sprakade behagligt i bakgrunden.

Mamma hade ansvar för gräddningen och pappa hade ansvar för at göra de fina pepparkakorna som man sedan vågade bjuda gäster på.

När jag var liten åt jag mer av degen än vad jag bakade av den. Men den fina traditionen har inte mina barn alls anammat. 😀 De kavlar och stansar så fint och kämpar på så bra utan att låta sig distraheras av den goda doften. Och där står jag bredvid, vuxen och mamma och allt, och proppar i mig av degen som om jag vore 3 år! 😀

Eliah och Celina gav mig några långa betänkliga blickar, men ingen av dem tog efter beteendet ändå. De fortsatte knåda och kavla. Det är ju nästan märkligt! Vill inte alla barn äta pepparkaksdeg hellre än att baka??? 🙂

Under tiden pepparkakorna gräddades tog morfar upp dem alla i sin varma famn och läste berättelser. Och sen blev det finfika med nybakta pepparkakor och lussekatter från gårdagen. Ett så fint avslut på en enkel och stämningsfull dag!

Det var massor av snö hos mina föräldrar och nu är det också det här hos oss på västkusten! Tänk om vi för en gång skull kunde få en vit jul??

Jag lyckades fånga Daniel och de två äldsta på mobilen, i färd med att bygga snögubbe. Barnen älskar att leka i snön, för där vi bor finns det inte snö i så många dagar.

Härja runt och laga mat som vikingar

Häromdagen hittade jag ett minneskort till min kamera som hade hamnat på helt fel plats i huset (den låg i en kastrull i barnets leksakskök, vad i hela…!? Ytterligare kommentarer överflödiga! =P ) och där fanns alla bilder från vår trip förra månaden till Ölands stolthet, Eketorps borg. Åh, vad jag tycker om att traska omkring med barnen på historiska platser!!!

Här skådas en härlig vy från muren. Denna plats byggdes ursprungligen någon gång på 500-talet och sedan uppgraderades den två gånger under medeltiden. Jag skulle verkligen vilja bygga och bo i ett sånt här hus!!! Vore inte det alldeles sjukt häftigt? Inte helt olikt danska gamla kulturbyggnader faktiskt, med stråtak och träväggar…

Åååhh så mysigt!!!!

Men hallihallå!!! Att rulla sig på den där fårpälsen på marken….. 😀 Och skicka iväg ett och annat vagnshjul över halvgolvet när tristessen blir för påtaglig. Ett simplare och mer harmoniskt liv går väl inte att ha?

Alltså tänk ändå, att bo i samma hus som ens boskap!!? Kul och häftigt och så!! Och mysigt!! Men också.. något bekymmersamt, med tanke på den odör som stugan måste vältra sig i varje morgon, middag, kväll och natt. =P Som en liten extra krydda till den maten som tillagas, förmodligen inne i samma stuga. Eller lagade man mat utomhus på den tiden mån tro?? *kliar skallen* Nåja, kanske ska man inte inbilla sig att matens doft var den överordnade i det hela. *harkel* Kanske blev det snarare en djurisk odör med en touch av matlagning? Asch, jag släpper den här diskussionen med mig själv… Det blir inte mer begripligt än såhär, med mindre jag prövar bo med ett par kor och getter själv och tar reda på saken. Jag får fundera på saken!!! 🙂

Daniel står där och vaktar lillan i vagnen, medan han.. spelar mobilspel?? Det var det fräckaste, Daniel, försöker du signalera att dessa vidunderliga historiska byggnader inte intresserar dig!!!? =P ÄR DU UTTRÅKAD!!???

Jag tar över rodret med lillan i vagnen. Celina studsar ut ur en alldeles supermysig boning. Till vänster vilar ett vikingasköld. Allt är helt i sin ordning.

Inne i mittenstugan/-orna finns ett litet museum och möjlighet för små och vuxna barn att stilla sitt klåfinger genom att öva på historiska färdigheter som att måla, virka och knåpa ihop smycken i alla dess former.

Jag försökte mig på att skapa något slags bältesmycke av ett par ståltrådar. Jag tyckte att resultatet blev alldeles dundersnyggt, men de personer som med fasa bevittnade tillverkningen föreslog att jag omedelbart och utan betänklighet skulle gräva ner det och aldrig låta det åter se dagens ljus, eftersom det med sina intressanta spretiga former var “direkt livsfarligt” att gå omkring med. De menade att både ögon och andra mjuka kroppsdelar riskerades att spettas med det. Och eftersom smycket satt i midjehöjd så är det väl närmast ett och annat fortplantningsorgan som rimligtvis skulle kunna få sig en visuell modernisering. =O

The 'Dangerous Luxury' jewelry line by the Campana brothers and Fabio Salini
Som smycket till vänster.

Tyvärr tog jag inget foto på det, men det liknade något i stil med bilden uppe till vänster, fast med mycket längre och vassare spröt.

Jag gjorde som de föreslog och grävde noga ner det livsfarliga smycket under närmsta stenbumling. Kanske kommer 1395:e generations befolkning att hitta det en vacker dag? Då kanske det kan användas som försvarsvapen vid överfall och rädda en stackare från en hastig död. Det får vi väl hoppas. Jag vill inte ha gjort smycket helt i onödan!

Alternativt kan det ju buras in på ett säkert museum och på så vis finnas tillgängligt för beundran och dyrkan. “Skapad av Zilia Ving 2021 under mycket svett och vedermöda” – skulle det gissningsvis stå på informationsrutan.

Titta vilket gulligt litet hus!!

Vidare till dessa gulliga byggnader!! Så vilsamma för ögat att titta på. Och den där lilla fönsterluckan… den liksom smälter mitt arma hjärta. Och köksträdgården där till höger. VILL HA!!!! VILL GÅ RUNT DÄR, runt, runt, runt och dofta tageteserna och nektarn.

Slåss kunde man också få göra!!! Så jädrans roligt.

På plats fanns en hel del underhållning för barnen. Vad alla dessa lekar hette vet jag inte, men man kunde sitta två på en stock och slå ner varandra med vetesäckar, man kunde skjuta pilbåge och leka krig – med stil!! Det är annat än dagens boxningsmatcher det! 🙂

Eliah och Celina i farten, med morbror som motståndare. Det var en hård kamp som slutade i glädjetårar.
Alltså…!!! Är det bara jag som tycker att sånt här är fantastiskt vackert??
Åh hej och hå! Här står soldater på rad och hotar vår blotta existens.
Celina trotsar hotet.
Fler hus som är så gulliga att öronen krullar sig på en!!!
Här erbjöds man att laga bröd och det erbjudandet mottogs med entusiasm! Fotade dock inte vårt brödbak.
Fåren skulle också födas och gödas och det fick barnen vara med att göra.
Jag vet inte om de var mer glada än rädda eller mer rädda än glada.
Den där bänken satt jag på en god halvtimma och filosoferade över stort och smått.
Så fint och simpelt!! Torra växter är inte jättefult ändå.

Tack för tidresan! Adjö järnåldern och adjö medeltiden! PÅ ÅTERSEENDE!!!! =)

Bröllop och jäkelskap

Godeftermiddag mina solstrålar!

Detta inlägg får samma titel som Stefan och Kristers berömda humorspektakel. Och det med all rätta! Shit… Jag vågar inte ens kika på mina läsarsiffror just nu. De är antagligen i botten och sölar. Och något mer än så förtjänar jag naturligtvis inte, för min närvaro på sociala medier denna sommar har varit urusel. Det är nu dags för bot och bättring!

Upplever ni som jag? Att sommaren är den mest hektiska tiden på året. Förutom just veckorna innan jul. Är inte det sorgligt?? Att man ska jäkta sig igenom sommaren, för att hinna alla semestrar och turer hit och dit. Och barnen är ju också hemma, så det blir ju ett tuffare tempo än annars. Nu är ju ifs våra barn alltid hemma, under min mammaledighet.

Vi (jag och min kära) har slagits oavbrutet mot klockan och jonglerat tresmåbarnsliv med renovering, road trips och.. *trumvirvel* bröllop!! Min kusin gifte sig nyss och ohh la la.. den dagen, den donnan… O:-) Hon var ljuv som en duva att se på. (Och snart är det ett bröllop till som går av stapeln och då är det min makes systers bröllop!)

Det är underbart roligt, men tar också kraft och tid att delta på bröllop. Jag brukar ofta ha en stor roll där jag sjunger, fotar, bakar och annat. Det ska ordnas underhållning och brudarna ska sminkas, oftast blir det av mig eftersom jag är utbildad makeup artist. Och jag ser det alltid som en ära. 🙂

Denna gången krävde det lite mer planering eftersom lillan skulle ammas och sövas i god tid för att jag skulle hinna sminka. Både bruden och tärnan skulle sminkas. Vi körde på jordnära toner, lite skimmer, glow, solkysst känsla i huden, och en koppar-färgad skugga som plockar fram blå ögon alldeles utmärkt! Hon var vacker bruden, men tyvärr kan jag inte lägga ut någon bild.

Blurrade ansikten för anonymitets skull.

Till min kusin regisserade jag och ett par till släktingar och vänner en vanvettig humorfilm som avsåg att presentera bruden i sin alldeles rätta kulör, så att säga. Det är ett tidskrävande projekt och jag satt i flera dagar med det, men väldigt skojigt att göra. Vi gjorde oss till åtlöje så mycket vi bara kunde och skrattade gott åt både oss själva och varandra. Ett minne för livet och filmen blev uppskattad.

Det var så fint och vackert allting. Vilken dag!! <3 Och jag minns tillbaka på mitt och Daniels bröllop och hur sjukt mycket jobb det var att ordna det. Phhjjuuu!!! Två år tog det mig att planera inför bröllopet. Då känner man respekt inför all ståt och prakt som man ser på andras bröllop, när man vet hur mycket tid och engagemang som ligger bakom.

Lillan i gudmors famn.

Tårtan hade brudens lillasyster gjort och den smakade lika magiskt som den såg ut. Oreo-cheesecake mm.. Nu sitter jag här och känner att det vattnas i munnen på mig. Ack om man hade kunnat tjuva med sig en bit…!! Och frukt och choklad och allt sånt där gott som jag är så svag för. Jag och D har suttit och ätit jordgubbar och choklad var och varannan kväll den här sommaren… 🙂

Jag är så virrig nuförtiden. Kanske beror det på sömnbrist. Jag vet knappt vad jag skriver, men jag hoppas att det här inlägget var någotsånär läsligt. Ta hand om er och lämna gärna en liten tanke om ni själva har någon erfarenhet av detta? Kanske någon av er går i giftastankar? Eller verkligen INTE gör det… =D

Dop för Wienette Sofia Angeline

Lilla prinsessan

Hej vänner! Vi har varit på semester i en dryg vecka och jag glömde min dator hemma, så det är därför jag inte har uppdaterat på ett tag. I helgen som gick hade vi dop för Wienette, så jag tänkte visa lite bilder ifrån det. (Dopklänningen har jag designat och min kära mor, som är en fena med nålen, har hjälpt mig att sy den. Processen finns beskriven i detta inlägg.)

Det var en fin och högtidlig dag, men också helt kaotisk. De ser så lydiga och lugna ut på bilden, småttingarna, men sanningen den dagen var en annan. Det var kvavt och varmt i kyrkan, svettet rann utför allas våra ryggar, barnen var trötta, småhungriga och uttråkade. Så de sprang runt som duracellkaniner och klättrade på både möbler och väggar. Vi hade fullt sjå att hålla dem tillbaka och förebygga missöden. Daniel som hade bäst skor fick jaga dem när så krävdes, haha, och jag koncentrerade mig på att hålla fast i lillan. Men stundvis, när Eliah gömde sig bakom predikstolen och gjorde katt-läten ville jag gömma mitt ansikte i händerna. Oerhört pinsamt. Asch då, sa den snälla predikanten och kramade om Eliah, så här är det ofta vid dop.

Efteråt bjöd vi några släktingar och vänner på ett enkelt fika utomhus, corona-säkert och enligt konstens alla regler med avstånd från varandra. Kolasnittar, chokladmuffinsar, bullar och frukt.

I vanliga fall brukar jag dundra till med avancerade våningstårtor (som denna nedan från Celinas dop!), men i år höll jag ambitionsnivån nere. Både eftersom bjudningen skulle vara utomhus och för att vi med tre små inte riktigt orkar lika mycket som tidigare. 🙂

(Doptårta till Celina)

Jag älskar verkligen att göra tårtor. Det var länge sedan nu, dock… Men ibland tänker jag att om mina foto- och musikplaner går åt stöpet så kan jag väl alltid börja baka tårtor och sälja istället. Hahah.. 😀

Nu ska jag sova och imorgon kommer en tuff dag med mycket renoveringsarbete. Daniel har mycket i görningen, jag ska visa er. Godnatt så länge!

2-månaderskontroll på BVC – vi blev godkända!

Idag har vi varit på BVC på 2-månaderskontroll och avstämningssamtal med mamman (dvs jag) om mitt mående. Inget särskilt alltså utan det obligatoriska 2 månaderssamtalet.

Lillan går upp i vikt och växer som hon ska. Inga konstigheter. Sjuksköterskan kollade om kunde lyfta på huvudet och fixera blicken efter föremål. Det fick hon godkänt på! Och vikten ligger på över 5 kg. Själv mår jag alldeles prima. Sömnen är det ju skralt med, men så är det ju alltid med mig.

Idag har Celina fyllt 3 år. Åh.. den lilla godingen, hon växer så fort. <3 Nu ska jag gå och öva lite bebisfotografering med lillan. Kram på er!

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta