Busen fyller 6 år!

ALLTSÅ! I September fyllde denna underbara kille 6 år!!! Vi hade en mindre uppvaktning för honom på dagen och ett stort kalas med alla kompisar en annan dag. 

Paket och mysfika fick det bli. Han önskade sig inte tårta idag utan ville ha morotskaka och chokladcupcakes, vilket passar mig utmärkt som inte heller tycker att vanlig hederlig tårta är en höjdare. (Glasstårtor, pinocchiotårta och i sällsynta fall jordgubbstårtor går an!!)

Vi hade köpt stora fina jordgubbar att dekorera med, men tyvärr var vi oaktsamma och lämnade cupcakesen oövervakade framme på köksbänken i ett par snabba minuter och när vi kom tillbaka hade Celina proppat i sig alla jordgubbar utom en och en halv. Den ena fick Eliah och den halva fick Angeline. Så fick vi rädda situationen. Angeline skrek av förskräckelse när hon upptäckte att hennes jordgubbe var äten på, men så fort den kom in i munnen började hon skratta av lycka. Tänk så enkelt det går att styra upp olyckor som barn!

Så här är det alltid. Det är en kamp mot klockan när man ska göra iordning något gott ätbart här hemma. Vi bjuder sällan barnen på något sockerrelaterat, så kakor och tårtor är sällsynta och eftertraktade. När det väl bakas bokstavligt talat slänger sig barnen om våra byxben för att få lov att sluka det innan det är färdigdekorerat och framdukat. Som förälder har man två val, kapitulera eller var rysligt snabb.

Angeline vägrade äta cupcakesen efter att jordgubben var borta. Kräset ska det vara!

Lillkillen fick polisbåtslego, tuschpennor, utklädningsdräkter, en ny ryggsäck, skor och pysselgrejer. Dagen var fullkomlig! Finaste, snällaste, goaste, busigaste killen. <3 Alldeles lagom vild och fortfarande så kramig, kärvänlig och tillgiven. Älskar denna ålder!! (Älskar alla barnåldrar för att vara ärlig! =D) 

Han är så söt när han vill ha uppmärksamhet. Jag sitter och jobbar på mitt kontor med stängd dörr. Han knackar på. Jag: “Jag sitter och jobbar, Eliah!” Han: “Men jag vill vara med dig!” Jag: “Varför då?” säger jag på skoj. Han: “För att jag älskar dig så jättejättemycket!”. Celina brukar säga så också. Det är så gulligt. 😀

  • 0

    • Vad ska jag göra? Hon pratar med varenda främling!!

    Det är en månad sedan jag bloggade. Vi har haft semester och storkalas för två barn och massor av annat har hänt. Jag har en hel uppsjö av saker att blogga om!!! Men låt oss börja med en enkel baddag med barnen och lite social analys på det.

    Lillan i sin baddräkt.

    Åhh.. lillan är i sin gulligaste ålder, så rund och go och glad mest hela tiden!! Drygt ett år är hon nu, det är en underbar ålder tycker jag. Och nu har hon lärt sig att gå, sedan 1,5 månad tillbaka.

    Men när vi är på badplatserna är det inte hon som stjäl uppmärksamhet utan storasyster Celina (4 år). Hon är så extremt social!! Det är så roligt att höra vad för typer av konversationer hon sätter igång med främlingar, haha… Jag brukar bara stå där en bit bort och smyglyssna och fnissa för mig själv.

    Senaste gången när vi åkte till badplatsen klev hon ut på parkeringen och spatserade fram till några främmande vuxna som stod vid strandkanten och skakade ur sina handdukar. “NU är jag här!!!” ropade hon till dem och alla som stod där med ett leende från öra till öra. De vuxna lyfte förvånade på blicken för att se vem som påkallade deras uppmärksamhet och drog på smilbanden när de såg henne. “Så bra! Så kul!” säger en av kvinnorna. Celina nickade och spatserade glatt vidare. Kvinnorna tittade på varandra och skrattade. “Vilken söt liten tjej!” utbrast den ena.

    Det är så intressant hur Celina ser hela omvärlden som sin lekplats och alla människor som hennes vänner. Inga bekymmer liksom, ingen känsla av skam eller hämning. Hon har en så otroligt befriande och oskyldig syn på sin omvärld!!! Jag avundas det. 🙂 Tänk om jag kunde vara så bekväm med att röra mig bland främlingar och connecta med vem som helst, om vad som helst…

    När hon kom fram till vattnet var det fullt av barn. Hon vadar i och ropar “HEJ!” åt alla barnen runtomkring sig. “Hej hej!” Hon vänder sig till höger och vänster och hejar ordentligt på varenda barn. “Nu ska jag bada här!” säger hon med ett stort leende. Barnen svarar inte utan tittar bara på henne. De förstår inte riktigt varför hon pratar med dem.

    Men det slutar alltid på samma sätt. Innan vi har tagit oss ifrån platsen så har hon hunnit bli kompis med alla. Då har hon fått testa på de andra barnens leksaker och hunnit prata om livet i stort och smått med deras föräldrar. Jag såg hur hon gick fram till en gammal gubbe och började diskutera hur man bygger sandslott med honom. Han skrattade och tyckte hon var rolig och söt. Jag tänker att jag nog får lära henne att ha lite gränser och att man inte kan prata med alla hur som helst… Kanske hon blir kidnappad en dag om det fortsätter så här. :S

    Eliah är också väldigt oblyg och trygg med att prata med vem som helst. Är detta normalt för barn? Jag upplever det inte så för många barn reagerar och blir förvånade och konfunderade när våra barn dundrar fram och vill bli kompis med dem direkt… Hmmm…

    När jag var barn så var jag så extremt blyg ända upp till vuxen ålder och det var en olidlig plåga. Jag skulle nog nästan påstå att jag hade social fobi under min tonår. Så jag är väldig glad och tacksam att jag inte har fört över det på våra barn.

  • 2

    • Så ljuvlig är vår fyraåring!

    Underbara fina… Denna tjejen alltså!!! Vad jag älskar henne. <3

    Hon är speciell på många sätt. Hon är väldigt mammig och sällskapssjuk och det tycker jag är såååå mysigt, för sällskapssjuk det är minsann jag också!! Jag kan knappt räkna på händerna hur många gånger varje dag som hon säger “Mamma jag vill vara med dig!” eller “Mamma jag vill gosa med dig!” (sitta i knät och kramas) och “Mamma jag älskar dig!!” med eftertryck. Hon vill alltid kramas och prata och hålla händer och umgås, oavsett hur tråkig sysslan jag håller på med är… städ eller matlagning eller tvätt. Hon är med i allt!

    Hon är hetlevrad och målmedveten, väldigt finurlig, företagsam, uppfinningsrik och pysslig och oj så många hyss hon gör… Läskigt manipulativ är hon också. Eller charmig och karismatisk, beroende på hur man ser det. 😉

    När hon vill ha något så lägger hon huvudet på sned och ler det bredaste hon förmår och fladdrar med fransarna. Det kallar jag BESTÄMT för manipulation! I synnerhet då det alltid får både mig och D på fall och vi nästan blint lyder hennes minsta vink. Suck. Vi måste jobba lite på det där… att vara lite svåra ibland. Svårflirtade.

    Eliah kan också vara väldigt övertygande och lägga på charmen rejält när han vill ha något, men däremot så skiljer de sig åt när det kommer till hur benägen de är att göra hyss. Celina har alltid gjort mer hyss än honom. Hon är helt hopplös på att komma på att göra sånt man inte får göra. Jag tror att hennes nyfikenhet är ovanligt välutvecklad… Bara häromdagen så spenderade vi timmar på att leta efter en nyckel som hon hade stoppat ner i hundmaten. Det var hon som hittade nyckeln!

    Mamma, jag är så duktig på att hitta saker! Sa hon med ett stort leende. Jag var så innerligt tacksam över att nyckeln hade hittats igen så jag överöste henne med lovord. VERKLIGEN, du är otroligt duktig på att hitta saker!!

    Sedan tittade hon på mig och lade huvudet på sned och sa eftertänksamt: “Mamma, jag är också väldigt duktig på att GÖMMA saker!” Hon såg helt oberörd ut tills hon insåg att jag insåg…. då plötsligt blev hon rosig om kinderna och tittade ner i golvet.

    Vi firade henne i all enkelhet här hemma. Om någon vecka ska vi hålla storkalas för henne med en massa kompisar närvarande, så då blir det ett annat tryck i cylindrarna!! Hej och hå!

  • 1

    • En alldeles vanlig sommardag

    Vi är lite ute och far och flänger var och varannan dag nu känns det som. Här kommer en liten bildhistoria från när vi hälsade på mina vänner som väntar barn.

    Fjärilstema hos Celina

    Barnen fick äran att lämna över blomma och bebispresent. Sedan bjöds vi på grillad hamburgare ute på deras altan i den mjuka sommarvärmen. Ljuvligt!

    Lillan är begistrad och väntar på mat.
    Jag tycker att hon har en så urgullig min här! Haha. 🙂

    Och fina presenter fick våra barn också. Här ovan sitter Angeline och prövar kvalitén på några av bostadens leksaker. Celina och deras dotter var så gulliga att observera, de lekte och tog hand om varandra så varsamt, och så förhandlade de fram en hel del klädbyten mellan varandra, bytte både diadem och skor m.m.

    Vi hängde där i en eftermiddag och sedan begav det sig hemåt.

    Lillan slocknade direkt på vägen hem.

    Den här veckan vankas det stekheta dagar! Vi ska få 33 grader här. NJUT SOMMAREN ALLESAMMANS!!!

  • 0

    • Nu fyller hon ett år och är på topp i sin utveckling!!

    För en dryg vecka sedan fyllde den här lilla solstrålen 1 år! Underbara, underbara unge!!! Jag bara smälter inuti så fort jag ser hennes glada ansikte. Och jag är fortfarande så spänd på att se vilken personlighet som ska utvecklas över tid. Än så länge är hon ganska lik Celina, viljestark och dramatisk. Hon gallskriker och blir alldeles rasande om hon inte får som hon vill, hehe.

    Barnen fick baka en egen tårta till henne och slå in paketen själv. Det tyckte de var så skojigt. Sockerkaka med grädde och vaniljkräm emellan och frukt på topp blev det. Enkelt och inte alldeles för sött!

    Hon kan nästan gå nu. Hon går själv stadigt med barnvagnar och kan både snurra och lyfta dem, men om vi försöker få henne att gå utan något så blir hon rädd och står bara ett ta och sedan sjunker hon ner på knä. Vi får se hur lång tid det tar innan hon går utan något! Jag tippar på kanske en månad. I övrigt så är hon tidig i utvecklingen med ett välutvecklat pincettgrepp och mycket babbel. Mamma, pappa, titta och tack säger hon flitigt.

    Hon vill fortfarande oftast ha en liten slurp välling tidigt på morgonen innan vi alla har vaknat. Och så somnar hon om några timmar till och vaknar sedan runt 7.00. Hon leker bra själv och med syskonen, vill gärna bli buren och kramas så fort hon kommer åt något att krama. En hals eller ett ben eller en arm. 😀

    Från 9 månader till 1,5 år, det tycker jag är den absolut gulligaste åldern. Sen får man inte hålla och gosa lika mycket längre, för då är det en sån väldig fart på dem och de börjar bli så stora. Så jag passar på att njuta, njuta, njuuuta nu. Ibland när jag tittar på henne så blir jag ledsen och tänker att tiden går för fort. Snart är de här bilderna bara minnen och bäbistiden kommer aldrig tillbaka igen…

  • 4

    • Ut med vintern och häxan på väggen

    Sista snön?

    Jag tog den här mobilbilden för ett par dagar sedan genom sovrumsfönstret. Vilket otroligt vackert vinterlandskap!!!

    Men nu är det helt grönt och barskrapat utomhus och vi har faktiskt påbörjat vårt altanprojekt!! Vi ska bygga altan i år. 🙂 Alltid är det något projekt på gång under sommaren. Förra året var det ingången till huset och balkongen som skulle snickras till. Året innan var det köksträdgården som skulle byggas. Osv.

    Lillan, på väg någonstans.

    Barnen fortsätter att förgylla mina dagar och kommer att göra så till och med hösten (eller ja, fortsättningsvis också givetvis). Tanken var att jag skulle börja arbeta fulltid nu i maj, men så blir det inte för vi känner att Lillan behöver vara hemma mer. Och eftersom jag inte har någon större inkomst att tala om ännu och vi är beroende av Daniels lön så har vi bestämt att det får bli jag som är hemma ett par månader till. Så jag kommer alltså att fortsätta vara mammaledig till Augusti. Men Daniel har lovat att ta barnen om kvällarna så mycket han orkar så att jag kan få lite mer arbetstid. Vi får se hur vi lägger upp det.

    Eliahs målning som jag tyckte var lite småläskig!

    Den här har Eliah ritat idag. Stolt som en tupp och spikrak i ryggen var han när konstverket var färdigt. Upp på finväggen skulle den!!! Precis bredvid där vi sitter och äter mat. Jag berömde honom och bekräftade att den mycket riktigt ser väldigt annorlunda och skojig ut. En aning svår, valde jag att inte nämna. Jag kände lite sisådär inför att ha henne vit matbordet… Det var inte jätteenkelt att njuta av lasagnen med de där isblå kårkrypande ögonen petandes i ryggen. Ett par tuggor stannade till i halsen och ville inte riktigt följa hjärtat ner…

    Är det bara jag, eller ser hon inte lite skräckinjagande ut?? Ser det inte lite ut som om hon vill döda med blicken och sträcker armarna efter en för att ta ett stadigt tag runt strupen och riktigt vrida anden ur…? Riva ut själen och punktera med klacken. Asch, jag tramsar!

  • 1

    • Slut på innehåll

    Det finns inga fler sidor att hämta

    Äldre inlägg