Nu börjar det likna nått!!

Celina, min prinsessa, min blomma, mitt hjärta.

Idag, efter att D’s arbetsdag tog slut och min började, har jag ägnat alla mina kvällstimmar åt detta foto. Det togs för så länge som ett år sedan, men jag har inte haft tid att prioritera att slutföra det. Celina, min lilla tjej, min prinsessa, min blomma, mitt hjärta. <3 Och jag tycker att jag börjar få ett hum om vad det är för fotostil som tilltalar mig och hur jag ska skapa den. Det är nog något sånt här som jag är ute efter! Lite romantiskt, lite varmt, lite vintage, lite sofistikerat, lite finurligt.

Här under kommer förebilden! 🙂

FÖRE-bilden.

Jag lyckades övertala henne att klä upp sig i en gullig vinterskrud och låta sig fotas, men det ska jag säga att när man fotar barn, då får man vara snabb som en skottspole! För de står inte där de står allt för länge och alla kroppsdelar ska det snurras på. Celinas tålamod tar slut ungefär där det börjar. Dvs. det är obefintligt. Jag begriper inte ens hur jag fick till den här bilden för jag minns inte att hon stod stilla ett ögonblick. Men jag mutade henne med mariekex innan plåtningen, så det var väl det då som gjorde ögonblicket möjligt.

90% av bilderna fick slängas för att de inte var skarpa. Jag hade för lång slutartid, men samtidigt kunde jag inte ha den kortare för då hann inte blixtarna med. Hur gör man då? Det var ett evigt ståhej den där aftonen, minns jag.

Mutning krävs!

Jag gillar att fota med svart bakgrund. Det har blivit min nya fix idé. Eller nä, det är ju typ den enda bakgrund jag har, så… Jag har inte mycket val! =P Men den här svarta bakgrunden har verkligen en svart baksida. Nej, jag kommer not aldrig köpa någon stor bakgrund i tyg igen och synnerligen inte i mörka färger. Ni ser på de här bilderna varför! Allt damm och alla små skräpiga molekyler framträder dubbelt så mycket i blixtarnas ljus!

Dessutom tar det massor av tid att stryka hela tygstycket och det är svårt att få plats att göra det. Jag tror att den här duken är 3,5×5 m och att slänga upp en sån stor duk på en liten fjuttig strykbräda och svepa runt den där och försöka komma åt varenda vinkel och vrå, nej, det fungerar inte så bra. Man vill ju inte att det ska släpa i golvet heller, för då samlar det på sig ännu mer damm. Så vad ska man göra med allt tyg som svämmar över, när man försöker stryka?

Det slutade med att jag stod som ett fån och strök duken, upphängd, mot väggen!!! Och det krävdes svulstigare armmuskler än vad jag besitter. Mjölksyran stod mig upp i huvudet! Så jag gav up ganska omgående och beslöt mig för att bita i det sura äpplet och fixa resterande skrynklor i photoshop. Jag vet inte om det var ett bra eller dåligt val. Jag tror det tog mig 1,5 timma att trolla bort alla väck och dammråttor i bilden. Fy vilket slöseri med tid! Då är det betydligt klokare att gå och äta en semla! Det ska jag göra nu!

Trevlig helg på er, mina sköna! <3

Nyföddfotografering

Wienette

Ohh jag är såååå nöjd och glad över min senaste fotografering på Wienette!! Den blev över förväntan och jag känner att jag börjar få grepp om det här med fine art porträtt. Jag har också utvecklat min fotostil till att bli mer mjuk. Vi får se var jag landar, men detta foto känns iaf helt i stil och i linje med var jag vill komma i framtiden. Vad tycker ni om den?

Poängen var att skapa några nyföddfoton till min portfolio, men hon växer ju så rasans fort så hon var redan 2 månader på fotot. 😀 Men vad gör det??? Ljuv som en ängel är hon och jag njuter varje dag med detta lilla liv i mina armar. <3

Behind the scen från några av bilderna som jag inte ännu har editerat…

Hoppas att ni har en fin vecka framför er!

BAKOM KULISSERNA – ny profilbild in making

Näää.. Precis när asman för Eliah hade blivit bättre för två veckor sedan och vi inbillade oss att allt skulle återgå till det normala, med vanliga jobbtider och inte konstant vabb, så slår magsjukan till med full kraft. Först lilltösen och sedan vi alla en efter en. Jag får erkänna att jag inte hade förutsett att det skulle bli så här illa med småbarn, att sjukdomarna skulle ta sig oanade friheter och ständigt avlösa varandra. Men nog får man väl ändå skratta åt eländet… Detta senaste halvåret har varit helt kaos. Jag vet inte vad som mer kan överraska nu. 🙂 Låt mig bara säga att detta året inte blev som jag hade tänkt mig.

Jag i krigsmålning, avnjuter en utsikt i skördetid.

Men det finns förstås ingen orsak att hänga läpp för det. Naturen har precis visat sig från sin allra ljuvligaste sida, med svepande gyllene trädkronor och eldiga fanor över sten och myr. Men nu är november här och de varma färgerna har gett vika för ett mörkare grått. Jag tänker att det är dags att omedelbums släpa fram adventsstjärnor och mysbelysning. Hur annars tar man sig igenom resterande del av November? 🙂 Jag förstår inte de som väntar in i det sista med adventsmyset. Hur överlever de till dess? Hur länge brukar ni vänta med adventspyntet?

Fram med bästa mimiken

Men höstäventyret stannade inte där, vid skogen och spegelsjön. Jag har faktiskt fotat en ny profilbild som jag tänkte ha här i bloggen, på instagram och youtube.

Tadaaa!! Och där satt den!! Nej, skojar givetvis. Någon sådan min ska vi inte behöva stirra på varje gång vi besöker denna arma blogg. Hur förskräckligt vore inte det?

Jag hade varit ute och filmat i naturen hela dagen och insåg när jag kom hem att jag ville göra ett försök och se om jag kunde få några intressanta foton av dagens krigsmålning och bruna mockautstyrsel. Sminket hade satt sig på tvären, flutit ut till platser det inte riktigt skulle vara, läppstiftet var borta och huden rödflammig. Men asch, sånt kan man väl leva med. Klockan var 21.00 och för sent för att jag skulle lägga tid på att piffa upp en ny makeup. Så jag slängde mig bara framför kameran och hoppades på det bästa. Barnen antogs vara i drömmarnas land sedan länge och utsikten för en lugn fotostund fri. Trodde jag.

Så vaknade Eliah upp och fick syn på mitt inbjudande kameraprojekt och tog genast över rodret. Så jag beordrades till de mest besynnerliga poseringarna. (Således min knutna näve!) Se FAAAARLIG ut, mamma! Sa han åt mig. Och jag lydde givetvis blint. Man vågar ju inte säga emot en hätsk och övertrött fyraåring!!

Lite trött, men vad gör det? =)

Hela spektaklet slutade väl ändå i någon slags konsensus, så snart Daniel hade kommit till undsättning och ledsagat Eliah marsch pannkaka tillbaka i sängen.

Och DÄR satt den!!!

Efter omsorgsfull genomgång av de udda foton som producerades den kvällen, efter lite spott och spä och hårklyveri med mig själv, har jag slutligen bestämt mig för att gå vidare med följande bild.

Prototyp av min blivande profilbild. Jag ska jobba med fotot nästa vecka och återkomma med slutresultatet! 🙂

Obs obs! Bilden ovan är endast en prototyp och absolut inget färdigt resultat. Jag har bara maskat ut mig från originalbilden och slängt på mig ovanpå en lämplig bakgrund. En prototyp tar 5 minuter att konstruera och kräver ingen direkt färdighet. Den riktiga profilbilden däremot kommer att bearbetas med vansinnig noggrannhet och jag förväntar mig att den kommer att ta mig 3-4 timmar att få färdig. Det är mycket att jobba med… ljus, kontraster, skuggor, avstånd, ta bort rodnader på huden etc.

Vi får väl se hur slutresultatet blir. Hiss eller diss, haha. Spännande spännande!! 🙂

Ha en fantastisk helg mina vänner! <3 Glöm inte bort att skämma bort er med allt det som får er att må bra, särskilt nu när mörkret lägger sin tunga kvävande hand…

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta