Trög.

Februarikväll utanför vårt hus.

Nu är det trögt alltså… Svårt att leverera i förväntad takt. Vi reser bort i helgen och det är så mycket som ska hinna göras innan det. Och barnen är överallt och river i huset. Jag tror att jag har tappat kontrollen lite. Den där kontrollen som jag desperat hänger fast mig i…

Tösen är inne i sin gnälliga 7-månadersfas. Ingenting är tillräckligt stimulerande eller intressant. Hon vill BARA bäras runt på hela tiden och jag orkar inte det. Framför allt får jag inte något gjort då. Matlagning och städning med bara vänster hand tar tid. Jag går runt och känner mig frustrerad eftersom jag inte känner att jag har bloggat så som jag har önskat den sista tiden.

Och samtidigt vill jag inte jaga mig igenom den här tiden. Stressa sönder mig. Jag vill få njuta av tiden med barnen. Gosa med Celina och dofta hennes bebisdoft så mycket jag bara orkar. Läsa och leka med småttingarna. Laga massor av god mat. Jag älskar att laga mat!!

Men imorgon KANSKE jag får någon liten timma för mig själv en stund. Innan Daniel ska iväg på sin ridlektion. (Ja, vi har båda börjat tagit ridlektioner så här i vuxen ålder – eftersom vi har fått för oss att vi vill köpa hästar i framtiden. Hö hö! Mer om det en annan dag.)

Kram på er!!

Kategori:
Okategoriserade

Jag i ett ABC

Igår hittade jag en lista på bloggen Mellan-Raderna som jag tyckte var intressant och finurlig. Så jag lånar den idag! Att fundera över egenskaper och personligheter är alltid spännande. 😀

Ni får jättegärna skriva er egen lista på egenskap och dela med er av! Vore kul att få lära känna mina läsare lite! <3

Relaterad bild

Jag är…

Artig – Jag är lite ålderdomlig av mig på så vis. Hövlighet och gott uppförande tycker jag är en självklarhet. Man ska erbjuda plats åt äldre, svaga, gravida, skadade på bussen. Man ska öppna dörrar åt varandra. Bära varandras tunga kassar. Hjälpa den som är i knipa. Fråga hur varandra mår och hälsa på alla i byn. Uttrycka sig respektfullt mot sin omgivning och vara tacksam för det man får.

Blyg – Jag är blyg och tillbakadragen, men gör allt för att det inte ska märkas… 😉 Vilket gör att jag kan uppfattas som lite dryg/arrogant. Därför att jag inte alltid vågar hälsa på nya människor och ta kontakt, utan håller mig till de jag känner. Detta grundar sig ju dock i en osäkerhet och har ingenting att göra med att sällskapet inte duger. (Jag är i allmänhet ganska rädd för människor och föredrar djurens och skogens sällskap. Där är jag trygg.)

Centimental – Jag är löjligt sentimental, känslosam och nostalgisk. Traditioner är livsviktiga för mig. Att återuppleva minnen och skapa nya är vad vad jag lever för. Jag är en obotlig romantiker och har ett starkt och obehärskat känsloliv! Känselspröten är många och långa, vilket både är en tillgång och en plåga.

Drömmare – ja, det är ju uppenbart i den här bloggen. Mina drömmar och min livliga fantasi är vad som ger mig liv och tar mig framåt. Det är bensinen till min energi och källan till mitt skapande. Det är också vad som har hjälpt mig igenom tunga och smärtsamma passager i livet.

Entusiastisk – Jag är i allmänhet en väldigt glad och entusiastisk person! Jag älskar att leva och söker gärna efter vardagens guldglimtar.

Fri – måste jag få vara. Jag är en free spirit. Jag har alltid gått min egen väg och satt värde på att skapa mina egna uppfattningar och tolkningar av livet, djuren, naturen och alla människor. Jag kommer aldrig att passa in i någon annans lilla perfekta box på hur man “ska vara”. Det är jag alldeles för konstig för.

Galen – Jag är lite crazy. Jag har en uppsluppen och sprudlande sida av mig själv som är svår att kontrollera. Som älskar att skratta och driva med mig själv, omgivningen och livet. Som gärna tar sig vatten över huvudet, bara för att se hur det känns (att misslyckas?), som längtar efter spänning och som roas av att gå mot strömmen…

Hyperaktiv/handlingskraftig – jag tror att jag uppfyller kriterierna för hyperaktiv. Jag har alltid 85 järn i elden samtidigt, sitter ogärna still en längre stund, är ständigt igång med nya projekt och har orimligt med energi (enligt Daniel). Det kanske kan låta praktiskt, men det har onekligen sina baksidor. Men det är en annan historia. 🙂

Impulsiv – (jag får låna mellan-radernas ord här:) när jag får ett infall ska det hända NU. Helst igår.

Jobbig – det kan vara jobbigt att vara så sprudlande och intensiv som jag är. Jag behöver ofta påminna mig själv om att vila, ta det lugnt, bara sitta ner, andas. Må bra och låta dagen gå. Inte stressa Daniel eller min omgivning med fler nya projekt. (Tack, Daniel för att du står ut med mig! <3)

Kreativ/konstnärlig – ja, det är väl i sanningens namn det jag i huvudsak får definiera mig som.

Liten – Jag känner mig ofta liten, tramsig och obetydlig. Världen runtomkring känns stor och läskig.

Medkännande – Tack vare mina långa känselspröt har jag ganska lätt för att känna med andra, vara empatisk och beröras av min omgivning. Jag ser det som den positiva sidan av känslosamheten, som annars kan vara ganska jobbig.

Nära och kära – är oerhört viktiga för mig och prioriteras så högt jag bara kan.

Optimistisk – Jag har en hög tilltro till varje människas förmåga och tror att vi har mer kapacitet än vad vi själva ser och förstår. Jag tror obevekligt på att livet har massor av fint och spännande att erbjuda om en bara ger det chansen! (Det betyder inte att jag inte också vet hur mycket smärtsamt och tungt som finns i livet. Men jag tror att det kan överlevas och besegras!)

Pålitlig – vill jag tro att jag är! Jag försöker i den mån jag kan att uppfylla de förväntningar som människor har på mig. T.ex. när jag tar mig an en uppgift.

Qvalitetsorienterad – Kvalitet framför kvantitet! Kanske hade ordet perfektionist passat bättre, men P:et var redan upptaget. Jag är väldigt petig med kvalitén på allt jag gör och har höga krav på mig själv.

Reserverad – Det kräver lång tid och mycket engagemang för att jag ska våga öppna upp mig och släppa någon inpå livet. Jag kan verka öppen utåt sett och enkel att lära känna, men låt inte fasaden lura…! 🙂 Jag tycker inte om denna sida hos mig själv och försöker öva mig på att öppna upp och våga lita mer på andra människor.

Saklig – trots att jag är en känslomänniska skulle jag inte säga att det är vad som orienterar mig. Jag är väldigt saklig när det gäller vad jag tycker och tänker och hur jag handlar. “Korrekt”. Alltså: jag vill hålla mig till fakta, framför vad jag känner. I synnerhet i arbetsrelaterade eller samhälleliga frågor.

Trofast – jag är väldigt lojal och trofast de som står mig nära.

Uppriktig – ärlighet varar längst. För mig är det väldigt viktigt att vara uppriktig och “mig själv”, både i relation till andra och i högsta allmänhet.

Vänlig – försöker jag att vara. Jag avskyr klimat där man pratar illa om varandra eller har allmänt negativa/fientliga attityder. Jag skulle aldrig snäsa åt någon utan anledning och jag skulle aldrig prata bakom ryggen på någon. Det hänger ihop med det här med att vara hövlig och respektfull mot sina medmänniskor tycker jag. En självklarhet.

Xicken – (öhh!? Nödformulering. :P) Ja, jag är en riktig “chicken” ibland. Löjligt feg och mesig. Inom vissa områden. T.ex. när det gäller att prata med främlingar, stå på scen eller befinna mig på höga höjder. Då är jag ett nerv-vrak.

Ytterligheter – är jag full av. Å ena sidan, å andra sidan. Å ena sidan ganska modig, å andra sidan löjligt feg. Å ena sidan självständig, å andra sidan totalt beroende av familj och vänner. Å ena sidan introvert, å andra sidan oerhört social och pratglad. Å ena sidan högkänslig och sårbar, å andra sidan tuff med gasen i botten. Å ena sidan optimist, å andra sidan skeptisk och kritisk till mångt och mycket. Det går helt enkelt inte riktigt ihop sig…

Zzzkeptisk – jag är INTE den som köper sanningar rakt av. Jag är inte den som tror på rykten (med mindre jag tycker mig ha god grund för det). Jag är inte den som håller med om ditt och datt – bara för att alla andra gör det! Eller som litar på att människor är vad de utger sig för att vara, bara för att det är vad man vill tro.

Nej, jag är snarare den där jobbiga som ifrågasätter saker och ting. Som tycker att det är livsviktigt med ett kritiskt tänkande. Som gärna vill veta på vilka grunder. Pröva påståenden och undersöka fakta. Fundera två och tre gånger innan jag har skapar mig en uppfattning.

Ångerfull – jag har gjort och sagt en del i mitt liv som jag ångrar. Mycket på grund av min impulsivitet. Jag har gjort köp som jag har ångrat, sagt saker som jag inte borde ha sagt, gjort val i mina svaga stunder som har lett till kaos och elände. Men jag har lärt mig mycket av dessa misstag.

Äventyrlig – het är livets krydda! Jag har en högkänslig sensationssökandes personlighet, vilket innebär att jag är beroende av kickar i livet. Att skapa eller hitta mentala kickar. Dvs. jag söker ständigt efter spänning och nya upptäckter!

Jag är den som besöker slumområdena när jag är utomlands, som vill bestiga berg och testa medeltida vapen. Jag har suttit öga mot öga med en beväpnad bordellägare, smygfilmat kriminella in action, sprungit barfota på en åker full av kobror och sovit på ett hustak i ett av Indiens farligaste områden. Farlighet (i någorlunda kontrollerad form) gör livet lite, lite skojigare! Mer upplevelserikt!

Överambitiös – ja, vad ska jag säga… suck… Bara titta på mina svar! Det säger väl allt.

Okej, nu är det er tur! 😀

Att packa semesterdrömmar i!

— i samarbete med företaget Bagasi —

Alltså det finns ju väskor och så finns det VÄSKOR med stort V! Detta inlägg är tillägnat det senare. Snyggare, fräschare, mer funktionella och pålitliga väskor får man leta efter..! Jag är smått betagen.

Daniel med XXL weekendväska i läder från Bagasi.

(Det var lättare sagt än gjort att fota denna bilden! Fotot är taget uppe på vår loge. Och för att få det hela att fungera, med två barn som kräver full uppmärksamhet, fick vi sätta upp grindar och hinder här och var som skydd. Celina låg och lekte på en filt vid mina fötter och var under full kontroll. Eliah sprang runt som en vilding och höll på att ramla ner i vartenda hål som finns. Om det inte varit för våra hinder så hade han tagit genvägen ner i gödselhögen! 😉 Och där, mitt i kaoset, skulle jag stå med kameran i högsta hugg och försöka koncentrera mig för att fånga något bra ljus… Phjuu…)

Härom veckan blev jag kontaktade av företaget Bagasi – som tillverkar Sveriges kanske absolut snyggaste och hållbaraste väskor! De undrade om jag ville starta ett samarbete med dem. Självklart ville jag det! Det är en stor ära för mig, då jag verkligen tycker om deras produkter och deras tänk.

Jag älskar material som är nära naturen och jag älskar framför allt läder. Det kan högst sannolikt vara det snyggaste jag vet! 🙂 Men för mig är det enormt viktigt att jag vet var lädret kommer ifrån och hur det har hanterats. Att de varor jag använder mig av och klär mig i är 100% schysst och humant tillverkade.

Därför valde jag att göra samarbetet med just Bagasi, då jag uppfattar dem som seriösa och noggranna med varje liten del i produktion. Företaget är certifierat och följer alla riktlinjer för tillverkning. De tillverkar inte bara väskor av högsta kvalité utan även under så goda förhållanden som möjligt för såväl miljö, djur och människor. Alla väskor sys för hand (de är tillverkade av samma producent som exempelvis har tillverkat väskor åt Filippa K) och använder enbart material som egentligen bara blir snyggare ju mer tiden går.

Denna skönhet (som jag har valt ut med stor omsorg) i mörkt oxbrunt läder är tänkt att betjäna mig som weekendbag framöver. T.ex. när jag ska bege mig ut i sommarstugan om sommaren, för några lyckliga stunder med nära och kära. Den får mig att längta efter lägereldar, starka hjärtliga kramar, rökt pinnbröd och nyckelharpemusik. Den får mig att slänga på mig cowboyhatten och bomullskjolen, redo att ta mig an sommarens stekheta kvällar! På nya orter!

En överhängande risk finns dock att det blir Daniel som tar beslag på väskan, för han tyckte också väldigt mycket om den. Vi får väl slåss om den helt enkelt! 😉 (Obs. må bäste kvinna vinna!)

(Obs. alla bilder är copyrightskyddade och får ej användas utan min tillåtelse.)

Bagasi säljer både stora och små väskor. Weekendväskor i olika storlekar, portföljer, datorväskor, totebags, ryggsäckar, clutchväskor, necessärer och skötväskor (som håller en och annan slitsam bebisperiod kan jag lova!). Och hör och häpna! – de har till och med förkläden. (Som jag faktiskt inte kan låta bli att kasta en och annan svulstig, trånande blick efter… Jag måste köpa ett av deras förkläden till Daniel! Ruskigt läckert.)

Alla väskor är unisex och finns i milda, dova, ljusa, mörka, naturnära färger. Svart, mörkt oxbrunt, cognac och sand (några finns även i grönt och blått). I mocka eller läder. Insidan är fodrad med faux suede för en skön och lyxig känsla.

Om ni tror att de har någon weekendväska i er smak – passa på! För just nu pågår en otroligt förmånlig vinterrea!

Bildresultat för stjärna

Ha en fortsatt underbar söndag! Snart kommer våren, hörrni!! 😀

I romantikens tecken

Igår var det Alla Hjärtans Dag och jag och Eliah bakade äppelpaj tills Daniel kom hem. Sedan såg vi filmen “Did you hear about the Morgans?” (med Sarah Jessica Parker och Hugh Grant) ihop och myste med barnen. Underhållande och full av romantik! 😀 Vi kom i säng lite för sent dock, så att Daniel nästan höll på att försova sig idag.

Men för att göra ett inlägg i gårdagens romantiska tecken tänkte jag dela med mig av en sida hos mig som jag inte har visat så mycket av i bloggen ännu.

#ClippedOnIssuu from Photographize magazine | Issue 32 July 2016

Jag är väldigt historieintresserad! Jag ÄLSKAR historia!! Jag älskar att fantisera och drömma, sväva runt i både realistiska och orealistiska världar. Världar som tillåter en att fly och glömma denna världs smärtor, svårigheter och otillräcklighet. Som vidgar vyer, förädlar, förvandlar, förtrollar, ger nytt ljus och nya liv. Som gör livet spännande och dynamiskt. Oförutsägbarheten när den är som bäst.

Jag älskar fantasy, när det är på rätt sätt, och konstnärlighet som lånar, inspireras och influeras av andra världar, andra epoker. (Gör inte all konst det på ett eller annat sätt egentligen?)

Och vad kan vara mer romantiskt än drömmiga bilder på klänningar från våra förfäders tider?

Här är några pinterest/instagram-favoriter som kittlar min fantasi:

Victorian wall art, home decor, Edwardian wall print, English garden art print, wall art, vintage style art print, midnight garden, oxblood dress, vintage dress, Free shipping, romantic art print, flowers, lace Title: Hiding Away-- a photographic portrait of a Victorian woman, her skin a
TOP 13 WINTER WEDDING DRESS STYLES
Steampunk its more than an aesthetic tendency, it's the longing for the past that never was. In...
Inspiration
she-loves-fashion: #SteamPUNK ☮k☮

Happy Valentine’s Day in arrears!

LYRISK över mitt nya startkit som fotograf!

Mitt fotointresse fortsätter att blomstra och allra mest nu när dagarna blir ljusare och förtrollar en med magiska, gnistrande vårstrålar. Jag sitter så mycket jag hinner om kvällarna och läser fototips, fotobloggar, fotoböcker och drömmer om fotoshoots och stories som jag ska göra med min kamera i framtiden. Hur roligt får man lov att ha det egentligen? 😀 Att drömma är ju det bästa med livet…

Och jag antecknar noggrant alla mina idéer i planeringskartor. Listan på fotoidéer blir bara längre och längre…

Jag har det mest nödvändiga i kameraväg. Ett objektiv gick visserligen sönder nu i vinter, men jag har två andra bra och ett bra kamerahus. Jag har en bra blixt och professionella fotoredigeringsprogram. Men det är något jag saknar – studioblixtar/lampor!

Ledgo LG-E268C ultratunn LED-belysning + stativ + extra batterier. Beställt på cyberphoto.se.

Det är dags för att ta fotointresset till nästa nivå. Idag har jag beställt ett nytt objektiv och ett helt set med professionell studioblixtutrustning, samt flera reflexskärmar. Jag har också beställt en finurlig LED-lampa (bild ovan) som jag kommer att använda främst till youtube-filmning. Allt detta krävde de sista av vintermånadernas slantar, men eftersom jag fyller år snart så kom jag överens med Daniel om att det får bli min för tidiga födelsedagspresent. Kanske mitt livs dyraste födelsedagspresent! :O

Canon EF 24-105/4L IS USM. (Modellen är utgående och jag köpte sista exet på cyberphoto.se till ett nedsatt pris, men en nästan likvärdig finns att köpa t.ex. på scandinavianphoto.)

Canon EF 24-105/4L IS USM. Detta objektiv kommer att vara utmärkt att använda i vardagen! När jag t.ex. enkelt och smidigt vill gå runt och föreviga en hemmafest, eller när jag är ute på upptåg med familj och vänner – och vill fånga både en och annan skogshare, pölplaskande ungar och poserande människor. Det får bli mitt allround-objekt. Och kommer att passa bra till porträttfotografering.

Jag har sedan tidigare bara fasta objektiv (ett 50 mm) och ett vidvinkelobjektiv, då mitt objektiv med zoom har gått sönder. Den har fått en spricka i linsen. Så detta nya behövde jag verkligen! Det är så otroligt bökigt att springa runt med fasta objektiv bland folk. Då vill man bara kunna fånga motiven lite sådär lagom på håll och inte behöva trycka upp kameralinsen i fejset på vederbörande. Eller tränga sig före hela matkön för att lyckas fånga bordspresentationen. Nej, det är slut med det tramset nu!

Dörr CRK-32, reflexskärmsset 82cm, 7 olika ytor. Köpt på cyberphoto.

Wow, nu ska det bli många vackra bilder framöver!! Framförallt med mitt nya studioljus! 🙂 Jag glädjer mig som ett barn inför julaftonen. Som en ungkalv på vårbete. Magen är alldeles varm av lyrisk och obehärskad lycka.

Mycket kärlek till er alla! <3

Kopparbröllop och kusinlek

Celina med spjuver-minen. 😀 På denna tjej sitter det en räv bakom örat. Precis om på storebror.

Jag, Daniel och småttingarna svepte till Danmark i helgen. Liksom ett flertal andra släktingar och bekanta gjorde. Min syster och hennes man firade nämligen kopparbröllop (13 år som gifta! Imponerande.) – och det är uppenbarligen något man firar med pompa och ståt i Danmark. De gifte sig när de båda var i 22-årsåldern, om jag minns rätt, och har idag en stor familj på 4 barn.

Vackra detaljer i hemmet hos min syster…

Det finns säkert olika traditioner i grannlandet, men den vi fick ta del av innebar att vi skulle pynta deras ytterdörr med en äreport (glömde att fota den!) kvällen innan festen. Och sedan på kopparbröllopsdagen träffas alla inbjudna vänner och släktingar utanför dörren och väcker kopparbrudparet med sång och ståhej – så hutlöst tidigt som 7.15 på morgonen.

Ett bord fullt av presenter.

Därefter välkomnas alla gäster in i huset, där den enda ordern som gäller är att ha kalaskul, socialisera sig och äta hejdlöst från insläppet (7.30) ända till klockan 11.00 då härligheterna dukas bort.

Någon hade gjort en tårta översållad med allsköns bär.

Kopparbrudparet bjöd på mängder av ätbara förnöjelser och därutöver hade visst en del av gästerna smugit med sig ytterligare förtäring. Jag tror att jag talar för alla när jag säger att man rullade ut genom ytterdörren när klockan slog 11.30 och det var hemfärd.

Jag varken orkade eller hann fota all förtäring, men jag kan säga så här: Vi gick inte hungriga hem!

Och inte var det en liten skara heller! Vad kan vi ha varit? 50? 70? 90? Ingen aning. Men det var iaf ben och armar och allehanda kroppsdelar överallt. Hälsandes, kramandes och trängandes.

Vid 11.30 begav sig alla hemåt utom de närmaste som fortsatte festa i ett lugnare tempo resten av dagen, med “hygge” sent och in på nattimmarna.

Maken min och lilla prinsessan.

Festen rymde massor av barn och leksaker, vilket förstås var både skojigt och stundvis påfrestande. Eliah var alldeles till sig av förundran över alla traktorer han kunde hitta i sina kusiners hem! Finns det något coolare och “grabbigare” än en rejäl och färgglad traktor?

Eliah var så glad över alla leksaker. Rena rama lekparadiset.

Vi stannade i dagarna tre. För efter den makalösa festen, med alla sina godsaker, var vi alla i en sådan matkoma att vi inte kunde komma oss iväg. Så vi passade på att i lugn och ro hinna umgås även dagen efter och uppdatera varandra om våra livs fram- och motgångar.

Lilla busiga hjärtat! <3 Som vägrade bära sin svarta stiliga kavaj.

Och kusinerna fick ordentligt med tid att bekanta sig med varandra. (Av hänsyn till syrrans familj så får ni hålla till godo med bara bilder på mina kära små.) Eliah är ju vår äldsta och han är “bara” 2,5 år ännu så detta var första gången kusinerna hade någon större möjlighet att kommunicera och leka med varandra. Men Eliahs syskon tog så väl hand om honom och förklarade om och om igen, när han inte förstod de märkliga danska orden.

Tösen i sin ljusblå newbieoutfit.

Vi landade sent igår och har precis hunnit återhämta oss från resan. Alldeles för många tråkiga timmar i bil, stela och krokiga ben och avdomnade rumpor. Nu ser vi fram emot att få packa upp våra väskor, tvätta och ta oss an nya projekt!! För denna helgen ska jag fota en del spännande bilder. 🙂

Hoppas att ni har haft en fin helg! <3

Så kan det gå.

Ja, så kan det gå. Helgen tillbringades i Danmark hos min syster och hennes familj. De firade kopparbröllop, hon och hennes man, och det gör man uppenbarligen en väldigt stor grej av i Danmark. 70 pers på besök och mängder av god mat och efterrätter.

Och jag som hade tänkt blogga glömde datorn hemma i Sverige. 🙁 Däremot kom jag ihåg kameran, så jag har iaf lite foton att visa… Men vi kom precis hem från många timmars bilfärd och jag är redo att plöja ansiktet rakt ner i kudden, så det får vänta tills imorgon.

Hoppas att ni har haft en fin helg!! <3

Kategori:
Okategoriserade

För- och nackdelar med 2 år mellan syskon

Hej kära läsare! Idag bjuder jag på en halvmunter familjebild. På två slitna föräldrar, ständigt berövade av vår dyrbara nattsömn, och två hjärtligt pigga sötsorkar. (Bilden hittade jag på min kraschade hårddisk från julen för en dryg månad sedan, hehe…)

Det skiljer knappt 2 år mellan Eliah och Celina. Celina är nu 7 mån och Eliah ganska exakt 2,5 år. Det är åldrar som är fantastiska på så många vis men som också har sina utmaningar. Idag tänkte jag göra ett inlägg om min upplevelse av åldersavstånden på våra små.

“Syskon på 6 månader och 2,5 år kan kanske vara den tuffaste tiden av dem alla. Men livet blir lättare om några månader…”

För- och nackdelar med 2 år mellan syskonen

Jag tror så här: Alla årsavstånd mellan syskon har sina för- och nackdelar! För vår del kändes det viktigt att vi fick barn som var någorlunda nära i åldrarna så att de kunde leka på ungefär samma nivå. 2 år emellan kändes därför som ett ganska lagom avstånd. Då är de så pass nära i ålder att de kan ha gemensamma åldersadekvata intressen och stor glädje av varandra!

För oss fungerade det fint att ha en nyfödd samtidigt som vi hade en 2-åring. Nattsömnen fick en ju visserligen inte mycket av, men på dagen var det tacksamt att bebisen var så pass liten att den sov största delen av dagen. Så kunde vi fortfarande koncentrera oss mycket på 2-åringen som var i hans kanske mest utmanande ålder! Ska vara överallt, vill allting, helst själv, men behärskar ingenting (på egen hand) och har inte ännu uppnått åldern att det går att resonera med honom.

Men jag vet att den där första bebistiden ser väldigt olika ut för olika familjer, föräldrar och barn, och fungerar olika bra med äldre syskon. Vissa upplever spädsbarnstiden som en outhärdlig plåga och då kanske inte en tvååring full av bus och livslust på det är att rekommendera. Det är också tungt att ha en 1,5-åring när en är höggravid, som vill bli buren och underhållen 24 timmar om dygnet.

Jag skulle nog tippa på att tiden just nu – med en bebis på drygt ett halvt år och ett barn på två och ett halvt – är den mest utmanande. Nu är hon tillräckligt stor för att rusa runt i gåstol, välta ner saker och göra sig illa. Hon försöker få tag på allting och stoppar allt i munnen. Och han är fortfarande för liten för att ta något som helst ansvar över sig själv eller förstå vikten av att hantera sitt småsyskon med empati och varsamhet. Han behöver fortfarande konstant övervakning och går gärna till attack på lillasyster om hon närmar sig HANS leksaker. Eller – ve och fasa!! – biter på dem när han sitter där och leker. Då blir det krig.

MEN jag tror att livet blir lättare om några månader!

Det är så vi härdar ut. Vi ser framåt och längtar till de lite lugnare åldrarna. (Och inser att vi då kommer att längta tillbaka till dessa vilda, sprudlande åldrarna när allt ska upptäckas och läras. Underbart ju! Hemligheten är väl ändå att lära sig njuta över det man har just nu?)

Jag och lilla prinsessan. Nu 7 månader. Bild från julen.

Att ha en 6 månaders bebis och 2,5 årigt barn samtidigt…

FÖRDELAR

  • Hon är tillräckligt liten för att beundra och bli road av sin storebrors galenskaper; Hans oberäkneliga vansinnesvrål, kullerbyttor, lastbilskrockar och kastrull-konserter. (Ni vet, när man hittar två kastrullock och slår dem mot varandra så att ett alldeles öronbedövande, fullkomligt olidligt, oljud uppstår. Som åstadkommer tinnitus och mental koma hos varje levande varelse som hör!)
  • Han kan återupptäcka det roliga med bebisleksaker trots han egentligen är förbi det stadiet. För plötsligt blir allt som lillasyster håller i jättespännande att leka med. Med andra ord: han får plötsligt ett dubbelt så stort utbud av leksaker! Hur bra som helst ju! 😀 (Att sedan lillasyster blir utan leksaker är en annan sida av myntet som får läggas till på listan av nackdelar.)
  • Hon är fortfarande i den åldern att en kan ha någorlunda bra kontroll på var hon är och vad hon gör. Hon förflyttar sig inte snabbare än ögat kan följa och greppar inte saker som ligger högt. Krutet kan därför läggas på 2,5-åringens många behov, hans rackartyg och brutala, fascinerande framfart igenom huset.
  • Hon är i den där hejdlöst matglada åldern, där det bara går att skyffla in sked efter sked och hon sitter fortfarande och gapar som en hungrig gam(-unge)! Något som förhoppningsvis kan inspirera storebror som, till skillnad mot lillasyster, är i en period av matvägran. Han tycker att nästan allt ätbart är antingen konstigt, läskigt eller bara tråkigt. (Dessa matvanor ser ju så klart inte likadana ut för alla barn i dessa åldrar! Men jag vet att många har problem med att få sina 2-åringar/3-åringar att äta.)
  • Han är tillräckligt stor för att förstå vad man säger och på något vis begripa att bebisen är sårbar. Han försöker – för det mesta – att låta bli att köra över henne med sina traktorer eller springa omkull henne när han jagar katten eller hunden. Det får väl ändå ses som något positivt!
  • Han är också tillräckligt stor för att förstå att han är viktig för sin lillasyster. Och om hon gråter kommer han snabbt till undsättning. Då klappar han henne vänligt på huvudet och erbjuder sina mest coola, avancerade leksaker. “Ta den här!” uppmanar han henne. När hon inte förstår vad hon ska göra med den underliga saken förklarar han det tålmodigt för henne på rapakalja-barnspråk. Så fantastiskt fint och totalt meningslöst! (För hon stoppar den ändå bara i munnen.)
  • Som förälder är det ganska nyss som en hade en bebis i huset. Minnet är färskt, färdigheterna på topp, tryggheten i sin föräldraroll förhoppningsvis väl förankrad och rutinerna är automatiserade in i ryggmärgen. Det är bara att köra på!!
  • Blöjbyten och nerkissade kläder är redan en vardag. Man kan lika gärna byta på två när man ändå är igång med en!

NACKDELAR

  • Han kan fortfarande fascineras av bebisleksaker och i synnerhet om lillasyster har dem i sin ägo. Dvs. han går och tar leksakerna från henne hela tiden och lämnar henne storgråtandes! Aja baja!
  • …och på samma linje: Storebror är ännu så pass liten att han inte har lärt sig att dela med sig. Världen kretsar fortfarande enbart kring 2,5-åringen och egot är ofantligt. (Dela med sig kan han visserligen göra ibland, men bara om han har lust och på särdeles gott humör.)
  • Han är ännu för liten för att förstå vikten av att behandla andra (barn) med empati och varsamhet. Han förstår inte att man inte får sätta en plastpåse över lillasyster och se hur lång tid det tar för henne att ta sig ur den. Han förstår inte att det gör ont för en liten bebis att bli puttad baklänges eller få en bil inkörd i munnen, för att storebror tycker att munnen ser ut som ett bra garage. Eller använda lillasysters huvud som bollplank.
  • Han är i den mest busiga och tanklösa åldern och hon i den nästan mest känsliga. Det är som upplagt för en tid kantad av olycka efter olycka. Gråt och tandagnisslan.
  • Svartsjukan lurar ständigt bakom hörnet och gör sig påmind. Förutom att storebror vill ha ungefär precis allt som lillasyster håller i så tycker han inte heller om att se att lillasyster få för mycket uppmärksamhet. “Ta bort!” beordrar han ibland mamma och hytter med näven åt lillasyster, när mamma ammar henne. “Ta bort bebis!!”. (Jag ska dock vara rättvis mot storebror och säga att han är mycket mindre och mer sällan svartsjuk än jag trodde att han skulle vara! 🙂 ) Eventuell svartsjuka får en tackla snyggt genom att inkludera och göra saker med bebisen tillsammans. Få storasyskonet att känna sig viktigt och vara noga med att storasyskonet också får lika mycket uppmärksamhet. Också får känna sig som en liten go bebis ibland, som bara sitter och kurar i mamma och pappas famn.
  • Tidsbrist. Givetvis är det så att ju tätare det är mellan barnen, desto mindre tid har en över till det äldre barnet när bebisen kommer eller vise versa – desto mindre tid har en över till bebisen. Eftersom de små åldrarna är så uppmärksamhetskrävande är det alltid en utmaning att hinna tillgodose varje barns behov när de kommer tätt.
  • Det är onekligen motigt med två barn i blöjåldern (om ettan inte har hunnit bli torr). Det är bara att erkänna. För att inte tala om att de dagliga aktiviteterna blir en smula tradiga/tjatiga… På något vis handlar allt om bajs och kiss dessa dagar, känns det som.
Celina julklädd med vår lilla vovve Lucia bredvid sig, även hon julpiffad med röd tofs i håret. (Drygt 1 mån gamla bilder alltså!)

Jag tror att det är så väldigt olika vilka åldersgap en föredrar mellan sina barn och därtill ska en ju ha i åtanke att det sällan går att beställa barn på exakta datum. 😀 Men inte desto mindre kan en ju ha önskningar och tankar!

Vad har ni för avstånd mellan eventuella syskon? Vad tycker ni om olika åldrars utmaningar och tjusningar?

Dörrhandtag från sekelskiftet

Åh, jag har hittat mina drömmars dörrhandtag!! I Danmark! Det var minsann otippat. Inte minst för att stilen knappast är någon typisk dansk design.

Vi var ute efter ett handtag i sekelskiftesstil, med en rustik men ändå elegant känsla över det. Naturnära. Gärna i trä. Lite romantisk. Lite drömmig. Lite “förr i tiden”. Beslag i silver/förnicklad mässing, för att matcha resterande toner i huset. Ja, så löd kriterierna.

Bildresultat för door handle Smoked oak

Och här har vi alltså vinnaren! Som jag efter några kvällars ivrigt sökande snubblade över inne på pinterest. Helt mitt i prick. Fantastiskt vacker, unik. Handtaget är i rökt ek (mitt favorit-träslag i möbler och inredning) och beslagen i antik nickel. Finns att köpa på villahus.co.uk.

Bildresultat för door handle Smoked oak
Handtag i rökt ek med antikt nickelbeslag. Finns att köpa på https://www.villahus.co.uk.

Några andra handtag som vi också suktade efter:

Dörrtrycke - Otto Meyer no. 9 nickel
I svart svarvat handtag och förnicklad mässing på https://www.sekelskifte.se/. Modell producerad mellan 1880 och 1900-talets början. Förebild: Otto Meyer nummer 9.

Alldeles bedårande bildskön, men lite för “städad” för den lantliga stil som vi har bestämt oss för att skapa i vårt hus. Det får inte se FÖR lyxigt ut. Lite råhet och enkelhet mitt i det eleganta blir nog lagom.

Trycke Jansson nr. 11 från Byggfabriken
I svart och förnicklad mässing på https://www.byggfabriken.se/. Förebild Sigfrid Jansson N:o 11.

Ytterligare ett par tokläckra handtag (ovan)!! Det var nog dessa som låg som nr. två på listan. Men fortfarande för mycket herrgård. Och den rustika känslan fattades…

Handtag Klassiskt litet nickel
Klassiskt handtag i förnicklad mässing, hittad på www.nackabyggnadsvard.se.

Detta handtag tittade vi också på och övervägde en kort stund. Modellen är snygg och en klassisk favorit i hem där man önskar återskapa en svunnen tid. Men vi kom fram till att vi ville välja något ovanligare. Något med en twist på det gamla.

Tips på sajter som säljer dörrhandtag i äldre stilar

Vilken stil har ni valt att inreda era hem i? 🙂

Sjukstugan vädrar ut!

Nu börjar vi komma på fötter igen, här i huset. Sonen rosslar och piper fortfarande, hostar och nyser så att det drar kallt om öronen på oss alla. Men febern har dragit sin kos. Lillan gråter fortfarande om nätterna och är frustrerad över att hon är så täppt i näsan. Men ändå. Vi är fria från feber och större världsproblem så läget får väl ändå anses vara alldeles skapligt. Vi är redo att ta oss an livet och dess nöjen och kval denna veckan.

Som ni kanske har märkt har bloggen legat nere till och från de senaste två dygnen. Det är något med servern på one.com som strular. Teknik. Teknik. Världens under, tillika förbannelse. Jag tror att ungefär all teknik som jag äger har kraschat det senaste halvåret. Systemkameran, filmkameran, hårddisken, datorn, bloggdomänen. Det är dags för vändande vindar nu, tack! 😀

Daniel ska återgå till renoveringen i sovrummet nu i veckan och jag ska snart visa lite nya bilder på framstegen! Vi är snart i mål. Jag har fotat en hel del på sistone, men fotografierna är fast på den kraschade hårddisken så det är därför det har varit bildfattigt här inne. Daniel håller på att föra över allting till en annan hårddisk men då den första är trasig tar det en faslig tid. 5% om dagen ungefär. Datorn står på konstant och tankar.

Den här hemtrevliga lyktan, klädd i skog, hittade jag på Rångedalas plantskola härom dagen!

Snön yr och viner om husknutarna. Hela skogen här ute är som ett stort, mäktigt snöpalats! Fantastiskt vackert och alldeles sagolikt. Pga. feber och sjukdomar här i huset har jag inte vågat mig ut på något fotosafari, men nu tror jag banne mig att det är dags att bege sig ut och föreviga denna obeskrivliga vy!

Hoppas att ni håller er krya och kan njuta av vinterns krispiga, vilda uppenbarelse! Kram på er alla!

Kategori:
Personligt/Dagbok
Stäng meny
Längta Hem