2020 – året då det händer!

Ett varmt och hjärtligt (smått försenat) Gott Nytt år på er alla!! <3 Jag har tillåtit mig att ta en ordentlig semester över jul och nyår. Inte semester som i att ligga och vila sig och kolla tv-serier – längtar efter det!! – utan semester som i att ta hand om hemmet (städa, tvätta, laga mat – ni vet allt det där som man inte alltid annars hinner med) och fokusera på barnen förstås; Spela spel, bygga tågbanor, räkna siffror, öva på att säga färger, leka lekar, dansa, sjunga, hamra med grytlock och förfäras över ljudet, samt dylika underhållande aktiviteter som barnen gillar…

Men nu är jag tillbaka till verkligheten och mitt nya jobb som huvudsakligen består av att organisera.. öh… mitt jobb, skapa saker och ting, fota och snart också filma. Innan jag kan komma igång med filmningen måste dock vissa andra delar vara klara. Hårddiskarna t.ex. Jag har ca. 7-8 hårddiskar fulla med innehåll – mycket sådant som jag har skapat tidigare. Egenskrivna låtar, fotosessions m.m. Jag måste sortera allting och få grepp om var jag ska börja. Det är ett enda virrvarr av filer i nuläget och jag uppskattar att det kommer att ta mig ca. en-två veckors heltidsarbete att strukturera allting rätt. Jag har inte sorterat hårddiskarna på 15 år nämligen!!! Men där finns guldgömmor med inspiration till det jobb jag framöver kommer att ägna mig åt, så det är viktigt att jag får ordning på det så jag kan börja använda dem och jobba vidare på det innehåll som finns där. Sen saknar jag också lite filmutrustning för att kunna komma igång med youtube-kanalen. Så det måste jag också köpa nu i veckan…

Men åh, vad skönt det är att ha bloggen där jag kan skriva fritt och ledigt på enkel simpel bonna-svenska!! Min engelska är inte så bra, så det tar tid och energi för mig att formulera bra instagraminlägg. Varje inlägg är liksom en bergsbestigning för mig! Gaaahhh!!! 😛

Min januarikrans av ungefär det en svensk januariskog har att erbjuda!

Igår var jag ute en timma i skogen för att samla material till min “månadsbild” som jag kommer att lägga ut varje månad på instagram. Jag tänker att det kunde vara en stimulerande idé att börja varje månad med en sådan bild och en slags sammanhangsmarkering inför kommande månad. Då ska jag plocka ting från naturen som representerar den månaden för mig och skapa ett hjärta. Den sovande januari-skogen bakom vårt hus hade inte mycket att erbjuda mig, men lava, torkade ormbunkar i olika färger och blött purpurrött gräs kan skapa magi!

Mina nyårslöften

På tal om begränsningar, trånanden och “gaaaahh’s”! Är det någon mer än jag här som älskar känslan av att börja ett nytt år med nya fräscha löften? Inte krav alltså, inte sådana som sätter sig som gråtklumpar i halsgropen. Bara vänliga, lovande löften som gör en gott av att se fram emot att få uppfylla. Sådant som man verkligen längtar efter att sätta tänderna i! Jag har många såna, så det blev svårt för mig att enas om några huvudsakliga. Allt kan ju liksom inte uppfyllas just i år.

Årets nyårslöften för mig är följande:

  • Förbättra min engelska.
  • Fortsätta bli bättre på att fota.
  • Röra på mig mer och börja träna på gym igen. (Jag ska försöka göra det till en rutin att ha ett aktiveringspass varje dag, vad som helst – springa, gå, träna, stå på händer med lillan i högsta hugg…)
  • Ge yoga och meditation en andra (femtielfte!?) chans! (Hur tråkigt det än är så ska det ju enligt utlåtande ändå vara en vänlig handling mot kropp och sinne!? Jag hoppas att det ska kunna visa sig vara ett bra sätt för mig att varva ner och samla kraft. Samt att min kropp är stel som en fällkniv.)
  • Läsa böcker innan jag somnar, istället för att scrolla på mobilen.
  • Vara noga med vad jag lägger min tid på – bli mer organiserad och effektiv.
  • Bli mer tålmodig.
  • Vara snällare mot mig själv (= mindre självkritisk).
  • Äta mer vegetariskt.
  • Njuta av livet och nuet!

Vad har ni för känslor inför det nya året? Bra eller mindre bra? Har ni några nyårslöften som ni vill dela med er av? 🙂

Så nalkas en underbar jul…

Vi njuter i fulla drag här hemma. Tänder ljus som doftar trä och nejlika, hänger upp linnegardiner med sprängstolta röda domherrar på, mumsar på saffransbullar med vaniljkräm och låter julens allra bästa låtar gå på repeat. Jag kan aldrig tröttna på att leva på det här sättet!

Jag planerar nya fotograferingar i julteman, men har inte fått tid att genomföra dem än, så ni får hålla tillgodo med en tillbakablick på kottarna från förra julen. Underbara små älsklingskottar! <3

Var tog senaste veckan vägen?? Obegripligt. Första veckan som egenföretagare har redan svischat förbi och jag minns knappt hur den kändes. Hälften av dagarna gick åt till att “samla mig” och resten åt att sortera bland alla mina grejer. Fortfarande finns det mycket kvar att sortera i, både mentalt och praktiskt, innan jag är redo för att sätta igång med arbetet på allvar. Men jag ser fram emot en januari att hugga i!

Nu är det dags för mig att packa ner oredan för en stund och ta jul. Jag ska åka till Karlskrona och operera mina närsynta ögon. De har gett mig sveda och leda i många års tid, så jag ser fram emot att äntligen få se världen sådan den är. 😀 Jag ser fram emot att kunna se skillnad på person och person utan att vara beroende av linser/glasögon. (Det är ju alltid lika genant när man hälsar hjärtligt på Göran och det visade sig att det var Jöns. Nåja, den tiden är snart förbi! Såvida läkaren inte slinter med lasern och gör mig evigt blind. Då blir det väl ingen mer bloggning alls…)

Därefter påbjuds sträng vila, solglasögon, podcasts och stängda ögon i ett par dagar. Funkar helt fine för mig, då jag ju ändå inte har tänkt att utföra något som kräver någon som helst ansträngning över jul. 😉

Efter en påhälsning hos Daniels föräldrar ska jag rulla vidare till Småland och fira jul (tillsammans med Daniel och småttingarna förstås!) med min släkt inne i de mörka djupa skogarna. Alltid en ynnest!! Håret på mina armar krullar sig av längtan!

Så firar jag julen

Julen är helig för mig och min familj. Vi tar ofta ledigt 2 veckor för att fira den grundligt och länge. Jag har aldrig arbetat över julen och kommer aldrig att göra det. Det går helt emot mina ålderdomliga principer. 😉 Jag vill att julen bara ska handla om att vårda relationen till mig själv och mina nära, samt hämta ny kraft inför ett nytt år.

Jag vill att julen ska handla om att vara närvarande och nöjd i det lilla, blicka tillbaka och hämta inspiration från svunna tider, känna tacksamhet för allt som har varit och är – för familj, vänner, kärlek som känns, lever, ges och besvaras i generation efter generation samt för betydelsefulla händelser som har format mig till den jag är.

Under julen ska vi göra precis samma som vi gör varje år och träffa precis samma personer. Det är familjen, släkten och närmsta vännerna som gäller. Vi ska spela sällskapsspel till sent om nätterna, sjunga sånger i stämmor, besöka kyrkan under julotta och andakt, baka pepparkakshus med hisnande tinnar och torn, laga risgrynsgröt och koka knäck, äta julbord tills vi smäller av, läsa böcker och sagor om tomtar och troll, ge varandra kramar, fotmassage och goda råd. Vi ska ta snabba promenader i bitande kyla och blixtrande frost, berätta godnatthistorier för barnen medan de somnar i våra famnar framför en glittrande julgran och lova dyra och heliga löften inför nästa år.

Tryggheten och vilan i traditioner och upprepandet av “samma gamla” jul-koncept år efter år anser jag är höjden av njutning, vila och återhämtning. Jag pyntar gärna hemmet med samma dekorationer år efter år, äter samma typ av mat och nynnar samma gamla hymner för barnen om och om igen. Det kanske låter tråkigt – men nej, inte alls!! Tvärt om. Det blir bara bättre och bättre. Sen kan man ju alltid tillföra något litet nytt varje år förstås, så att man inte förtas av leda.

Men i hållbarhetens tecken vill jag gärna slå ett extra slag för det här med att vara nöjd med det man har! Att återanvända ting och byta ut julklappar i paket mot de klappar som ges med handen mjukt över kinden. De är minsann inte så dumma de heller! 🙂

Hur firar ni jul och vad är viktigast för er? Har ni några särskilda devis/nyckelord för julen 2019?

Första veckan som egenföretagare

Förra veckan slutade delvis i tårar och vemod, såväl som i en skräckblandad förtjusning och oerhörd lättnad. Nu slipper jag att försöka manövrera flera professioner på samma gång och ständigt inte räcka till. Vara ett irrationellt vandrande vrak som i huvudsak fungerar som ett störningsmoment för omgivningen. Komma hem varje dag och vara så sliten att jag inte har ork att vara kreativ eller social. Nej – nu är det nya tider! Nu kan jag fokusera. Nu är jag i livet där jag ska vara. UNDERBART!!!

Men det var tungt att lämna kollegorna och tryggheten. Och jag kände mig inte helt tillfreds över det arbete jag lämnade efter mig. Det kostade mig ett par salta tårar under dagen. Tiden hade inte räckt till som jag hade önskat. Men det är en känsla som jag kommer att få leva med även i framtiden, så det är bara att vänja sig. Jag måste bejaka mina svagheter, lära mig att släppa taget och gå vidare när det är dags, även om det tar emot och jag helst hade velat pilla varenda detalj på plats. Det är ju sådan jag är, omständig. Vill för mycket. Det är ingen nådig egenskap! Bed att ni besparas från ett sådant livsok! 😉

Måndag morgon

Jag vaknade med 469 vilda fjärilar i magen på måndag morgon. Pirrig och angelägen att omedelbart sätta tänderna i arbete. Jag sökte upp ett väl valt hörn i huset, där ljuset lade sig alldeles rätt från fönstret och känslan var genuin. Jag bonad in mig där, tände ljus och vred på lämplig musik, bunkrade upp med viktiga böcker, papper, pennor och föremål som inspirerar. Men jag var trött efter åtskilliga veckor av dålig sömn. För mycket har pågått i mitt arma hjärnkontor. Jag har drömt om så många kreativa projekt och livsvisdoms-erövringar. Sådant tar minsann på krafterna.

Vad jag har åstadkommit dessa da’r

Första dagen gick åt till att samla mig. Synka huvudet och hjärtat. Lägga upp en plan och ett schema för den närmsta månaden. Fundera en och två gånger över var jag ska börja och var jag vill komma. Inte slänga mig huvudlöst över första bästa konstprojekt, som jag förstås helst hade velat. Jag har inte haft tid eller ork att ta mig an dessa stora frågor tidigare. Mitt liv är fullt av pusselbitar som ska på plats.

Tisdagen och onsdagen ägnades åt att handla in utrustning för kommande fotograferingar samt snickra ihop underlag till flatlays- och stilleben-foton. Bilder och fotokonsten kommer att vara en viktig del av min framtida yrkesbana, så det är något jag kommer att lägga mycket krut på så här i början!

Idag ska jag iväg och julhandla, men hoppas också på att hinna genomföra en fotosession vid en gammal kvarn här i skogen! Bara jag får ut detta blogginlägg först. 🙂

Imorgon är det dags att få ordning på mitt eget lilla kontor. För där jag sitter nu är en högst tillfällig lösning. Det kommer att ta några dagar, då vi som ni ju vet är i full färd att renovera var och varannat rum här i stugan. En hel del städning och organisering ligger framför mig denna månad, innan kontoret är på plats och jobbet kan börja på allvar. Men jag ser fram emot att få hugga i!!

Har ni hunnit överstöka julhandlingen? Får ni möjlighet att “landa” och återhämta er från jobb och ståhej nu innan jul eller stressar ni runt som tokar? Jag ska försöka sluta stressa nu och bara låta julen komma. Det är ju en sådan jul man vill ha. Vilsam och harmonisk. Ömsint.

Jag har sagt upp mig!!! För att följa drömmen.

Nu har dagen kommit, då jag är redo för att berätta för er – grabba tag i närmsta stadiga möbel nu! – att jag har sagt upp mig. JAG HAR SAGT UPP MIG! Ursäkta att jag vrålar. Ursäkta era blödande öron. Men jag är besinningslöst glad. (Inte för att lämna mitt arbete som jag verkligen tyckte om, men för att börja ett nytt!)

Jag vågar knappt tänka på hur mycket arbete jag har framför mig. Jag kan ingenting om företagande. Jag kan i det närmaste ingenting om entreprenörskap, marknadsföring, försäkringar, pension, deklaration och momsregistrering. Att hålla i budget, skapa hemsidor, förhandla och skriva avtal. Jag har inga kontakter som kan hjälpa mig på vägen och inga närstående med erfarenhet av att driva eget. Men vad spelar det för roll?

Galet eller alldeles klockrent

Ibland, i mina svaga stunder, tänker jag att jag har tagit ett vansinnigt beslut. Att det aldrig kommer att gå. Men det måste. Det finns ingen återvändo. Jag får ta ett steg i taget och lära mig allt jag behöver lära mig. Inte ha för höga krav eller förväntningar. Låta det hela ta den tid det tar. Att landa, hitta mitt mål och min mening, att börja lära sig hur branschen fungerar, bygga en plattform. Att så småningom kunna tjäna en krona eller två.

Men hur – de vette katten! Det är ju en extremt konkurrenskraftig bransch jag har valt att ge mig in i. Om min dröm innebär att jag för evigt kommer att få leva som en urfattig, trampad, bespottad stackare så får det bli så. Jag kommer åtminstone att vara lycklig. Mitt liv kommer åtminstone att vara mitt. Genuint. Direkt från hjärtat.

Vad ska jag jobba med?

1. Jag kommer att satsa på kreativt skapande – sociala medier, musik, konst, film och fotografering. Jag har massor av idéer som bara bubblar av iver att få komma till uttryck och ta form!! Jag vill göra livet rikt och roligt. Jag vill inspirera och uppmuntra mig själv och andra till ett liv i harmoni med sig själv, omgivningen och naturen. Att lyssna på sin magkänsla, göra saker som får en själv och andra att må bra, att leva ett positivt, närvarande och själsligt rikt liv.

Ni kommer att kunna hitta mig här framöver:
https://www.instagram.com/finding.silverlinings/

2. Förutom mina kreativa projekt så kommer jag att driva en bisyssla där jag supportar andra att uppnå sina mål och drömmar. Under sommaren nu år 2019 gick jag en livscoachutbildning som öppnade nya vyer och perspektiv på livet för mig. Min redan sen innan djuplodande fascination för vårt psyke, vår mentala kapacitet och förmågan att styra sitt eget mående, sitt liv och sina förutsättningar, blev ännu djupare. Så jag hoppas på en fortsatt svindlande kunskapsresa/utbildningsresa inom denna profession.

Ni kommer att kunna hitta mitt coachingföretag här framöver:
https://www.instagram.com/risingstar.coaching/

(Jag kommer givetvis finnas kvar här på bloggen också, men jag kommer att vara mer närvarande på instagram. Så småningom kommer jag även att öppna mitt youtube-konto.)

En snårig väg att gå

Det är över två månader sedan jag sa upp mig, men jag har inte känt att det har varit läge att gå ut med det än. Jag var tvungen att smälta det själv. Nu är det bara 3 veckor kvar! Den 9:onde december kommer jag att stå här. Ensam. Utan lön och kollegor. Utan en trygg framtid. Utan någon aning om hur jag ska klara mig.

Jag kommer att brottas med motgångar, avvisningar, misslyckanden, osäkerhet, dåligt självförtroende, uppgivenhet, snubblande, tårar och besvikelse. Jag kommer att sitta där med tre ynka fakturor och femtioåtta tjocka gråtklumpar i halsen, månad efter månad. Det är så jag föreställer mig min närmsta framtid.

Men jag kommer också att växa, bli starkare och visare. Jag kommer att uppleva hejdundrans mentala, konstnärliga och musikaliska äventyr, utveckla nya färdigheter, komma närmare naturen, lära känna andra kreativa själar och få viktiga uppenbarelser om livet. Framför allt kommer jag att vara FRI. Fri från ett liv som fängslade och kvävde mig. Som inte var mitt. Som var någon annans..

Nu ska jag slänga upp två stora glas champagne på bordet åt mig och maken och så ska vi fira natten lång. Skål för nya äventyr!

Otaliga barnsligt glada pussar och kramar till er mina fina goa tappra läsare! Hoppas att ni vill fortsätta följa min resa!

Låt aldrig någon annan definiera vem du är och hur du ska leva ditt liv. Kom ihåg det!

Du har bara ett liv – LEV DET!

Kalas och stora barn

Det är nästan så att jag inte vet ordet av. Mållös och smått oroad. Var tog de små knubbiga tårna av? Gripreflexen, jollret, det långsamma kravlandet över golvet och den saliga SAAAALIGA ron. Lugnet. Ni vet, den där tiden när man faktiskt kunde hinna att stöka undan både tvätt, bulldegar, ugnsrengöring, tomatodling och sängbäddning medan babyn sussade timma efter timma. Eller varför inte en lång högtidlig måltid i fullkomlig harmoni och tystnad?

Den där tiden då både nummer ett och nummer två hamnade direkt i blöjan och blöjan direkt i soptunnan. Inga konstigheter. Rätt sak på rätt plats. Inget knussel. Tillskillnad från nu när det är tid för potträning och kisseriet skvätter lite här och var. Ingen ordning och reda. Usch, jag avskyr oordning och oreda!

Gladare än gladast är denna lilla ögonsten.

Hon har fyllt barn, min tös. Hon är inte längre bebis. Hon är barn. Eller någonstans däremellan. 1 år! En STOR milstolpe!! (När övergår egentligen bebisar till att bli barn?)

Hon har börjat magra. Hullet avtar. Hon äter ganska duktigt, tycker vi, men ändå blir hon mindre och mindre rund. Oj, vad jag saknar det där hullet…

I pappas trygga famn.

Glad och sprallig är hon. Full av livslust! Och orden kommer obehärskat bubblande ur henne. Tack, titta, mat, dörr, lampa, katt, gris, får, bebis, vill ha, vill inte ha, nej, nej, nej och åter nej. Det är mycket nej nu. Vill inte. Vill inte nu heller. Nej, nej.

Man får lirka och trixa och gosa sig till ett ja ibland. Men jag tycker att det är kul! Uppdraget att vara mamma är det roligaste och mest spännande jag vet! (Bland många andra ting.) Man vet aldrig vilka sidor barnet kommer att visa nästkommande dag, eller om en vecka, eller om några år! Resan från bebis till vuxen är som en livslevande upptäcksfärd och jag ser så mycket fram emot att få vara med på den resan!

Kalas hemma hos mormor och morfar!

Eliah och Celina missade varandras födelsedagar med 4 veckor. Så även han har fyllt år och är nu 3 år, och inte att förglömma – jag och Daniel firar 3 år som föräldrar!

Det har varit en berg-och-dalbana i skräckblandad förtjusning. Men i första hand förtjusning. Det går aldrig att jämföra någons upplevelse med en annans, men min uppfattning är att det är både enklare och roligare att han barn än vad jag trodde att det skulle vara.

Ett trött födelsedagsbarn med många granna färger på paketen i bakgrunden.

Vad tycker ni? Är det svårare eller enklare, roligare eller tråkigare, att vara förälder än vad ni trodde innan? (Alla åsikter är välkomna och inget rätt eller fel svar finns, givetvis! Man får tycka att det är jobbigt och eländigt att vara förälder också.)

Sista flämt av sommar

Jag anade att det skulle bli så här när jag började jobba heltid, att bloggandet skulle prioriteras bort för en stund. Inte för evigt. Bara just nu i höst.

Vi försöker få bygglov och tragglar fortfarande med beräkningar, planskisser, lånelöften och renovering – vilket slukar all ledig tid. Men snart har jag goda nyheter att komma med…!! Gissningsvis om sisådär en vecka. 😉 😀

Vårt älskade oborstade prydnadsträd “Eukalyptusvide flamingo” med rosa vippor.

Det är skojigt att se att det fortfarande trillar in en del människor här varje dag, trots att bloggen ligger i vila. Dessutom kan jag se att det är väldigt många fler som börjar hitta min blogg genom google-sökningar, vilket är ett nytt fenomen! Så har det inte varit förut. Jag undrar vad det kan bero på….!? Men hur som haver så är det ju hiskeligt roligt! Ni är alla hjärtligt välkomna och jag beklagar min tillfälligt skrala närvaro.

Mor och dotter allmänt dåsiga på kvällskvisten…

Daniel är föräldraledig och hemma med barnen på heltid nu. Det har han varit sedan jag började jobba i juli och kommer att vara till och med oktober ut. Sedan kommer vi att jobba dubbelt en månad, under november, och barnen kommer att vara på förskolan. Det kommer att bli en extremt tuff månad. Vi har båda en bit att pendla till våra jobb och det kommer att bli knepigt att få ihop tiderna med förskolan.

Men därefter… efter novembermånaden kommer livet och förutsättningarna kanske att se helt annorlunda ut för oss.

Underbara tös!

Jag har inte så mycket roligt att berätta just nu när det är så här stressigt i vardagen. Vi försöker bara hinna hålla efter i huset och på gården, i trädgården, och passa på barnen. Det är det enda livet kretsar kring just nu. Men allt har sin tid. Det kommer en tid då det finns tid för annat…

Vi har stångats mot Eliahs nappsug, men nu har nappen åkt ut genom fönstret! 3 år och det får vara nog. 😀

Jag njuter av glada pussar och runda kramar. Jag njuter av påhitt, nyfikenhet och ilskna “kan själv”. Jag njuter av att lära och bekräfta och hjälpa dessa två framåt i livet och i att skapa en egen liten person i den egna lilla människokroppen. Det är allt livet handlar om just nu. Någon som känner igen sig? 🙂

Ta hand om er och vi hörs snart igen, med bättre nyheter!!

Semesterglimtar

Wow… tiden bara rusar. Och jag släpas skoningslöst efter, som om jag vore ett löst jaktbyte. Ja, så känner jag ofta. 😀

Förra helgen var vi på en liten semestertrippen till Rågö utanför småländska Västervik, tillsammans med mina föräldrar och syskonfamiljer. 6 småfolk, 8 vuxna och 2 pigga gamlingar. Inte en illa uppslutning, det inte!

Syskonkärlek när den är som vackrast!

Där bodde vi i varsina små pittoreska torp och fördrev dagarna i sann Bullerbyn-anda; läste gamla litteraturklassiker, hjälptes åt att laga mat, spelade fiol och gitarr, diskade utomhus, balanserade på stenrös, åt kopiösa mängder (nästan) övermogen frukt direkt från träden, simmade i vassen, knuffades på bryggan, berättade hemlisar, snubblade runt i glada ringlekar, kramades vid brasan om kvällarna och skrattade tills vi kiknade och ett par småbarnsbyxor läckte igenom. (Fast det orsakades iofs i huvudsak av att körsbärssaften var så god att han inte kunde sluta dricka. Det gick liksom rakt igenom. Stackars gosse…)

Min älskling.

Jag, som vanligtvis är usel på att komma ihåg att själv närvara på mina bloggbilder överraskade mig själv med att för en gång skull komma ihåg att fråga Daniel om han kunde knäppa ett par bilder där jag är med! Håll tillgodo! 😀

Tillsammans med min älskling. Lilla plutten. Bästa i världen. Kan inte få nog av att krama den här lilla människan!!! <3

En glad skrutt bredvid en lite tröttare, men nöjd, mamma.
Eliah: jeans Lab industries, skjorta Zara boy. Jag: fejkpälskofta Monki, örhängen och silkeslinne & Other stories, skinnkjol Zara. Om någon frågar sig.

Å andra sidan vägde jag upp bedriften att komma ihåg selfies genom att istället glömma bort att fota de flesta av helgens övriga (och betydligt mer intressanta) ögonblick.

Inga saftiga matbilder, inga sällskapsbilder, inga förevigade gapskratt med skeva tänder i fokus, inga bara rumpor i sjöblåsten, ingen rökig brasa, ingen dans på kvällskvisten och inga ivriga pussar i närbild… Asch då!! Men det ska på goda grunder tolkas som att jag hade det ALLDELES för bra för att komma ihåg att stolpa runt med kameran runt halsen! 🙂

Daniel och Celina läser pekböcker.

Den här tjejen är så toksöt att jag nästan smäller av!!! Så full av liv, tillgivenhet, upptäckarnyfikenhet, finurlighet, bus… Nu 1 år fyllda. (Kalasbilder kommer i nästa inlägg!)

Hon rusar fram på sina knubbiga ben som om det inte fanns en dag kvar, hon slänger fejset i tallriken när hon ska äta och inte kan hejda sig, hon säger “tack” och “goddag” och nickar artigt åt höger och vänster som om det vore det självklaraste i världen. Hon försöker fånga mina ögonfransar när jag blinkar, hon pussas med hela ansiktet, kramas med hela kroppen, hon är intensiv och envis som synden. Jag hoppas att jag för evigt kommer ihåg hur det känns att ha den här gosiga bebisen i famnen.

Jag är kär och hänförd av denna tös.
Den här supersöta hängselkjolen kommer från LOGG by HM!
Celina i total extas. En hårresande syn! 😉

Här ser ni Eliah hjälpa Celina, när hon på ostadiga ben tultar nerför backen till uthuset. Jag blir så rörd att jag nästan blir tårögd när jag ser hjälpande syskon! Finns det något finare än detta?

Eliah har tidigare inte visat sig från sin bästa sida när det gäller empati för övriga levande varelser.

När han var 2 år drog han gärna katten i svansen så fort han kom åt, jagade Lucia med tåg och lastbilar i näven, ryckte leksakerna ur handen på lillasyster, skrämde vettet ur henne med oförutsägbara läten och slängde sig på golvet och bet sina föräldrar i tårna om det ville sig riktigt illa. Om allt gick honom emot och han tappade besinningen. Bortskämd? Skulle man ju kunna tro. Men vi försöker absolut att låta bli att skämma bort honom på det sättet och vi är alltid noga med att förklara varför man inte under några som helst omständigheter får jaga och knuffa mindre barn och djur.

Inte förrän nu börjar vi se resultat av vårt tålamod och enträgna förmanande… Och det må jag säga är en enorm lättnad!

Eliah blir bara snällare och omtänksammare för varje dag som går. Han är först på plats när Celina faller eller blir översprungen av en katt, och han tröstar henne gärna med klappar på huvudet och majskrokar i näven. Han är ständigt närvarande för att hjälpa henne i vardagens med- och motgångar. Det gör mig så varm i hjärtat! Jag hoppas att de ska bli goda vänner i framtiden.

Som ni kan se på bilderna lyser det saftiga gräset med sin frånvaro. Det var kvävande varmt vissa stunder mitt på dagarna och gräsen var torra som fnöske och riviga mot våra bara fötter.

En ekoxe drar sig långsamt framåt.

Men ute i skogarna omkring kunde vi finna skydd och svalka. Där under de stolta björkkronorna. Det är såna här helger som jag vill minnas när jag ligger på dödsbädden. Enkla, hjärtliga, genuina, verkliga och jordnära. Lyckliga stunder med nära och kära. Ute på landet. Mitt i naturen. Mitt i livet och samtidigt mitt i den lugnaste ro.

Skogen, ett varmt ögonblick med min systemkamera.

Men nu är semestern över för min del. Jag har börjat jobba heltid igen, sedan 2 veckor tillbaka och har en bit att resa till mitt jobb så jag går upp 5.30 och kommer hem 18.00 varje dag. Då ska jag amma lillan, fixa matlåda, hjälpa Daniel att städa och diska, natta småttingarna, göra mina “kvällsritualer” och störta i säng. Det känns stressigt. Jag längtar tillbaka…. till de där dagarna då man kunde stanna upp och bara andas utan att få dåligt samvete.

Då det var okej att bara finnas till.

Kanske är jag snart där igen. Man vet aldrig vad som händer….. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är min framtid under kraftig evaluering.

Hur ser er sommar ut? Har ni någon semester? Hur ska den avnjutas? Hur känner ni inför hösten och när semestertiderna är över?

Lämna allt för drömmen? Mitt nya stora beslut!!!

Jag är ledsen att jag är så passiv i bloggen. 🙁 Det känns inte roligt, men jag får inte ihop mer än så här just nu. Det blir ungefär 1 inlägg i veckan, kanske 2 ibland.

Det är bara drygt en vecka kvar innan jag börjar jobba fulltid igen och jag känner mig ytterst ambivalent inför det. Skojigt att komma tillbaka och träffa kära kollegor förstås och jag trivs verkligen med mitt arbete. Det är spännande, roligt, viktigt och stimulerande på så många vis!

Små glimtar från vår trädgård…

Men konsten och kreativiteten… min satsning på bloggen och fotograferandet… det kommer jag att sakna. Ibland tänker jag att jag kanske borde säga upp mig och följa min inre röst. Släppa allt och satsa på det jag verkligen brinner för! Skapandet. Kreativiteten. Allt det som ger mig möjlighet att uttrycka det som finns inombords. Jag lockas av Jonna Jinton och Maria Bååths modiga beslut att lämna allt och satsa på sina drömmar.

Kanske kommer jag göra detsamma snart. Kanske har jag snart fått nog av det här ekorrhjulet av förväntningar och krav från omgivningen som jag alltid har upplevt som en börda? De där yttre förväntningarna kväver mig och min passion till livet. Jag har aldrig riktigt passat in i samhällets ekorrhjul. Jakten på karriär, pengar, status och dylikt…

Varför ska jag leva ett liv som inte gör mig lycklig? Som (hur roligt det än är!) inte stillar min inre längtan. Gör mig till någon jag inte är. Vad spelar det för roll att jag kammar hem pengar på mitt arbete om jag ändå inte hinner njuta av dem. Om jag stressar mig igenom livet. Om jag sitter på ett kontor hela dagarna och bara tittar ut genom fönstret och längtar bort…..? (Så illa är det inte, men ibland känns det så.)

Men jag får lämna den tanken en stund och se hur hösten blir. Jag måste oavsett dra in lite pengar först så att vi har råd att jag (eventuellt) säger upp mig för att starta eget. För det vet vi ju alla att det kan ta många år innan det går att leva på en konstnärlig verksamhet. Det är inget lätt beslut att ta. Och jag måste ge mig själv tid att känna efter.

*Funderar, funderar, funderar…….. hmm……*

Nej, vet ni vad – jag tänker ge mig själv ett nytt stort löfte idag. Den här hösten. Jag får den här hösten på mig att bestämma hur min framtid ska se ut. Antingen stannar jag kvar och lever ett normalt, klokt svenssonliv. Eller också gör jag det fullständigt galna: släpper ALL trygghet och satsar på detta. Bloggen och mina många kreativa projekt. Musiken, fotograferingarna, skrivandet, naturen, trädgården, skrivandet… Det som ger mig den frihet jag törstar efter.

JAG GER MIG SJÄLV DENNA HÖST. SEDAN MÅSTE JAG VÄLJA. ANTINGEN STANNA KVAR PÅ JOBBET ELLER OCKSÅ SÄGA UPP MIG OCH BYTA BANA.

(Fy tusan vad en sådan tanke skrämmer mig!!!)

Just nu innan jag kommer tillbaka till jobbet måste jag koncentrera mig på att få färdigt alla ritningar på huset till bygglovsansökan som jag berättade om tidigare. Det är det som jag lägger mina dagar på nu, huvudsakligen. Sedan har en hel del dagar nu i slutet gått åt till semesterutflykter och födelsedagsfirande. Vi har varit bortbjudna till andra som fyller år och så fyller båda våra småttingar själva år. Så om en vecka håller vi kalas för Celina och Eliah.

Jag fällde några tårar igår över tiden som rusar. Min lilla prinsessa som nu fyller 1 år. Jag vill inte att hon ska bli större. Jag vill att hon ska vara min lilla bebis i all evighet. Vemod. Minns ni att jag startade bloggen precis när hon föddes?

Jag vill förändra mitt liv. Sluta stressa. Stanna upp och leva till fullo varje dag (så klyschigt, men så viktigt). Göra något mer av livet än så här…

Jag vill inte ligga 96 bast på dödsbädden och ångra att jag inte tog mig tid till barnen. Inte tog mig tid till att vara här och nu. Njuta, andas, vara fri och lycklig med människor jag älskar… Göra det jag mår bra av…

Vad är dina drömmar? Vad tror du skulle göra dig lycklig? Vad behöver du mer i livet av?

Midsommar och ett sentimentalt avsked

En lysande rhododendron i vår trädgård!

Midsommar – en så lycklig tid på året! Då dagarna är som längst och ljuset aldrig riktigt lämnar, bara väller över en och berusar. Då fåglarna boar sig, trädgårdarna blomstrar och sprider söta, kryddiga och friska dofter. Och man har allt det goda framför sig. Den långa sommaren (som visserligen ändå så fort tar slut…) och så många möjligheter att skapa minnen som aldrig aldrig aldrig kan försvinna. Som kommer att följa en som en vänlig ledsagare resten av livet!

Nu ska vi skörda linet i dag,
häckla det väl och spinna det bra.
Se’n ska’ vi sömma skjorta och kjol,
svänga oss gladt i dansen.

Vi brukar alltid resa bort på midsommar och fira den med pompa och ståt, med så många släktingar och vänner vi bara kan orka med. Men det tar på krafterna att packa en bil full med barn och hund(ar), så detta år valde vi annorlunda. Vi valde att stanna hemma, mysa för oss själva och göra en midsommarstång och dansa med grannarna. Vi är slitna och längtade efter att bara ha en vilsam helg utan något som jagar tiden.

Jag ska snart tillbaka till mitt arbete och det är med delade känslor. Jag behöver de här sista två veckorna för att landa och få tänka. Jag har mycket att tänka på när det gäller min framtid…

Midsommarstångbygge på gång!

Men vi hade iaf en ljuvlig midsommarstund. Vi klädde midsommarstången, dansade och sjöng. Lagade en god middag och stannade uppe till midnatt, då det fortfarande är ljust ute nu.

Räksoppa på spisen.

Middagen? Mmm… det bästa av allt!! Vi grillade; lax, äpple, tomat, charlottenlök och rödkålmed färsk koriander. Till det blomkålsstuvning, sallad och dillsås. Förrätten var räksoppa med citron. Efterrätten rabarberpaj. Fullkomlighet var ordet!

Celina & Lucia. Inte lätt att fota barn! Alltid är det någon grimas som måste luftas!
Eliah

I samband med midsommar skedde också ett avsked. Jag skrev tidigare och berättade om våra små underverk, tre små kattungar som vår katt Vanilj fick för några månader sedan. Den sorgliga (men också glädjande) nyheten är att de har fått flytta hem till sina riktiga familjer nu! En emotionell förlust för oss naturligtvis, men en vinst för kattungarna och familjerna.

Min lilla gosetös!
Vinkar vackert farväl!

Vi har hittat såna fina matchningar till dem och de kommer att få det såååå bra! Alla tre har fått komma till kärleksfulla och omsorgsfulla familjer som kommer att ge dem allt de behöver. Men det hindrade förstås inte mig, som är så hjärtnupen av mig, att fälla en och annan tår vid överlämningen. Fy så sorgligt att skiljas från de små liven!

Att nästan sova i varandras famnar, så nära det bara går….
Mina tre bebisar som just har lämnat oss! :'(

Små vänner, jag hoppas att ni får ett bekymmerslöst och harmoniskt liv med många krokiga klätterträd, skojiga leksaker, mysiga tupplurar i varma famnar och gröna ängar att skutta på! <3

Exotiska träd och buskar – ger spänning i tillvaron!

Hej där i den sköna sommarhettan!

Vad har planerna varit för er denna helg? Här fokuserar vi i huvudsak på trädgården. Det finns alltid något att göra där. Vi har planterat potatis och massor av rotfrukter. Gulrot, svartrot, havrerot, palsternacka bland annat!

Daniel står för tillfället och marinerar kött och knyter ihop små foliepaket med grönsaker och andra läckerheter till grillningen. Jag ska laga rotfruktsgratäng, steka spenat i vitlök och vispa ihop en krispig kall sås med rikligt med färsk gräslök i. Barnen leker i sandlådan (vilket stundvis innebär att mula varandra i sand), Lucia (hunden) och Vanilj (katten) ligger utslagna under varsin buske med benen i alla vädersträck. Jag lyssnar på Sun is Shining – Vargas & Lagola på hög volym. Sommar när den är som bäst!!

En handfull av nya växter som ska “krydda” upp vårt trädgårdsliv!

Jag lovade för ett tag sedan att visa er några av de nya spännande plantorna jag och Daniel har utökat vår växtsamling med. Det handlar om ett flertal exotiska växter, flera palmer och några fruktträd! Här nedan ser ni en handfull av dem. Jag ska presentera dem en och en!

1. Dvärgpalm “Etna Vulcano”

På borde längst till vänster står en liten palm som heter “Etna” eller “Vulcano”. Den är en kompakt palm som inte blir mer än en halvmeter hög, men som kan bli duktigt bred och maffig med många nya skott som skjuter upp från huvudstammen. Den är ovanligt härdig för att vara en palm och klarar ner mot 0 grader kortare stunder, men trivs givetvis bäst i varmt klimat. Den kan överleva fritt i zon 1.

Relaterad bild
Så här kan den se ut efter ett par 20-tal år! 😉 (Småbilderna är lånade från google.)

Vi kommer så klart att behöva övervintra den inomhus, med extra växtbelysning, kärlek och omvårdnad!

2. Europeisk dvärgpalm.

Bildresultat för Chamaerops humilis
Också troligtvis efter ett par 20-tal års arbete! 😉

Den Europeiska dvärgpalmen syns på den översta bilden längst till vänster, ståendes på golvet med spretiga blad.

Även denna är en låg, kompakt palm som vanligtvis växer fritt i Europa runtomkring medelhavet. Den är ännu mer köldtålig än dvärgpalmen Etna och tål ner mot -10 grader korta stunder. Kan klara sig i zon 1 och i skyddat läge möjligtvis i zon 2. Liksom palmen “Etna” skjuter den skott utifrån huvudstammen och kan bli riktigt konungslig!!

3. Väderkvarnspalm.

Bildresultat för Chamaerops excelsa
En ståtlig väderkvarnspalm med många år på nacken!

Syns på översta bilden i mitten. Står mitt på golvet och är hopknuten.

Detta är den mest härdiga palm som finns på marknaden och den kan överleva utomhus upp till zon 2. Vissa exemplar klarar så långt ner som till -15 grader kortare stunder. Vi kommer att låta den växa i kruka tills den har härdats och “biffat till sig”. Efter ett par år så blir de mer tåliga och då kommer vi att plantera ut den och använda oss av vintertäckning fortsättningsvis. (Mer om det kan jag skriva en annan dag!)

Väderkvarnspalmen är min favoritpalm och jag tänker att den kommer att bli ett riktigt fint inslag i den delen av vår trädgård som vi ska inreda till “Söderhavsö”. Den ska bli själva kungen där! (Mer om vår blivande söderhavsö i ett annat inlägg!)

Väderkvarnspalmen kan med särdeles god omvårdnad bli flera meter höga här i Sverige och utomlands upp till 15 meter.

4. Australiskt borstkörsbär “Eugenia myrtifolia”

Relaterad bild
Kommer trädet att kunna överleva Sveriges karga klimat? Det återstår att se…

Längst till höger på översta bilden, i den höga svarta krukan, står något så delikat och sällsynt som ett Australienskt borstkörsbärsträd. Det är ett skojigt litet träd som blommar vackert i vitt och ger neonrosa ätlig frukt. Trädet klarar sig inte en sekund under 0 grader och kräver särskild omvårdnad på flera plan. Ett spännande projekt för den uthållige alltså!

Trots gediget detektivarbete har det varit svårt för mig att hitta någon mer djupgående information om trädet och jag vet egentligen ingenting om dess storlek eller kvalitéer, mer än att det ska vara ett tämligen litet och behändigt träd.

5. Vit persika “Ice peach”

The it-trädet!! Persikoträd med vit frukt.

Här ser ni vår nya Ice Peach! Det nya pärsikoträdet som har golvat marknaden och alla trädgårdsfanatiker på senare år. Det ska uppenbart ge utsökt skörd och enligt kunniga trädgårdsbloggdrottningen Sara Bäckmo fungera utmärkt att odla i växthus upp till zon 3-4 eller på skyddat läge mot en södervägg upp till zon 1-2. Kan odlas direkt i marken eller i kruka, då det är ett litet träd. Ska enligt utsago smaka g-u-d-o-m-l-i-g-t!

Vi bor i zon 4 och kommer därför att plantera trädet i vårt nya växthus. Där bör det stå skyddat för hagel och orkaner. Jag kan knappt bärga mig tills det har vuxit till sig!

6. Bornholmsfikon “Ficus Carica”

Bornholmsfikonet “Ficus Carica”.

Nästa träd som jag vill presentera är ett krokigt fikonträd; Bornholmsfikonet “Ficus Carica”. Det kommer att bli ett vackert exotiskt inslag i trädgården med sina stora brokiga, flikiga blad och lilabruna frukter. (Tänk så många läckra pajer och tårtor vi kan pynta med dessa frukter i framtiden!! Åhh!)

Bornholmsfikonet är den mest härdiga av alla fikon och klarar sig upp till zon 3 i Sverige, men kräver då vindskydd och hiskeligt med solljus. Vi kommer att behålla den i kruka, då vi ju bor i ett opålitligt zon 4 – klimat, så att vi kan övervintra den inomhus eller i vårt framtida orangeri. Trädet/busken blir 3-4 meter högt och har alltså ätliga frukter.

7. Minikiwi “Jenny”

Den lilla toppen som sticker upp med en lapp hängande om strupen är minikiwiträdet Jenny!

Minikiwin “Jenny” är en klätterväxt som blir imponerande 3-4 m hög. Frukterna blir bara stora som vindruvor, saknar hår och är söta och C-vitaminrika. De äts precis som de är. Den kan klara sig utomhus om du bor i zon 1, annars är det växthus och omsorgsfull vinterförvaring som gäller!

8. Australiskt flamträd “Brachychiton acerifolius”

I den lilla korgkrukan som syns längst nere i det högra hörnet på min bild frodas ett litet Australienskt Flamträd. Den ser bara ut som en tjock pinne i dagsläget, men ska i framtiden växa upp till att bli ett magiskt rött konstverk med underliga röda klockformade blommor.

Relaterad bild
Ett uppseendeväckande träd!
Bildresultat för Brachychiton acerifolius
Med ovanliga och besynnerliga blommor…! :O

“Exotisk raritet som sällan eller aldrig saluförs i blomsterhandeln” står det på google. Det låter ju lovande.

I Sverige kan den dock inte uppnå sin fulla potentiella storlek utan kommer att förbli ett litet träd. Den klarar inte frost och kyla och måste förvaras i orangeri (eller liknande fuktig och klimatvänlig trädgårdsboning).

9. Kanariebanan “Dwarf Cavendish”

Kanariebanan, Blå mexikopalm och Purple Heart.

Längst till vänster ovan: Min nya stolthet – kanariebananen! Den enda som kan bringa ätlig frukt utanför ett tropiskt klimat – under förutsättning att du fejkar ett tropiskt klimat åt den!

Bildresultat för musa basjoo
En klunga med högresta knariebananer.

Denna planta kan bli upp till 4-5 meter högt och det finns sällsynta fall då den har bringat frukt i skandinavien. Men då gäller det att hålla fullständig stenkoll på temperatur, ljus och luftfuktighet. Enligt kunniga bananodlare ska plantan duschas med ljummet vatten minst två om dagen, luftfuktigheten ska konstant vara hög och temperaturen inte understiga 10 grader. Plantan bör stå vid stora fönster mot söder eller öster och under vinterhalvåret krävs extern växtbelysning. Det kan ta upp mot 8 år innan en får se skymten av någon bananklase – och då endast om en har skött plantan exemplariskt.

Efter en eventuell bananskörd dör plantan och ger skott för en ny planta. Så då får en börja om från början. Peppigt va? 🙂

Odlingssubstratet ska vara en blandning av sand och grus och kornen inte överstiga en storlek på 0-8 mm. Plantan ska täckas med 2-3 cm lagrat gräsklipp första tiden och ytterligare hantering krävs löpande. Om plantan ska planteras utomhus följer dessutom en haranger av föreskrifter som ska efterföljas för att plantan ska trivas och bli fruktsam, men det tänker jag inte ens försöka ge mig på att redogöra för. (Om någon vill nörda in sig på bananodling så finns här en väldigt bra och grundlig beskrivning!)

Bananodling är inte vilket hastverk som helst utan kräver många års tålmodigt vårdande. Behöver jag ens nämna att jag finner utmaningen fullständigt oemotståndlig? 😉 Jag bara MÅSTE pröva detta.

10. Blå mexikopalm

Relaterad bild
Blå Mexikopalm! Wow, wow – eller hur!?

Livet blir lite intressantare med dessa exotiska inslag, tycker jag. Jag ser det som ett sportsligt projekt att försöka få såna växter att överleva i vårt ogästvänliga klimat. Blå mexikopalm är en sådan växt som jag verkligen hoppas att jag ska få uppleva i fullvuxet tillstånd, på min egen trädgård. Den är ju helt makalöst ståtlig! (Kanske till och med så pass makalös att den brädar Väderkvarnspalmen?)

Blå mexikopalm kan bli både hög och bred, men inte lika hög som Väderkvarnspalmen. Den klarar i bästa fall och högst tillfälligt ner mot -10 grader och kan experimentodlas i zon 1 i Sverige. I högre zoner måste den hanteras i ett orangeri eller dylikt.

Som ni såg på min bild längre upp så är min lilla Blåa Mexikopalm bara en liten baby, så det lär nog ta ett par år innan jag ser skymten av någon ståtlighet. Och jag kommer att hålla den inomhus tillsvidare.

11. Purple Heart

Relaterad bild
Purple Heart

Längst till höger på min bild längre upp! Purple Heart sägs vara en särskilt vacker och säregen marktäckande perenn. Den har ett unikt lilablått bladverk, klättrar och blommar med ljusa rosa eller violetta blommor. Den trivs på fuktig och skuggig plats och lämpar sig därför extra bra för woodlandpartier.

Den har sitt ursprung i Central- och Sydamerika och är fortfarande relativt sällsynt i Sverige, men fungerar utmärkt både som ute- och inneväxt här.

12. Minikiwi “Actinidia arguta Issai”

Av ren glupskhet “råkade” jag visst köpa på mig ytterligare en minikiwi, denna gången av sorten “Issai”. Det ska vara plantan som står längst till vänster ovan. Den ger plommonstora frukter som äts hela som de är.

Denna sort är känslig för frost under knoppsprickningen, men tål annars förvånansvärda vintertemperaturer på ner till ca -25° C och är alltså härdig till zon 3-4.

13. Björnbärsbuske

Fikonplantan i mitten har jag redan presenterat och plantan till höger är inget märkvärdigare än en björnbärsbuske. Det behövs väl ingen närmare presentation på det? Ett måste i en trädgård – antar jag.

14. Kumquat “Fortunella margarita”

Slutligen har vi två spännande små träd som jag inte ännu har nämnt. Först ut är citrusträdet “Kumquat” som lyser upp hela bilden med sin gyllene orangea frukt! Den blir inte mer än 1 meter hög i färdigvuxet tillstånd. Måste övervintras inomhus med extrabelysning.

Frukten är god, aromatisk, pikant, sur-syrlig, lime-liknande och mycket dekorativ på desserter och maträtter. Den har ett tunt skal och kärnor som kan ätas. Frukten äts hel som den är. Trädet har sitt ursprung i Kina där den kallas för “Guldapelsin”.

15. Röd citron “Limone Rosso”

Limone Rosso

Avslutningsvis vill jag presentera den glödande röda citronen! (På min bild längre upp är det den frodiga plantan som står precis till höger om Kumquaten.)

Inga konstigheter egentligen. En röd citron. Blir lite större i storleken än den gula. Samma omvårdnad som Kumquat-träd och liknande citrusträd gäller. Smaken är som en vanlig citron.

Nu får det vara slutpladdrat för min del! 🙂 Hoppas att ni får en fin söndag!

Stäng meny
Längta Hem