Folk och fä på gården

Underbara vetefält…

Välkomna ska ni vara, in i den småländska idyllen! :-*

Vi har fortsatt vår semester i lugna takter. Vaknat sent, bakat bröd, läst böcker och spelat spel, och klappat kattungar. Och så arbetat förstås. Slitit i trädgården, renoverat, målat lister, rivit stuprör, kavlat upp händerna och röjt undan så det står härliga till, på gården och inuti huset.

Möt Herr Karlsson! En av alla snygga grisar som befinner sig på mina föräldrars marker.

Drömmen om djur på vår gård

Jag och Daniel vill gärna ha (fler) djur på vår gård. I dagsläget har vi endast hund (Bichon Havainais) och katter. Men vi drömmer om hästar, får och höns. Det är bara svårt att få tiden att räcka till i nuläget…

Grisvila. Ett koncept som jag gärna skulle implementera i mitt liv… Dvs. att fläka ut sig i med armar och ben åt alla håll, i skuggan av stora yviga träd, och strunta i tid och rum från morgon till kväll. Plus få mat och vatten serverad när så önskas.

Ingen dröm är för sen!

Jag lever med överbevisningen om att ingenting är för sent. Ingen dröm är för sen för att uppfyllas. ❤

Jag har alltid drömt om att kunna rida och ha en egen häst. Det var min stora barndomsdröm. Men mina föräldrar hade varken råd eller möjlighet att låta mig rida. För två år sedan, i vuxen ålder, bestämde jag mig för att göra slag i saken och började ta privatlektioner för två skickliga ridlärare här i bygden. Den ena var pedagogisk och behaglig att ha att göra med, den andra skoningslös och alltid rasande till bristningsgränsen. “Du rider som en idiot!” skrek hon på mig när någonting litet gick fel. Men jag lärde mig massor av båda två och det är något av det roligaste jag har gjort någonsin!!! Man får inte låta sig skrämmas så enkelt… ? (Ni kan läsa mer om mina galna hästupplevelser på min blogg Capriole.)

Jag var obehärskad i min dröm. Jag ville lära mig att rida piruetter, passage och piaff. Jag läste på och läste på, övade och övade. Jag gick runt hemma i vardagsrummet som en dåre och övade volter med mig själv. Så pass djupt fallen i träsket var jag nämligen! ? Men sedan var föräldraledigheten över och jag började jobba heltid, vilket resulterade i att jag inte längre hade tid att rida. Istället började Daniel ta ridlektioner och tog över stafettpinnen! ?

Just nu hinner inte riktigt någon av oss att rida, men vi har fortfarande för avsikt att ta upp ridningen igen när barnen är lite större och då köpa oss varsin häst. Tänk, vad roligt vi skulle ha!!!

Vanligt fä och flygfä

Förutom hästar drömmer vi om att ha får. Och då är det ju givetvis Walliskt svartnosfår som ska in på lodrätt nr. 32 i sommarkrysset. Har ni sett dessa?? Alltså man blir ju så förtjust att man nästan vill lägga sig ner och rulla nerför en backe och sjunga opera.

Åhhh.. haha… Underbara!!!! ??? Jag tror jag smäller av…

Höns är nog det vi först kommer att skaffa. Den drömmen är inte så långt bort i tiden. Kanske 1-2 år? Det verkar alldeles fantastiskt att kunna äta sina egna ägg. (Nåja, nu ska vi väl inte ta detta till överdrift. Hönsens ägg får duga.)

Ser det inte underbart skönt ut? 🙂

Har någon av er några djur? Berätta! 😀

Körsbärsträd och Lantliv

Kära vänner, hur står det till i regnet och blåsten? ❤ 🙂

Ja, jag vet att jag har tappat vikt. Ingen behöver kommentera det. ? Som jag har skrivit i tidigare inlägg så har jag haft några tuffa veckor/månader bakom mig, med privata olägligheter som har påverkat mig mycket. Men det är bättre nu, saker och ting har landat, processats och jag är på banan!! Tack för omtanke! <3

Vi hade några soliga dagar förra veckan, men nu är det visst bara blåst och lidande. Jag har haft en dryg veckas semester, åkt till mina föräldrars sommarstuga och bott där ett tag med D och barnen. En ljuvlig småländsk lantlig semester i all enkelhet. Dagliga utflykter, roadtrips och sociala sammankomster i röd stuga med vita knutar. Det finaste av sommaren…

Vi besökte Bullerbyn och Emil i Lönneberga. Som iofs nästan bor grannar med mina föräldrar!! Alltid uppskattat av barnen, som gärna nosar på djuren och svingar sig upp i gungorna inne i ladan. Men jag glömde att ta kort, som vanligt… ☹ (Är inte så bra på det här med att tänka blogg. Ber om ursäkt för det. Men jag blir bättre med tiden… Jag har iaf börjat komma ihåg att fota mig själv då och då!! ? Det gjorde jag typ aldrig för ett år sedan.)

Här nedanför syns skogsvägen som leder till mina föräldrars stuga. Älskar denna väg… Den framkallar så många nostalgiska minnen… från när jag var liten och sprang runt barfota i bränt gräs, jagade myror och försökte bli kompis med alla kossor som trampade runt omkring mig och glodde med sina stora förvånade ögon. Varma mular mot halsen, det kittlades så mycket… och de hemska stötarna från stängslet. Huhhh…

Vi försökte alltid lura varandra, vi syskon och mina barndomsvänner i bygden. Vi tog varandras händer i ett långt led och tvingade den största och modigaste att ta tag i elstängslet. Den naivaste fick stå i änden, där blir stöten som värst (stöten går igenom hela ledet till slutet!) men det förstod inte den naiva. Stackarn!! Men vi råkade alla ut för det förr eller senare. Been there, done that… :S Höll nästan på att kissa på mig av stöten första gången. Syskon är inte alltid så snälla mot varandra…

Celina trampar runt och doftar gödsel?

Jag minns också att vi åkte hölass (Jag kan försöka hitta bilder från detta någon gång!! Ligger nog i en gammal låda. Underbara tider…). Alla kusiner och vänner. 10-20 barn, ibland i ett tåg av flera hölass och traktorer. På den tiden var det inte så kinkigt med bilbälte och sånt lyx. ? Då slängdes man helt sonika upp på hölasset och fick klamra sig fast bäst man kunde i spjälorna på sidorna (eller i kusinen till höger), medan traktorerna begav sig ut på skumpiga skogsvägar mot åkrarna. Minstingarna fick sitta i mitten av hölasset, så att de inte skulle trilla ut ur lasset… Men ibland sjönk man istället ner i själva halmen och det var lite nära-döden-upplevelse det också.

Och sedan slet man hårt i timmar för att plocka potatis på åkrarna. Hela släkten var tvungna att hjälpa till. Fast barnen sprang väl mest runt och åt upp potatisarna egentligen. Vi åt dem som morötter direkt i handen. Haha… Det låter som om jag växte upp på 1950-talet. Inte riktigt, men min farfar anammade den traditionella bondstilen. Så det är därför jag fick den barndomen. 🙂

För några år sedan var denna stuga i ganska dåligt skick. Allt hängde och dinglade, färgen ramlade av och dörrarna var svällda. Men min far är inte den som är den. ? Han drar sig inte för att svinga sig uppför rangliga stegar och vingla runt på tak och stuprör, för att plåstra och täcka där det brister. Och nu börjar hela åbäket se rent skapligt ut! Eller vad tycker ni? Jag älskar denna stuga. SÅÅÅÅåå mysig…

Mysig gammal spis i stugan…

Förr fanns det varken el eller vatten i stugan, men nu har vi både spis, lampor och varmvatten. Usch, vilket skämmeborteri!! Dock saknas fortfarande toalett och dusch. Det är dass med tre hål som gäller. Funkar utmärkt att göra sina behov ett par stycken åt gången så sparar man tid. Och toapapper. 😉 Hahaha… skojar!

Och här ovan ser ni det spektaklet som fungerar som dusch. Man drar typ i ett snöre, så rinner det vatten från ett rör som leder till två bunkar, en med kallt vatten och ett med kokt vatten. Jag har inte vågat testa den än. Verkar rent livsfarlig. Vem vet vad som kommer ut ur de där rangliga rören? Plötsligt kanske det är gas. Jag tror inte heller att trycket i denna dusch hade räckt för att arbeta sig igenom mitt tjocka hår. Så jag åker till mamma och pappas riktiga hus varje gång jag ska duscha håret.

Dryga 60 år, men vig och smärt som en apa. Det är far min, det. Han räds inte höga höjder och murkna underlag.

Här är han igång med att byta taket på ett av gårdens ladugårdar. Jag undrar vad sånt här tak heter? Dessa små träflisor som ligger omlott. Det heter ju något särskilt… måste googla det.

Han jobbar från tidig morgon till sen kväll, struttar runt där på taket utan vett att vara rädd.

Min fina Celina är en skojig tös. Hon har precis fyllt 2 och orden bara forsar ur henne (hon tar nog efter sin mor anar jag…). Och hon har så mycket vilja så det står härliga till. Ibland är hon så bångstyrig att håret står på ända, tills vi ger med oss. Här nedan är det dock hunden som är den viljestarka och Celina har fullt sjå att hänga med, ser det ut som… haha… så söt…

Vi har rysligt mycket fruktträd här vid stugan och runtom på gården. Jag tror vi har över 20 körsbärträd. Kanske runt 30?

Tack min goa familj för några underbara dagar med gemenskap, skratt, många kockar men ändå ljuvlig mat, grill och eld, bad, brädspel och musik-jam! ❤❤❤

Jag, fortfarande lite stel och ovan vid att ta selfies… haha…

Sånt som kan odlas – en rundvisning i Juli

Hej mina fina vänner! ❤

Uhh… Det tog tid för mig att få ut ett till blogginlägg. Beklagar. Jag har suttit och trixat (editerat) med min första vlogg på andra datorn och blir så uppslukad av det att jag glömmer bort bloggen. Men jag tänkte ta med er på en liten mini-rundvisning i trädgårdsodlingarna idag.

Kryddor i högespalten. Olika sallatsarter till vänster, samt chili och paprika längst bak. Längre in finns tomat, gurka, melon (som dock håller på att dö), kiwi, citrusfrukter och dylikt.
Lakritsbasilika till vänster och kanelbasilika till höger. Underbara färger!!
Högresta tomater.
Gurka mitt i tomatmängden.
Sallat till höger, sedan Portulak, Spenat och Ruccola närmast. Chiliplantor som växer fint längst väggen längre in!!
Rödbladig smällspirea som blommar med vackra vita blommor i juni. Glömde bort att fota dem. ?
Bönor och ärtor klättrar på våra pilstrutar.
Charlottenlök.
Majs.
Rödbetor.
Kohlrabi.
Morötter i alla tänkbara färger.
Palsternacka, havrerot och persiljerot.

Åh, vad jag älskar högsommaren och alla underbara dofter och färger överallt. Solen lyste så starkt och fint förra veckan och gav massor med energi, men nu de senaste dagarna har det regnat och känts tungt i luften. Men det behövs det också… Vi behöver allt… Värmen och kylan, ljuset och mörkret, Regnet och torkan/hettan.

Magnolian som frodas fint i ett skyddat läge i zon 4, trots att den är en zon 2. 🙂
Vacker spröd ung Flikbladig blodlönn som växer på ett igengrott ställe i trädgården. Vi måste städa upp här…

Jag tänkte att det kanske kunde vara intressant att se hur vi försörjer alla dessa växter med vatten. Vi har två stora vattentankar som rymmer… 500 liter var tror jag? De samlar upp regnvatten genom stuprör som ligger på ladugårdstaket och som vi sedan använder för vattning. Hållbart och bra. Vi har sedan dessa tankar kopplade till brunnen och hela resterande vattensystemet som ligger nergrävt i marken i trädgården.

Potatisodlingen som spårade ur… Haha.. ? Det växer överallt..

Vi har också odlat mycket mer än detta. Kål, olika lök, rotfrukter, persikor osv. men allt kom inte med på bild för barnen snurrade runt mig, klättrade i mina kläder och förvirrade mig.

Nu ska jag återgå till att stångas med min dator och videoredigeringsprogrammet. Vi hörs snart igen!! Glad fortsatt trädgårdsplöjning! ?? Och njut nu värmen som snart ska komma igen… ?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta