Vi var så hjärtans spända och glada!!! Idag skulle vi åka båt vid Göteborgs skärgård.

Jag och Daniel föreställde oss en stunds avkoppling men också att det skulle vara kul och intressant. Det var det inte. Det blev ett tre timmar långt lidande…

Inte bara för att det var jättetråkigt, men också för att det inte fanns någonting för barnen att göra. Och vi var den enda barnfamiljen på plats. Och trots att båten var ämnad för turister så var den förvånansvärt liten.

Vi hade med böcker och Mariekex (bästa kexen i världen om ni frågar mig!) som nödprovians. Men det räckte bara i en kvart, sedan hade ändå barnens tålamod nått sitt slut. Tänk att vi inte kunde förutse det, hmm! :S Instängda på en båt med tre små barn i flera timmar, nej, det gör vi inte om.

Barnen var uttråkade och gnälliga och började klättra runt på möblerna och räckena resten av färden, så vi hade fullt sjå att försöka se så att ingen ramlade överbord. (På övre plan fanns bara några räcken.) Båtchaffören (eller heter det styrman?) såg vår kamp och kände sympati. Han var en äldre, rund, väldigt snäll man. Han började muta våra barn med allt gott han kunde hitta i sitt lilla skafferi, så att dom skulle underhållas en stund. Inte ett öre behövde vi betala! Det tycker jag ändå är en fin service. 🙂 Tack snälla chauffören!

Lillan kunde vi ha koll på! Hon nöjde sig med att hålla sig på bottenplan och klättra på stolar.

Vi var innerligt glada och lättade när färden äntligen var över och lovade varandra att aldrig göra om något liknande (med små barn igen)! Så blev det med den färden!!! 😛