Vindögd och överkörd

Vilken värdelös vecka! (Förlåt för eventuell negativism!) Hela familjen har legat utslagna. Högröda. Vindögda. Slemmiga och febriga. Hostar som om vi har krälat i skorstenar, hela högen. Snörvlar, harklar, brölar, stammar och bräker. Man kan väl säga att vi har låtit som en hel bondgård.

Jag känner mig lite besviken. Hade tänkt fokusera på nya inspirerande blogginlägg denna vecka. Nu när designen i det stora hela börjar vara på plats. Istället har jag fått agera både läkare och sjuksyster. Eliah har fått stanna hemma från förskolan och Celina har gråtit sig igenom nätterna. Halsont. Snor som måste sugas ut med en djävulsk liten vit sak från apoteket. Tortyr. Mamma förtjänar att hållas sömnlös.

Till och med maken min – den drama queen som han förvandlas till varje gång någon minimal kroppsdel råkar insjukna – har behövt bli uppassad. Mat serverad. Blöta, frysta handdukar på pannan. En vänlig hand. Några ömkliga ord. Så tystnar hans klagan. Nåja. Jag får väl erkänna att han under stunder har fått passa på mig också. Vispa ihop varm choklad att skålla bort halsblåsorna med. Jonglera småttingarnas alla behov och önskningar när min ork har sjungit färdigt sista versen. När jag med krattan i högsta hugg (bildligt talat) har fallit raklång. Kaputt.

Det blev inte som jag hade tänkt mig och jag har väl hunnit ungefär ingenting av det jag hade planlagt. Men så blir det ibland. Livet är oberäkneligt och gäckande.

Vi får kryssa alla våra krokiga fingrar för en bättre dag imorgon! Sov dunderskönt och gott nu alla mina kära läsare! <3

Zilia

Flytta blogg och få med läsare

Det är ett otyg, det här med att flytta sin blogg och byta bloggadress. Inte nog med att ens gamla länk lever kvar överallt (på facebook, när man har postat inlägg någonstans, när man kommenterar i andras bloggar, på bloglovin etc.), dessutom har förmodligen en del av läsarna sparat bloggadressen som ett bokmärke på sin dator. Det kan ta ett bra tag innan ens läsare upptäcker att adressen inte längre är aktuell och även om de upptäcker det så finns ju risken alltid att de inte orkar gå in och avfölja den gamla och spara ner den nya.

En bloggflytt innebär alltså högst troligen ett visst läsartapp. Jag visste om det när jag flyttade, men bestämde mig ganska omgående för att det var värt den risken. Jag resonerar som så att den nya bloggen kommer att vara så mycket bättre än den förra och att de som genuint gillar min blogg/bloggnisch förhoppningsvis kommer att leta upp mig igen. 🙂

Men för er som känner er osäkra på hur ni på ett enkelt sätt ska kunna följa bloggen finns följande tips:


1. Facebook



Alla mina inlägg kommer, precis som förut, att delas på min facebooksida. Gå in och gilla och/eller följ, så blir du automatiskt uppdaterad om nya inlägg!

Förhoppningsvis. Jag säger förhoppningsvis för att facebook har nya algoritmer som styr vilka uppdateringar som syns och för vem. Det är inte helt säkert att du får alla uppdateringar, men då finns ju alltid möjligheten att själv gå in och hitta dem förstås.


2. Twitter

Tanken är att jag ska komma igång med mitt twitterkonto nu och börja dela alla inläggen där också. Så funkar twitter bättre – följ mig där!


3. Bloglovin

Bildresultat för bloglovin

Tyvärr har jag inte hittat något sätt att ersätta förra blogghänvisningen med den nya, så jag har varit tvungen att upprätta en ny blogglänk där. Gå gärna in och följ den rätta!


4. Bokmärke – lokalt på datorn

Visst går det alltid också att köra på old school – varianten och spara ner bloggens sida som ett bokmärke, lokalt på datorn.

Detta görs genom att du är inne på bloggens sida, går upp i menyn där det står bokmärken och sedan klickar på “Bokmärk denna sida” eller “Skapa bokmärke för denna sida”. Det kan se lite olika ut på olika webbläsare, men det brukar vara lätt att hitta bokmärkesmenyn. För att hitta bloggen igen så går du in på dina bokmärken i samma meny.


Hoppas att vi fortsätter att ses här inne! 😀

Nya prylar till kameran

I morse packade jag upp och testade några nya favoritprylar! Ett batterigrepp med flera nya batterier, en fjärrkontroll så att jag kan fota mej själv på avstånd (om det nu nödvändigtvis ska göras någon gång) och en kortläsare.

Batterigrepp, kortläsare, fjärrkontroll.

Några nya magiska objektiv, reflexskärmar och en och annan rejäl studioblixt så har jag nog snart mitt lyckokit! För all framtida fotokonstskapande! Åå, vad jag längtar efter den dagen… När hela styrkan är samlad.

Vi har snö så det räcker och blir över här nu. Det går mig upp till knäna. Har ni andra också det?

Kram!

Inte av denna värld

Förkylningen har slagit till. Hårt och skoningslöst. Jag är inte den som går och blir sjuk till höger och vänster, men sedan jag fick ett barn i förskoleåldern har de fysiska krämporna och eländigheterna tagit sig friheten att besöka mitt hem allt oftare. Och kanske kan den stundande förkylningen vara den brutalaste jag någonsin har fått erfara.

Jag har legat här i min bädd största delen av dagen, svamlat, svurit, beklagat mig och halsat varma drycker. Det gör ont att prata, svälja, andas, existera. Jag kan tycka att jag högeligen förtjänar någon dags ledighet. Men vilken mor får någonsin lediga dagar? Vilken mor har tid att ligga febrig och utslagen, fylld till bredden av självömkan och armod?

Imorgon är dags att börja återfå sans och ordningen på bloggupplägget. Nu är det färdiglekt! Nu får bloggdesignen vila lite. Jag måste fokusera på att hitta ett veckosystem för inläggen som jag kan försöka hålla mig till och inte bara slänga ur mig något halvtuggat på språng som jag har gjort denna vecka. Jag får fundera ut något.

Som ni kan se har lite justering gjort sedan sist. Lite tester fram och tillbaka med hur rubriker och titlar ska presenteras. Jag är inte nöjd ännu. Det känns inte 100. Jag är inte heller nöjd med typsnittet på bloggen. Men just nu så är mitt stora problem att de typsnitt som jag hittar och gillar sällan är officiellt vedertagna för t.ex. mac-användare. Och Daniel har inte än lyckats knäcka koden på hur vi ska ta oss förbi det hindret så att alla kan se dem rätt.

Så är är det ju. Att jag hejdlöst älskar historia, konst, fantasi och sagor. Vilket är lite typiskt för mig. Jag är ofta i en annan värld, ett annat universum, och valsar runt som ett betaget fån. Hittar okända fenomen och föremål som fascinerar mig så till den grad att jag måste plocka med dem hem till min verklighet. Mentala guldkorn. Känslomässiga symfonier. Och på något vis tänker jag att jag måste vara så uppriktig min passion att jag låter den få del i bloggen. Alltså; jag vill plocka in mer av avlägsna och förgångna influenser. (Varför jag nu har upprättat en kategori under namnet “Historia & Sagor”) Så även i mitt typsnitt. Mitt mål är därför att hitta en stil som inte är av denna tid. Fast som har en twist av denna tid. Om man kan förklara det så.

Var jag ska hitta detta är inte ännu uppdagat. Men tids nog så ska bloggen få sitt rätta utseende! Därpå förtröstar jag.

Godnattens, folk, fä och väsen! <3

Kategori:
Okategoriserade

Fredag och ingen vila i sikte

Gjort på bloggen sedan i förrgår:

  • Skapat en skugga på bloggtiteln och beskrivningen så att det blir mer lättläsligt och lite elegant.
  • Fått in texten “sidan är under uppbyggnad” även på mobilversionen!
  • Ändrat färgerna på mobilversionen så att bloggtiteln är i vitt med svart bakgrund istället för tvärt om. Sidomenyerna i grått.
  • Kategoriträdet är äntligen färdigt!! Det var mycket strul med det momentet.
  • Fått in tre bilder i sidofältet. (Som dock snart ska bytas ut!)
  • Skurit av storleken på headern.
  • Utformat en egen header med beskrivningstexten inskrivet, till mobilversionen.
  • Ändrat ordningen på Arkiv och Kategori.
  • Ökat bredden på sidomenyerna i mobilversionen.

Kvar att göra:

Nu ska vi bara fila lite på storlekarna på rubrikerna här och var för att få allt i balans, samt centerjustera det som ska. Headern känns för stor, den måste beskäras. Sedan måste vi få kommentarsfältet i sidopanelen att fungera som det ska (kommentarerna ska synas i små rutor tänker jag!), få in bilderna till “Populära inlägg” och ändra upplägget på Arkiv. (Jag vill bara att årtalen ska synas och så kommer månaderna fram när man håller musen över. Petigt ska det vara! Annars har ju inte Daniel något att roa sig med om kvällarna! 😉 Hö hö!)

I mobilversionen finns det mycket att fixa. Där måste instagrambilderna styras upp. De lever sitt eget liv just nu. Storleken och typsnittet på kategorirubrikerna ska justeras. Skuggan bakom titeln ska tas bort, alternativt mörkas ner betydligt. Det ser inte bra ut nu. Ikonerna i vänstermenyn ska ligga på rad och inte som nu. Ordningen på dem ska också ändras.

Sedan börjar arbetet med kategorisorteringarna och blogginläggens upplägg… Eldprovet!! SPÄNNANDE.

(Jag vet inte om jag skriver detta inlägg för er eller min skull, haha. Jag behövde bara få ordning på tankarna.)

Vad gäller låten så har jag fått färdigt det mesta i melodiväg, men ska nu sitta och skriva texten. Den måste vara på engelska denna gång, pga. ändamålet, och jag behärskar inte engelska något vidare så det blir en tuff uppgift. Dessutom har jag slarvat bort min e-licens till Cubase, så jag har inget bra program att spela in i. Därtill är det även svårt att hitta något rum här i renoveringskaoset att kunna få vara i fred och spela in i, utan barn som springer runt och gapar och pruttar och fäktas med mikrofonstativen. Så egentligen funderar jag på att slopa hela skiten och ta itu med städningen inför helgen istället. Lite helgfint med en pompös blombukett på bordet skulle inte sitta fel. Min själ och ande behöver det. (Låten får jag väl spara till en annan gång i så fall.)

I övrigt får jag besök av lillebrorsan imorgon och vi tänkte baka pizza och semlor. Semlor…!!? Var tog tiden vägen? Semlor doftar vår för mig. Kanske inte så mycket för att de egentligen äts då våren har kommit utan snarare för att de äts i väntan och längtan på våren!

När jag var liten så var jag ytterst skeptisk till semlor som fenomen. Jag tyckte inte om mandelmassan. Så den fick mamma pilla bort. Och så kom jag på att jag inte tyckte om grädden. Så mamma gjorde vaniljkräm istället. Men snart insåg jag att jag egentligen inte gillade själva bullen. Och egentligen inte vaniljkrämen heller. Så kvar blev en nypa florsocker… 😉

Vad händer för er i helgen? 😀

Kategori:
Personligt/Dagbok

Nackdelen med vara konstnär

Ja, konstnärer är överlag ett knepigt folk. Men det ska jag inte gå in på vidare nu utan bara göra en kort uppdatering om på vilket sätt det ligger mig i fatet att vara en konstnärssjäl. För det får jag väl i ärlighetens namn kalla mig, när det enda jag lyckas åstadkomma i livet är märkliga ting som endast kan försvaras som “konst”.

Igår när jag skulle ordna färdigt menyerna här i bloggen så fick jag plötsligt en låt i huvudet. Åh suck. Kul, men ibland så oerhört opraktiskt. Och så fungerar jag så att då måste jag släppa ALLT jag har i händerna och bara skriva ner hela låten innan jag glömmer den. Eller fortsätta utveckla den, om den inte serveras i fullkomlighet, vilket den ju sällan gör.

Jag fick med andra ord inte ett dugg bloggdesignjobb utfört igår utan satt framför pianot med en penna handen halva kvällen. Och ännu är jag inte nöjd med låten så idag får jag väl fortsätta stöta och blöta den tills den känns rätt. Genuin. Färdig.

Och så är det då. Att när det konstnärliga sinnet slår till så stannar tid och rum. Jag kan sitta uppe en hel natt om det är så. Ibland kan jag vakna av att jag kommer på någonting och så bara MÅSTE jag springa upp och sätta mig och jobba. Opraktiskt att vara gift med en sådan flummig själ. Förlåt, Daniel.

Någon mer som har lust att avslöja vad ni har för “läggningar” och hur det påverkar er och omgivningen? Det kunde ju vara en smula trevligt att känna att jag inte är helt ensam om att vara knäpp ibland.😀

Kategori:
Okategoriserade

Vad händer?

Ja, det kan man undra. Jag har bestämt mig för att denna vecka fokusera på att få till bloggens design och funktion, snarare än att leverera genomtänkta blogginlägg. Allt har sin tid och jag hinner helt enkelt inte med att göra både och.

Idag ska jag fortsätta jobbet med Kategorierna. Det låter kanske enkelt, men det är oerhört tidskrävande och frustrerande att få till det. Jag satt 3 timmar med det igår och kommer få sitta åtminstone 2 ytterligare idag. Detta pga. den avancerade uppbyggnaden av kategoriträdet och för att jag måste gå in i ALLA tidigare inlägg och flytta dem rätt i den nya bloggens kategorier (jag har valt helt andra).

Den andra stora nyheten för idag är att jag har ansökt om att bli medlem i Influencers of Sweden. Jag har spanat in INOS ända sedan jag började blogga, och har följt deras arbete på avstånd, men har väntat på rätt timing innan jag ansöker om medlemskap. Jag ville först ha min nya plattform tillgänglig. Så jag har väntat ett halvår på detta!! En stor dag för mig, alltså. 🙂 Dessutom börjar det brinna i knutarna, för det har börjat ramla in nya blogg-samarbetsförfrågningar och jag har svårt att hantera dem innan jag har läst på och satt mig in i vilka regler som gäller. Vilket jag vet att Influencers of Sweden har bra koll på och kan ledsaga en i.

Nu snart ska jag bege mig till BVC med tösen för att se om hon är så gödd och frodig som hon bör. Det ska nog gå fint, för den ungens matglädje är det minsann inte fel på! Hon är snart som en liten sumobrottare. Redo att välta omkull det mest kyliga, hårdnackade stenhjärtat med sin charm. Åh, mitt lilla troll!! <3

Kl. 14.00 idag ska jag hämta min vilda, högljudda, underbara tvååring på förskolan, som jag redan sitter här och saknar varenda minut. Det är så tyst när han inte är hemma. (Han är bara på förskolan några timmar i veckan.) Jag har varit helt löjligt överbeskyddande hela den här vecka, mycket på grund av att jag har följt det horribla dramat med pojken i samma ålder som min, som ramlade ner i ett 150 m djupt hål i Spanien. Jag har varit så hönsmammig att jag knappt vill att han ska gå själv nerför trappan. Trots att han har behärskat denna färdighet i mer än ett år – utan missöden.

Efter mellanmål ska jag och ungarna, kl. 15.30, bege oss ut i skogen på en lååång och välförtjänt skogsrunda. Andas in den burdusa kylan och få ordning på hjärnkontoret. När vi kommer hem är det dags för storkok. Mat på bordet. Tvätt. Städning. Allt som förväntas hinnas på en dag. Och jag, min bensläpare, hinner alltid bara hälften. Pinsamt.

Seeeeeeenare ikväll är det Daniels tur att ta över rodret så att jag hinner fortsätta med bloggdesignen. Då underhåller han barnen och axlar hela ansvaret för barnens sänggång. Det släpper jag helt. Skönt!

Vad står på era scheman idag? 😀

Kategori:
Okategoriserade

Bloggflytt – Första inlägget på nya bloggen!

Wow, detta är min allra första uppdatering här inne på ziliaving.se! Vilken känsla!! Det är mycket att sätta sig in i och fixa nu. Jag har aldrig bloggat genom wordpress förut, så jag måste lära mig hur wordpress fungerar. Bloggen är under uppbyggnad och mycket saknas fortfarande.

Igår satt jag och testade ut lite nya typsnitt. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket jag ska ha. Daniel har hjälpt mig att börja få ordning på mobilversionen. Idag måste jag sitta en del med kategorierna och få dem att fungera. I nuläget så finns det många nya kategorier som inte går att klicka på ännu och alla överflyttade blogginlägg tillhör gamla kategorier och har nu blivit “kategorilösa”.

Så vad jag måste göra nu är egentligen att gå igenom ALLA gamla inlägg, byta ut bildlänkar och kategorier och uppdatera typsnitten på alla rubriker. Usch, vilken tid det kommer att ta.

Sen måste jag göra sidorna som ska komma fram när man tycker på “Kontakt” och “Om” etc.

Daniel arbetar mycket med layouten. Headern kommer att bytas ut så småningom. Under headern ska alla kategorierna finnas i en meny som Daniel håller på att jobba på. Men ja…. vi har lite att rodda i…

Men nu ska jag ta mig an mina små kottar, som jag så gärna kallar dem, och laga lunch!

Vi hörs!

Kategori:
Personligt/Dagbok

Nära och olidligt vackert

Skogen är mitt hem, min tillflyktsort. Där får jag mina största lyckorus och genomlider mina starkaste kval. Där kan jag le och skratta och må så bra så att man tror att det inte är på riktigt. Där kan jag drömma utan att bli nerdragen på jorden. Sörja intensivt och gråta bittert utan att bli störd. Där är allt nära och olidligt vackert.
 
När jag går i skogen hittar jag alltid nya vägar, nya idéer, nya planer, nya frågor, nya svar. Det är som en annan värld, där friheten är obegränsad och jag tillåts vara som jag är. Där tankarna får löpa fritt och känslorna storma. Skogen har en läkande kraft och är min största inspirationskälla. Där är jag själv med mig själv, men aldrig ensam. Skogen är full av blickar och röster. Närvaron är total. Rådjur, fåglar, harar, träd, bäckar och tuvor som rör sig och lever och växer och följer med. Ett kretslopp av liv i oändlighet. Och ändå aldrig någon stress och inget jagande. Ingenting som tvingar sig på, granskar eller kritiserar. Allt sköter sig själv och lever i harmoni med varandra (nåja, åtminstone de flesta djur!). Det tycker jag om. Jag tycker om att bara behöva ta in det jag orkar och få utlopp för det som måste bearbetas och lämnas.
 
 
Idag lockade jag med mig min kära make och våra två kottar ut på en lång pilgrimsvandring genom skogen. I nästan två timma gick vi runt och strosade. Andades frisk luft och gnuggade våra köldbitna näsor. Det var kallt och frosten sprack och gnistrade. Det var inte speciellt mycket snö, bara som en tunn slöja, men knarrade ändå så vänligt när vi gick.
 
Jag brukar aldrig ta med mig kameran när vi går. Dels för att jag glömmer och dels för att det är lite bökigt. Men idag kunde jag inte motstå. Vi gick precis innan solen gick ner och jag lyckades fånga många varma strålar med kameran under vägen.
 
  
När jag var liten drömde jag om att leva så här. Mitt ute i skogen. Jag är dotter till en bondson (dvs. min farfar var bonde!), men är inte själv uppväxt på en lantgård. Min pappa valde bort gårdslivet, då han var så innerligt trött på hårt kroppsarbete. Trött på att slitas upp tidigt om mornarna, mjölka kossor, mocka boxar och guida grisar in och ut ur hagar. Trött på att hugga träd, lappa ladugårdstak och akta sig för spetsiga tjurhorn. Jag antar att det blir så, när man tvingas leva ett liv som man inte själv har valt. På hans tid var det inte så harmoniskt att vara bonde som det kanske kan föreställas. Då var det ett hårt arbete och en ständig oro för om maten på bordet skulle räcka.

Så min pappa valde den akademiska vägen istället. Han har ett skarpt huvud. Smått genialiskt, faktiskt. Jag växte upp i en liten ort. Varken i stan eller helt på landet. Bara i något slemmigt mittemellan som jag aldrig trivdes i. Jag längtade alltid tillbaka. Till livet som mina förfäder levde. Jag drömde om att leva självförsörjande och oberoende övriga samhällslivet.

 
Istället flyttade jag till Stockholm och levde 7 år där. Ett tag i Huddinge, sedan i Flemingsberg, sedan ute på Ekerö och sist i Danderyd. Jag älskade Stockholm av hela mitt hjärta och gör det fortfarande. Men friheten på landet har alltid lockat mig och jag visste att en dag måste jag tillbaka. En dag måste jag hem och leva min dröm.
 
 
Det var då jag träffade Daniel. Och resten är historia… 😉 Det kan jag dra någon annan gång.
 
Bor ni där ni drömmar om att bo och lever ni så som ni drömmar om att leva?
 
Zilia Ving
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. 💓)
Kategori:
Personligt

Inga trädgårdsbilder i världen kan hjälpa just nu

Som mor till en 2-åring är jag svårt illa berörd av det pågående dramat kring den lilla pojken som föll ned i ett hål i Malaga i Söndags. Jag har haft svårt att sova och går och är livrädd för att något ska hända mina barn. Blir så sinnes hönsmammig. Det hade ju kunnat vara Eliah. Och oavsett vems barn det är så är det ju lika fruktansvärt.
 
Bildresultat för julen well
(Bildkälla: https://www.thetimes.co.uk/imageserver/image/) 
 
Jag tänker så mycket på den stackars pojken som sitter fastklämd där nere i hålet och hoppas så innerligt att han snart blir räddad. Jag kan inte begripa att räddningsarbetet ska behöva ta så här många dagar! Varför tog det tre dagar innan de ens kom igång med grävningsarbetet?
 
Jag skulle bara vilja flyga som en ljudande fågel genom skyarna ner till Spanien och borra mig in i jorden, slita bort alla stenar i min väg och ta pojken i min famn och rädda honom!!
 
Ingen vet om han är vid liv eller ej. Antagligen är han kvävd sedan flera dagar tillbaka. Och om inte så lider han iaf svårt av hunger och törst och köld. Kanske skador. För att inte tala om hur apatisk man måste bli av att sitta fast och inte kunna röra sig i över 100 timmar? Ofattbart. Ångest. Det gör mig så djupt illa berörd och jag har haft svårt att fokusera på någonting annat än att undra hur det går för honom. Kanske är det amningshormonerna? Eller bara det faktum att jag är en väldigt känslosam person (uppenbart högkänslig)?
 
Jag följer räddningsarbetet live och kollar efter uppdateringar nästan var 10:e minut.
 
Jag har funderat på vad jag ska blogga om, men inga ljuva trädgårds- eller inredningsbilder i världen kan sudda ut det lidandet som pojken och hans föräldrar/anhöriga går igenom just nu och som hela världen står vid sidan av och följer. Förfäran. Maktlöshet. Det jag hade tänkt att blogga om idag känns så löjligt irrelevant. Jag har svårt att känna mig glad förrän jag vet att de har nått pojken.
 
Å andra sidan är varken han eller familjen hjälpt av att jag går runt och hänger läpp. Så min slutsats får nog ändå bli att jag behöver sätta mig ner och göra upp lite nya skojiga planer för dagen och helgen. Släppa pojken och brunnen för en stund. Gosa med mina ungar, dansa och sjunga sånger och låta vardagen fortsätta rulla på. Må alla himlens änglar beskydda honom! 💔
 
Någon mer än jag som har svårt att släppa det som pågår i Malaga just nu? Vad tänker ni andra som har barn i samma ålder?
 
KRAM och var rädd om era små där ute!! ❤
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. 💓)

Stäng meny
Längta Hem