Ja, konstnärer är överlag ett knepigt folk. Men det ska jag inte gå in på vidare nu utan bara göra en kort uppdatering om på vilket sätt det ligger mig i fatet att vara en konstnärssjäl. För det får jag väl i ärlighetens namn kalla mig, när det enda jag lyckas åstadkomma i livet är märkliga ting som endast kan försvaras som “konst”.

Igår när jag skulle ordna färdigt menyerna här i bloggen så fick jag plötsligt en låt i huvudet. Åh suck. Kul, men ibland så oerhört opraktiskt. Och så fungerar jag så att då måste jag släppa ALLT jag har i händerna och bara skriva ner hela låten innan jag glömmer den. Eller fortsätta utveckla den, om den inte serveras i fullkomlighet, vilket den ju sällan gör.

Jag fick med andra ord inte ett dugg bloggdesignjobb utfört igår utan satt framför pianot med en penna handen halva kvällen. Och ännu är jag inte nöjd med låten så idag får jag väl fortsätta stöta och blöta den tills den känns rätt. Genuin. Färdig.

Och så är det då. Att när det konstnärliga sinnet slår till så stannar tid och rum. Jag kan sitta uppe en hel natt om det är så. Ibland kan jag vakna av att jag kommer på någonting och så bara MÅSTE jag springa upp och sätta mig och jobba. Opraktiskt att vara gift med en sådan flummig själ. Förlåt, Daniel.

Någon mer som har lust att avslöja vad ni har för “läggningar” och hur det påverkar er och omgivningen? Det kunde ju vara en smula trevligt att känna att jag inte är helt ensam om att vara knäpp ibland.😀