Skam den som ger sig!!

Den här helgen var en given utomhushelg. Förra helgen var så kall att barnen behövde ha på sig overall, men idag var det 15 grader utomhus och vi har sprungit ut och in ur huset utan jacka.

Lilla fialotta…

Ja, ni som har följt min blogg en längre tid vet ju att vi inte har haft tur med vårt växthus. Vi köpte det i en tid då vi behövde dra in på utgifterna och kvalitén var väl inte den bästa. (Förra årets knorrande läses här!)

Den skrumpnade ganska omgående, en del i taget… Först blev stommen skev i en vindpust och vi fick stötta upp hela kalaset med ett träbygge, sedan blåste dörren sönder och nu i år rök majoriteten av fönstren i förra veckans storm. Så nu måste vi ersätta dem också. Egentligen har vi alltså ersätt allting och byggt ett eget växthus. Så det var ju fullkomligt onödigt att köpa något från första början!

Daniel ger inte upp.

Jag har inte velat ha ett mjukplastväxthus eftersom jag är lite petig med estetiken. “Vi drar plast över hela skiten!” Har Daniel länge tyckt. Två år och åtskilliga stormar efteråt har jag nu böjt mig för fakta och gått med på det.

Synd på en så fin och välgjord timmergrund, dock. Tycker jag. Att trona verket med plast. Jaja.. huvudsaken att funktionen är intakt.

Nu är vi redo att översålla bygget med grönsaker och blommor. Det ska bli trevligt!

På tal om ljuvliga ting så är det bara en tidsfråga innan vår familj utökas från antal fyra till fem. Så om jag är frånvarande så beror det på det. 🙂 Kram på er!

Det har stormat både här och där

Här står hon, min lilla goa tjej, med en alldeles för foglig uppsyn! Den uppsynen går inte att lita på. 😀 Det är då man vet att nått bus snart kommer att hända.

Häromdagen välte hon ut en kanna hallon- och blåbärsmoothie på våra träpallar för att sedan kladda runt med det så mycket hon orkade och den intensiva rosa missfärgningen som uppstod i träet kan jag tala om inte går bort av vatten och såpa eller diverse frätande vätskor. Det blir till att köpa nya pallar, alternativt jobba med slip och målafärg. Och nej, jag tog inte kort. Sådant sker var och varannan dag, så det är inget jag lägger något större vikt vid att försöka bevara som minne för omvärlden.

Här är en annan filur i vår trädgård som också ser väldigt foglig ut, men som till skillnad mot tösen min faktiskt ÄR det! Världens snällaste lilla pålle är detta och gammal som kyrkan är han. Varje år tror jag att han inte ska överleva nästa vår, men han håller sig stadigt. (Och ja, han står på vår mark eftersom vi lånar ut den åt grannarna.)

Vi har den ynnesten att ha hästintresserade grannar som förgyller vår utsikt från fönster och trädgård med välskapta pållar i alla storlekar och modeller. Jag och Daniel har också ett hästintresse, som jag har nämnt tidigare, men just nu ligger det på is till förmån för familjelivet, som kräver all vår tid och uppmärksamhet.

Men om ni liksom jag gillar att läsa succehistorier om folk som lär sig nya färdigheter (t.ex. ridning!) så bör ni ABSOLUT INTE kolla in min gamla hästblogg. Däremot om ni roas av att läsa om nederlag, pinsamheter och motgångar så kan ni ta er en titt! Jag presenterar den så välvilligt här. Jodå, jodå… 🙂 Det är okej att bli skrattad åt ibland. (Bloggen “Capriole” – vilket förresten är namnet på en av de svåraste konstformer en häst kan genomföra!)

Jag gjorde en häftig och galen resa iaf… som tog abrupt slut när barnen blev för många och stökiga.

Åh.. ser ni.. hur träden knoppas och snart kommer att ge blommor och frukt!! Ovan är ett japanskt körsbärsträd och nedan vit persika som står i vår växthus.

Vanställd av en stormig natt

Tillbaka till ämnet. Barnen är så livliga nuförtiden och med min stora mage är det svårare än någonsin att hålla koll på dem. Pga. covid och Eliahs asma så är de ofta hemma från förskolan. Nu har jag vabbat 2 veckor i sträck och det är hemskt jobbigt med två småttingar och bara en vecka kvar till BF. Tungt och ont, jag har foglossning och varenda lem värker. (Ursäkta klagosången!)

Så Daniel kom på den geniala lösningen att vi skulle införskaffa en sån här apparat (nedan!). Den skulle barnen säkert låta sig underhållas av timma efter timma i all oändlighet, inbillade vi oss.

Och visst hoppade de glatt och länge den första gången eller de första, men nu är det inte lika roligt längre. Vi har haft studsmattan i snart 2 veckor och förra veckan under natten kom stormen och sög sig fast i den så att den dundrade iväg och upp in i ett träd (hur det nu gick till). Så nu är den redan trasig längst uppe som ni ser. Så gick det med det…. :// Även växthusets fönster har blåst sönder. Det var en aggressiv stormnatt. 🙁

Och jag som argumenterade med Daniel om att en säkerhetsförankning till studsmattan då rakt inte var nödvändigt, så tung och stadig som den är. Jag menar, om jag knappt kan rucka på den, hur ska då vinden kunna göra det? Uppenbarligen saknar jag en och två kunskaper om naturens krafter. Daniel hade förstås rätt. Vi borde ha förankrat den.

Nu ska jag ha något att äta, känner jag.

Kram på er!

Polera porslin med tandkräm

Jomen att… Ett husmorstips så här på morgonkvisten får jag väl bjuda på. För detta tips har jag nyligen testat och det fungerade ju verkligen UTMÄRKT… (eller?) :S

Här nedan har vi en av våra tallrikar hemma som var så fin och vit och ljuvlig när vi köpte den, men som nu två år efteråt ser ut som ett slagfält. Enligt experters utlåtande ska såna tallrikar gnuggas med VIT tandkräm – så ska alla repor försvinna spårlöst.

Jag gnuggade tallriken intensivt i 5 min, enligt konstens alla regler. Här nedan ser ni resultatet. Voila! SOM NY!!!!?? ELLER??? 🙂

EFTER

Nej. Knappast… Jag var besviken och först kunde jag inte ens se någon skillnad.

Sedan, när jag gick tillbaka och tittade på förebilden i kameran så såg jag att en liten smula bättring har blivit trots allt. Reporna var värre förut.

INNAN

Rekommenderar jag metoden? Mjo, för all del. Den lilla skillnad som sker är ju trevlig.

Betyg: 2/5 toast.

Lycka till med era porslin! Kanske lyckas ni bättre. 🙂

Ta våren till bordet och skapa fest

Jag gillar pastell till påsk och vår…

FLAT LAY – enkelt och bekvämt för ögat

Oohh… Jag älskar att duka vackert. Dukningen ovan var väl ungefär planen till påsken, ett ägg i en servett sådär och lite blommor omkring. (Det blir minst lika fint att använda till midsommarfesten och bara ta bort ägget!) Men gick det för sig med små barn? Njaa.. nej, egentligen var jag och Daniel rörande överens, redan innan, att sådana arrangemang minsann får vänta tills de antingen är äldre eller vi har annat folk på besök som kan förstå att uppskatta det. 🙂

Barnen är fortfarande i det stadiet att de gärna krossar porslin, balanserar glas på huvudena och tuggar i sig blommor och övrig dekoration. Möjligtvis en aning överdrift (låter som om jag pratar om hungrigt boskap), men inte helt orimligt heller. 😛 De kan få för sig det mesta, de små goa monsterna. Så plastmuggar och vanligt dödligt porslin är alltid att föredra på deras bord.

Alltså fick jag nöja mig med att sväva ut i dukning framför kameran och passade på att öva mig på flat lay fotografering. Jag gillar tekniken och jag gillar att få styla till det, det går helt i linje med mitt omättbara behov av att få vara kreativ. Jag vill inte bara fota rakt upp och ner. Jag vill SKAPA motivet först helst. Fast iofs är det trevligt med variation… 🙂

Behind the scen

Så här simpelt kan det se ut när jag fotar. Inte så avancerat med andra ord. 🙂 Det gäller bara att hitta rätt rekvisita och se hur det gör sig bäst på bild, och så river man av några foton och så är det klart.

FINE ART – den ultimata fotodrömmen

Värre kommer det att bli när jag ska börja med fine art… Hej och hå!!! 🙂 Då kommer projekten bli mer avancerade och det ser jag fram emot. Men jag behöver en bättre kamera för det och lite mer kött (= kunskap) på benen. Jag är nog där först om ett år. Jag är väldigt fascinerad av denna makalösa fotograf:

Nu kallar barnen och vardagliga plikter på mig… Ha en fin fortsatt lördag mina kära! <3

Sådan blev Påsken i år

Och det var väl inte så illa det heller! Påskpyssel, äggjakt och påskmiddagar under dagar tre som var och en kunde duga åt kungen. 🙂

Som traditionen bjuder är detta en högtid att fira med familj och vänner. Och vi brukar göra så. Vi brukar fira den med ståt och jubel hos mina föräldrar, med alla mina syskon och deras tillhörande bihang (barn och partners), med fina middagar, solsken, sång & musik, skogspromenader, doftande blommor i varje hörn och alldeles för mycket påskgodis. Det är en färgglad, lugn och sorgfri helg som jag alltid ser fram emot. Men detta, såväl som förra året, blev inte sig likt.

Den där stora tuppen på bordet var barnens favoritpynt i år! Den är ju ändå för tjusig. 😀

Jag var (är) höggravid, jättetrött och allmänt deppig, men vi försökte vi göra det bästa av situationen. Daniel, som den hjälte och superkock han är, tog ansvaret för maten.

Daniel älskar att grilla och gör det helst i tid och otid, och med allt han hittar. På Påskdagen blev det kotletter, fänkål, blomkål, äpple, gulbetor och svamp. Och så potatisgratäng, bearnaisesås och en kall kräm på vitlök, creme fraiche och majonäs.

En lagom slafsig tallrik! Men OJ så gott!!!

På Påskafton grillade vi lax och rostade betor och lök. Men som vanligt så misskötte jag min uppgift att fota vardagsbilder och kom på det först till Söndagens påskmiddag. (Jag glömmer hela tiden bort det när det är fullt sjå med att hålla koll på barn och hem.)

Påskdagens lunch blev en lätt måltid med ägg i massor, croissanter, räkröra och lax. Himmel och pannkaka, så gott!!! Och så grill på kvällen, som synes ovan.

Barnen och jag målade ägg, skapade kycklingar och harar av papper och garn, och klädde påskris med fjädrar och annat pynt under fredagen.

Jag passade på att langa fram kameran när de var djupt sysselsatta i ett par minuter.

Äggjakt fick de två gånger, en gång under Påskafton och en på Påskdagen. Ett ägg med leksaker och ett med kex. Jag och Daniel är inga förespråkare till godis för barn, så något sådant blev det inte. Men små traktorer, roliga tröjor och annat krimskrams fick de.

Barnen tyckte det var så roligt att leta påskägg att de själva gick och gömde dem igen och igen för att hitta dem. Haha… lagom överraskande. 🙂

(Läs om Påsken 2020 här, Påsken 2019 här.)

En superfin och härlig försenad påsk och fortsatt vila önskar jag er alla!

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta