Att driva eget företag.

Mitt La Noire – Att vara sitt eget kamerateam

Känner mig 100% bekväm i denna utstyrsel… Skulle kunna spatsera runt så här på stan alla dagar i veckan!

Hey godingar!!! 😘

Idag är jag så glad, för att jag äntligen har fått tumme ur *host* och skapat en ny profilbild. Vad sägs om denna donnan? Det var väl inte vad man kunde vänta sig? Haha… 🤪 This is SOOOO me though… Jag känner verkligen att jag har hittat min nya stil.. 😅

Mina tidigare instagramprofilbilder har varit den ena trista historien efter den andra. 🤥 Jag har bara pillat dit bilder tillfälligt då och då (om nu 6 mån räknas som tillfälligt, hmm..) och bilderna som jag har använt har varit något tveksamt krafs som har legat och dammat i gamla fotomappar. (Utom härom veckan då jag i all desperation stal en av bilderna från skogen. Inte heller den är särskilt talande.)

Jag har läääänge gått och ruvat på en mer spännande idé. Jag vill att min profilbild ska ha ett tydligt budskap och förmedla vad min instagram handlar om: Kreativitet, inspiration, storytelling, lite teatrisk underhållning och massor av underbar touch av vintage.

Efter noga överläggning med mina båda hjärnhalvor så insåg jag äntligen hur jag skulle få fram det budskapet!!! Det kan verka som ett fjuttigt projekt, men ICKET. Låt inte ögat lura dig. Det ligger mycket fundering och arbete bakom detta, eftersom jag inte har tillgång till proffsfotografer, stylister, makeup artister och hårstylister eller bildbehandlare. Jag måste göra allt själv från scratch till sista finishen.

Behind the scene. När kameramotivet inte orkar sitta still längre…

Det är ju så när man är pank och drömmer om en karriär inom kulturbranschen. Har man inte turen att ha ett helt mediateam till hands så får man lära sig det mesta själv. Jag har inte producerat så mycket material denna vår utan mest fokuserat på att utbilda mig själv inom alla genrer jag behöver ha koll på. Och det kräver mängder av timmars övning. :-/


Så här gick dramat till… (pun intended)

Underbara ansiktsmasker ur min ansiktsmasksamling!!!
Beskåda dessa kreationer!!! Jag gillar speciellt den svarta, den guldiga med vita pärlor, den svarta romerska hatten med korpfjädrar (?) och jokern där inne till höger! Asch, jag gillar också Fantomen på Operan – masken i vitt och guld till vänster… 😀

Först beställde jag en ansiktsmask från en hantverkare på etsy.com (finns många skickliga kreatörer där), så den är alltså helt gjord från grunden och UNDERBAR. Jag vill bara springa runt och ställa till med maskerader hela dagarna i ända hemma nu!!! Funderar på att inreda logen och trumma ihop en brakarfest för hela grannskapet, med kostymer och masker och ja, ni förstås… Nä, när jag satt där på etsy och fann den ena skapelsen efter den andra så kunde jag förstås inte behärska mig utan beställde hem ett helt dussin. :-O Hahahaha… Typiskt mig. (Blev lite ruinerad på köpet.)

Sen beställde jag en antik promenadkäpp från dobell.se som kostade mig hårresande 800 kr (och jag menar – vad ska jag med den till i framtiden?? Jag kan ju inte låta pengarna gå till spillo nu när jag har noll ekonomi, så jag får väl spatsera runt här i skogen som ett fån om dagarna… Vifta med käppen åt grannarna om de inte sköter sig… hm…) och en äkta cylinderhatt som jag fick jaga länge och väl på tradera.com innan jag kammade hem den i en auktion för närmare 900 kr. Allt detta tog mig ungefär en månad att få hem.

Fotoutrustning i givakt.

Sedan, på självaste ödesdagen, dundrade jag upp fyra stora studioplixtar, som attackerade mig från alla håll och kanter, sminkade mig a la 50’tal och flätade en modernare fiskfläta. (Någonting måste ju indikera att jag inte har tidrest från Casablanca.) Och så fotade jag mig själv mot en vit bakgrund med hjälp av en fjärrkontroll som jag klämde fast mellan knäna (för att kunna ha händerna fria!). Det var lite svårt att koncentrera sig på hur jag såg ut framför kameran när jag hela tiden skulle tänka på att fjärrkontrollen inte for i golvet. Men det gick väl skapligt, efter sisådär en halvtimmas övning!

Förberedelsetiden var ett par veckor (fast väntetid då). Själva fotograferingen 3-4 timmar (inkl. styling) och ytterligare en knapp dag åt bildbehandling för ett par av bilderna. Varje bild tar ungefär 2 h att retuschera. Men mest tid tar det egentligen att sortera alla bilder bestämma sig för vilken man ska välja. Jag tog ungefär 600 bilder. 😜 Haha.. Och nästan alla såg likadana ut. Så det var ju förbaskat onödigt.

FÖRE.
EFTER.

Men resultatet är jag så sablans nöjd med!!! Oh lala… nu får ni hålla i hattarna för nu kommer min instagram bli såååå betydligt skojigare att titta på. Inbillar jag mig iaf. 😂 Haha…

Vilken stil drömmer ni om att spatsera runt i om ni fick leva i en maskerad?

Jag skämmer ut mig totalt

Hej på er, sansade behärskade människor! Hur mår ni? 🌺 Här står det alldeles vilt till. 😜 Idag är en kul dag. Det är nämligen premiär för min allra första youtube-video. Haha…. 🤭

Galen av uttråkning? Förstår dig helt och hållet.

Premiär för (test-)video

De senaste dagarna har jag struttat runt som ett överklockat fån här på gården och försökt lära mig att manövrera min nya filmkamera. Därefter har jag ägnat ytterligare tre dygn till att sitta som en manisk gam framför datorn och surra ihop mina skruttiga filmklipp i Adobe Premier Pro till någon slags begriplig video. Den uppgiften har krävt litervis av kaffe, intensiv meditation och tröstande klappar på huvudet.

Det sägs att det krävs att man gör ungefär 100 videos innan man hajar grejen och börjar få till det. Alltså innan en video blir BRA på riktigt. Och det argumentet köper jag typ RAKT AV. Förutom att jag inte har tid att vänta på 100 videos, så jag tänker köra på typ 1 istället. Men iaf, med respekt för min egen oduglighet har jag därför valt att lägga ribban lågt och se denna första video som ett experiment… En lek med musik, vibes och färger…

12 sätt att få tiden att gå – när man har tråkigt

Filmen är tänkt att tas med en klackspark! 🤘 Så få inte rabies och tro att jag alltid kommer att lägga ut sånt här trams. 😄 DOCK tycker jag att det är oerhört intressant, det här med att skämmas när man är annorlunda än andra och gör sin egen grej. Jag tror att vi människor är ALLDELES för fega och rädda för vad andra ska tänka och tycka om ditt och datt och jag är helt övertygad om att det är en del i att växa som människa att öva sig på att våga gå utanför sin komfortzon. Det får oss att börja fundera över vilka vi faktiskt är, vad vi vill göra och vilka vi vill vara. Så jag försöker ta varje tillfälle jag kan att utmana mig själv och gå utanför min komfortzon. T.ex. genom att driva med mig själv. Jag kanske inte alltid vill vara den där pretentiösa sliskiga dötrista saken? 🤔 Som jag kanske uppfattas som här i bloggen..

Nästa vecka är det dock slut på flamset och tramset. Då är det blodigt ALLVAR och jag går redan runt och känner mig smått nervös, gnuggar öron och tuggar knogar. För då ska jag börja filma vackra, cinematiska alster som inspirerar och underhåller, omfamnar, peppar och lämnar positiva vibes hos var och en som ser. Det är min vision och målbild. Och den är minsann inte lätt att leva upp till, så vi får väl se hur hårt jag kapsejsar… lol…

BTW. VAD TYCKTE NI OM MIN MAGNIFIKA OUTFIT I SLUTKLIPPET??? 😉

Mina Sociala Medier – Tertialrapport Del 1, År 2020

Förr försökte jag göra statistikrapporter över mina sociala medier varje månad, men det har jag gett upp nu. Det är helt enkelt för tidskrävande. Istället kommer jag att göra tertialrapporter, tre gånger om året, där jag sammanfattar 4 månader i taget. Dessa rapporter kommer å andra sidan vara desto gedignare! 📚Så hämta en kanna te, halsa och knip för kung och fosterland! För detta kommer att ta ett tag… 😆

För er som inte känner mig vill jag bara berätta att anledningen till att jag tar social medier så seriöst är för att jag hoppas att kunna livnära mig 100% på konst och skapande i framtiden (helst inom något år!!). Och för att kunna göra det har jag kommit fram till att jag måste bygga ett varumärke. Så det är mitt mål med allt detta jippo. Att bygga ett starkt personligt varumärke så att jag i framtiden kan göra samarbeten och uppdrag åt ansedda företag och profiler. Wish me luck! 😎😎 Det kanske går helt åt pipsvängen!

Skål och Gutår för år 2020 och en bloggstart PÅ RIKTIGT! 🥂 Mer spännande än så här kan det inte bli! 😜 Låt oss kröka på oss våra tejpade läsarglasögon och granska dessa första trevande månader grundligt. Månaderna Januari till och med April – Så här ser läget ut! 👀


Vad har gjorts i bloggen Jan – Apr?

  • Bloggen och alla inlägg från och med hösten 2019 har sökoptimerats!
  • Ny header och profilbild sedan februari.
  • Ny presentationstext (under inläggen på mobilen, till höger på datorn) sedan april.
  • Översättningsverktyg för engelsktalande installerat.
  • Korrektion av möjligheten att lättare kunna gilla inlägg.
  • Jag har börjat blogga två dagar i veckan istället för en. (Har inte lyckats hålla det varje vecka dock, får jag erkänna… Rapp på fingrarna.)

ANALYS över bloggens statistik

Vilda Viola vilken ljuvlig syn! Sedan jag började satsa på sociala medier i januari 2020 har jag nästan dubblerat mina besökarantal, trots att jag inte bloggar särskilt mycket oftare. Jag bloggar fortfarande alldeles för sällan, vilket jag tids nog ska ta itu med! (Jag kommer att öka närvaron i takt med att jag får ordning på resterande kanaler.)

Linjerna visar: Unika användare som besöker min blogg varje vecka och månad.

Vad nummerna ovan visar är att jag nu är uppe i ca. 90 unika besökare per dag. (Vilket i den etablerade bloggvärlden är en fjärt i rymden. Men betyder hela världen för mig. 🙌) Jag hamnar då på drygt 500 unika besökare i veckan och (snart!) 2000 unika i månaden.

(Ni som har följt mig vet att jag har varit uppe i dessa siffror förut, men skillnaden då var att jag endast nådde så högt när jag var orimligt aktiv på internet och lade många timmar på att mingla runt på olika sociala plattformar. Det har jag inte tid med längre. Istället satsar jag nu på en automatiserad organisk tillväxt, via sökoptimering och stort bloggengagemang över lång tid. Som ni kan se så betalar denna strategi sig och jag har nu slagit tidigare rekord, trots att marknadsföringen är i det närmsta obefintlig!)

Som ni ser så går kurvan brant uppåt och jag har en blygsam förhoppning om att vara uppe i ett par tusen i veckan innan årets slut. 🤝

Linjena visar: Dagliga unika besökare, nya vs. återkommande.

På grund av bloggens nya sökoptimering hittar nu fler hit (t.ex. genom google) vilket också gör att procentantalet nya besökare (ca. 88%) jämfört med återkommande (ca. 9,5%) ökar. Så ser det ofta ut i de perioder en blogg har en kraftig tillväxt, så det är naturligt och välkomnat. Men över tid är det givetvis inga procenttal man vill ha! Återkommande läsare är alltid högsta prio. Så min uppgift nu blir att vara observant på detta i framtiden. Klyftan måste minska. 💪

Cirkelgraferna visar hur läsare hittar hit.

Som ni ser har jag en stor andel besökare som kommer hit via sökmotorer (78%). Det kan innebära att folk hittar hit när de söker på “Klipp din egen häck, Torvald! Du skymmer utsikten.” eller “Är fiolen ett farligt instrument?”. (Troligtvis har det något med bloggens innehåll att göra.) Men det kan också innebära att återkommande besökare hittar hit genom att helt enkelt söka på mitt namn eller bloggens titel. Som ni ser kommer 60% av alla återkommande hit via sökmotorer. (Vilket iofs låter besynnerligt mycket. Men jaja… Vem begriper hur bloggen registrerar saker och ting?)

Ca. 9% av mina nya besökare kommer hit via sociala medier, antagligen från min facebooksida eller instagram. (Låter rimligt.) Sisådär 8-9% hittar hit från andras kanaler och resten skriver in länken direkt i sökfönstret. (Fast var får de länken ifrån? Det har jag ofta undrat. Någon som har svar på denna gåta?)

Innan översättningsverktyget var installerat (januari) var andelen engelskspråkiga besökare 0%. Nu är den uppe i 7%. Fantastiskt roligt!

Övrig information. Antal sessioner, tidslängd på bloggen, avvisningsfrekvens etc.

Sist men inte minst – en översikt av litealltmöjligt.

  • Jag har för närvarande ca. 2500 trogna återkommande läsare. (Blombuketter och glada slängkyssar åt ert håll! 💐😍😘)
  • Såväl nya som återkommande stannar här, scrollar igenom och ugglar i drygt 1 min åt gången. (Men den siffran går väldigt mycket upp och ner beroende på dag.)
  • Avvisningsfrekvensen för både nya och återkommande ligger på cirkus 85%. Himmel och pannkaka!! Man skulle ju kunna tolka det som att jag lika gärna kan kasta in handduken för att blogginnehållet är fullkomligt värdelöst. Men jag har läst på om detta och förstått att avvisningsfrekvensen för bloggar ofta är höga pga. att de inte är uppbyggd på samma sätt som andra hemsidor (t.ex. webshopar som bygger på många olika sidor istället för bloggen där nästan all information finns på en och samma sida). Så den siffran säger egentligen varken bu eller bä i nuläget. (Jag kan gå in mer på det en annan gång för er som vill nörda i detta…)
  • Antal sessioner per unik person ligger på dryga 2, vilket är fullt rimligt med tanke på att jag har de flesta inlägg på en och samma sida. Och antal sidvisningar denna period har ungefär nått 16 000. En får tacka och buga för visat intresse! 🐮

Populäraste blogginläggen Jan-Apr?

Att göra på bloggen kommande månader?

  • Skapa ny header & profilbild.
  • Skapa sidorna: Om & Kontakt, Fotografering, Musik & Video.
  • Sortera och rensa kategorierna ordentligt, som i nuläget är rena jungeln.
  • Uppdatera bilderna på alla gamla inlägg skapade innan hösten 2019, som tappades i flytten till nya domänen. Ett tungt och tidskrävande jobb. Ser INTE fram emot det. 🙀

INSTAGRAM – Upp till kamp!!!

Baahh!! Visa vad ni går för nu – nedrans instagramalgoritmer – för jag tänker utmana er stort. 💪 Ni ska bli mitt underlag och jag er överman. 🔥

Den senaste tiden har jag försökt avancera mitt instagram-engagemang (samt skills). Det sägs ju vara en viktig plattform om man vill nå ut till likasinnade. Hittills har det inte gått så bra för mig på instagram. Förlåt, jag underdrev. Det har gått uruselt. Instagram har gett mig mental migrän och blodsmak i munnen. Jag har varit så ledsen och frustrerad många dagar dessa månader, för att jag inte förstår hur plattformen och algoritmerna fungerar. Jag förstår mig inte på hur jag ska agera för att nå ut! 😭 Som läget ser ut just nu så lägger jag orimligt många timmar varje vecka på att fota, editera bilder och skapa välgenomtänkta texter. Och ändå har jag YNKA 160 följare! (Nu får jag väl också erkänna att jag inte har postat så flitigt heller, men ändå!!) Är detta ett skämt? Ska det vara så svårt? 😳

Så fort två vänliga själar sällar sig till följaskaran, så försvinner en annan. Och jag hinner liksom inte ens säga hejdå eller förstå varför! Så det går förbaaaaarskat långsamt framåt. Hade jag varit klokare än så här så hade jag förstås lagt min energi på annat. Men jag gillar inte att inte förstå hur saker ska göras rätt. Det finns liksom något jäklar anamma inom mig som inte vill låta sig kuvas.

Min bestämda föreställning är att algoritmerna finns till för att göra min (och andras?) tillvaro outhärdlig. Urlaka en på sista varma droppen kämparglöd och skaparlust. Why?? WHYYYY? / Mvh Dramaqueen 😝

Vad har gjorts på instagram Jan-Apr?

Nä. Här har vi inte tid att gå runt och hänga läpp! 😠🏃‍♀Nu har jag iaf tagit mig i kragen, synat mitt sorgliga flöde och funderat ihärdigt över mina brister (läs mitt upplägg). Jag har ansträngt mig, kavlat upp ärmarna, spottat i nävarna och levlat upp gamet… Följande åtgärder är genomförda.

  • Börja fokusera mer på att få en enhetlig stil och känsla på mitt flöde. Har inte helt landat i detta ännu, men är på god väg. Slits mellan att vilja ha varma bilder och lite mer kalla. Gaahh…
  • Börjat lägga mer tid och energi på texterna till i varje bild nu. (Kan inte påstå ännu att det betalar sig. Men vi får väl se…)
  • Växlat upp användandet av hashtaggar som sägs vara en viktig del i att nå ut. Jag har gjort listor på alla som passar min nisch och en struktur över hur/när de ska användas.
  • Uppgraderat engagemanget till att posta 3 gånger i veckan. (Oftare än så hinner jag inte.)
  • Börjat använda mig av Insta Stories. Det har varit ett helt projekt i sig att sätta sig in i, eftersom jag tidigare aldrig har använt det, ens privat.
  • Uppdaterat profiltexten så att den ska vara lättbegriplig. Skapat en lite fancy stil över namnet och en duva med grönt i munnen. Det kändes lagom symboliskt! 🐼 Och tydlig information om min nisch/story.
  • Skapat highlights med handtecknade coverbilder. Träbakgrund med vita symboler. Det ska bli mitt varumärkes signalement tänker jag. Vad tycks? Diss eller dass? 😄😄
Två av highlightbilderna.

ANALYS över instagrams statistik

Översikt över mitt konto.

Nej, jag är inte den som lufsar halvhjärtat in i mina projekt. Detta är 150% LIVSVIKTIGT och avgörande för min framtid. Så jag har rivit runt på nätet för att hitta de optimala verktygen för att grundligt kunna analysera mitt instagramflöde. Jag har testat 14 olika program varav jag fastnade främst för NapoleonCat, Crowdfire, Command for Instagram, Socialbook och Square Lovin. Jag kan verkligen rekommendera alla dessa! (Men de kostar en duktig slant.)

Engagement raten.

För mig är kvaliteten viktigare än kvantiteten. Och jag tycker också att det visar sig på mina siffror. Jag ligger ofta mellan 30-40% i Engagement Rate vilket är ovanligt högt för ett litet konto (normalt är 10% för minikonton, enligt statistik).

Mycket högre reach i jan-feb, sedan plötsligt hände något…!?

Men min reach på mina inlägg är i det närmsta obefintlig. Nästan inga ser dem. De når endast ungefär 100-150 personer, varav en fjärdedel engagerar sig, gillar eller kommenterar. 100 personer är galet lite!! Och de flesta som nås är inte ens mina följare. Men vad som är ännu konstigare är att i januari och februari var reachen mycket högre och sen plötsligt stryptes den. WTF!! WHY??

Jag vet att jag har fått tips om followtofollow och annat lurt, men jag vägrar fuska mig framåt. Det är bara hårt arbete som gäller. Jag måste helt enkelt ta reda på vad jag gör fel och göra det bättre. Konstigare än så kan det väl inte vara? Någon som har några tips?? 😘😘

När i tid unika besökare klickar in sig på min profil. Enligt Crowdfire.

Som ni ser har jag flest fönstertittare runt kl. 13.00-14.00 på eftermiddagen. (Lite oväntat faktiskt.. får följa upp på detta! Innan har det varit på kvällen.)

Populäraste instagraminläggen Jan-Apr?

Mina mest populära instagrambilder/inlägg

Jag trodde att mina senaste inlägg, som jag har lagt mycket mer tid och engagemang på skulle gå bättre. Men icke. Här är favoriterna!

Att göra på instagram kommande månader?

  • Skapa en RIKTIG profilbild. Med rätt stil, rätt budskap. Hittills har jag bara använt en gammal figur som låg och drällde på datorn.
  • Skapa fler highlights och uppdatera cover-bilderna som jag har hittills. De är lite ojämna i styrkan i det vita. (Petitesser, jag vet. Men jag är sjukligt perfektionist. Borde söka hjälp. Lol.)
  • Fortsätta växla upp vad gäller upplägg, look och känsla i flödet.
  • Fortsätta växla upp vad gäller Insta Story. Försöka posta åtminstone varannan dag.

Youtube – here I come!

Youtube kommer att vara mitt största fokus de kommande månaderna. Att få den kanalen på fötterna.

  • Skapa en magnifik header!!
  • Skapa en profilbild i rätt stil, med rätt budskap.
  • Börja leverera filmer. Det har varit många om och men här, saknad utrustning, saknat datorprogram etc. etc. Men nu är det dags! Slut på ursäkterna.

Avslutande ord

Trots att instagram är motsträvig så frodas bloggen och det är jätteroligt att fler och fler hittar hit. HEJ PÅ ER!! NI HAR VARIT SAKNADE!!! 💓 Varje en av er är varmt uppskattade. Det gör givetvis hela projektet mycket roligare att känna att det man delar med sig av har någon svarare, någonstans det landar. Någon som delar ens intressen och kan ge respons på grubbel och hårklyveri etc. Så lämna gärna några tassar i kommentarsfältet! 👣

Att leva och växa i ett Vakuum

Hej vänner! ❤️ Hur går det för er? Hur mår ni och hur tacklar ni den rådande osäkerheten? Här är det som om tiden står stilla, håller andan. Jag bara går och väntar på att allt ska bli vanligt igen, men blir det det? Blir det någonsin det? Jag försöker hålla en distans till det som händer i världen genom att fokusera på kreativiteten och småttingarna. Både barnen och Daniel har visserligen feber och hostar, så det verkar som om det kommer att bli en ensam och modfälld påsk i år. 🌻 Men naturen är ju mitt i sin förlossning – knoppar föds, brister och slår ut i all sin magiska prakt – så det vore väl ändå skam att inte vara tacksam över nuet?

De senaste veckorna och dagarna har jag deltagit i en hel del minikurser och webinar online (det finns ju ett svindlande utbud på nätet just nu – av uppenbar anledning!), både i utbildningssyfte inom fotografering och företagande men också coachande föreläsningar som handlar om just det jag håller på med att göra – att skapa viktiga förändringar i sitt liv för att kunna må bättre. Jag känner mig helt översållad med nya perspektiv och det är så fasligt intressant alltihop att jag bara sitter med ett leende över hela ansiktet från början till slut. Jag är den första på plats och den sista att lämna på varje föreläsning/webinar. Vissa nätter har jag lite svårt att sova för att jag grubblar så mycket… på meningen med livet… meningen med att vara just den man är. Och att komma fram till vem man är. Det är visst lättare sagt än gjort…

Att smussla med författardrömmar

Tanken slog mig häromdagen, så självklar som från klar himmel. Jag ska skriva en bok! Inte nu, NU, men om ett par år. Det är en blygsam barndomsdröm sedan länge… att någon gång skriva en bok. När jag var 15, 16, 17 år så var det min största hobby och det jag spenderade all tid på om kvällarna. Jag skrev och skrev och skrev. Jag skrev noveller och jag skrev låtar, som jag sedan gömde lång inne i själen och hårddisken.

Just då hade jag inget syfte med det och livserfarenhet var inte direkt någon tillgång. Idag har jag hittat mitt syfte. Idag vet jag vad jag vill skriva om! Jag ska skriva om att våga, om att växa, om att vända motgångar till resurser, uppnå självtillit, förverkliga drömmar och hitta just de element i livet som gör en lycklig. För vad är livet om det inte ger mening och glädje? Vad kämpar vi för då? Vad får oss att gå upp om morgonen och ta oss igenom varje dag? Jag kan inte få nog av att prata om detta. 👑 DINA DRÖMMAR ÄR VIKTIGA, FÖR ATT DU ÄR VIKTIG! 👑

“DINA DRÖMMAR ÄR VIKTIGA, FÖR ATT DU ÄR VIKTIG!”

Jag vill så gärna få ut det budskapet, för det var precis vad jag önskade att någon hade sagt till mig för 10 år sedan, när jag satt ensam och olycklig i ett hörn i min lägenhet. Då kämpade jag med ångest och självförakt och visste inte hur jag skulle klara av att ta mig vidare. Jag förstod ingenting om livet, jag upplevde det som nyckfullt och brutalt. Jag var skör och rädd. Idag är jag på en helt annan plats. Jag älskar att leva, jag har utvecklat en enorm törst för livet och är tacksam för varje dag jag får. Jag vill bara uppleva mer, mer… Jag vill lära mig mer, pröva mer och upptäcka mer. Livet är ju så komplext, så spännande och gömmer så många överraskningar…

Vad händer här inne egentligen?

För ett år sedan köpte jag denna domän och började mitt arbete med att skapa min dröm-blogg/hemsida, min digitala ateljé som jag tycker om att kalla den. (Det känns så hemtrevligt att säga så. 😊) Någonstans i april förra året satte vi dock arbetet med bloggen/hemsidan på paus till förmån för trädgård- och renoveringsprojekt och under hösten slet jag hårt på mitt (f.d.) anställning som jag sedan sade upp mig från för att satsa på DETTA. Så då hade vi inte heller tid att utveckla blogg-/hemsidearbetet. Men nu har vi landat i den nya vardagen och Daniel har börjat komma igång så smått igen, så nu kommer snart bloggen/hemsidan att göra en rejäl utvecklingsresa! (Det är ju nämligen han som hjälper mig med allt det tekniska, eftersom mina kunskaper i html och kodning är ytterst beklagliga och han är en hejare på det.)

Som ni kan se har han fått in att bloggen kan översättas till engelska nu, men engelskan är visst alldeles hockuspockusfiliokus eftersom översättningen är automatiserad via google translate, så vi får nog finslipa den funktionen lite så småningom… 😂

Jag har en hel lista på sånt som jag vill fixa för att bloggen ska bli trevligare. Högt uppe på listan står t.ex. emojis – jag tycker att det är så knöligt att läsa långa släpiga texter utan ansiktsuttryck och figurer. Figurer livar liksom upp lite – inbillar jag mig! Och så vill jag ändra headern och byta ut bilderna till höger och massor av annat. Ojojoj… nu inser jag hur mycket vi har att göra.. Nu blev jag lite matt… Dags att bege sig ut i skogen för en lång återhämtande springrunda!! Aldrig mår jag så gott som när jag är här ute! 🌲 Önskar er alla en fortsatt fin kväll!

Förresten… en nyfiken fråga! Någon annan här inne som också vågar erkänna författardrömmar? ✋🙋🙋‍♂️ Berätta, berätta!!

Ovanifrån och livet bakom kulisserna

Glöm coronaviruset och allt elände för en stund! Idag ska jag bjuda er på en liten flygtur och en glimt bakom kulisserna på min alldeles simpla vardag här ute i skogen som nybakad och bortkommen egenföretagare.

En glimt av vår boning uppifrån. Vi flyttade in här för knappt 3 år sedan och är i full gång med att försöka få fason på gård och hem…

Häromdagen tog jag min drönare Lyra (japp, jag har döpt henne till det!) på hennes andra jungfruresa upp i luften, och tillsammans upptäckte vi de vidsträckta nejderna omkring vår gård ovanifrån. Vilken mäktig resa!!

Jag filmade nästan bara och glömde faktiskt att fota mer än dessa två ögonblick. Men mer kommer i andra blogginlägg i framtiden…

När man ser skogar, ängar, sjöar och klippor sådär uppifrån så upptäcker man så många nya ställen som man inte annars hade hittat, som inte syns från skogsstigarna och vägarna. Lustiga kalhyggen, stora sprickor i berg och klippor, vattenfall, bäckar och lömska myrmarker – som man helst inte vill stöta på av misstag och särskilt inte i ensamhet…

De där myrmarkerna kan sluka vem och vad som helst i sitt blöta glupska sköte. Trust me, jag har varit vid dödens port och krafsat ett par gånger!! 😛 (Vid tillfällen då jag har varit dumdristig nog att avvika från de etablerade skogsstigarna. Och det sker rätt så ofta eftersom jag är belastad med en hälsovådlig nyfikenhet.)

En glimt från vår trädgård mot ladugården.

Vintern vill inte riktigt släppa sitt grepp ännu och jag är inte tillfreds med det. Den flåsar oss i nacken och gör sig lustig över att vi gång på gång narras att tro att våren är här. Men mig är förstås det inte så synd om! Det är väl knappast lovligt att klaga på att behöva njuta av vackra snötäckta landskap? Värre är det för de tappra snödroppar och krokusar som har vågat sticka upp sina smäckra nyllen ur jorden. De har fått sig ett par köldsmällar om man säger så…


Dagarna går åt till att fota…

Nu har ungefär 3 månader gått sedan jag slutade mitt vanliga hederliga arbete och gav mig ut på eget bevåg. Det är fascinerande hur lite det kan kännas som att jag har utfört under så lång tid, men det är trots allt en hel del även om det inte syns utåt. Jag önskar förstås att jag hade hunnit längre än så här vid det här laget, men det är som det är. Inget att hänga läpp för…

MÅNAD 1. Den första månaden gick åt till att samla mig, samla allt material, beställa utrustning och planera upplägget på mitt arbete.

MÅNAD 2. Den andra månaden var ett virrvarr av fortsatt planering, fotografstudier och vabb. Jag vabbade nästan halva denna månad och fick därför inte så mycket eget övrigt arbete gjort.

MÅNAD 3. I mars började jag på allvar med skapandet. Jag lägger fortfarande många timmar på att öva och utveckla mina fotokunskaper i detta stadie. Jag vill känna mig trygg i att kunna prestera på en professionell nivå, eftersom jag avser att livnära mig på detta. Så jag slukar all kunskap jag kan hitta och lägger så många timmar jag bara kan på att öva. Öva, öva, öva, öva. Styla, fota, editera, styla, fota och editera…

Behind the scene. En glimt av när jag övar mina fotografskills på grannens hemgjorda öl och Daniels nybakta surdegsbröd!

Fotografering är svår konst att lära sig fullt ut. Det handlar inte bara om att kunna “ta bilder”, det innefattar ett så enormt stort kunskapsområden och så många moment. Och det är precis det som fascinerar mig!! Det handlar om att lära sig hur man ska förhålla sig till färg och form, ljus, skuggor, att fota dag eller nattid, avstånd, perspektiv, rörelser och olika väderförhållanden… Det finns hundratals tekniker att lära sig och massor av utrustning att behärska. Men först och sist handlar det om känsla och att hitta det där lilla extra som gör en bild till ett fotografi! Det är vad jag fokuserar mycket på. Att försöka hitta en story att förmedla!

Idag har ju dessutom tekniken kommit så långt att bildbehandling är ett måste att behärska om man ska kunna arbeta professionellt som fotograf. Och bildbehandling är minsann ett kapitel för sig – oceaner av tekniker att få koll på! Jag kan inte få nog av att studera detta ämne. Det är fantastiskt roligt! 🙂

Resultatet! Grannens öl och Daniels nybakta surdegsbröd.

Mitt schema – Vardagen som konstnärs-egenföretagare

Jag har räknat ut att jag i dagsläget lägger ungefär 2 dagars heltidsarbete på administrativa sysslor (planera, jobba på hemsidan och dylikt), 3 dagar på att plugga fotografering och 1 dag på marknadsföring/mingla/lära känna branschen. (Jag räknar helgdagarna som en heldag ihop, eftersom jag jobbar halvdagar då.)

Går man lite mer in i detalj ser mina arbetsdagar ut ungefär så här:

  • 6.30 Jag kliver upp och hjälper barnen till förskola.
  • 7.00 Frukost.
  • 7.30 Jag börjar mitt arbete. På förmiddagarna fokuserar jag på aktiva sysslor så som att fota, filma eller organisera/bedöma material.
  • 12.00 Lunch i en halvtimma.
  • 13.00 Administrativt arbete. Redigering, planering, bokföring, marknadsföring, studier av sånt jag måste kunna och dylikt.
  • 16.30 Hämtas barnen på förskola och arbetsdagen är oftast över. Om onsdagar arbetar jag även 3-4 h på kvällen. Övriga dagar tar jag hand om barnen medan Daniel renoverar om kvällarna. (Om jag inte har varit ute i skogen under dagen så brukar jag försöka gymma eller ta en springtur på kvällen.)
  • Fredag kväll är ledig och bara familjetid. Om helgerna arbetar jag förmiddagar och ägnar eftermiddagarna åt familjen. Ibland åker vi bort och då arbetar jag ej helg. Jag arbetar i snitt 50-60 h per vecka.

Men jag är precis på gång att börja inkludera filmning schemat nu! Efter att jag har kommit igång med vloggning kommer veckans upplägg istället att se ut (ungefär) på följande vis:

  • 1 dag administrativt
  • 2 dagar fotografering och bildbehandling
  • 3 dagar filmning och filmredigering.

Som ni ser har jag inte någon tid över till musiken som också är min stora, eviga passion. Men det får vara så i ett par månader nu först innan jag får styr på fotograferingen/filmningen fullt ut. Då kan jag börja inkludera nästa del. En sak i taget.

Finns det någon av mina läsare som har eget företag och vill berätta lite kort om hur deras dagars upplägg ser ut? Det vore intressant att höra. 😀 Hur mycket arbete lägger ni på “administrativa” sysslor?

Modlöshet och kamp – Att skapa drastiska förändringar i ens liv

Jag balanserar på timmerstockar kommer att utgöra grunden till vårt växthus om ett par veckor… Kan ni tro att jag längtar? 🙂 Vi har redan börjat smygodla chili och paprika inomhus… Jag ska fota och visa er senare.

Idag hänger modlösheten som ett tungt töcken över mig. Jag låg vaken halva natten och kunde inte sova för alla vemodiga tankar. Det skaver. Hur ska det gå för mig? Hur ska jag klara mig? Hur ska jag någonsin lyckas med det jag tar mig för? Det kommer aldrig att gå, det kommer aldrig att gå, DET KOMMER GIVETVIS ALDRIG ATT GÅ…!! VAD TRODDE JAG? HUR KORKAD VAR JAG? Det är lika bra att ge upp drömmarna om ett liv som kreatör/konstnär och gå tillbaka till ett vanligt hederligt akademiskt arbete på kontor. Det är väl ändå där jag hör hemma?

Klump i halsen och hängande huvud.

Jag blir så ledsen när jag tänker så. Jag blir så modlös att jag tänker att livet egentligen inte har någon mening om jag inte får fortsätta att gå denna väg. Vad ska jag göra då? Vad ska det bli av mig då? Vem är jag då? Livets mening är min familj så klart. Mina små hjärtegryn. Men att känna sig nyttig ändå, att göra något man brinner för och bekräftas för den man är. För vad man ger. Visst är det ändå en av grundpelarna för att kunna känna meningsfullhet?

Övergivenhet – Att arbeta ensam och med sig själv

Som väntat så här i starten av egenföretagandet så kommer misströstan och självtvivlet krypande. Det matar mig med dåligt självförtroende och onyttig realism. Såna där hur-ska-du-klara-dig-ekonomiskt-har-du-tänkt??-tankar och vet-du-hur-få-konstnärer-som-verkligen-kan-leva-på-det-de-gör?. Tankar som inte gör någon nytta alls, som bara dömer, sparkar, slår, spottar och suger musten ur en.

Och känslan av övergivenhet. Stundvis väller den över mig med obarmhärtig kraft. Stundvis känns det tufft att ha flyttat ut till landet, långt ifrån alla mina vänner, och nu dessutom inte längre ha ett vanligt jobb med kollegor. Nu är det bara jag ensam ute i skogen med min kamera och mina högljudda tankar. Annars helt tyst. Ingen som ser eller hör mig. Ingen att prata med, att få tips och råd från. Ingen som dunkar en i ryggen och säger – Nu kör vi! Nu hjälps vi åt! Det här fixar vi! Nej. Nu är det bara jag. Och mina visioner. Det tar ett tag att vänja sig vid det…

I förrgår ute i skogen! Så enkelt och så ljuvligt… Inget missmod i världen kan ta ifrån mig den känsla jag får när jag går här.

Att orka hela vägen…

Jag försöker tala förståndigt med mig själv. Vara min egen peppiga livscoach. Klappa mig på huvudet och säga att allt nog ska gå bra, på något sätt. Det är ju ändå det här jag vill, eller hur! Jag inser ju att detta är en fas på vägen. Ett prövningarnas berg som måste bestigas.

Jag försöker förklara för mig själv att kampen för att uppnå sina drömmar inte är enkel och aldrig kommer att vara. Det är blod, svett och tårar. Det är berg och dalar, rosor och törnen. Självklart kommer jag att snubbla och famla i mörker då och då. Det kostar alltid att vinna. Men under mitt famlande och fallande kommer jag att upptäcka saker som jag inte visste fanns! Jag kommer att känna känslor jag inte tidigare har känt, se, höra, dofta och ta in intryck som aldrig förr. Jag försöker påminna mig om detta. Det är ju ändå skapandet och uttryckandet som gör mig levande. Det är friheten och samklangen med naturen som är min målbild – och vägen dit får vara hur bökig den vill.


Framgångens 10 (14) faser

För att underlätta för hjärnan att se mål och mening så har jag utformat en simpel men (för mig) pedagogisk och överskådlig framgångsteori som hjälper mig att förstå och överblicka vad jag har att vänta. Detta är de faser jag måste igenom för att nå hela vägen. Att se det framför sig och föreställa sig dessa faser hjälper mig att orka hålla ut mer.

Den här teorin kan tillämpas på vad som helst egentligen; karriärsdrömmar, bekämpa en ätstörning eller ett missbruk, lära sig nya färdigheter, reparera eller ta sig ur en infekterad relation, stärka sin självkänsla etc. Framgång för mig är inte rikedom och dylikt, utan att lyckas med det man tar sig för. Att orka fullfölja sin plan. Att skapa drastiska förändringar i ens liv är alltid en utmaning och följer ungefär samma struktur.

Så här tänker jag…

Figur 1. Framgångens 10 faser. Faserna Beslutsamhet och Svacka upprepas okänt antal gånger. (Såväl som slutfaserna Framgång och Svacka.)

Vägen till framgång består av åtta huvudsakliga faser; 1. Smekmånaden, 2. Kraschen, 3. Återhämtningen, 4. Beslutsamheten, 5. Svackan, 6. Beslutsamheten (igen) 7. Revanschen, 8. Framgången. (Faserna Beslutsamhet och Svacka går i regel i omlopp ett par gånger innan nästa fas infinner sig.)

Vill man fördjupa hela konceptet ytterligare så kan man lägga till steg 9. (Svackan) och 10. (Målbilden) också. Dessa berör efterdyningarna som sker när en framgång uppnås. För det är ju sällan så att vi människor känner oss omedelbart tillfreds när vi har uppnått det vi vill ha. Tragiskt nog måste nya kamper utkämpas när framgången är nådd. Då blir kraven, förväntningarna och känslan av otillräcklighet än mer påtaglig vilket sprider negativ energi och gör njutningen av framgången bitter. Det krävs ytterligare lite kamp för att landa i den där drömmen som från början var ens målbild… Den där drömmen om självuppfyllande. Att må bra och vara lycklig (tillfreds med sitt liv).


10 faser att genomgå – när stora livsförändringar ska uppnås

  • 1. Smekmånaden – Allt känns spännande och du är super-mega-exalterad och peppad! Detta kommer att gå vägen!!!
  • 2. Kraschen – Du inser plötsligt att vägen var snårigare än du hade väntat dig. Du tappar energi och mod. Du börjar att slå och sparka på dig själv. Hela projektet känns hopplöst och inget ljus är i sikte.
    KRITISK FAS 1. DET ÄR I DENNA FAS SOM DET ÄR VIKTIGT ATT UTHÄRDA. BIT IHOP, HÅLL HUVUDET KALLT OCH KNEGA PÅ! IGNORERA RÖSTERNA I DITT HUVUD! Risken är som störst att ge upp just här.
  • 3. Återhämtningen – Du behärskar dig, tar dig samman och återfår kontrollen. Du inser att loppet kanske inte är kört ändå (även om självförtroendet har fått sig en rejäl törn).
  • 4. Beslutsamheten – Du biter ihop och fokuserar på din målbild. Det är dit du vill komma och det är dit du ska. Inget annat spelar någon roll.
  • 5. Svackan – Kampen börjar tära på dig. Du känner dig trött, tappar motivation och förtröstan. Du börjar fundera på om du inte ändå har tagit dit vatten över huvudet och om det verkligen är dit du vill.
    KRITISK FAS 2. Svackan och Beslutsamhets-faserna kan gå i omlopp en lång tid innan nästa fas infaller sig. Här infinner sig därför den andra kritiska tidpunkten i din kamp – att hålla ut!
  • 6. Beslutsamheten – Du ber tvivlet att dra åt helskotta och påminner dig själv om målbilden. Du spikar upp den (mentalt) på väggen framför dig, biter ihop och kämpar på som du aldrig har gjort förr.
  • 7. Revansch – Du märker att ditt slit betalar sig. Plötsligt börjar saker och ting röra på sig / rulla på.
  • 8. Framgång – Du inser att du befinner dig på den plats som du en gång i tiden drömde om. Du har svårt att tro att det är sant och vet inte hur du ska kunna njuta av att vara här. Det är ju så mycket jobb som väntar…
  • 9. Svacka – Du känner dig urlakad och golvad av alla förväntningar. Du vill dra ett täcke över huvudet och bara få stänga av allt en stund. Du känner misströstan och undrar om du är en bluff.
    KRITISK FAS 3. Framgången och Svackan-faserna kommer att gå i omlopp fortsättningsvis – egentligen resten av ditt liv. Ingenting kommer någonsin att vara på topp hela tiden. Påminn dig om att det ändå var hit du ville komma! Lär dig att ignorera dina och andras förväntningar och lyssna istället till ditt inre. Vad har du behov av?
  • 10. Målbild – Du lär dig att parera och balansera mellan förväntningar, arbete och återhämtning. Du inser att du är där du vill vara och tillåter dig äntligen att njuta av att livet är just så som du en gång drömde att det skulle vara.

Jag har för skojs skull ritat upp två olika figurer som visar min teori av hur vägen till framgång ser ut. Man kan se det på två olika sätt, men grundtanken är densamma. (Andra figuren visades tidigare.)

Figur 2. Framgångens 12 steg. Här har jag brutit upp vägen i lite fler delmål. På så vis blir vägen lite tydligare! Så här kan en fullt rimlig och potentiell utveckling se ut…

Jag befinner mig just nu i fas 2. Och jag ska banne mig se till att jag släpar mig vidare även till fas 3 – om jag så ska stupa på köpet. Att ge upp finns inte på min karta. Jag vill hellre känna missmod, hopplöshet och lidande än att vanka av och an i ett tryggt ekorrhjul och inte veta hur det kändes att leva på riktigt. (Åtminstone tänker jag så just nu – ända tills min klenare del av MIG börjar hispa upp sig igen. Vi får se hur länge friden varar… 😉 )


Har du några stora förändringar på gång i ditt liv och var någonstans i din utveckling befinner du dig? Missmod eller flagga i topp?

Jag skissar företagslogga!

Idag vill jag dela med mig av ytterligare ett steg i min nybörjarföretagare-resa. Att designa en logga!! Roligare än det låter och gräsligt mycket svårare.

Skojigt att få komma igång med lite teckning!

Jag har slitit mina arma hårstrån över detta projekt och funderat och funderat, ända sedan början av hösten (2019). Det är så mycket som ska tas i åtanke, som har betydelse, när en genialisk logga ska skapas. Så många budskap som ska kunnas utrönas genom en liten krusidull på ett papper – som i framtiden ska representera mitt livsverk.

Loggan måste säga något om mig. Den måste säga något om det jag skapar och de tjänster jag kommer att erbjuda. Den måste ge rätt känsla, rätt förväntningar, rätt inspiration. Den måste vara begriplig, estetiskt tilltalande och… ja klockren helt enkelt.

Naturen och friheten är onekligen två viktiga element i mitt budskap, likasom kreativiteten, konsten och de historiska vingslagen. Jag vill skapa känslor som frihet, glädje, respekt för livet och människans förmåga, samt framtidstro.

Jag har testat mängder av olika idéer – allt ifrån mina initialer, till ett träd eller en talande sten. Men nu har jag landat i att det ska vara en siluett av en kvinna. En graciös, stark, självständig kvinna som står på en klippa och höjer sina armar i en tyst hyllning till livet. JUBEL.

Jag måste ha olika versioner som är anpassade för olika ändamål. En med bara mitt namn, en med siluetten och en med en kombination av dem båda. Samt även en liten minivariant med bara initialerna. Men nu har jag fastnat vid att jag inte kan bestämma mig för hur kombinationen ska se ut! Jag har blivit blind efter allt testande fram och tillbaka.

Alternativ 1 (Annorlunda V)
Alternativ 2 (Sträck bakom kvinnan)
Alternativ 3 (Mer space mellan orden)

Ni kloka läsare där ute – HJÄLP MIG, JAG ÄR LOST!!! Vad ger ni mig för smakråd? Vilken variant är bäst?

För evigt tacksam för all feedback och input jag kan få! 🙂

2020 – året då det händer!

Ett varmt och hjärtligt (smått försenat) Gott Nytt år på er alla!! <3 Jag har tillåtit mig att ta en ordentlig semester över jul och nyår. Inte semester som i att ligga och vila sig och kolla tv-serier – längtar efter det!! – utan semester som i att ta hand om hemmet (städa, tvätta, laga mat – ni vet allt det där som man inte alltid annars hinner med) och fokusera på barnen förstås; Spela spel, bygga tågbanor, räkna siffror, öva på att säga färger, leka lekar, dansa, sjunga, hamra med grytlock och förfäras över ljudet, samt dylika underhållande aktiviteter som barnen gillar…

Men nu är jag tillbaka till verkligheten och mitt nya jobb som huvudsakligen består av att organisera.. öh… mitt jobb, skapa saker och ting, fota och snart också filma. Innan jag kan komma igång med filmningen måste dock vissa andra delar vara klara. Hårddiskarna t.ex. Jag har ca. 7-8 hårddiskar fulla med innehåll – mycket sådant som jag har skapat tidigare. Egenskrivna låtar, fotosessions m.m. Jag måste sortera allting och få grepp om var jag ska börja. Det är ett enda virrvarr av filer i nuläget och jag uppskattar att det kommer att ta mig ca. en-två veckors heltidsarbete att strukturera allting rätt. Jag har inte sorterat hårddiskarna på 15 år nämligen!!! Men där finns guldgömmor med inspiration till det jobb jag framöver kommer att ägna mig åt, så det är viktigt att jag får ordning på det så jag kan börja använda dem och jobba vidare på det innehåll som finns där. Sen saknar jag också lite filmutrustning för att kunna komma igång med youtube-kanalen. Så det måste jag också köpa nu i veckan…

Men åh, vad skönt det är att ha bloggen där jag kan skriva fritt och ledigt på enkel simpel bonna-svenska!! Min engelska är inte så bra, så det tar tid och energi för mig att formulera bra instagraminlägg. Varje inlägg är liksom en bergsbestigning för mig! Gaaahhh!!! 😛

Min januarikrans av ungefär det en svensk januariskog har att erbjuda!

Igår var jag ute en timma i skogen för att samla material till min “månadsbild” som jag kommer att lägga ut varje månad på instagram. Jag tänker att det kunde vara en stimulerande idé att börja varje månad med en sådan bild och en slags sammanhangsmarkering inför kommande månad. Då ska jag plocka ting från naturen som representerar den månaden för mig och skapa ett hjärta. Den sovande januari-skogen bakom vårt hus hade inte mycket att erbjuda mig, men lava, torkade ormbunkar i olika färger och blött purpurrött gräs kan skapa magi!

Mina nyårslöften

På tal om begränsningar, trånanden och “gaaaahh’s”! Är det någon mer än jag här som älskar känslan av att börja ett nytt år med nya fräscha löften? Inte krav alltså, inte sådana som sätter sig som gråtklumpar i halsgropen. Bara vänliga, lovande löften som gör en gott av att se fram emot att få uppfylla. Sådant som man verkligen längtar efter att sätta tänderna i! Jag har många såna, så det blev svårt för mig att enas om några huvudsakliga. Allt kan ju liksom inte uppfyllas just i år.

Årets nyårslöften för mig är följande:

  • Förbättra min engelska.
  • Fortsätta bli bättre på att fota.
  • Röra på mig mer och börja träna på gym igen. (Jag ska försöka göra det till en rutin att ha ett aktiveringspass varje dag, vad som helst – springa, gå, träna, stå på händer med lillan i högsta hugg…)
  • Ge yoga och meditation en andra (femtielfte!?) chans! (Hur tråkigt det än är så ska det ju enligt utlåtande ändå vara en vänlig handling mot kropp och sinne!? Jag hoppas att det ska kunna visa sig vara ett bra sätt för mig att varva ner och samla kraft. Samt att min kropp är stel som en fällkniv.)
  • Läsa böcker innan jag somnar, istället för att scrolla på mobilen.
  • Vara noga med vad jag lägger min tid på – bli mer organiserad och effektiv.
  • Bli mer tålmodig.
  • Vara snällare mot mig själv (= mindre självkritisk).
  • Äta mer vegetariskt.
  • Njuta av livet och nuet!

Vad har ni för känslor inför det nya året? Bra eller mindre bra? Har ni några nyårslöften som ni vill dela med er av? 🙂

Första veckan som egenföretagare

Förra veckan slutade delvis i tårar och vemod, såväl som i en skräckblandad förtjusning och oerhörd lättnad. Nu slipper jag att försöka manövrera flera professioner på samma gång och ständigt inte räcka till. Vara ett irrationellt vandrande vrak som i huvudsak fungerar som ett störningsmoment för omgivningen. Komma hem varje dag och vara så sliten att jag inte har ork att vara kreativ eller social. Nej – nu är det nya tider! Nu kan jag fokusera. Nu är jag i livet där jag ska vara. UNDERBART!!!

Men det var tungt att lämna kollegorna och tryggheten. Och jag kände mig inte helt tillfreds över det arbete jag lämnade efter mig. Det kostade mig ett par salta tårar under dagen. Tiden hade inte räckt till som jag hade önskat. Men det är en känsla som jag kommer att få leva med även i framtiden, så det är bara att vänja sig. Jag måste bejaka mina svagheter, lära mig att släppa taget och gå vidare när det är dags, även om det tar emot och jag helst hade velat pilla varenda detalj på plats. Det är ju sådan jag är, omständig. Vill för mycket. Det är ingen nådig egenskap! Bed att ni besparas från ett sådant livsok! 😉

Måndag morgon

Jag vaknade med 469 vilda fjärilar i magen på måndag morgon. Pirrig och angelägen att omedelbart sätta tänderna i arbete. Jag sökte upp ett väl valt hörn i huset, där ljuset lade sig alldeles rätt från fönstret och känslan var genuin. Jag bonad in mig där, tände ljus och vred på lämplig musik, bunkrade upp med viktiga böcker, papper, pennor och föremål som inspirerar. Men jag var trött efter åtskilliga veckor av dålig sömn. För mycket har pågått i mitt arma hjärnkontor. Jag har drömt om så många kreativa projekt och livsvisdoms-erövringar. Sådant tar minsann på krafterna.

Vad jag har åstadkommit dessa da’r

Första dagen gick åt till att samla mig. Synka huvudet och hjärtat. Lägga upp en plan och ett schema för den närmsta månaden. Fundera en och två gånger över var jag ska börja och var jag vill komma. Inte slänga mig huvudlöst över första bästa konstprojekt, som jag förstås helst hade velat. Jag har inte haft tid eller ork att ta mig an dessa stora frågor tidigare. Mitt liv är fullt av pusselbitar som ska på plats.

Tisdagen och onsdagen ägnades åt att handla in utrustning för kommande fotograferingar samt snickra ihop underlag till flatlays- och stilleben-foton. Bilder och fotokonsten kommer att vara en viktig del av min framtida yrkesbana, så det är något jag kommer att lägga mycket krut på så här i början!

Idag ska jag iväg och julhandla, men hoppas också på att hinna genomföra en fotosession vid en gammal kvarn här i skogen! Bara jag får ut detta blogginlägg först. 🙂

Imorgon är det dags att få ordning på mitt eget lilla kontor. För där jag sitter nu är en högst tillfällig lösning. Det kommer att ta några dagar, då vi som ni ju vet är i full färd att renovera var och varannat rum här i stugan. En hel del städning och organisering ligger framför mig denna månad, innan kontoret är på plats och jobbet kan börja på allvar. Men jag ser fram emot att få hugga i!!

Har ni hunnit överstöka julhandlingen? Får ni möjlighet att “landa” och återhämta er från jobb och ståhej nu innan jul eller stressar ni runt som tokar? Jag ska försöka sluta stressa nu och bara låta julen komma. Det är ju en sådan jul man vill ha. Vilsam och harmonisk. Ömsint.

Jag har sagt upp mig!!! För att följa drömmen.

Nu har dagen kommit, då jag är redo för att berätta för er – grabba tag i närmsta stadiga möbel nu! – att jag har sagt upp mig. JAG HAR SAGT UPP MIG! Ursäkta att jag vrålar. Ursäkta era blödande öron. Men jag är besinningslöst glad. (Inte för att lämna mitt arbete som jag verkligen tyckte om, men för att börja ett nytt!)

Jag vågar knappt tänka på hur mycket arbete jag har framför mig. Jag kan ingenting om företagande. Jag kan i det närmaste ingenting om entreprenörskap, marknadsföring, försäkringar, pension, deklaration och momsregistrering. Att hålla i budget, skapa hemsidor, förhandla och skriva avtal. Jag har inga kontakter som kan hjälpa mig på vägen och inga närstående med erfarenhet av att driva eget. Men vad spelar det för roll?

Galet eller alldeles klockrent

Ibland, i mina svaga stunder, tänker jag att jag har tagit ett vansinnigt beslut. Att det aldrig kommer att gå. Men det måste. Det finns ingen återvändo. Jag får ta ett steg i taget och lära mig allt jag behöver lära mig. Inte ha för höga krav eller förväntningar. Låta det hela ta den tid det tar. Att landa, hitta mitt mål och min mening, att börja lära sig hur branschen fungerar, bygga en plattform. Att så småningom kunna tjäna en krona eller två.

Men hur – de vette katten! Det är ju en extremt konkurrenskraftig bransch jag har valt att ge mig in i. Om min dröm innebär att jag för evigt kommer att få leva som en urfattig, trampad, bespottad stackare så får det bli så. Jag kommer åtminstone att vara lycklig. Mitt liv kommer åtminstone att vara mitt. Genuint. Direkt från hjärtat.

Vad ska jag jobba med?

1. Jag kommer att satsa på kreativt skapande – sociala medier, musik, konst, film och fotografering. Jag har massor av idéer som bara bubblar av iver att få komma till uttryck och ta form!! Jag vill göra livet rikt och roligt. Jag vill inspirera och uppmuntra mig själv och andra till ett liv i harmoni med sig själv, omgivningen och naturen. Att lyssna på sin magkänsla, göra saker som får en själv och andra att må bra, att leva ett positivt, närvarande och själsligt rikt liv.

Ni kommer att kunna hitta mig här framöver:
https://www.instagram.com/finding.silverlinings/

2. Förutom mina kreativa projekt så kommer jag att driva en bisyssla där jag supportar andra att uppnå sina mål och drömmar. Under sommaren nu år 2019 gick jag en livscoachutbildning som öppnade nya vyer och perspektiv på livet för mig. Min redan sen innan djuplodande fascination för vårt psyke, vår mentala kapacitet och förmågan att styra sitt eget mående, sitt liv och sina förutsättningar, blev ännu djupare. Så jag hoppas på en fortsatt svindlande kunskapsresa/utbildningsresa inom denna profession.

Ni kommer att kunna hitta mitt coachingföretag här framöver:
https://www.instagram.com/risingstar.coaching/

(Jag kommer givetvis finnas kvar här på bloggen också, men jag kommer att vara mer närvarande på instagram. Så småningom kommer jag även att öppna mitt youtube-konto.)

En snårig väg att gå

Det är över två månader sedan jag sa upp mig, men jag har inte känt att det har varit läge att gå ut med det än. Jag var tvungen att smälta det själv. Nu är det bara 3 veckor kvar! Den 9:onde december kommer jag att stå här. Ensam. Utan lön och kollegor. Utan en trygg framtid. Utan någon aning om hur jag ska klara mig.

Jag kommer att brottas med motgångar, avvisningar, misslyckanden, osäkerhet, dåligt självförtroende, uppgivenhet, snubblande, tårar och besvikelse. Jag kommer att sitta där med tre ynka fakturor och femtioåtta tjocka gråtklumpar i halsen, månad efter månad. Det är så jag föreställer mig min närmsta framtid.

Men jag kommer också att växa, bli starkare och visare. Jag kommer att uppleva hejdundrans mentala, konstnärliga och musikaliska äventyr, utveckla nya färdigheter, komma närmare naturen, lära känna andra kreativa själar och få viktiga uppenbarelser om livet. Framför allt kommer jag att vara FRI. Fri från ett liv som fängslade och kvävde mig. Som inte var mitt. Som var någon annans..

Nu ska jag slänga upp två stora glas champagne på bordet åt mig och maken och så ska vi fira natten lång. Skål för nya äventyr!

Otaliga barnsligt glada pussar och kramar till er mina fina goa tappra läsare! Hoppas att ni vill fortsätta följa min resa!

Låt aldrig någon annan definiera vem du är och hur du ska leva ditt liv. Kom ihåg det!

Du har bara ett liv – LEV DET!

Stäng meny
Längta Hem