Att driva eget företag.

Ovanifrån och livet bakom kulisserna

Glöm coronaviruset och allt elände för en stund! Idag ska jag bjuda er på en liten flygtur och en glimt bakom kulisserna på min alldeles simpla vardag här ute i skogen som nybakad och bortkommen egenföretagare.

En glimt av vår boning uppifrån. Vi flyttade in här för knappt 3 år sedan och är i full gång med att försöka få fason på gård och hem…

Häromdagen tog jag min drönare Lyra (japp, jag har döpt henne till det!) på hennes andra jungfruresa upp i luften, och tillsammans upptäckte vi de vidsträckta nejderna omkring vår gård ovanifrån. Vilken mäktig resa!!

Jag filmade nästan bara och glömde faktiskt att fota mer än dessa två ögonblick. Men mer kommer i andra blogginlägg i framtiden…

När man ser skogar, ängar, sjöar och klippor sådär uppifrån så upptäcker man så många nya ställen som man inte annars hade hittat, som inte syns från skogsstigarna och vägarna. Lustiga kalhyggen, stora sprickor i berg och klippor, vattenfall, bäckar och lömska myrmarker – som man helst inte vill stöta på av misstag och särskilt inte i ensamhet…

De där myrmarkerna kan sluka vem och vad som helst i sitt blöta glupska sköte. Trust me, jag har varit vid dödens port och krafsat ett par gånger!! 😛 (Vid tillfällen då jag har varit dumdristig nog att avvika från de etablerade skogsstigarna. Och det sker rätt så ofta eftersom jag är belastad med en hälsovådlig nyfikenhet.)

En glimt från vår trädgård mot ladugården.

Vintern vill inte riktigt släppa sitt grepp ännu och jag är inte tillfreds med det. Den flåsar oss i nacken och gör sig lustig över att vi gång på gång narras att tro att våren är här. Men mig är förstås det inte så synd om! Det är väl knappast lovligt att klaga på att behöva njuta av vackra snötäckta landskap? Värre är det för de tappra snödroppar och krokusar som har vågat sticka upp sina smäckra nyllen ur jorden. De har fått sig ett par köldsmällar om man säger så…


Dagarna går åt till att fota…

Nu har ungefär 3 månader gått sedan jag slutade mitt vanliga hederliga arbete och gav mig ut på eget bevåg. Det är fascinerande hur lite det kan kännas som att jag har utfört under så lång tid, men det är trots allt en hel del även om det inte syns utåt. Jag önskar förstås att jag hade hunnit längre än så här vid det här laget, men det är som det är. Inget att hänga läpp för…

MÅNAD 1. Den första månaden gick åt till att samla mig, samla allt material, beställa utrustning och planera upplägget på mitt arbete.

MÅNAD 2. Den andra månaden var ett virrvarr av fortsatt planering, fotografstudier och vabb. Jag vabbade nästan halva denna månad och fick därför inte så mycket eget övrigt arbete gjort.

MÅNAD 3. I mars började jag på allvar med skapandet. Jag lägger fortfarande många timmar på att öva och utveckla mina fotokunskaper i detta stadie. Jag vill känna mig trygg i att kunna prestera på en professionell nivå, eftersom jag avser att livnära mig på detta. Så jag slukar all kunskap jag kan hitta och lägger så många timmar jag bara kan på att öva. Öva, öva, öva, öva. Styla, fota, editera, styla, fota och editera…

Behind the scene. En glimt av när jag övar mina fotografskills på grannens hemgjorda öl och Daniels nybakta surdegsbröd!

Fotografering är svår konst att lära sig fullt ut. Det handlar inte bara om att kunna “ta bilder”, det innefattar ett så enormt stort kunskapsområden och så många moment. Och det är precis det som fascinerar mig!! Det handlar om att lära sig hur man ska förhålla sig till färg och form, ljus, skuggor, att fota dag eller nattid, avstånd, perspektiv, rörelser och olika väderförhållanden… Det finns hundratals tekniker att lära sig och massor av utrustning att behärska. Men först och sist handlar det om känsla och att hitta det där lilla extra som gör en bild till ett fotografi! Det är vad jag fokuserar mycket på. Att försöka hitta en story att förmedla!

Idag har ju dessutom tekniken kommit så långt att bildbehandling är ett måste att behärska om man ska kunna arbeta professionellt som fotograf. Och bildbehandling är minsann ett kapitel för sig – oceaner av tekniker att få koll på! Jag kan inte få nog av att studera detta ämne. Det är fantastiskt roligt! 🙂

Resultatet! Grannens öl och Daniels nybakta surdegsbröd.

Mitt schema – Vardagen som konstnärs-egenföretagare

Jag har räknat ut att jag i dagsläget lägger ungefär 2 dagars heltidsarbete på administrativa sysslor (planera, jobba på hemsidan och dylikt), 3 dagar på att plugga fotografering och 1 dag på marknadsföring/mingla/lära känna branschen. (Jag räknar helgdagarna som en heldag ihop, eftersom jag jobbar halvdagar då.)

Går man lite mer in i detalj ser mina arbetsdagar ut ungefär så här:

  • 6.30 Jag kliver upp och hjälper barnen till förskola.
  • 7.00 Frukost.
  • 7.30 Jag börjar mitt arbete. På förmiddagarna fokuserar jag på aktiva sysslor så som att fota, filma eller organisera/bedöma material.
  • 12.00 Lunch i en halvtimma.
  • 13.00 Administrativt arbete. Redigering, planering, bokföring, marknadsföring, studier av sånt jag måste kunna och dylikt.
  • 16.30 Hämtas barnen på förskola och arbetsdagen är oftast över. Om onsdagar arbetar jag även 3-4 h på kvällen. Övriga dagar tar jag hand om barnen medan Daniel renoverar om kvällarna. (Om jag inte har varit ute i skogen under dagen så brukar jag försöka gymma eller ta en springtur på kvällen.)
  • Fredag kväll är ledig och bara familjetid. Om helgerna arbetar jag förmiddagar och ägnar eftermiddagarna åt familjen. Ibland åker vi bort och då arbetar jag ej helg. Jag arbetar i snitt 50-60 h per vecka.

Men jag är precis på gång att börja inkludera filmning schemat nu! Efter att jag har kommit igång med vloggning kommer veckans upplägg istället att se ut (ungefär) på följande vis:

  • 1 dag administrativt
  • 2 dagar fotografering och bildbehandling
  • 3 dagar filmning och filmredigering.

Som ni ser har jag inte någon tid över till musiken som också är min stora, eviga passion. Men det får vara så i ett par månader nu först innan jag får styr på fotograferingen/filmningen fullt ut. Då kan jag börja inkludera nästa del. En sak i taget.

Finns det någon av mina läsare som har eget företag och vill berätta lite kort om hur deras dagars upplägg ser ut? Det vore intressant att höra. 😀 Hur mycket arbete lägger ni på “administrativa” sysslor?

Modlöshet och kamp – Att skapa drastiska förändringar i ens liv

Jag balanserar på timmerstockar kommer att utgöra grunden till vårt växthus om ett par veckor… Kan ni tro att jag längtar? 🙂 Vi har redan börjat smygodla chili och paprika inomhus… Jag ska fota och visa er senare.

Idag hänger modlösheten som ett tungt töcken över mig. Jag låg vaken halva natten och kunde inte sova för alla vemodiga tankar. Det skaver. Hur ska det gå för mig? Hur ska jag klara mig? Hur ska jag någonsin lyckas med det jag tar mig för? Det kommer aldrig att gå, det kommer aldrig att gå, DET KOMMER GIVETVIS ALDRIG ATT GÅ…!! VAD TRODDE JAG? HUR KORKAD VAR JAG? Det är lika bra att ge upp drömmarna om ett liv som kreatör/konstnär och gå tillbaka till ett vanligt hederligt akademiskt arbete på kontor. Det är väl ändå där jag hör hemma?

Klump i halsen och hängande huvud.

Jag blir så ledsen när jag tänker så. Jag blir så modlös att jag tänker att livet egentligen inte har någon mening om jag inte får fortsätta att gå denna väg. Vad ska jag göra då? Vad ska det bli av mig då? Vem är jag då? Livets mening är min familj så klart. Mina små hjärtegryn. Men att känna sig nyttig ändå, att göra något man brinner för och bekräftas för den man är. För vad man ger. Visst är det ändå en av grundpelarna för att kunna känna meningsfullhet?

Övergivenhet – Att arbeta ensam och med sig själv

Som väntat så här i starten av egenföretagandet så kommer misströstan och självtvivlet krypande. Det matar mig med dåligt självförtroende och onyttig realism. Såna där hur-ska-du-klara-dig-ekonomiskt-har-du-tänkt??-tankar och vet-du-hur-få-konstnärer-som-verkligen-kan-leva-på-det-de-gör?. Tankar som inte gör någon nytta alls, som bara dömer, sparkar, slår, spottar och suger musten ur en.

Och känslan av övergivenhet. Stundvis väller den över mig med obarmhärtig kraft. Stundvis känns det tufft att ha flyttat ut till landet, långt ifrån alla mina vänner, och nu dessutom inte längre ha ett vanligt jobb med kollegor. Nu är det bara jag ensam ute i skogen med min kamera och mina högljudda tankar. Annars helt tyst. Ingen som ser eller hör mig. Ingen att prata med, att få tips och råd från. Ingen som dunkar en i ryggen och säger – Nu kör vi! Nu hjälps vi åt! Det här fixar vi! Nej. Nu är det bara jag. Och mina visioner. Det tar ett tag att vänja sig vid det…

I förrgår ute i skogen! Så enkelt och så ljuvligt… Inget missmod i världen kan ta ifrån mig den känsla jag får när jag går här.

Att orka hela vägen…

Jag försöker tala förståndigt med mig själv. Vara min egen peppiga livscoach. Klappa mig på huvudet och säga att allt nog ska gå bra, på något sätt. Det är ju ändå det här jag vill, eller hur! Jag inser ju att detta är en fas på vägen. Ett prövningarnas berg som måste bestigas.

Jag försöker förklara för mig själv att kampen för att uppnå sina drömmar inte är enkel och aldrig kommer att vara. Det är blod, svett och tårar. Det är berg och dalar, rosor och törnen. Självklart kommer jag att snubbla och famla i mörker då och då. Det kostar alltid att vinna. Men under mitt famlande och fallande kommer jag att upptäcka saker som jag inte visste fanns! Jag kommer att känna känslor jag inte tidigare har känt, se, höra, dofta och ta in intryck som aldrig förr. Jag försöker påminna mig om detta. Det är ju ändå skapandet och uttryckandet som gör mig levande. Det är friheten och samklangen med naturen som är min målbild – och vägen dit får vara hur bökig den vill.


Framgångens 10 (14) faser

För att underlätta för hjärnan att se mål och mening så har jag utformat en simpel men (för mig) pedagogisk och överskådlig framgångsteori som hjälper mig att förstå och överblicka vad jag har att vänta. Detta är de faser jag måste igenom för att nå hela vägen. Att se det framför sig och föreställa sig dessa faser hjälper mig att orka hålla ut mer.

Den här teorin kan tillämpas på vad som helst egentligen; karriärsdrömmar, bekämpa en ätstörning eller ett missbruk, lära sig nya färdigheter, reparera eller ta sig ur en infekterad relation, stärka sin självkänsla etc. Framgång för mig är inte rikedom och dylikt, utan att lyckas med det man tar sig för. Att orka fullfölja sin plan. Att skapa drastiska förändringar i ens liv är alltid en utmaning och följer ungefär samma struktur.

Så här tänker jag…

Figur 1. Framgångens 10 faser. Faserna Beslutsamhet och Svacka upprepas okänt antal gånger. (Såväl som slutfaserna Framgång och Svacka.)

Vägen till framgång består av åtta huvudsakliga faser; 1. Smekmånaden, 2. Kraschen, 3. Återhämtningen, 4. Beslutsamheten, 5. Svackan, 6. Beslutsamheten (igen) 7. Revanschen, 8. Framgången. (Faserna Beslutsamhet och Svacka går i regel i omlopp ett par gånger innan nästa fas infinner sig.)

Vill man fördjupa hela konceptet ytterligare så kan man lägga till steg 9. (Svackan) och 10. (Målbilden) också. Dessa berör efterdyningarna som sker när en framgång uppnås. För det är ju sällan så att vi människor känner oss omedelbart tillfreds när vi har uppnått det vi vill ha. Tragiskt nog måste nya kamper utkämpas när framgången är nådd. Då blir kraven, förväntningarna och känslan av otillräcklighet än mer påtaglig vilket sprider negativ energi och gör njutningen av framgången bitter. Det krävs ytterligare lite kamp för att landa i den där drömmen som från början var ens målbild… Den där drömmen om självuppfyllande. Att må bra och vara lycklig (tillfreds med sitt liv).


10 faser att genomgå – när stora livsförändringar ska uppnås

  • 1. Smekmånaden – Allt känns spännande och du är super-mega-exalterad och peppad! Detta kommer att gå vägen!!!
  • 2. Kraschen – Du inser plötsligt att vägen var snårigare än du hade väntat dig. Du tappar energi och mod. Du börjar att slå och sparka på dig själv. Hela projektet känns hopplöst och inget ljus är i sikte.
    KRITISK FAS 1. DET ÄR I DENNA FAS SOM DET ÄR VIKTIGT ATT UTHÄRDA. BIT IHOP, HÅLL HUVUDET KALLT OCH KNEGA PÅ! IGNORERA RÖSTERNA I DITT HUVUD! Risken är som störst att ge upp just här.
  • 3. Återhämtningen – Du behärskar dig, tar dig samman och återfår kontrollen. Du inser att loppet kanske inte är kört ändå (även om självförtroendet har fått sig en rejäl törn).
  • 4. Beslutsamheten – Du biter ihop och fokuserar på din målbild. Det är dit du vill komma och det är dit du ska. Inget annat spelar någon roll.
  • 5. Svackan – Kampen börjar tära på dig. Du känner dig trött, tappar motivation och förtröstan. Du börjar fundera på om du inte ändå har tagit dit vatten över huvudet och om det verkligen är dit du vill.
    KRITISK FAS 2. Svackan och Beslutsamhets-faserna kan gå i omlopp en lång tid innan nästa fas infaller sig. Här infinner sig därför den andra kritiska tidpunkten i din kamp – att hålla ut!
  • 6. Beslutsamheten – Du ber tvivlet att dra åt helskotta och påminner dig själv om målbilden. Du spikar upp den (mentalt) på väggen framför dig, biter ihop och kämpar på som du aldrig har gjort förr.
  • 7. Revansch – Du märker att ditt slit betalar sig. Plötsligt börjar saker och ting röra på sig / rulla på.
  • 8. Framgång – Du inser att du befinner dig på den plats som du en gång i tiden drömde om. Du har svårt att tro att det är sant och vet inte hur du ska kunna njuta av att vara här. Det är ju så mycket jobb som väntar…
  • 9. Svacka – Du känner dig urlakad och golvad av alla förväntningar. Du vill dra ett täcke över huvudet och bara få stänga av allt en stund. Du känner misströstan och undrar om du är en bluff.
    KRITISK FAS 3. Framgången och Svackan-faserna kommer att gå i omlopp fortsättningsvis – egentligen resten av ditt liv. Ingenting kommer någonsin att vara på topp hela tiden. Påminn dig om att det ändå var hit du ville komma! Lär dig att ignorera dina och andras förväntningar och lyssna istället till ditt inre. Vad har du behov av?
  • 10. Målbild – Du lär dig att parera och balansera mellan förväntningar, arbete och återhämtning. Du inser att du är där du vill vara och tillåter dig äntligen att njuta av att livet är just så som du en gång drömde att det skulle vara.

Jag har för skojs skull ritat upp två olika figurer som visar min teori av hur vägen till framgång ser ut. Man kan se det på två olika sätt, men grundtanken är densamma. (Andra figuren visades tidigare.)

Figur 2. Framgångens 12 steg. Här har jag brutit upp vägen i lite fler delmål. På så vis blir vägen lite tydligare! Så här kan en fullt rimlig och potentiell utveckling se ut…

Jag befinner mig just nu i fas 2. Och jag ska banne mig se till att jag släpar mig vidare även till fas 3 – om jag så ska stupa på köpet. Att ge upp finns inte på min karta. Jag vill hellre känna missmod, hopplöshet och lidande än att vanka av och an i ett tryggt ekorrhjul och inte veta hur det kändes att leva på riktigt. (Åtminstone tänker jag så just nu – ända tills min klenare del av MIG börjar hispa upp sig igen. Vi får se hur länge friden varar… 😉 )


Har du några stora förändringar på gång i ditt liv och var någonstans i din utveckling befinner du dig? Missmod eller flagga i topp?

Jag skissar företagslogga!

Idag vill jag dela med mig av ytterligare ett steg i min nybörjarföretagare-resa. Att designa en logga!! Roligare än det låter och gräsligt mycket svårare.

Skojigt att få komma igång med lite teckning!

Jag har slitit mina arma hårstrån över detta projekt och funderat och funderat, ända sedan början av hösten (2019). Det är så mycket som ska tas i åtanke, som har betydelse, när en genialisk logga ska skapas. Så många budskap som ska kunnas utrönas genom en liten krusidull på ett papper – som i framtiden ska representera mitt livsverk.

Loggan måste säga något om mig. Den måste säga något om det jag skapar och de tjänster jag kommer att erbjuda. Den måste ge rätt känsla, rätt förväntningar, rätt inspiration. Den måste vara begriplig, estetiskt tilltalande och… ja klockren helt enkelt.

Naturen och friheten är onekligen två viktiga element i mitt budskap, likasom kreativiteten, konsten och de historiska vingslagen. Jag vill skapa känslor som frihet, glädje, respekt för livet och människans förmåga, samt framtidstro.

Jag har testat mängder av olika idéer – allt ifrån mina initialer, till ett träd eller en talande sten. Men nu har jag landat i att det ska vara en siluett av en kvinna. En graciös, stark, självständig kvinna som står på en klippa och höjer sina armar i en tyst hyllning till livet. JUBEL.

Jag måste ha olika versioner som är anpassade för olika ändamål. En med bara mitt namn, en med siluetten och en med en kombination av dem båda. Samt även en liten minivariant med bara initialerna. Men nu har jag fastnat vid att jag inte kan bestämma mig för hur kombinationen ska se ut! Jag har blivit blind efter allt testande fram och tillbaka.

Alternativ 1 (Annorlunda V)
Alternativ 2 (Sträck bakom kvinnan)
Alternativ 3 (Mer space mellan orden)

Ni kloka läsare där ute – HJÄLP MIG, JAG ÄR LOST!!! Vad ger ni mig för smakråd? Vilken variant är bäst?

För evigt tacksam för all feedback och input jag kan få! 🙂

2020 – året då det händer!

Ett varmt och hjärtligt (smått försenat) Gott Nytt år på er alla!! <3 Jag har tillåtit mig att ta en ordentlig semester över jul och nyår. Inte semester som i att ligga och vila sig och kolla tv-serier – längtar efter det!! – utan semester som i att ta hand om hemmet (städa, tvätta, laga mat – ni vet allt det där som man inte alltid annars hinner med) och fokusera på barnen förstås; Spela spel, bygga tågbanor, räkna siffror, öva på att säga färger, leka lekar, dansa, sjunga, hamra med grytlock och förfäras över ljudet, samt dylika underhållande aktiviteter som barnen gillar…

Men nu är jag tillbaka till verkligheten och mitt nya jobb som huvudsakligen består av att organisera.. öh… mitt jobb, skapa saker och ting, fota och snart också filma. Innan jag kan komma igång med filmningen måste dock vissa andra delar vara klara. Hårddiskarna t.ex. Jag har ca. 7-8 hårddiskar fulla med innehåll – mycket sådant som jag har skapat tidigare. Egenskrivna låtar, fotosessions m.m. Jag måste sortera allting och få grepp om var jag ska börja. Det är ett enda virrvarr av filer i nuläget och jag uppskattar att det kommer att ta mig ca. en-två veckors heltidsarbete att strukturera allting rätt. Jag har inte sorterat hårddiskarna på 15 år nämligen!!! Men där finns guldgömmor med inspiration till det jobb jag framöver kommer att ägna mig åt, så det är viktigt att jag får ordning på det så jag kan börja använda dem och jobba vidare på det innehåll som finns där. Sen saknar jag också lite filmutrustning för att kunna komma igång med youtube-kanalen. Så det måste jag också köpa nu i veckan…

Men åh, vad skönt det är att ha bloggen där jag kan skriva fritt och ledigt på enkel simpel bonna-svenska!! Min engelska är inte så bra, så det tar tid och energi för mig att formulera bra instagraminlägg. Varje inlägg är liksom en bergsbestigning för mig! Gaaahhh!!! 😛

Min januarikrans av ungefär det en svensk januariskog har att erbjuda!

Igår var jag ute en timma i skogen för att samla material till min “månadsbild” som jag kommer att lägga ut varje månad på instagram. Jag tänker att det kunde vara en stimulerande idé att börja varje månad med en sådan bild och en slags sammanhangsmarkering inför kommande månad. Då ska jag plocka ting från naturen som representerar den månaden för mig och skapa ett hjärta. Den sovande januari-skogen bakom vårt hus hade inte mycket att erbjuda mig, men lava, torkade ormbunkar i olika färger och blött purpurrött gräs kan skapa magi!

Mina nyårslöften

På tal om begränsningar, trånanden och “gaaaahh’s”! Är det någon mer än jag här som älskar känslan av att börja ett nytt år med nya fräscha löften? Inte krav alltså, inte sådana som sätter sig som gråtklumpar i halsgropen. Bara vänliga, lovande löften som gör en gott av att se fram emot att få uppfylla. Sådant som man verkligen längtar efter att sätta tänderna i! Jag har många såna, så det blev svårt för mig att enas om några huvudsakliga. Allt kan ju liksom inte uppfyllas just i år.

Årets nyårslöften för mig är följande:

  • Förbättra min engelska.
  • Fortsätta bli bättre på att fota.
  • Röra på mig mer och börja träna på gym igen. (Jag ska försöka göra det till en rutin att ha ett aktiveringspass varje dag, vad som helst – springa, gå, träna, stå på händer med lillan i högsta hugg…)
  • Ge yoga och meditation en andra (femtielfte!?) chans! (Hur tråkigt det än är så ska det ju enligt utlåtande ändå vara en vänlig handling mot kropp och sinne!? Jag hoppas att det ska kunna visa sig vara ett bra sätt för mig att varva ner och samla kraft. Samt att min kropp är stel som en fällkniv.)
  • Läsa böcker innan jag somnar, istället för att scrolla på mobilen.
  • Vara noga med vad jag lägger min tid på – bli mer organiserad och effektiv.
  • Bli mer tålmodig.
  • Vara snällare mot mig själv (= mindre självkritisk).
  • Äta mer vegetariskt.
  • Njuta av livet och nuet!

Vad har ni för känslor inför det nya året? Bra eller mindre bra? Har ni några nyårslöften som ni vill dela med er av? 🙂

Första veckan som egenföretagare

Förra veckan slutade delvis i tårar och vemod, såväl som i en skräckblandad förtjusning och oerhörd lättnad. Nu slipper jag att försöka manövrera flera professioner på samma gång och ständigt inte räcka till. Vara ett irrationellt vandrande vrak som i huvudsak fungerar som ett störningsmoment för omgivningen. Komma hem varje dag och vara så sliten att jag inte har ork att vara kreativ eller social. Nej – nu är det nya tider! Nu kan jag fokusera. Nu är jag i livet där jag ska vara. UNDERBART!!!

Men det var tungt att lämna kollegorna och tryggheten. Och jag kände mig inte helt tillfreds över det arbete jag lämnade efter mig. Det kostade mig ett par salta tårar under dagen. Tiden hade inte räckt till som jag hade önskat. Men det är en känsla som jag kommer att få leva med även i framtiden, så det är bara att vänja sig. Jag måste bejaka mina svagheter, lära mig att släppa taget och gå vidare när det är dags, även om det tar emot och jag helst hade velat pilla varenda detalj på plats. Det är ju sådan jag är, omständig. Vill för mycket. Det är ingen nådig egenskap! Bed att ni besparas från ett sådant livsok! 😉

Måndag morgon

Jag vaknade med 469 vilda fjärilar i magen på måndag morgon. Pirrig och angelägen att omedelbart sätta tänderna i arbete. Jag sökte upp ett väl valt hörn i huset, där ljuset lade sig alldeles rätt från fönstret och känslan var genuin. Jag bonad in mig där, tände ljus och vred på lämplig musik, bunkrade upp med viktiga böcker, papper, pennor och föremål som inspirerar. Men jag var trött efter åtskilliga veckor av dålig sömn. För mycket har pågått i mitt arma hjärnkontor. Jag har drömt om så många kreativa projekt och livsvisdoms-erövringar. Sådant tar minsann på krafterna.

Vad jag har åstadkommit dessa da’r

Första dagen gick åt till att samla mig. Synka huvudet och hjärtat. Lägga upp en plan och ett schema för den närmsta månaden. Fundera en och två gånger över var jag ska börja och var jag vill komma. Inte slänga mig huvudlöst över första bästa konstprojekt, som jag förstås helst hade velat. Jag har inte haft tid eller ork att ta mig an dessa stora frågor tidigare. Mitt liv är fullt av pusselbitar som ska på plats.

Tisdagen och onsdagen ägnades åt att handla in utrustning för kommande fotograferingar samt snickra ihop underlag till flatlays- och stilleben-foton. Bilder och fotokonsten kommer att vara en viktig del av min framtida yrkesbana, så det är något jag kommer att lägga mycket krut på så här i början!

Idag ska jag iväg och julhandla, men hoppas också på att hinna genomföra en fotosession vid en gammal kvarn här i skogen! Bara jag får ut detta blogginlägg först. 🙂

Imorgon är det dags att få ordning på mitt eget lilla kontor. För där jag sitter nu är en högst tillfällig lösning. Det kommer att ta några dagar, då vi som ni ju vet är i full färd att renovera var och varannat rum här i stugan. En hel del städning och organisering ligger framför mig denna månad, innan kontoret är på plats och jobbet kan börja på allvar. Men jag ser fram emot att få hugga i!!

Har ni hunnit överstöka julhandlingen? Får ni möjlighet att “landa” och återhämta er från jobb och ståhej nu innan jul eller stressar ni runt som tokar? Jag ska försöka sluta stressa nu och bara låta julen komma. Det är ju en sådan jul man vill ha. Vilsam och harmonisk. Ömsint.

Jag har sagt upp mig!!! För att följa drömmen.

Nu har dagen kommit, då jag är redo för att berätta för er – grabba tag i närmsta stadiga möbel nu! – att jag har sagt upp mig. JAG HAR SAGT UPP MIG! Ursäkta att jag vrålar. Ursäkta era blödande öron. Men jag är besinningslöst glad. (Inte för att lämna mitt arbete som jag verkligen tyckte om, men för att börja ett nytt!)

Jag vågar knappt tänka på hur mycket arbete jag har framför mig. Jag kan ingenting om företagande. Jag kan i det närmaste ingenting om entreprenörskap, marknadsföring, försäkringar, pension, deklaration och momsregistrering. Att hålla i budget, skapa hemsidor, förhandla och skriva avtal. Jag har inga kontakter som kan hjälpa mig på vägen och inga närstående med erfarenhet av att driva eget. Men vad spelar det för roll?

Galet eller alldeles klockrent

Ibland, i mina svaga stunder, tänker jag att jag har tagit ett vansinnigt beslut. Att det aldrig kommer att gå. Men det måste. Det finns ingen återvändo. Jag får ta ett steg i taget och lära mig allt jag behöver lära mig. Inte ha för höga krav eller förväntningar. Låta det hela ta den tid det tar. Att landa, hitta mitt mål och min mening, att börja lära sig hur branschen fungerar, bygga en plattform. Att så småningom kunna tjäna en krona eller två.

Men hur – de vette katten! Det är ju en extremt konkurrenskraftig bransch jag har valt att ge mig in i. Om min dröm innebär att jag för evigt kommer att få leva som en urfattig, trampad, bespottad stackare så får det bli så. Jag kommer åtminstone att vara lycklig. Mitt liv kommer åtminstone att vara mitt. Genuint. Direkt från hjärtat.

Vad ska jag jobba med?

1. Jag kommer att satsa på kreativt skapande – sociala medier, musik, konst, film och fotografering. Jag har massor av idéer som bara bubblar av iver att få komma till uttryck och ta form!! Jag vill göra livet rikt och roligt. Jag vill inspirera och uppmuntra mig själv och andra till ett liv i harmoni med sig själv, omgivningen och naturen. Att lyssna på sin magkänsla, göra saker som får en själv och andra att må bra, att leva ett positivt, närvarande och själsligt rikt liv.

Ni kommer att kunna hitta mig här framöver:
https://www.instagram.com/finding.silverlinings/

2. Förutom mina kreativa projekt så kommer jag att driva en bisyssla där jag supportar andra att uppnå sina mål och drömmar. Under sommaren nu år 2019 gick jag en livscoachutbildning som öppnade nya vyer och perspektiv på livet för mig. Min redan sen innan djuplodande fascination för vårt psyke, vår mentala kapacitet och förmågan att styra sitt eget mående, sitt liv och sina förutsättningar, blev ännu djupare. Så jag hoppas på en fortsatt svindlande kunskapsresa/utbildningsresa inom denna profession.

Ni kommer att kunna hitta mitt coachingföretag här framöver:
https://www.instagram.com/risingstar.coaching/

(Jag kommer givetvis finnas kvar här på bloggen också, men jag kommer att vara mer närvarande på instagram. Så småningom kommer jag även att öppna mitt youtube-konto.)

En snårig väg att gå

Det är över två månader sedan jag sa upp mig, men jag har inte känt att det har varit läge att gå ut med det än. Jag var tvungen att smälta det själv. Nu är det bara 3 veckor kvar! Den 9:onde december kommer jag att stå här. Ensam. Utan lön och kollegor. Utan en trygg framtid. Utan någon aning om hur jag ska klara mig.

Jag kommer att brottas med motgångar, avvisningar, misslyckanden, osäkerhet, dåligt självförtroende, uppgivenhet, snubblande, tårar och besvikelse. Jag kommer att sitta där med tre ynka fakturor och femtioåtta tjocka gråtklumpar i halsen, månad efter månad. Det är så jag föreställer mig min närmsta framtid.

Men jag kommer också att växa, bli starkare och visare. Jag kommer att uppleva hejdundrans mentala, konstnärliga och musikaliska äventyr, utveckla nya färdigheter, komma närmare naturen, lära känna andra kreativa själar och få viktiga uppenbarelser om livet. Framför allt kommer jag att vara FRI. Fri från ett liv som fängslade och kvävde mig. Som inte var mitt. Som var någon annans..

Nu ska jag slänga upp två stora glas champagne på bordet åt mig och maken och så ska vi fira natten lång. Skål för nya äventyr!

Otaliga barnsligt glada pussar och kramar till er mina fina goa tappra läsare! Hoppas att ni vill fortsätta följa min resa!

Låt aldrig någon annan definiera vem du är och hur du ska leva ditt liv. Kom ihåg det!

Du har bara ett liv – LEV DET!

Lämna allt för drömmen? Mitt nya stora beslut!!!

Jag är ledsen att jag är så passiv i bloggen. 🙁 Det känns inte roligt, men jag får inte ihop mer än så här just nu. Det blir ungefär 1 inlägg i veckan, kanske 2 ibland.

Det är bara drygt en vecka kvar innan jag börjar jobba fulltid igen och jag känner mig ytterst ambivalent inför det. Skojigt att komma tillbaka och träffa kära kollegor förstås och jag trivs verkligen med mitt arbete. Det är spännande, roligt, viktigt och stimulerande på så många vis!

Små glimtar från vår trädgård…

Men konsten och kreativiteten… min satsning på bloggen och fotograferandet… det kommer jag att sakna. Ibland tänker jag att jag kanske borde säga upp mig och följa min inre röst. Släppa allt och satsa på det jag verkligen brinner för! Skapandet. Kreativiteten. Allt det som ger mig möjlighet att uttrycka det som finns inombords. Jag lockas av Jonna Jinton och Maria Bååths modiga beslut att lämna allt och satsa på sina drömmar.

Kanske kommer jag göra detsamma snart. Kanske har jag snart fått nog av det här ekorrhjulet av förväntningar och krav från omgivningen som jag alltid har upplevt som en börda? De där yttre förväntningarna kväver mig och min passion till livet. Jag har aldrig riktigt passat in i samhällets ekorrhjul. Jakten på karriär, pengar, status och dylikt…

Varför ska jag leva ett liv som inte gör mig lycklig? Som (hur roligt det än är!) inte stillar min inre längtan. Gör mig till någon jag inte är. Vad spelar det för roll att jag kammar hem pengar på mitt arbete om jag ändå inte hinner njuta av dem. Om jag stressar mig igenom livet. Om jag sitter på ett kontor hela dagarna och bara tittar ut genom fönstret och längtar bort…..? (Så illa är det inte, men ibland känns det så.)

Men jag får lämna den tanken en stund och se hur hösten blir. Jag måste oavsett dra in lite pengar först så att vi har råd att jag (eventuellt) säger upp mig för att starta eget. För det vet vi ju alla att det kan ta många år innan det går att leva på en konstnärlig verksamhet. Det är inget lätt beslut att ta. Och jag måste ge mig själv tid att känna efter.

*Funderar, funderar, funderar…….. hmm……*

Nej, vet ni vad – jag tänker ge mig själv ett nytt stort löfte idag. Den här hösten. Jag får den här hösten på mig att bestämma hur min framtid ska se ut. Antingen stannar jag kvar och lever ett normalt, klokt svenssonliv. Eller också gör jag det fullständigt galna: släpper ALL trygghet och satsar på detta. Bloggen och mina många kreativa projekt. Musiken, fotograferingarna, skrivandet, naturen, trädgården, skrivandet… Det som ger mig den frihet jag törstar efter.

JAG GER MIG SJÄLV DENNA HÖST. SEDAN MÅSTE JAG VÄLJA. ANTINGEN STANNA KVAR PÅ JOBBET ELLER OCKSÅ SÄGA UPP MIG OCH BYTA BANA.

(Fy tusan vad en sådan tanke skrämmer mig!!!)

Just nu innan jag kommer tillbaka till jobbet måste jag koncentrera mig på att få färdigt alla ritningar på huset till bygglovsansökan som jag berättade om tidigare. Det är det som jag lägger mina dagar på nu, huvudsakligen. Sedan har en hel del dagar nu i slutet gått åt till semesterutflykter och födelsedagsfirande. Vi har varit bortbjudna till andra som fyller år och så fyller båda våra småttingar själva år. Så om en vecka håller vi kalas för Celina och Eliah.

Jag fällde några tårar igår över tiden som rusar. Min lilla prinsessa som nu fyller 1 år. Jag vill inte att hon ska bli större. Jag vill att hon ska vara min lilla bebis i all evighet. Vemod. Minns ni att jag startade bloggen precis när hon föddes?

Jag vill förändra mitt liv. Sluta stressa. Stanna upp och leva till fullo varje dag (så klyschigt, men så viktigt). Göra något mer av livet än så här…

Jag vill inte ligga 96 bast på dödsbädden och ångra att jag inte tog mig tid till barnen. Inte tog mig tid till att vara här och nu. Njuta, andas, vara fri och lycklig med människor jag älskar… Göra det jag mår bra av…

Vad är dina drömmar? Vad tror du skulle göra dig lycklig? Vad behöver du mer i livet av?

Ny fotografutrustning och tankar

Åh, jag måste få visa er min nya investering till filmningen! En superläcker gimbal med dubbelhandtag, som orkar bära tunga systemkameror och proffsfilmkameror. Den kommer att kunna skapa hela magiska vyer!! 🙂 Jag kan knappt bärga mig till att få använda den.

Gimbal med dubbehandtag

Vad i hela sinnesfriden är en gimbal? Kanske någon undrar. Svar: En form av avancerad selfiestick som används vid filminspelning för att stabilisera bilden på filmkameran.

Här kan ni skillnaden mellan att filma med och utan gimbal:


“Ja, men var håller dina vloggarna hus då?” Undrar ni väl säkert – med all rätta. “De skulle ju ha kommit ut i maj!?”

Ja. De skulle de. Men så kom livet i vägen. Vi insåg huvudstupa in i april och maj att utbyggnaden som vi hade tänkt att göra på huset om 1-2 år måste ske omgående. (Om 6 månader kan jag förklara varför. Jag smider dolda planer! 😉 Tills det måste jag hålla det hemligt.)

Så jag har skjutit upp vloggandet några veckor, till förmån för att ta tag i uträkningar, arkitektbesök, mäklarbesök, skissritande och offertförfrågningar hos byggnadsinjengörer. Det är ett stort projekt att bygga ut sitt hus med 100 kvm och nu krockade den planen med att börja vlogga.

Jag vill vara säker på att när jag börjar vlogga så kan jag avsätta den tid som krävs varje vecka för det. Jag jobbar på saken och håller på att samla mod, men är inte riktigt där ännu.

På tal om konst! :O Jag erkänner – jag är fullständigt hopplös när det kommer till kläder och att samla på spetsklänningar och unika, exklusiva tyger som är svåra att få tag på. Gärna handvävda/virkade/knypplade etc. (Jag kan leta land och rike runt efter sånt och drömmer om att skapa avantgarde kreationer av dem en dag.) Kanske kan jag visa mer av detta i mina filmer? De är underbara och jag vårdar dem ömt som om de vore mina barn.

Under tiden – tills jag har nått dit – passar jag på att samla på mig utrustning för att kunna leverera de mest högkvalitativa filmerna som jag bara kan. Jag vill att de som ser mina vloggar ska få ut något av dem. Bli glada, varma i själen, inspirerade eller åtminstone lite underhållna. Få sig ett och två skratt mitt i vardagsstöket och tänka att livet är bra nog lustigt. Jag vill inte göra vanliga vloggar i form av snack framför kameran, utan ett lite mer cinematiskt skapande. Visuellt godis. Konstnärligt. Vi får se om jag får till det, som sagt. Det är inte en liten uppgift att ta på sig och jag känner mig lite skrämd inför vad jag vill ge mig in i.

Jag är en blyg och tillbakadragen person. Jag lägger inte gärna ut bilder eller filmer på mig. Det är ett enormt steg för mig att börja filma mig själv. Vi får se hur det går! Jag försöker vila i den passion jag känner för filmskapandet och det budskap jag kommer att försöka förmedla; Naturen, livslusten, de trevande stegen framåt, konsten och skapandet. Det kommer att vara mitt fokus.

Hur tänker ni kring vloggande och det läskiga faktum att det innebär ett visst utelämnande av sig själv? Vloggar DU eller vill du börja vlogga? Och om – varför?

Kram och ljuvliga sommarfläktar på er! <3

Bloggens nisch och utveckling

Godeftermiddag på er! Hur står det till med herrskapet? <3 Här är det lite rörigt. Vi ska resa bort ikväll och vara borta till tisdag, så det har varit mycket att städa och packa de här senaste två dagarna.

Jag hade tänkt att fokusera enbart på ett nytt sömnadsprojekt denna vecka (som har med bloggen att göra, men jag skriver om det senare!), men på grund av försenad leverans av några av tygerna får jag skjuta upp det till nästa vecka. Skönt, på något vis. För jag hade ändå inte hunnit! Istället har jag förberett för påsken, pysslat, mekat med trädgårdslandet och pluggat fotografering. Övat mig på att filma med den nya drönaren. (Jag måste visa den för er snart! Bilder från den.)

Mina favoritprylar just nu! 😀 Att sitta utomhus, lapa sol och svälja kopiösa mängder frisk luft, plåta grönsaker och spruckna blomknoppar och läsa om hur man blir självförsörjande.

Helgen ska avnjutas i gott sällskap av familj, släktingar och vänner. Med en stråhatt på huvudet, så lättklädd som vädret tillåter (men det ska enligt prognos vara upp mot 18 grader! :O), en kall dricka och bok i handen. Samt en massa chokladpåskägg, läckra middagar, sällskapsspel, kramar och långa promenader.


Vem är jag? Vad är min blogg?

Så vad pysslar jag just nu med om dagarna (förutom att passa barn, städa, odla grönsaker, laga mat och lapa vårsol)? Jo, det ska jag berätta för er!! Det är så spännande så att jag håller på att spricka!

Jag håller just nu på att planera en ny header och en ny presentationsbeskrivning till bloggen. Jag vill ha en fräsig, tydlig och klockren header, som verkligen talar om vad detta är för blogg och vad man som läsare kan förvänta sig. Och det är ju minsann lättare i teorin än praktiken att leverera en sådan “klockren” header. Hur ska den se ut?? (Jag återkommer till den frågan längre ner i inlägget.)

Just nu är headern en gammal flygel i en ståtlig herrgårdsbyggnad i renoveringsbehov. Rasande läcker, onekligen, men hur mycket talar den om vad min blogg verkligen handlar om? (Delvis – inredningsintresset, musiken och renoveringsprojekten. Men ändå.) Där finns mycket kvar att önska, om man säger så. Och vem är jag? Kanske bör jag ha någon header som visar ansiktet bakom bloggen?

Jag har funderat fram och tillbaka kring varför jag bloggar, vad jag vill nischa mig som etc. och alla de där tankarna gör mig tokig. Jag älskar flexibiliteten i att kunna skriva om det som inspirerar och intresserar mig, det som faller på för stunden, oavsett vad det är. Jag måste erkänna det att jag har oerhört svårt för att hålla mig bara till en nisch! Samtidigt förstår jag poängen med varför bloggeliten påminner om hur viktigt just detta med nisch är. Det blir lätt rörigt i en blogg som min. Svårt att separera ämnena och få en klar bild över vilken målgrupp bloggen riktar sig till.

Just därför måste jag jobba extra hårt för att klargöra detta – för mig själv i förstahand och därefter för min lilla hjärtliga skara av tappra läsare!

“Allt livets goda, med en fläkt av fornhistoriska vindar!”

 

Allt livets goda

Jag har kommit fram till att – nej, det är helt enkelt inte jag! Det är inte jag att spela efter bloggvärldens snäva regler och bara skriva inlägg som handlar om hur man.. typ.. stoppar strumpor eller knypplar spets. Jag tycker om alldeles för mycket i livet för att begränsa vad jag får skriva om. Djur, natur, inredning, musik, låtskrivning, kläder, sömnad, pyssel, fotografering, matlagning, tårtbakning… det finns helt enkelt för mycket av livets goda för att bara välja en eller några få saker sak!! 😀

Däremot ser jag absolut en fördel med att försöka hitta en röd tråd i det som presenteras i bloggen. Och det är där jag har fastnat ett bra tag nu och spånat fram och tillbaka kring… Vem är jag???

… med en fläkt av fornhistoriska vindare

Ett intresse som jag inte har öppnat upp för så mycket i bloggen hittills är min historie- och sagofanatism! Jag älskar att drömma mig bort till andra världar, såväl forntidens och sekelskiftets världar som rena fantasivärldar och andra planeter där endast prinsessor och mäktiga furstar regerar. Så har det alltid varit. Jag har nördat ner mig i sagor, äventyr och magi ända sedan jag hasade mig fram i livet och fastnade med blöjan på tröskeln.

Efter mycket om och men har jag bestämt mig för att om möjligt “nischa” min blogg lite åt det hållet, då jag tycker att såna bloggar saknas. Jag har letat länge och väl efter andra bloggare som rör detta ämnet och det närmaste jag har kommit är Elin Kero. Men hon har det mer som en bihobby och inget som hon väver in i bloggens vardag på det sätt jag tänker mig. Det vore skojigt att ta detta nörderi till en ny nivå och leverera en sagovärld “på riktigt”!! Kanske skapa något slags community eller så, där alla vi sagonördar kan samlas och hänga? 😉

Det betyder inte att jag tänker sluta blogga om allt annat skojigt! Nä, tvärt om. ALLT LIVETS GODA ska fyllas i denna blogg. Och att det är emot “de lärdas” rekommendationer rör mig föga! 😉 Det är bättre att vara den man är född till att vara, hur galet det än må vara, än att försöka reducera sig till att passa i någon annans lilla idealistiska ask.

Det inspirerar mig inte att anpassa mig till den här världen med alla dess förväntningar och begränsningar. Det hämmar min fantasi. Nu kör jag all in på mitt eget!

Hej, hoj, nu bär det av!!! Paralelluniversum – here we come! 😉

Slänten ner mot hästhagen bjuder på lila och vita krokusar lite här och var…

Den nya headern

Så vad innebär detta beslut i praktiken? Ja, det innebär att jag måste skriva om min presentation och utveckla headern så att den speglar/representerar det bloggen faktiskt ska handla om – allt livets goda, med en fläkt av fornhistoriska vindar.

Jag vill presentera det på något nytt och kul sätt! Så jag har kommit fram till att den ska vara rörlig – alltså film! Hur jag konkret ska gå till väga vet jag inte. Jag har ingen aning om hur man får in en film som header. Men problem är till för att lösas – som jag ser det – och kunskapsluckor är till för att fyllas. 🙂 Så på något vis ska jag väl få ihop det också.

Headern ska bestå av ca. 8 sekvenser av filmatiserade photoshoots, varav varje endast består i 1-2 sekunder. Det gäller att klippa ut det bästa av det bästa. Men att också få en röd tråd.

Jag har en liten idé om att fläta ihop filmsekvenserna med målning eller teckning. Alltså att jag ska teckna de olika filmerna med penna… asch, jag kan inte förklara.

Jag måste bara komma på hur jag ska göra. Jag måste bara lära mig att hantera min nya filmkamera rätt och riktigt, köpa ett filmredigeringsprogram och reda ut hur det används. Och så ska jag tänka igenom filmernas motiv och uttryck, hitta rekvisita och sy outfits. Det får bli maj månads stora projekt.

Det kanske låter alldeles våldsamt överambitiöst och sinnesförvirrat, men jag tänker så klart att jag ska använda dessa filmklipp även i min youtubekanal. På något vis. Det återstår att se hur… Det är just detta som jag älskar med livet. 😀 Att aldrig veta nästa steg. Det är vad jag kallar ÄVENTYR.

Från det oväsentliga till det väsentliga – Hur ser er helg ut? Hur ska ni fira påsk? Kram på er alla och hoppas att ni får en prunken och solig påsk! <3

Att våga tro på det DU gör

Ja, bloggen har gått på halvlåga det senaste. Det beror inte på att jag har tappat gnistan. Tvärt om. Jag har mer inspiration än någonsin, men har svårt att få ihop min vardag och mina tankar kring bloggen. Jag arbetar febrilt med att försöka samla och få klarhet i vad jag vill, hur jag ska gå vidare, hur jag ska få någon ordning på allt och hur den knappa tid jag har tillgång till ska fördelas.

Hur ska jag kunna få en röd tråd i bloggen och alla kanalerna? Hur ska de komplettera varandra? Hur ska jag nischa mig? Har jag ens någon nisch och om – är den rätt? :O Ibland vet jag faktiskt inte riktigt vad jag bloggar om. Youtube-kanalen är ju inte igång ännu, men snart… Så jag måste göra upp en tydlig plan på vad den ska innehålla och på vilket sätt den kan bidra till bloggen. Många frågor och alldeles för få svar.

Jag drömmer om min egen ateljé där jag kan designa kläder, skapa sagolika outfits,
sy, hamra, skulptera och måla en hel värld av tavlor.

Jag drömmer om ett brutet solsken i trasiga fönster och lätta spetsar
som fladdrar i ett varmt korsdrag.

Jag lyssnade häromdagen på en podd av Lewis Howes – “Make a full time living doing what you love”. Bara det! Bara den meningen är ju helt nervkittlande. Tänk om man någon gång skulle kunna leva på det man brinner för att göra? Musiken, konsten, naturen, fotograferingen, skapandet, drömmandet, sagorna, upplevelserna, livets alla stjärnögonblick, små och stora äventyr. Lewis sa något som var så klokt;

När man vill ge sig in på en ny väg i livet, i synnerhet när det gäller karriär, så är det viktigt att man omger sig med positiva människor som kan lyfta dig. Som hejar, pushar, inspirerar och tror på dig och det du gör. Människor som fungerar som bollplank, ett stöd att luta sig mot och en axel att gråta ut mot. För motgångar kommer att komma!

Negativa attityder och pessimism ska du därför hålla dig så långt ifrån som du bara kan. För om du ska bryta ny mark, vilket är ett hårt jobb, så behöver du all energi, positiv tankekraft och motivation du bara kan få. Det kan gälla vad som helst. Om du vill vinna ditt drömjobb, skapa en ny livsstil som du mår bra av, satsa på en relation eller avsluta en destruktiv, starta eget företag eller bli befordrad där du redan jobbar. Oavsett mål så handlar det om att våga lita på att det du gör är av värde och omge dig av supportande människor som lyfter och peppar. Som tillåter dig att vara ditt bästa och mest produktiva jag.

 

Lewis sa också följande visdom…

Du bör se till att du har fyra typer av människor/komponenter i ditt liv;

  1. En hejarklack – optimistiska människor i din omgivning som tror stenhårt på den du är och det du gör. Som hejar på dig i vått och torrt, peppar, pushar och jublar. Även när du själv tvivlar.
  2. Vänner – stöttande och kärleksfulla människor som tycker om dig och ser ditt värde oavsett hur det går med dina framtidsplaner. Som stöttar, firar när det går bra och tröstar när det går dåligt.
  3. Coach. Någon med enastående förmåga att motivera, som kan vara ett reflekterande mentalt bollplank. Sortera, motivera och vägleda dig igenom dina ambitioner och fokusera på vad din resa gör mig dig – med ditt psyke. Hur du mår, vad du vill, hur du ska orka, hur du ska tänka, vad du ska förbereda dig på. Hur du ska överkomma eventuella hinder och handskas med med- och motgångar. Hur du ska prioritera din tid. Någon som kan hjälpa dig att reda ut vem du är, vad ditt budskap är, vad ditt mål är, var du vill komma.
  4. Mentor. Någon med egna erfarenhet av branschen och/eller den resa du vill göra. Någon som är rysligt klok och som kan bidra med tips, råd, förmaningar, varningar och nyttig kunskap.

*

Jag känner att jag skulle behöva både en coach och en mentor. Eller egentligen en hel hög av dem. 🙂 Jag känner ingen som arbetar med sociala medier och har ingen som kan vägleda mig igenom alla stora och små frågor, när jag försöker få klarhet i vad jag egentligen vill med min framtid och hur mycket jag ska våga satsa.

Jag har blivit medlem i Influencers of Sweden men måste säga att jag blev lite besviken när jag för första gången loggade in mig. Jag hade trott att det skulle finnas goda möjligheter att connecta och kroka arm med andra nybörjarbloggare där, något forum där vi alla kan supporta varandra och dela med- och motgångar. Jag hade hoppats att jag skulle få lite “kollegor” i den annars ganska så ensamma bloggvärlden. Men det verkar bara finnas en liten facebook-grupp att joina och den är bara tillägnad de som jobbar heltid med sina sociala medier och redan är etablerade bloggare. Men hallå? Alla vi andra då – som sliter och kämpar varje dag för att få ordning på våra sociala kanaler och lära känna branschen? Som lägger ner kanske minst lika mycket tid – men inte får ett öre för besväret. Få vi ingen supportgrupp? Är det inte just vi som hade behövt den där gruppen?

Det är nästan så att jag funderar på att starta en egen grupp. Någon som blir taggad att haka på? 😉 I så fall ska det bli bästa pepp-gruppen EVER!! Pepp-gruppen för alla nya bloggare. (Hur kan inte detta fenomen redan finnas!!?? :O )

*

Förresten – på tal om pepp! När jag lyssnade på Lewis Howes poddar så blev jag sååååå sugen på att bli coach. Det skulle vara så himla roligt! 🙂 Jag är ju utbildad socionom i nuläget och på sätt och vis känns inte coach så långt borta… Jag jobbar redan mycket med att motivera människor till förändring. Men det skulle vara roligt att inkludera klienter som också kommer till mig frivilligt för att de VILL skapa förändringar. Det skulle, om möjligt, göra mitt yrke ännu lite skojigare.

*

Oavsett så är mitt budskap idag till er: FÖLJ ERA HJÄRTAN och omge er med positiva, supportande människor som tror på det ni gör! Livet är för kort för att lägga tid på något du inte mår bra av.

Och så är jag också lite nyfiken. Vad jobbar DU med? Och är det vad du vill jobba med hela livet? Hur kom det sig att du valde just det yrket? Och vad tänker du om Lewis tips att omge sig av fyra typer av människor?

Stäng meny
Längta Hem